Äldre inlägg (arkiv) till 2004-07-25

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej Anna-Carin,
 
Jag vet att det är ett gammalt ord, men det har kommit på tapeten på sista tiden. Speciellt bland akademiker.
Det användes aldrig i min ungdom och inte när jag arbetade som sekreterare och kanslist.
 
Hälsn. Eivor

[Anna-Carin Betzén]

Även om jag försöker undvika att ta till mig modeord så kommer man nog aldrig ifrån att ens språk präglas något av ens arbete (ja, jag är akademiker). Jag tror för övrigt inte att modeord är något som är typiskt för senare tid; det är t.ex. en 75 år sedan förstärkningsordet jätte började bli populärt även för andra egenskaper än storlek, och det är säkert inte det äldsta exemplet man kan hitta.  
 
Ytterst sett så kommer sig nog benägenheten till modeord av samma mekanism som gör att vi har språk överhuvudtaget. Om människor inte hade en tendens att ta efter ord som andra använde så skulle vi inte ha något språk alls. Ett ord går ju inte att använda för att kommunicera med förrän flera personer är hyggligt överens om vad de menar med det. Det gällde på Ura-Kaipas tid också. Så modeorden är kanske ett nödvändigt ont; en irriterande biverkning av en mycket värdefull mekanism.
 
Hur som helst, visst är det härligt att gamla, mer eller mindre bortglömda, ord ibland får en renässans! Hoppas att jag aldrig får uppleva den dagen då jag vet betydelsen av vartenda ord jag läser, och således aldrig får nöjet att lära mig några nya.

[Anders Berg]

Jag tycker Anna-Carin slår huvudet på spiken flera gånger om, och jag finner mig sittande nickande instämmande!

[Urban Jönsson]

Anna-Carin skrev:
Var kommer då fenomenet var/vart in i det hela? Jo, jag tror att det är vokallängden som spökar här. Ett var kan näppeligen sägas med kort vokal, och kräver därför aningen mer tid och omsorg för att att uttala, medan en kort vokal i vart gör att man kan slarva över det lite snabbare. Merparten av vokalerna i svenskan verkar vara korta, kanske gör även det att ett alternativ med kort vokal känns mer tilltalande för somliga.  
 
Det kan i så fall vara därför som vart inte har spridit sig ner hit till Skåne och Blekinge i särskilt nämnvärd omfattning. I våra dialekter saknar vi nämligen så kallade supradentaler, alltså sammandragningar av rs och rt, så vokalen i vart blir lika lång som i var. Supradentalen rt innebär alltså att r-et inte hörs annat än som ett r-förslag till t-et, ett t med tungan mot tandvallen. (Att vi inte har supradentalen rs gör att kurs inte rimmar på dusch, som i en del andra dialekter.)
 
Dock vill jag minnas att jag hört det felaktiga bruket av vart i södra Småland, där man ju också har tungrots-r. Det är märkligt, eftersom supradentaler förutsätter tungspets-r.
 
Våra tungrots-r, och avsaknad av supradentaler, gör i detta avseende att en del modeord och slanguttryck som kommer norrifrån, förändras när de når Skåne. En del skåningar säger till exempel mossan å fassan om sina föräldrar, med helt klara s-ljud mitt i orden. Att uttala orden morsan och farsan på riktigt skånskt sätt skulle väl närmast bli mour-san å faar-san, men det hör man ytterst sällan! J

[Monica Svedberg]

Lars m fl,
Bland mina svärföräldrars efterlämnade böcker fann jag Bottenhavsfiskare av Ludvig (Lubbe) Nordström. I denna bok vimlar det av ångermanländska ord och uttryck. Mycket trevlig läsning.
 
För övrigt håller jag med Sam om att korrekt språk, dock gärna i form av skånska, gotländska, ångermanländska m m, ska användas som arbetsspråk i radio, på TV och i tidningar.  
Hälsningar
Monica

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej,
Jag menade inte något negativt i att man använder vissa ord.
Varje tid har sina modeord, som precis, var ett tag.
Det är ofrånkomligt att man påverkas av att höra något flera gånger.
Det kan vara en sketch, som ex.vis Guben i låddan med Martin Ljung.
Då sa de flesta Gube och lådda.
Det blir ju en skämtsam aspekt på det hela.
 
Vänliga hälsningar Eivor

[Jan Wallander]

Hej alla!
Det må så vara att vi alla är lata, men mina nackhår reser sig när jag hör, i påannonseringen i ekot, att researchen gjordes av NN eller NN researchade. Detta i ett forum som väl, rimligen, bör vara vägledande för oss andra i språkfrågor.
När jag hör ett ord som research så måste min hjärna, rimligen, leta fram en förklaring för att jag skall förstå sammanhanget och då är det ju betydligt enklare att redan från början ersätta ordet med den svenska motsvarigheten. Och jag skulle verkligen tycka att faktainsamling skulle låta betydligt seriösare än research. För det kan väl - hemska tanke - inte vara så att man använder sig av research på CNN och BBC och detta kan vara en anledning...
Mvh
Jan W
släktresearcher

[Anita Berglund Eriksson]

Trevligt med ditt inlägg Lars Eriksson! Ångermanlänning är Du och en typisk
dikt på ångermanländska av Nicke Sjödin från Röån fick Du med. Trevligt!
 
Jag kan tala om, att när jag arbetade som distriktssköterska, besökte jag
många äldre i deras stugor i småbyarna runt Ramsele och Edsele. Många av dem
hade en mycket utpräglad ångermanländska, som t.o.m  var svårt för mig att
förstå ibland. Jag är född ångermanländska men har bott i huvudstaden och
annorstädes under större delen av mitt liv, men har inte haft några problem
med att behålla den ångermanländska dialekten, eftersom jag ofta har varit  
i Ångermanland under årens lopp. Jag håller dock med om att ångermanländskan
har blivit allt mer försvenskad ju mer tiden lider och ju yngre personen är man talar med.
Det känns lite ledsamt, men det är väl en naturlig utveckling,
antar jag.
 
En annan  iakttagelse jag har haft, är att dialekten och dialektala ord  kan
variera kraftigt mellan olika byar med bara några mils avstånd. I en by, jag väl känner till,
finns ett sjungande språkljud, som inte finns i byarna runt om. Denna
variant av dialekt lever kvar, så att människor utsocknes brukar fortfarande
kunna rekognisera var personen bor, på dennes sjungande dialekt!
De dialektala orden varierar också mellan olika socknar, och de som alltid bott här uppe  
kan genast tala om att han är från Junsele eller hon är från Ramsele,  
utan att innan veta var personen bor.
 
Ha? ne!
Anita

[Carin Widén]

Vad trevligt, att mitt inlägg under rubriken språkfundering beträffande min undran varför man säger född i ibland, har eskalerat. Nu bara en liten parentes.  
Anna-Carin: Vem var Ura-Kaipa? När levde han? Källor?
Carin

[Ingrid Wikberg (Inkan)]

Även i Jämtland finns en skillnad mellan dels västra och östar delen. Västjamskan är nog mer besläktad med norskan/trönderskan, men östjamskan har nog släktskap med t ex ångermanlänskan. Jag tror det går en gräns i Ragundatrakten (Ravund)som tydligen har en historisk förklaring som rör det gamla självstyret.
Och går man ner i de södra delen av Jämtlands län med delar av landskapet Jämtland samt Härliga !)Härjedalen-ja då hör man verkligen det norska idiomet när de pratar. Och man blir så glad!

[Mia Löwgren (Mis)]

Hmmm... en enkel och rak översättning av implicit är väl underförstådd; i motsats till explicit, som betyder uttalad.
 
***
 
Det här med ord och uttryck som kommer på modet och vice versa är rätt intressant, även om jag - i likhet med flera, själv kan tröttna lite på alltför flitigt, för att inte säga vårdslöst användande, ibland.  
 
Vad som får mina nackhår att resa sig, som krafsade någon med fingrarna på en svart skoltavla, är när ord och/eller uttryck frekvent används  åt h...e fel, även av vissa journalister, av översättare och andra ordproffs utan att något yttras om den saken.  
 
Exempel: Det heter ETT SPEKTRUM och FLERA SPEKTRA, ETT CENTRUM, FLERA CENTRA. Man kan alltså egentligen aldrig tala om hela spektrat av någonting. Man ska inte vara snobbig, men att se just denna ganska vanliga felbehandling av ord som slutar på -um också i proffessionella trycksammanhang gör i mina ögon ett lite trist intryck. Det känns just som ett exempel på  härovan nämnda önskan att svänga sig lite med modeuttryck, som man inte vet så mycket om, men som man tycker låter lite käcka. När barn och ungsdomar smakar på nya ord i skolan, i uppsatssammanhang och liknande tycker jag bara det är härligt, och de tar dessutom gärna en vänlig rättelse som en upplysning, inte som nedgörande kritik. Men att t.ex.läsa en annons för en välrenommerad mäklar- och advokatbyrå, med adress bredvid köpcentrat det-och-det gör till exempel att jag förmodligen kommer att undvika att anlita denna byrå, hur duktiga de än kanske skulle vara på att sälja mitt hus.  
 
Sedan påstår jag ingalunda att jag är ett ofelbart språkgeni, min kommatering är ofta åt skogen och mina användanden av meningar som börjar med och, men och liknande är alltför omfattande. MEN (): Jag tycker att språk är något man ska vara rädd om, det är vad vi har att kommunicera med och dela med oss av, inte dänga varandra i skallen med.
 
Jag kan samtidigt tycka att det är intressant att vissa feltolkningar/felsägningar ibland tycks drabba som ett slags massmissförstånd, som just köpcentrat här ovan. Att säga förträngt när man menar trä'nga bort är en annan, att säga provocera fram, vilket är en tautologi eftersom fram ingår i provocera, (pro=fram; det heter alltså egentligen att man provocerar en reaktion, något som jag själv dock har svårt att lära mig säga korrekt.) är ytterligare ett exempel, som liksom bara tycks ha uppstått överallt samtidigt. Detta fascinerar mig. Var börjar det? Hur sprids det?
Själv samlar jag på utrotningshotade ord och uttryck, som
t.ex. oförhappandes, vederstygglig istället för asful,  
jeremiader istället för jäkla gnäll och liknande.  
 
Bidrag mottages tacksamt under diskussionen Kanstött Porslin.
 
Puss på er allihopa

[Essan Gradhman]

Hej Ingrid!
Du som är jämtlänning, kan du förklara varför det är sådan skillnad på Oviken-målet och övrig västjämtska? Min bror växte upp hos sina morföräldrar i Krokom och där har jag aldrig haft problem att förstå någon av dom. Det är endast där i Hovermo jag haft problem.  
 
Snälla Anita, berätta mer om dialekterna i de här byarna du talade om. Eftersom jag härstammar från både Junsele och Ramsele är jag mycket intresserad!
 
Hälsar  
Essan

[Elisabeth Thorsell]

Carin, Ura-Kaipa är en stenåldershövding som förekommer hos Verner von Heidenstam i hans Svenskarna och deras hövdingar.
 
 
Sen ser jag att även den uppenbarligen språkmedvetna Mia Löwgren stavar fel till professionell, antagligen lurad av kortformen proffs.

[Ingrid Wikberg]

Hej Essan,Tyvärr kan jag inte riktigt förklara och ej heller förstå: Själv är jag född i den mycket vackra byn Hoverberg- närsgårs till Hovermo -och jag har både vänner och släkt boende i / från Hovermo och jag har aldrig haft problem med att förstå dem!  
 
Uppe i Krokom pratar man nog mera av östjämskan tror jag och sedan så är det skillnad by till by på många ställen.  
 
Jag vet att bl a Berg och Oviken hör till sydvästjamskan ( har fyra diftonger: ei,au,öy,åu)
 
Men  Offerdalsdialekten har en ( au) och centraljamskan har tre ( ei, au, öy)  
 
Detta betyder att man nog pratar bredast i sydvästjämtland där Hovermo ligger.
Hovermo  hör till Myssjö församling ( och inte Oviken)Byarna ingår idag i Bergs storkommun.

[Bengt-Göran Nilsson]

I Norrbotten, åtminstone i Kalixtrakten har vi rationaliserat det hela. Vi använder vars, åtminstone i talspråk, i stället för var och vart och det är ganska praktiskt.
Vart skall vi åka någonstans blir tex :Vars ska vi fara?.
Var har jag lagt plånboken någonstans blir då:Men vars ha jag plånboken?
Vet Du vart Olle tagit vägen blir:  Vet Du vars Olle är? Osv.

[Carin Widén]

Elisabeth
Jo då, jag känner till Svenskarna och deras hövdingar, men jag försökte bara vara litet rolig, eftersom jag inte begrep hur Ura-Kaipa som historiefigur kunde kommunicera med någon.  
Förlåt!
Carin

[Elisabeth Thorsell]

Carin, det är inte många numera som är bekanta med Ura-Kaipa, så därför mitt svar.  
 
En av sönerna förvånade en gång en lärare med att veta detta. Denne lärare hade frågat i alla klasser i åratal, men aldrig fått rätt svar förut.

[Essan Gradhman]

Hej Ingrid!
Tack för din förklaring. Det var nog jag som var för dum eller lat  
på den tiden, och inte brydde mig om att försöka förstå.    
MVH
Essan

[Ingrid Wikberg (Inkan)]

Ånej Essan, det har nog inte med lathet eller dumhet att göra. Jag glömde en mycket viktig sak som hör ihop med jamska språket i sydvästra & västra Jämtland: det ingår en stor mängd ord och uttryck, ordvändningar etc som är fornnordiska!
Det finns en hel del i jamskan som idag liknar t ex isländskan. Så det handlar ju även om uråldriga ord och det har ju dels med handel och dels med politik att göra. Den delen av Jämtland var nog mycket knutna till Norge/Danmark än vad östra delen av landskapet var.
Jag vet ju att när jag pratar mitt modersmål på mitt arbete så förstår ju ingen vad jag säger. De kan ana eller känna igen vissa ord- men förstår ej innebörden av det jag sagt.
Minns dock att mina barn -när de varit en vecka eller så i min hemby på sommarbesöken, så började de förstå en hel del och snappade upp uttryck som de använde när de kom hem  -till kompisarnas stora förvåning. De sa att de varit utomlands om någon försökte retas

[Ingegärd Johansson]

Hej Urban!
Det felaktiga vart som du hörde i södra Småland uttalades nog inte av någon inföding. Här i mina trakter, dvs Sunnerbo, finns snarare en benägenhet att använda enbart var. Jag kan tolerera Var ska du gå?, men jag tycker att Vart är mina glasögon? låter alldeles förfärligt konstigt.
Mvh
Ingegärd

[Mia Löwgren (Mis)]

Ja, titta, jägarns, ja! Ett f ska det ju vara, förstås!!! Och jajamän, det beror bergis på att man säger proffs.  
 
Profs borde det ju alltså stavas, med andra ord...  
 
...meeeen det ser ju otroligt konstigt ut, eller hur??? Hm. Måste fundera på det där.
 
Min mamma är född i Åsele och mormor i Överkalix, och i hela den familjen har det varit rätt mycket vars, förresten.
 
Mamma har också varit noggrann med att låta prefixen a- respektive n'- för kvinnor respektive män gå i arv, och jag kryddar friskt min malmöitiska krets med dem.

[Mia Löwgren (Mis)]

Fast man säger väl Vart tog mina glasögon vägen?, eller?

[Bengt-Göran Nilsson]

Mia;
Kalixvarianten är: Vars har jag mina glasögon?.

[Anders Berg]

Mia var inne på att man borde bojkotta företag som inte kan stava eller använder felaktiga böjningar!  Då kanske vi skulle sätta upp en svart lista. Här kommer mitt bidrag, ett företag som säljer bredband och som inte kan skilja på var och vart...
 
Här kan du se vilka  
tjänster vi erbjuder  
samt vart i landet.
 
Annars måste jag erkänna att jag inte blir lika förfasad som Mia över centrum/centra och spektrum/spektra. Har inte dessa fel t o m letat sig in i våra ordböcker nu, så att det är ok att göra dessa fel? Jag skulle nog tyvärr också kunna vräka ur mig något som bredvid köpcentrat det-och-det.

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Förlåt en dum norrlänning. Varför är det fel att ange att advokaten har sitt kontor bredvid köpcertrat si å så. Dom har säkert betydligt större reklamskylt på taket, som man kan titta efter, sen får man leta därikring.  
Tror t o m att det är lättare att hitta än den lilla skylt som firman har. Eller ska dom ha gatunamnet och nr?
 
Min variant: Vars e mine glasyga.  
mvh
rune

[Urban Jönsson]

Apropå adress bredvid köpcentrat det-och-det. På mitt förra jobb hade vi som affärspartner en firma i Indien, vars officiella postadress löd Opposite Basant Cinema, Bombay. Tänk att man, i en mångmiljonstad som Bombay, kan identifiera ett hus genom att säga att det ligger mittemot en uppenbarligen välbekant biograf!
 
Ingegärd: Det bör påpekas att det var bland unga språkbrukare, som kanske är mer lättpåverkade av vad de hör på tv, som det för trakten ovanliga vart-bruket observerades.

[Mia Löwgren (Mis)]

*skrattar*
Nä, jag förfasar mig kanske i överkant, Anders.  
Och Rune - som på intet sätt kan klassas som dum - jag menade inte att det var fel att berätta var man befann sig, det var bara språkpolisen inom mig som glunkade över att det inte stod bredvid köpcentrEt, eftersom centrA är pluralis.  
 
Urban: *skratt*  
 
Mer Norrland: Min Åselefödda mor daskar då och då in ett O- framförord som kanske inte enl. SAOL kan göras till negativ form, genom denna behandling. Man säger ju gjort respektive ogjort, t.ex. Morsan har en fantastisk fras i sin vokabulär, som lyder ungefär ( rätta mig gärna, ni som vet: )- Håkke har en funne en så skön leg, och så har en o-quälls-pisse?!!!!
 
Detta betyder ungefär, fritt översaatt: Här har man precis lagt sig så skönt i sängen och så har man glömt att kvällskissa ( underförstått eller IMPLICIT: Fanken, jag måste GÅ UPP UR SÄNGEN IGEN!!!!)
 
Är det bara min mamma som säger så, eller?

[Jan Wallander]

På tal om var eller vart..
på den tiden när jag fortfarande bodde på rosornas ö förstod jag vad dom menade när jag fick frågan va plan ska du gleide hein. Inga larvigheter med var eller vart där inte. Frågan betyder vart skall du ta vägen?
Mvh
Jan W

[Eivor Andersson (Ema)]

Min mamma skulle inte säga så iallafall, Mia.
 
Hon skulle sagt: Oh, jag glömde visst att gå på toiletten..
 
Eivor

[Mia Löwgren (Mis)]

*skrattar*  
 
...med betoning på  boktstaven i, då.
Nå, harmen är säkert densamma hos såväl oss som hos våra badåa mammor, när man just krupit ner och fått upp värmen om tårna...