ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2004-07-22  (läst 1477 gånger)

2004-07-18, 12:12
läst 1477 gånger

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
För ett år sedan fann jag tremänningar i USA och har e-mail-kontakt med hustrun till en av dem. Jag tycker att svåraste med engelskan är valet av prepositioner.
 
Samma sak med mitt eget språk, svenskan, det är inte lätt alla gånger att välja rätt preposition.  
 
I min hemstad blir de boende i numera stadsdelen Rödbäck sura när man säger, jag bor på Rödbäck, istället för i. Själv tycker jag att det är helt riktigt att säga på, om det avser en stadsdel och i om det avser en by. Rödbäck är en fd by, men är numera en stadsdel.
 
Det är då himla tur att vi förstår varandra ändå, trots prepositions-svårigheterna.
 
Ann-Mari Bäckman
Ann-Mari Bäckman

2004-07-18, 21:24
Svar #1

Utloggad Gunnar Jonsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2177
  • Senast inloggad: 2024-03-23, 13:34
  • Gunnar Jonsson, Säffle
    • Visa profil
Det där verkar vara högst lokala variationer. Själv skulle jag säga i Rödbäck. Jag vet att jag säger på gården Hagen, men i mellersta Värmland säger man i Hagen. Ingen har kunnat förklara för mig vad som styr detta. Likadant de som bor på Skoghall söder om Karlstad, jag säger att de bor i Skoghall.

2004-07-19, 02:10
Svar #2

Malin Ericson (Malinka)

Som språkvetare vet man att språket förändrar sig med tiden och att det som är korrekt i Lund inte nödvändigtvis är det i Boden -- eller ens i Malmö.
 
För en del bruk finns det (möjliga) förklaringar: den urtypiska fåtöljen är mjuk och omslutande, därför sitter man i den; den urtypiska stolen är hård, därför sitter man den. För andra bruk råkar det bara ha fallit sig så, eller så ligger förklaringen dold i historiens dunkel.
 
Ett särskilt prepositionsbruk funderade jag mycket på när jag bodde i studentkorridor med utbytesstudenter som höll på att lära sig svenska. Tänk på dessa:
 
Han går in på rummet / Han går in i rummet.
Han går ut i köket / Han går in i köket.
 
Inte så lätt att förklara de betydelsenyanserna för en nybörjare i svenska!

2004-07-19, 13:22
Svar #3

Utloggad Peter Borg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1024
  • Senast inloggad: 2018-12-15, 12:53
    • Visa profil
Vi diskuterar för fullt på mitt jobb om vilket som rätt av dessa alternativ:
 
-Nu går jag in och jobbar, sedan går jag ut och fikar.
 
-Nu går jag ut och jobbar, sedan går jag in och fikar.
 
Ja, vilket är egentligen rätt att säga?

2004-07-19, 14:44
Svar #4

Anna-Carin Betzén

Beror inte det på vad man jobbar med, och hur vädret är? En solig dag går kontorsråttor in och jobbar men ut och fikar; knappast tvärtom. Medan en vägarbetare en regnig dag nog ser fram emot att få gå in och fika efter att ha varit ute och jobbat...

2004-07-19, 15:48
Svar #5

Lars Erikssson

Hej!
Diskussionen om in och ut, pa och vid, o.s.v. kan nog inte leda särskilt langt. Jag haller i alla fall med Anna-Carin om att väder och sysselsättning har med saken att göra, när det gäller in/ut och jag haller med andra om att lokala dialekter ocksa har sitt värde.
Hur som helst, jag tycker det finns manga andra sprakfragor som vore mera värda att diskuteras. Jag märker hur spraket förändras, ibland helt onödigt och ofta till det sämre. T.ex. ser man nu, bl.a. här i Anbytarforum, att ordet vart tycks helt ha tagit över fran var. Det korrekta är (eller var?) att säga var bor du? och vart reser du?. D.v.s. vart anger riktning för en rörelse och var ska användas när det gäller läge. Vad det kan ha funnits för förnuftig anledning att ändra pa detta, det kan jag inte komma pa. I min mening är det en utarmning av spraket.
MVH
Lars

2004-07-20, 01:22
Svar #6

Malin Ericson (Malinka)

Utarmning, Lars?
 
Att ett begrepp (läge) får två möjliga ord, 'var' och 'vart', hur kan det vara utarmning?
 
För övrigt är användningen av 'vart' i lokativ mening använts mycket länge i det svenska språket. Sant är att det inte varit första val för det svenska standardspråket, en relativt ny uppfinning historiskt sett. Av det följer inte att användningen skulle vara inkorrekt.
 
Sedan måste jag påpeka att språk inte behöver anledningar för att ändra på sig, och inte heller är det någon som bestämmer att man plötsligt t.ex. använder ett nytt uttryck för en gammal företeelse -- det är en gradvis utveckling och sker spontant bland språkbrukarna. Varför du tycker att utvecklingen skulle vara av ondo förstår jag inte. Själv sällar jag mig till dem som menar att utveckling sker när ett nytt språkligt behov uppstår eller ett gammalt språkligt behov försvinner.
 
Tja, eftersom jag inte håller med dig i något alls i ditt inlägg kan jag lika bra hacka på första stycket också ... ;-) 1) Diskussionen om prepositionsuttryck är bra mycket intressantare och leder oss mycket längre in i det svenska språkets struktur än gnäll på nymodigheter i språket. 2) Det svenska språket BESTÅR av lokala dialekter, varför du inte kan särskilja dem från Språket, värdemässigt eller på annat sätt.
 
Ja, du får förlåta mig Lars, men du lyckades på några få rader klämma in snart nog varenda missuppfattning om språkutveckling och språkvård som man kan tänka sig. Som språkvetare kan jag inte annat att hugga direkt! :-)

2004-07-20, 02:52
Svar #7

Lars Eriksson

Hej Malin
Roligt att jag lyckats provocera till ett sa energiskt mothugg.  
Jag är en mycket passiv och utanförstaende askadare eller ahörare till det svenska sprakets utveckling, eftersom jag bott utomlands i över 30 ar - kanske det är därför jag är sa konservativ.  
Jag är naturligtvis inte motstandare till utveckling - vare sig av sprak eller annat - men jag insisterar pa att all sprakutveckling inte är till det bättre. Jag ser samma fenomen (och pa mycket närmare hall) beträffande spanska och engelska. I sydamerikanska dagstidningar, t.ex., ser jag ofta att nagon enstaka journalist skriver fel och sedan börjar andra ta efter och till slut anammas utvecklingen av befolkningen i allmänhet. Det sker otvivelaktigt (eller utan tvekan som man antagligen skulle skriva nu)en mängd sprakutvecklingar som inte alls beror pa att utveckling sker när ett nytt språkligt behov uppstår eller ett gammalt språkligt behov försvinner, som du säger - utan av betydligt mera obskyra anledningar.  
För nagra ar sedan började en svensk författare (atminstone var det hos honom jag sag det första gangen) att ersätta kommer att med bara kommer. Ex. det kommer bli en bra sommar i ar. Det gör väl inte sa mycket, men jag har svart att se hur detta skulle vara respons pa nya eller gamla behov. Möjligen ett behov av att vara kortare?
Och vad anser du om den sa omdiskuterade särskrivningen?
Naturligtvis inser jag att spraket bestar av alla dialekter, men det är väl ända en fördel om vi i allmän skriftlig kommunikation använder ett gemensamt standardsprak, som vi inte är alltför släpphänta med.
Ännars vorte nä väl fali ommafallt?
Saludos
Lars

2004-07-20, 07:12
Svar #8

Michaël Lehman (Philippos)

Vem avgörer, vad som är god språkvård? Personlingen anser jag varken släpphänthet gentemot eller anammande av en degenererande utveckling vara varken gott eller språkvårdande.

2004-07-20, 08:25
Svar #9

Carl Szabad (Carl)

Att man måste skilja på riktning och läge torde väl vara uppenbart. Annars blir meningen ofta svårtolkad. Svaret på frågan Vart bor du? måste i så fall bli Jag bor dit.
 
Sen är det en helt annan fråga om man säjer Vars bor du? eftersom vars är en förkortning av var nars (var någonstans).

2004-07-20, 08:50
Svar #10

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
Micha?l, vem avgör då vid vilken tid språket (språkutvecklingen, verbformer, uttryck m.m.) ska stanna? Finns det en absolut gräns för det så att alla ord eller böjningar man använder kan bli konsekventa?  
 
Själv har jag som byråkrat/myndighetsanställd sett en stor skillnad de tolv år jag jobbat och vet att vi med s.k. kanslisvenska konstant arbetar på att modernisera vårt sätt att uttrycka oss så att vi anpassar det till i dag (!) korrekt och god svenska.  
 
Vi ska då följa de rekommendationer som ges av Svenska språknämnden (Svenska skrivregler 2000, andra upplagan, tredje tryckningen - den jag tror gäller just nu) och av regeringskansliets klarspråksgrupp. Sedan kanske det inte är den allra mest moderna svenskan - och det kan även av unga (nåja ) byråkrater upplevas som antingen för uppstyltat eller för slappt, beroende på hur mycket 1970-80-talskanslisvenska man har fått med sig.
 
Hälsningar,
Eva

2004-07-20, 15:51
Svar #11

Ingrid Wikberg

Människans språk har alltid utvecklats och är alltid i stadig utveckling. Orden förändras och plötsligt tillkommer ny betydelser.  
Människan är en skapande varelse och språkutveckling styrs inte av fastställda ordböcker eller språkvetarutbildningar etc.  
De människor som vill ha fyrkantig kontroll på språket, klarar kanske inte av denna utveckling  eller känner stark olust -ty denna utveckling och förändring måste givetvis även påverka högskoleutbildningens specialämnen.  
Och vips så står man där med en anings omodern kunskap kanske?
 
Man behöver bara läsa gamla böcker, skönlitteratur, t ex tryckta på 1800-talet så inser man att det har hänt en hel del på 100 år! De som levde då -skulle nog förfasa sig över språket av idag.  
OCH inga skrivna regler och rekomendationer kan hindra språket från att förändras. Det är vi människor som skapar det nya.Jag slår vad om att år 2104 kommer det att vara ganska förändrat mot hur vi pratar och skriver idag. Språket är inte statiskt.  
Det är litteraturen som är bevarare av språk från olika tidsepoker.
Men det är människan som hela tiden skapar det nya. Språket kommer aldrig att stanna och vara korrekt enligt vad en del vill eller kanske önskar.
Sedan är det väl en sak att de flesta vill ha ett vårdat språk -men det betyder ju inte att allt alltid är exakt enligt språkregler och grammatik.

2004-07-20, 15:56
Svar #12

Utloggad Mikael Persson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1357
  • Senast inloggad: 2022-01-17, 11:31
    • Visa profil
Jag håller i stort sett med Lars Eriksson och gillar exemplet som Carl kom med.  
(Men även i Lars' text tycker jag att det var ett fel: jag skulle vilja byta 'all språkutveckling inte är till det bättre' mot 'inte all språkutveckling är till det bättre'.)
Jag har en ganska kluven inställning till det här med språkutveckling: Jag är mycket intresserad av etymologi och hur språken utvecklats och lånat av varandra. Men jag gillar inte alls att svenska språket håller på att ändras nu! (Dags för en psykolog, kanske?)  
Jag inser rent logiskt att alla språk genomgår en konstant förändring, men samtidigt orsakar det en osäkerhet hos mig. Vad ska jag svara? Ska jag svara på det de frågar? Eller ska jag svara på det jag TROR att de menar med sin fråga? Eller ska jag helt enkelt låta bli att svara? Som utvecklingen varit de senaste åren så är det nog ungefär lika rätt vilket av de tre jag än väljer. Och på motsvarande sätt i fråga om att bara förstå en information.  
 
Hälsningar, Mikael!

2004-07-20, 18:07
Svar #13

Lars Eriksson

Jag tror Mikael har helt rätt när han papekar ett grammatikaliskt fel i min text. Där missade jag och resultatet blev tvetydigt eller rentav absurt.  
Betr. Ingrids inlägg tror jag att vi alla, eller atminstone de flesta, inser att sprak utvecklas och förändras och att det maste och bör vara sa. Fragan är väl inte sa mycket vad som är rätt eller fel, utan snarare om vad som är bättre eller sämre. Om sprak har en viss logik och en viss estetik, sa motsätter jag mig förändringar som inte ger nagra positiva bidrag till att stärka dessa kvalit?er utan som tvärtom ofta skadar dem.
Man kan ocksa applicera talesättet: If it ain\t broken, don\t fix it!

2004-07-20, 23:58
Svar #14

iris andersson

Förlåt, man vad hände med 70-talets Skriv som du pratar? En hel del har väl hänt sen dess, vi kan
numera behålla våra dialekter - vilket inte alls
var tillåtet inom vissa yrkesgrupper på 50-talet.
Kanslisvenskan överlevde visst ändå, för dagligen
ser man texter som man måste läsa 2 gånger för att
man ska vara säker på att man läst rätt.
Och den 10-åring som på 70-talet skrev reven
gick på vegen har jag faktiskt sett skriva korrekt svanska idag. Måste vi vara så petiga?
Jag säger/skriver aldrig si eller så. Kanske
det vore en ide att banda sina egna uttalanden
ibland och se om allt blir felfritt.
Så länge tidningar trycks med denna bilen och
detta tåget så faller nog inte Sverige vare sig
vi skriver var eller vart.
hälsningar  iris

2004-07-21, 00:45
Svar #15

Malin Ericson (Malinka)

If it ain't broken, don't fix it skulle väcka stort missnöje hos engelskspråkig språkpuritan ...
 
Jag är alltså språkvetare, med ett helt vetenskapligt förhållningssätt till språket, officiellt åtminstone ;-). Utveckling är utveckling, och inte ett tecken på degenerering -- det går inte att lägga några värderingar på språkbrukarnas anpassning av sitt språk till att passa nya situationer och företeelser, det är sådant som bara sker! Det är varken positivt eller negativt, det är ett faktum.
 
Varenda kotte som någonsin läst äldre texter (och sådana kottar borde det finnas många av här) vet att vi inte skriver som man gjorde på t.ex. 1700-talet, vilket med största sannolikhet betyder att vi också talar annorlunda (det finns ju inga inspelningar, så bevisas kan det ju inte göra). Ärade herrar Eriksson och Lehman, exempelvis, vill dock sätta stoppunkten för utvecklingen av svenskan till vår tid eller (som jag uppfattar det, ni får ursäkta om jag drar förhastade slutsatser) till en tidpunkt strax före detta nu då redan otäcka förändringar skett med språket, kanske i herrarnas tidigare ungdom?
 
Varför är denna tidpunkt bättre än någon tidigare än någon senare? Varför är den utveckling som skedde mellan 1700-tal och, säg, 1900-talets sena mitt acceptabel medan den som skett under de senaste decennierna oacceptabel?
 
Vem är det som avgör vad som är positivt och vad som är negativt, förresten Lars? Du? ;-) Uppenbarligen är det inte jag eller alla mina kompisar som faktiskt använder vart för läge (vilket jag inte gör)!  
 
Om särskrivningar tycker jag personligen inte. Ur en vetenskaplig synvinkel tycker jag inte något alls, utan intresserar mig snarare för i vilka situationer de uppkommer.

2004-07-21, 01:50
Svar #16

Lars Eriksson

Det här blir mitt sista inlägg i denna diskussion. Jag räknade aldrig med att kunna övertyga nagon om nagot - det verkar vara ett inflammerat ämne. Och mycket prat förbi varandra! Jag har t.ex. aldrig sagt att jag vill(eller skulle ha velat) sätta stopp för sprakets förändring, vid nagon som helst tidpunkt. Och jag tror mig ha gjort atskillnad mellan talsprak och skrift.  
Det förvanar mig i alla fall att personer som säger sig ha ett helt vetenskapligt förhållningssätt till språket slutligen intar attityden att Ur en vetenskaplig synvinkel tycker jag inte något alls. Av detta kan jag bara dra slutsatsen att de människor som faktiskt yrkesmässigt ägnar sig at det som kallas sprakvard knappast kan vara sprakvetare, även om de beskrivs, eller beskriver sig själva, som sadana.

2004-07-21, 09:14
Svar #17

Michaël Lehman (Philippos)

Eva,
 
Självklart är jag medveten om gränsdragningskomplikationen, och den är onekligen värd att fundera på. Jag har ännu inte kommit fram till någon mer exakt position än ?före 1906? (då senaste officiella stavningsreformen genomfördes). Statsrådets klarspråksgrupp är katastrofal enligt min mening. Genom den bidrager statsrådet till språkets degenerering. Jag brukar dock använda dess ordlista, men i ?omvänd ordning?, d.v.s. jag letar i kolumnen ?använd i stället?, men använder orden och uttrycken i kolumnen ?använd inte?.
 
Malin,
 
Inte all utveckling är av godo, och jag motsätter mig bestämt, att man inte kan lägga värderingar på fakta (även om alla fakta måste placeras in i sina kulturella kontexter). Som varande mer historiker än språkvetare, och för visso mer statsvetare än historiker (även om jag är mycket intresserad av språk och språkhistoria), vill jag som exempel nämna den nationalsocialistiska regimen i Tyskland 1933-45, och dess politik. Föreställ dig, att någon i likhet med ditt resonemang skulle säga: ?Kristallnatten var bara något, som skedde. Att den skedde var varken positivt eller negativt. Den är bara ett faktum.? eller ?Förintelsen var bara något, som skedde. Att den skedde var varken positivt eller negativt. Den var bara ett faktum.?.
 
Självklart skall man som vetenskapsman i möjligaste mån undvika att lägga några värderingar på sina forskningsobjekt, men därifrån till att säga, att man inte kan värdera fakta som varken positiva eller negativa är steget långt. Man börer också vara medveten om, att just denna värdenihilistiska attityd brukar uppfattas som särskilt stötande (jfr exempelvis domen över den stackars deskriptive och icke normative Macchiavelli).
 
En bredare tillämpning av denna princip vore säkerligen bekväm för våra politiker: ?Nedskärningarna är bara något, som sker. Att de sker är varken positivt eller negativt. De är bara fakta.? eller ?Att socialdemokraterna styr i Rosenbad är bara något som sker. Det är varken positivt eller negativt. Det är bara ett faktum.? Nå, nog med exempel. Jag har nog gjort min ståndpunkt tillräckligt tydlig.

2004-07-21, 13:30
Svar #18

Anna Klevebäck

När den språkliga utvecklingen gör att jag inte längre blir förstådd då störs jag. Jag och mina söner har helt olika tolkningar av meningen:
Fiskpinnar suger fett
För mig var det ett sätt att uttrycka att man behöver mycket smör i pannan när man steker fiskpinnar. Mina söner tolka det som att jag inte tycker om fiskpinnar.
 
Så länge man kan göra sig förstådd gör det inget att språket utvecklas, förhoppningsvis utökas möjligheterna till uttryck. Men när man inte längre kan uttrycka det man behöver säga, då är språklig utveckling av ondo.
 
Men ingen annan än vi själva styr språkets utveckling. De ord vi använder och den betydelse vi ger dem kommer också att vara det språk vi talar. Vart vi än går och var vi än befinner oss, oavsett om vi går in i köket eller ut till köket.

2004-07-21, 14:03
Svar #19

Lars Eriksson

Jag skrev visserligen att mitt förra inlägg skulle bli mitt sista, men jag kan inte avsta fran att skicka in ett visst medhall till Micha?ls kommentarer om vetenskap och värderingar. I naturvetenskaper (kemi t.ex.) är detta kanske inget problem, men när det gäller humanistiska och samhällsvetenskaper är det antingen sa att:  
1) forskarna erkänner sina värderingar och använder dem pa lämpligt sätt;
2) forskarna TROR eller intalar sig själva att de inte applicerar nagra värderingar, men gör det anda i grund och botten, vilket kan leda till olika resultat;
3) forskarna lyckas verkligen pa nagot konstigt sätt eliminera alla värderingar, men da tycker jag det blir en synnerligen torftig och meningslös vetenskap.
När det gäller sprak och litteratur rekommenderar jag läsning av Harold Bloom, professor vid Yale University, om Shakespeare och The Western Canon.
Adjö!!

2004-07-21, 14:05
Svar #20

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
En språklig utveckling i en viss riktning kommer inte att ske om man inte blir förstådd, av dem man vill bli förstådd av. I den processen sker hela tiden att ett antal människor lämnas efter, som inte uppfattar meningen med nya uttryck och ord. Det är helt naturligt, men uppfattas som en degenerering av de efterlämnade. Det är hårt att säga det, men ju äldre vi blir desto mer av den språkliga utvecklingen går oss förbi. Det anses helt enkelt inte nödvändigt att vi ska förstå vad som sägs!

2004-07-21, 15:57
Svar #21

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Det är alltid lustigt när rena missuppfattningar och felöversättningar får ord att glida i betydelse.
 
Just nu glider t ex ord som spendera, patetisk och karaktär i betydelse, för att de i ren felöversättning används i betydelser de inte har på svenska, men nu står i begrepp att få i och med att fler och fler använder dem i samma betydelser som engelskans ord spend, pathetic respektive character.
 
Karaktär i betydelsen rollfigur (i film eller teaterstycke) är ett av många exempel på att framför allt filmvärlden uttrycker sig mycket på svengelska uttryck där man översätter engelska termer till så lika svenska ord som möjligt, oavsett om det egentligen är riktig svenska eller inte. Termen exekutiv producent är ganska sentillkommen på svenska, men åtminstone inte språkligt fel. Men vad ska man säga när det i eftertexterna till en film kan stå att den var filmad i.., följt av de orter där inspelningarna ägde rum. Ordagrann översättning av was filmed i stället för korrekt filmades i. Det har jag sett en och annan gång, tro det eller ej.
 
Att var så god som i sin rent språkliga betydelse klockrent betydde just här får du och var något man sade när man lämnade över en present för de flesta har ersatt uttryck som det var så lite eller ingen orsak EFTER ett tack, är ju från början en rätt barnsligt tänkt missuppfattning av just varsegod som något slags automatisk universalmotsats till ordet tack, som nu är rent majoritetsspråk och helt förlegat att betrakta som språkligt fel.
 
Men vi har ju exempel i många vanliga talesätt att man har felöversatt och missförstått och förvrängt, så givetvis - språklig utveckling är det... ont krut förgås inte så lätt, som är ren felöversättning av tyskans ord för ogräs, och hur är det där med kamelen genom nålsögat, där man helt har felöversatt och tagit fel på ganska lika ord för kamel respektive rep.
 
Nog reagerar men de gånger man själv kan det man betraktar som riktig svenska och hör andra missförstå, som man själv ser det. Och man kan ju aldrig veta vilka gånger just ett missförstånd plötsligt ska bli det uttryck som förr eller senare majoriteten kommer att använda...

2004-07-21, 16:12
Svar #22

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
Karaktär - character håller jag med om, men vad är det för glidning du syftar på med spendera - spend och patetisk - pathetic? De måste i så fall ha glidit före min tid! Min inte särskilt moderna ordbok ger dessa översättningar som första alternativ, vare sig man slår på det svenska eller engelska ordet.

2004-07-21, 16:31
Svar #23

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Det här med huruvida spendera tid någonstans är rätt, eller om det ska heta tillbringa är en gammal stötesten, det är nog riktigt. Jag tror jag har hört påpekas att spendera har använts i stället för tillbringa i 1700-talslitteratur, men sedan har det väl närmast glidit fram och tillbaka. Jag vet väldigt många med mig som anser att spendera bara är riktigt om pengar, och min mor har berättat om diskussioner i frågan i Språknämndens tidskrift Språkvård.
 
Personligen anser jag väl att vi har ordet tillbringa om den ena betydelsen, och då borde det åtminstone vara mer rätt, även om spendera om tid inte nödvändigtvis är uppåt väggarna fel. Men jag upplever det definitivt som en modenyck på senare år att det mer och mer har blivit spendera i bägge betydelserna.
 
Patetisk slog jag upp på nätet, och det fanns absolut ingen betydelse att det är lika med att någon är lite sorglig/löjlig, som man säger på engelska som skällsord you?re pathetic och numera ofta på svenska du är ju patetisk. Det angavs betyda högstämd, svulstig eller känneteckna någon som är fylld av patos, men ingenting om att man är löjlig.
 
Jag TROR det var en nätupplaga av akademiens ordlista jag var på. Jag ska kolla efter det igen.
 
Jag har inget minne av att spendera angavs ha samma betydelse som ordet tillbringa där heller, det är därför jag yttrat mig så tvärsäkert om just de här tre orden sedan det tillfället. Men, som sagt, jag får kika på det igen!

2004-07-21, 18:00
Svar #24

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2022-06-06, 18:37
    • Visa profil
    • Scangen
OK, to spend some time, det reflekterade jag inte ens över. Nej, där skulle jag aldrig använda ordet spendera på svenska, som i min generation har med pengar att göra. Här ser vi ett klockrent exempel på att gamlingar inte hänger med i de senaste ordglidningarna!  
 
Vad gäller pathetic/patetisk, kan det inte vara en parallell glidning både i engelskan och svenskan, från något som är högtravande och därmed kanske i moderna ögon upplevs som löjligt? Ordet högtravande har ju en klart negativ klang idag. Mitt engelsk-svenska från 1995 anger för pathetic 1. patetisk; högtravande; gripande; löjeväckande 2. British English slang värdelös, oduglig

2004-07-21, 18:18
Svar #25

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Ja, det är sant... det är nog kanske en rätt rimlig förklaring ändå av det patetiska...

2004-07-21, 18:49
Svar #26

Eivor Andersson (Ema)

Om jag skriver att något är patetiskt, som jag gjorde i en diskussion om filmen Torsk på Tallin, med Robert Gustafsson, så menar jag följande:
Överblivna ungkarlar åkte till Tallin för att försöka hitta en fru att ta med sig hem. Robert Gustafsson (i sin roll) köpte nya sängar och handdukar till den förväntade blivande hustrun.
Det tycker jag är patetiskt.  
Inte blev det någon fru heller. Så det var lite synd om honom.
Något annat, som jag tycker är patetiskt, är när äldre män låter en lång slinga av håret vara kvar vid klippningen hos frisören - för att kamma över flinten. Den flyger iväg åt alla håll när det blåser.
Då är det bättre att visa flinten och höga pannan.
Några exempel på ordet patetisk.
Det finns exempel hos kvinnor också men det tar jag inte i fruntimmersveckan  
 
Hälsn. Eivor

2004-07-22, 00:36
Svar #27

Malin Ericson (Malinka)

Lars, tråkigt att du verkar ta illa upp! Och dessutom ta mina exempel som någon slags anklagelse mot dig.
 
Kvarstår gör ändå frågan vem som ska avgöra vad som är korrekt -- den som tycker sig vara akterseglad eller den som just nu råkar vara den som surfar som bäst på utvecklingens vågor.
 
Tyvärr lyckades jag inte klargöra vad jag menar är att ha värderingar på något. Naturligtvis har man som vetenskapare alltid åsikter om det man håller på med. Däremot ska man inte lägga sina personliga värderingar på dem. Jag som person gillar inte alls särskrivningar och uttryck som större än mig och undviker dem alltså i egen skrift (och gör ilskna anmärkningar när de dyker upp i andras produktion som jag granskar). Skulle jag däremot råka på dem i ett vetenskapligt sammanhang (en textanalys, t.ex.) skulle jag göra en notering om deras förekomst och kanske skriva en liten anmärkning om deras stilistiska status.
 
Micha?l,
 
Din jämförelse med en historisk analys av Kristallnatten  eller Förintelsen är rent ut sagt osmaklig. Jag medger att jag misslyckades att formulera mig, men är det inte bättre att du påpekar det i stället?
 
Tyvärr sitter jag återigen för sent på natten med en dålig modemuppkoppling och har skrivit alldeles för långt -- jag ber att få återkomma med en bättre formulering vid lämpligare tillfälle. Men kanske bör jag först läsa in mig på Machiavelli för att göra mig besvär?

2004-07-22, 09:30
Svar #28

Ingrid Wikberg

Ett ord som förändrats och verkar vara mer eller mindre accepterat idag är 'våran' i st f 'vår'
Personligen tycker jag att det är helt fel att säga t ex 'våran bil' i st f 'vår bil'.
 
MEN vem bryr sig egentligen idag -när även språkvårdare uttalar sig både i TV och i radio att detta med 'våran' är helt acceptabelt.
 
Jag inser att mitt språk är av lite äldre datum och jag vill inte använda konstiga böjningar som 'våran'. Men vi förstår ju varandra ändå och har ej olika förståelser av ordet.  
 
Men detta med att suga fett är väl en form av inne-slang som snart kommer att bytas ut av andra inneformuleringar -det är lite pop-ord över det hela. Ty nog är det mest ungdomar i en viss ålder som använder just detta ord.
 
På femtiotalet och början av 60-talet hade vi ungdomar hippa dvs party eller fest på svenska. Vem vet vad hippa betyder idag?  
Ordet har ju fått en helt annan betydelse i och med att någon/något/några  kan vara lite hipp/hippa. Men ordet är kanske på väg bort ur vardagsspråket? Man kan undra varifrån det kom en gång -är det det engelska ordet hip som är ursprunget tro?
 
Det finns nog många liknande ordförändringar som från början kommer i talspråket -men som plötsligt börjar användas i skrift.

2004-07-22, 11:34
Svar #29

Utloggad Mikael Persson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1357
  • Senast inloggad: 2022-01-17, 11:31
    • Visa profil
Fler exempel:
Det finns/fanns ett radioprogram som heter/hette Hemgång. Och många säger Nu blir det hemgång vid arbetsdagens slut. Jag har förstått att det handlar om 'att gå hem', men jag måste erkänna att jag studsade ganska ordentligt första gångerna jag hörde ordet 'hemfridsbrott' (som det egentligen betyder(?; betydde)) i nämnda sammanhang.  
Här i Skåne får vi emellanåt på radion höra reklam på svenska (nåja ...) för diverse billiga varor i Danmark. Då nämns bl.a. att man bör utnyttja dessa 'tillbud' (resten av reklamen var på svenska, så detta bör väl vara den rätta stavningen ...??!!). Personligen vill jag absolut inte ha något att göra med några 'nästan-olyckor'!! Fast det kanske egentligen rör sig om det danska ordet 'tilbud' (=erbjudande) som man inte brytt sig om att översätta ...?  
 
Hälsningar,  
Mikael!

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna