Några år har gått sedan jag skrev det första, och man kan konstatera att Genline kommit en bra bit på väg, men är långt ifrån i mål. Dock har Genline inneburit ett mycket mindre tryck på bibliotek och arkiv. Jag tror att man kan konstatera att det går att scanna av mikrofilm och visa den på Internet med relativt gott resultat, och att släktforskare uppskattar att det finns där.
Det är verkligen något för RA och andra att haka på, digitalisering av handlingar. Domböcker, skattelängder, bouppteckningar, den senare folkbokföringen (efter det som mormonerna filmade) etc. Det finns mycket som är kvar att göra, och som verkligen skulle kunna stimulera många yngre människor att söka sin historia och sin hembygd.
Släktforskarförbundet och dess medlemsföreningar ger idag ut en hel del CD-skivor av varierande nytta och kvalitet, men man visar ändå att det går att göra. Jag vet att man kan göra mer. Digitalisera mera, och försök få allt nytt som publiceras sökbart digitalt.
Alla tidskrifter om släktforskning borde digitaliseras och göras tillgängliga, precis som de stora genealogiska uppslagsverken. Jag tror inte att vi får se arkiv och bibliotek med mer generösa öppettider än idag, och näppeligen några större budgetar att köpa in mer litteratur och annat materiel med släktforskaranknytning än idag. Vill vi ha något lär släktforskarrörelsen få ordna detta själva.
Därför är det helt klart rätt tid nu, när politikerna strör valfläsk runt om sig, att försöka vigga åt sig ett antal miljoner till att fortsätta digitaliseringen av viktiga handlingar. Utan att förringa någons anseende, men det är många +55:or som skulle kunna sysselsättas i detta. Arbetet är heller inte hårt fysiskt, så även människor som nött ut delar av sin kropp har chansen att arberta med sådant.
Den budget som ett hyfsat stort stadsbibliotek har idag skulle räcka oerhört långt för sådana här aktiviteter, och det skulle gagna tiotusentals människor i Sverige och i övriga världen.
Det är något som verkligen skulle kunna marknadsföra Sverige hos exempelvis amerikaner och australiensare med svenska anor. Kanske också människor från Finland, Sydamerika, Sydeuropa och Mellanöstern och bortre Asien som under de senaste 50 åren flyttat till Sverige. Många har i alla fall 2-4 generationer i Sverige nu. De yngsta har sysslingar och bryllingar i andra länder. Precis som vi är nyfikna efter kusiner och annan släkt i t.ex. USA är naturligtvis andra länders människor nyfikna på vilken släkt de har i Sverige. Sådant skapar turism, affärsmöjligheter och kulturutbyte.