Äldre inlägg (arkiv) till 07 april, 2009

[Chris Bingefors]

Vad som är känsligt eller mindre önskvärt att ha i sina anor varierar väl. Som sambon, med frillodotter i anorna, sade: Det är ju inte speciellt kul att ha Erik XIV i släkten, hans mentala tillstånd har ju sannolikt en hög grad av ärftlighet.
 
Kanske ett och annat fyllo och någon småtjuv är bättre - vem vet?

[Anna-Lena Andersson]

Hej!
 
I denna diskussion har ett flertal inlägg daterade den 16-17/3 raderats p.g.a. personangrepp. Skribenterna har meddelats.
 
Mvh
Anna-Lena A

[Urban Sikeborg]

Under mina bestyr under dagen har jag funderat en del. Min situation nu är sådan att jag måste ransonera mina krafter och lägga dem på sådant som är värt ansträngningen. Jag har varit med Anbytarforum sedan starten och hjälpte faktiskt till med material för RÖTTER inför dess lansering. Jag har också lagt upp det mesta av mina forskningsresultat, över 9.000 sidor, på RÖTTER. Det har varit roligt och jag har lärt känna många trevliga släktforskare. De senaste åren tycker jag att det har skett en förändring. Jag kanske har fel, men det känns som om diskussionerna som berör mina intresseområden numera tenderas att föras av personer som redan har sin bild klar av hur det varit. Någon ställer en fråga, jag lägger ner möda på att ge ett välbelagt och genomtänkt svar, för att sedan uppleva hur svaret ignoreras, eftersom det inte stöder den frågandes tes.
 
Ända sedan turbulensen kring den förre ordföranden Ted Rosvalls val har det varit mer av hätska utfall och gliringar på Anbytarforum än tidigare. Ted själv bidrog väl till det med sina veckobrev, som ibland verkade mer inriktade på att angripa personer med annan uppfattning än att beröra frågor med släktforskarintresse. Jag märker att det är med en känsla av anspänning, en klump i magen, som jag går in på Anbytarforum efter att jag skrivit ett inlägg, eftersom jag av erfarenhet vet att eventuella svar kan bestå av totalt ignorerande i bästa fall, annars konfrontation och krav på att jag ska ställas till svars. Diskussionerna förvandlas obönhörligt till metadiskussioner.
 
De exempel jag gav på ovan om hur mina inlägg beskrivits som rabiata och att jag skulle vara förpliktigad att svara på frågor som vederbörande ställt eftersom mina egna forskningar sannolikt var bekostade av förbundet härrör alla från Göran, liksom några andra raljerande kommentarer i samma stil i tidigare diskussioner. Jag har inte gått i svaromål, eftersom jag inte tror att det går att bemöta sådant utan att hamna i ett träsk av det var du som slog tillbaka först. Under min värsta sjukdomstid nyligen, när jag bokstavligen inte visste om jag skulle överleva från den ena dagen till den andra, försökte jag bidra konstruktivt och respektfullt i såväl diskussionerna om studentbegravningar i Uppsala som Erik XIV:s frillobarn, båda med Göran som drivande. Det gör mig mycket ledsen och trött att sedan få höra av Göran att jag som auktoritet ska ställas till svars för att jag uttryckt mig i hånfull ton. Jag vet inte om det beror på att jag inte godtog hans slutsatser i de båda diskussionerna eller att jag inte längre ansåg det fruktbart att fortsätta att delta. Något måste det vara som gör att han reagerar så; det vet han väl bäst själv.
 
Som sagt. Jag har tänkt en hel del och inser att jag under nuvarande omständigheter bör avstå från sådant som kräver kraft och ansträngning utan att ge särskilt mycket tillbaka förutom bekymmer. Jag kommer därför inte att delta mer i Anbytarforums diskussioner mer än att svara på frågor rörande Norrala och Trönö socknar i södra Hälsingland, de diskussioner som alltid har legat på pluskontot. När tiden för mitt konto på Anbytarforum löper ut snart vet jag inte om det är värt att förnya det. Finns det något skäl till det, varför jag skulle betala för att delta i något som ändå inte leder till något konstruktivt?
 
Hälsningar
 
Urban

[Kenneth Bengtsson]

Urban
 
Det är beklagligt att Du skall behöva skriva som Du gör, det hade varit bättre om det hade varit ett inlägg som berört det Du genom alla år stått för. Nämligen källkritiska forskningsresultat som Du i så många år bistått detta forum med.
 
Jag hoppas att Du fortsätter med detta trots att det förekommit ganska grova påhopp, i annat fall så får ju den andra sidan stå som segrare och felaktigheter spridas.  
 
Så som svar på din sista fråga så tror jag att det är meningsfullt att Dina konstruktiva tankar fortsätter här på forumet.
 
m v h
Kenneth Bengtsson

[Anders Ryberg]

Jag kan bara instämma med Kenneth. Du behövs, Urban!

[Patrick von Brömsen]

Just detta faktum att trevliga människor lämnar forumet, just på grund av personrelaterade saker nämnde jag i en tråd, att jag finner det sorgligt om man gör det. Och självfallet gäller det även dig Urban. Som sagts av tidigare så behövs din saklighet och kunskap.  
 
Man pratar om att klimatet hårdnar ute i samhället, tycker nog att det gäller även anbytarforum sedan ett bra tag tillbaka, även om jag inte var med på forumet vid den första större debatten (vet ej vad den gällde).  
 
På något vis känns det som om någon borde gjuta olja över vågorna för att stilla detsamma, för det är ju ändå meningen att vår fritidssysselsättning skall vara rolig, tillfredställande osv. Det bör ju ändå kännas som att man möter vänner, även om man då aldrig möts.
 
Jag hoppas att du Urban och alla andra kan vara med på skutan och reda ut stormarna, för vi måste väl ändå tro att det blir bättre.
 
Vänligen Patrick

[Maud Svensson]

Anders Berg har skickat mig ett mejl angående mitt tidigare inlägg här. Varför det? Diskussionen förs här - så gott det nu går när inlägg plötsligt raderas. Takhöjden är inte imponerande!
 
Men nej, jag har inte missförstått - jag vet vad som raderats i Westling-diskussionen och jag anser att Göran Johanssons kritik i viss mån var befogad. Jag menar också att det är Anders Berg som anger tonen för och syftet med den diskussionen: det ska grävas fram ”suspekta” Westling-anor. Därför mitt ifrågasättande av lämpligheten i att moderator Anders Berg utövar censur mot kritiker av föreningsmedlem Anders Bergs yttranden. Jag tycker även att det var obehagligt med de offentliga uppläxningar (nu borttagna) som moderatorn tillät sig att ge Göran Johansson samtidigt som denne hindrades från att yttra sig.
 
Men jag förstår också att de nya moderatorerna kan behöva lite tid för att växa in i sina nya roller. Deras uppgift är inte lätt - det krävs ju att de kan lämna sina egna åsikter, sympatier och antipatier därhän och förhålla sig neutrala i diskussionerna.
 
Nu har väl alla som forskat i de Westlingska anorna försäkrat att de inte haft för avsikt att håna eller skandalisera. Det finns ingen anledning att misstro dem och alltså inte heller någon anledning att fortsätta älta saken. Det är bara att konstatera att olika personer kan uppfatta samma saker på högst olika sätt. Och det får vi leva med.

[Chris Bingefors]

Först sakfrågan:
Maud har rätt när hon påpekar att olika personer kan uppfatta saker på olika sätt. Jag tror det står klart nu att ingen har haft för avsikt att skandalisera någon i Daniel Westlings familj eller anor. Anledningen att vi överhuvudtaget kan skriva om dem är att han nu är en offentlig person och som sådan tillåts en större frihet i publicering. Jag tror verkligen inte att hans familj kan må dåligt av att släkttavlan publiceras, med eller utan kommentarer om suspekt. Hans familj har säkerligen fått utstå betydligt värre granskning innan han sent omsider godkändes. Alla förehavanden i de nu levandes skara har granskats minutiöst (av press såväl som officiella instanser) och de kommer för resten av livet få stå ut med inte bara den svenska, ganska milda, skandalpressen utan också den internationella, riktigt fula skvallerjournalistiken.
 
Till den viktigare frågan:
Vi som svarar på många frågor får ibland fram fakta om känsliga händelser bland anorna. Som släktforskare kan vi tycka att dessa ger mer kött på benen. Ibland är frågeställaren mest intresserad och finner dessa fakta givande. Men ibland så kanske det inte är så. Det är dessutom svårt att bedöma hur frågeställaren kommer att reagera på sådana uppgifter som publiceras på AF, som Maud säger, uppfattningarna är olika. Ju närmare i tiden händelserna är desto känsligare kan de vara. Jag har försökt att i sådana fall skicka privata mail med uppgifterna. Men när ska vi tala om känsliga händelser i en persons anor på AF och när (och hur) ska vi meddela dem privat? Ibland kanske vi inte ens ska tala om för frågeställaren att de finns?  
 
Jag har haft privata förfrågningar och frågor från bekanta och kursdeltagare som resulterat i mycket tragiska fynd, hur handskas man med det? Det kan vara en lämplig diskussion att föra här.
 
Det är klart att vi som släktforskare får en kick när det står en anteckning i husförhörslängden - varje dag finns sådana diskussioner på AF. Kicken får vi inte av några negativa skäl - vi tänker genast : Domboken! Äntligen kan jag få lära känna min ana! Där brukar det stå detaljerade uppgifter Då kan det kanske för en läsare framstå som om vi badar i andras olycka, likt sämre tidningar. Det är inte så, åtminstone vi som vill gå på djupet gläder oss just åt att få en bättre bild av våra anors livsbetingelser. T o m en anteckning om somnat i kyrkan kan utlösa okontrollerbar glädje efter långa rader av goda, laglydiga Andersöner och Erssöner som inte gjorde något större väsen av sig.
 
Jag arbetar till vardags med studier av sjuklighet och dödlighet. Den vardagliga jargongen inom forskargruppen kan låta respektlös för en del, men att man finner en hypotes om t ex högre dödlighet i en viss grupp bekräftad och gläder sig över det innebär inte på något sätt att man inte respekterar de individer som ingår i studien.

[Anders Ryberg]

Om min farfar hade suttit i fängelse hade det varit pinsamt, så jag är glad han var laglydig. Om däremot hans farfarsfar hade suttit inne hade det varit intressant. DI var förvisso ett tag inne på linjen att brott långt tillbaka i antavlan kunde vara olagliga att skriva om enligt PUL, men efter att ha konfronterats med verkligheten så drog de tillbaka den propån.
 
Man får använda sitt omdöme, men sådant som inträffat före 1900, eller i alla fall före 1850, är att betrakta som publicerbart utan betänkligheter. Vad det gäller händelser i närtid är det upp till de närmsta berörda att bestämma om det skall vara offentligt eller ej. Jag brukar ta min mamma som exempel. Eftersom jag, min bror och min pappa är överens om att vara öppna om att hon dog i cancer vid dryga 40 års ålder så har vi rätt att skriva det, och ingen annan har rätt att försöka hyscha ner oss. Eftersom det knappast finns något allmänintresse för henne, och hennes död fortfarande ligger så pass nära i tid, så bör vi också ha rätt att ha synpunkter på om folk publicerar andra uppgifter om henne.

[Chris Bingefors]

Vad som är okänsligt är så oerhört individuellt och beroende av den tid man växt upp i. Det är inte så länge sedan som man aldrig tog upp brott begågna av anor i sin släktforskning. Inte heller oäkta barn var godkänt. En god vän har en släktutredning från slutet av 70-talet där hans barn tas upp men inte deras mor, föräldrarna var sambor och inte lagligen vigda. Därför är hon (men inte han) osynlig.
 
I slutet av 60-talet arbetade jag på förlossningsavdelning. Där hyschades det ordentligt när en ogift mor kom in. Avdelningssköterskan ledde utdelandet av moralkakor, när snacket gick bakom kulisserna. Även den blivande modern behandlades sämre än andra. Om hon hade ont så fick hon höra att hon hade sig själv att skylla. Idag ser nästan alla annorlunda på att få barn men inte vara gift.
 
Barnamord är ju ett ohyggligt brott, men sett i tidens anda på mitten av 1800-talet kan man ha mycket stor förståelse för de olyckliga kvinnor som drevs till denna handling i desperation.
 
Konkurs var en stor skam förr, den som begärdes i konkurs begick, i inte så få fall, självmord på grund av skammen. Familjen blev utblottad, jag har sett en fabrikörsänka som efter makens självmord svalt ihjäl i början av 1900-talet. Idag kan man ibland ana en girig affärsstrategi i en konkurs, vissa har satt det i system och forsätter köra lyxbilen och bo i lyxvillan när de går mot nya finansiella äventyr. Och de syns regelbundet i skvallerspalterna som förebilder för oss andra.
 
Det finns idag människor som växt upp i den tid när numera ganska oskyldiga händelser var skamliga, de reagerar naturligtvis på alltför fri publicering av uppgifter.
 
Vi kanske ska, som goda personhistoriker, vara mer noga med att sätta in brott och försyndelser i den tid som de skedde i. Då kan vi förstå mer och ta en mindre risk att ses som skandalmånglare.

[Ann-Mari Bäckman]

Jag håller med Chris om att vi som släktforskare gläds åt att hitta avvikelser/överraskningar, när man släktforskar. Då är frågan hur ska man leverera det, till den som bett en utföra forskningen? Jag anser att man bör berätta vad man fått fram, för hur ska jag kunna veta vilka uppgifter vederbörande ev skulle bli upprörd över. För kanske 50 år sedan kanske det inte var så kul att höra att mormodern var ogift och kanske födde tre s k oäkta barn, medan vi idag rycker på axlarna åt det.
 
Däremot kan ju vissa saker bli mer känsliga om det skrivs ut här eller på någons hemsida. Som Anders skriver, så måste man ta tiden i beaktande, d v s hur nära inpå skedde detta mordet t ex? Om otrevliga saker hänt för kanske fyra generationer sedan, varför ska jag som barnbarns barn ta på mig det? Är det omgivningen idag som dömer en för brott, som begåtts av annan för ca 100 sedan? Vad är det som är så känsligt?
 
Jag gjorde en släktforskning åt en som har släktingar i USA. De var intresserad av vad deras gemensamma ana kom ifrån. Nu visade det sig att de var inte alls släkt! Fadern till kvinnan som emigrerade gifte om sig med en kvinna, som hade med sig en dotter i boet. Denna dotter var mormor till den som ville att jag skulle ta reda på anorna. Det enda gemensamma de har är att systrarna växte upp i samma hem och fick gemensamma syskon.
 
Vad hände? Jo, släktforskningen ligger kvar hos mig. Jag har inte ens renskrivit den. Släktingarna i USA får ha kvar sin gamla tro om släktskap mellan familjerna.

[Ann-Mari Bäckman]

Ja, ser att Chris hann med att också ta upp just detta vad, som ansågs, som moraliskt förfärligt förr och som inte betraktas på samma sätt idag eller att man kan ha förståelse för vissa brott p g a den tid de levde i.

[Göran Johansson]

De uppfattningar som framförs av Chris är intressanta och jag håller till stor delar med HENNE. Det är lätt att förstå hennes resonemang. Det enda lilla invändning jag har är tillämpningen av dessa kloka ord; Chris skriver Vi kanske ska, som goda personhistoriker, vara mer noga med att sätta in brott och försyndelser i den tid som de skedde i. Då kan vi förstå mer och ta en mindre risk att ses som skandalmånglare. Detta är väl gott och väl. Problemet med just fallet Daniel Westling och hans anor är att vi börjar med nutid för att, om jag inte har missförstått Anders Berg, i akt och mening knyta nu levande personer till bovar. Vad är själva syftet med en sådan utgångspunkt? Vad är det som är så intressant? Är vi då inte på väg att bli  just det som skulle undvikas - nämligen skandalmånglare. Chris, Anders Ryberg, Ann-Mari Bäckman, jag och många andra i detta forum förmår (har lärt oss) att se och bedöma relationen brott, tid och tidsanda. Men jag är inte säker på att alla andra ute på stan gör det.
 
PS
Yes: Surprised!
Ursäkta Chris - trodde Chris stod för Christer!    
 
 
(Meddelandet ändrat av passord den 18 mars, 2009)
 
(Meddelandet ändrat av passord den 18 mars, 2009)

[Chris Bingefors]

Chris är en hon! (Surprise!)
 
Det är just därför man har ett ansvar som forskare att sätta in de fynd man gör i ett tids- och kulturperspektiv.
 
Nu väntar undervisning i forskningsetik om 3 minuter.........

[Ingegerd Johansson]

Göran, Chris är en kvinna, som heter Kerstin i förnamn men kallas Chris.
 
Mvh
Ingegerd

[Moderator Släkter]

Maud,
 
Självfallet är det mycket som är nytt nu med många moderatorer och våra rutiner är inte fullständigt spikade. Vi jobbar hela tiden med detta, och det pågår en intensiv diskussion på Moderatorforumet parallellt med denna.  
 
Även för användarna är det en ny situation, och alla kanske inte riktigt vant sig vid att vi nu har avsevärt mycket bättre koll på vad som skrivs på forumet. 20 par ögon ser mer än ett par. Vi ingriper dagligen mot felaktigt placerade inlägg och regelbrott. Jag har senaste dygnet t ex raderat tre stycken meddelanden som innehöll uppgifter om nu levande personer! Vi kommunicerar också med varandra och tipsar om saker som behöver göras.  
 
Det kommer alltså bli lite tuffare i framtiden att komma undan med regelbrott, och de kommer åtgärdas snabbare. Det lönar sig heller inte att starta metadiskussioner på felaktiga platser som inte hör till ämnet, eftersom dessa också strider mot reglerna. Åsikter mot våra åtgärder kan tas upp här på FF eller om det visar sig så att det finns annan mer lämplig plats (och med epost förstås), men inte i de diskussioner som är avsedda för släktforskning.  
 
Jag tror att det stora flertalet användare tycker detta är en positiv utveckling.  
 
Mvh
Anders B
Moderator Släkter

[Göran Johansson]

Chris, det är riktigt. Därför bör väl våra rön, speciellt om de avser relation till nutid, vara tydliga på den punkten? Anders Bergs vinkling Det ska bli kul att rannsaka Göran Stenmarks självsäkra påstående att bland dessa personer [Daniels Westlings föräldrar och tidigare anor] finns inget suspekt eller kriminellt på något sätt låter lite väl torftig. Det hade nog behövts en del förtydliganden i just det inlägget. Skälet är att Anbytarforum är en offentlig sajt. Vem som helst kan gå in och läsa vad vi skriver. Varje generation har sina egna tids- och kulturperspektiv - uppenbarligen också bland oss!
 
(Meddelandet ändrat av passord den 18 mars, 2009)

[Ann-Mari Bäckman]

Göran, du har en poäng där då du inte är så säker på att folk ute på stan kan sätta in händelsen i den tid det skedde, utan lägger andra värderingar i händelsen.
 
Nu kan man fråga sig för vem gör man den här släkturedningen på Daniel Westling? Är det för oss forskare själva, för allmänheten eller för DW själv?
 
Utan att egentligen ha svaret, så misstänker jag att vi gör det för vårt eget höga nöjes skull. Då vill vi gärna att det ska uppstå lite udda personer också i anorna, bara för att det ska bli lite mer intressant att utreda. Den allra roligaste släktforskningen är den då det uppstår lite svårigheter eller kommer lite brott med, för då får man som Chris säger gå in i andra källor och leta.  
 
Visst, nog kan man jämföra det med kändisskriverier, men det är många som tycker att släktforskare är några underliga kufer som glor i Dödskivan och Begravda i Sverige, som intresserar sig för döingar.

[Göran Johansson]

Den som följde den amerikanska primärvalskampanjen kunde konstatera att genealogi fick förvånansvärt stort utrymme i amerikansk massmedia. Ett antal släktforskare hade lagt ned ganska många dagar på att utreda de olika kandidaternas släkttavlor. Det var inte brottslingar man eftersökte (och kan därför i detta avseende inte jämföras med vår diskussion).  
 
Man siktade i stället in sig på släktskap med kändisar och statsmän. Om Hillary Clinton fick man t.ex. veta att hon var släkt med den engelske kronprinsens nya hustru (Bowls- eller vad hon nu heter) och Madonna medan Winston Churchill omtalades som släkting till Barack Obama.  
 
Det var väl i och för sig roligt att veta. Mindre roligt blev det när t.o.m. Main Stream Channels som CNN och andra ibland tenderade att på ett sofistikert sätt försökte sammankoppla presidentkandidaternas mentalitet med deras berömda släktingar. Barack Obama/Churchill och Clinton/Madonna. För min del hade jag nog i ärlighetens namn röstat på Barack Obama om jag hade haft rätt att rösta. Men jag är nästan säker på att Clintons ställning i amerikanska ögon påverkades negativt genom kopplingen till Madonna och fru Bowls. CNN gjorde ingen hemlighet av sitt stöd för Obama och alla bilder av Hillary Clinton var karikatyrer av henne själv.  
 
Vad har detta med denna diskussion att göra? Kanske inget alls mer än att genealogi möjligen kan ha betydelse för att skapa oponion för eller emot.
 
(Meddelandet ändrat av passord den 18 mars, 2009)

[Anna-Lena Hultman]

Det görs här försök att misskreditera en av våra nytillsatta moderatorer, både som släktforskare och moderator. Det är inte acceptabelt. Anders Berg, som gör ett fantastiskt jobb med att bringa ordning och reda i Anbytarforum, har mitt och andra moderatorers fulla förtroende. Låt oss i lugn och ro ge Anbytarforum den uppryckning som behövs - utan att hela tiden bli ifrågasatta!

[Ann-Mari Bäckman]

Anders B! Gläds mer åt de rosorna du tilldelats i AF, än att ta åt dig av kritiken du får!
 
Ann-Mari

[Olle Elm]

Släktforskarkamrater,
Tänk om man kunde skriva något klokt som gjorde att den uppkomna situationen inte trappades upp ytterligare, att vi mer kunde se allt gott som händer i forumet; Att de som känt sig ledsna eller arga över saker som skrivets obetänksamt eller kanske t o m klumpigt, kunde göra allt vad de kan för att inte göra det skedda värre eller större.
 
Kunde Mandela kanske också vi kan . försonas .. och börja om. Börja om med det vi alla är så engagerade i - att släktforska.
 
Inte för att jag tror att jag så här innan läggdags kan åstadkomma något sådant .. klokt, men jag väljer ändå att sända dessa rader.
God natt på er,
Olle

[Moderator Prova AF]

Diskussionen stängd tills vidare!
Anna-Lena Hultman
Anbytarvärd

[Anna-Lena Andersson]

Hej!
 
Nu har jag öppnat den här tråden igen. Tänk på att ge moderatorerna lite arbetsutrymme. De är en frivillig kraft och de lägger ner mycket tid på att moderera sina resp. delar av Anbytarforum. Men de har inte all tid i världen och kan inte alltid finnas här för att svara på frågor.
 
Mvh
Anna-Lena A

[Maud Svensson]

Då emotser jag med stort intresse anbytarvärden Anna-Lena Hultmans svar på de fyra frågor som ställdes till henne här i ett inlägg daterat torsdagen den 19 mars kl 13:09.

[Ann-Mari Bäckman]

Var är Mats Ahlgrens inlägg kl 20:23?

[Mats Ahlgren]

Tog bort det och la det under Förbundsforum där det hör hemma //Mats

[Lotta Nordin]

För en stund sedan skrev ”Moderator Övriga ämnen” att om man vill påkalla en moderators uppmärksamhet ska man göra det via epost (). Och det skulle ju gå bra, om man bara visste var man hittar deras epostadresser. Visserligen syns inlägg från några få moderatorer nästan dagligen i Anbytarforum och är alltså ganska lätta att hitta adressen till, men dom andra då?  
På ”Moderatorlistan” finns inga kontaktuppgifter. Gör man en sökning i hela Anbytarforum och söker på författare av inlägg, så är det flera moderatorer som inte går att hitta alls. Finns dom? Och ska det verkligen vara så svårt att få tag i moderatorna via epost?

[Moderator Uppland]

Hej Lotta,
 
Kontaktuppgifter till moderatorerna finns för de flesta (dock inte alla har jag konstaterat och det bör givetvis åtgärdas) i informationsfältet ovanför inläggen på trådens första sida. Jag tycker dessutom att e-postadresserna borde finnas samlade någonstans. Kan jag inte fixa det själv skall jag se till att det blir gjort.
 
Mvh

[Lotta Nordin]

Hej Jonas,
 
Tack för svaret, och ja, det är bra att adresserna finns under respektive huvudrubrik (under Landskap första underrubriken), men jag tror inte att alla ser det. Är man nybörjare i Anbytarforum och vill lägga upp en ny fråga, så är det möjligt att man tittar där, men vana användare....nää.  
En sida där alla moderatorer finns samlade med epostadresser (och helst namn också) är naturligtvis det bästa. Och eftersom det redan finns en sida som heter Moderatorlista, så är det väl en lämplig plats.  
 
Och jag undrar fortfarande om alla 24 moderatorer som är bokade enligt Moderatorlistan verkligen finns?