Äldre inlägg (arkiv) till 2006-09-11

[Ann-Mari Bäckman]

Även jag vill säga att jag gillade Lasse Waldermarssons inlägg (hade för avsikt att ta med det i mitt inlägg imorse, men glömde.)

[Anders Berg]

Ett mycket läsvärt och bra inlägg av Lasse Waldemarsson, som nästan skulle kunna ingå i anvisningarna till Anbytarforum.
 
Per Thorsell skrev ett helt korrekt, informativt och hjälpsamt svar på den fråga som diskuteras här. Varför har den då uppfattats som en pekpinne av en  messerschmitt? Jag tror det återigen är den missuppfattning som så lätt uppkommer när man i text skriver något som i dagligt tal (och ett forum liknar mycket dagligt tal) kan uppfattas som kritik, speciellt om de inblandade personerna har olika bakgrund vad gäller ålder eller erfarenhet i ämnet.  
 
Per Thorsell frågade varifrån uppgiften kommer, vilket för oss släktforskare är en helt naturlig fråga (källan!) för att kunna komma vidare när man kört fast. När man däremot i ett samtal om vad som helst får höra Var har du fått det ifrån? uppfattas det nog nästan alltid som kritik! Det är lite underförstått Har du hittat på det själv? Vi ber ju sällan om källan under en vanlig diskussion om vi inte tvivlar på uppgiften.
 
De som inte är lika vana vid släktforskning riskerar, speciellt i ett internetforum, att tolka en fråga om källor på det sättet. Jag har nog svarat på samma sätt som Per vid många tillfällen, och kanske uppfattats som kritisk, men försöker när jag kommer ihåg det att förklara varför det är viktigt att gå tillbaka till källan, så att det framgår att det är hjälp och inte kritik.

[Henrik Törnqvist]

Att missförstånd uppstår är egentligen inget konstigt då vi tolkar intryck och uppfattar saker på olika sätt. Här skulle däremot de båda som är inblandade kunnat reda ut detta genom mailväxling - jag uppfattade ditt svar nedlåtande - vad menade du egentligen?, eller e.dyl istället för att man skapar en diskussion där man öser koblajjor över den andre.
 
Jag som är självlärd nybörjare lär mig konstant nya saker (och ställer definitivt tokiga frågor, men får sällan tokiga svar) men skulle inte ha uppfattat inlägget fel. Kanske kunde Per ha varit extra tydlig; vad är källan till dina uppgifter så att vi kan kontrollera om något kan ha blivit fel då personen inte återfinns där den skall återfinnas? t.ex.
 
Som någon också påtalar så är 'jargongen' ofta annorlunda på internet för dem som kanske även är nybörjare på internet. Men man ska faktiskt ha i åtanke att jargongen också är olika beroende på forum så man kan nog inte 'skylla' på att de som är vana med internet automatiskt skall veta hur man ställer frågor och vad man får för svar på t.ex Anbytarforum.
 
Med vänlig hälsning,
 
Henrik Törnqvist
Örebro

[Ann Hansson]

Efter att ha läst diskussionen kring varför man ska ange sina källor rodnar jag och ska komma ihåg det i fortsättningen. Med släktforskning på blygsam hobbynivå förstår jag att jag kan ställa märkliga frågor -men jag har alltid blivit vänligt bemött! Men visst har jag reagerat på den uppfostrande tonen som då och då förekommer.
 
Min e-post adress vill jag inte lämna ut efter att ha fått diverse märkliga mail från märkliga personer när jag lämnat ut den i andra sammanhang, lika ofarliga som här.
 
Detta forum har varit en fantastisk källa till kunskap för mig. Om jag inte hade fått den hjälp jag har fått -via svar på mina frågor, eller genom att följa andra diskussioner- hade jag nog tappat sugen för länge sedan. Nu har jag blivit fast och kommer inte kunna sluta i mitt letande.
 
Ann

[Ingrid och Olof Bergström]

Kom att tänka på att jag en gång fick Dagens ros, när jag skrivit till en frågande, som var missnöjd med att inte ha fått svar, att det verkade som om han inte talat om allt han visste. För, som sagt, uppgifterna om en person måste ju komma någonstans ifrån. Den frågande blev inte sur, utan berättade mer. Och då kände jag mig tvungen att försöka hitta svaret, vilket också lyckades. Bra att ingen tyckare kom emellan och sa åt mig att hålla tyst, om jag inte hade något bättre att komma med.
hälsningar Ingrid

[Anders Ryberg]

Att inlägg ibland kan bli lite korta är inte så underligt. Sitter jag på en kafferast på jobbet och ögnar igenom Anbytarforum så ser jag ibland frågor jag tror jag vet var man kan hitta svaret på. Jag har inte böckerna på jobbet, är inte säker på att hinna svara hemma, och har inte tid att skriva annat än ett snabbt svar. Jag har då valen:
 
1 Ge lite hjälp, till exempel Har för mig det finns lite skrivet om dem. Läs i Prästsläkten Gudlösson från Odenskyrka av Björn Ursunius eller Har du kollat grannförsamlingarna? eller Det finns ett register till den kyrkoboken på www.hemsida.se.
 
2 Inte svara.
 
Alternativ 1 kan ibland uppfattas som korthugget och oartigt, men vem hade haft mer hjälp av alternativ 2?

[Per Thorsell]

Thomas Ek har i den tråd Lilla Malma som nämns ovan med namns nämnande kallat mig Messerschmitt, ett skällsord han använder om personer som har en översittarattityd och som 'klankar' och 'hackar ner' på nybörjare inom släktforskningen. När Thomas får mothugg börjar han  ... ber om ursäkt om jag har trampat några släktforskare på tårna och liknade innehållslösa formuleringar. Jag har i privat mail till Thomas Ek förklarat, att jag endast godtar en ursäkt bestående i, att han, på samma plats där det fälldes, uttryckligen tar tillbaka sin, enligt min mening, fullständigt omotiverade förolämpning. Detta vägrar han och fortsätter att skriva om det 'påhopp' han tror att jag gjort på frågeställaren Arne.
 
Jag frågade inte Arne om uppgiftens ursprung för att påpeka ett litet brott mot ordningsreglerna. I mitt svar skriver jag: Det ökar sannolikheten att någon kan ge ett positivt svar.
 
Henrik Törnqvist anser att det hela borde ha kunnat redas ut genom mailväxling. Jag prövade den metoden redan i går förmiddag. Om någon vill se mitt första mail till Thomas Ek, kan jag skicka en kopia, givetvis som privat mail.
 
Jag tackar dem, som givit mig stöd i denna bisarra historia. Utan Er hade det känts som en berättelse av Kafka. Nu liknar det mera en sketch av Monty Python, en struntsak som ändå väcker en del tankar.
 
Med detta avslutar jag för överskådlig tid mitt deltagande i Anbytarforum.
 
Per Thorsell.

[Annki Roos]

Det var så jag menade med det jag skrev ovan kl.10 sept 2006 kl. 01.37, Det är ju lika viktigt att det inte hackas på nybörjare som icke nybörjare. För jag kan ju tänka mig att en kunnig person som försöker hjälpa till, och som får en massa ovett för det, kan dra sig för att hjälpa överhuvudtaget.  
 
Nu blev det så. Per skriver ovan att han för överskådlig tid avslutar sitt deltagande i AF. Jag förstår honom. Det är inte kul att få skäll när man försöker hjälpa till.  
 
Jag tycker verkligen (min åsikt) att Thomas Ek kunde besvära sig med att be Per Thorsell om ursäkt. Läser han Pers inlägg under Lilla Malma noga, så bör han kunna se att det är ett hjälpsamt inlägg och ingenting annat. Jag, för min del, kan inte se någon pekpinne alls.  
 
Visst kan man ibland se att någon som svarat, gör det med en knäpp på näsan till den frågande, men så är det inte i det här fallet. Jag kan inte med min livligaste fantasi se var Per skulle ha brustit och det verkar de flesta andra inte heller kunna se.
 
Det som nu händer är att en kunnig person, som jag sett ofta är ute på AF hjälpandes andra, drar sig tillbaka för att han tycker det är tråkigt att svara när resultatet blir detta. Därför Thomas Ek, är det väl närmast honom du ska be om ursäkt och inte oss andra som inte har med Lilla Malma att göra.
 
Jag har i alla fall all respekt för Per Thorsell.
 
MVH
Annki
 
Ps. Bäst att tillägga att jag själv har bett om ursäkt här på forumet. Bl a till just Per när det en gång blev ett missförstånd. Med detta hoppas jag att jag slipper höra hur jag borde betett mig i det eller det inlägget som jag skrev då eller då. Vilket jag brukar få skrivet på näsan av en viss anonym herre, ja för jag tror det är en herre, så gott som varenda gång jag har något att säga. En herre som brukar länka till olika inlägg man gjort under åren, för att minsann visa vilken dålig människa man är.

[Eivor Andersson (Ema)]

Till Per Thorsell:
 
Jag vill gärna klargöra att det jag skrev var en allmän uppfattning om hur det skulle kunna vara i olika diskussioner.
Mitt inlägg var ingen kritik till någon och när det gäller den diskussionen, som hänvisades till, så anser jag inte att Du har varit mästrande på något vis.
Jag tyckte bara att Lasses inlägg kunde ge en tankeställare till alla som gör inlägg, inklusive mig själv.
Så det inte blir några missförstånd..
Trevlig söndag i solen -Hälsn. Eivor

[Chris Bingefors]

Det vore väl dags att båda kontrahenterna drar ett streck över det som hänt. Thomas reagerade nog mer på att han i andra diskussioner med helt andra inblandade i somras fått rejält otrevliga kommentarer, bl a av Bure-gänget, utan att det fanns någon anledning till det. Så, sent en natt så ilsknar han till. Gräv ned stridsyxan grabbar!
 
Ni kan väl glädja er att det hela faktiskt lett till något gott, en allmän (inga utpekanden) diskussion om tonen på Anbytarforum. Återigen en eloge till Lasse för hans fina och balanserade inlägg. Dessutom har Stefan Jernberg tagit upp en viktig företeelse på rubriken ovan, detta har lett till en ordentlig och sund reaktion.
 
Återigen, ibland kastar man iväg mail eller inlägg som är mindre väl genomtänkta eller lätta att missförstå (jag har själv gjort det till min högste chef vilket var etter värre än att bli missförstådd i Anbytarforum), då gäller det att göra en pudel. Det är alltför lätt att bli missförstådd i elektroniska media.
 
Hälsningar
 
Chris
 
som nu återgår till det roliga, släktforskningen

[Annki Roos]

Ja, det är lätt att man reagerar negativt för att måttet är rågat. Men drabbar det fel person så kanske man kan be om ursäkt också. För kan man det ena så bör man väl kunna det andra. Varför ska det vara svårare att be om ursäkt än att häva ur sig en massa ovett.
 
Jag gör också så, överreagerar och häver ur mig saker, ja jösses. Men jag har också bett om ursäkt många gånger i mitt liv.
 
Annki

[Lasse Waldemarsson]

Jag vill tacka för de vänliga orden som några av Er uttalat.
Och ta mig tusan! Kunde jag inte skönja en liten förändring i tonen på en del inlägg.
Och vet ni vad? Vänligt bemötande har en fantastisk förmåga, nämligen att få människor att känna sig välkomna. För första gången så känner jag mig som en medlem i detta forum, inte som en tillfällig gäst i ett främmande hus.
För så tror jag att många av oss nybörjare känner sig. Här finns så oerhört mycket kunskap som vi nybörjare har stor, kanske för stor respekt för.  
Så stor respekt att om tittar på hur många det är som skriver i detta forum så blir man väldigt förvånad. Utan att ha gjort någon som helst vetenskaplig undersökning så slår det mig att det är kanske ett hundratal personer som står för huvuddelen av inläggen.
En del av detta kan förklaras av att det finns ett mindre antal eldsjälar med både intresse, kunskap, tid och resurser i form av tillgång till skivor, arkiv mm
Dessa personer är som jag ser det idag den drivande kraften i anbytarforum då de svarar på alla möjliga och omöjliga frågor. En del andra står framför allt för debatten, vilken är nog så viktig, några gör bägge sakerna.
Mitt inlägg handlade om mig själv och min syn och mina upplevelser av anbytarforum men jag tror inte jag är ensam. Rötter är enl. min åsikt den absolut bästa utgångspunkt man kan ha om man startar med släktforskning som hobby. Jo jag vet att det hade varit ännu bättre att börja med att gå med i den lokala släktforskarföreningen och följa deras kurser, men så är inte verkligheten för många personer i min generation. Vi har jobb, barn och kanske hus som tar 90% av vår vakna tid. Min släkthobby får försiggå på sena kvällar och nätter. Vi är många som inte har tid över till en hobby egentligen. Men via datorn på kvällen när ungarna har lagt sig så har vi fått möjlighet att söka våra rötter. Därför är just Rötter och anbytarforum så viktigt. Det är ofta den första seriösa kontakten med släktforskning som många får.
Därför anser jag också att tonläget på detta forum är den absolut viktigaste frågan alla kategorier. Risken att skrämma bort flera nya generationer som enbart söker via datorn är överhängande. Vi (jag) kommer troligen inte att gå med i en släktforskarförening och aktivera oss där förrän vi får mer tid senare i livet.
Andelen personer som startar via Internet kommer ju bara att öka med tiden.
Efterhand som fler får tillgång till bredband, datorn är ju redan oumbärlig för oss. Vi har fyra datorer igång i vårt hus, alla uppkopplade till nätet med 24 Mbits anslutning.
Yngre generationer och även min är van vid att delta i communities, chatsidor och liknande. Gillar vi inte tonläget eller vad man talar om så avlutar man helt enkelt, det finns ju så fantastiskt mycket mer där ute i cybervärlden som kan intressera.  
 
Det som slår mig är att det finns idag c:a 30.000 organiserade medlemmar enl. förbundets sida här på rötter.
30.000 smaka på det. Var är alla dessa? Dessutom finns det naturligtvis många, många till som har intresse eller funderar på att börja eller kanske precis har börjat och inte organiserat sig på något sätt ännu. Förbundets server skulle antagligen få fnatt om dessa började använda anbytarforum. Men! Vilken resurs skulle det inte vara för framtiden om alla dessa kunde fås att fortsätta med släktforskning.
Slutkläm. Återigen, utan att ha någon åsikt om vem som startade denna tråd eller varför, ska anbytarforum överleva som den enl. min åsikt absolut viktigaste ingången och eventuell fortsättning för nya släktforskare så måste tonen och röstläget införas som högsta prioritet. Detta måste debatteras dagligen, inte med pajkastning mellan personer och vem som har sagt vad, för det ger ingenting, utan ett steg högre. Hur ska vi möta varandra i detta forum. Hur ska vi få alla de som tittar in men avstår från frågor och svar pga osäkerhet om de är kunniga nog. Alla ska känna sig välkomna oavsett kunskap, ålder, kön, språkkunskap och religion. Då får förbundets server verkligen fnatt vilket jag skulle se som en fantastisk utveckling.  
Härmed avslutar jag mitt intresse i denna debatt men hoppas på att få återkomma med frågor och vem vet kanske svar också när jag tycker att jag har tillräckligt på fötterna.
Mvh
Lasse

[Leif Tennare]

Bingo!

[Lars Fremle]

Det var jag som orsakade den debatt som rasat några dagar genom att fråga om en person i Lilla Malma i Sörmland. Min bakgrund: När jag började att släktforska fanns det inte tillgång till några datorer och vare sig Genline eller Anbytarforum var påtänkta och det förekom sällan artiklar i tidningarna om släktforskning. Jag bläddrade i rullarna på biblioteket och lyckades ta mig fram hyggligt. Men det uppstod givetvis luckor och när jag kom i kontakt med datorn och Anbytarforum öppnade sig en ny värld. Jag upptäckte att man saknade byråkratiska regler och jag formulerade mig som jag läst mig till att andra gjort. Jag har fått god hjälp - nu senast av Johan som kunde mycket om Lännäs i Närke.
 
Jag har levt i föreställningen att den som är intresserad av en fråga som kommer upp på Anbytarforum hjälper till - andra avstår. Per Thorsell borde kanske ha avstått från att intressera sig för min ofullständiga och kanske ur regelverkets statuter olämpliga fråga. Att just denna fråga för mig är intressant är att man genom Nils Ersson kanskemöter smeder - ev valloner - vid den relativt okända Smedstorps hammare i Lilla Malma sock en. Därav mitt intresse.
Jag lovar att i fortsättningen försöka formulera mig bättre. Vad gäller Messerschmitt så är jag ganska okunnig. Däremot vet jag med bestämdhet vad besserwisser är, nämligen person som menar sig veta allt bättre än andra Källa: Focus.  Med detta inlägg fortsätter jag min släktforskning och hoppas på fortsatta goda kontakter genom Anbytarforum.

[Marianne Solli]

Akkurat som deg, Lars, undret jeg meg over overskriften som er valgt, og likeså uttalelser som ..oppføre seg som en Messerschmitt.... Jeg slo opp i leksikon, og ser at Messerschmitt (med forskjellige nummer etter) var tyske jagerfly, med både en og to motorer, så jeg forstod ikke helt hvorfor denne overskriften var valgt. Men jeg forstod heller ikke hva Kantstøtt porselen (no) betød i sin tid, så jeg unnlot å spørre, men har fulgt diskusjonen i alle fall.

[Per Schröder]

Angående rubriken 'Messerschmitt', så kommer det nog från Galenskaparnas 'Grisen i säcken' där det görs parodi om ett nystartat parti (1991) som kallar sig 'Ny deodorant' och där de 2 partiledarna käbblar om det ena och det andra. Bl a säger Rune:
- Jo, han kan allt han, Douglas, han är en sån där Messerschmitt.
- Besserwisser heter det, svarar Douglas.
- Ja, där hör du, säger Rune.
 
Annars kan jag inte heller se varför Per Thorsell inte skulle ha svarat. Om han nu har tillgång till födelseboken i Lilla Malma och inte hittar någon Nils med far Erik, så är det väl en så god upplysning om något! Om jag skulle ha fått ett sådant svar så skulle jag - inte bli så glad förstås, men - förstå att jag behöver kolla upp varifrån jag fått uppgiften om att han skulle ha varit född i Lilla Malma det året.  
 
Mvh
Per Schröder (epostadressen visas om man klickar på mitt namn)

[Ann-Britt Ahlström]

Uttrycket Messerschmitt kommer från ett skämt
 
- Du är en riktig Messerschmitt
- Besserwisser, heter det väl
- Ja, där ser du

[Ann-Britt Ahlström]

Sorry Per, du hann före och säkert med mer riktig information.

[Anna-Carin Betzén]

Lars,
 
Messerschmitt används ibland i olika sammanhang som en skämtsam synonym till besserwisser. Associationen bygger nog mest på att båda är långa tyska ord!
(Jaha, här hann några andra före med bättre förklaringar, ser jag!)
 
Även jag kan enbart se Per Thorsells inlägg som hjälpsamt. Han slog upp personen där den borde finnas, och tack vare att han skrev i tråden att han inte hittade honom där, så slapp andra hjälpsamma personer göra samma resultatlösa sökning i födelseboken. Och sen frågade han efter källan för att få någon tråd att gå vidare med.
 
Det är väldigt vanligt att frågor som ställs är ofullständiga på det här sättet, så du är rakt inte den förste! Och i regel är det någon som postar en uppmaning (ofta kortfattad, men vad jag har sett alltid vänligt menad!) att berätta var uppgifterna kommer från, och om man har mer fakta om personen. Något annat man ser ibland är att en frågeställare nyligen har postat relaterade frågor i flera andra trådar, som har innehållit ytterligare fakta som kanske vore relevanta, och att någon som ser detta har gjort ett inlägg med länkar till de andra trådarna för att knyta ihop diskussionerna, fast personen själv inte hade något att tillföra i sakfrågan.
 
Jag tycker det är synnerligen sorgligt om Per Thorsell drar sig tillbaka från Anbytarforum på grund av Thomas Eks utfall, och jag hoppas att Per ska få den ursäkt han förtjänar så att det slipper gå så.

[Gunilla Johansson]

Nu kan jag inte låta bli ett inlägg,
 
Jag tycker Per och Thomas kan göra upp via mail, vill någon be den andra om ursäkt så är det o.k, men det är fortfarande deras ensak.
 
Det är inget som berör någon av oss andra. Jag vet inte varför Per ska ha en ursäkt i forumet, finns det någon som anser att ha med det och göra föreslår jag ett mail till någon av herrarna.
 
Varför göra en maratonhistoria av något som uppenbart har blivit ett ställningstagande för eller emot andra parten. Kontakta personerna och ge sympatier istället för att göra detta till en stor sak i ett forum.
 
Jag hoppas att de flesta här är vuxna och förstår vad jag menar. Men det här är snart löjligt.
 
Var är anbytarvärden som flitig tidigare censurerat likvärdiga inlägg.
 
Trött på sandlådan och slagsmålet mellan hinkar och spadar (Obs, ironi).
 
mvh
 
Gunilla

[Anders Ryberg]

Debatten har handlat väldigt mycket om attityden till frågeställare, men väldigt ofta glömmer man bort attityden till svararna. Ger man fel svar kan man utsättas för tillmälen. Föreslår man forskningsvägar kan man vara en besserwisser som ger pekpinnar. Om man bara svarar kort på grund av tidsbrist är man oartig. (Jag har råkat ut för allt detta, och långtifrån alltid på grund av att jag ibland kan vara rak och koncis.)
 
Självklart så får inte nybörjare skrämmas bort från Anbytarforum. Men inte heller kunniga veteraner, som nu verkar ske. Man får inte glömma att man aldrig kan kräva svar, bara hoppas på, och att man skall se varje svar som ett tecken på visat intresse. Man måste acceptera att man kan få upplysningar om hur man kan lösa problem själv (det är inte alltid jag har tid ens med egen släktforskning, och alltså inte heller andras). Man måste acceptera att den som försöker hjälpa kan behöva ställa följdfrågor för att kunna hjälpa till med lösningen. Och man måste acceptera svar av typen modern forskning har visat att källstöd för personens existens saknas.
 
Tyvärr så har fler erfarna forskare skrämts bort härifrån av personer som hoppat på dem. Jag kan inte se någon som gagnas av denna utveckling. Och de som skadas mest är nybörjarna, de som skulle ha nytta av alla dessa svar. Så vårda inte bara nya besökare. Vårda också återkommande.

[Annki Roos]

Ömsesidig respekt alltså, vilket är viktigt i alla sammanhang.
 
Gunilla, jag tror inte att någon här förväntar sig en offentlig ursäkt. Det är väl att gå lite långt. Inte heller kan någon annan bestämma över en ev ursäkt. Det är nog mest menat som en liten tanke till Thomas Ek, då han kanske gick lite väl hastigt fram.  
 
Eftersom Thomas Ek själv startade denna diskussion, antar jag att han gjorde det för att vi andra skulle läsa och kommentera. Annars förstår jag inte vitsen med att gå ut offentligt här på forumet.
 
En god natt till alla.
Annki

[Gunilla Johansson]

Vad jag menar är att jag trodde detta var en diskussion som gällde vett och etikett mellan frågande och svarande i detta forum.
 
Jag blev snabbt nedtagen till att förstå att detta gällde en tidigare diskussion där två herrar var inblandade och detta gällde att vara för eller emot.
 
Detta är ett urklipp från Per Thorsell där han kräver en ursäkt i forumet istället för att göra upp med Thomas via mail:
 
Jag har i privat mail till Thomas Ek förklarat, att jag endast godtar en ursäkt bestående i, att han, på samma plats där det fälldes, uttryckligen tar tillbaka sin, enligt min mening, fullständigt omotiverade förolämpning. Detta vägrar han och fortsätter att skriva om det 'påhopp' han tror att jag gjort på frågeställaren Arne.
 
Varför ska jag i detta forum behöva läsa offentliga avböner. Detta är något mellan Per och Thomas och kan inte Per godta en ursäkt från Thomas via mail så anser jag detta vara sandlådenivå. Jag har inget med deras privata batalj att göra och anser jag att någon har min sympati, så meddelar jag dett via mail till vedebörande och inte här.
 
Vill folk inte ange sin mailadress så är det helt o.k. Men då behöver de inte utkämpa privata bataljer här.
 
Jag trodde i min enfald att detta var en allmän diskussion och inget annat.
 
mvh
 
Gunilla (som har en Hotmail adress under sitt eget namn)

[Thomas Vikander]

Wow.  
Most everyone has gone to bed at last.  
Nice and quiet.  
Breathe deeply.
Sweet, pleasant dreams arrive.
 
Perhaps first light tomorrow will show us that where the battle-axes were buried, has been forgotten.
The sun will shine. Find a loved one to hug.

[Göran Löfstedt]

Första gången jag hörde Messerschmitter som förvanskning av besserwisser var någon gång på 1980-talet, det var Sven Melander som sa det i någon TV-sketch.

[Anna-Lena Hultman]

Ett inlägg från Niklas Persson har raderats.

[Tord Påhlman]

Detta blev ett misstag
 

[Eivor Andersson (Ema)]

Detta är en äkta Messerschmidt

från www.mc.purr.co.uk flyg/mess.html
Hälsn. Eivor
p.s. - länken blev lite fel, tyvärr-hittar den inte igen

[Göran Löfstedt]

Det händer ju väldigt ofta att det hänvisas finns att läsa om i Elgenstierna som finns på de flesta stora bibliotek. De flesta som släktforskat någon tid känner till att Elgienstierna finns och att han utrett den svenska adeln. För mig känns det som onödigt att göra sådana hänvisningar.
 
Det kan ju vara så att personen som frågar inte bor i närheten av något stort bibliotek.
 
Jag upplever det lite som, åk till biblioteket och läs själv för jä----n.

[Anna-Carin Betzén]

Det är nog olika med det. Jag fick själv inte klart för mig att Elgenstierna fanns förrän jag efter ett par års släktforskning besökte Riddarhusets bibliotek i hopp om att hitta något om den förment adlige person jag sökte.
 
Hur tycker du själv att man ska besvara en sådan fråga, om man nu inte bör göra en hänvisning?