ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 18 april, 2011  (läst 804 gånger)

2010-11-25, 10:06
läst 804 gånger

Sten Magnusson

Nu skulle ju ett ungdomsförbund inte vara en ny förening utan en ungdomssektion inom förbundet med t.ex. en åldersgräns på 25 år. Sedan finns det väl många startade släktforskarföreningar som inte är medlemmar i förbundet?
 
Mvh/Sten Magnusson

2010-11-25, 11:19
Svar #1

Sten Magnusson

Jag upptäckte en annan sak i ett av Mats inlägg 23/11-2010 13:47.
 
Där står ju bl.a. att Att det sedan kan komma initiativ från centralt håll är en sak, men det ska då vara efterfrågat från lokalt håll (och stött av lokala organisationer).
 
Måste alla initiativ till nytänkande komma från de lokala föreningarna?
 
Exempel nämns ju från politiken av t.ex. Anders, men där är det ju så att propositioner till nya lagförslag kommer från regeringen, medan däremot motioner kan komma både från enskilda riksdagsledamöter och från hela partigruppen. (alltså att jämföra med Sveriges Släktforskarförbund, där förslag till förbundet kan ställas enbart från den lokala förening som är medlem i förbundet, men inte från enskild föreningsmedlem till förbundet).
 
 
 
Mvh/Sten Magnusson

2010-11-25, 12:08
Svar #2

Utloggad Mats Ahlgren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4703
  • Senast inloggad: 2019-09-20, 18:39
    • Visa profil
När jag talar om behov av samarbete mellan ungdomsgrupper, vilket inleder mitt inlägg, så kan inte ett sådant tvingas på uppifrån.
Naturligtvis relateras kommentaren om centrala initiativ till den fråga inlägget handlar om, det är inget generellt konstaterande.

2010-11-25, 12:09
Svar #3

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11827
  • Senast inloggad: 2019-10-16, 15:38
    • Visa profil
Jag håller med de som vill ha en speciell ungdomssektion - vi måst ha nya grepp för att vinna de unga. De är framtidens föreningsmedlemmar. Det ÄR svårt att få med de yngre, både för att de inte vågar komma och för att de äldre yngre är mycket uppbundna. Därför skulle en virtuell förening fungera (kanske inte bara för unga), där kan man delta när man har tid, kanske sena kvällar eller tidiga morgnar. Inga problem med barnpassning etc.

2010-11-25, 13:18
Svar #4

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
De flesta föreningar har ju, som alla vet, svårt att locka till sig medlemmar, såväl unga som gamla. Ännu svårare att få folk till styrelsearbete. Beträffande virtuella föreningar finns ju redan sådana, t ex Anbytarforum och Facebook. Den verksamhet vi bedriver i min förening kan knappast bedrivas virtuellt, för att bedriva verksamheten behöver vi träffas. F ö är min förening med i Facebook och det är vi långt ifrån ensamma om, även förbundet är medlem därstädes.

2010-11-25, 13:47
Svar #5

Utloggad Claes-Göran Magnusson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3695
  • Senast inloggad: 2019-05-30, 12:28
    • Visa profil
    • sbi.crex.se
Anbytarforum och Facebook är inga virtuella släktforskarföreningar. Det första är ett forum och det andra en nätgemenskap (socialt medium, community). Det finns många verktyg för att umgås eller kommunicera på nätet så nog kan man ha styrelsemöten där, det beror väl mer på vilken inriktning föreningen har.
Just because I don't care doesn't mean I don't understand. - Homer Simpson

2010-11-25, 14:03
Svar #6

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
För cirka tio år sedan öppnade några som var mer eller mindre i opposition mot förbundet en virtuell förening. Hur gick det med den? Lever den eller dog den sotdöden?

2010-11-25, 15:12
Svar #7

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Somliga tycks famla i blindo... Varför skulle ungdomar bli intresserade av släktforskning plötsligt? Kanske för att de är riktiga Christer Sjögren-fans? ...eller gillar Mat-Tinas goda bullar? Njä, knappast, va...?
 
Släktforskningen måste in i skolvärlden om vi ska engagera ungdom. Kanske man borde se till att släktforskning blir en del av historieundervisningen i gymnasiet... Varför inte tänka sig att historieundervisningen startar med studier av den egna släkten! Kanske det inte skulle fånga alla ungdomar, eller ens någon större del av dem. Men alla skulle i alla fall bli medvetna om vad släktforskning är för något, och en liten del av dem skulle kanske fastna och utvecklas till släktforskare.
 
Då kanske det skulle bli adekvat med en ungdomsförening.

2010-11-25, 17:00
Svar #8

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11827
  • Senast inloggad: 2019-10-16, 15:38
    • Visa profil
Det är faktisk förvånansvärt många som blir intresserade när man visar exempel! Jag träffar hundratals studenter varje år och märker ett klart intresse för historia och släktforskning även bland naturvetare.

2010-11-25, 20:09
Svar #9

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11739
  • Senast inloggad: 2019-10-21, 21:20
    • Visa profil
Om man kan ha virtuella föreningar, behövs det då speciella ungdomsföreningar? Om man nödvändigtvis inte behöver uppge ålder, så kan ung som gammal kommunicera med lätthet med varandra. Det är väl AF ett gott exempel på.
 
Eivor, funderar över varför det i föreningslivet ska behövas speciella kvinnoförbund och ungdomförbund, speciellt då det kanske gäller det politiska. Ska man mötas öga mot öga, så har män en förmåga att dominera över kvinnor och äldre stofiler över de unga. Så i sådana sammanhang, kan det vara bra, men inte om man har sina möten på nätet om det går.
 
Inte kan sådana program som Vem tror du att du är locka till sig några nya släktforskare. Om jag skulle fundera på att börja släktforska, så skulle jag avskräckas om jag trodde att det är så det går till d v s, man måste åka land och rike runt och bläddra i tjocka böcker, som någon arkivarie plockar fram. Det är ett underhållningsprogram, men inte ett program för att locka folk att söka sina rötter.
 
Anders Berg med sin statistik. Det skulle vara intressant att veta hur stor procent av släktforskarna, som liksom har detta i blodet. Intresset har alltid funnits där, men när i livet man börjar forska varierar från person till person. Eller hur många har varit helt ointresserad av historia och människorna förr och bara så pang, så dök detta intresse upp?
 
Personligen så tror jag att vi släktforskare har detta i blodet, precis som alla andra intressen och färdigheter man föds med. Sedan är det en annan fråga att visa de unga vad kul och bekvämt det är att forska via nätet.
Ann-Mari Bäckman

2010-11-25, 23:05
Svar #10

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Jag måste få opponera mig mot dina teorier Ann-Mari. Ha släktforskningen i blodet, det kanske kan verka så i vissa fall, men det troliga är att man inspirerats av något i grund och botten. Det som tycks ha intresset för historia eller släkthistoria i blodet, har ofta traditioner hemifrån där äldre släktingar har berättat om olika historier omkring släkten. Så var det med mig, som haft många vuxna omkring mig som berättat om förfäder och händelser i släkten så länge tillbaka jag kan minnas.
 
Jag är helt övertygad om att många blir nyfikna på släktforskning genom TV-programmet Vem tror du att du är, trots en massa bilåkande och färdigforskade expertserveringar. Kanske de blir besvikna när det visar sig att arkiven saknar den servicekänsla som de bistår kändisarna med, men det kanske inte är så viktigt om det sporrar dem att börja. Resten, vet vi, kommer av sig själv.
 
Jag tror på min teori om att ungdomar faktiskt skulle bli intresserade om de fick hålla på med egen släktforskning under historielektionerna på gymnasiet. Det kanske till och med skulle få dem att förstå att all historia hänger ihop, och att alla våra förfäder är del av vår gemensamma historia. Jag tror att det skulle gynna historiekunnandet i allmänhet.
 
För att få en sådan utveckling måste förbundet agera politiskt. Problemet är att förbundet numera, efter Ted som numera har satsat på att bli TV-kändis, inte ser sig som en politisk faktor att räkna med. Tyvärr!

2010-11-26, 06:57
Svar #11

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6690
  • Senast inloggad: 2019-10-21, 12:15
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Lika självklart som att det finns människor som är mer intresserade av sin släkt, sin hembygd och historia i olika former från barndomen, lika självklart är det att olika former av impulser kan gripa tag i och skapa intresse hos människor. Det kan vara olika program i TV, radio eller artiklar i tidningar och tidskrifter eller föreningars och arkivs aktiviteter, studiecirklar som startas och sprider intresse som ringar på vattnet, med mera.
 
När det gäller barn och ungdomar, så spelar förstås skolan en nyckelroll. Av egen erfarenhet ifrån främst högstadiet, så vet jag att många av elever påverkas av det man tar upp i skolan, på olika sätt. När man i årskurs 7 skriver Boken om mig, så ingår en beskrivning av den egna familjen, som i vissa fall sträcker sig längre bakåt bland anorna. I årkurs 8 ingår ofta ett hembygdsavsnitt om den lokala historien, de lokala kyrkorna och de företagandet i trakten. Där har jag utökat det hela till att även gälla en antavla uppritade som ett träd 4 generationer bakåt med målet att fylla så många rutor som möjligt genom att fråga mamma och pappa, farfar, farmor, morfar och mormor eller andra levande släktingar om vad de vet om dessa anor. Till stöd har jag också haft med mig min bärbara dator där de kunnat söka i Förbundets olika CD-skivor, DISBYT eller göra direkta förfrågningar här i Anbytarforum. En släktforskare i Östervåla gav sig till känna och visade sig ha en påbörjad databas över människorna i församlingen och en liknande finns för Harbo sedan tidigare, återstår Nora (Tärnsjö) församling. Det har ökat möjligheterna för en del att med gamla anor i bygden att komma längre tillbaka. En pensionerad lågstadielärare med god kunskap om bygden som tidigare bedrivit elevprojekt bjöds in och delgav sin kunskaper och gamla fotografier. (Hon råkade dessutom vara mormor till en elev!)  
 
Senare har elever gjort specialarbeten i gymnasiet om släktforskning och hembygdsforskning. En del gymnasier har haft släktforskningsaktiviteter på schemat och kommit till Uppsala landsarkiv.
 
Förutsättningarna för att få liknande projekt att fungera i skolan är lärare som är motiverade för detta. Att göra det obligatoriskt möter en rad hinder, varav en del är att detta bara är en liten del av alla intressen som vill in i skolan och få tid att utveckla något nytt, samtidigt som kursplaner och mål oftast ligger fastlagda om vad som ska tas upp och bedömas genom omdömen och betyg. Det är alltid möjligt att påverka politiskt, såväl nationellt som på kommunal nivå, men konkurrensen är hård om innehållet och intresset hos lärarna och eleverna också varierande.  
 
De flesta elever har i alla fall uppskattat detta. För att inte tala om antalet föräldrar och andra släktingar som börjat släktforska när de fått hem frågor om anorna i antavlan!  
 
När det gäller synen på ungdomar inom släktforskningen, så var det både roligt och lite märkligt att bli kallad ungdom när jag som 32-årig tvåbarnsfar kom med i släktforskarföreningen och fann att flera ungdomar var äldre än jag!  För att starta ungdomsaktiviteter inom släktforskningen, så får man nog räkna med rätt hög medelålder bland dessa, att döma av tidigare erfarenheter. Om man inte lyckas fånga upp unga i hela landet via internet möjligen, men i en särskild förening är det nog inte aktuellt, tyvärr. Om det inte finns eldsjälar förstås i de åldrarna förstås, som i Genealogisk ungdom en gång i tiden! Hur stor del av alla registrerade släktforskare i Sverige är under 20 år idag? 30 eller 40 år då?
 
Med internets möjligheter, många även på mobilen, borde intresset hos de yngre kunna fångas lättare än förut. En lärare beskrev att när han nämnt att han var gift, så tog det inte lång stund innan en elev nämnde hennes namn, spårat via internet på mobilen! På gott och ont är informationssamhället här och troligen bara i sin linda, med läsplattor och annat på ingång i skolorna. Det ökar också individers och gruppers möjligheter att forska efter sin släkt här och nu.
 
Vore ju roligt om barn- och ungdoms-TV kunde göra en serie program om hur barn tar reda på sin släkt. Det skulle nog kunna väcka intresse hos många barn och ungdomar, om det är bra gjort! Men där är väl konkurrensen också stor.
 
------------------------------------------------------------------------
 
Har Släktforskarförbundets agerande ändrats när det gäller påverkan och inflytande i olika frågor?
Stefan Simander
Gamla Uppsala, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-11-26, 08:55
Svar #12

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11739
  • Senast inloggad: 2019-10-21, 21:20
    • Visa profil
Jojje!
 
Jag vill inte säga att du har fel, men har du några syskon, som också hört dessa berättelser, men som ändå inte är intresserad av släktforskning? Även om min teori är fel, så är det ju bra om man kan fånga upp och inspirera de unga, som vill börja med släktforskning. De har ju så mycket att vinna på att börja tidigt, för då har de ju också större möjligheter att intervjua de äldre. Den nackdelen har ju vi som börjat senare i livet, att de äldre, som kan berätta något är avlidna.
 
Sedan är det väl en annan fråga, hur locka dessa att delta i ett föreningsliv? Där har jag väl samma uppfattning, som när det gäller släktforskningen, att antingen är man en föreningsmänniska eller så är man det inte. Sedan är det väl som sagts av några här, att det är svårt att få folk att ställa upp i föreningar.
Ann-Mari Bäckman

2010-11-26, 09:19
Svar #13

Utloggad Jonas Magnusson

  • Jonas Magnusson (www.cognatus.se)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1311
  • Senast inloggad: 2019-10-10, 20:42
    • Visa profil
    • www.cognatus.se
Nu är vi ganska långt från förbundets organisation men...  
 
Att få in släktforskning som en del i historiearbetet i grundskolan står och faller med om man har en inom det ämnet entusiastisk lärare, som är fallet med Stefan. Det har förekommit en liknande diskussion inom schacket där man påvisat att skolbarnens koncentrationsförmåga förbättras om man inför schack på schemat, och därmed också skolresultaten. Men det är väldigt långt mellan teori och praktik, så långt att jag inte tror att det är genomförbart.
 
Sen finns det en annan aspekt när det gäller släktforskning och skolbarn. Det arbetas för närvarande väldigt mycket i skolvärlden med något som kallas en likabehandlingsplan med frågor som bland annat rör diskriminering och kränkande särbehandling. Jag kan tänka mig att det i varje årskull finns något eller några barn som skulle tycka att det vore jobbigt att behöva ta upp sina släktförhållanden i klassrummet.

2010-11-26, 09:25
Svar #14

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11827
  • Senast inloggad: 2019-10-16, 15:38
    • Visa profil
Man kan ju inte avstå pga likabehandlingsplanen, men det kan vara frivilligt. Likabehandlingsplanen får inte innebära att vi bara undervisar urvattnat, utan innehåll av rädsla för att stöta oss med någon.
Det som förundrar mig är att, när jag tar upp släktforskning (kombinerat med medicinsk och social historia) så kommer studenter fram och säger att det var så intressant (om de gör det är det verkligen intressant för dem!). Och -- majoriteten var studenter som var utlandsfödda, i mellanöstern.

2010-11-26, 09:49
Svar #15

Utloggad Jonas Magnusson

  • Jonas Magnusson (www.cognatus.se)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1311
  • Senast inloggad: 2019-10-10, 20:42
    • Visa profil
    • www.cognatus.se
Chris, jag talar om grundskola och jag antar att dina erfarenheter rör eftergymnasiala studier och det är nog milsvid skillnad i hur eleverna (och även föräldrarna) förhåller sig till detta de här två grupperna emellan. Ponera att en elev i högstadiet via släktforskning på skoltid skulle utröna att denne var adopterad eller att någon av föräldrarna i hemmet inte är dennes biologiska förälder, vilket ramaskri skulle inte detta medföra?
 
När det gäller frivilligheten är jag inte riktigt med på vad du menar. Om det är så att en elev känner att den inte vill vara med i släktforskning på historieundervisningen i skolan och väljer att avstå och därmed får andra arbetsuppgifter så faller nog det inom ramen för kränkande särbehandling, i vart fall om jag utgår ifrån de diskussioner jag varit involverad i med diverse lärare. Sen så undrar jag hur en vårdnadshavare skall kunna påverka detta om vi tar exemplen som jag nämnde i stycket ovan. Om en förälder inte vill att ens barn skall delta men barnet vill, vad leder det till för situationer?

2010-11-26, 10:00
Svar #16

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11827
  • Senast inloggad: 2019-10-16, 15:38
    • Visa profil
Man kan lösa det genom att använda andra exempel - man behöver ju inte börja med elevernas egna släkter. Normal forskningsetik gäller även här, man ska vara försiktig, speciellt om man är lärare. Jag har sett att släkt/personforskning och illustrationer med riktiga källor väcker intresse för mitt ämne, mer än att bara prata. Jag har hjälpt studenter med egen släkt men det har varit på begäran och utanför undervisningstid - men en del stannade kvar för att lyssna och lära frivilligt.
 
Däremot så är mina studenter myndiga så de beslutar själva. För omyndiga gäller andra regler.
 
Du kan inte ana vilka konsekvenser likabehandlingsplanen har på högskolan! Den kan man använda för att nå egna fördelar och trakassera lärare i värsta fall, tyvärr. Föräldrar blandar sig också mycket mer i vuxna studenters förhållanden idag. Då har syftet förfelats rejält.
 
(Meddelandet ändrat av izla 2010-11-26 10:03)

2010-11-26, 10:26
Svar #17

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6690
  • Senast inloggad: 2019-10-21, 12:15
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Visst finns det risk för vissa problem med att ha släktforskning i skolan. Men om det läggs ihop med hembydsforskning eller historisk metod, så kan den som inte har sina rötter i Sverige eller inte har någon levande släkting, inte har kontakt med sin släkt eller som inte alls vill kolla sin egen släkt, naturligtvis lika gärna intervjua någon annan om när de var barn eller någon granne, någon annan äldre person eller någon lärare, någon valde mig och jämförde skolgång och upplevelser då och nu, vilket ledde till en del intressanta reflektioner om vad som hänt på bara 40 år.  
 
De fick även berätta om sin hemsocken och någon händelse eller plats där.
 
Att någon skulle upptäcka att de var okänt adopterade har jag inte stött på och vet inte hur stor risk det finns att stöta på något sådant. De som vet att de är adopterade har alltid valt att forska på sina adoptivföräldrars släkt.
 
Att föräldrar och barn har olika uppfattning om vad som ska ske i skolan är snarare ett problem inom religionsundervisning och idrott.
 
Likabehandlingsplanernas betydelse har vi inte sett så mycket av ännu, än mindre vet vi om framtiden.
 
-------------------------
 
Något obligatorium för släktforskning på schemat är inte akuellt i dagsläget, där historiaämnet slåss för sin existens och dess utformning. Men hembygd och folkmusik har ju uppmärksammats i riksdagen av Sverigedemokraterna, så man vet aldrig hur framtiden gestaltar sig!
 
(Meddelandet ändrat av simson 2010-11-26 10:34)
Stefan Simander
Gamla Uppsala, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-11-26, 10:40
Svar #18

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6690
  • Senast inloggad: 2019-10-21, 12:15
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Finns det någon ungdomförening eller ungdomsgrupp i någon släkforskarförening i dagsläget?
Stefan Simander
Gamla Uppsala, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-11-26, 10:58
Svar #19

Utloggad Chris Bingefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11827
  • Senast inloggad: 2019-10-16, 15:38
    • Visa profil
Stefan har stor erfarenhet och kommer med många bra tankar, tycker jag. Att integrera med hembygdsundervisning eller historieundervisning verkar vara en mycket framkomlig väg. Man gör teorin intressant genom verkliga exempel och undersökningar.  
 
Man kan ju uppnå en integrationsfördel med elever från olika bakgrund som intervjuar de äldre i släkten. Eller, som Stefan skriver, intervjuar någon äldre som inte alls är släkt. Man kan undersöka ett torp eller en by och se vilka som bodde där och hur de hade det. Det borde gå även i storstadens förorter. Inne staden finns många historier och dokumentation om hus, människor etc.

2010-11-26, 16:08
Svar #20

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Jag tror inte att någon likabehandlingsplan skulle hindra en lärare att ta upp släktforskning i klassrummet. Det faller på sin egen orimlighet och det faktum att alla riskerar att stöta på obehagligheter i sin familjehistoria. Resonerar man utifrån det Jonas refererar till, skulle man inte ens kunna bedriva någon historieforskning alls, eftersom det idag finns många minoriteter som riskerar att känna sig kränkta av olika sorters historieskrivningar.
 
Vad gäller den del av befolkningen som härstammar från andra länder och kulturer där möjligheten till släktforskning anses som mindre, så är det i många fall en ren myt. Varje kultur har sina egna sätt att hålla sina rötter tillgängliga för kommande generationer, antingen man har skriftliga urkunder, eller inte.
 
Jag har t.ex. alldeles nyligen skrivit om kurdernas traditioner för äktenskap*, och det visade sig att man håller hårt på klan- och stamtillhörighet, så pass att man verkligen håller stenhård koll på hur man är släkt med varandra och vilka man härstammar från. Detta helt utan skriftliga källor.
 
Svenska tror ofta att vi skulle vara unika vad gäller möjligheten att släktforska. Detta är ett totalt missförstånd som bygger på djupgående fördomar. Sanningen är att katolska församlingar började föra kyrkböcker hundra år före den svenska kyrkan, och att det går lika bra att släktforska över hela den kristna världen såvida krig, bränder och förfall inte förstört kyrkböckerna.
 
I det projekt jag är involverad i (Släktforskning för invandrare**), samlar jag för närvarande in uppgifter som kan hjälpa invandrare att släktforskare. För som bekant, så får man inte kloka kameler att gå till källorna om det inte finns något att hämta där... Ska släkttforskarrörelsen dra till sig ungdomar med utländsk härkomst, måste vi ha något att erbjuda.
 
-------------------------------------------------------------------------------- -------------------
*http://www.genealogi.se/wiki/index.php/Kurder
**http://www.genealogi.se/wiki/index.php/Sl%C3%A4ktforskning_f%C3%B6r_invandrare_% 28projekt%29

2010-11-26, 16:32
Svar #21

Utloggad Olle Elm

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 10751
  • Senast inloggad: 2019-10-20, 23:52
    • Visa profil
    • www.orserum.info
Det skall bli intressant att följa när ungdomarna startar sin släktforskarförening - på nätet eller i den andra verkligheten; För inte skall det väl startas någon åt dem av oss?
Vänligen,
Olle
Vänligen,
Olle Elm

2010-11-26, 18:55
Svar #22

Utloggad Patrick von Brömsen

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1355
  • Senast inloggad: 2019-07-14, 20:52
    • Visa profil
Och jag fortsätter och ställer samma fråga som förut. VARFÖR är det ett självändamål att få in de yngre???
Alla pratar om olika sätt att nå de yngre, men ingen verkar veta varför, eller i alla fall så verkar det som underordnat, huvudsaken är att vi skapar något åt dem!
 
Vänligen Patrick (som egentligen inte orkar)

2010-11-30, 13:13
Svar #23

Sten Magnusson

Är då Förbundet totalt ointresserat av att åtminstone t.ex. fundera på möjligheten av att någon gång kunna skapa en ungdomssektion, virtuell eller inte?
 
Förbundet skulle väl kunna ta ett initiativ till att skicka ut en enkät till den åldersgrupp jag tidigare nämnde upp till ca 25 år och samtidigt till medlemsföreningarna? Detta utan att någon lokal förening ska behöva motionera om saken?
 
 
 
Mvh/Sten Magnusson

2010-11-30, 13:16
Svar #24

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Och varför kan inte din lokala förening motionera om saken?

2010-11-30, 14:20
Svar #25

Utloggad Mats Ahlgren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4703
  • Senast inloggad: 2019-09-20, 18:39
    • Visa profil
Hur ska de nå de som är upp till 25 år? Ska det vara alla i Sverige eller vilket annat urval ska de ha?

2010-12-01, 07:48
Svar #26

Sten Magnusson

Så det skulle vara helt omöjligt för Förbundet att ta det initiativet på egen hand? Det räcker ju som jag skrev tidigare med att man undersöker vilket intresse det kan finnas ute i landet för ett nytänkande. Är det fullkomligt låst av att föreningar ska behöva lämna motion om saken enbart på Förbundsstämman?
 
Som jag förstått det har ju Sveriges Släktforskarförbund bl.a. uppgiften att skapa intresse för släktforskning i alla åldrar. Då behövs väl också lite initiativ både från föreningshåll och centralt?
 
Observera också att 25-årsgränsen bara är ett exempel på hur det skulle kunna vara.
 
 
 
Mvh/Sten Magnusson

2010-12-01, 08:40
Svar #27

Utloggad Tord Påhlman

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2085
  • Senast inloggad: 2017-11-13, 21:51
    • Visa profil
Till att börja med kan väl Sten Magnussons förening ta initiativet från föreningshåll genom en motion.......

2010-12-01, 10:02
Svar #28

Sten Magnusson

Är det någon av styrelsens ledamöter som läst denna diskussion och kan ge sin syn på saken?
 
Mvh/Sten Magnusson

2011-04-18, 10:44
Svar #29

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9197
  • Senast inloggad: 2019-10-20, 22:42
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Namnbyte på gång?
 
På Rötters förstasida kan man den 13/4 läsa följande (märkligt att man kan läsa detta, då sidan inte är uppdaterad sen 7/4):
 
Dags att boka in Er resa till Norrköping och Släktforskardagarna 2011.
Svenska Släktforskarförbundet 25 års-jubilerar och det präglar såväl Riksmötet, föreläsningsprogrammet, mässan som lördagens festmiddag i Värmekyrkan!
 
Vet inte arrangörerna vilken organisation det är som firar jubileum?
 
Och idag kom det också information om Släktforskardagarna, till mig via Värmlands Släktforskarförening, där man också kan läsa att det är Svenska Släktforskarförbundet som jubilerar!
 
Detta namn var ett av de som diskterades redan 1986 av interimsstyrelsen, men då förkastades. Borde inte Sveriges Släktforskarförbund vara tillräckligt inarbetat efter dessa 25 år?

 

Annonser



Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna