Äldre inlägg (arkiv) till 2005-02-08

[Bengt Nilsson]

Till Annki Roos ,apropå vilka myndigheter som är lämpliga att flytta: det är just sådana överväganden som utredaren gjort. Uppenbarligen berörs inte alla myndigheter i Stockholm av en flytt, utan utredaren har tagit upp ett antal, granskat dem och gjort ett urval. I fallet RAÄ har han inte någonstans tagit upp tillgängligheten för användarna efter flytten, att Vitterhetsakademien anser att biblioteket helt enkelt inte får flytta därför att det tillhör dem, att arkivet innehåller ömtåligt material osv.  
 
Menar du att det är fel av oss som är mot en flytt att föra fram sådana saker? Dvs att utredarens förslag måste tas i sin helhet, utan invändningar?    Och att hela utlokaliseringspolitiken, glesbygdsproblematik, Stockholm vs övriga Sverige måste bli huvudpunkter i varje diskussion om RAÄ?      Vi skulle alltså inte kunna hävda att det visst kan finnas myndigheter och verksamheter som kan utlokaliseras, men att RAÄ är inte en av de lämpliga?
 
Till Kaj Andersson vill jag säga att du har många förhoppningar och ser möjligheter överallt. Du tror uppenbarligen att en flytt till Visby kommer att medföra en jättesatsning på digitalisering av samlingarna, med de extra kostnader som sådan skulle innebära. Att staten alltså inte bara ska flytta RAÄ, ta de ökade kostnaderna för detta och sedan ge RAÄ än större resurser i framtiden. På en punkt skulle jag dock vilja se att du utvecklar resonemanget. Du menar alltså att det är enklare, billigare och snabbare att ta sig till Visby jämfört med till Stockholm, från alla delar av Sverige? De enda som får en försämring är de som bor grannar med RAÄ, som du skriver. Skulle du kunna exemplifiera detta, med tåg-, båt-, flygtider och dito biljettpriser från fritt vald plats i landet? Utom fråan Gotland och området runt Oskarshamn, alltså.  
 
Sedan skulle det vara intressant att veta Åke Forsmarks bevekelsegrunder för att stödja utflyttningen. Är det av rent arbetsmarknadspolitiska skäl? Av vilka skäl är det, enligt din mening, bättre att Folkhälsoinstitutet hamnar i Östersund och RAÄ i Visby, snarare än tvärtom? Vad är det i RAÄ:s verksamhet som gör just det mer lämpat att flytta än andra myndigheter som var uppe till diskussion, men avfördes av utredaren? Har du samma principiella inställning till alla utrednings- och regeringsförslag? Dvs att de måste antas eller förkastas i sin helhet?

[Per-Åke Svensson]

Dagens Nyheter innehåller idag en artikel av Gunnar Wetterberg, som bland annat handlar om omlokaliseringsförslaget som del i ett större mönster. Artikeln är värd att begrunda. Den finns här.

[Per Thorsell]

Efter att ha läst Förbundsstyrelsens brev till Näringsdepartementet vill jag här, där mitt misstag begicks, framföra mitt beklagande och min ursäkt för min eventuella andel i detta aktstyckes tillkomst.
 
Misstaget skall inte upprepas.
 
Per Thorsell.

[Peter Funke (Aningen)]

Nog verkar det motiverat att RAÄ finns kvar där det gör, med tanke på närheten till andra arkiv etc.(även om det aldrig kom något svar på frågan hur många släktforskare utanför närområdet som har ärende till just RAÄ...).  
 
De argument FÖR en flytt som uppstått kanske paradoxalt nog bottnar i att det är en anställd på RAÄ som väckt debatten och formulerat protestskrivelser. Det är ju lätt att man grips av misstanken om att någon talar i egen sak, ungefär som när talesmän för Elsäkerhetsverket hotar med att fler svenskar kommer att dö i elolyckor om verket hamnar i Kristinehamn. Frågan inställer sig då gärna om vad som är kampanj och vad som är relevant, och därmed kommer jämförelsen mellan den sociala situationen för en uppsagd pappersarbetare i Skåpafors jämfört med akademiker i Stockholm som ett brev på posten.
 
Jag är övertygad att det är få på RAÄ som är positiva till en flytt till Gotland! Men OM någon med den inställningen hade skrivit en förlaga till en skrivelse att sändas till myndigheterna, hur hade reaktionen då blivit?  
 
För undvikande av missförstånd vill jag understryka att jag känner respekt för RAÄ:s personals kompetens och har förståelse för deras situation - det är det kampanjartade drevet som jag ställer mig frågande inför...

[Ingrid Wikberg]

Efter att ha läs Ted Roswalls ( SFF:s  ordförande) skrivelse ang RAÄ-flyttförslaget, så måste jag säga: mycket har jag läst...men detta var ett av de fånigaste.  
Raljeri på hög nivå.  
Jag som släktforskare står INTE bakom en sådan skrivning.  
Vilken tur att jag skrev en egen protest med egna motiveringar till varför jag inte ser en flytt av RAÄ till Visby som försvarbart.

[Ingrid Wikberg]

Lika bra att jag kommenterar mig själv: JA jag vet att ansvariga på departementet INTE bryr sig om en enskild persons skrivelse.

[Bengt Nilsson]

Jag vet inte om RAÄ har några siffror rörande besökarnas hemort. Den totala siffran som nämnts är väl 13 500, om jag inte missminner mig. Jag är dock övertygad om att dessa 13 500 kunde vara många fler om alla fick klart för sig vad RAÄ:s samlingar innehåller.  
 
För min del har jag alltid hävdat att diskussionen rörande RAÄ:s flytt framför allt bör föras ur användarperspektivet. Dvs blir det en förbättring eller en försämring för användarna om RAÄ flyttar till Gotland. Dels med tanke på användarnas restider och reskostnader, dels med tanke på fördelarna med att RAÄ, Kungliga biblioteket, Riksarkivet m.m. är belägna relativt nära varandra. Och då vill jag inte bara i gruppen användare räkna in släktforskare, utan också andra grupper av användare utom och inom den akademiska sektorn. I användarperspektivet vill jag också väga in RAÄ:s verksamhet utåt, exempelvis Det medeltida Sverige och hur det arbetet kan drabbas av en flytt.
 
Det andra momentet jag vill ta med är de rent säkerhetsmässiga. Enligt min mening är det olämpligt att flytta delvis unikt och skört material långa sträckor.  
 
När det gäller andra aktuella myndigheter så har utredaren gjort en bedömning av vilka som kan flyttas och vilka som inte kan flyttas. Enligt mitt sätt att se på frågan har han inte alls beaktat ovanstående delar i frågan, där i varje fall moment nr 2 knappast är relevant för särdeles många av de andra myndigheterna. Av denna anledning anser jag att utredarens bedömning blivit skev, något som jag menar kan och bör påpekas.  
 
Jag har hela tiden försökt undvika att göra frågan  om RAÄ:s flytt till en fråga om enskilda anställdas framtid på arbetsmarknaden. Där kan man säkerligen hitta mängder av likartade fall, runt om i landet. Inte bara nu, utan sedan mycket lång tid tillbaka.

[Annki Roos]

Till Bengt Nilsson, nej, nej och åter nej. Jag menar inte att det är fel av någon att tycka ang RAÄ. Om du läst ett inlägg längre ner så hade du sett det. Vad jag funderade på var, att de andra verken också tycker samma sak som RAÄ. Jag tror inte att personal på t ex Elsäkerhetsverket tycker att det är viktigare att RAÄ får stanna kvar i Stockholm, medan de får flytta till Kristinehamn. Alla verken tycker ju att det är jätteviktig att de får vara kvar i Stockholm, annars kommer allt barka åt skogen.  
 
Detta skrev jag bl a i inlägget längre ner:
 
De som är anställda på RAÄ och de som vill ha det kvar i Stockholm av olika anledningar, bör ju protestera och kämpa så gott de kan. De som tycker att det är ok med en flytt måste ju få tycka så. Det är väl det som är demokrati antar jag.
 
För övrigt har jag inte sagt att jag är för eller emot. Rent egoistiskt kan jag säga att jag aldrig varit till RAÄ, och nog aldrig kommer att få användning av det. Men forskare, historiker o d säger nog inte detsamma. Det kanske rentav var bra att den här disskusionen kom upp, för det innebär ju att man börjar intressera sig, vilket i sin tur leder till att man tar reda på, eller hur? Så allting är ju aldrig bara negativt, så ser jag det i alla fall.
Annki

[Bengt Nilsson]

Just av den anledningen har jag försökt undvika att bara återupprepa RAÄ:s egen argumentation, vilken i varje fall inledningsvis tycktes mycket koncentrerad på hur det skulle gå för deras anställda och deras egen verksamhet. Just sådana saker som har en tendens att väcka ont blod bland de som upplevt industrinedläggningar o.dyl.  
 
Istället ville jag fokusera intresset på användarperspektivet, där jag menar att det antagligen finns en viss skillnad mellan exempelvis Svenska spel och RAÄ. När det gäller förstnämnda verksamhet kan den överväldigande  mängden användare klara av sin kontakt via andra metoder än personliga besök, i fallet Vitterhetsakademiens bibliotek och ATA är detta möjligt i betydligt mindre utsträckning. Vidare ville jag fokusera på det olämpliga i att flytta delvis unikt och ömtåligt material långa sträckor. Detta är två ingredienser i en flytt av RAÄ som jag inte alls kunnat se behandlade i utredningen, vilket jag menar är en brist. En brist som borde leda till en omprövning av beslutet.  
 
Det kan nog vara så att andra känner starkt för Elsäkerhetsverket eller Folkhälsoinstitutet. Låt dem argumentera mot flytt av dessa på lämpligt sätt. Men jag menar det är fel att bunta ihop ett helt utredningsförslag och hävda att det måste tas eller förkastas i sin helhet. Själva förslaget är redan från början ett resultat av utredarens val bland tänkbara myndigheter, skulle inte kritikerna kunna göra det samma?

[Kaj Andersson]

Bengt!
Du menar alltså att det är enklare, billigare och snabbare att ta sig till Visby jämfört med till Stockholm, från alla delar av Sverige?
 
Jag menar att det - sett ur ett tidsperspektiv på kanske 40 år (egentligen mycket längre) - har skett en revolutionerande utveckling när det gäller restider och reskostnader. Du kan säkert visa att det inte alls är billigare just nu att resa till Gotland från t ex Lövånger jämfört med att resa till Stockholm. Det beror förmodligen på att nästan allt finns i Stockholm. Våra tåglinjer, flyglinjer, busslinjer - allt - styrs av var olika aktiviteter utförs. I samma utsträckning som vi lokaliserar aktiviteter till andra platser, kommer också nya krav på hur samhället löser de nya förutsättningarna att formas. Att RAÄ lokaliseras till Visby kan givetvis medföra kortsiktiga förluster i form av restider etc. Men i det långa loppet kan Visby bli en mycket klokare lokalisering.
 
Ja, jag har en obruten optimism när det gäller teknikens möjlighet att kompensera för glesbygdsproblematiken. När det gäller RAÄ:s möjligheter är de tydliga. Men det förutsätter givetvis en verksledning som vågar vara visionär.
 
Kaj A.

[Astrid Andersson]

Hej  
Efter att ha läst era tyckanden och tänkanden, så undrar jag bara hur ni har tid att skriva ner alla era funderingar och så vidare.  
Ägnar ni någon som helst tid åt släktforskning som detta forum är till för ??  
Detta verkar mer likna en sandlåda än nåt annat jag varit med om tidigare.  
Astrid, nybörjare i släktforskning.

[Annki Roos]

Astrid, vad var det där? Det är klart att man hinner ägna sig åt annat också. Jag släktforskar så gott som varje kväll. Dessutom har jag en familj att ta hand om, vilket jag också gör. För att gå vidare har jag två hundar, boxer, som kräver sin motion. Det hinner jag också med. Till råga på allt är det mest jag som går ut med dem, och garanterat inga korta promenader. Sen jobbar jag också. Allt detta hinner jag med, även att skriva lite här då och då, kan man tänka.  
 
Sandlådedebatten har varit upp många, många gånger. Visst, det kanske det är också. Men vad gör det om 100 år? Inte behöver väl du bekymra dig om såna bagateller som dessa inlägg under ordet är fritt. Låt oss sitta med våran hink och spade och se vem som gör finast kakor .
MVH
Annki
 
Annki

[Ingrid Wikberg]

Hej Astrid, Man kan både arbeta,studera,  forska, vara social, älska, åka tåg, cykla och följa med i samhällsdebatten på många olika nivåer utan att göra avkall på sin släktforskning. Det ena utesluter inte det andra  
Så någon sandlåde-diskussion är det INTE. Det handlar om vad man personligen är intresserad av och engagerad i. Vad man tycker är viktigt och som man vill framföra. Tack och lov lever vi i en demokrati......
 
Som nybörjare har du antagligen fullt upp med att sortera dina släktgrenar, församlingar etc .... men när du blivit varm i kläderna och märker hur den ena kunskapen om släkten leder in till nya områden och fångar ditt intresse; ja då kommer även du att deltaga i debatter -kanske här eller i något annat forum.
mvh,
Inkan

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Det är ju i en bra släktforskning just detta, att man får och behöver ta reda på mycket i den tiden då ens anor levde för att kunna sammanbinda och förstå. Detta leder oundvikligen till en mycket djupare insikt om t.ex. begynnelser och utvecklingar i vårt samhälle.
Hälsning till dig, Inkan!

[Ingrid Wikberg]

Hälsning tillbaka Johan  Hoppas allt är bra, då menar jag ALLT! Även forskningen. Kan berätta att jag tacksamt använd mig av RAÄ i olika sammanhang -speciellt deras fotoarkiv är fantastiskt ( kan även nås via nätet)Har bl a köpt foton över familjekyrkan som jag glatt lämnat vidare till några i min morfars återfunna familj i Amerikat.
 
Lev!

[Åke Forsmark]

Självklart är det arbetsmarknadsskäl som gör att jag tycker att det är bra att flytta ut statliga jobb från Stockholm till krisorter. Har det överhuvudtaget framförts något annat skäl till att initiera en flytt överhuvudtaget? Ja, bortsett då från Stockholmsfientlighet förstås. Flera personer hävdar med eftertryck att denna fråga kan endast diskuteras i detta forum om man bortser från detta sammanhang, men frågan skulle ju aldrig blivit aktuell om inte detta sammanhang fanns. Varför skulle den isåfall överhuvudtaget diskuteras?
 
Jag är ju inte någon expert på arkivarier överhuvudtaget, däremot är jag något av en expert på att arbeta på ställen som blivit nedlagda eller flyttade på. Jag minns inte riktigt men åtminstone tio gånger har jag varit med om tämligen omtumlande nedläggningar/omorganisationer. Så jag har varit med om många farhågor, skräckscenarion men även kunnat konstatera effekten efteråt. Den som arbetar i en verksamhet som drabbas hamnar i någon form av trauma. Vid något tillfälle så undantogs någon del och traumat för de som INTE undantogs blev mångdubbelt större. Faktiskt är det den nedläggning som fortfarande sitter som djupa ärr när man talar med de som drabbats. Min erfarenhet säger mej sålunda att ska man göra NÅGOT undantag så är det lika bra att riva upp hela paketet. Därav min uppfattning i denna fråga.
 
Vad gäller frågan varför just RAÄ så är min motfråga varför inte? Som jag läser utredarens uppdrag kan jag inte se något där som skulle anleda något undantag för riksarkivarieämbetet. Uppdraget nämnde specifika orter som Arvidsjaur, Östersund, Gotland och nån till. För min personliga del vore det förstås bäst om RAÄ låg i Arvidsjaur eftersom jag passerar där flera gånger varje år. Men om jag ser på de olika orterna så förefaller Visby som den lämpligaste. Jag tror att det kan vara lätt att värva lämpliga personer till Visby på grund av den fina medeltida miljön.
 
Enligt svt text:
citat
Många arkeologer vill till Gotland                                              
                                         
  När Riksantikvarieämbetet flyttar      
  till Gotland blir det inga problem      
  med rekryteringen av ny personal.      
  Ty många arkeologer och museimän vill  
  jobba på Gotland.                      
                                         
  Enligt Gotlands tidningar söker just    
  nu 75 arkeologer och 145 musei-        
  tjänstemän - däribland flera            
  antikvarier - jobb på ön. -Det låter    
  väldigt intressant, säger riks-        
  antivkvarie Inger Lilliequist.          
                                         
  Den interna kritiken mot flytten har    
  varit massiv och många har sagt att    
  de fruktar kompetensflykt och en        
  skadeskjuten kulturmiljövård.          
 
slut citat
 
Det verkar ju trots allt inte helt kört med rekryteringen ändå ...
 
Jag har all förståelse för att de som arbetar på RAÄ tycker att detta är jobbigt. Jag förstår att de söker argument som stärker deras sak. En del argument verkar helt riktiga, en del kan jag helt enkelt inte bedöma och en del tycker jag att man kan se på helt andra sätt. Men det som upprörde mej och föranledde att jag överhuvudtaget blandade mej in i denna diskussion har inte med de sakerna att göra så jag lämnar dem därhän.

[Joakim Bång]

Åke,
 
Det är väl knappast okänt att det är hög arbetslöshet och stor konkurrens om jobben bland arkeologer och andra kulturarbetare. Om man skulle få för sig att flytta RAÄ till Gotska Sandön eller till toppen av Kebnekaise skulle man säkert också få många sökande.
 
Men vad hjälper det de försvarsanställda på Gotland? Var inte syftet med utlokaliseringen att skapa nya arbetstillfällen för dem? Tror du verkligen att det finns arkeologer eller liknande yrkeskategorier inom försvarsmakten?
 
Visserligen grävde vi en och annan latringrop under min tid i lumpen för snart 20 år sedan, men det kan väl knappast jämställas med en arkeologisk utgrävning.  
 
Mvh
Joakim

[Bengt Nilsson]

Till Kaj Andersson: dina visioner om att RAÄ:s flytt till Visby ska bli en impuls för en stor omstrukturering av kommunikationerna i landet - du menar alltså att vi ska hamna i en situation då exempelvis en resa Lövånger-Stockholm tar längre tid än en resa Lövånger-Visby? Därför, förmodar jag, att det ska bli oerhört billiga flygresor till Visby, medan samma flygresor till Stockholm ska fortsätta att vara dyra? Av vilken anledning en vanlig resenär ska tvingas använda tåget för resor till Stockholm, vilket följaktligen också tar längre tid.  
 
Frågan är hur länge detta kommer att ta? I nuläget bor i Stockholms län ca 1,9 miljoner invånare medan det i Gotlands län bor ca 58 000. Du menar alltså att vi genom utlokaliseringar och stimuleringar av verksamheter på Gotland ska hamna i en situation där antingen befolkningsfördelningen blir mycket jämnare eller också att det på Gotland kommer att bli en så dynamisk expansion inom olika branscher att resunderlaget ökar så markant att skillnaden vägs upp?
 
Dina visionära id?er om teknikutveckling borde vara tillämpliga på alla statliga myndigheter och verksamheter? Utredaren valde bland olika sådana inför utlokaliseringen, kanhända vore det bättre att låta något annan myndighet vara försökskanin?
 
Till Åke Forsmark: Nu är det väl ändå så att utredaren har gjort ett val bland olika myndigheter? Dels vilka som alls ska flytta och sedan var de i så fall lämpligen ska flytta. Enligt mitt sätt att se på saken har han i fallet RAÄ inte alls beaktat användarnas behov av att besöka RAÄ. Han har heller inte beaktat det faktum att Vitterhetsakademien och Statens historiska museum äger delar av de samlingar som ska flyttas. Han har inte heller beaktat det känsliga i att transportera delvis unikt material långa sträckor.  Jag menar att hans underlåtenhet att ta upp t.ex. dessa aspekter gör att bedömningen av lämpligheten att flytta RAÄ vilar på bristfälligt underlag. Detta kan väl knappast vara en orimlig ståndpunkt?
 
Det går ju dessutom att notera att tunga remissinstanser som Statskontoret, Arbetsgivarverket och Ekonomistyrningsverket menar att utredaren gjort en felbedömning av kostnaderna, en aspekt de menar är viktig. Du kan väl ändå inte mena att varje utredningsförslag som läggs fram inte får kritiseras eller förändras inför ett beslut? I så fall vore väl en remissbehandling f.ö. bortkastad, den ska ju just vara till för att ta in synpunkter från olika håll. Synpunkter, som enligt ditt scenario, vore ointressanta.

[Annki Roos]

Ja men Joakim, skulle inte gotlänningarna bli pärmbärare.....? Det står ju lite här och där bland inläggen ovan.
Annki

[Kaj Janzon]

Den här diskussionen har hittills varit intressant, lärorik och, för den som är en insider i sammanhanget, stundtals deprimerande.
 
Jag berör här inledningsvis  det som är själva utgångspunkten för det aktuella förslaget, nämligen arbetsmarknadsfrågan. Det citat från text-TV ovan som ursprungligen kommer från Gotlands tidningar styrker precis det jag ovan anfört i mitt ”önskescenario”. Specialister måste rekryteras utifrån till Gotland.
 
Men vänta nu ett ögonblick. Jag ansluter mig till Joakim Bång och frågar: var det inte meningen att de här jobben skulle gå till arbetslösa gotlänningar?. Uppenbarligen inte. Vad ska då dessa göra? Tja, de får väl flytta till fastlandet. Får jag föreslå Stockholm? Det har funkat förr.  
 
Vilka är det då egentligen som drabbas den här gången? De som har orkat läsa RAÄ:s remissvar innan de började tycka till här kanske har lagt märke till följande: av de RAÄ-anställda som berörs är 44% 55 år eller äldre och 65% är kvinnor. Endast 19% av de anställda är under 40 år. Ett ”hett” tips: de som i slutändan av den här affären kommer att ”stå till arbetsmarknadens förfogande” är mest kvinnor i åldern 55 +. Med tanke på det stora intresset för arbetsmarknadsfrågor i den här diskussionen skulle kanske rubriken ändras till: ”vem behöver kvinnor över 50?”. Det är också en högst relevant fråga i  sammanhanget.
 
Så över till frågan om hur RAÄ:s verksamhet kan tänkas se ut i framtiden om den är lokaliserad till Gotland. Jag tror att det börjar bli alltmer uppenbart för de flesta att ATA och VHAA:s bibliotek inte kommer att ingå i flyttlasset, även om det skulle vara teoretiskt möjligt. I praktiken skulle kostnaderna bli enorma och rent tekniskt är det hela så komplicerat att det första lasset knappast skulle hinna iväg före nästa val (aj då!).  
 
Hur kommer den nya myndigheten att se ut med de förutsättningar som nu är kända? Enligt min mening är det mest sannolika att det blir mindre av nästan allt: mindre personal, mindre ansvarsområde, mindre påverkansmöjligheter, betydligt mindre andel ämnesspecialister och därmed betydligt fler ”pärmbärare”, d v s byråkrater som är inte är sakämnesspecialister utan snarare specialister på själva förvaltningsarbetet. Det är därför jag ovan valt att kalla dem så. Det spelar för en sådan tjänsteman ingen större roll vilket sakområde som berörs av de papper som finns inuti pärmen. Det betyder inte att de skulle vara inkompetenta, bara att deras kompetens inte har någon direkt relevans för den specifika verksamhetens sakinnehåll.
 
Däremot betyder det sammantaget att det som framför allt kommer att minska i det här fallet är just den totala mängden sakkunskap inom myndigheten.
 
Vad det exakt kan få för praktisk betydelse är svårt att säga något bestämt om i dagsläget, men  det kommer knappast att försvåra byggandet av golfbanor och äventyrsbad intill fornborgar och ovanpå vikingatida gravfält. Det här är givetvis något tillspetsat, det medges. Men det är ändå detta som är dagens trend. Det kallas att ”bevara och bruka” kulturarvet. Med ett dylikt synsätt som utgångspunkt är det inte ett lång steg till tanken att ett kulturarv som inte ”brukas” av oss inte heller behöver ”bevaras” för framtiden. I en situation som denna blir värde- och värderingsfrågor centrala. Vilka är de tjänstemän som, på det till Gotland utlokaliserade RAÄ, ska göra de relevanta bedömingarna i bevarade- och exploateringsfrågor och vilken sakkunskap kommer de att ha? Jag har inte en aning och det har dessvärre inte utredaren eller hans uppdragsgivare heller. Eller är det så - hemska tanke -  att de har en klar föreställning om det, men avstår från att redovisa den?

[Bengt Nilsson]

Det är av visst intresse att läsa de remissvar som avgivits av Ekonomistyrningsverket, Statskontoret och Arbetsgivarverket. Statskontorets svar är ytterst negativt till hela id?n att flytta statliga myndigheter och underkänner närmast hela utlokaliseringsverksamheten. Man menar bl.a. att statliga myndigheter hela tiden bör underkastas granskning av typen: fungerar/fungerar ej, behövs/behövs ej. Använder man utflyttningar som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd blir det närmast omöjligt att göra sådana omprövningar. Man underkänner också utredningens värdering av kostnaderna.  
 
Ekonomistyrningsverket tar intressant nog upp RAÄ specifikt, nämner de nyligen gjorda stora investeringarna, behovet av specialbyggda lokaler osv. Man anser också att RAÄ:s eventuella flytt måste utredas mycket noga, såväl med tanke på RAÄ:s egen verksamhet som med tanke på användarnas tillgång till samlingarna. Intressant att man gör också den vinklingen.
 
Arbetsgivarverket anser att utredningens beräkningar av de ekonomiska konsekvenserna är schablonmässiga och generaliserande. Bland annat har ju utredaren hävdat att man skulle spara mycket pengar genom att lönenivåerna inom statlig verksamhet på de nya orterna är lägre än i Stockholm. De som följer med skulle alltså behålla sina gamla löner, medan de nyrekryterade skulle få sämre betalt (oavsett tidigare erfarenhet, får man förmoda). Detta tror inte alls Arbetsgivarverket på. Man menar att det inte går att åstadkomma statsfinansiell lönsamhet ens på 20 års sikt.  
 
Så de negativa reaktionerna finns där, också från de som har att värdera de direkta ekonomiska och statsfinasiella inslagen.

[Kaj Janzon]

Om någon undrar över ordet sakämnesspecialister så är det ett resultat av snabba och slarviga omredigeringar. Jag vacklade mellan sakkunniga inom aktuella ämnesområden (för långt) och ämnesspecialister (upprepning); resultatet blev sakämnesspecialister. Det är så'nt som man kan få en kram av Fredrik Lindström för.

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej!
När vi tar svängen mot allt större grad av naturekonomiska lagar som riktgivande för vår kultur, så får vi det vi beställer. Vi får cirkuslekar och det är många som kommer att ha roligt. Och när man blivit uttråkad så kommer det ju nya användare i stället ...för vad då?
Mvh. Johan

[Carl-Fredrik Hanzon]

Åke!
 
Det förefaller som om du tror att denna fråga handlar om Stockholm kontra provinsen, och du verkar dra paralleller till Norrlandsproblematiken, nedmonteringen av landsbygden (i synnerhet den norrländska) och flyttlasspolitiken. Detta är givetvis stora problemkomplex, som fört med sig mycket elände; den beskrivningen ställer jag helhjärtat och till hundra procent upp på (och låt oss i sammanhanget inte heller glömma vilket parti som ledde Sverige in i denna utveckling... [sättarens anm.]), men detta har ingenting med förslaget om flyttningen av RAÄ till Visby att göra.  
 
För denna senare fråga gäller om vi överhuvudtaget ska ha kvar denna viktiga kulturinstitution (RAÄ, alltså) med såväl bibehållen kompetens som auktoritet och slagkraft. Föreliggande flyttningsförslag är ett allvarligt hot mot detta; ja, mot ämbetets fortsatta verksamhet överhuvudtaget.
 
Det låter på ditt resonemang som om det bara är ett antal arbetstillfällen som flyttas över från en plats till en annan. - Som om de berörda personerna utan vidare vore utbytbara mot varandra, utan hänsyn till utbildning, kunnighet, expertkompetens och den erfarenhet och den överblick inom ett ämnesområde, som man tillägnar sig, när man arbetat där länge. Men den typen av utbytbarhet, som då förutsätts, existerar väl egentligen bara inom politikens värld, där man utan hänsyn till utbildning och erfarenhet plötsligt kan kastas fram som högsta hönset över något man inte har den minsta erfarenhet av eller kunskap om, på en plats man överhuvudtaget aldrig tidigare besökt. Men allt detta är möjligt, om man bara har för tillfället rätt partibeteckning, och rätt partikamrater. Då betyder övriga meriter ingenting. Men ska vi vara nogräknade: resultatet blir ju ofta därefter...    
 
Du skriver vidare: Ska man undanta någon så bör denna visa synnerliga skäl som är väsentligen synnerligare än andras, man vad jag har sett har man inte gjort så än. - Skaffa glasögon, Åke! - Och läs inläggen ovan! Tyngre och mera pregnanta skäl emot flyttningen av RAÄ, framlagda av flera av de på området mest kunniga och kompetenta personerna i Sverige (alltså inte bara anställda och personligen berörda), lär man överhuvudtaget inte kunna erhålla. Om inte de förslår som synnerliga skäl, vad skulle då kunna vara det? - Ett jättelikt finger som sträcks ner från ett moln, och som med eldskrift över hela himlen skriver orden: RIKSANTIKVARIEÄMBETET KVAR!, kanske?  Och som sedan medelst en blixt och en tjutande eldkvast med ens förgör såväl Jan Bergqvist som Göran Persson...?  ...NEEJ! Nu var sättaren där igen, FYY på sig! Förlåt, det ska ju naturligtvis vara:  
 
Det förefaller av ditt senare inlägg som om du tror att RAÄ enbart sysslar med arkeologi, vilket ju bara en del av verksamheten. Det är möjligt att det går att rekrytera just arkeologer. Men Åke, att så många arkeologer och museimän finns registerande som arbetssökande, har ju att göra med att arkeologin är så pass säsongsbetonad. Många arkeologer är ju desvärre tvungna att registrera sig som arbetslösa under vinterhalvåret p.g.a. brist på såväl utgrävningar som annat arbete. RAGU är ju t.ex. sedan länge nedlagt, och det finns ju inga pengar för någon fortsättning. Några av dem lyckas dock få arbete, fast eller tillfälligt (den senare kategorin är ju dominerande inom branschen) på fastlandet.
 
Som vi ju redan har konstaterat, är det ju inte heller flyttning av nuvarande personal inom RAÄ som föresvävat utredningen. Någon arbetsmarknad för medflyttande makar eller samboende finns ju inte i ett krislän som Gotland, där arbetslösheten är stor redan i nuvarande situation (och minsta tanke på förtur för VIP-kategorier från Stockholm skulle ju orsaka revolution och uppror bland gotlänningarna, varken mer eller mindre). Och veckopendling mellan Visby och Stockholm är knappast heller något alternativ i sammanhanget, utom möjligtvis under kortare perioder. Det är nog få äktenskap/förhållanden som i längden skulle klara sådana påfrestningar. Och att för rekrytering förutsätta att sökande ska vara beredda att bryta upp från familjer, äktenskap och förhållanden (med personliga tragedier som följd, inte minst för ev. barn) av arbetsmarksskäl vore såväl cyniskt som verklighetsfrämmande. Så någon överflyttning av nuvarande kompetens är därför inte tänkbar. Och som sagt skulle den ur utredarnas synvinkel inte ens vara önskvärd... Tycker de att kompetensen överhuvudtaget är viktig och värd att beakta? -Det verkar inte så...
 
Det tyngst vägande och avgörande skälet mot omlokaliseringen är och förblir därför (vilket Kaj J också fastslår) den försämring (- ja, utradering!) av kompetens som blir den obönhörliga konsekvensen, om utredningsförslaget realiseras. Även om det möjligen går att lösa rekryteringen av just arkeologer utan helt förödande konsekvenser, blir det nog svårt att bland dagens arbetslösa gotlänningar (infödda eller inflyttade) hitta ersättare för nuvarande kompetens. Frekventeras månne arbetsförmedlingen i Viby dagligen av horder av... låt oss säga akademiskt utbildade och meriterade bebyggelsehistoriker och medeltidshistoriker med mångårig erfarenhet inom området? I så fall är detta en stor nyhet för mig. Men även om så vore, har vi ändå kvar problemet med ATA och VHAA:s bibliotek, vilka, precis som Kaj säger, sannolikt ligger där de ligger... ...en halv ocean (med vattentäta skott?) borta från RAÄ...  
 
Resultat: Mycket få personer kommer i framtiden att besöka RAÄ överhuvudtaget, och detta av tre skäl (ja, jag vet att de har sagts förut) 1) De långa avstånden, 2) Det går inte längre att samordna besök på RAÄ med andra kulturinstitutioner som RA, KB, NatMus, NM, KrA, SSA etc. (Jovisst, vi har ju Gotlands Fornsal, ViLA, Villa Villerkulla och Lummelundagrottorna, men...) (Dessutom är grottorna inte så roliga i januari...)  3) Med den väsentligt sämre kompetensen och med denna följande lägre ambitionsnivån, kommer besök på RAÄ inte längre att upplevas som lika attraktiva och givande som tidigare, i synnerhet inte med samtidig hänsyn tagen till 1) och 2).
 
Resultat av resultatet: Eftersom färre personer frekventerar RAÄ, kommer statens anslag till verksamheten att minskas (besparing alternativt besparingsbeting eller verksamhetsanpassning kan det exempelvis komma att heta). Och eftersom anslaget blir mindre, måste sannolikt såväl lokal- och personalkostnaderna minskas, så... Och så är karusellen väl igång, och fortsätter att snurra..., snurra..., snurra... etc. etc... åt fel håll... ... ... ...  - Oj, blev det ingenting kvar?  - Vad hände?  
 
 - Godmorgon, mitt herrskap, och välkomna till verkligheten!

[Rune Edström (Rune)]

God morgon Carl-Fredrik
Du tror att anslagen ska minska om RAÄ finns på Gotland.
Du inbillar dig väl inte att anslagen om det ligger kvar i Stockholm kommer att öka, eller ens vara oförändrade? Och dom slipper sparbeting och rationaliseringar, även om dom som arbetar där, tycks anse sig vara gudomliga allvetare, som är oersättliga.
I så fall lever du nog i en annan värld än vad jag tycker mej leva i.
mvh
rune

[Kaj Janzon]

Den ende som tycks ha synnerliga skäl för att RAÄ  inte ska undantas från ett kommande utlokaliseringsbeslut är före detta statsrådet Thage G. Peterson som anser att regeringen måste ha hårda nypor när det gäller RAÄ.
 
Som framgått genom inlägg av mer seriösa debattdeltagare är det uppenbarligen inte ekonomiska kalkyler eller arbetsmarknadsundersökningar som lett till att RAÄ hamnat på utredarens lista.
 
Tydligen behövs inga fakta alls som underlag för den här typen av beslut. Det räcker utmärkt med att ett före detta statsråd med viss gotlandsanknytning utövar påtryckningar därför att han väldigt gärna vill ha RAÄ på Gotland.
 
[Källa: Gotlands allehanda]

[Bengt Nilsson]

Hur kom det sig egentligen att RAÄ hamnade i utredningen? Det var inte en av de myndigheter som fanns med från början, i själva direktiven. Utan RAÄ kom dit, tydligen genom att utredningen själv föreslog Näringsdepartementet att också ta med en rad andra myndigheter. Det finns en intressant passus i rapporten: Vi föreslår att verksamheten lokaliseras till Gotland, som genom sin inriktning, bl.a. genom högskolan på Gotland, satsar på kulturfrågor och kulturarvsfrågor i vid mening. Det avgörande skälet är därmed inte att Gotland är rikt på kulturhistoriska lämningar.
 
Det är ytterligt frestande att tro att den sista meningen är nyckeln till detta, dvs att någon kommit att tänka på Gotlands rika kuluurhistoriska lämningar och knäckt id?n: Skulle inte RAÄ passa på Gotland?

[Ingrid Månsson Lagergren]

Kaj,
Det låter som när Bibliotekshögskolan hamnade i Borås när Ingvar Carlsson var utbildningsminister. Som väl alla vet var han från Borås och gift med en bibliotekarie. Studenttidningen döptes snabbt till I Carlssons klister
Mvh
Ingrid Månsson Lagergren
Bibliotekarie, utbildad i Borås 1976

[Carl-Fredrik Hanzon]

God morgon själv, Rune! (jag är nog inte lika morgonpigg...)
 
Nej, jag tror självfallet inte att de slipper sparbeting och dylikt i Stockholm heller (då kunde jag ju lika gärna dra den där om Rödluvan också...), vare sig nu eller i framtiden, men samtidigt är jag ganska övertygad om att eftersom minskade besöksfrekvenser sticker i ögonen på ekonomisterna och kostnadsjägarna, kommer nog en markant minskad besöksfrekvens att ytterligare påskynda en ekonomisk åtsnörpning av ämbetets anslag och därmed minska möjlig verksamhet.
 
I mitt förra inlägg syftade jag ingalunda på arbetsförmedlingarna i de östgötska resp. närkingska småorterna Viby (som lär ha den gemensamma nämnaren att de är obefintliga [arbetsförmedlingarna alltså, inte orterna]), utan på arbetsförmedlingen i Visby.

[Åke Forsmark]

Det förefaller som om du tror att denna fråga handlar om Stockholm kontra provinsen, och du verkar dra paralleller till Norrlandsproblematiken, nedmonteringen av landsbygden (i synnerhet den norrländska) och flyttlasspolitiken. Detta är givetvis stora problemkomplex, som fört med sig mycket elände; den beskrivningen ställer jag helhjärtat och till hundra procent upp på (och låt oss i sammanhanget inte heller glömma vilket parti som ledde Sverige in i denna utveckling... [sättarens anm.]), men detta har ingenting med förslaget om flyttningen av RAÄ till Visby att göra.
 
Det var inte jag som drog in den saken i diskussionen. Initialt fördes den här frågan ungefär som om RAÄ befann sej i ett akvarium och inte i det samhälleliga ekosystemet. Orsaken till att jag överhuvudtaget gav mej in i debatten var att man utmålade orsaken till utflyttningen som Stockholmsfientlighet samtidigt som andra åsiktslämnare blev tämligen bryskt tillrättavisade att de inte fick avvika från ämnet som var detta akvarieperspektiv. Det perspektiv som jag saknade var att det fanns ett antal krisorter och att detta var ett sätt att hantera DETTA problemet på. Det handlar alltså om ett antal specifika orter i kris. Ingen Stockholm-Norrlands-fråga. Mina uppfattningar om vad som finns söder om Nordmaling är visserligen dimmiga men Visby ligger väl inte i Norrland. Jag själv bor förvisso i Norrland men inte i en krisort.
 
Det har nu blivit så många inlägg att jag inte längre orkar läsa genom dem (igen), men de omdömen som använts om de som fattat besluten är dumhet, inkompetens och annat ganska nedsättande. Jag vill mena att man utifrån den situation man varit satt att hantera har kommit fram till rimliga slutsatser.
 
Sedan förekommer det några anmärkningar både här och där om det parti som som ligger helt utanför min begreppssfär. Varför skulle det parti som de senaste decennierna mest verkat intresserat av att förse sej själva och sina släktingar med attraktiva innerstadslägenheter plöstligt gripas av stockholmsfientlighet? Eller är det månne en lömsk plan att frilägga RAÄs lokaler för att konvertera dem till partilägenheter? För min personliga del så har partipolitik inget med detta  att göra. Det vill säga jag deltar inte i diskussionen för att föra det ena eller andra partiets talan om nu någon trodde det.
 
Vad gäller vilka människor som följer med och vilka som ska rekryteras så är det inte så att jag tror att man kan ersätta n personer från RAÄ med samma antal major Gyllenkröök som friställts. Det framställdes som omöjligt att hitta kompetent personal på Gotland och jag personligen tror att det är stora möjligheter att rekrytera personer intresserade av dessa frågor JUST till Gotland. Mycket lättare än till exempelvis Arvidsjaur. Nu har jag inte någon översikt över exakt vilka människor som arbeter på RAÄ men jag inbillar mej från den kännedom jag har från andra organisationer att det kan finnas ganska stor spridning både i faktisk kompetens och formell utbildning. Det förekom siffror på att 44% (om jag minns siffran rätt) skulle gå i pension de närmaste tio åren så uppenbarligen måste nyrekrytering ändå ske. Tydligen var en stor majoritet av dessa kvinnor vilket med tanke på hur könsfördelningen på yrken i dessa åldersgrupper skulle kunna vara ett indicium på att det kan handla om åtminstone delvis administrativa arbeten vilket skulle kunna innebära att i åtminstone några fall skulle militärer kunna gå direkt in i organisationen. Dessutom borde det ju på Gotland finnas ett antal personer som åtminstone har en lämplig grundkompetens att börja från som idag har andra sysselsättningar som i sin tur kanske kan utföras av andra människor.  
 
Men i tidigare utflyttningar så har det ju ofta handlat om att hela samhället oljats upp. Folk som haft möjlighet till arbete på annan ort har kunnat få sina villor sålda. Fok på orten som har haft lämplig kompetens har lämnat ett arbete som någon annan kunde få. Kommunen har fått nya skattebetalare, det har skapats kringarbeten etc. Man skulle kunna prata om rent Keynesianska effekter. För man måste ju ta i beaktning anti-Keynes också. Det försvinner skatteunderlag. Det försvinner elever från skolorna. Folk som borde vara på arbetsmarknaden blir fast pga nån villa som inte går att sälja utan för gå en dyster vandring mellan olika aktivitetsbidrag, praktikplatser och deprimerande arbetslöshetsperioder. Butiker går sämre för folk har mindre pengar, personal måste friställas vilket ger ännu fler arbetslösa ...
 
Alltså. Jag tror inte att det är helt problemfritt att flytta RAÄ till Gotland. Men mycket kompetens kommer att förgås framgent av ren föråldring även om RAÄ ligger kvar i Stockholm. Det kan rent finnas positiva effekter av föryngring om man flyttar för att man kanske kan utveckla en kompetens som kanske finns om 30 år. Det finns problem och det finns möjligheter.
 
De andra argument som varit uppe upplever jag snarare som farhågor än reella hot. Det enda som jag känner kan bli problem med en flytt är tillgängligheten. Trots allt så är det färre människor som kommer åt RAÄ i Visby än i Stockholm. Men även här kan man tänka sej att positiva processer kan uppstå. Forskare från hela landet kommer till Visby. Kanske kommer ett annat perspektiv än huvudstadens att möjliggöra andra sätt att se på skeenden i svunna tider. Hurshomhelst är det svårt att dra säkra slutatser.
 
Det förefaller som om du tror, du verkar dra, Det låter på ditt resonemang, Skaffa glasögon, Åke!. Jag har läst inläggen. (Du verkar mest läst vad du tyckts finna för mening mellan mina rader istället för vad som står på dem) och jag har redan glasögon - det där är väl nästan snudd på oförskämt! Jag förstår argumenten som framförs, jag anser mej förstå ungefär vad som händer när man rör om i en sån här verksamhet, men jag förstår också vad som händer på en krisort. Jag har också viss insikt i hur sådana här ärenden utreds och hur de behandlas politiskt. Jag har läst och förstått det mesta i de inlägg som skrivits i diskussionen. Men sammanvägt med alla inblandade myndigheters verksamheter, arbetsmarknadsfrågor etc så håller jag fast vid min ståndpunkt. Härmed anser jag väl att jag fått ur mej det mesta som trängde på och ska dra mej ur diskussionen om det är möjligt.
 
med respekt även för de som händelsevis har andra åsikter än mej själv
Åke Forsmark