Äldre inlägg (arkiv) till 2004-07-17

[Carin Widén]

Varför säger man född i. Jag kom att tänka på detta när jag satt och skrev född i Orrkullabäcken, det kan ju inte vara så trevligt.
Har man alltid använt det uttrycket?
Carin

[Elisabeth Thorsell]

Carin, nja, min mormor var född på Regeringsgatan, och det låter ju inte heller så bra, jag hoppas mormors mor befann sig i sin säng i lägenheten.
 
I syftar väl på orten och ska inte tas så bokstavligt, för då kan det ju bli litet märkligt ibland.

[Michaël Lehman (Philippos)]

Vad gäller fastigheters belägenheter i förhållande till vägar, gränder, och gator, så är den rätta prepositionen egentligen vid. Man bor alltså vid Regeringsgatan (eller rätteligen Gata Regerings), medan man kan ha sin bil parkerad på Regeringsgatan.

[Anders Ellerstrand]

Jag har aldrig hört någon annan preposition än på då man beskriver vilken gata man bor på(!)...
 
Varför skulle vid vara rätt?

[Michaël Lehman (Philippos)]

Nej, det är inte många som har det. På är - tyvärr - den i särklass vanligaste prepositionen i dessa konstruktioner numera. Att vid är korrekt, medan på inte är korrekt i dessa fall, utvisas väl om inte annat av prepositionernas betydelser. De flesta hus i stadsbebyggelse ligger vid en gata, men inte på (det skulle ju kraftigt begränsa framkomligheten...).

[Kaj Janzon]

Ibland kan det bli fel och naturligtvis finns det någon som sparar felen: Avigsidan.

[Carin Widén]

Oj då. Inte visste jag med min lilla fråga att den så småningom skulle hamna på avigsidan.
Carin

[Anders Ellerstrand]

Jag accepterar fortfarande inte att jag bor på X-gatan inte är korrekt svenska...  
 
Som det står om SAOL: Ordlistans rekommendationer har två fundament: hur språkbruket i själva verket ser ut och hur man skulle vilja att det såg ut.
 
 
Hämtat från http://www.kotus.fi/svenska/reuter/:
 
Heter det ”han bor på Mariegatan” eller ”han bor vid Mariegatan” - inte bor han ju på gatan, men ”vid” låter lite onaturligt. Och hur är det med ett hus - på/vid Mannerheimvägen?
 
Prepositionsbruket vacklar tydligen mellan i och på när det gäller tillställningar i/på Finlandia-huset, i/på Helsinggård, i/på Annahemmet, i/på Svenska gården, i/på restaurang X, i/på Savoy-teatern. Regler?
 
Vacklande
 
Prepositionsbruket i svenskan hör till det svåraste att ge några regler för. Det beror framför allt på att de olika relationer som prepositionerna beskriver är så komplexa. De renodlade fallen av typen på bordet och i burken är en liten minoritet.
 
Den första delfrågan är i varje fall lätt att besvara. Det normala bruket är utan vidare att säga han bor på Mariegatan. Gatan uppfattas här som något mera än bara den asfalterade bana som trafiken rör sig på; kanske man omedvetet tänker sig att gatan fortsätter in under huset.  
 
Självfallet är det inte heller direkt fel att säga ”han bor vid Mariegatan”. Det är ett lite annat sätt att tänka - man ser huset där han bor som något som ligger vid sidan av gatan. Observera att man skulle säga jag bor vid stora landsvägen, inte gärna på.
 
När det gäller hus går det lättare att tänka sig vid, men också i det fallet går det bra med på: affären är inrymd i Hufvudstadsbladets hus på eller vid Mannerheimvägen.

[Åsa Johansson]

Hej allesammans,
Visst är språket fascinerande och engagerande.Jag hörde en intressant redogörelse på radion om huruvida man sitter på soffan/sängen eller i soffan/sängen. Enligt den experten avgjordes saken av hur man hade placerat benen. Hade de markkontakt så satt man på. Dinglade de, eller rentav var uppdragna så satt man alltså i. Att tänka på när man häckar framför tv:n kanske?
Hälsningar Åsa Johansson som sitter på en stol.

[Marianne Solli]

Hei!
Bare en liten sommerhilsen fra Norge. Det er ikke helt enkelt å bruke preposisjoner riktig. I Norge er det riktig å spørre f.eks: "Hvilken gate bor du i?" Man kan også si: "Jeg har mitt værelse mot gaten." Det heter ".. å bli presset ut i gaten" og " .. kvinner som går på gaten". Ellers sitter jeg alltid "i sofaen", og jeg ligger "i sengen" når jeg ligger under dynen. Derimot ligger jeg av og til "på sengen" når jeg ligger oppå sengeteppet.

Hilsen Marianne

[Ingegärd Johansson]

Vilken trevlig diskussion!
Några av mina anfäder bodde i en gård, som heter Åsen. (Den ligger på en ås.) För mig känns det  naturligt att skriva och säga Måns på Åsen, men i 1600-talets och 1700-talets texter, både kyrkböcker och domböcker, står det helt logiskt Måns i Åsen liksom Sven i Sjögård och Gunnar i Ebbön.  
Och min anfader Germund är på 1600-talet boende i Höö, trots att Höö är en ö.  
Har språkbruket ändrats från i till på över tiden?
Apropå födelseort så är jag själv född i Tjurkö Ödegård, fast egentligen är jag ju född på BB. Varför blir det på i det fallet?
Undrar
Ingegärd

[Anders Ellerstrand]

Människor som bor i Råå, söder om Helsingborg, skulle aldrig säga så - I alltså.
 
Man bor PÅ Råå...
 
Jag tror att det enklaste och bästa är att acceptera att det som är vedertaget också är det riktiga.
 
Kanske något att tänka på i utvecklingen av släktforskningsprogram - ge möjlighet att påverka val av preposition.

[Ingrid Månsson Lagergren]

Hej
Visst är det väl så att bruket av prepositioner skiftar beroende på var i landet vi bor?
Själv bor jag i Strind, men på fastigheten Strind 2:1.
Jag handlar på ICA Anderssons i Sörberge, eftersom man på Konsum i Söråker försämrat affären, däremot går barnen i skolan.
Viktigt att inte ta prepositionerna så bokstavligt, tycker en som går på semester på fredag.
Ingrid M L

[Eva Dahlberg]

Anders, i DISGEN kan man byta preposition. Sökte lite snabbt i Min Släkts hjälpfil men hittade inte någon notering om det för det programmet (alltså inget alls om prepositioner, varken att man kan välja själv eller att det inte går). Vet inte vilket program du använder (i din profil står Disbyt men det är ju inte ett program ).
 
Håller med om att det är en intressant diskussion, mycket är säkert hävd och/eller ryggmärgsreflex.
 
Hälsningar,
Eva

[Anders Berg]

Ja, inget är nog rätt eller fel i de här fallen. Citaten som Anders E ger visar det.
 
På din fråga om släktforskningsprogram, Anders, så finns den möjligheten sedan gammalt i Disgen. Där fungerar det så att om man inte anger en preposition vid ortnamnet, så blir det i automatiskt i utskrifter och annat, men om man vill ha en annan, t ex på eller vid, så skriver man detta med ett blanktecken framför. Då kopplar man så att säga bort automatiken med i.

[Peter Funke (Aningen)]

En annan språklig märklighet, möjligen västsvensk, är uttrycket tala vid någon, bl.a. fanns det i många år en spalt i GP som hette tala ve? Kal. Numera säger man väl oftast tala med någon, men åtminstone från äldre hör man det andra uttrycket ännu. (Det verkar ju lite förvirrat att man inte verkar att rikta sig till en person, utan pratar vid denne...)
 
Vad gäller användandet av på så hette det där jag växte upp att man både föddes och arbetade på bruket, men det var knappast någon anhopning av barnaföderskor eller fabriksarbetare på fabrikstaket! Och att använda sig av prepositionen i hade knappast varit bättre, förr vem vill ha blivit född i bruket? J

[Anders Ellerstrand]

Eva och Anders, jag använder Disgen så jag ska snarast kolla uppmöjligheterna. Tack!
 
Peter Funke, att tala vid är kanske en ovanlig form men att vidtala känns visserligen något ålderdomligt men inte för ovanligt.
 
Ur Norstedts: vidtal|a verb -ade -at  
. tala med (ngn) i ngn angelägenhet ofta för att få vederbörande att åta sig ngt uppdrag e.d.: man har -at en sociolog och en f. d. prostituerad att sitta i panelen; en granne har -ats att hålla ett öga på huset under semestern

[Bo Berndtsson]

Intressant är att särskrivningen av vidtala blir tala vid, alltså med omkastad ordföljd.
Detta fenomen finns ju också om vi särskriver särskriva; då blir det skriva isär .

[Peter Funke (Aningen)]

För mig är att vidtala ungefär det som sägs i Norstedts (och även som det tolkas i Bergvalls ordlista att komma överens med ngn om ngt) d.v.s. lite högtravande, medan tala vid kan röra sig om en helt vanlig pratstund.

[Gunder Grünning]

Jag har alltid sett det som en naturlig ordföljd att säga vi talades vid får en vecka sedan när jag menar en helt vanlig pratstund. Detta kan dock inte vara något speciellt västsvenskt eftersom jag är en gotländsk östgöte. Så mycket östsvenskt som det bara går.
/Gunder

[Gunder Grünning]

Det skall givetvis vara ... för en vecka sedan
/Gunder

[Peter Funke (Aningen)]

Gunder, är man gotlänning så borde det vara OK att skriva får en vecka sedan...J
 
Hittade en dikt på nätet från 1847 av Pehr Thomasson. Jag skall inte citera alla 125 verserna, men här finns såväl benämningarna språkas vid resp. tala till omnämnda:
 
Han talade till henne så:  
 
Mitt vackra barn, vad heter du?  
Säg mig ditt ljuva namn,  
och sätt dig vid min sida nu  
i skogens blomsterfamn!  
Vi vilja språkas vid en stund  
förtroligt här i enslig lund.

[Anders Ellerstrand]

Av någon anledning känns talas vid alldeles självklart medan tala vid känns främmande...

[Gunder Grünning]

Har någon icke gotlänning stött på uttrycket införbi som i alla fall min mor och även jag har använt i alla år för att ange t.ex att man tittar in till någon när man ändå har vägarna förbi? Är detta möjligtvis ett genuint gotländskt uttryck eller används det även på annat håll? De som reagerat på detta ord har ofta satt upp ett frågande ansikte men ändå förstått vad jag menar.
/Gunder

[Bo Berndtsson]

Nejdå, det är inte genuint gotländskt. Det är vanligt förekommande i södra Västergötland.

[Elisabeth Thorsell]

Hur är det med när då?  
 
I bergslagen i min ungdom sa man gärna Anna när Petterssons, d.v.s. Anna som bor hos Petterssons.  Eller har du varit när Larssons idag? När kan man väl här översätta med hos.

[Christina Holmér-Gunnerfält]

I Härjedalen när man pratade om en mansperson var det n'+namnet, kvinna a'+namnet.
I Gävle när man hälsar på någon så säger man hej då när man träffas, i övriga Sverige när man går.

[Marianne Solli]

Hei!

Det er ganske morsomt å sammenligne det svenske og det norske talemålet. Mye er likt; I Hedmark sier de også n`Ka(r)l og a´Maren.

Når det gjelder innlegget til Gunder så kan jeg fortelle at vi her i Sør-Norge også bruker innforbi, utforbi = utenfor, rundtforbi = omkring og henforbi = bortenfor.

Hei da!

Hilsen Marianne

[Peter Funke (Aningen)]

När minns jag från barndomens västra Värmland, men det är nog utrotningshotat där nu...
 
Funderar också över  gårdsnamnen Där Väst(e), Där Öst och Där Sör som förekommer åtminstone i Värmland. Däremot kan jag inte påminna mig Där Nor(r). Finns den företeelsen på flera platser, och även med det senare gårdsnamnet?

[Ingrid Wikberg]

Så här i semestertider så undrar jag varför prepositionen PÅ används så generöst överallt:
 
Jag personligen ska  t ex snart gå PÅ semester!  
( jag tänker inte vandra utan tar bussen ut till Roslagen, så varför gå på ?  
 
Man sitter PÅ en stol men sitter I en fotölj)
Man är PÅ landet... men bor I stan.