Äldre inlägg (arkiv) till 2003-11-07

[Michaël Lehman (Philippos)]

Om Ian Hamilton menar, att »[d]et blir allt längre mellan nya argument och infallsvinklar i den här debatten», bör han väl inte själv skriva ett inlägg, som till största delen bara upprepar de ståndpunkter, som han tidigare har framfört.
 
Man gör det väldigt lätt för sig, om man hänvisar till abstrakta kollektiv, som inte har givit sig till känna och vars existens därmed inte är fastslagen. Vilken tyngd skall man egentligen tillmäta sådan argumentation? Så gör både Lotta Nordin och Ian Hamilton. Utan att ha något underlag, som bekräftar deras påståenden, talas om alla människor, som påstår, att »GF bara är för adel och akademiker» och att SoH är för »tung», att de inte har tillgång till Internet och dessutom ser Släktforskarnas arkiv som meningen med medlemskap i GF. Men var är alla dessa människor nu?
 
GF:s samling av litteratur är inte alldeles unik. Jag har en liknande miljö här i Carolina i Uppsala och andra kan finna en liknande miljö i KB i Stockholm eller i något annat bibliotek annorstädes i riket. Det i sig är inget argument för styrelsens proposition. Intressant blir det emellertid, när Hamilton skriver, att »[d]et ena förutsätter det andra. Varför ställa samlingarna mot tidskriften?». Man kan fråga sig varför Hamilton överhuvud taget kommer med denna invändning. Varför är SoH:s uppgående i årsboken (av påstådda ekonomiska skäl) ett godtagbart förslag (och till och med ett tillgodoseende av medlemmarnas intressen), medan förslag att låta GF:s samlingar handhavas av förbundet (likaledes av ekonomiska skäl) är att ställa samlingarna mot tidskriften?
 
Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att skänka bidrag till en fond för att finansiera SoH, men inte under GF:s nuvarande ledning.

[Roger Axelsson]

Ian Hamilton skriver: ”Det blir allt längre mellan nya argument och infallsvinklar i den här debatten.”. Jag tycker för min del att Micha?l Lehmans frågor gällande Chris Hennings position och valberedningens roll är en ny och intressant infallsvinkel. Inte blir den mindre intressant av att Lehmans frågor tydligen i likhet med Kaj Janzons tillhör kategorin besvaras ej.
 
mvh
Roger AJ

[Anders Ryberg]

För att parafrasera Ian Hamilton:
Om GF:s styrelse vore representativ för GF:s medlemmar skulle 90% bo i Stockholm-Uppsala.
 
Vad har Ian Hamilton för id?er för att komma till rätta med denna snedfördelning? Eller är det det gamla Sveariket som åsyftas i Riksförening för släktforskning?
 
Anders

[Jonas Kuschner]

Mitt alternativ till den ”nya skepnad” för tidskriften som Ian Hamilton och Lena Löfström presenterade för en oförberedd styrelse (ärendet stod inte i kallelsen) var att söka bidrag från Vetenskapsrådet / Ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap. Vetenskapsrådet har en särskild stödform för tidskrifter, och exempelvis Personhistorisk tidskrift har i många år kontinuerligt fått ekonomiska bidrag till utgivningen därifrån (60.000 kronor för år 2003). Detsamma gäller många andra tidskrifter. PHT får för övrigt bidrag till sin kontinuerliga utgivning även från Kungliga Patriotiska Sällskapet.
 
Det finns vissa krav som måste vara uppfyllda för att komma ifråga för bidrag från Vetenskapsrådet, både krav på innehållets kvalitet och på hur tidskriftens utgivning är organiserad; de flesta av dessa kan lätt uppfyllas bara GF har en styrelse som anser att detta är något att satsa på. Ett krav är att tidskriften måste ha ett vetenskapligt redaktionsråd, och ett sådant har vi under de senaste åren rekryterat. Det handlar om personer som har en akademisk förankring och samtidigt själva är släktforskare, har publicerat för släktforskare intressanta saker eller i sin forskning har haft anledning att flitigt utnyttja släktforskares arbeten.  
 
När jag i styrelsen tog upp möjligheten med finansiering genom bidrag från Vetenskapsrådet, var detta förslag inte gripet ur luften, utan baserades på de diskussioner vi i redaktionen hade fört med redaktionsrådets medlemmar. Dessa är forskare som har kontakter med bidragsbeviljande institutioner och erfarenhet av att söka medel till olika forsknings- och publikationsprojekt, och de kan alltså förväntas ha den kompetens som krävs för att göra en sådan bedömning.
 
När Ian Hamilton vill avfärda möjligheten med bidrag från t.ex. Vetenskapsrådet med att jag redan sedan länge har haft ett uppdrag att söka sådana medel, bortser han från att vi i redaktionen redan sedan länge haft ett öga på möjligheten att söka bidrag från Vetenskapsrådet och diskuterat saken med sakkunniga personer. Att uppfylla de krav som Vetenskapsrådet ställer görs inte i en handvändning, men när man väl blir beviljad bidrag är det frågan om just en långsiktig stödform särskilt avsedd för tidskriftsutgivning, alltså det som Hamilton vill hävda inte finns.

[SoH:s redaktionsråd]

Släkt och Hävds redaktionsråd vill med anledning av den uppkomna situationen avge följande gemensamma uttalande:
 
Vi har vid olika tidpunkter 2001-2002 kontaktats av Släkt och Hävds redaktion med förfrågan om vi vill medverka i ett vetenskapligt redaktionsråd för tidskriften.
 
Vi har uppfattat denna förfrågan så att syftet med att skapa ett sådant redaktionsråd har varit att säkra en hög vetenskaplig nivå för tidskriften även i fortsättningen. Detta syfte har av oss uppfattats som underordnat ett mer övergripande sådant, nämligen att säkra tidskriftens fortsatta utgivning under en överskådlig framtid. Etablerandet av redaktionsrådet har således varit ett första steg i skapandet av förutsättningar för tidskriften att komma i åtnjutande av ekonomiskt stöd från Vetenskapsrådet eller andra institutioner. En förutsättning för att det överhuvudtaget ska vara meningsfullt att söka sådana anslag, är nämligen just att tidskriften har ett vetenskapligt redaktionsråd.
 
Det har inte varit något svårt beslut för oss att besvara redaktionens förfrågan med ett ja. Släkt och Hävd är en tidskrift som genom åren publicerat många även vetenskapligt värdefulla bidrag till vårt gemensamma historiska arv. Faktum är att tidskriften i sig numera har blivit en del av vårt kulturarv. Flera av redaktionsrådets medlemmar är för övrigt, i likhet med redaktörerna, yngre än tidskriften och uppfattar därför denna kulturarvsstatus närmast som en självklarhet. För dem tillhör Släkt och Hävd det som 'alltid' har funnits. Till det som också 'alltid' funnits hör det akademiska inslaget, varom artiklar av t ex Hans Gillingstam och Jan Eric Almquist i de tidigaste årgångarna vittnar. Artiklar av hög kvalitet levererades under dessa år även av Pontus Möller, Paul Wilstadius, Erik Hellerström m fl.
 
Släkt och Hävd har utvecklats till en mötesplats mellan släktforskare och akademiska forskare för ett ömsesidigt fruktbart utbyte. Man måste fråga sig om det finns någon annan gren på humanvetenskapernas träd, där amatörforskningen har blommat ut till en så hög kvalitativ nivå som inom genealogin. Utan samspelet med den akademiska världen hade detta knappast varit möjligt. Samtidigt har den livaktiga genealogiska amatörforskningen genererat ett flöde av nya frågeställningar, tankesätt och infallsvinklar för gamla olösta 'akademiska' forskningsproblem och ibland kanske även ställt oss inför helt nya problem. Det finns faktiskt också exempel på att icke-akademiker har löst traditionellt akademiska problem själva. Vi kan därför inte se att en gränsdragning mellan akademiska och icke-akademiska forskare på något sätt gynnar en fruktbar forskningsprocess för någondera parten.
 
Vi pläderar inte för någon elitism och hävdar inte någon rätt till tolkningsföreträde som grundas i våra akademiska titlar. Vi tror på varje individs rätt till delaktighet i det gemensamma kulturarvet och på varje individs rätt att utifrån sina förutsättningar lämna sitt bidrag till detta arv. Vårt uppdrag som företrädare för de humanistiska vetenskapernas 'elittrupper' är att hjälpa till i en sådan process genom råd och konstruktiv kritik. Vi är rådgivare, inte diktatorer. SoH är i dagsläget den enda arena som finns för ett fruktbart samarbete mellan släktforskning och akademisk forskning i tryckt form. Vi har uppfattat det så att släktforskarna i gemen har önskat att ett sådant samarbete bör fortgå och utvecklas. Om det inte är så, är vi beredda att, om än motvilligt, dra oss tillbaka. Vår mening är dock att båda parter skulle förlora mycket på ett sådant beslut.
 
Eftersom Släkt och Hävd med den nuvarande redaktionella ledningen fortsatt sin utveckling i positiv riktning, har vi bedömt att den tidpunkt då tidskriften har kvalificerat sig för ekonomiskt stöd i snabb takt har kommit allt närmare. Vi som valt att medverka i redaktionsrådet har givetvis gjort det utifrån antagandet att den angivna målsättningen är rimlig och realistisk. Vi har därför förväntat oss att styrelsen i en nära framtid skulle kontakta oss i denna fråga för diskussioner om hur det praktiskt ska genomföras. I stället får vi utan någon förvarning plötsligt i GFA läsa att SoH skall 'sammanslås' med en annan skrift med helt andra förutsättningar och traditioner.  
 
Vi ställer oss helt oförstående till denna händelseutveckling. Detta förslag innebär, om det genomförs, att vårt och redaktionens arbete för Släkt och Hävd har varit förgäves. Det innebär också att en del av vårt gemensamma arv riskerar att förskingras, pga av ett ogenomtänkt, oförankrat och odemokratiskt tillvägagångssätt.
 
Lars Ericson
Mats Hallenberg
Kaj Janzon
Werner Pursche
Per-Axel Wiktorsson
Anders Winroth

[Ian Hamilton GF]

Nu börjar det verkligen dyka upp nyheter i debatten.  
 
De krav som Vetenskapsrådet ställer på skrifter för att stödja dem har inte presenterats för styrelsen av redaktören. Men vem som helst kan ju studera dem på http://www.vr.se/humsam/index.asp?id=463&dok_id=453 - det borde jag förstås ha gjort tidigare.
 
Det är helt uppenbart att Vetenskapsrådet inte har haft föreningsägda och -styrda tidskrifter i åtanke, utan en helt annan kategori av skrifter. Man förutsätter bl a separat ekonomisk redovisning för skriften. Man antar att det finns ett upphandlat avtal med den som sköter distribution av skriften (inga volontärer och expeditionsanställda med gummitutor här inte). Tidskriftens redaktör eller redaktörer bör utses för en begränsad tidsperiod av ett redaktionsråd. Redaktörskap bör alternera mellan olika universitetsorter inom landet eller, i särskilda fall, internationellt.
 
Man kan ana varför Jonas Kuschner varit angelägen om att på eget bevåg utse ett vetenskapligt redaktionsråd. Styrelsen har nämligen inte varit informerad om, än mindre utsett något sådant. Vi har bara reda på det genom vad som står i Släkt och Hävd. Nu har redaktören i och för sig haft mandat att utse medarbetare till redaktionen, t ex lektörer. Men om man läser Vetenskapsrådets hemsida klarnar det varför han valt att kalla dem just redaktionsråd. (Läs citatet ovan en gång till! Vem utser vem som utser vem?)
 
Vetenskapsrådet skriver vidare: I tidskriften publicerat material bör vara originalartiklar av hög vetenskaplig kvalitet. För att säkerställa detta bör tidskriften ha ett väl utvecklat system för kvalitetsgranskning. Vad det senare innebär får vi veta i instruktionerna för hur man fyller i ansökan: Sedan 1995 är ett villkor för stöd till vetenskapliga tidskrifter att redaktionerna på sikt skall införa en vetenskaplig granskning av artiklarna genom att anlita från redaktionen fristående experter, helst två per artikel.
 
Hoppsan.
 
Vart tog den mötesplats mellan släktforskare och akademiska forskare för ett ömsesidigt fruktbart utbyte vägen, som de fem i redaktionsrådet värnar om? Skulle en vanlig, självlärd släktforskare någonsin kunna få en artikel publicerad i den Släkt och Hävd i ny skepnad som Jonas Kuschner drömmer om? Jag är glad att jag fick in min artikel 2002...
 
Uppenbarligen har Jonas Kuschner berättat mer för redaktionsrådet om sina stora planer än för sin uppdragsgivare styrelsen. Å andra sidan är han på ett sätt pålitlig: Ansökningstiden gick ut 15 september. Jonas har missat en deadline igen.

[Anders T Johansson]

IAN
 
Jag försöker att komma underfund med vad det är som gör att ni, trots att ni skriver att ni värnar om Släkt och Hävd, ändå helst vill lägga ner den. Det ända som hittills har framkommit är din motvilja och dina samarbetsproblem med Jonas Kuschner. Så då måste det vara detta som gör att, om ni inte kan få bort honom som redaktör, så skall tidskriften läggas ner. Att ni sen väljer att kalla nedläggningen för något annat är väl trots allt av mindre betydelse.
 
Utifrån egen erfarenhet av publicering i en medicinsk tidskrift som har en vetenskaplig granskning av artiklarna, så delar jag inte din osäkerhet att den egna forskningen inte skulle kunna passera en sådan granskning. Det har helt enkelt att göra med hur mycket grund man har att stå på när man visar sina resultat. Om det är detta som gör att du är glad att du lyckades publicera din artikel redan 2002 får du själv och alla som har läst den svara på.
 
Anders T Johansson

[Anders Ryberg]

Personligen så skulle jag se det som en stor förmån att få mina eventuella alster expertgranskade. Ty i granskarens roll ingår även att lämna råd om vad som kan behöva förbättras innan en artikel publiceras. Denna möjlighet till kommentarer skulle jag se som ett argument för att välja SoH om en sådan situation inträffade.
 
Enbart den som inte skriver artiklar utan källstöd har något att frukta vid en kvalitetsgranskning.  
 
Till och från blossar det upp debatter om källkritik här på Anbytarforum. Jag är dock förvånad över att finna GF:s ordförande på motståndarsidan.
 
Anders

[Michaël Lehman (Philippos)]

Ian Hamilton påstår, att Vetenskapsrådet ?inte har haft föreningsägda och -styrda tidskrifter i åtanke, utan en helt annan kategori av skrifter?, därför att ?[m]an [bl a] förutsätter separat ekonomisk redovisning för skriften?. Detta argument faller direkt tack vare det enkla faktum, att man med moderna bokföringsprogrammata utan några som helst svårigheter kan skapa särredovisningar av enskilda projekt. Om GF - mot förmodan om ledningen inte bytes ut - skulle behålla SoH och vilja söka bidrag från VR, skulle sålunda GF:s skattmästare med hjälp av ett bokföringsprogram utan egentligt merarbete och med enkelhet kunna framställa de ekonomiska rapporter, som VR skulle vilja ha.
 
Med tanke på de uppfattningar, som vissa av styrelsens ledamöter och suppleanter här har framfört, måste vi nog vara tacksamma över, att Jonas och inte styrelsen har utsett redaktionsrådet.
 
I övrigt ansluter jag mig till Anders T. Johansson och Anders Ryberg. Ian Hamiltons och Lena A. Löfströms ständiga tjuvnyp på Jonas och en del övriga debattdeltagare är också direkt ovärdiga och oanständiga ledamöter - och därtill styrelsens ordförande och skattmästare! - av GF:s styrelse!
 
Dessutom väntar Kaj Janzon, Anders Winroth och jag fortfarande på svar på våra frågor.

[Torsten Berglund]

Micha?l Lehman frågade i måndags om valberedningens sammansättning.  
 
På GF:s våmöte valdes Chris Henning och Helene Larsson till valberedning med Chris som sammankallande, medan den tredje platsen i valberedningen inte gick att tillsätta på mötet p.g.a. uteblivna förslag. Efter mötet adjungerades därför undertecknad att ingå i valberedningen fram till nästa vårmöte.  
 
Vad gäller frågan om vem som kommer att föreslås som ny ordförande i GF, så har föreningen inte haft för vana att innan årsmötet offentliggöra valberedningens förslag, åtminstone inte under senare år. Detta tillvägagångssätt kan, enligt min mening, ifrågasättas eftersom val av styrelseledamöter borde vara en fråga som intresserar alla GF:s medlemmar, inte bara dem som har möjlighet att närvara vid årsmötesförhandlingarna.  
 
I skrivande stund är det oklart huruvida Ian Hamilton, som tidigare meddelats på vårmötet och i senaste GF-A, kommer att avgå på höstmötet ett år innan hans mandattid löper ut, eller kvarstå som ordförande till nästa höstmöte 2004.
 
Torsten Berglund

[Anders Winroth]

Ian Hamilton begår flera misstag i sitt hånfulla och raljerande svar. Jag förstår inte varför någon förtjänar ett sådant bemötande.
 
Han påstår att redaktionsrådet har utsetts utan att styrelsen informerats. Jag har upplysts om att styrelsen var informerad om mitt medlemsskap i redaktionsrådet. Hävdar Hamilton alltså att detta är osant?
 
Hamilton hävdar att Vetenskapsrådet inte stöder föreningsägda och -styrda tidskrifter. Detta torde komma som en överraskning för medlemmarna i t. ex. Svenska historiska föreningen och Personhistoriska Samfundet (utgivarna av Historisk tidskrift och Personhistorisk tidskrift).
 
Hamilton undrar vidare om en vanlig, självlärd släktforskare någonsin skulle kunna få en artikel publicerad i Släkt och Hävds nya skepnad. Jag råder ordföranden att läsa senaste numret, där tre av fyra artiklar är författade av självlärda släktforskare. Det senaste numret har granskats av redaktionsrådet (som för övrigt arbetar gratis och ideellt, med eller utan egenbekostade gummitutor för att vända sidorna). Jag var med och granskade Hamiltons egen artikel i ett tidigare nummer. Så svaret på hans fråga är ett rungande Ja! Det är just det som är meningen, att Släkt och Hävd ska vara en mötesplats för vanliga självlärda släktforskare (dit jag räknar mig själv, för jag började släktforska och publicera mig själv långt innan jag fick akademisk utbildning) och dessa förkättrade akademiska forskare (dit jag väl också, tyvärr, måste räkna mig själv, eftersom mitt intresse för släktforskning ledde mig till att studera historia på universitetet). Det är just denna Släkt och Hävd, med artiklar av bland annat Hamilton, som vi i redaktionsrådet bedömer kan få bidrag från Vetenskapsrådet.
 
När vi nu alltså har fått till livs ett utlåtande om kvaliteten hos Hamiltons forskning och han själv givit utsökta prov på sina ledarskapstalanger återstår väl för de av GF:s medlemmar som är i närheten av Stockholm att komma till höstmötet på lördag och göra sina representativa stämmor hörda.

[Kaj Janzon]

Ända sedan denna debatt började har jag haft uppfattningen att ordförande Hamilton tänker avgå vid årsmötet. Nu verkar det som om även den saken är något oklar.
 
Men det är ju inte det enda som är oklart i den här affären, milt uttryckt. För mig är det t ex oklart vem Helene Larsson är (man kan ju inte känna alla). Chris Hennings position har nu någorlunda klargjorts genom Micha?l Lehmans ansträngningar och Torstens besked. Men vem är denna Helene Larsson?

[Stig Östenson]

Jag har legat sjuk några dagar och därför inte kunnat följa de senaste inläggen. I går kväll, febrig, försökte jag komma ikapp.Jag försöker sotera mina tankar. En förkrossande majoritet på över 60 debattörer önskar, att SoH skall fortsätta som självständig tidskrift, numera unik i sitt slag, eftersom PHT sedan 1999 inte längre publicerar texter av renodlat släkthistorisk eller genealogisk karaktär.  
   De föregivet ekonomiska skäl som anförts för förslaget om SoH:s samgående med SlfÅb är ej hållbara. Det har blivit alltmera uppenbart och kommenterats av flera debattörer, att styrelseledamoten  Lena Löfströms ohämmade utfall mot SoH:s redaktör är uttryck för personliga motsättningar, och efter Ian Hamiltons senaste inlägg, där han i stället för att tacka Jonas Kuschner för att denne under sin korta tid som redaktör lyckats skapa förutsättningar för att tidskriften skall komma i åtnjutande av årligt utgivningsstöd, ger honom några skopor ovett för detta, är det uppenbart, att även Ian Hamilton, som i sina tidigare inlägg framfört sin redaktörskritik på ett mera civiliserat sätt, har en minst lika negativ inställning till Kuschner.Att dennes arbetsmiljö varit mycket komplicerad, som jag tidigare antagit, framgår av hans inlägg den 3/10 kl. 01.34.
   En fråga som trängt sig på är om hela syftet med förslaget om SoH:s samgående med SlfÅb var att bli av med SoH:s redaktör och på köpet bli kvitt problemen med en tidskrift, vars upplaga före Jonas Kuschners tillträde som redaktör 2001 minskade kontinuerligt med över 1 500 exemplar åren 1990-2000, då Ian Hamilton var GF:s ordförande (GF hade år 1990 3 926 medlemmar och år 2000 2 403. Denna minskning med knappt 39 procent har sedan dess upphört - antalet medlemmar var 2002 2 422).
   Av styrelsen för en förening, vars medlemstal krympt så våldsamt under såpass kort tid, måste självklart varje planerad förändring av verksamheten analyseras i första hand utifrån frågeställningen Är detta något som med säkerhet eller hög grad av sannolikhet kommer att gynna medlemsutvecklingen? Enligt siffror som presenterats av Ted Rosvall och Ian Hamilton subskriberar redan i dag nästan en tredjedel av GF:s medlemmar på SlfÅb. Om ett samgående av SoH med årsboken realiseras, så kommer dessa GF-medlemmar att få tillgång till vad som återstår av SoH för ett lägre pris genom att säga upp medlemskapet i GF än genom att vara kvar. Självklart kommer en hel del att välja att vara kvar, men man kan vara fullständigt säker på att medlemsraset kommer att starta på nytt, även om det utan en medlemsenkät är omöjligt att veta, hur stort det blir. Det är mot bättre vetande, som det från styrelsens sida har hävdats, att ett genomförande av förslaget skulle kunna resultera i en ökning av medlemstalet.
   Medlemsraset under 1990-talet måste ha medfört betydligt större ekonomiskt avbräck för GF än vad en från 2001 verksam ensam redaktör kan ha åstadkommit. Åren 1990-97 skickades det årligen ut i genomsnitt 92 sidor GF-Aktuellt till GF:s medlemmar, fördelade på 6 utskick (i tre år), 5 utskick (i fyra år) och 4 utskick (ett år). Under dessa åtta år, då den årliga avtappningen av medlemmar i medeltal uppgick till 140 individer, kan det inte ha varit tal om någon samordnad distribution med SoH, som utkom med tre nummer per år, därav ett dubbelnummer. Varje årgång innehöll då i genomsnitt 250 sidor och de följande tre åren, 1998-2000, 214 sidor. De första årgångarna med Jonas Kuschner som redaktör har innehållit 416 sidor (2001)och 360 sidor (2002). Om det andra numret av årgång 2003, som enligt Lena Löfström är att vänta vid Lucia,har lika många sidor som det första, så kommer Jonas Kuschner på mindre än tre år att ha ansvarat för redigering och utgivning av nästan lika många sidor sidor (900)som den föregående redaktionen lyckades åstadkomma under fem år, 1996-2000 (942 sidor)Det småaktiga klankandet på Jonas Kuschner bör tystna!(Att medlemsraset på 1990-talet inte fortsatt 2001 och 2002, kan naturligtvis vara en tillfällighet, men det kan inte uteslutas, att det har att göra med Jonas Kuschners insatser som redaktör).
   Med hjälp av bidrag från statliga myndigheter och privata stiftelser kan även små föreningar ge ut publikationer med högt anseende nationellt och internationellt. Så är fallet med Personhistoriska samfundet, där jag är medlem sedan 1964. Den senaste tryckta medlemsförteckningen är från 1994, då medlemsantalet uppgick till 282 individer (Därtill kommer institutioner, som var prenumeranter på samfundets tidskrift PHT, 111 svenska, 23 nordiska och 22 utomnordiska [från 7 länder]). Jag förmodar, att en så liten förening kan ha haft utgivningsbidrag ganska länge, men detta framgår inte av äldre årgångar av PHT, eftersom uppgifter härom tidigare inte var obligatoriska.Fr.o.m.år 2000 innehåller emellertid PHT informationen, att den utges med stöd av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) och Kungl. Patriotiska Sällskapet (HSFR har numera bytt namn till Vetenskaprådet [Ämnesområdet för humaniora och samhällsvetenskap]). Om tidskriftens inriktning heter det fr.o.m. PHT 1999:1:I fråga om texter med renodlat släkthistorisk eller genalogisk karaktär hänvisas till publikationer med särskild täckning av just dessa forskningsområden. Ämnesområdet släkthistoria/genealogi är alltså inte längre  företrätt i PHT, som åtnjuter årligt utgivningsbidrag.En tidskrift, ägnad åt just detta ämnesområde existerar, nämligen SoH, vars nuvarande redaktör fr.o.m. 2002 lyckats knyta ett kvalificerat redaktionsråd till tidskriften - en förutsättning för att få utgivningsbidrag från Vetenskapsrådet - ,varför SoH numera, till skillnad från tidigare, torde ha goda möjligheter att få en ansökan om utgivningsbidrag beviljad, under förutsättning att GF:s styrelses förslag om tidskriftens framtid inte verkställs. SoH är den enda tidskrift som kan fylla den nisch som blivit ledig genom PHT:s exklusiva inriktning sedan 1999 på personhistorisk och biografisk forskning.
   Tillägg. Ian Hamilton har helt missuppfattat bestämmelserna för utgivningsbidrag från Vetenskapsrådet.PHT, som åtnjuter sådant stöd, utges av en förening, som är mycket mindre än GF.Författarna är ofta men långtifrån alltid personer med akademisk utbildning.

[Mats Hallenberg]

Som akademisk forskare är jag mycket förvånad över Ian Hamiltons låga tankar om landets alla engagerade släktforskare. Att dessa självlärda historiker inte skulle kunna skriva vetenskapligt värdefulla artiklar är rent nonsens, menar jag. Det bevisas också av det stora antal spännande uppsatser som publicerats i släkt och hävd genom åren.  
 
Jag förstår heller inte inställningen att ambitiösa släktforskare/skribenter minnsann inte skulle vara betjänta av att få sina uppsatser granskade av kunnigt fackfolk. Sekterism har aldrig gynnat någon, varken proffs eller amatörer. Jag vidhåller att det vore en stor olycka för alla ambitiösa släktforskare man tog ifrån dem möjligheten att publicera sina resultat i en seriös tidskrift!
 
Mats Hallenberg
historiker,
Stockholms universitet

[Nils Hård af Segerstad]

När det gäller titelsjukan i Släkt och Hävd kan man konstatera att artikelförfattarnas yrkestitlar (eller jur.kand. o dyl)finns med från starten 1950 ända t o m nr 1988:1, därpå är de utan titel fram till nr 2000:1, då pendeln svängt tillbaka, så att deras yrken-titlar åter finns med i tidskriften.

[Stig Östenson]

Febern har släppt, tankeskärpan förhoppningsvis blivit bättre.
Med SLÄKTHISTORISKT FORUM, med SLÄKTFORSKARNAS ÅRSBOK och med SLÄKT OCH HÄVD är vårt lands släktforskare väl försedda med goda publikationer, trots nedläggningen av Svenska Antavlor, som jag beklagar.
Alla de tre publikationerna behövs:
SLÄKTHISTORISKT FORUM (5 nummer med 200 sidor eller mer per år, utgiven av Sveriges Släktforskarförbund)med artiklar av intresse för de flesta släktforskare, rapporter om enskilda forskares fynd, reportage och principiellt viktiga artiklar, en recensionsavdelning samt Torget;
SLÄKTFORSKARNAS ÅRSBOK(formellt nr 6 av Släkthistoriskt  Forum, med växlande sidantal [mellan 185 och 342 i de sju årgångar jag själv har]), med en upplaga på omkring 4 000 exemplar och med god tillgång till kvalificerade bidrag enligt redaktören Håkan Skogsjö;
SLÄKT OCH HÄVD (3 nummer per år, därav ett dubbelnummer,sidantal mellan 360 och 416 de senaste två fullständiga årgångarna [2001 och 2002], utgiven av Genealogiska Föreningen). Vår äldsta genealogiska tidskrift, som, tack vare det viktiga förarbete, som gjorts av redaktören Jonas Kuschner, snart torde ha möjligheter att av Vetenskapsrådet accepteras som en vetenskaplig tidskrift för släkthistoria/genealogi, när nu Personhistorisk tidskrift fr.o.m. 1999 uttryckligen exkluderat detta ämnesområde.Ett rimligt omfång på en årgång torde vara mellan 300 och 360 sidor (Det stora sidantalet 2001 beror på att det årets dubbelnummer var en festskrift för tidskriftens förste redaktör Pontus Möller till hans 80-årsdag. Enligt Ian Hamilton, som var medlem av tidskriftens redaktionskommitte´ under 1990-talet,hade man då svårt att få in material, varför varje årgång 1996-2000 omfattade i medeltal 223 sidor). Tidskriften har f.n. en upplaga på drygt 2 400 exemplar och enligt redaktionen, i likhet med Släktforskarnas Årsbok, god tillgång till kvalificerade bidrag.
   Behovet av Släkt och Hävd i dess nuvarande skepnad har med skärpa fastslagits av deltagarna i  detta meningsutbyte, som nu pågått oavbrutet i snart 20 dygn, och flera av deltagarna har framfört sina tankar om hur denna skepnad skall kunna bevaras. Gemensamt för dessa framtidstankar för tidskriften är en stor tvekan - för att uttrycka sig mycket milt - inför den nuvarande föreningsstyrelsens vilja och förmåga att värna om denna skepnad.
   GF var 1987 en förening med 5 236 medlemmar (i verksamhetsberättelsen [SoH 1988-89, s. 167] redovisas därutöver 3 260 medlemmar i tio regionalföreningar, vilka dock redan när verksamhetsberättelsen trycktes var självständiga och anknutna till Sveriges Släktforskarförbund). Från det då i snabb utveckling stadda Sveriges Släktforskarförbund fanns det ett  intresse för att ta över dels GF:s bibliotek/arkiv med samlingar, lokaler och personal, dels också Släkt och Hävd, som Släktforskarförbundet planerade att ge ut som årsbok. En överenskommelse om ett sådant övertagande var nästan färdig men kom aldrig till stånd. Nu, 16 år senare, när GF har krympt betydligt och har mindre än hälften så många medlemmar som då, är det måhända en övermäktig uppgift för föreningen att ekonomiskt klara både att driva Släktforskarnas arkiv med dess samlingar och att ge ut Släkt och Hävd. Den nuvarande styrelsen tycks i vart fall ha gjort den bedömningen och är beredd att avhända sig SoH för att kunna ha kvar Släktforskarnas arkiv.
    Inom Sveriges Släktforskarförbund finns det uppenbarligen ett intresse för att mot en penningsumma (?, hur stor?)låna namnet Släkt och Hävd som ett tilläggsnamn till den årsbok, som startade 1987, fast man då inte fick ta över SoH. Förbundet ansvarar redan för utgivningen av två av landets tre viktigaste genealogiska publikationer. Är man  intresserad av att vara huvudman även för den tredje, Släkt och Hävd i dess nuvarande skepnad, med en egen redaktion, och att stödja en ansökan om utgivningsbidrag från Vetenskapsrådet för SoH som vetenskaplig tidskrift inom ämnesområdet släkthistoria/genealogi? I så fall  ett oväntat gott slut på detta meningsutbyte.
   Men förbundet har redan sin väletablerade årsbok och har kanske inte  något genuint  intresse för Släkt och Hävd. Är kanske Släktforskarnas arkiv mera intressant?
   En boskillnad mellan Släkt och Hävd och Släktforskarnas arkiv torde vara oundviklig i framtiden, men hur den kan komma att se ut är väl knappast möjligt att spekulera omkring nu.

[Anders Winroth]

Det är ju ganska förfärande med de starkt vikande medlemssiffror som Stig Östensson meddelar här ovan. GF hade 2002 38 procent färre medlemmar än 1990, då Ian Hamilton blev ordförande. GF har 1504 medlemmar färre än 1990. Om alla dessa hade betalat en medlemsavgift om 250 kronor i år skulle detta innebära en inkomst på 376 000 kronor, som GF alltså inte får nu. Det är inte så konstigt att GF:s styrelse överväger rent desperata åtgärder, som att skjuta föreningens flaggskepp i sank. Jag hör rykten om att GF har gått bakåt med hundratusentals kronor om året på sistone.
 
Mot den bakgrunden är ju GF:s fortsatta riktning mycket viktig. Man undrar vad den som kandiderar till att efterträda Ian Hamilton som ordförande (han har ju själv sagt att han tänker avgå, vilket man väl får lita på, och jag har svårt att tro att han gitter sitta kvar efter allt han har sagt i detta forum) har för id?er om hur man ska vända GF i rätt riktning (fler medlemmar, större inkomster). Jag tror GF:s medlemmar vore intresserade av att veta vad den nye ordföranden tänker sig att hon eller han ska göra för att skapa förutsättningar för att GF ska överleva.
 
Med tanke på vad Lena Löfström säger ovan om att släktforskare i allmänhet uppfattar GF som en förening för adel och akademiker, så är det väl viktigt att ordföranden - ansiktet utåt - är varken det ena eller det andra. Jag håller inte med om att GF är en föreningen för adel och akademiker, men man måste ju ofta rätta sig efter hur saker uppfattas, inte efter sakernas rätta tillstånd. Vad som behövs är ju uppenbarligen en fredsmäklare som kan sluta fred mellan de stridande partierna i styrelsen, så att krafterna kan gå till sådant som är konstruktivt för GF och dess mål, istället för käbbel. Vad som har blivit uppenbart i den här debatten är att det finns många som är villiga att arbeta för GF:s överlevnad, och den rätta personen på ordförandeposten borde kunna styra de krafterna mot konstruktiva mål.

[Kaj Janzon]

Ett visst inslag av akademiker är väl oundvikligt då En av GF:s viktigaste uppgifter är att verka för vetenskaplig genealogi [Ordförande Ian Hamilton i GF-Aktuellt nr 155]. Utan att ens ha sett GF:s medlemsförteckning vågar jag dock utan vidare gissa att den procentuella andelen akademiker med största sannolikhet ligger under 20 %. Det är väl ingen större mening att jag frågar Hamilton eller Löfström om denna gissning är korrekt. Jag lär ju knappast få något svar på den frågan heller.

[Lena A Löfström]

STOPP och belägg. Nu får ni hejda er lite. Anders Winroth var snäll att inte pådyvla mig uttalanden jag INTE gjort! Du får nog läsa igenom debatten igen för jag har då aldrig sagt något om GF och adel. Det var faktiskt en annan person som tog upp den frågan.
 
Vad gäller det s k vetenskapliga rådet Du ingår i så har Du tolkat Ian helt rätt. Styrelsen har inte utsett detta råd. Men mer information om detta kommer senare. Vi beklagar om ni fått en felaktig bild av er roll.
 
Kaj har dock en poäng i att det bör finnas ett visst inslag av akademiker. Det är blandningen som gör en bra verksamhet. Däremot kan jag inte alls ge svar på hur det ser ut i vår medlemskår. Jag har inte tillgång till medlemsregistret och jag tror faktiskt inte vi registrerar medlemmarnas utbildning där (det skulle nog inte DI gilla). Men 20 % låter lite lågt tycker jag. Men som sagt, det har jag inga belägg för. Av de medlemmar jag själv mött, vilket är relativt många, så har många en akademisk utbildning men haft sitt yrkesverksamma liv utanför institutionsvärlden.

[Ian Hamilton GF]

GF:s styrelse har den 5/11 beslutat föreslå medlemsmötet att avvakta till höstmötet 2004 med att fatta beslut om eventuell samverkan mellan Släkt och Hävd och Släktforskarnas Årsbok. Styrelsen finner att den behöver mer tid för beredning av frågan. Beredningen kan omfatta bland annat enkäter, utarbetande av åskådningsexempel på hur en gemensam skrift skulle kunna utformas, diskussioner med Förbundet, genomlysning av alternativa förslag mm.
 
Diskussionen kan således sannolikt fortsätta ett år till, och det är kanske nödvändigt för att reda ut alla missförstånd och andra besynnerligheter som förekommer i debatten. Jag återkommer med mer detaljer, bl a om vad Vetenskapsrådets företrädare säger om sin policy.
 
Just nu vill jag bara tillägga att många spådde GF:s totala utplånande när regionalföreningarna lämnade GF och Förbundet bildades. Det har tagit många år att vända trenden. Tecken på en vändning syns nu. Låt det vara osagt om webbplatsen eller redigeringen av Släkt och Hävd eller något annat bidragit mest till detta. Det är just sådana saker vi behöver undersöka och dokumentera.
 
Vi avhänder oss inte Släkt och Hävd, inte heller säljer vi eller hyr ut namnet. Vi har sett och ser stora möjligheter att få nya medlemmar genom en samverkan. En stor grupp ännu icke GF-medlemmar skulle vinna mycket, också ekonomiskt, på att bli medlemmar enligt den modell som presenterats. Även detta kan dock behöva studeras i mer kvantitativa termer, kanske i form av en marknadsundersökning (detta hemska ord i en folkrörelse).
 
Jag överväger just nu allvarligt om jag kan försvara för mig själv och andra att lämna ordförandeskapet under löpande mandatperiod med tanke på de uppgifter som ligger framför oss det närmaste året.

[Jojje Lintrup]

Äntligen ett ljus i mörkret! När jag läste Stig Östensons senaste inlägg, började jag känna hopp om att denna destruktiva och meningslösa diskussion äntligen kanske kan vändas till en konstruktiv dialog mellan de som ansvarar för utgivningen av S&H och de som läser tidskriften.
För det är väl den framtida situationen som är det viktiga, inte att allt ska förbli vid det gamla som så många förfäktar!
Jag personligen hyser inte det minsta tvivel om att goda vetenskapliga och seriösa genealogiska arbeten ska fortsätta att publiceras, vare sig de hamnar i S&H eller någon annanstans. Jag tvivlar inte heller över huruvida vi kommer att få se nya svenska antavlor eller inte. Det kommer vi sannolikt, på ett eller annat sätt - det är nämligen utgivningsformen som har spelat ut sin roll. Kanske vi kommer att få se betydligt större och mer användbara antavlor - i CD-skivor som följer med ShF i framtiden! Kanske utökas Rötters utbud?! (Stig, du glömde Rötter i din uppräkning av genealogisk litteratur - hur mycket innehåller inte den publikationen?!)
Så varför gnälla så förbaskat mycket? Det har förmodligen aldrig publicerats så mycket genealogiskt någonsin som just nu, och tolkar jag vibbarna rätt, så kommer säkert en hel del annat i framtiden som vi bara kan drömma om.
Jag tycker mig tolka ett och annat jämmer i leden orsakat av att Den Fina Gamla Tidskriften riskerar att bli mindre fin i händerna på den mer jordnära hop som organiseras av förbundet. Ändå är det just förbundet som står för utvecklingen inom släktforskningen, med den mycket omfattande utgivningen av alla nya publikationerna. Och om ni nu tycker att den utvecklingen är bra, så varför litar ni inte på att S&H kan utvecklas i samma riktning? Det är ju befängt att tro att förbundet skulle förvandla S&H till en sämre sorts publikation! Vad finns det för fog att tro något sådant?
Jag hoppas att det finns fler än jag som tycker att förändringar kan vara av godo och att en utveckling är önskvärd för att vi inte ska fastna i det förgångna!

[Michaël Lehman (Philippos)]

Anders Winroth skriver förvisso inte, att styrelsen har utsett redaktionsrådet, utan att styrelsen är informerad om att ett sådant har utsetts. Det är en viss skillnad, och personligen känner jag en djup tillfredsställelse över, att rådet har utsetts på det sätt, som har skett.
 
Ian Hamilton skriver, att han just nu allvarligt överväger ?om [han] kan försvara för [sig] själv och andra att lämna ordförandeskapet under löpande mandatperiod med tanke på de uppgifter som ligger framför oss det närmaste året?. I mina öron låter det märkligt och precis som Anders Winroth förväntar jag mig avgångar från styrelsen med anledning av vissa ledamöters osakliga kvasiargumentation i detta forum.  
 
Personligen har jag svårt att försvara för både mig själv och andra att efter Hamiltons och Löfströms uppträdande i detta forum stanna som medlem i GF, om dessa två ledamöter sitter kvar i styrelsen. Men å andra sidan gör det säkert ingenting. Vad skall GF med medlemmar med ?begränsade praktiska erfarenheter? till?

[Anders Ryberg]

Det gläder mig att se att GF:s styrelse fattat ett vettigt beslut om att uppskjuta beslutet om SoH. Jag kommer nu att gå med i GF så att jag kan påverka utvecklingen inifrån.
 
En mycket viktig fråga återstår dock. Kommer GF:s styrelse i framtiden att vara geografiskt representativ för GF:s medlemmar, eller tänker kommer ordet riksförening även i framtiden att syfta på det gamla (av historiker drömda) Sveariket, såsom brukar vara fallet i Stockholmscentrerade/Stockholmsfixerade organisationer?
 
Anders

[Kaj Janzon]

Jorge Lintrup ser ljus i mörkret och känner vibbar om framtiden. Jag själv är inget vidare bra på att uttolka vibbar och äger heller ingen kristallkula. Däremot lider jag av ”dubbelseende”. Jag är nämligen både GF-medlem (Jorge också?) och knuten till SoH:s redaktionsråd. Jag är bl a därför i den privilegierade ställningen att jag känner till betydligt fler fakta om det aktuella fallet än vad som hittills har kommit fram i denna debatt. Kanske är det av den anledningen jag inte riktigt förmår känna samma entusiasm inför framtiden som vibbuttolkarna.
 
Jag tror man ska akta sig för att dra förhastade slutsatser av den ljusglimt Jorge tycker sig se i tunnelns ände. Framför allt tror jag inte att man som GF-medlem bör låta detta sparsamma ljus leda sig till något av evenemangen som Arkivens dag bjuder på, även om den litet olämpligt råkar infalla på samma dag som GF:s årsmöte. Det är inte lite 'råkande' i denna händelsekedja .
 
Jag behöver inga vibbar för att inse att det på GF:s årsmöte kommer att avges förklaringar som inte alls kan återfinnas i texterna ovan. Det är därför viktigt att den som tänkt gå till årsmötet inte avstår från detta nu med känslan av att ‘nu är det klart, SoH är räddat'. Riktigt så enkelt är det inte.
 
De som kan sin historia har för övrigt säkert noterat att GF:s höstmöte äger rum på årsdagen för Stockholms blodbad.

[Jonas Kuschner]

Hamilton hävdar nu att jag har haft mandat att utse medarbetare till redaktionen, t ex lektörer. Det är möjligt att Hamilton vill kalla de personer som ingår i redaktionsrådet lektörer (vilket jag uppfattar som personer mindre fast knutna till en tidskrift), men jag har hela tiden kallat det just ett redaktionsråd, ingenting annat. Oavsett vad Hamilton nu vill hävda, har jag dessutom hållit Ian Hamilton och styrelsen informerade om rekryteringen av detta och därtill uppfattat det som att jag har haft både Hamiltons och styrelsens godkännande av de personer som har tagits in i rådet. (Om det inte har kommit med i protokollen beklagar jag detta, men jag har tidigare inte kunnat drömma om att saken skulle ifrågasättas.)  
 
Dessutom kan var och en se att ett redaktionsråd finns upptaget i SoH:s huvud sedan nu fem häften tillbaka, alltsedan SoH 2002:1. Det bör ju även Hamilton, Löfström och styrelsens övriga ledamöter ha noterat, om de alls läser SoH. Ingen har emellertid kommit till mig och sagt att Jonas, det där redaktionsrådet som är nämnt över innehållsförteckningen - vad är det för något?
 
Jag vet att man egentligen inte bör återge privata brev i ett öppet forum, men jag tänker bara citera vad som är absolut nödvändigt för att ge stöd åt min ståndpunkt. Apropå ett annat ärende, en personnamnsfråga i vilken prof. Per-Axel Wiktorsson, tidigare bl.a. redaktör för Sveriges medeltida personnamn, hade meddelat en sakkunnig kommentar, skrev jag i ett epostbrev till Ian Hamilton  den 8/7 2002 kl. 07:03 följande:
 
Eftersom vi har känt behovet av nordistisk kompetens passade vi dessutom på att fråga Wiktorsson om han kan tänka sig att inträda i redaktionsrådet, vilket han tackade ja till att göra. Jag skulle vara tacksam för ditt godkännande av hans namn.
 
I svaret från Ian Hamilton, samma dag 23.31, står
 
Jag har inget emot Wiktorsson som medlem i redaktionsrådet, och är övertygad
om att styrelsen med glädje godkänner förslaget.
 
Hamilton har alltså inte bara varit informerad, han har till och med själv i korrespondens med mig använt ordet redaktionsråd.
 
Det kan kanske finnas skäl att påpeka att ett redaktionsråd inte i sig är något påfund från Vetenskapsrådet (den bidragsbeviljande myndigheten som har nämnts ovan), utan en under skiftande namn förekommande institution knuten till de flesta etablerade tidskrifter över hela världen. Avsikten är helt enkelt att till den mindre redaktionen som en extra resurs knyta en något större grupp fasta medarbetare med en rådgivande funktion. Genom att finnas nämnda på samma ställe i tidskriften som den egentliga redaktionen, får dessa ett erkännande för det arbete som de lägger på uppgiften.
 
Vi i redaktionen har haft stor nytta av redaktionsrådet. Många redan bra artiklar har genom dess medlemmars granskning och kloka synpunkter blivit ännu bättre. (Som Anders Winroth påpekar, har även Ian Hamiltons artikel om Peder Skarp genomgått en granskningsprocess.) Onödiga små faktafel, oklarheter i formuleringar o.s.v. som vi i redaktionen inte har noterat, har fångats av dessa kunniga personer. Dessutom har de faktiskt bidragit även till den vanliga korrekturläsningen och många rena skriv- eller inscanningsfel har på det sättet kunnat tvättas bort som annars kanske hängt med hela vägen till tryckeriet. Någon perfektion går nog aldrig att uppnå (och somliga fel insmyger sig i slutskedet), men genom att inkomna manus passerar framför flera personers ögon kan man åtminstone komma närmare målet.
 
Jag är tacksam för det obetalda arbete som redaktionsrådet har lagt ned. Jag tror att GF:s medlemmar och SoH:s läsare är det, och jag tycker att Hamilton, Löfström och den övriga styrelsen borde vara det.

[Jan-Christer Strahlert]

En välkänd centerman (bondeförbundare) sa Man skall inte sälja skinnet innan björnen är skjuten. Jag hoppas att så kommer vara fallet i fortsättningen, att Släkt och Hävd kommer att få fortleva i en fortsatt välmående ställning som en saklig, vetenskaplig och vederhäftig periodica inom släktforskningen. SoH behövs om publiceringen skall bli så allsidig och mångfaldig som det är möjligt. Bra att någon drog i bromsen samt att dessa förhastade planer sköts på framtiden. Nu väntar vi bara på nya välmatade nummer. Enligt redaktör Jonas Kuschner lär det finnas material, det ser vi fram emot. Medlemmar i GF bör om det är möjligt besöka höstmötet, även om arkiven drar på arkivens dag, för att där kolla läget om Släkt o Hävds framtid.
Jan-Christer

[Ian Hamilton GF]

Låt oss först försöka få klarhet i vilka förändringar av Släkt och Hävd som förutsätts för stöd från Vetenskapsrådet. Jag har ingen anledning att betvivla att Anders Winroth, Stig Östenson, Mats Hallenberg m fl är i god tro när de hävdar att många artiklar av självlärda, icke akademiska forskare skulle kunna tryckas i en på sådant sätt förändrad SoH. Men vad säger den ansvarige handläggaren på Vetenskapsrådet om saken?
 
Jag ringde Olof Lindström, forskningssekreterare på Vetenskapsrådet, och frågade. Svaret blev mycket klart, men för säkerhets skull skrev jag ut mina anteckningar, mejlade dem till honom och bad honom korrigera eventuella missuppfattningar. Han gjorde så, och gav mig tillstånd att återge svaret här. Läs nu noga:
 
Fråga: Vilken sorts tidskrifter är det som Vetenskapsrådet främst avser att stödja?
 
OL: Det är tidskrifter som ger forskare möjlighet att publicera sina forskningsresultat för att andra forskare skall kunna reagera på det skrivna.
 
Rådet kräver dessutom att tidskrifterna skall ha en referee-ordning så att forskare utanför redaktionen gör den vetenskapliga kvalitetsbedömningen.  
 
Fråga: Menar Du alla slags forskare, eller bara sådana som är knutna till universitet och högskolor?
 
OL: Det är akademisk forskning det handlar om. Vi får ofta frågor från t ex hembygdsforskare som lagt ner mycket arbete på olika lokala projekt, men det är inte sådant stödet är avsett för.
 
Fråga: Hur är det med forskning om enskilda personer och släkter?  
 
OL: Frågan är oklar, eftersom man kan forska på t ex Gustav III eller familjen Bernadotte.
 
Fråga: Kan man ha ett blandat innehåll, där akademisk forskning och annat kombineras, t ex inslag av populärvetenskap och bidrag från icke akademiska forskare?
 
OL: Nej, det vi stöder är publiceringsmöjligheter för kvalificerad originalforskning. Det är inte meningen att man ska fylla ut tidskriften med annat innehåll. Det viktiga är att det skall vara originalforskning och inte återgivande av vad andra sagt.
 
Fråga: Känner Du till Släkt och Hävd?
 
OL: Ja.
 
Fråga: Tror Du man med smärre förändringar skulle kunna få SoH godtagen som vetenskaplig tidskrift i Vetenskapsrådets mening?
 
OL: Det skulle ju bli en helt annan slags publikation. Skulle era medlemmar verkligen acceptera det?

[Michaël Lehman (Philippos)]

Ja, nu kan vi ju stanna upp ett tag och fundera kring vad Hamilton, Löfström, och Nordin, tidigare har sagt.  
 
Lindström skriver, att VR stöder ?publiceringsmöjligheter för kvalificerad originalforskning. Det är inte meningen att man ska fylla ut tidskriften med annat innehåll. Det viktiga är att det skall vara originalforskning och inte återgivande av vad andra sagt.?.
 
Anser Hamilton detta vara ett argument för sin egen ståndpunkt, och kan man därav draga slutsatsen, att Hamilton anser, att icke akademiskt skolade släktforskare inte kan utföra kvalificerad originalforskning, utan enbart kan återgiva vad andra redan har sagt? Anser Hamilton vidare, att Släkt och Hävd idag inte innehåller artiklar baserade på originalforskning eller att Släkt och Hävd inte bör innehålla artiklar baserade på originalforskning? Det vore ju i så fall en intressant kovändning, om man jämför med vad Hamilton, Löfström, och Nordin, tidigare har hävdat i denna diskussion.
 
Det intressanta är emellertid, att Lindström antyder, att SoH faktiskt skulle kunna komma i åtnjutande av ekonomiskt stöd från VR, och med tanke på Jonas Kuschners reorganisation av arbetet med och redaktionen av SoH (ett kompetent redaktionsråd för granskning av tidskriftens artiklar, en stringent käll- och referenshanteringsapparat etc.) skulle väl SoH inte bli en helt annorlunda tidskrift jämfört med dagsläget.

[Anders Winroth]

Jag ber om ursäkt, Lena, det var din styrelsekollega Lotta Nordin som berättade att GF av många upplevs som en förening för akademiker och adel (3 nov. 21.47).
 
Jag undrar fortfarande om Ian Hamilton står fast vid vad han sade i sitt inlägg 4 nov., 23.31. Har styrelsen eller ordföranden informerats om mitt medlemskap i redaktionrådet?  
 
Det är glädjande att höra (Ian Hamilton, 6 nov., 23.31) att styrelsen beslutat föreslå medlemsmötet att avvakta till höstmötet 2004 med att fatta beslut om eventuell samverkan mellan Släkt och Hävd och Släktforskarnas Årsbok. Det skulle vara ännu bättre att få höra om detta betyder att SoH kommer att komma ut med de sedvanliga fyra numren (två enkelnummer och ett dubbelnummer) tryckta på papper under 2004. Vi har ju tidigare fått höra att GF kommer att fortsätta att ge ut SoH, men det betydde att den ska slås ihop med förbundets årsbok. Jag oroar mig att det, återigen, är fråga om nyspråk, att skenet bedrar. Så skulle Ian Hamilton vilja göra det helt klart exakt vad förslaget innebär? Jag förstår inte vad Kaj Jansson antyder, men jag oroar mig att han vet mer om planerna för Släkt och Hävds framtid.
 
Personligen är jag nyfiken på om mina insatser i redaktionsrådet kommer att behövas i fortsättningen. Men jag borde väl ge mig till tåls och få höra det från den nya styrelsen.
 
Ian Hamilton har ju också haft en pratstund med Vetenskapsrådet. Det skulle ha varit intressant att höra vilket nummer av Släkt och Hävd som Olof Lindström hade sett när han sade att han kände till tidskriften. Om han inte har sett något nummer under de senaste tre åren, utan ett nummer från 90-talet så förstår jag fullkomligt att han inte tror SoH kunde komma ifråga för bidrag. Speciellt inte om han såg ett nummer där en av redaktionsmedlemmarna ståtade med en falsk doktorstitel (tala om titelsjuka!). Byrådirektör Ian Hamilton står intill. Det är min, och andras, bedömning att Släkt och Hävd i sitt nuvarande skick faktiskt kan få bidrag från Vetenskapsrådet och andra stiftelser. Men vi kan ju inte sia i kristallkulor, som Kaj Jansson säger. Det enda sättet att få reda på det är att ansöka. Det är därför jag är så intresserad av Lena Löfströms tidigare påstående att styrelsen har prövat alla bidragsvägar. Men varför får vi inte veta vad som faktiskt har gjort?

[Michaël Lehman (Philippos)]

Kaj Janzon frågar ovan (onsdag den 05 nov 2003 kl. 15.15) vem Helene Larsson, som sitter i valberedningen, egentligen är. Svaret får man säkerligen, om man surfar till  www.eniro.se, klickar på Privatpersoner och söker efter Ian Hamilton i Stockholm. Då får man  två träffar, varav en är civilekonom, vilket, så vitt jag vet, ordförande Hamilton inte är (enligt olika årgångar av adelskalendern är ordförande Hamilton fil. kand. och f.d. byrådirektör vid Sida). Den andre Ian Hamilton, däremot, är visst samboende med - Helene Larson! Hoppsan! Nepotism upphöjd till politisk strategi...