Utflyktstips

[Peter Funke (Aningen)]

Häromdagen var jag på vårens första utflykt, och den gick till Viskans dalgång i Marks kommun. Trots det lite kylslagna vädret var åkrarna vid Viskan fyllda av rastande gäss och svanar som vilade upp sig för den långa färden norrut.  
 
Kommen till Björketorp följde jag en ingivelse och vek av där en sevärdhetsskylt pekade mot Kattunga kyrkoruin. Där, vid den fridfulla ruinen, fann jag en skylt som fick mig att häpna! Den berättade om en man från Kattunga som en gång i tiden tog tjänst vid det kejserliga hovet i Konstantinopel, kanske som livvakt i kejsarens garde. Under sin vistelse i Konstantinopel skall han ha blivit omvänd till kristendomen, och åter hemkommen på 1000-talet byggde han en s.k. gårdskyrka på sina ägor, det som nu är Kattunga kyrkoruin. Extra spännande var det att läsa att han i sitt följe från Konstantinopel lär ha haft en munk eller grekisk-ortodox missionär. Kanske inte så konstigt att tankarna på en Markbygdens egen Arn kom smygande... (Visst är det skönt att låta fantasin skena ibland, utan krav på omständliga källforskningar?)  
 
Vad jag vill ha sagt med detta är att jag hoppas att många med mig kommer att låta upptäckarglädjen frodas under den härliga årstid vi har framför oss!  
http://www.svenskakyrkan.se/surteby/kattunga2.htm

[Olle Elm]

Det vore väl ändå intressant att undersöka varifrån denna historia härör. Läser f n Mats G. Larsson Vikingar i Österled där densamme kombinerar material från Isländska sagor och andra källor med runinskrifter från Sverige. Väringarna vid det kejserliga hovet i Konstantinopel upptar en stor plats i berättelsen och verkar mer verkliga än någon Arn Magnusson . Finns det någon bevarad runinskrift från denna del av Sverige som talar om en väring återkommen från Konstantinopel?
Är det möjligt att finna när denna berättelse - om den hemvändande - först nämns?
Vänligen,
Olle Elm
 
PS. Efter lite sökande på nätet fann jag följande:
Bror Jansson, som tidigare var rektor vid Helsjöns folkhögskola, nedtecknade en del av de traditioner som finns kring Kattunga. Här är en av dem, återgiven i Landet kring Veselången, del II, av Knut Hansson:  
 
En man från Kattunga tog tjänst vid kejsarens hov i Konstantinopel, där han tjänstgjorde som livvakt i kejsarens personliga skyddskår. Genom umgänget med de kristna blev han omvänd till kristendomen. Efter slutad tjänst i Konstantinopel, återvände han till sin hembygd Kattunga och övertog då sin fädernegård. Intill fädernegården byggde han en privat kyrka, en så kallad gårdskyrka. Några enstaka människor i västra Sverige hade på den tiden blivit kristna och de fick då naturligtvis komma till den enda kyrka som då fanns, den unga kyrkan i Kattunga.  
 
En samlare av gamla sägner var friherre Nils Gabriel Djurklo, som från 1865 tjänstgjorde som antikvitetsintendent. Han berättar: När kristna läran kom in i Mark voro de, som bodde längst i söder de som först övergåvo fädrens tro, och dessa byggde sig en kyrka i Kattunga. Härifrån har kristendomen utbrett sig över Marks härad, och Kattunga är därför häradets moderkyrka. När hon byggdes funnos flera kyrkor i Halland, men mot norr var Rångedala i Ås och mot öster Byarum i Östbo de närmaste. Varken i Kind, Bollebygd eller Västbo fanns någon kyrka, utan voro folket där ännu hedningar.
 
Man kan ju undra var rektorn fick sin historia ifrån. DS

[Olle Elm]

I ovannämnda skrift av Mats G. Larsson finns ett kapitel Greklandsfarare i runskrift. Där genomgås nu kända runinskrifter med omnämnande av Grekland och Langbardaland. Endast en sten är känd från Västergötland och då på Kölaby kyrkogård - långt från Surteby-Kattunga.
Vänligen,
Olle Elm

[Peter Funke (Aningen)]

Hej Olle!
Trevligt att historien engagerat dig också! För undvikande av missförstånd vill jag understryka att jag inte försöker styrka sanningshalten i berättelsen, utan att jag mest reagerade på vissa likheter med berättelsen om Arn. Antagligen finns det sådana här traditioner även i andra bygder!

[Peter Funke (Aningen)]

Det får bli ett litet tillägg också! Vill bara nämna att man på 1850-talet hittade en silverskatt i Grimeton med bl.a. arabiska mynt präglade 982 e. Kr. Elov Lindälv anför det som en indikation på handelsutbyte i någon form i österled, och bedömmer att skatten hamnat i jorden runt det då aktuella millenieskiftet. Grimeton ligger c:a 40 km från Kattunga. Med detta vill jag givetvis inte hävda något samband med historien här ovan, bara att frånvaron av runstenar med referenser till den delen av världen inte behöver utesluta att någon form av kommunikation fanns även till dessa trakter.
(Källa: Fornfynd och fornminnen i Norra Halland, Elof Lindälv 1980)