Tillförlitlighet omkring släktforskning!?!

[Roland Zerpe]

Hur långt bak kan en släktutredning anses trovärdig?  
 
Jag menar det finns ju en uppenbar risk för felaktig information i källmatrialet. Dessutom finns det risk att det upptecknade släktskapet inte överenstämmer med det faktiska. Dels finns ju risken för onoterade adoptioner. Men vad jag främst menar här är exempelvis risken att uppgivet faderskap inte är korrekt! Man har runt om i världen gjort anonyma DNA tester på fäder och barn, och resultatet har visat att det är mycket vanligt med felaktiga faderskap.
 
Vad jag vill få svar på är helt enkelt;  
 
* hur tillförlitlig är släktforskning rent akademiskt om man mäter det enligt de regler och krav som tillämpas inom akademiska kretsar?
 
* Samt, efter hur många generationer bör man känna sig rätt övertygad om att verkligheten inte längre överenstämmer med dokumenten?

[Magnus Påhlsson]

Rent akademiskt så är det bara på spinnsidan som man kan vara någerlunda säker. Fast även det kan ifrågasägas! Det har förekommit att barn blivit förväxlade på sjukhusen vid födslen under 1900-talet! Och att lite på DNA tester är ej heller relevant eftersom dessa tester bara visar om en man kan vara fader.  
 
I ett fall fanns det tre kandidater som fader, minst sagt trasliga affärer, efter DNA test kunde man ta bort den ena mannen men inte de andra två! Det visade sig nämligen att ett faderskapsprov bara testar en lite del av genuppsättningen inte hela... Det hela skulle prövas av domstol men innan detta blev av så tog den ena mannen på sig faderskapet och faktiskt gifte sig med kvinnan!!! Till alla nyfikna; -Nej, jag varken får eller vill berätta när, var eller vad personerna hette i detta fall!
 
Jag har ofta sätt olika siffror som angetts som antalet barn födda med fel fader angiven. Ingen av dessa uppgifter har haft någon vetenskaplig undersökning bakom sig värd namnet, så jag ser dessa uppgifter bara som rena vandringssägner. Ni kan ju betrakta ovanstående berättelse som en sådan om så önskas!

[Carl-Fredrik Hanzon]

Det har i anbytarforum redan funnits ett antal diskussioner på ungefär detta tema, så det vore kanske bättre att fortsätta på dessa, i stället för att skapa ännu en, där i stort sett samma argument tradas om för tredje eller fjärde gången. De flesta argument (det vill jag nog påstå) för olika ståndpunkter har nog nämligen redan nämnts. Detta är naturligtvis inte lätt för en relativt nykommen diskussionsdeltagare att veta, så detta är endast sagt som en upplysning och en information. Jag minns inte riktigt hur diskussionsrubrikerna löd, men Peter har kanske en sökmöjlighet?

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Jag försökte snabbt hitta igen var denna fråga bäst kunde 'hakas på' - men det ville inte säga 'pling' riktigt.. Så om någon kommer på var detta diskuterats som mest tidigare så tar jag tacksamt emot den informationen och lägger samman det hela..

[Sven Nylund]

Hej Roland
 
Har du något mer om de nämnda DNA testen som påvisar att barnen inte är angivna med rätt fäder ? Det skulle vara mycket intressant att läsa.
 
Hur mäter man SÄKER släktskap annat än genom DNA-test ? Det enda andra säkra fallet jag kan komma på, är att man själv ser barnet födas av modern, för då vet vi absolut helt säkert vem barnets moder är.
I övriga fall av bestämning av förälder finns ett  
större eller mindre mått av osäkerhet.
 
Tror också att resultaten från en sådan DNA- undersökning du nämner varierar mellan länder (och även lokalt i ett land) beroende på en mängd faktorer som religion, kultur, familjeformer, redovisning av födda, med mera... och likaså tror jag att våra svenska kyrkoböcker i stort är tillförlitliga.
Vi har våra rötter i ett av stat och tidigare av kyrka, kontrollerat samhälle. Sexuella övertramp straffades strängt i såväl lag som socialt. Man riskerade hela sitt liv - i vissa tider bokstavligt - genom otroheten, och i synnerhet om man var gift. Otrohet utanför äktenskapet var nog vanligare och om resultatet blev ett barn så framgår omständigheterna i den utredning som alltid måste följa vid den här typen av brott, vilket underlättar för släktforskare.  Sentida släktforskare får också tidigt en indikation på att fadern är okänd eller omdiskutabel, eftersom barnet?senare i livet inte fick bära faderns namn i efternamnet, utan moderns.
Ett barn som föds innan nio månader har gått efter giftermålets ingående kan vara en annan varningssignal. För det KAN röra sig om ett äktenskap med en annan person än barnets far, vilket troligen ibland hände för att legitimera barnet och slippa skammen.
En vaken och källkritisk släktforskare har med andra ord större förutsättningar att undvika en hel del murkna grenar när han/hon klättrar uppför sitt släktträd.  
 
När du ställer frågan om hur många generationer verkligheten överensstämmer med dokumenten, associerar jag istället till senare generationers vanor.  
Friheten är större på många sätt idag...
Vad skulle resultatet bli om någon forskare tog sig an att göra ett motsvarande och omfattande DNA-test för att se förälder till barn födda efter t ex 1990 i Sverige ?

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Även jag vet att denna fråga varit förut. Så måste försöka hitta åt den Den hade
 
http://www.genealogi.se/oakta.htm#fel%20.
 
Kopiera in slutet:
Vi kan konstatera att den ofta återkommande uppgiften att runt 10 procent av dagens barn i Sverige skulle ha en annan far än den som de själva tror och som är registrerad som deras far, inte har kunnat beläggas. Någon vetenskaplig dokumentation har inte kunnat spåras i ämnet, och mycket talar för att det faktiskt handlar om en vandringssägen. Att däremot ett visst antal barn har ”fel far” är det självfallet ingen som förnekar. En mindre undersökning visar att 3,5 procent inte är barn till sin ”rättslige” fader (med rättslig avses vad jag förstår den far som är antecknad i folkbokföringen). Om någon läsare har information som kan kasta ytterligare ljus över detta problem, ta gärna kontakt!  
 
mvh
rune

[Stefan Simander]

Så var det dags igen i dagens Aftonbladet:
 
http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,684485,00.html