ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Vem skall avgöra vad som läggs ut  (läst 1412 gånger)

2003-03-19, 21:04
läst 1412 gånger

Kajsa Johansson

...eller hans farbror Christopher Jacob (ännu mer anmärkningsvärt)!

2003-03-19, 21:26
Svar #1

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Biskopar adlades inte, men däremot deras barn, se t.ex.Benzelstierna, Swedenborg m.fl.

2003-03-20, 07:02
Svar #2

Kajsa Johansson

Elisabeth: Carl Fredrik sa att de flesta på ledande poster då som nu varit adliga, om samma förutsättningar hade gällt.  
 
De flesta biskopsbarn adlades inte. De flesta ärkebiskopar - eller deras barn - adlades, men inte alla. Min poäng var att det inte var samtliga, och jag tog upp ärkebiskopar eftersom detta är kyrkans högsta postition, då när Sverige var en teokrati som nu när vi har ett parlament. Det har under hela kristendomens tid funnits en biskop per stift. Antalet adliga familjer uppgår till drygt 2300 varav många släkter har flera nummer, i praktiken är det långt färre.  
 
Kyrkan var för många vägen upp på karriärstegen, men trots att somliga gjorde karriär adlades inte familjen (vilket är skillnaden: barnen adlades, ja, inte ärkebiskopen eller vem det är fråga om).  
 
De första två hundra åren av lutherdom präglades av djupgående konflikter inom kyrkan där praktiskt taget samtliga kungar spelade en avgörande roll och krävde hörsamhet till sina åsikter om hur kristendomen skulle praktiseras, vilket var en tung fråga på den tiden.
 
Många biskopar, och en del ärkebiskopar, var av annan åsikt än kungen. Det var alltså en kamp om makten om lutherdomens utformning, det framgår om du läser biografier över vissa ärkebiskopar (Angermannus, alla Benzelius, Lurentii, m fl) och är allmänt vedertaget inom historievetenskapen.  
 
Det är fel att påstå att de flesta skulle adlas då som nu. Det är fel att påstå att de flesta adlades då.  
 
Under medeltiden, när adelskap i praktiken vanligen innebar att vara ädling, kanske Carl Fredrik har en poäng i att jämföra med idag - och då kan man lägga till att folket var ägandelösa vilket kommunismen strävar till. Från 1500-talet och framåt finns det inget belägg för Carl Fredriks påstående:
 
Hade adlandet fortgått kontinuerligt, hade det ju varit främst politiker som blivit adlade; och för ledamöter i regeringen, riksdagens talmän samt de främsta namnen inom oppositionen, liksom för ambassadörer, höga jurister och höga militärer hade det varit en självklarhet.  
 
Inom oppositionen?! Knappast oppositionen till kungen! Höga jurister? Jag har letat och letat efter en jurist som adlats efter 1500-talet och inte funnit en enda. De amassadörer vi hade var redan adliga, åtminstone de jag läst om - vilka ambassadörer erhöll adelskap?  
 
De nutida politiker CH nämner stämmer in på hans påstående, men inte på de allra flesta. De påståenden CH framhåller är vanliga bland socialister med liberala drag i sin åskådning. De är på alla sätt emot ett bördssamhälle och vid minsta tecken därpå kritiserar de systemet. Och nepotism - eller vad som åtminstone kan tolkas som sådan - förekommer kanske - någon går i sin faders eller moders spår, eller har fördelar av sin uppväxt - men de måste kunna göra rätt för sig! Så har det alltid varit! Av de som är tillräckligt bra kanske urvalet sker på nepotiska grunder - vad vet jag? Jag borde inte ha slängt ur mig ordet nepotism ovan hur som helst, vi borde först ha definierat vad vi menar.
 
Det är lätt att få för sig att det var vilken karriärist som helst som adlades (eller dennes barn) om man utgår från släktforskning på adliga släkter. Så var emellertid inte alls fallet. Men måste skilja mellan hur det var i tidig medeltid och senare. Det är stor skillnad vilken epok det är fråga om, och dessutom avgörande vilken kung som satt på tronen.

2003-03-20, 07:05
Svar #3

Kajsa Johansson

Nu minns jag varför jag använde ordet nepotism: det var för att socialisterna var emot bördsamhället.

2003-03-20, 07:27
Svar #4

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Jaha, Kajsa, efter som du tydligen vet exakt hur det var, hur var det då med Edvard Ehrensten t.ex.?

2003-03-20, 08:14
Svar #5

Utloggad Bertil Friberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 134
  • Senast inloggad: 2008-02-13, 21:07
    • Visa profil
Kajsa m fl,
Jag har med intresse läst alla inlägg, men diskussionen verkar spretig. Nära släktskap kan ha betydelse, men knappast sådant avlägset släktskap som nämnts av en del.  
Istället finns ett mycket mera aktuellt fenomen, nämligen nuvarande och  f.d. makar/makor, samboförhållanden etc i politikertoppen och på SVT som borde uppmärksammas mycket mera. Det finns gott om bra exempel eller hur? Sådan diskussion skulle således inte föras här i Rötter.
 
En sista synpunkt,  är det meningen att man skall kunna föra så här långa diskussioner på Rötter? Vad tycker Du, Elisabeth?

2003-03-20, 08:38
Svar #6

Leif Persson

Ett bra inlägg Bertil. (Här är en till som måste säga nåt om detta...) Att någon har bättre anor som gör den personen mer lämplig till någon post är väl lite absurbt? Är det inte individens egna känslor och moraliska avsikter som gör det jobbet? Att den troligen har fått det genom sin uppväxt eller familjs påverkan må så vara, men det kan ju lika gärna vara en tvärtom-reaktion mot sina föräldrar och tidigare förfäder?
 
Skulle en person som har förbrytare i sina anor automatiskt bli det han med, eller vara sämre än andra?
 
mvh LP

2003-03-20, 09:32
Svar #7

Kajsa Johansson

Elisabeth:
Om Edvard Ehrenstéen n:o 33 - hade glömt honom - legationssekreterare, diplomat, statssekreterare, hovråd, hovkansler, president, kungligt råd, kansliråd... Gift med Catharina Wallenstedt (?n:o 500 eller 40?)Son till prosten Philippus Bononis (1593-1669), sonson till kyrkoherden Bononius Holsteni (1554-1605). Jag är inte insatt i familjens tillgångar, men Edvard Ehrenstéen kan ändå inte kallas uppkomling. Kyrkoherde var en relativt sett hög och förmögen position på 1500-talet. Så vitt jag minns var de dessutom skattebefriade, vilket är den ursprungliga definitionen av frälse. Men jag är osäker på det exakta årtalet för när prästerskapet blev skattepliktiga. Du kanske vet det?
 
Bertil:
Jag instämmer, diskussionen borde i de särskilda fallen inte uppmärksammas här. Att jag nämnde Gustav Vasas ättlingar var för att exemplifiera vissa skäl till att släktforska.
 
Leif:
Ingen har påstått i den här diskussionen att bättre anor gör någon till en bättre kandidat för någon post. Utgångspunkten har framför allt kretsat runt frågan hur liberalt samhället är, nu och historiskt, och släktforskningens tyngd eller lätthet för att belysa detta. Du nämner två reaktioner på personers härkomst: att gå i fädernas spår, eller en tvärtom-reaktion. Du säger inte att härkomsten är irrelevant. Gör jag fel om jag sluter mig till att du anser att anorna har viss betydelse?
 
Jag tror inte att en person som har förbrytare i sina anor är en sämre människa, men ju närmre eller ju fler det är fråga om tror jag har viss betydelse som inte självfallet är negativt. Tvärt om har några ganska moraliska människor jag känner förbrytare i sin släkt (eller rättare sagt: de anklagades med frikändes), vilket har skapat just den där tvärtom-reaktionen du nämner, och är därför av vikt i mitt tycke.  
 
Jag är emot all form av generalisering, men tycker att det är relevant för förståelsen att knyta säregenheter till det som skapat det. Eller försöka förstå... Jag kan dock erkänna att jag tror att härkomsten är viktig, även några generationer bakåt. Om någon härstammar från en kung i ett led för flera hundra år sedan och de övriga anorna är vanligt folk, har väl inte kungaanorna högre relevans än de folkliga utan tvärt om.  
 
Att du tar upp frågan antar jag beror på att jag nämnde Sören Gyll. Att härstamma från en bödel måste ses som dålig publicitet om det uppmärksammas på det sätt som det gjordes. Det var hur det framställdes som jag vände mig emot, inte det faktum att Gylls förfader hade det yrke han hade. Även Statsministern har fått dålig publicitet i Rötter för sin härkomst.

2003-03-20, 12:40
Svar #8

Utloggad Björn Thunberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1860
  • Senast inloggad: 2015-10-10, 13:54
    • Visa profil
Kajsa:
Jag tycker att man skall avhålla sig om kommentar kring avlidna personer.
Är det intressant för dig/mig att veta att statsministern har svarta får i släkten?!
 
Om jag vill veta vad statsministern har för släkt kan jag väl själv ta reda på det.
Ingen undgår skelett i gardroben.
På din fråga kring prästerna tror jag att deras makt klövs i och med att man gjorde dem till statliga tjänstemän.

2003-03-20, 12:52
Svar #9

Kajsa Johansson


2003-03-20, 16:26
Svar #10

Utloggad Björn Thunberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1860
  • Senast inloggad: 2015-10-10, 13:54
    • Visa profil
Förlåt, jag är så trött att jag skriver inte vad jag tänker.
Förklaring:
Om GP:s farfarsfarsfar var en horkarl etc.
Det är väl inget som bör stå på rötter.
 
Den som är intreserad hittar ju det ändå!
Björn

2003-03-20, 16:53
Svar #11

Kajsa Johansson

OK, det händer mig ibland också...
 
Vi är åtta-tiomänningar! Jag har vissa anor från Norrland.

2003-03-20, 19:14
Svar #12

Utloggad Björn Thunberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1860
  • Senast inloggad: 2015-10-10, 13:54
    • Visa profil
Ojdå, Kajsa kan du leva med att du är släkt med en så hemsk person.
Mina kursare tycker jag är så hemsk! (Ironi är så kul!)

2003-03-20, 21:13
Svar #13

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Kajsa, jag tror nog att det var få kyrkoherdesöner som blev riksråd etc, så visst gjorde Edvard en klassresa, men han blev aldrig förmögen.  
 
Hans hustru Catharina Wallenstedt, adlad biskopsdotter, har skrivit en rad intressanta brev, som delvis publicerats för ett tiotal år sedan, där hon i stort sett varje gång klagar över hur svårt hon hade att få ihop pengar, så att familjen kunde leva ståndsmässigt.
 
Prästerskapet hade en del undantag från att betala mantalspeng, men annars tror jag (är inte hemma hos mina böcker) inte att de var skattebefriade.
 
Bertil, jag förstår inte din fråga?

2003-03-20, 22:23
Svar #14

Kajsa Johansson

Elisabeth:
Jag förstod aldrig riktigt poängen med att ta upp Ehrenst?en, men svarar så gott jag kan. Ja, visst var det få som gjorde klassresa. Det finns några exempel, men inte många. En klassresa som vissa politiker under 1900-talet är det ändå inte fråga om. Edvard Ehrenst?en tillhörde en socialgrupp som hade möjlighet att studera i Uppsala och göra karriär, vilket var få förunnat på 1600-talet och kan inte jämföras med situationen det senaste seklet.  
 
Det var visserligen uppväxtförhållandena jag var ute efter, men det låter mycket intressant och märkligt med hustruns ekonomi då Ehrenst?en hade så höga ämbeten. Fick han ingen lön?
 
I de fall som åtminstone jag varit i kontakt med, när en man erhållit adelskap och inte härstammar från det äldre frälset eller vars far innehade en mycket hög post, är just en sådan här situation: hustrun är adlig.  
 
Björn:
Det är inte ditt fel, det är ärftligt.

2003-03-20, 23:01
Svar #15

Utloggad Björn Thunberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1860
  • Senast inloggad: 2015-10-10, 13:54
    • Visa profil
Vad är inte mitt fel, att jag är ironisk eller vad då ?

2003-03-20, 23:50
Svar #16

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
1. En del om den Ehrensteenska släktkretsen har diskuterats under: släkter: Bononius, och i någon mån (släktingar) under introducerad adel: Ehrenmarck, Småland: socknar: Locknevi, Östergötland: Socknar: Söderköping, bland annat med inlägg av övertecknad.  
 
Jag har även skrivit en uppsats/artikel om Edvard Ehrensteen: Edvard Ehrensteen - en östgötsk prästson som hamnade i maktens centrum (publicerad i Sändebrev från Skolmästaregården, Linköping 199..) [Kan rekvireras gratis av övertecknad eller Bo Persson; eller översändas via E-mail]
 
2. Kajsa, (inte för att det spelar någon större roll, men...) anledningen till att jag överhuvudtaget tog upp temat om man hade fortsatt att adla... var ju att jämförelsen mellan förr och nu annars hade haltat, bl.a. vad beträffar adelsferekvensen bland de nuvarande makthavarna. Jag försökte då översätta till nutida förhållanden, när bl.a. oppositionsledare, jurister och diplomater tillhör den högsta eliten. Jag menade inte att just dessa kategorier med nödvändighet hade blivit adlade under 1600- och 1700-talen, århundraden som åtminstone jag betraktar som höjdpunkten på adelns storhetstid.  
 
Nej, vad jag ville ha fram, var inte att peka ut enskilda grupper som skulle ha adlats, utan att påvisa att eliten av makthavare (politiker, statsmän, ämbetsmän byråkrater [vilket inte alltid betyder samma sak]), militärer, vetenskapsmän och konstnärer, i alla tider utgör en slags aristokrati, som har likartad funktion, social ställning, boendestandard, kontaktnät etc. som sina tidigare motsvarigheter, oberoende av om man använder adliga titlar eller ej.  
 
Apropå Edvard Ehrensteen, är ju hans karriär på intet sätt unik. Den är i stället, vill jag påstå, typisk för 1600-talets ämbetsmän, som ofta kommer från ofrälse miljö (prästsöner synnerligen vanliga), studerar vid universiten i Uppsala, Lund, Åbo, Greifswald eller Dorpat (ofta under stora ekonomiska vedermödor), för att så småningom ta plats vid verken och utgöra stommen i det karolinska ämbetsmannasamhället. Många adlas på vägen, och bildar tillsammans kärnan i vad man brukar beteckna som den lågadel eller ämbetsmannaadel, som Carl X Gustaf och Carl XI lierar sig med i sin kamp emot den alltmera makt- och egendomshungrig högadeln, som ser en fara i för stor makt för såväl kung som för lågadel och ofrälse. (Mycket av detta diskuterar jag i f.ö. i min artikel)  
 
Bland Ehrensteens medbröder i dessa avseenden, kan nämnas Johan Adler Salvius, Erik Lindschöld, och Ehrensteens svågrar Olof och Lars Wallenstedt, Mattias Björnklou och Anders Solenblomma.  
 
Ätten Wallenstedt, som Ehrensteens hustru Catharina tillhörde, är ett av många exempel på att biskopsbarn adlades, andra exempel är Benzelstierna, Cederström och Odencrantz. Intressant nog adlades då alla barnen, d.v.s. även döttrarna. Detta sätt att adla biskopsbarn kollektivt, förkom bara fram till 1700-talets senare del. Senare kom adlandet mer och mer att betraktas som något individuellt, och efter 1809 införde man följdriktigt det engelsk/franska adelssystemet, innebärande att endast en bärare av titeln ( huvudmannen) samtidigt kunde förekomma (men detta gällde ju bara nyadlande).  
 
Biskoparna själva adlades däremot inte, i likhet med präster överhuvudtaget. Det hade ju att göra
med att prästerna redan s.a.s. ansågs som adliga, eller åtminstone nästan deras vederlikar. De räknades nämligen till det andliga frälset, medan adeln kallades det världsliga frälset. Adeln och Prästerskapet räknades ju som de bägge främsta stånden, så beskrivningen först adeln sedan alla andra stämmer inte helt. Graderingarna och valörerna var ju stora i den tidens sociala skiktning.
 
Är mina påståenden vanliga bland socialister säger du..... Hm, intressant, men tillåt mig betvivla det. Jag tror inte att de skulla framställa det hela på riktigt samma sätt.

2003-03-21, 07:30
Svar #17

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Kajsa (vem du nu är?), jag tog upp Edvard Ehrensten enbart pga att du längre upp skrev så här: Jag har letat och letat efter en jurist som adlats efter 1500-talet och inte funnit en enda.  
 
För övrigt har den här diskussionen avlägsnat sig bra långt från rubriken, och borde kanske föras under Ståndscirkulation eller något i den vägen.

2003-03-21, 08:47
Svar #18

Kajsa Johansson

Carl Fredrik:
Då förstår jag hur du menar. Vilket intressant inlägg! Det du säger om det andliga ståndet var just vad jag ville få fram i mitt svar till Elisabeth. Jag tror dock att man där får ta i beaktning vilket århundrade det gäller, och att vanliga prästers status som andligt frälse avtar; på 1700-talet hade inte prästerna lika hög status som på 1500-talet och dessförinnan. Och även om personerna i sig ägde adlig status var det det ärftliga och offentligt erkännande såsom adlig vi eg talade om. I o m att inte samtliga biskopsbarn adlades - jag ger mig inte förrän jag fått en fullständig förteckning! - kan man inte generalisera: det kallas induktion. Jag har letat och letat efter ärkebiskoparna Kenikus, Angermannus (fick han barn?), och Nericus barn och bara funnit att de gifte sig rikt, vilket inte är samma sak.
 
Det är, tycker jag, nämligen så att Elisabeth har en poäng i det att biskopsbarnen adlades; detta att de fick erkännande som godkända ättlingar. Att ha ett adelsbrev innebar ju en trygghet för sig själv och sina efterkommande.
 
Den sista av dina kommentarer tar jag upp lite senare, riktat till Björn.
 
Björn:
Bli inte ledsen! Du är min senfunne släkting och som sådan innesluts du numera i min uttalat nepotiska famn (jag är ju ingen makthavare...). Om du hamnar i blåsväder här på diskussionsidorna lovar jag att ta ditt parti om jag känner till diskussionen, vad det än gäller. Jag erkänner att jag var ironisk tidigare, men det var mer genetiskt betingat än särskilt genomtänkt.
 
Att du tar upp din ursinniga kursare igen beror nog på att du ännu inte fått de källor du efterlyste, och jag skäms om han hur hunnit såra dig under dessa - förhoppningsvis icke så plågsamma - dygn. Jag har i den mån jag hunnit plöjt bokhyllan och finkammat mitt minne, och detta är vad jag hittills snokat upp:
 
1. Framför allt grundar sig uppfattningen om kritiken gentemot Branting o Palme på muntliga källor, svåra att hänvisa till.  
 
I Anders Isakssons biografi Per Albin från 1996 (s. 137 ff i W&W:s pocketupplaga 2002) står det:
Branting var inte socialist i någon doktrinär marxistisk mening /---/ Branting var socialist för att han var idealist och världsförbättrare: han ville inte primärt förbättra vanligt folks ekonomi.
 
Citatet är f ö hämtat ur ett kapitel som är relevant för diskussionen här: En politisk klass träder fram och tar bl a upp yrkespolitiker som en ny klass som inte först gjort sig en förmögenhet innan de kliver upp i talarstolen. De politiker som belyses är primärt arbetare som genom liberalernas försorg skaffat sig utbildning, men inte fått de högre posterna de hoppats på därav. Dessa politiker tillhör undantagslöst vänstern. Men jag behöver inte undervisa dig i partihistoria, du som redan är beläst.
 
Med detta citat vill jag exemplifiera den slags kritik som jag bara hört riktas mot Palme och Branting: de anklagas för att inte riktigt förstå socialisternas ideologi, de kanske inte ens är riktiga socialister.  
 
Socialister talar gärna om sin eller motståndares uppväxt som ett motiv till deras socialisation eller kapitalism. Gudrun Schyman gav för några år sedan ut en självbiografi, och om man jämför med Carl Bildts publikationer märks en tydlig skillnad mellan deras sätt att upplysa om uppväxtförhållandena. GS:s tragiska barndom framhålles i retoriskt syfte för att visa att hon vet vad hon talar om, hon förstår. Jag blev förvånad när greve Douglas på P1 för några månader sedan sa Jag är miljardär eftersom högern mer sällan talar om ursprung. Men kom ihåg att det var framför allt (v) jag undrade över i detta avseende.
 
2. Klasskampen. Den behöver knappast bli kommenterad eller källhänvisad eftersom den är så fundamental för socialismen. Det ligger självklart i socialismens intresse att förhindra att bara de rika blir makthavare, och det är vad beträffar den andra falangen inte särskilt troligt att en skuldsatt undersköterska skulle bli riksdagsledamot för (m). Arbetare ser därför vänsterfalangen som sitt territorium, deras enda väg till toppen. Varför ska jag lida för att min pappa var statardräng, typ, och Ja somliga har fötts med silversked i mun, gud vad orättvist.
 
Den som däremot har fötts med silversked är mindre benägen att framhålla sina ev fördelar av sin uppväxt, och därför talar den mera sällan om sin släkt och vem den är släkt med. Hans Blix, som jag beundrar, har t ex inte såvitt jag vet framhållt att han härstammar från Karl den store i ett oräkneligt antal led (såsom många andra jämtlänningar) och att hans släktgren till skillnad från en del andra ättlingar till KdS sedan dess varit relativt framstående, åtminstone regionalt.  
 
Carl Fredrik: Förstår du hur jag menar?

2003-03-21, 08:54
Svar #19

Kajsa Johansson

Elisabeth:
Oj, jag hann inte se ditt inlägg och naturligtvis har du rätt om ståndscirkulation.
 
Vad gäller vem jag är skulle mitt namn numera bara vara en serie ljud för dig, så det är inte särskilt intressant.

2003-03-21, 08:57
Svar #20

Utloggad Björn Thunberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1860
  • Senast inloggad: 2015-10-10, 13:54
    • Visa profil
Hans Blix ?
Skulle han härstamma från Karl den Store ?.
Om det vore fallet skulle säkert Michael Lehman upplyst oss om detta.
 
Kajsa J:
Kan du inte åtminstonde tala om det är på min mormor, morfars farfar eller farmors sida vi är släkt.
 
Det vor intressant, i synnerhet när man dras in i familjegräl.

2003-03-21, 09:28
Svar #21

Kajsa Johansson

Se Björn Espells släktträd:
http://w1.631.telia.com/~u63113426/anor/default.html
 
Hans Blix nämns under Erik Eriksson Blix (1576-1676). Därifrån kan du klicka dig upp till Pipin den lille, i rakt uppstigande led.  
 
Enligt somliga härstammar Pipin den lille från gens Julia, men jag antar att det är si och så med källkritiken. Du ser i alla fall släktleden här bl a:
 
http://home.sprynet.com/~dlkbev/odcaesar.htm
 
Björn Espell utesluter de äldre leden, varför vet jag inte, men jag antar att det betyder att de inte ses som vetenskapligt belagda. Jag har sett andra släktträd som sträcker sig till Noas ark, och det är för den som är det minsta insatt i diskussionen om Bureätten inte särskilt anmärkningsvärt ur släktforskningssynpunkt.
 
Det är genom Bureätten som vi är släkt.
 
Vad då familjegräl? Grälar vi?

2003-03-21, 10:15
Svar #22

Michaël Lehman (Philippos)

Kajsa,
 
Anledningen till, att jag tidigare skrev, att jag ville komma i kontakt med dig, är, dels att vi synes ha ett gemensamt intresse i socialhistoriska aspekter på adeln, dels att vi synes ha gemensamma anor.
 
Björn Espell har i den utredning, till vilken länkas ovan, använt G.V.C. Youngs verk Fra Skanke-slektens historia (1986). Young har behandlat släkten Skanckes ursprung även i sitt vitt omtalade verk The three legs go to Scandinavia : a monograph on the Manx Royal family and their Scandinavian descendants utgivet å Mansk-svenska förlaget 1981. Youngs hypoteser är mycket omtvistade och hans tyngsta argumenta är, så vitt jag har hört och förstått, vapen- och namnlikheter. Identifikationen av Torleiv Haraldssons son med den Hallsten Torleivsson, som uppträder i Jämtland under 1300-talet, anses icke vara ledd i bevis. Jag skulle därför (åtminstone preliminärt) sätta ett frågetecken kring Hans Blixs härstamning från kontinentala kungligheter. Just för tillfället saknar jag emellertid tyvärr tillgång till mitt eget genealogiska material, så jag kan inte kontrollera vad jag tidigare har hört och läst om detta.
 
Jag har själv ännu inte haft tillfälle att mer ingående studera Youngs verk, men kan återkomma senare med vidare kommenterar (då under medeltidsarean).

2003-03-21, 10:29
Svar #23

Utloggad Björn Thunberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1860
  • Senast inloggad: 2015-10-10, 13:54
    • Visa profil
Nej Kajsa vi är inte ovänner (vad jag vet i alla fall!)
Men jag menar i nära släkten.
I vår nära släkrets har vi alltid låtit sakfrågor komma upp på bordet.
Emellertid är det ju långt ifrån säkert att vi alla gånger är överens.
 
Precis som Micha?l säger så har jag svårt att tro på Björn Espells rön.
Misstänker att han kanske har velat lägga på några generationer. Skancke-släkten har ju gett upphov till diverse myter.

2003-03-21, 11:13
Svar #24

Utloggad Ann Little

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1252
  • Senast inloggad: 2024-02-23, 20:10
    • Visa profil
Hej!
 
Hur kommer det sig att Kajsa Johansson tillåts att skriva sina (mycket intressanta) inlägg anonymt, jag trodde att det var förbjudet?
 
 
Mvh
Ann Little

2003-03-21, 11:17
Svar #25

Utloggad Sari Wilhelmsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1147
  • Senast inloggad: 2017-03-13, 21:21
    • Visa profil
Hej!
Angående disskussionerna med biskopars/barns adelskap så har jag funnit några olika förhållanden till adelskap, från boken Biskopar och superintendenter efter reformationen av S.A. Hollander.
 
*Biskop Peter Winstrupius tilldelad adlig värdighet 20 april 1658, död 28 dec. 1679.
 
*Biskop Jacob Benzelius blev erbjuden adelskap men vägrade detta, hans barn blev efter hans död 1747 införlivade i ätten Benzelstjerna, näst efter farbrodern Eric Benzelii d.ä. adlade barn.
 
*Ett annat fall är när Thorsten Rud?ns(död 9 sept.1729) hustru Magdalena Wallvik och jämte barn blev adlade d.23 maj 1719 till Rudensköld. Alltså under biskopens livstid. Det verkar dock som det endast var hustrun och barnen blev adlade.
 
Kan dock nämna att i de flesta fallen vad jag sett i boken, visar att biskopsbarn blivit adlade för att visa uppskattning för faderns arbete eller liknande. Några biskopsbarn verkar dock ha blivit adlade på eget bevåg, möjligtvis med hjälp av faderns status.
Att biskopsbarn blev adlade verkar vara mera vanligt under 1700-talet, än under 1600-talet.
 
Mvh Sari

2003-03-21, 14:19
Svar #26

Kajsa Johansson

Hej Ann,
Tack för uppskattningen. Befogad kritik, som jag vill besvara.  
 
Att jag hamnade i den här diskussionen beror helt och hållet på en slump. Jag är ingen trogen läsare av Rötter, men har begagnat mig av dess uppgifter i andra hand. När jag läste inläggen i diskussionen började jag skriva omedelbart, och läste inte instruktionerna, tänkte inte ens på att det skulle kunna finnas några.
 
Jag valde en pseudonym av flera skäl: Som nämnts har jag lite judiskt påbrå, vilket jag inte gärna skyltar med då det har inneburit tråkigheter. Ett annat skäl är att jag är släkt med alla i högre utsträckning än de flesta. Den som tror att man har fördelar av detta tror fel. Tvärt om, så det är inget jag skyltar med - och ni är så duktiga på att ta fram information... Både min farfar och morfar var rätt kända i mina hemtrakter när jag växte upp, och senare även min far. Att dessutom ha ett gammalt släktträd gör inte saken bättre. Trots att jag känner kärlek och saknad till mina hemtrakter föredrog jag att flytta eftersom jag alltid blev förknippad med deras framgångar och (i mindre utsträckning) misslyckanden (det var inte någon familjeskandal som fick mig att fatta det beslutet). Eftersom ni knappast kan känna till mig, och om så är må det vara hänt, tyckte jag inte att det spelade någon roll vad jag kallade mig; namnet säger er ändå inte något och man behöver ju inte ange bostadsort eller telefonnummer.
 
När jag hade skickat iväg mitt första inlägg såg jag nästan omedelbart (typiskt!) reglerna i fet stil. Jag hade inte gett mig in i diskussionen med eget namn, och i dagspressen kan människor välja att använda pseudonymer - red måste emellertid samla namnuppgifter.
 
Jag kan inte förstå skälet till att tvingas uppge sin person. Vem har bestämmt det, och vem gangnar det? Vem ska avgöra vad som läggs ut på nättidningen Rötter?
 
Hej Sari!
Jag måste skaffa den boken, den verkar mycket intressant.

2003-03-21, 16:11
Svar #27

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
För mig verkar det liksom lite ärligare att ta en diskussion i sitt eget namn, i stället för att dölja sig bakom en pseudonym. Sen är det väl skit samma vilka anor man har bakåt! Som person står du väl för dig själv och för dina egna åsikter, inte någon difus släkts?!
För min del härstammar jag från både låg som hög, från muslimer, och kanske från sefardiska judar som konverterade till kristendomen när de utattes för valet att antingen bli utkastade ur Spanien eller anpassa sig till den kristna makten. Inte fasiken skäms jag för dem! Och inte fasiken är jag så rädd om hakan att jag förnekar mitt ursprung!
Jag tycker faktiskt att du, Kajsa kan komma fram ur skalet och visa vem du är, annars framstår du som mindre trovärdig, vad du än säger.

2003-03-21, 16:24
Svar #28

Utloggad Ann Little

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1252
  • Senast inloggad: 2024-02-23, 20:10
    • Visa profil
Hej Kajsa
 
Tråkigt att höra att du tycker att du måste gömma dig bakom ett falskt namn.
 
Det känns tyvärr något obehagligt,man vet ju inte vem som döljer sig under pseudonymen! Att man ofta gömmer sin identitet i t.ex. dagspressen o.dyl.tycker jag är relativt o.k., men här i Rötter, där vi är som en stor familj, känns det otrevligt.
 
Varför leker du med alla här. Talar om att du och Björn Thunberg är släkt med varandra, men låter honom inte få veta hur! Då Elisabeth undrar vad ditt riktiga namn är, säger du:- Vad gäller vem jag är skulle mitt namn numera bara vara en serie ljud för dig, så det är inte särskilt intressant.
Jag tycker att det var ett väldigt konstigt och om jag skall vara helt ärlig, oartigt svar. Elisabeth Thorsell borde visas mer respekt, då hon är en mycket aktad person här på Rötter!
 
Du vet vem du är och precis som ett barn som inte förstår varför föräldrarna oroar sig när de inte vet var barnet håller hus, säger att ni behöver väl inte oroa er, JAG vet ju var jag är!
 
Det är ovissheten, som skapar olustkänslor.  
 
Just nu är du varken man eller kvinna för mig, utan bara någon och det känns inte bra!
 
Mvh
 
Ann Little

2003-03-21, 19:51
Svar #29

Rune Edström (Rune)

Hej
Visst har det varit på tal vid anonyma inlägg under resande att det gick bra med vilket namn som helst, istället för enbart några bokstäver.
Kajsa verkar ju ha god reda på sig, så visst måste hon vara en diskussionspartner lämplig för dom stora pojkarna, långt långt från dom vanliga anonyma inläggen. Så visst borde hon få ha kvar sitt alias. Hade hon inte talat om det själv, hade nog ingen märkt något.
mvh
rune

2003-03-22, 09:35
Svar #30

Utloggad Magnus Påhlsson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 810
  • Senast inloggad: 2024-01-03, 11:47
    • Visa profil
Likväl så skall man uppge sitt eget namn. Rötter har ingen ansvarig utgivare, utan det är alla som skriver insändare som själva ansvarar för det man skrivit. Att använda pseudonym i en dagstidning, som har en ansvarig utgivare, är en helt annan sak. Då låter man den ansvariga utgivaren stå för det du skrivit. Vilket inte låter sig göras i ett forum som detta.  
Lustigt att detta knyter samman med rubriken på denna sidan, vilken alla helt verkar ha lämnat, nämnligen; Vem skall avgöra vad som läggs ut. Det är helt enkelt var och en som själva väljer vad som skall skrivas, så länge man sätter ut sitt eget namn. Eventuella brottsliga övertramp får också var och en stå för. Att då skicka in anonyma insändare kan äventyrar hela anbytarforums existens.
Att ordna ett användbart alias för de få fall där detta skulle vara berättigat, kanske är något för redaktören och anbytarvärden att fundera över. Huvudsaken är väl att de kan spåra varifrån en anonym insändare kommer. Kanske kan man helt enkelt lägga upp alias under profiler, så att det bara är en och samma person som kan använda ett känt alias.
Vi har även en namnlag i Sverige som tillåter personer att byta namn om så önskas.
 
Magnus Påhlsson

2003-03-22, 09:56
Svar #31

Utloggad Sari Wilhelmsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1147
  • Senast inloggad: 2017-03-13, 21:21
    • Visa profil
Hej igen!
Missade en del av titeln märker jag, den heter Biskopar och superintendenter i Sverige och Finland efter reformationen. Tryckår 1874. Källor som författaren använt sig utav är bl.a. Herdaminnen  och Matriklar, West?ns Kongl.Hof-klereciets Historia, Biografiskt lexikon över namnkunnige Svenska Män, Nekrologer i tidningar och annorstädes, Åmminelsetal och Personalier m.fl. skrifter, varförutan de flesta av nuvarande år 1874, Herrar Biskopar behagat själva lämna sina egenhändigt skrivna biografier. Boken kan vara svår att få tag på misstänker jag.
 
Mvh Sari

2003-03-22, 10:06
Svar #32

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Jag tror att den tanken Magnus är inne på är vettig, om någon nödvändigtvis vill uppträda under alias så bör personen i fråga åtminstonne berätta vad den egentligen heter för anbytarvärden.
 
Anders

2003-03-22, 14:07
Svar #33

Rune Edström (Rune)

Hej
Vill gärna att ?dom stora pojkarna? i mitt förra inlägg utbytes mot ?dom stora elefanterna?, så inte nån behöver känna sig diskriminerad.
 
Magnus förslag om att redaktörn har namnet för psedonymen fanns som förslag, men ledde inte till något,förra gången det var på tal.
Den som gjorde inlägget bestämde om han eller hon ansåg sig behöva skriva under annat namn.
 
Kajsa har ju inte misskött sig på nåt sätt (som en del andra inlägg som funnits), utan hållit sig till diskussionen. Även om den som många andra kommit till andra saker, efter ett tag.
Tror ju inte att det hade varit någon skillnad om hon undertecknar med Kajsa Johansson istället för sitt riktiga namn Stina Pettersson?
 
Vill ju inte tro att hon gjorde rätt som inte skrev under eget namn, som diskussionen börjar bli.
mvh
rune

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna