Äldre inlägg (arkiv) till 2003-11-09

[Lena A Löfström]

Nepotism, knappast. Vilket jag tror även Torsten Berglund adjungerad i valberedeningen skulle hålla med om. Som framgår av hans inlägg var det helt omöjligt att få någon som vid vårmötet var villig att ingå i valberedningen. Många förslag kom men alla tackade nej då de ansåg sig ha allt för mycket annat att göra. Det var i det läget som Chris Henning till sist lät sig övertalas att sitta en period till som sammanskallande. Helene Larson hade varit föreslagen av flera mötesdeltagare men hade å det bestämdaste tackat nej. Till sist lyckades dock mötet övertala en oerhört motvillig Helene att ställa upp. Mötet var fullt informerade om att Helene och Ian var sambos. I själva verket tog mötesordföranden Ian Hamilton själv upp frågan huruvida det verkligen var lämpligt att ha Helene i valberedningen. Mötet ansåg dock att inget jäv förelåg och valde enhälligt Helene.
 
Helene är inte bara sambo med ordföranden. Hon är välkänd bland många GF-medlemmar då hennes medlemskap och släktforksningsinsatser sträcker sig väsentligen längre bakåt i tiden än hennes samboförhållande med ordföranden. Hon har under många år lagt ned mycket ideellt arbete till gagn för er alla (dvs om ni är medlemmar). Utan henne hade inte hemsidan funnits, utan henne hade registret till SoH inte funnits, utan hennes insatser hade GF varit oändligt mycket fattigare.
 
Det är så oerhört lätt att sitta där och mena på bakom en datorskärm i fridfull anonymitet. Kom istället till mötet i morgon och säg er mening direkt i ansiktet på t ex Helene. Eller för den delen mig. DET vore rakryggat!

[Kaj Janzon]

Ian Hamilton har fel om Vetenskapsrådet.
 
Huvudorsaken till att han har fel är något förvånande med tanke på att han varit (är?) politiskt verksam. Inom politiken vet man ju att om man vill ha något uträttat så gäller det att ställa rätt frågor till rätt person. Hamilton har inte gjort någotdera.
 
En av de viktigaste orsakerna till att en tidskrift skaffar sig ett redaktionsråd är att det i rådet ska sitta personer som vet med vem eller vilka man ska prata om finansieringsfrågor.
 
För att få relevanta svar gällande SoH borde Hamilton ha talat med en ledamot i ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap vid Vetenskapsrådet, t ex  professor Arne Jarrick. Dessutom borde han ha ställt rätt frågor, men det kan jag kanske få återkomma till i ett annat sammanhang.
 
Hamilton har alltså inte pratat med professor Jarrick och ställt de rätta frågorna.
 
Det har däremot jag.
 
Jag pratade med Arne Jarrick senast idag på eftermiddagen och vi diskuterade då den fråga som oroat några här, nämligen frågan om författare till artiklar i tidskrifter som kan få stöd från rådet.
 
På denna punkt var prof. Jarrick kristallklar: det som krävs är att det är frågan om god grundforskning. Om författaren är akademiker eller inte är fullständigt irrelevant. Om en artikel bedöms som god grundforskning spelar det ingen roll om den är skriven av professor Lingonkvist vid Uppsala universitet eller av rörläggare Jönsson i Halmstad. Hela häftet kan bestå av artiklar skrivna av författare utan akademisk examen. Det har ingen betydelse om det är god forskning.
 
Med vänlig hälsning
 
Kaj Janzon

[Jörgen Tollesson]

Med tanke på hur lätt enstaka ord kan vålla vilda debatter här i Anbytarforum, så bör kanske det lilla ordet om bytas mot t.ex. bara i Kaj Janzons sista mening - även om alla naturligtvis ändå förstår vad som avses... J

[Kaj Janzon]

Tack för det förtydligandet Jörgen. Man ska inte skriva inlägg under stress medan maten står på bordet och kallnar.
 
När jag nu ändå är inne på avdelningen för tackande, vill jag passa på att tacka Lena för hennes presentation av den för mig okände Helene Larsson (jag är rätt ny som GF-medlem). SoH-registret har säkert många haft nytta av. Jag har i alla fall haft det.
 
Nu är det faktiskt inte så många frågor kvar som jag vill ha svar på. Fast de flesta svaren har jag ju fått gräva fram själv utan någon hjälp.

[Ian Hamilton GF]

Om Miche?l Lehman hade hållit reda på sina adelskalendrar hade han säkert hittat den årgång där jag ståtar med en falsk doktorstitel också. Det hade väl varit roligt? Redaktionen hade enligt den ursäkt jag sedermera fick, blandat ihop mig med en annan hamiltonsk politiker, Carl B, och fört in titeln på mig av misstag. (Jag tror de har bättrat på sin källkritik sedan dess.)
 
Utgivningsplanen för SoH 2004 är inte beslutad än. Två möjligheter finns: Tre häften eller ett. Med ett häfte minskar problemet med samutskick betydligt eftersom ett sådant ändå måste gå separat av portoskäl (men det ska förstås komma ut rätt år). Ska det vara tre häften förutsätts att redaktören byts ut, eftersom tidskriften då måste hålla takt med övriga utskick.  
 
Så till detta med redaktionsrådet. Jonas Kuschner har till mig (men inte styrelsen som sådan) nämnt namn på personer som han ville knyta till tidskriften som lektörer och fackgranskare. Jag har inte lagt mig i personvalet (men framhållit att själva redaktionen utses av styrelsen). En redaktör måste ha stor frihet att välja medarbetare. Hans val att kalla dessa personer redaktionsråd eller vetenskapligt råd har aldrig tagits upp i styrelsen och själv har jag inte förrän nu tillmätt detta någon betydelse; jag antog att det var ett sätt att underlätta rekryteringen. Visitkortsfrågor (titlar mm) har aldrig intresserat mig.
 
Nu kommer saken i ett helt annat läge när det framgår att inrättandet av ett redaktionsråd varit ett led i en långsiktig strategi att anpassa Släkt och Hävd till Vetenskapsrådets krav på en vetenskaplig tidskrift. En sådan strategi har aldrig sanktionerats av styrelsen. Tydligen har Jonas Kuschner i stället förankrat den i det av honom själv utsedda redaktionsrådet.  
 
I Vetenskapsrådets (VR) skriftliga material framgår att man vill att det ska finnas ett redaktionsråd som bl a utser redaktör. Ojdå. Det var visst ingen visitkortsfråga. (Sjävklart menar dock inte VR att redaktören samtidigt ska utse redaktionsrådet!)
 
Att Släkt och Hävd ska vara en vetenskaplig tidskrift, dock i en annan mening än den VR använder, är inte kontroversiellt. De flesta har uttryckt uppskattning för Jonas' och Torstens  arbete med att strama upp artikelgranskning, notapparater och källhänvisningar.  
 
Från detta är dock steget mycket långt till att inrätta Släkt och Hävd som en vetenskaplig tidskrift av akademiska forskare för andra akademiska forskare, utan möjlighet att publicera artiklar om andra än historiskt betydelsefulla individer och släkter, utan möjlighet att ta med populärvetenskapliga artiklar t ex råd till nybörjare och annat som faller utom ramen för kvalificerad originalforskning.
 
Jag instämmer i Olof Lindströms fråga. Skulle våra medlemmar verkligen acceptera något sådant?  
 
Självklart är det så som Kaj Janzon och hans sagesman säger att ett inlägg av en amatör i en vetenskaplig tidskrift är möjligt, om det i övrigt uppfyller ALLA kriterier på akademisk forskning. Det får vi verkligen hoppas, vi lever inte på 1800-talet.  
 
Men det finns en hel del som skiljer akademisk forskning från icke akademisk. Ämnesval, anknytning till teoribildningar, grad av generaliserbarhet till exempel.  
 
Till syvende og sidst är det frågan om vi ska acceptera att Släkt och Hävd ska anpassa sig till betydligt snävare ramar för vad man kan och inte kan trycka, för att få ett bidrag som uppenbart är avsett för helt andra slag av tidskrifter. Tycker inte Stig Östenson och andra att detta vore att sälja ut Släkt och Hävd? Ganska billigt dessutom? Kanske det rentav vore en sorts nedläggning?

[Stig Östenson]

Redan i förrgår, den 5 november, påpekade jag, att Ian Hamilton hade helt fel vad gäller Vetenskapsrådets regler för utgivningsstöd till tidskrifter och hänvisade till PHT, som i många år haft sådant stöd, men vars medarbetare ej alltid är akademiska forskare. Han litade inte på denna information och har återkommit med sina felaktiga uppgifter. I ren ilska har jag därför tittat på presentationerna av författarna till de nio artiklarna i PHT 2002. Fyra av dem är otvivelaktigt akademiska forskare: tre filosofie doktorer och en doktorand. Men de övriga: två journalister utan akademiska utbildning,båda personliga bekanta till mig, den ene numera avliden, och en stiftsbibliotekarie utan uppgift om akademiska examina samt en civilekonom,socionom. Ingen majoritet för akademiska forkare där. Vi är väl alla medvetna om att det kan vara svårt att komma in i ett system, men att man ofta kan känna sig ganska trygg, när man väl är inne i systemet. Det är dock ett faktum, att de tre senaste årgångarna av SoH kvalitativt inte är underlägsna PHT. Det förarbete som gjorts av Jonas Kuschner för att SoH på sikt skall kunna få utgivningsstöd är berömvärt. Aldrig har jag hört talas om, att huvudmannen rekryterar tidskrifters redaktionsråd - det luktar sovjetisk stil.
Till Jorge Lintrup. Det ljus, som Du tycker Dig skönja i mitt förra inlägg, är svagt och flackande. Jag har faktiskt ingen aning om, hur Släktforskarförbundet skulle ställa sig till en tidskrift Släkt och Hävd med självständig redaktion och redaktionsråd. Om intresse saknas, vore det kanske bättre att starta en parallell till Personhistoriska samfundet, Släkthistoriska samfundet med som enda uppgift att utge en fortsättning på den tidskrift som startades 1950 med namnet Släkt och Hävd. Släktforskarnas arkiv tycks vara en så stor sak, att jag undrar om en förening av GF:s storlek på sikt klarar att driva det, även om  SoH avvecklas. Är Släktforskarförbundet intresserat, som det var för 16 år sedan?

[Stig Östenson]

Till Ian Hamilton. Medan jag satt och knåpade med mitt inlägg och förlorade det, när det var nästan färdigt (ett av dessa dator- och internetmysterier som jag som nybörjare drabbas av, så att jag fick skriva om det) har Du inkommit med ett senare inlägg. Jag tycker inte att PHT uppenbart är en tidskrift av annat slag än SoH, och jag vet faktiskt inte var en tidskrift, som förut saknat fackgranskare skall börja, när man rekryterar sådana. De fackgranskare, som PHT tidigare hade, kallades redaktionskommitte?och hade knutits till tidskriften av dess arvoderade redaktör,som tillika var var föreningens sekreterare. PHT har alltid haft långa eftersläpningar, vid två tillfällen tre år, och av dess sju redaktörer under tiden 1964-68 är det bara två (verksamma i sammanlagt fyra år) som lyckats ge ut tidskriftens häften under det år som står på framsidan! Numera kallas fackgranskarna referensgrupp

[Michaël Lehman (Philippos)]

Lena A. Löfström påstår, att jag gömmer mig bakom datorskärmens fridfulla anonymitet. Antingen är det en medveten förvrängning av sanningen eller en indikation på, att Löfström inte känner till vad 'anonym' betyder. Jag är ingalunda anonym; jag har alltid i varje inlägg här i Anbytarforum framträtt med korrekt namn och korrekt e-postadress.
 
Lena A. Löfström vet, att jag har för avsikt att komma till mötet imorgon (vilket förhoppningsvis blir sista tillfället vi någonsin träffas), men om hon har samma respektlösa och högljudda ton i tal som hon har i skrift, så tänker jag sannerligen inte tala varken till eller med henne imorgon.

[Lena A Löfström]

Bra att Du kommer i morgon Michael, Jag blev nämligen väldigt osäker på om Du hade för avsikt att komma eftersom Du skickade mig ett mail och sa att Du inte längre stod till förfogande. Vid kontakt med övriga på GF inklusive valberedning så kunde vi inte finna annat än att Du måste ha menat mötet i morgon. För något annat har ju inte varit aktuellt.
 
Men som sagt, bra att Du kommer och då kan jag presentera Dig för Helene Larson.

[Michaël Lehman (Philippos)]

Att närvara vid ett medlemsmöte är inte liktydigt med att ställa sitt namn till förfogande. Tidigare har vi diskuterat, att jag skulle komma tidigare till mötet för att hjälpa till med att ställa fram stolar och fixa fikat. Dessutom talades förr om att hjälpa till vid förpackning av SoH. Det är i detta avseende som jag inte längre står till förfogande under nuvarande ledning av GF.
 
Jag måste också konstatera, att inte heller valberedningen håller sig till sanningen.

[Lena A Löfström]

Stig Östenson återupprepar att Ian Hamilton har fel i vad han säger om Vetenskapsrådet och de bidrag man kan få där. Jag är något förvånad att någon med annars så gott renome som Stig Östenson faktiskt dristar sig till detta. Ian Hamilton har ordagrant återgett vad Olof Lindström givit i information om saken. Det torde därför inte vara Ian Hamilton som har fel utan Vetenskapsrådet själva. Eller möjligtvis en person anställd att bereda ansökningarna de får. Vore det inte mer rätt då att säga att Vetenskapsrådet har fel, eller att de givit Ian Hamilton helt fel uppgifter. Om det nu är så alltså. Själv tog jag till mig det Lindström sa av det skälet att jag förutsätter att en person med hans tjänsteställning faktiskt vet vad det handlar om. Men nu säger Östenson att så inte är fallet. Vad skall då en rådvill vetgirig person göra. Jo man kan gå till deras hemsida, men oj, där står ju samma sak. Jag föreslår därför att Östenson och ni andra som hävdar att detta är fel vänder er till Jane C och påtalar att de lämnar ut felaktig information såväl muntligt som skriftligt, därtill på en vida spridd hemsida. För då kan ju denna typ av missförstånd undvikas i framtiden.
 
Så var det det där med titlar och utbildning igen då. Inte för att det stör mig varken det ena eller det andra men jag är övertygad om att såväl en bibliotekarie som en civilekonom eller för den delen socionom skulle bli något nedstämda av att höra att deras utbildning inte räknas som akademisk av andra akademiker.
 
Det är ingen som tar ifrån Jonas Kuschner de initiativ han tagit, dvs hävdar något annat än att han just har tagit dessa initiativ. Men det är så att en redaktör arbetar på uppdrag av sin styrelse och efter de riktlinjer styrelsen drar upp (då, nu och framledes), inget annat. Ett styrelsebeslut som faktiskt Jonas själv varit med om att fatta utan att reservera sig. Han har heller aldrig för styrelsen redogjort för sina planer att förändra SoH på sätt som här har framkommit. Och att ett redaktionsråd utses/godkäns av en skrifts ägare är väl ändå inte Sovjetfasoner. Dessutom är det så att Jonas faktiskt fått meddelande om att han inte haft rätt utse något råd av varken det ena eller andra slaget, endast knyta personer till sig på sätt som Ian beskrivit ovan (Ja, Jonas även jag har sparade mail).

[Anders Winroth]

Ian Hamilton talar om att SoH måste anpassa sig till snävare ramar för att få bidrag. Jag förstår inte varför han återkommer till att SoH skulle behöva ändras för att komma i fråga för bidrag. Det är ju de senaste numren av Släkt och Hävd, alltså sedan Jonas Kuschner blev redaktör, som Arne Jarrick och jag (och andra) bedömer skulle kunna få bidrag. Ingenting behöver ändras. Att måla upp en skräckbild av en snustorr tidskrift full av steril teori och andra tråkiga artiklar är tydligen inget annat än ett argumentationsknep.
 
Tack för klart besked om utgivningsformerna. Ian Hamilton vågar alltså inte ta chansen att behålla Jonas Kuschner och redaktionsrådet ett år till och se om vi har rätt om att SoH kan få bidrag?

[Kaj Janzon]

Det är väl egentligen bara det jag nu tänker citera i Ian Hamiltons VR-beskrivning som enligt min uppfattning skulle bli aktuellt för SoH exakt så som Hamilton skriver: ...utan möjlighet att ta med populärvetenskapliga artiklar t ex råd till nybörjare och annat som faller utom ramen för kvalificerad originalforskning..
 
Rent populärvetenskapliga artiklar kommer alltså inte i fråga. Inte heller råd till nybörjare och annat kan tas med, men det är väl inte omöjligt att lösa på något annat sätt med lite kreativt tänkande.
 
Det är mig veterligt ingen som kräver att man ska skriva om historiskt betydelsefulla individer och släkter i traditionell mening. Se t ex på Arne Jarricks egen forskning om den herrnhutiska väckelsen i 1700-talets Sverige (Den himmelske älskaren). Där har ni (mycket) god forskning om helt vanliga, men betydelsefulla människor.
 
Det är inte bara skillnad mellan akademisk och icke-akademisk forskning som Hamilton påpekar, det är faktiskt också skillnad på akademisk och akademisk forskning. Praxis vad gäller anknytning till teoribildningar och grad av generaliserbarhet varierar otroligt mycket mellan olika ämnen.
 
En statsvetare skulle utifrån sitt perspektiv mycket väl kunna tänkas påstå att t ex  Namn och Bygd och Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift inte har just någon teoretisk anknytning alls.
 
Detta kunde i sin tur kunna göra de språkvetare som utger OUÅ väldigt upprörda, eftersom de kan tänkas anse att statsvetarna bara idkar abstrakta modellresonemang som  är generaliserbara endast för att de har föga, om något, med verkligheten att göra.
 
Man kan aldrig vara 100 % säker på någonting, men det senaste numret av SoH kan mycket väl ligga på tillräckligt hög nivå för VR. Det vet man inte med säkerhet innan GF har fått svar på en ansökan. Jag tycker att det vore ologiskt att inte ens försöka, efter allt arbete som lagts ner på SoH det två senaste åren. Men då måste ju förstås medlemmarna bestämma om det är den vägen GF ska välja eller inte. Med styrelsens senaste beslut verkar det ju som om medlemmarna nu får den tid som behövs för en ordentlig diskussion om saken.

[Kurt Hultgren]

Igår torsdag hölls ett extra styrelsemöte i GF, sedan jag (med instämmande av ytterligare en styrelseledamot) begärt att ett extra möte skulle hållas. Jag hävdade att det tidigare styrelsemötets beslut om förslag till ändring av Släkt och Hävd (i praktiken nedläggning) var förhastat och borde omprövas. Det finns ingen skriftlig utredning och beslutet är för stort för att hastas fram. Jag bidrog med ett beslutsförslag, som jag här redovisar. Diskussionen på höstmötet kommer säkert att bli livlig. Det kommer att behövas en målmedveten hantering, som utgår från en riktig problemdefininition, och flera alternativ behöver studeras (jag har listat tio alternativ). Alternativen behöver utvärderas och konsekvensanalyser måste genomföras. Varken alternativ eller konsekvensanalys har hittills  redovisats.  
 
Min text i beslutsförslaget (både bakgrund och formellt beslutsförslag) följer här:
 
Bevara Släkt och Hävd!
 
Släkt och Hävd behövs som en seriös och ambitös tidskrift för släktforskningen i Sverige.
 
Genom artiklar i varierande ämnen, genom recensioner av nyutkommen litteratur inom området och genom tillägg och rättelser till publicerade verk fyller Släkt och Hävd en roll som släktforskningens centrala och pålitliga grundpelare.
 
Enligt stadgan för Genealogiska Föreningen ska GF ge ut en släkthistorisk tidskrift.  
 
Beslutet av styrelsen, att föreslå en förändring som i praktiken innebär en nedläggning av Släkt och Hävd som tidskrift, var förhastat och ska inte genomföras. Den utredning som gjorts har inte dokumenterats och inga alternativ eller konsekvenser har studerats. Utredningen är inte värd att kallas utredning. Utredningen var inte förankrad i styrelsen, utan presenterades för styrelsen av enskilda styrelseledamöter under påstådd tidspress.
 
Frågan om Släkt och Hävds framtida utformning och förutsättningar bör undersökas för att säkerställa fortsatt utgivning. Flera olika alternativ kan tänkas, men grundid?n ska vara att Släkt och Hävd ska fortsätta att utkomma som tidskrift.
 
GFs höstmöte ska ge styrelsen i uppdrag att utreda på vilket sätt utgivningen Släkt och Hävd ska säkerställas. Olika alternativ ska studeras, och de ska utvärderas både vad gäller ekonomi och övriga faktorer. En skriftlig rapport ska föreläggas medlemmarna.
 
Om ekonomiska förutsättningar saknas för GF att fortsätta att ge ut Släkt och Hävd på egen hand bör andra lösningar sökas.
 
 
Förslag till beslutstext:  
 
Höstmötet beslutar  
att GF styrelse ska genomföra en utredning av olika alternativ för att säkerställa fortsatt utgivning av Släkt och Hävd som tidskrift. Utredningen med konsekvensanalyser ska rapporteras skriftligt. Alternativen ska utvärderas ur medlemmarnas synvinkel. En långsiktigt godtagbar ekonomisk situation ska vara en förutsättning.  
 
 
Kurt Hultgren
styrelseledamot i GF
sedan ett år tillbaka
 
inför höstmötet den 8 nov 2003  
 
Själv har jag inte möjlighet att delta i höstmötet. Men jag vill på detta sätt tala om vad jag tycker, eftersom jag är ledamot i GFs styrelse.
 
Kurt Hultgren

[Stig Östenson]

Till Lena Löfström. När hela texten försvann för mig i det första av mina båda inlägg ovan, så missade jag vid omskrivningen att nämmna att författaren till den nionde artikeln i PHT 2002 var TV-producent, radio- och TV-journalist. Således : Tre filofofie doktorer, en doktorand,  tre journalister utan akademisk utbildning, en stiftsbibiliotekarie utan akademiska examina, en civilekonom, socionom. Det känns dumt att tjafsa omkring vad som är traditionell akademisk utbildning bland det utbud av goda postgymnasiala utbildningar, som numera finns. När det gäller utbildningsstödet för tidskrifter : vi skall väl inte anmäla, att PHT ej är berättigat till sådant, eftersom goda  icke-akademiska journalister medverkar där?

[Lena A Löfström]

Vill bara påpeka att Kurt Hultgren INTE reserverade sig mot det beslut som fattades av styrelsen - inte i går som han skriver - utan i själva verket i onsdags. Med andra ord står även han bakom det förslag styrelsen kommer att förelägga höstmötet i morgon. Rätt skall vara rätt.

[Ian Hamilton GF]

En sak som GF behöver arbeta vidare med är en strategi för att söka stöd från  
allmännyttiga fonder och stiftelser. Vi har rätt stor kunskap om vilka som finns, deras policy och så vidare Men man måste ha en id? om hur man ska förhålla sig till dem, det duger inte att komma och tigga hur och när som helst till det ena eller andra ändamålet. När det verkligen finns en anledning har vi goda erfarenheter av möjligheterna att få hjälp.
 
Ett problem i sammanhanget är föreningens ekonomi, men kanske inte riktigt på det sätt som några har förmodat. GF har nämligen fortfarande ganska mycket pengar i reserv. Det handlar om ca en miljon kronor, vilket är lite för mycket för att stiftelserna ska tycka sådär riktigt synd om oss. En annan sak är att vi i flera år haft ett dåligt kassaflöde eftersom kostnaderna varit högre än de löpande intäkterna. Därför urholkas reserven. Enda hållbara lösningen är att öka medlemsantalet, och vi har sett samarbetet med förbundet som ett sätt att göra just det (rätt eller fel, det får de framtida undersökningarna visa).
 
Bilden av ett GF på ruinens brant som försöker sälja ut sitt flaggskepp för att rädda andra delar av verksamheten är alltså totalt missvisande. Men det är bra att vi får chans att göra en rejäl undersökning av medlemmarnas syn på GF, och kanske lika viktigt: hur vi uppfattas av släktforskare som skulle ha stor nytta av GF, men som har valt att inte bli medlemmar. Jag kan avslöja att GF i dag fått löfte om ett rejält handtag från Stiftelsen Arvid Lundbergs fond för att genomföra en sådan undersökning.
 
Angående PHT: Jag läser själv tidskriften, stundom med behållning, men jag tror inte så många GF-medlemmar skulle anse den som ett bra föredöme för Släkt och Hävd. Varför slutade de förresten med genealogiska artiklar? Hade det kanske att göra med Vetenskapsrådets kriterier?

[Anders Ryberg]

Glädjande att det finns vettiga styrelseledamöter i GF (förutom Jonas).  
Nu gäller det bara att det imorgon utses en valberedning som kan förväntas presentera nya kandidater till posterna som skattmästare och ordförande till höstmötet 2004, samt se till att rätta till den grava geografiska obalansen i GF:s styrelse.  
Flera motståndare till nedläggning av SoH har ju deklarerat att de tänker närvara imorgon, så det bör finnas förutsättningar för att få en valberedning som kan lägga fram intressanta förslag.
 
Anders

[Ian Hamilton GF]

Valberedningen utses på vårmötet enligt stadgarna.  
 
GF har helgöppet 11-15 på söndag den 9/11. Kanske ett bra tillfälle att bekanta sig med samlingarna?
 
Vi ses i morgon, åtminstone en del av oss.

[Kaj Janzon]

Lena skriver i ett rätt färskt inlägg ovan (22.01): Själv tog jag till mig det Lindström sa av det skälet att jag förutsätter att en person med hans tjänsteställning faktiskt vet vad det handlar om
 
Med anledning av detta vill jag bara meddela att professor Arne Jarrick är ordförande i beredningsgruppen för historiska vetenskaper och arkeologi inom Ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap.
 
Detta om tjänsteställningar.

[Eva Dahlberg]

Ännu en mångårig medlem i GF vill gärna ge sin syn i frågan, i elfte timmen det medges, men jag har inte möjlighet till det på höstmötet. Jag har, liksom någon nämnt tidigare, funderat länge på om jag skulle ge mig in i diskussionen, men efter att åter ha försökt läsa genom allt som skrivits till denna stund (det är inte lätt!) har jag bestämt mig för att göra min stämma hörd. Kanske snarare drista mig till att försöka göra den hörd, för diskussionen rör mycket annat nu. Man får onekligen en känsla av att sitta i landsorten och inte vara lika initierad som andra. Det kan hända att jag inte tillför så mycket nytt, även om mina åsikter till viss del skiljer sig från majoriteten av de hittills lämnade synpunkterna, men ett nytt namn kan ju kanske ändå räknas.
 
Först lite historik och längre ned synpunkter. Som nybliven släktforskare i Skåne i mitten på 1980-talet, i slutet av tonåren, gick jag med i två föreningar på riksplanet. Jag sökte mig till GF och till Genealogisk Ungdom, de föreningar som jag någonstans såg ge ut tidningar som jag ville ha, för att bli bättre på det jag just gett mig in på.
 
Sedan har jag genom åren sökt mig till lokalplanet och är nu medlem i fem-sex föreningar och prenumerant på några tidningar. Jag följde med in i Släktforskarförbundet som stödjande medlem och jag fortsatte efter förändringen som prenumerant på Släkthistoriskt Forum (ShF). Årsboken har jag aldrig köpt, varför vet jag egentligen inte, utan jag läser den på biblioteket. Jag har i stället köpt andra referensböcker som är mer ”uppslagstypen”, både svenska och amerikanska, samt läroböcker av olika slag på området och närliggande områden.
 
Som student boende i Uppsala besökte jag några gånger GF:s lokaler på det förra stället, och har sedan även besökt Katarinahuset ett par gånger i samband med Stockholmsresor mitt i veckan. Jag har annars alltså nöjt mig med SoH och GF-aktuellt, i ca 20 år och troget betalt min avgift.
 
Jag har, kanske till skillnad från de ”utsocknes” som tidigare skrivit här, i flera år funderat på om jag skulle förnya min medlemsavgift, för får jag egentligen ut något av den? Det har alltid blivit så att jag till syvende och sist skickat in och gett GF ett år till. I år dröjde det faktiskt ända till förra veckan (blir det sista årgången så får jag ca 20 kompletta årgångar - men nu kanske jag får vara med i en enkät i stället  ! jag lovar att betala i början av 2004 .), eftersom jag egentligen omedvetet beslutat att nu får jag inte längre något för avgiften. Det blir faktiskt resultatet när inget ramlar in i brevlådan (eller mejl-brevlådan heller för den delen) och förklaringar saknas. Då kan jag lika gärna läsa även SoH på biblioteket när den kommer. Jag har därför inte sett SoH 1/2003 (den och GF-A 155 har inte heller ännu kommit till den förening där jag är ordförande och där jag alternativt kunde ha läst den).
 
Många positiva saker, som jag instämmer i, om SoH är sagda redan och jag tycker liksom flertalet att det behövs flera fora på riksplanet för att publicera material. Men jag är inte odelat positiv till SoH. Jag har inte känt mycket gemensamt med artiklarna i SoH eller med GF:s samlingar. Men jag har läst eller skummat SoH ungefär som jag, som mån om allmänbildning, väljer att följa med i dagsaktuella frågor, ”alltid snappar man upp något”. Min egen forskning har kanske inte fått så mycket skjuts eller konkret hjälp. Jag rör mig i min forskning inte i de kretsarna som jag genom åren fått en bild av att GF/SoH täcker (adel, präster eller på andra sätt ”övre skikt” av allmogen, städerna) eller tiderna (det är mycket medeltid). Att läsa SoH är en kombination av förkovran och ”tung skönlitteratur”, och jag skulle fortsätta läsa den - på ett bibliotek - även om jag inte var medlem. Jag är alltså inte beredd att stå kvar som medlem i GF för att solidariskt bevara samlingarna, hur unika de än är, utan en förutsättning är att en skrift utöver GF-A publiceras och kommer ut regelbundet, helst med flera nummer per år (två är väl minimum i andra fall där jag är prenumerant). Men jag vill faktiskt att den kommer ut från trycket ...
 
Uppslag till medlemmar i Genline eller Arkion är det många lokalföreningar som har, liksom vanliga bibliotek, det gör inte GF unikt. Om SoH inte längre är en unik tidskrift på riksplan så blir i mina ögon GF inte annat än en lokal förening, liksom de andra jag är med i och då fortsätter jag inte mitt medlemskap i GF. De få uppslag som jag ev. kommer att begära ur GF:s samlingar framöver (de har varit få hittills) kan jag tänka mig att betala för, liksom jag betalar ett arkiv. Jag kan ju, sannolikt, inte någon gång delta i GF:s medlemsmöten - och det har också framkommit i debatten att det är på medlemsmöten man får informationen som rör föreningens verksamhet. Jag kan ju inte heller komma på mötet i dag - både pga. avstånd och andra engagemang på Arkivens dag här i Jönköping.
 
Jag vill i stället se frågan om tidskriften SoH:s ev. sammanslagning med Årsboken ur ett annat perspektiv, som även andra varit inne på (H Mos?n 19 okt, kl 22.23; M Lundholm 21 okt, kl 21.01). Att få fler svenska släktforskare att våga skriva tror jag är viktigt för den nuvarande och framför allt den framtida släktforskarrörelsen. Varför skriver inte fler? Varför står så få upp för att visa på kvalificerad släktforskning, med hög kvalitet även av s.k. amatörer?
 
På ett sätt har kanske Internet bidragit till att fler låter publicera sig, för det är ju det man gör när man diskuterar (även om t.ex. Anbytarforum delvis kanske motsvarar insändarsidorna i dagstidningen snarare än vetenskapliga uppsatser) eller gör sin webbplats. Men jag upplever att det är få som tar steget att skicka in något till den lokala släktforskarföreningens tidning, och jag misstänker att det är ännu färre som skickar in material till nationella släktforskartidskrifter som ShF med årsboken (inkl. Nättidningen Rötter), SoH eller Diskulogen (fnys inte men DIS tidning har väl den största upplagan av de tryckta tidskrifterna och når därmed flest släktforskare och förtjänar därför att nämnas i sammanhanget även om den inte når de vetenskapliga höjderna och är mest teknikinriktad och därför har andra typer av artiklar). Av de som skriver är det förmodligen ett fåtal som skriver något som av experter kan klassas som vetenskapligt. Hur kan man ändra det?
 
Jag tycker som sagt att kvaliteten på SoH är hög, om jag kan bedöma den, och att det är bra med de krav redaktören ställer, men samtidigt så kan inte jag - med en akademisk examen utanför det historiska området (agronom och med titeln 'handläggare' i jobbet på ett statligt verk där det inte längre heter 'byrådirektör') med två uppsatser i bagaget från universitet för mer än tio år sedan och alltså ingen akademisk forskning bakom mig - leva upp till SoH tycker jag, oavsett kvaliteten på det jag gör. Jag kan se en risk att man hämmar både presumtiva skribenter och läsare som är icke vetenskapligt skolade släktforskare. Men att  genom sammanslagningar, eller vad som blir effekten av ev. förändringar, minska antalet möjligheter till publicering och att minska variationen kan inte vara en väg framåt.  
 
Redaktörerna till SoH och Årsboken har i debatten försäkrat att de inte har brist på material. Jag har inte analyserat hur många författarna i de två publikationerna de senaste tio åren egentligen är och vilken bakgrund de har. Men med ett ökat antal släktforskare måste det ändå totalt sett vara en för liten andel skribenter, både av det som någon i debatten här kallar populärhistoriskt/populärvetenskapligt och det vetenskapliga. Båda varianterna är förhoppningsvis inriktade på kvalificerad släktforskning, det finns väl ingen motsättning mellan varianterna i det avseendet.
 
Att försöka locka/värva/skola fler skribenter totalt sett kan väl inte vara fel, och jag tycker att redaktionsrådets inlägg den 4 nov vittnar om en vilja till samverkan mellan släktforskning/akademisk forskning. Något liknande antar jag att även GF och Släktforskarförbundet står för. Även om formerna, tidskrifterna och medierna kanske förändras så måste man måna om möjligheten till publicering i en mångfald.
 
Men det är säkert naivt att tro att hela den här diskussionen handlar om att se till att så många och så bra tidskrifter som möjligt finns för släktforskarna i Sverige, såväl akademiska som andra? Jag vill ändå tro att det bådar gott att styrelsen - som jag förstår av IH:s inlägg den 6 nov kl. 23.31 - kommer att föreslå mötet att styrelsen ska få i mandat att bereda frågan annorlunda. Man måste dock fråga vad flertalet medlemmar vill ha, inte bara de som normalt sett har kommit på medlemsmötena - eller de som uttryckt sin åsikt här. Men ni har väl sällan fått så mycket feed-back på SoH som nu i alla fall.
 
Hälsningar,
Eva
 
PS. I längsta laget vid denna tidpunkt kanske? Men till skillnad från en del andra har jag bara skrivit en gång ...

[Anders Winroth]

Ian Hamilton frågar varför Personhistorisk tidskrift slutade med genealogiska artiklar. Orsaken hade ingenting att göra med några eventuella krav från Vetenskapsrådet. Bland de orsaker som Personhistoriska samfundets ordförande citerade i ett brev till mig var att Släkt och Hävd numera fyller rollen som kvalitetstidskrift för genealogi.

[Rune Edström (Rune)]

Hej  
Eva jag tror att du speglar den syn som kusinen från landet i många fall har. För nog måste man anse att GF är en av Stockholms släktforskarföreningar. Även om den vill ge sken av att vara för hela landet.
När man börjar blir man medlem i föreningar som man tror kan ge bäst nytta. Sen går det mer eller mindre slentrian att vara med där.
 
Och en sak som förundrar mej. HUR kan dessa som tar nästan all heder och ära av varann i diskussionen sitta i samma styrelserum??? Och dessutom heter det att dom ska dra åt samma håll, för att gynna GF föreningen.
 
På mej tycks det som Jonas har stor frihet att sköta sitt jobb. Bara han gör som Ian Hamilton vill.
mvh
rune

[Kaj Janzon]

Rune Edström sätter fingret på en viktig punkt gällande demokratifrågorna i GF, d v s bristen på demokratisk bredd. Det är i sin nuvarande form en extremt centraliserad och extremt toppstyrd förening.
 
Eftersom alla viktiga beslut i realiteten fattas i styrelsen och sedan förs neråt med ett starkt argumentationstryck, är det naturligt att alla starka principkonflikter uppstår inom styrelsen liksom de strider som blir följden av dessa konflikter.
 
Idag har medlemmarna en möjlighet att börja ändra på detta genom att gå till höstmötet och säga sin mening om huruvida utgivningen av SoH ska fortsättas i nuvarande form (2 enkelnummer + 1 dubbelnummer /år) och på nuvarande nivå (vilken troligen tillräckligt hög för en VR-ansökan), eller om det ska bli något annat av tidskriften.

[Anders Hellster]

Eftersom eftersläpningen av SoH:s utgivning är en sådan huvudvärk för somliga styrelseledamöter kom jag att tänka på en annan publikation från GF, nämligen GF-Mail. Vad har hänt med detta nyhetsbrev? Det senaste numret som jag kan finna i min mejlbox är nr 1/2003, skrivet i mars. Har det kommit ytterligare nummer som jag  missat, alternativt råkat radera? Eller har det utgått ett meddelande om att utgivningstakten ska minska? Ursprungligen var ju nämligen målet att GF-Mail skulle komma varannan månad, d v s sex gånger per år. Så stod det tidigare på GF:s hemsida under rubriken 'Medlemskap och förmåner'. Nu står det inget längre om hur många meddelanden en medlem med e-postadress kan räkna med. Efter att ha sökt på GF-Mail med hemsidans sökfunktion tycker jag mig förstå att ändringen i information skett 2002-05-12. Men ännu i (det försenade) GF-Mail nr 3/2002, skrivet i oktober, vidhåller Ian Hamilton att nyhetsbreven ska komma ungefär varannan månad.  
 
Synd att en nedtrappning skett i utgivningen av GF-Mail. Det skulle annars kunna avlasta GF-Aktuellt på utskick och portokostnader, åtminstone till viss del.
 
Jag har fortfarande lite svårt att förstå vilket motiv Ian Hamilton & Co har. Om förseningarna av SoH är problemet, varför då börja oroa sig över att innehållet är för smalt? Det är ju två skilda frågor. Det är möjligt att ett bredare och mer populärhistoriskt innehåll i SoH skulle locka nya läsare men det skulle nog också få andra läsare och skribenter att tappa intresset. Dessutom skulle SoH börja konkurrera med ShF i inriktning. Släktforskarintresset är så stort i Sverige att vi har råd att håll oss med två rikstäckande organ som har olika profil. Jag vill betona att jag tycker båda är trevlig och nyttig läsning. Uppenbarligen är detta en uppdelning som anses fungera väl också i Norge, där NST står för de vetenskapliga och resultatinriktade artiklarna medan Genealogen har ett litet bredare upplägg. (Låt vara att det inte är helt vattentäta skott mellan tidskrifterna vare sig i Sverige eller i Norge.)
 
Vill GF locka fler medlemmar borde man istället fokusera lite mer på hemsidan. Den är i grunden väldigt bra och vacker. Verkligen! Men den skulle må bra av mer nyheter. Även här skulle GF-Aktuellt kunna avlastas.
 
Med vänlig hälsning
Anders Hellster, Lidköping

[Leif Boström]

Genealogiska föreningens höstmöte har hållits och jag var en av deltagarna. Beslutet i frågan och Släkt och Hävd blev att styrelsen fick i uppdrag att utreda frågan till höstmötet 2004. Tyvärr sa Jonas Kuschner upp sin tjänst som redaktör för Släkt och Hävd. Den enda förnyelsen i styrelsen blev att Jonas Kuschner ersattes.  
 
Det framkom under diskussionen att GF:s ordförande Ian Hamilton var rädd för en alltför hög vetenskaplig kvalitet på Släkt och Hävd. Som jag tolkar det, så bådar det inte gott för Släkt och Hävds framtid. Nu skall GF:s styrelse försöka hitta en ny redaktör till Släkt och Hävd. Jag tror att det kan bli svårt. Nuvarande styrelse kommer dessutom troligen söka någon med annan inriktning än Jonas Kuschner. Jag fruktar att Genealogiska föreningens styrelse har lyckats med att lägga ned Släkt och Hävd i nuvarande skepnad.

[Kaj Janzon]

Leif, Jag delar din uppfattning. GF:s medlemmar har valt en medveten kvalitetssänkning av SoH som sin linje, och det är inte mycket att göra åt i nuläget.
 
Av deltagarantalet att döma (ca 2 % av medlemmarna var där) upplever inte heller medlemskåren frågan som speciellt viktig.
 
Att Jonas Kuschner avgick som redaktör betyder också att SoH:s vetenskapliga redaktionsråd upplöses, vilket kanske inte spelar så stor roll då den ju enligt GF:s styrelse aldrig har existerat

[Anna Jansson]

Leif Boström,
Vad menar du och/eller Ian Hamilton med rädd för alltför hög vetenskaplig kvalitet - är det hur du upplevde det eller vad han sa?

[Ian Hamilton GF]

Information finns nu på GF:s hemsida www.genealogi.net.
 
Vi kommer att ta vara på Jonas Kuschners positiva bidrag till Släkt och Hävds utformning, både vad gäller kvalitetsgranskning, källhänvisningar och grafisk profil. Däremot kanske man förutom de strikt akademiska artiklarna kan komma att få läsa en del inslag som har hög kvalitet utan att för den skull uppfylla alla Vetenskapsrådets krav. Framför allt ska vi ta reda på vad medlemmar och presumtiva medlemmar verkligen vill att tidskriften och föreningen ska ha för profil. Vill någon kalla detta en kvalitetssänkning får vi väl bjuda på det.
 
Vi kommer säkert också i framtiden att vända oss till kvalificerade fackgranskare för att få utlåtanden om artiklar. I vilken form - redaktionsråd eller inte - avgörs av den nya redaktionen.
 
Styrelsen ska ha konstituerande sammanträde inom några veckor. Då tas också ställning till ny redaktion.  
 
Jag vill tacka Jonas Kuschner för de betydande förbättringar han gjort av Släkt och Hävd. Det är trots allt det som kommer att synas för framtida läsare som inte behöver bekymra sig om budget och utgivningstakt.
 
Tack också till dem som var närvarande på höstmötet eller på annat sätt medverkade till ett klokt beslut.

[Sven Wallerstedt Billdal]

Den diskussion som förts ovan har i flera avseenden varit trist att följa men på ett sätt intressant. Trist bl. a. med tanke på alla personliga påhopp och alla ovidkommande inlägg, t. ex. om man skall ge läsarna någon annan information om författarna än vad de har för namn (en i sanning märklig diskussion med tanke på att de flesta av oss amatörgenealoger på alla sätt vill försöka få fram mer än namn på våra förfäder - oavsett var de befann sig på samhällsstegen).
 
En övervägande majoritet av debattörerna har efter vad jag kan förstå förordat att SoH bör få fortsätta i sin nuvarande skepnad med den kvalitetsförbättring som Jonas Kuschner åstadkommit. En övervägande majoritet tycks också ha uttalat att det främsta motivet för fortsatt medlemskap i GF är SoH. I och med det behöver man inte mycket fantasi för att inse att den försämring av SoH som skedde under -90-talet förklarar en stor del av medlemsbortfallet under detta, för GF mörka, årtionde. Det verkar också rimligt att tro att uppbromsningen vad gäller medlemsflykten faktiskt kan tillskrivas Kuschners kvalitetshöjande arbete. Att först nu gå ut med en enkät för att ta reda på vad medlemmarna tycker verkar föga rationellt.
 
Mot bakgrund av ovanstående ter det sig ganska naivt att tro att GF med förlust av Kuschner och ett antal trogna läsare (som enligt diskussionen ovan haft SoH som främsta eller enda anledning till fortsatt medlemskap) kan bibehålla sitt medlemsantal. Vilka nya medlemmar vill man locka? Men kanske kan en enkät ge ett för GF:s styrelse positivt svar beträffande SoH, när man väl gjort sig av med de medlemmar som på ett engagerat sätt velat slå vakt om SoH och dess roll som flaggskepp för oss amatörgenealoger.
 
Det beslut som fattats vid GF:s höstmöte kommer med stor sannolikhet att innebära föreningens avsomnande som riksförening. Det innebär också med all sannolikhet att vi amatörgenealoger förlorat SoH som det organ som gjort att vi kunnat betraktas som seriösa, vilket jag tidigare framfört som oerhört betydelsefullt. Jag kan bara hoppas att någon nu orkar åtaga sig att starta en tidskrift som kan överta den viktiga roll som SoH haft och nu med all sannolikhet förlorar. Men det blir ingen lätt uppgift; erfarenheten från många andra håll talar sitt entydiga språk: det är lätt att riva ner men svårt att bygga upp. Och i och med detta får väl debatten liksom SoH:s och GF:s ledande roll betraktas som avslutade kapitel.
 
Med sorg i hjärtat
 
Sven Wallerstedt