Svar på frågor

[Christina Norén-Svensson]

Den här debatten har flera bottnar. Det finns mycket att begrunda. För mig är just nu det mest påtagliga hur dialogen formats till ett LYSANDE exempel på (icke avsiktlig) bristande kommunikation där (sannolikt omedvetna) feltolkningar görs synliga. Som i så många andra diskussioner fjärmas inläggen från ursprungsfrågan. Som i all kommunikation finns också här ingredienserna med förspel/förhistorier, som färgar tolkningen av det som faktiskt står skrivet här och nu. I en basal kommunikation deltar ju en sändare och minst en mottagare.  
 
I denna debatt är vi betydligt fler, som läser inläggen och bildar oss en uppfattning om det skrivna, än de som deltar med egna inlägg - kanske för att det vi själva tänkt säga redan har formulerats bättre av någon annan eller att vi tycker vi inte har något att tillföra eller är rädda för att själva få på nöten av någon som misstolkar ens inlägg. Det finns säkert flera skäl.  
 
När det gäller ursprungsfrågan, Anders! Jag uppskattar din energi, ditt kunnande, släktforskarerfarenheten och den källkritiska hållningen. Ser fram emot att ta del av nya inlägg!  
Och Peter! Jag är imponerad av det jobb du lägger ner på att ge en bra struktur åt Anbytarforum. Du ser till att vi håller oss inom ”ramarna”. Också jag har klivit utanför vid tillfälle. Jag tycker du gör ditt jobb vänligt, ofta med humor, tålmodighet och hjälpsamhet. Ha en välbehövligt skön semester!
 
Också jag tycker det är enormt värdefullt att Anbytarforum erbjuder alla med forskarlust och nyfikenhet att formulera sina frågor, uppställa hypoteser och pröva bärigheten i dem likaväl som att besvara andras frågor när man själv äger kunskap. Jag har själv på olika vägar genom detta forum fått faktahjälp, tips om sökvägar, litteratur och andra värdefulla samtalskontakter som fört mitt arbete vidare.
 
Fakta och källkritik är en sak, sen finns alla dessa missförstånd och misstolkningar som enligt min erfarenhet ofrånkomligt uppstår i samtal människor emellan - inte alltid gudskelov! men ofta. Det inte är så konstigt eftersom vi möts i nuet, i samtalet med våra olika erfarenheter, olika personligheter och temperament. Vi gör olika associationer och sist men inte minst - vi tänker olika och vi är olika kön - allt påverkar tolkningarna, inläggen och samtalen. Det handlar då inte primärt om fakta utan mera om oss som individuella aktörer i samtalen, om oss som personer i debatterna.  Jag tror att vi alla vill bli förstådda, ingen vill bli missförstådd! Eller hur?  
 
Men hur handskas vi - alla och envar - med situationer där vi upplever oss icke förstådda? Hur handskas vi med besvikelser där vi upplever oss missförstådda eller blir bemötta på ett obekvämt sätt? Gör vi nya försök att nå fram så att mottagaren kan förtydliga sig och vi ev. nå fram till en fruktbar dialog? eller lägger vi över den obehagliga känslan på motparten och tillskriver den eller de andra (i det upplevda motståndarlägret) att vara.. si /så?
För den som vill forska inom detta fält finns idag en uppsjö relativt lättillgänglig populärpsykologisk litteratur i ämnet kommunikation (medvetna och omedvetna aspekter).  
 
Liksom Peter går jag strax ut i sommarhagen. Ha? en skön sommar!

[Micael Granström (Micgra)]

Jag tror att de flesta (inte alla) pseudodebatter här på anbytarforum beror på problemet med att det skrivna ordet kan vara ett riktigt trubbigt instrument. När man bara skriver ner fakta och inet annat så kan det verka som om man är korthuggen och tvär. Jag tror inte det är fallet utan vi har olika sätt att uttrycka oss. Andras inlägg kan vara långa och innehålla en blandning av fakta och känslor, av tankar, id?er mm. Dessa kan då av vissa uppfattas som oseriösa spekulativa mm.  
Om vi försöker koncentrera oss på  frågorna och svaren i inläggen i stället för att försöka läsa in en massa som inte står där (kan gälla både korta och långa inlägg), så är jag övertygad om att det uppstår färre missförstånd.
 
Med vänliga (men mulna) sommarhälsningar
Micael
 
P.s. Jag tycker att det här är ett forum som för det allra mesta fungerar alldeles utmärkt. En stor eloge till vår anbytarvärd, du gör ett fantastiskt arbete!!!! d.s.

[Anders Ryberg]

Anita!
Vi är helt överens. Och kom ihåg, vi har alla våra små fält där vi kan hjälpa proffsen!
 
Alla!
Vill än en gång tacka för all uppmuntran!  
Jag kommer fortsätta som vanligt med en källkritisk attityd. Jag hoppas att jag kan bidra med ett och annat kunskapsfragment också.
 
Sommarhälsningar från min underbara hemstad, Göteborg
Anders

[Jessica Olson]

Eivor, tyvärr har jag inte tid med kyrkliga syföreningar nu, men säkert i framtiden. Inget fel med dem eller?  
När man skriver något kan det bli ett herrans liv mycket pga att man ej vet om personen skojjar eller talar sanning. Skämtar man ska man ju visa det så det ej missförstås. Det gör man inte alltid. Då blir endel uppretade och börjar bråka med andra och allt blir en kedjereaktion där alla blir osams till slut och så måste debatten stängas. Då får vi slut på kantstött porslin. Men det är tråkigt om alla blir ovänner när vi har forskarintresset gemensamt. Målet var nog att stärka gemenskapen genom chat. Förresten kanske många som chattar känner varann och då kan man ju förstå behovet bättre. Jag tyckte mest debatten här var innehållslös och har haft svårt att inse behovet.

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Kantstött Porslin tror jag kan bli en liten kuturskatt i sig; tänk er i framtiden hur intressant det blir att kunna ta del av allt som hände, i stort och smått, en alldeles vanlig sommar för 20/50/100 år sedan..
Eftersom vi spar allt och detta kommer att ligga sorterat årsvis så sitter säkert någon i en okänd framtid och forskar i vad vi höll på med.
Visserligen kommer det väl knappast att råda brist på material av detta slag generellt, men ändå..

[Jessica Olson]

Ja det har säkert väder då med! Extra intressant för våra ättlingar att se hur många dagar det regnade osv. Kulturskatt var rätta ordet hehe...

[Lasse Nilsson]

Ibland, eftersom jag är därifrån, brukar jag titta in på Sundsvallsminnen
 
Där kan man konstatera att det för 100 år sedan, dvs den 2/7 1904 var 11 grader och regn där. I dag är det 15 grader och regn.
 
En del saker ändras aldrig och en del blir bättre...
 
Mvh/Lasse

[beritnightingale]

Lars Eriksson,
Om du är så rädd för att vara släkt med George W.  
Bush hoppas jag att du hittar släktskap med  
Saddam Hussein och att det gör dig stolt.
 
Berit

[Jörgen Tollesson]

Efter några veckors frånvaro från Anbytarforum återkommer jag och upptäcker att allt är sig likt.
 
Don Steve rider fortfarande i sporrsträck mot Anbytarforums alla ondsinta väderkvarnar - och skriker dessutom högt av smärta från sina ömmande tår. Ett litet tips: Eftersom det är uppenbart för alla läskunniga att ingen av övriga skribenter har varit ens i närheten av att trampa på tårna till denne forumets egen Riddare af den Sorgliga Skepnaden, så skulle förmodligen smärtan upphöra om ägaren av nämnda extremiteter inte hela tiden sparkade bärsärkavilt omkring sig mot allt och alla.
 
Och Eivor, låt mig bjuda på ett litet citat - inte av dig (jag vill ju inte förstöra ditt goda humör i onödan...), men av Tegn?r:
 
Vad du ej klart kan säga, vet du ej;
Med tanken ordet föds på mannens läppar:
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

[Eivor Andersson]

Då skall jag vara ännu mer dunkel, Jörgen,
 
Jag säger bara Platon
 
God Natt  (nu drar jag iväg med husvagnen upp i Bohuslän)  
Funderar starkt på att byta hobby.

[Lasse Nilsson]

Är månne husvagnen en Hobby ?  
 
Mvh/Lasse

[Steve Palmquist]

Hjalmar Gullberg, Kärlek i tjugonde seklet)
 
KYSSANDE VIND
 
Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.  
 
Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.  
 
Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.
 
with love: Steve

[Ann Little]

Ja,nu förstår jag varför det blivit så tyst under  Kanstött Porslin !  
 
Mvh
Ann

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej!
Bara kärleken kan övervinna. Varför kan man inte gå över gränsen och varför så mycket motstånd?
undrar Johan
Vad uppstår, när vi inte respekteras såsom vi är?

[Rune Edström (Rune)]

Ja Johan du har rätt.  
Men egen kärleken som söker sitt??  
rune

[Ingrid Wikberg]

Wittgenstein skrev som slutkläm i sin Tractatus:  
 vad man icke kan tala om, därom måste man tiga
 
Jag har läst boken -men förstod lite...precis som jag ibland inte riktigt förstår annat heller.

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej Rune och Ingrid!
 
Wittgensteins Tractatus är ENORMT krävande, för varje mening hör ihop med varje annan mening. Man kan inte bara läsa den igenom.  
 
Rune! Så här kan jag tala om detta: Vi ska älska oss själva, att vi sedan kan älska andra och söka deras bästa. Jag tror, att vi lite kommer in i en definitionsfråga ...men om man söker bara sitt i kärleken, har man inte kärleken. Kärlek är alltid en relation.
När vi söker andras, så söker vi egentligen samtidigt också vårt. Blickvinkeln är alltså viktig att beakta.  
Johan

[Ann Little]

Johan, mycket sanna ord!
 
Vänliga hälsningar
Ann

[Ingrid Wikberg]

Johan: jag har läst-jag menar jag har hållit på att läsa Tractatus sedan 1985(!)när min filosofilärare/tillika mattelärare uppmanade mig att läsa och försöka sätta mig in i vad Wittgenstein ville med den. Det var efter att jag läst Russel och von Wright..... Inte ens min lärare som läst en hel del filosofi och hade sina examina ansåg sig förstå Wittgenstein; min lärare påstod att Wittgenstein grubblade för mycket och omfattande  så det blev extra svårt.
 
Jag tror mig ha förstått visa bitar ibland - men plötslig på en ny sida undrar jag om jag verkligen förstått. Den är en utmaning.
Absoulut ingen nattlitteratur -åtminstone inte för mig. Då läser jag hellre von Wright även om han var pessimist om oss människor.
Men Wittgenstein var spännande på något vis.

[Kaj Janzon]

Tratcatus kan mycket väl läsas både som en avhandling i teoretisk filosofi och en kosmisk tankedikt, även om det senare nog inte var Wittgensteins tanke. Nackdelen med Tractatus, om man tar den på fullaste allvar, är att dess bild av universum och vår roll i den blir så djupt tragisk och dessutom blir alla diskussioner i Anbytaforum lika meningslösa som den här. Se själva:
 
...6.4. Alla satser är likvärdiga.
6.4.1. Världens mening måste ligga utanför världen.  
I världen är allt som det är och sker allt som det sker.
I den finns intet värde....
6.4321 Fakta tillhör alla endast uppgiften, icke lösningen...
6.5 Till ett svar, som man icke kan uttala, kan man icke heller uttala frågan. Gåtan finns icke. Om en fråga överhuvudtaget kan framställas så kan den också besvaras...
(...)
6.54 Mina satser förklarar genom att den, som förstår mig, till slut inser dem vara nonsens, när han stigit ut genom dem - på dem - bortom dem. (Han måste så att säga kasta bort stegen, sedan han klättrat upp på den.) Han måste övervinna dessa satser, då ser han världen riktigt...
 
Om jag tog denna rappakalja på allvar skulle jag vara tvungen att omdelbart upphöra med att besvara alla frågor i detta forum och dessutom avsluta min yrkesverksamhet som historiker. För att nu inte tala om den där stegen som måste slängas...
 

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej Kaj!
Läsaren får nog ha sina tankar med sig, om texten skall ens på något sätt förstås.  
 
Sedan är ju perspektivet viktigt. Wittgenstein säger själv efter genom och på - bortom dem, som slutligen betyder inser dem (=mina satser) vara nonsens.
Allt är inte nonsens! Resultatet (lär) bli(r), att ser världen riktigt. Nå ja... skolan för oss???
Johan
P.S. Tragiskt? (Kanske...)

[Ingrid Wikberg]

Wittgenstein var en motsägelsernas man också: Han ville (enligt Tractatus) att man skulle tiga om etik och värdefrågor...samtidigt som han underrättade sin förläggare att syftet med Tractatus var etiskt!  
OCH är det inte så att hans funderingar kom att bli de mest abstrakta samtidigt så logiska.... att man har svårt att fånga vad han egentligen avsåg när man läser.
Han var en märklig man.

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej Ingrid!
Genom ironin av det gamla har man gått in i en ny dimension och då är det samtidigt även en början till något nytt. Etik-uttryck slutar för att de inte finns (det etiska med att tiga) väl?
Johan

[Kalle Thorsberg]

Hrrm,
Filosofi är nonsen är väl vad han vill säga...
Drog uppenbarligen själv knsekvensen av detta och ägnade sig i hög grad åt språkfilisofi/teori senare...
Självklart är källkritik som världsbild (inte som metod) fullkomligt ohållbar och bara en möjlighet.
 
För den som är väldigt intresserad av Wittgensteins Tractatus rekomenderas Sören Stenlunds - Det osägbara. Skrivet av en man som tar det hela på _stort_ allvar.

[Ingrid Wikberg]

Om inte annat så kan man kanske med Wittgenstein påstå att det privata på något vis är allmängiltig? Han verkade leva efter det: liv och tänkandet är ett. Etiskt sammanlänkade....
Har läst någonstans att man kan hitta lösningar i Wittgensteins dagboks anteckningar: finns de utgivna eller är de enbart tillgängliga för forskare?