ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2002-07-10  (läst 1702 gånger)

1999-09-20, 13:30
läst 1702 gånger

Utloggad Johan Sjöberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 345
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Hej Pierre!
 
Nej, skötsamma anor och släktingar har ju inte gjort så mycket väsen av sig utan mest hållt sig till sina gårdar och torp i längd efter längd.  
 
Själv så var jag på släktforskardagarna i Karlstad nu i helgen (jag bor ju f ö i solstan), och har dels hittat massor av nya släktingar, bl a en dam som har en dotter ihop med min morfars morbror, och fått många nya uppslag.
 
Jag skall gå igenom min egen födelsesocken (Salem) under åren 1760-1920. Mellan Salem och Grödinge borde det väl finnas en hel del släktband...
 
MVH
Johan Sjöberg

1999-09-20, 22:19
Svar #1

Pierre Nilsson

Hej Johan!
Ja, min farfars adoptivmorfar Karl Johan Karlsson är född 26/2 1850 i Vellinge by utav stalldrängen Karl Vilhelm Karlsson och Johanna Persdotter. Familjen flyttar 1857 till Kärnbo sn. 1881 finns Karl Johan i Taxinge sn på torpet Långängen och bor där till 1900. Han flyttar sedan till Grödinge och köper mitt hus 1901 när den förre ägaren dränkte sig i Stora Skogssjön på rekordvarma sommaren 1901. Han bor sedan här fram till sin död 12/10 1910. Han efterlämnade änkan och 6 barn. Lycka till fortsättningsvis.
Mvh
Pierre N

1999-09-20, 22:40
Svar #2

lise-lotte.aven@home.se

Pierre Visst är historier unika.  
Men jag tänker protestera lite mot dina inlägg.  
Först betänk tragedin bakom en människas handlande!  
Det är INTE roligt att söka upp varför mordet eller straffet hände, däremot en väg till förståelse och insikt.  
-Brotten förr i tiden är heller inget som går av för hackor.  
Tar du inte år dig av vad som händer i dagens samhälle eller är det peanuts.  
Angående psykiska problem, hänga sig själv, ta livet av sig med en yxa.  
Betänk, vad är anledningen, hopplöshet och hur mycket mod det krävs inför dessa handlingar.  
Glöm inte att det finns alltid en  historia bakom varje människas handlande.  
Men visst är det spännande att lära känna våra förfäder och försöka förstå deras handlande även fast vi kanske vet orsaken.

1999-09-22, 15:10
Svar #3

Anna Cedergren

Det som väckte mitt intresse för släktforskning är nog det faktum att jag har en ganska stor nära släkt. Far hade tre systrar och sju bröder och mor har tre systrar. Jag tyckte redan som barn att det var roligt att hålla räkningen på hur många kusiner jag hade och det kändes ganska fantastiskt när jag i 20-årsåldern träffade mitt första (tror jag) kusinbarnbarn. Då började jag också att fundera över om man kanske skulle släktforska. Jag har också känt mig lite rot- och historielös eftersom både morfar och farfar dog innan jag hade fyllt ett år, och mormor och farmor dog innan jag var tio. Det dröjde dock ett antal år innan jag började släktforska ordentligt för två år sedan. De kusiner som har hört talas om att jag har börjat släktforska har varit mycket positiva och sagt Åh, så kul om vi kunde ha en kusinträff!. Nu har jag tyvärr hunnit tappa kollen lite på de c:a 34 kusinerna och har ingen aning om var de flesta bor eller om de överhuvudtaget lever, så det blir lite jobb att fixa en träff. Men jag hoppas att jag ska kunna ordna en sådan inom de närmaste åren. Alla kommer naturligtvis att vara nyfikna på sina anor, så jag vill också hinna forska lite mer innan träffen.

1999-11-06, 22:41
Svar #4

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Kul att hitta en diskussion om varför vi forskar, startad av Anders Berglund. Anders var ju en av dem som låg bakom att jag började forska!
 
Jag hade alltid undrat vad i herrans namn Pemer var för ett namn, och hade hunnit komma på att släktforskning säkert skulle vara intressant att syssla med, när det plötsligt en dag på vårvintern 1981 kom ett brev från något som hette Släktföreningen Pemer. Dessutom var det ställt till mig, familjens tolvårige son, men det var förstås inte så konstigt när det handlade om en Pemerfamilj bestående av en frånskild f d fru Pemer och hennes två barn.
 
Jag fick aldrig möjlighet att ta mig till föreningens första släktmöte i Kil i maj 1981, men på vårkanten 1982 väcktes mitt intresse på nytt i samband med att min far kom upp till Stockholm några dagar. Då började jag först ringa runt till alla Pemer i Stockholmskatalogen och började knyta ihop hur vi egentligen var släkt inbördes. Som man alltid hade undrat över dessa andra Pemer så länge man växte upp, särskilt när en av dem hette Nils precis som min farfar. De båda Nils var kusiner, skulle det visa sig, döpta efter sin gemensamme farfar.
 
Jag hade något år tidigare konstaterat att det fanns två Pemer i Sundsvalls telefonkatalog (Sundsvall där min farfar varit född!), och en i Gävle. När jag väl ringde upp Karl Erik i Gävle var jag tvungen att spetsa till saken genom att låtsas att jag egentligen slagit fel nummer, en larvig lögn som jag fått lov att leva med sedan dess.
 
Samma vår fick jag kontakt med ett antal kusiner till min far, som var mer eller mindre inblandade i släktföreningen, och åkte med bl a min äldre namne Anders Pemer till föreningens andra möte i Finnåker, på kursgården som en gång var det bruk där min fff fff fff hade en av sina arbetsplatser när han hade kommit hit till Sverige på 1640-talet.
 
Ja, sedan dess har det rullat på. Min egen antavla har jag bara fuskat med där det har varit lätt. Alla adliga grenar bakåt från min ffff ffm Ebba Lisa Belfrage, och sådant som Björn Rosendal, en kusin till min far, har sökt bakåt från min ffm Driwa Krook, fffm Marie Gullberg, fff fm Catrina Nilsdotter och fff ffm Stina Ersdotter. Från Driwa dyker det också upp adligt påbrå en bit bakåt.
 
Hösten 1988, bl a på min 20-årsdag den 21 oktober, var jag ett par gånger upp till landsarkivet i Uppsala för att nysta lite bakåt på mammas sida. Både mormor och morfar kom från Roslagen. I stället snubblade jag över en massa Pemer-relaterat i Västerås, och kom att jobba mest med det. Men lite blev gjort på morfars sida. Mormor har jag däremot fortfarande bara föräldrarna på i antavlan - jag vet, det är för bedrövligt. Farmor, som fortfarande är i livet (något slags liv i alla fall, med svår demens), har jag kunnat få tag på så mycket som far- och morföräldrar på. Jag SKA ta itu med resterna av antavlan när som helst.
 
Vad jag i stället har prioriterat i alla dessa år är sökandet efter Pemer-ättlingar, där alltså mannen som startat den här diskussionen ingår. Även här har jag varit ganska bekväm av mig. Ren arkivforskning har jag bara ägnat mig åt på Stockholms stadsarkiv och de där gångerna i Uppsala, annars har det mest handlat om att knyta ihop uppgifter ur publicerade släktartiklar, hitta ingifta präster i rätt herdaminne, hitta deras svärsöners släkter hos Elgenstierna eller Örnberg, studentbiografier från universiteten osv, och nu på senare år alla fantastiska kontakter Internet har lett till. Det har ändå räckt fruktansvärt långt hittills. Nu har jag ett möjligt ingifte i släkten Afzelius att kolla upp, och om det stämmer är det en hel gren av släkten som är Pemer-ättlingar. Jag ska passa på att lägga in det som en efterlysning här på Anbytarforum, förresten!
 
Forskningen är verkligen något spännande, och det ska bli ännu mer spännande när man har egna barn och ska börja komplettera deras antavla med mammans halva. Fast då bör jag kanske ha lite mer av min egen klart...
 
Jovisstja! Anders Berglund var alltså en av de Pemer-ättlingar som fick kontakt med varandra, och startade Släktföreningen Pemer. Jag har svårt att tänka mig att jag inte skulle ha börjat med släktforskning ändå i sinom tid, men det kan man ju aldrig veta. Så tack, Anders m fl, för att jag fick upp ögonen för släktforskningens underbara värld!

1999-11-07, 20:59
Svar #5

Göran Johnson

Hej Anders. Jag har redan tidigare, den 18 augusti berättat hur det kom sig att jag började med denna verksamhet. Också jag har forskat mycket ojämnt, beträffande anorna hos min familj. I stället har jag t v koncentrerat mig på Petreättlingarna och tänkt att tids nog kan jag ägna mer tid åt andra delar också. Eftersom Euphrosina Petre gifte sih med Nicoalus Pemer är ju Pemerättlingar (en del av dem i alla fall) också Petreättlingar. Har du fått fram mycket utöver vad som finns med i Sv Släktkalendern 1989, och finns det i så fall tillgängligt på något sätt?

1999-11-08, 17:40
Svar #6

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Oj!
 
Man kan väl säga att huvudgrenarna Pemer-ättlingarna kan indelas i är från Nicolaus´ (III) båda barn Sara (g Frumerie) och Nicolaus (IV) i första giftet, och från sönerna Johan och Robert med Euphrosina. Från Roberts son David Niclas (I)finns massor av linjer från barnen Anna Lisa, Christina, Beata Maria, David Niclas (II) och Charlotta. Johans dotter Anna Elisabeth gifte sig med Isaac Hasselhuhn, publicerat i PHT 1928 (av Govert Indebetou), där jag själv har letat vidare en hel del. Så fort jag har mitt material inskrivet i ett ordentligt släktforskningsprogram, och kan göra så pass specifika utskrifter kan du få löpande nya uppgifter vartefter jag hittar nya grenar. Däremot börjar jag redan nu fnula till en utskrift åt dig av de ättlingar till Euphrosina jag har inskrivna i Word just nu. Det kommer att ta någon tid, men jag mailar över det till textoplan@telia.com när det är klart...!

1999-11-08, 22:35
Svar #7

Göran Johnson

Tack Anders. Det låter jättespännande. Det dyker hela tiden upp nya infallsvinklar genom Internet. jag ser fram emot att kunna fylla på med de nya Petre-Pemerättlingarna... Själv arbetar jag med DISGEN och det underlättar verkligen hanteringen av de växande informationsmängderna man samlar på sig.

1999-11-09, 13:29
Svar #8

Utloggad Heikki Särkkä

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2200
  • Senast inloggad: 2019-09-02, 15:00
    • Visa profil
Känner någon till namnet Amberno Suenonis? Jag tycks ha sett det någonstans, men har tappat källan.
 
Heikki Särkkä

1999-11-13, 23:56
Svar #9

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Kan nu på lediga stunder på jobbet lägga in mitt arbete i mitt amerikanska, mycket användarvänliga, program Family Tree Maker, varifrån jag sedan kan exportera som GEDCOM till Min Släkt V2.0, som har ett väldigt lättåskådligt upplägg vid utskrifter av en viss anfaders ättlingar. Däremot är det inte särskilt användarvänligt. Ingen funktion finns t ex för att sortera om barnen i ett gifte i önskad ordning.
 
I vissa fall tappar GEDCOM-överföringen bort rätt ordningsföljd på syskon, och inte minst på flera giften för samma släktmedlem. Lysande när programmet inte reagerar utan placerar sonen i andra giftet, född 1774, som faderns barn nummer 1, och sonen i första giftet, född 1749, som nummer 2.
 
Familjen i fråga finns på http://www.geocities.com/slfpemer/pehrfru2.html och är av ett visst genealogihistoriskt intresse. Anledningen till det ska jag just starta en egen diskussion för under Ordet är fritt! Den som kollar in familjens födelse- och dösdata först förstår snabbt vilken det kan vara.
 
Det enda som fattas nu är att jag som heltidsanställd på Stockholms Ishockeyförbunds kansli skulle kunna bevärdigas med egna nycklar till min egen arbetsplats (i likhet med massvis med ledamöter av perifera utskott och nämnder), så att jag skulle kunna disponera datorn på kontoret på icke arbetstid lite mer på mina egna villkor...

2000-01-08, 12:06
Svar #10

Annsofi Sterner

Släkten följa släktens gång. Det är ett ordspråk med substans!  
Apropå Lise-Lotts inlägg den 20 september 1999:
Det finns säkert olika skäl till varför man släktforskar. Dom allra flesta vill hitta framstående förfäder som man kan vara stolt över. Det finns en aspekt till som är minst lika angelägen och det är att söka förståelse för det som i dag händer runt omkring ens egen tillvaro. Ingen historia, ingen framtid. Den naturliga hos oss som är normala är att bevara mänskligheten och förhindra ett socialt och historiskt förfall. Enligt Riksarkivets förordning, skall allmäna arkivhandlingar vara till gagn och främja det allmänas intresse för historiska handlingar. Här kommer grundlagsparagrafen Rätten till sitt ursprung med i bilden och med lite djup i det skrivna kan man alltså åberopa sitt rätt till att få veta vad som hänt med ens förfäder. Det är bara ett fel med alltihop: Rätten till mitt ursprung tenderar i åtminstone mitt fall bli en dyrköpt historia. Så egentligen borde det finnas en parentes i grundlagen med följande text: men det kommer att kosta skjortan! Själv är jag helt övertygad om att alla krafter inte drar åt samma håll, ens bland dom som arbetar inom arkivväsendet. Jag tycker mig möta ett mycket obehagligt motstånd som är svårt att greppa om och med tanke på mina förfäders förflutna och position, är det mig inte främmande att påstå att jag verkligen mött motstånd. En befallningsman t ex, hade säkert sina fiender som ville slå honom på fingrarna vid bästa tillfälle. Kanske sitter någon i dag och hyser agg till mina förfäder av olika skäl som jag får lida för. Vad är det som säger att det inte var för att hindra utveckligen till våra möjligheter att ta fram våran äldre svenska historia i dagsljus som var skälet till att Olof Palme blev mördad? Det där känner man ju som individ på sig om något annat ligger bakom en händelse. Sen det här med alla svåråtkomliga handlingar, som jag tycker arkiven isf att framhålla i vissa sammanhang gömmer än mer längre ner i bergsrummen. Helt klart finns det saker som man inte vill ska skönjas för oss forskare! Kanske är det ren missunnsamhet? Eller för att bevara alla myter?  En av dom historier som hör dit är helt säkert sanningen om släkten Bratts rätta ursprung. Här kan man verkligen se hur dom enda som man märker av i historiken är diverse forskare med stoltserande namn, som vänder på papper och inget mer, samtidigt som arkiven där dom borde har varit och forskat om Bratt, inte har den minsta tendens till dokumentation eller markering om att man verkligen har sökt efter något. För Färnebo hr (S) dit alltså Bratt från Brattfors hör, finns ett bouppteckningsregister där alla efternamn finns excerperat i kronologisk ordning, utom dom med efternamn som börjar på A t.o.m I.
Hur tolkar man som släktforskare en brist med en sån sorgkant runt pappret? Så svaret på frågan: Varför släktforskar vi kan bli många!

2000-01-08, 21:39
Svar #11

Mikael Wikman

Lysande! Ännu en teori rörande motivet till mordet på statsminister Olof Palme. Detta motiv var dock av mer ovanligt slag. Inte politiskt, som de flesta andra, utan för att »för att hindra utveckligen till våra möjligheter att ta fram våran äldre svenska historia i dagsljus» Man tager sig litet lätt för pannan och skulle gärna låta dig utveckla teorien så att man har något som muntrar upp en nu när vädret är så grått och trist. Huruvida Olof Palme och hans ideologi var/är historiens beskyddare eller historiens fiende kan ju också klart diskuteras, men det får väl ske på annan plats, då detta är ett opolitiskt forum.
 
Att allt fler arkivalier gömmes nere i bergrum för att det »helt klart finns saker som man inte vill ska skönjas för oss forskare» är en grov missuppfattning. Att det skulle vara av missunnsamhet eller i syfte att bevara myter likaså. Alla med minsta begrepp om tingens och naturens ordning vet, att allting åldras och åldrandet verkar nedbrytande. Äldre saker - även arkivalier - kräver speciella förhållanden avseende exempelvis temperatur, luxstyrka och luftfuktighet, för att inte nedbrytas onödigt snabbt. Anledningen till, att man förvarar handlingar i vad som brukar kallas »atombombsäkra» brandfickor under jord med speciella klimatanläggningar är, att ännu ett par generationer skall kunna taga del av uppgifterna. Arkivalierna kräver helt enkelt denna förvaring för att inte brytas ned och försvinna i tomma intet. Personligen anser jag det vara mycket bra och hoppas att kulturdepartementet satsar mer pengar på Riksarkivet i syfte att förbättra arkivaliernas förvaring ännu mer. Förslitningen kan dessutom minska genom ökade anslag till mikrofilmning, så att användningen av originalen kan minska till ett absolut minimum.
 
Att anledningen till att du ibland tycker dig ana ett visst motstånd från arkivfolk skulle vara, att de hyser agg mot vissa av dina förfäder, verkar dessutom i övermåttan konspiratoriskt.

2000-01-09, 09:54
Svar #12

Annsofi Sterner

Mikael!
Min formulering med man gömmer papper ännu längre ner i bergrummen var en markering som inte du riktigt förstod, men vilket jag hoppas dom flesta andra gjorde! Jag avser faktiskt att man samtidgt som man förvarar dokument inte håller sig á jour med att ordna och förteckna materialet och då faller ju allting. Jag som forskare kan ju inte veta vad som finns 250 meter nere i ett bergrum  om jag inte får en förteckning över innehållet. Ett bra exempel är arkivet Genealogica med sina 266 volymer som förvaras hos Riksarkivet. Jag har vid flera tillfällen varit i kontakt med dito och dom har helt enkelt inga preciserade förteckningar över respektive volym. Det finns en ytlig, men ingen detaljerad. Detta har jag själv fått bekräfat av arkivarie Rolf Linde i ett brev från Riksarkivet daterat 30 juli 1999 där han skriver:
Man kunde kanske önska att förteckningen vore mer detaljerad än den är, men man får ta vad som finns.
Så här ser det ut hos dom flesta Landsarkiv och även Riksarkivet. Det är ett faktum som inte går att frångå.
 
I övrigt tycker jag att ett diskussionsforum ska utgå från fakta och inte utvecklas med en massa dåligt grundade åsikter. Det här förekommer alltför ofta på Rötters hemsida och det drar ner diskussionsforumet.

2000-01-09, 10:31
Svar #13

Annsofi Sterner

Håkan!
Den här sidan heter Ordet är fritt och jag kan inte tolka det på annat sätt än att jag kan uttala mig om Olof Palme även om han var politiker. Han var före sin död både politiker och en levande varelse med mänskliga värderingar som stod högre i klass än vad många andra kan jämföra sig med. Mitt syfte missförstods igen av dig och är alltså en tolkningsfråga som jag nu markerar:
 
Olof Palmes död innebar en total kaos för många människor och det är vetenskapligt bevisat att kaos bringar oordning. Dessutom har polis- och andra utredningar kostat miljarder för oss skattebetalare, som kunde använts till underhåll av bl a Riksarkivet, om han inte blivit mördad.  
 
Mördarens syfte var alltså att hindra oss vanliga att ha det bra. Ingen historia, ingen framtid. Kanske mördaren bara gjorde vad hans förfäder gjort tidigare? Dom var kanske också emot att andra än dom själva hade det bra. En minoritet i vårt forna land som hyste förakt för vanligt folk. Släkten följa släktens gång. Cirkeln är sluten.
 
Vad han ansåg om historiska arkiv vet jag inte, men jag utgår från att det som var bra för Sverige som helhet också gillades av Olof Palme. Han var en demokrat ut i fingertopparna och den som påstår annat är inte riktigt funtad. En numera avliden morbror till mig, en f.d. kommunpolitiker från Köping, var under många år nära allierad med Olof Palme och hans regering och kände honom väl. Att smutskasta människor efter deras död på en offentlig sida är för mycket för mig! Nu hoppas jag att dom som verkligen har något att säga visar sig mer än tidigare. Ordet är fritt! (inom lagens gräns).

2000-01-09, 10:34
Svar #14

Mikael Wikman

Annsofi! Om du anser, att diskussionerna å detta forum skall »utgå från fakta och inte utvecklas med en massa dåligt grundade åsikter» borde du börja med att begrunda ditt förra inlägg (det som jag besvarade). Vad du i övrigt insinuerar med den formuleringen lämnar jag därhän och låter dina egna inlägg tala för sig själva. Det du skrev var uppenbarligen inte vad du menade (vilket brukar vara ett stort misstag om man vill få fram sitt budskap) - ty du skrev att »helt klart finns det saker som man inte vill ska skönjas för oss forskare» men menade »att man samtidgt som man förvarar dokument inte håller sig á jour med att ordna och förteckna materialet». Det är en väsentlig skillnad mellan anklagelsen, att man från myndigheternas sida medvetet skulle gömma saker för medborgarna och att man inte har resurser att ordna och förteckna materialet.
 
Som f d såväl studerande av informations- och arkivvetenskap som anställd vid landsarkivet i Härnösand, är jag ganska bra insatt i de problemata, som finnes inom den statliga arkivsektorn. Anledningen till, att mängder av arkiv runt om å arkivinstitutionerna är dåligt ordnade och förtecknade är sannerligen inte att de förvaras på ett för arkivmaterial nödvändigt sätt, utan fast mer, att statsrådet i statsverkspropositionen ej har tilldelat Riksarkivet tillräckligt med resurser. Botemedlet heter alltså mer resurser från kulturdepartementet till riksarkivet, inte sämre förvaring av arkivalier.

2000-01-09, 12:33
Svar #15

Mikael Wikman

Annsofi! Först skriver du »i övrigt tycker jag att ett diskussionsforum ska utgå från fakta och inte utvecklas med en massa dåligt grundade åsikter. Det här förekommer alltför ofta på Rötters hemsida och det drar ner diskussionsforumet» bara för att i ditt nästa inlägg skriva »den här sidan heter Ordet är fritt och jag kan inte tolka det på annat sätt än att jag kan uttala mig om Olof Palme även om han var politiker», en kommentar som du dessutom riktar till redaktören, som inte ens har deltagit i debatten.
 
Du motsäger alltså dig själv genom att framföra just »en massa dåligt grundade åsikter». Jag blir så arg att jag sitter framför skärmen och hoppar när jag läser din glorifiering av »Olof den heliges» frälsande insatser i svensk politik och du har dessutom oförskämdheten att påstå, att de, som ej instämmer i Palmes analys av samhällets problemata, inte är »riktigt funtad»!  
 
Om Palme kan sägas mycket. Men knappast att han hade högre moral än andra. Knappast att han alltid i första hand såg till vad som var bra för Sverige. Och absolut inte att han var demokrat ut i fingerspetsarna. En ordentlig revision av hans politik skulle nog giva vid handen, att han snarare var intresserad av makten än demokratien.
 
Historia är mer än bara arkivalier. Den levande historien runt omkring oss består också bland annat av byggnader, monument, och samhällets institutioner. Vad Palmes partis ideologi har gjort med dessa företeelser vet vi alla: Klara och Brunkeberg skändades, kulturhistoriska minnesmärken skövlades, Sergels och Bellmans Stockholm mördades hänsynslöst och framförallt fullkomligt grundlöst under rivningshsyterien (Bellmans favoritkrog Tre Remmare stod alltså kvar ända fram till rivningshysterien under det hemska 1900-talet). Monarkien avskaffades i praktiken genom den nya regeringsformen 1974 och riksdagens högtidliga öppnade i Rikssalen å Slottet avskaffades även den.
 
Att tro, att anledningen till att Olof Palme mördades skulle vara, »att hindra oss vanliga att ha det bra» och att »en minoritet i vårt forna land hyste förakt för vanligt folk» kan inte sägas vara annat än rent nonsens. Jag har inte allt utredningsmaterial tillgängligt, men kan ändå inte tänka mig annat än att motivet var politiskt; Olof Palme var ju - och är förvisso ännu idag 14 år efter sin död - minst sagt en kontroversiell politiker. Jag tillhör s k »vanligt folk» och enligt gängse definitioner arbetareklassen. Ändå kan jag inte se, att socialismen på något sätt skulle hjälpa mig i min vardag och främja mina intressen - något som jag dessutom har allt för många praktiska erfarenheter av. Därför tillhör jag dem, som »inte är riktigt funtade».

2000-01-09, 20:26
Svar #16

Utloggad Håkan Skogsjö

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
Härmed avslutas diskussionen om Olof Palme och hans politiska gärning. Anbytarforum är ett diskussionsforum för släktforskare, och denna diskussion har hamnat väl långt från ämnet.  
 
Håkan Skogsjö
redaktör

2000-09-19, 12:41
Svar #17

Karl Johansson

Jag råkade skapa en ny rubrik för detta ämne, men gör även ett inlägg här. Släktforskar man för att få förståelse för livet och historien? Jodå, det är en god anledning, men jag tror inte att det är drivkraften till forskandet. Drivkraften är istället det sublima nöje som forskningen erbjuder med dess gåtor och tunga arbete i skumma källor som kan leda till kickar var gång man finner något nytt.

2002-02-14, 19:53
Svar #18

Utloggad Sten-Sture Tersmeden

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 489
  • Senast inloggad: 2017-02-14, 20:51
    • Visa profil
Avstannad diskussion?
 
Var finns inlägg efter 19 sept 2000?
Har för mig att jag sett inlägg lite då och då under 2001.

2002-07-06, 19:52
Svar #19

Utloggad Nils Hård af Segerstad

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1647
  • Senast inloggad: 2024-03-27, 17:38
    • Visa profil
Varför spelar vi golf? Varför spelar vi schack? Varför sysslar vi med trädgårdsarbete? Varför spelar vi tennis? Varför samlar vi på tennsoldater, väckarklockor, hängslen, tidningar, sparbössor och miniatyrelefanter?
Och varför finns det en del som släktforskar?

2002-07-06, 20:40
Svar #20

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Det inlägget skrevs väl nu utan någon direkt genomläsning av diskussionens början, utan bara av rubriken varför släktforskar vi? Meningen med den ursprungliga diskussionen var ju faktiskt att olika släktforskare kunde berätta hur det kom sig att just de började forska. Sedan barkade det iväg till någon märklig diskussion om Olof Palme, det är sant, men den ursprungliga diskussionen var mycket intressantare, och nya inlägg från släktforskare som vill dela med sig av hur det kom sig att de började och vad de känner för tankar kring släktforskningen vore välkommet.

2002-07-06, 22:51
Svar #21

Utloggad Solvej Olsson

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 15
  • Senast inloggad: 2020-01-02, 16:56
    • Visa profil
Hårfärg, det var det som gjorde att jag började släktforska. Min mamma pratar ofta om vilket vackert kolsvart och lockigt hår hon hade i sin ungdom. Jag ville helt enkelt ta reda vem hon fått arvet av sas. Min son och en av mina systersöner har samma färg, min son har även lockarna, vilket han inte alltid tyckt varit så roligt. Vi härstammar från en Norrbottensläkt som brukat sin jord, gift sig med någon i grannbyn, fått barn, levt sina liv, generation efter generation. Inget märkvärdigt alls. Så färgen på håret har nog bara blivit så ändå.
mvh//Solvej

2002-07-07, 08:34
Svar #22

Utloggad Maud Svensson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 21880
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 19:20
    • Visa profil
Hoppas att det kommer fler sådana berättelser som din, Solvej - hur det kom sig att vi en gång började släktforska! Jag skulle tro att det för de flesta av oss började just på samma sätt som för dig, med en specifik släktfråga som vi själva eller någon anhörig undrade över. Och i sökandet efter svaret på den frågan fann vi så många intressanta uppgifter att vi bara måste fortsätta och ta reda på mer...
 
För min del var upptakten att min mor, född 1916 utom äktenskap och moderlös vid åtta års ålder, för drygt 20 år sedan bad mig att söka en eventuell syster till henne. Enda ledtråden var ett gammalt fotografi av en flicka, 6-7 år gammal, med påskriften ”Helsningar Alice” - det fotot hade min mor ärvt av sin mor.    
 
Jag hittade inte bara Alice utan ytterligare fem för min mor tidigare helt okända syskon. Bara ett av dem, en annan syster än Alice, var då fortfarande i livet och det blev ett möte mellan henne och min mor helt i klass med TV3:s ”Spårlöst försvunnen”, dock och dessbättre utan TV-kameror. De var lika som bär och de etablerade en varm och nära gemenskap under de sista åren av sina liv.
 
I sökandet efter min mormor och hennes barn fann jag att hon var av lotssläkten Sundström i Oxelösund, som förde mig ner till sena 1600-talet och gav anledning till forskning efter ingifta anor från flera andra socknar. Och sen tog jag mig an släkten på min fars sida i Norrköping, Stockholm, Närke och Småland... och färdig blir man ju aldrig.
   
Mvh/Maud
Hälsar vänligen
Maud

2002-07-07, 11:01
Svar #23

Utloggad Nils Hård af Segerstad

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1647
  • Senast inloggad: 2024-03-27, 17:38
    • Visa profil
Kanske borde rubriken för denna diskussion lyda: Därför (varför) b ö r j a d e  jag släktforska.
Själv kan jag tyvärr inte bidra med någon intressant story, utan det var en ren tillfällighet, det kunde lika gärna blivit schack eller knyppling. Men visst är det trevligt med en hobby, när nu teven med alla sina kanaler mest är enda lång repris på repriser...
Varför släktforskar vi, kan ju också tolkas: Vad gör vi med våra forskningsresultat? Hamnar de i byrålådan, i en garderob, på vinden, i källaren, eller vad? Kanske får våra stackars anhöriga reda ut det hela, när vi går bort?
En god id? kan vara att samla ihop det mest intressanta, bygga på det med lite mer forskning och skicka in en uppsats till någon släktforskartidskrift eller årsbok.

2002-07-07, 23:19
Svar #24

Utloggad Elisabeth Leek

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 458
  • Senast inloggad: 2014-09-23, 15:37
    • Visa profil
Hej på er
 
Jag började släktforska på grund av min mors flicknamn Leek, tyckte det lät roligt och ville veta mera. När jag har fått fram flera familjer i olika socknar frågar jag om den hembygdsförening i den socknen är intresserad att ta del av mitt material. De har aldrig sagt nej utan har blivit mycket glada. Själv skall jag testementera min forskning till den förening jag tillhör.  
 
Sommarhälsningar från Elisabeth Leek i Småland

2002-07-07, 23:55
Svar #25

Essan Gradhman

Hejsan!
Jag började av nyfikenhet på min farfar som jag endast träffat EN gång....men jag fortsatte, inte bara av nyfikenhet,utan för att jag lärde mig så mycket. Om gamla tider, om geografi, lärde mig stava mig fram i gamla dokument o s v.  
Bara det, en nog så spännande sysselsättning!
Jag har besökt de flesta platser där mina förfäder bott och verkat, och det har gett mig mycket. Aldrig några problem med vart semestern ska förläggas....*S*
Det har gett mig vänner och bekanta från Danmark i söder till Ångermanland i norr samt flera, tidigare okända, släktingar. Så nog har det vidgat mina vyer.....*S*
Hälsningar
Essan G

2002-07-08, 14:14
Svar #26

Utloggad Lisbeth Nilsson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 67
  • Senast inloggad: 2011-04-15, 15:02
    • Visa profil
Hej
 
Jag började släktforska för att jag har alltid hört talas om att det är en sådan blandning i mej. Farfars släkt skulle ursprungligen kommit från Norge, Farmors var Bohuslänningar, Mormors var samer och Morfars var valloner. Jag ville ta reda på om detta verkligen var sannt. Nu har jag inte kommit så långt än men både farmors och farfars förfäder verkar vara bohuslänningar och mormors far kommer från Värmland och morfars släkt är smeder i och runt Hallingeberg så jag har varken hittat samer eller valloner än. Men jag har verkligen blivit biten av det här med släktforskning och tycker det är jätteintressant.
 
Hälsningar Lisbeth

2002-07-09, 15:08
Svar #27

Utloggad Kjell Mäki

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 539
  • Senast inloggad: 2011-05-23, 19:22
    • Visa profil
Hej!
 
Jag började av två orsaker, farfar sa på 70-talet att vi hade vallonblod i oss, och så är min mors släkt är stor, de var 16 syskon, hon och hennes 55 stycken ärvde efter deras sista faster som dog 1982. Jag har över 44 kusiner på denna sida. Och det som spädde på denna forskning var tv serien Rötter i början av 80-talet med Kunta Kinte som huvudperson.
 
Har ännu efter 20 års forskning har jag kommit fram till att farfars släkt inte är av vallonsläkt, och min morsfars släkt var mycket liten på 1800-talet, en person i två generationer.
Den släktforskare som har forskat klart, den ljuger  Om man nu inte har ett mål på 4 eller 8 generationer.
 
Mvh Kjell

2002-07-09, 18:05
Svar #28

Utloggad Mats Kjellström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 137
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
    • Mats Kjellström´s släktforskning
Att få veta vilka man är släkt är med ger en bekräftelse på sin existensiella bild av sitt eget ego, tror jag. Har alltid varit nyfiken på min släkt. Var kom dom ifrån, var bodde dom, hur bodde dom, vad sysslade dom med, vad för slags liv hade dom, hur såg dom ut, vilka umgicks dom med, finns det några objekt kvar från deras livsverk osv.
Jag har faktiskt funnit att det är både berikande och stimulerande att släktforska.
Dessutom så får man också skäl att ta en biltur i vårt avlånga land och studera platser som släktingarna har bott i, hembygdsforskning heter det visst. Har dessutom fått kontakt med flera avlägsna släktingar, tack vare min forskning.
Vilket har gjort det hela till en social hobby  
 
http://home.swipnet.se/mats-kjellstrom/

2002-07-10, 11:06
Svar #29

Utloggad Stefan E Sundbäck

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 392
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Hej!
 
Min farmor Hilda Sundbäck (1888-1966) kunde såväl sin som sin makes, Anders Sundbäck (1879-1954), släkt i huvudet. Farmor gick bort då jag var fem år gammal. Tack och lov har jag ett minne av henne, vilket jag nu tacksamt bär med mig. Min mor och en annan av farmors sonhustrur, alltså en ingift faster till mig, tyckte det var tråkigt att all farmors kunskap om släkten följde med henne. Såväl min far som min mor berättade mycket för mig om hur det var förr i tiden. När jag visade intresse för att veta mer, började vi leta efter gamla papper i huset, där farfar och farmor bott och en ogift farbror ännu bodde. Och vi hittade avskrifter av gamla tingsprotokoll, det äldsta från 1835, gamla brev, en postilla med noteringar om släkten m.m. Jag blev naturligtvis ännu mer nyfiken och inspirerad. När det så visade sig att en av mina kamrater också var intresserad av att forska i sin släkt, blev det klippt. När jag var runt 13 år började jag - runt 1974-75 - och jag håller på ännu. Det förefaller som om det aldrig tar slut, det är som ett beroendeframkallande gift och det säger hela tiden: jag vill veta mer... En annan person, som var betydelsefull i sammanhanget var ungdomsprästen i församlingen. Han följde med oss till pastorsexpeditionen och satt med oss medan jag och min kompis tittade i kyrkoböckerna.
 
M v h, Stefan

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna