ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-10-31  (läst 2156 gånger)

2003-10-29, 12:14
läst 2156 gånger

Lotta Nordin (Lotta)

Jag saknar något i den här debatten. Jonas Kuschners egna förklaringar. Jonas är styrelseledamot i GF och redaktör för SoH, han var med och tog ett beslut på ett styrelsemöte i våras om en utgivningsplan. Ingen reservation från honom finns till det protokollet vad jag kan se. I utgivningsplanen fastställdes ett ”senaste”-datum för inlämning av godkänt korrektur till tryckeriet och tid för när distribution av SoH skulle ske. Det fastställdes även max antal sidor som enkel- respektive dubbelnummer av SoH skulle innehålla. Denna utgivningsplan och reglering av antal sidor bestämdes bl a för att kostnaderna för tryckning, utskick och liknande skulle kunna klaras av.  
Det jag saknar är alltså en förklaring till varför detta beslut inte kan hållas. En förklaring som bara redaktören kan ge. En redaktör, även om han jobbar på ideell basis, måste väl hålla sig till fattade styrelsebeslut som rör hans redaktörsjobb? Styrelsebeslut som han dessutom själv varit med om att fatta.
 
Lena skriver ovan: ”Redaktören har dessutom, alltsedan han fick uppdraget som redaktör, haft uppdrag att författa ansökningar till alla de ställen han idag och här anger som presumtiva finansiärer. Till dags dato har ingen sådan ansökan framlagts”. Varför? Även här borde Jonas stå för svaret.
 
Det är ju, vad jag förstår, på grund av redaktörens handlande och därigenom förhöjda kostnader som förslag om SoH:s eventuella sammanslagning med SlfÅ eller ändring av antal nummer per år kommit upp. Men ingenstans kan jag hitta någon förklaring på detta från Jonas. Det enda han gör är att angripa ett förslag som helt och hållet kommit till p g a att han inte skött det han åtagit sig att ansvara för. En redaktörs uppgift är väl inte enbart att samla in material och ”sätta ihop” en skrift, han måste väl också rimligtvis se till att utgivningsplan och andra bestämmelser angående skriften följs?  
Det finns också prenumeranter på SoH och hur ska man fakturera dessa om utlovat antal nummer per år inte kommer som de ska? Prenumererar man på årsbasis så räknar man väl med att få alla årets nummer under prenumerationstiden, inte året efter. Förmodligen kommer fler och fler prenumeranter att säga upp sitt abonnemang på grund av att SoH inte kommer som utlovat, med resultat att GF:s inkomster minskar.
 
Jag vill gärna ha SoH kvar i dess nuvarande form och med samma antal nummer som hittills per år (om dom kommer rätt år!), men jag förstår mycket väl att det inte kan fortsätta som det är nu med tanke på kostnaderna.  
”I dess nuvarande form”, skrev jag, med viss reservation för vissa smärre detaljer. Artiklarna och layouten har jag absolut inte något emot, tvärtom, men däremot alla dessa titlar på artikelförfattarna och till och med recensenterna. För min del blir en artikel inom genealogin inte mer trovärdig när det står att författaren är fil kand, fil dr, major, byrådirektör, professor eller överläkare med mera liknande. Snarare nästan tvärtom, det känns lite löjligt att någon på grund av en titel skulle vara mer trovärdig än någon utan titel när det gäller genealogisk forskning och redovisning. Det är snarare källredovisning, källkritik och sådant som gör en artikel trovärdig.
Att rabbla titlar på recensenterna är, enligt min mening, ännu mer löjeväckande. Vad är det som säger att t ex en överläkares recension är mer vederhäftig bara för att han är överläkare? Denna titelsjuka, jo det anser jag att det är, skrämmer nog bort en del både läsare och presumtiva medlemmar från GF. Jag har vid ett par släktforskardagar stått i GF:s monter och pratat med folk från hela Sverige och då upptäckt att många anser att GF ”enbart är för adel”, ”enbart är för akademiker” och så vidare, och då är ofta anledningen till att man tycker så dessa titlar som rabblas efter varje artikel och recension i SoH. Förhoppningsvis fick jag några att tänka om.  Möjligen skulle jag kunna tänka mig att acceptera dessa titlar om de verkligen hade något med ämnet att göra, men så är det inte (med några få undantag). Och som sagt, recensenterna.nej, där passar det inte alls. Däremot kanske det kan vara av intresse om det finns redovisat vad författaren till en artikel har publicerat tidigare inom ämnet.

2003-10-29, 12:53
Svar #1

Michaël Lehman (Philippos)

Jag kan inte instämma i Lottas resonemang. Att angiva en artikelförfattares titel - åtminstone i de fall, där det rör sig om en akademisk eller en högre yrkestitel - är alls icke oväsentligt. Även om en akademisk examen inte garanterar ett bättre utfört vetenskapligt arbete, så är det åtminstone troligen i de flesta fall så, att en person med relevant utbildning förmår utföra ett bättre arbete än en person utan relevant utbildning. Därför är angivandet av titlar enligt min mening ett av många tecken på kvalitetssäkring.
 
Bengt Hildebrand för i sin bok Handbok i släkt- och personforskning (1961), s. 14f, följande tänkvärda resonemang.
 
?Om man fasthåller, att den genealogiske och biografiske forskaren måste lära sig att avgränsa sitt område från andra vetenskapers och respektera deras metodik, så gäller emellertid detta förhållande även i omvänd mening. En ytlig historisk iakttagelse av allmännare slag, t. ex. vid en riksdagsdebatt eller ett regentmöte, kan lätt nog göras, liksom vissa iakttagelser rörande en person, familj och släkt. Alla samla vi i det dagliga livet sådana erfarenheter och draga slutsatser därav. Men ett verkligt, ingående och fruktbringande studium därav, av systematisk art och genom sin sanning av förblivande värde, är något helt annat. Det kan icke tillräckligt läras ens hos de historiska särdisciplinerna, än mindre inhämtas av naturvetenskap, teknik och medicin. /./ Alltför ofta ser man, hur personer, kunniga på alla möjliga specialområden utom det rent historiska, utan någon egentlig förberedelse friskt och frejdigt ge sig in på historisk forskning och framställning. Detta sker även på studiefält, där man borde fordra mycken kunskap och som äro verkligt svårbearbetade, t. ex. släkt- och personfrågor rörande medeltiden, 1500- och 1600-talen. Följderna ha icke uteblivit. Sådana forskare göra ej sällan fel av de slag, som den historiska undervisningen vid våra universitet och högskolor söker utrota redan på proseminarieelevernas stadium. Dessa fel begås, emedan vederbörande icke ens vet, var de verkliga problemen och svårigheterna ligga.?
 
Lotta har förvisso rätt i, att metoden - och då även metodredovisning - är ett viktigt inslag i forskningsarbetet. Men huru många forskare utan relevant akademisk utbildning äger insikter i vetenskapliga metoder och teoribildningar? Och i vilken mån uppfyller årsboken detta kriterium? Tag er en titt i senaste årsboken och ni skall märka skillnaden mellan SoH och årsboken. Jonas har arbetat hårt för att giva SoH en bättre grafisk formgivning och en mer strikt och konsekvent redaktion bland annat med avseende på käll- och referenshanteringsprinciperna. Årsbokens redaktion är därvidlag mer generös; varje artikelförfattare kan hantera källor och referenser efter eget gottfinnande.
 
Att SoH skall läggas ned på grund av förseningen i utgivningsplanen framstår för mig alltjämt som ett svepskäl. Jag tror inte, att det är den verkliga orsaken, men avhåller mig från att här i detta forum spekulera om en verklig och bakomliggande orsak till beslutet. Anledningen till, att jag misstror styrelsens förklaringar, är argumentets svaghet. Om man i en efterfrågad verksamhet - och om det faktum, att SoH är efterfrågad kan väl ingen tvekan råda - hamnar efter i planeringen, sätter man antingen in extra personella resurser eller har tålamod till dess man hinner ikapp sig igen på annat sätt. Eftersläpning är i sig intet argument för nedläggning.
 
Lotta bekymrar sig också över, att prenumeranterna skall säga upp sina abonnemang. Det kommer de väl troligen att göra också om styrelsens förslag bifalles, ty då kommer väl dessa institutioner - jag utgår från, att prenumeranterna är just institutioner i form av bibliotek och liknande - vara helt hänvisade till årsboken, som de troligen redan köper av förbundet. Även detta synes därför vara ett mycket svagt argument, som i stort sett inte tillför diskussionen någon saklig substans.

2003-10-29, 15:33
Svar #2

Utloggad Lena A Löfström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 964
  • Senast inloggad: 2022-11-01, 10:39
    • Visa profil
Michael,
 
personalen på Släktforskarnas arkiv är inte anställda för att hantera föreningsfrågor. De arbetar uteslutande med Släktforskarnas arkiv och deras arbetsuppgifter är inte så begränsade att man kan säga att den ena gör det eller den andre gör det, de hjälps alla åt med allt.
 
En person, på 75%, arbetar dock i första hand med medlems-/besökarservice i form av bl a hjälp med sökningar, kopiering, beställningar, ta emot besökare, svara på mail etc.
 
Sedan läser Du verksamhetsberättelsen väldigt selektivt. Det tycker jag minskar Din trovärdighet. Om Du läser igenom den en gång till från början till slut så kanske Du ser att en av de sju som Du hittat bland personalen där också avlidit under året! Något som för de allra flesta medlemmar är väl känt då Bertil Bogle var såväl välkänd som välrenomerad släktforskare och kanslichef. Vi saknar honom mycket.  
 
Vad beträffar den sjunde så framgår det klart att det är en volontär, dvs personal som inte är anställd utan utför ett ideellt arbete. Denna person har efter många års ideellt arbete på halvtid nu gått i pension.
 
Vi skulle i själva verket behöva mer personal men det tillåter inte ekonomin. Så det är inte som Du skriver att man ” sätter man antingen in extra personella resurser...”
 
Alla föreningsärenden sköts av styrelsen, som består av personer vilka alla, men några få undantag, också arbetar heltid. Detta gäller då medlemsregistrering, bokföring, personalärenden, arbetarskydd, förhandlingar med facket, registrering av adressändringar, inbetalningar, in och utträden, kontakter med prenumeranter (bland annat svarar på alla reklamationer på grund av utebliven SoH), kontakter med andra föreningar och myndigheter, planering av hela GFs verksamhet och mycket mycket annat. Till detta kommer också allt arbete förknippat med vår lokal. Slå i spikar som ramlat ut, laga bord, fixa nya möbler, sätta upp gardiner, laga spisen, brandskydd, lås, dörrar, hyresgäster, datorer, nätverk, kolla fukten, laga stopp i toaletten. Ja egentligen allt som en verksamhet utan fastighetsskötare måste ha skött på ett eller annat sätt. Detta ingår i en styrelsemedlems skyldigheter. Allt på ideell basis. En ideell förening har i allmänhet inte ekonomi att köpa dessa tjänster, så ej heller GF.
 
Dina kommentarer runt det ”akademiska” har jag bara en kommentar till.. Vad jag känner till så är Genealogi INTE en akademisk disciplin! Ännu är kanske bäst att tillägga eftersom man i Lund för första gången och på försök nu i höst startat just en grundkurs i släktforskning. Jag håller fullständigt med Lotta om att det är oväsentligt.
 
Ditt citat från 1961 tycker jag på sitt sätt faktiskt mer understryker vad Lotta vill säga..
 
” ...Det kan icke tillräckligt läras ens hos de historiska särdisciplinerna, än mindre inhämtas av naturvetenskap, teknik och medicin. /./ Alltför ofta ser man, hur personer, kunniga på alla möjliga specialområden utom det rent historiska, utan någon egentlig förberedelse friskt och frejdigt ge sig in på historisk forskning och framställning...”
 
Jag kan inte se annat än att skribenten faktiskt hävdar att det är helt oväsentligt om någon är överläkare, hovrättsdomare, master of science eller professor i lingvistik för enligt skribenten måste man ju vara historiker och inget annat.
 
Själv hoppas jag dock att man kommit längre i utvecklingen, oavsett område, idag än vad man uppenbarligen hade år 1961.
 
Du skriver också ”Men huru många forskare utan relevant akademisk utbildning äger insikter i vetenskapliga metoder och teoribildningar? Tag er en titt i senaste årsboken och ni skall märka skillnaden mellan SoH och årsboken.” Detta tycker jag uttrycker ett så oförtäckt förakt för de allra flesta aktiva i släktforskarrörelsen, hembygdsrörelsen och många andra rörelser där fantastisk forskning genomförs.  
 
Du, 26 år gammal, förolämpar på detta sätt generationer av samlat vetande och förkastar allt vad som därvid framkommit!
 
Utan ”vanliga” forskare, utan akademisk bakgrund, skulle inte släktforskarrörelsen finnas. Inte heller växa som den idag gör. De stora flertalet är faktiskt alldeles helt vanliga snabbköpskassörskor, ingenjörer, byggjobbare, lärare utan akademiskt högtflygande planer. De är dem vi har att tacka för att detta forum finns till. Ett forum till gagn för alla.

2003-10-29, 16:20
Svar #3

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Rigiditet och oförmåga att anpassa sig till ett modernt och dynamiskt samhälle, t.ex. genom att klamra sig fast vid gammal titelsjuka är inte särskilt meriterande för en seriös släktforskare. Det är möjligt att akademiker har kontakterna och den lämpliga förpackningen som gör att deras arbete verkar mer övertygande, men om man tittar på de främsta släktforskarna idag, de som verkligen gör grovjobbet och skapar de dynamiska plattformarna som släktforskningen behöver för att utvecklas, så är det ganska glest mellan akademikerna (vad det nu betyder i en tid då praktiskt taget varenda person skaffar sig högskoleutbildning).
Michael Lehman, du får gärna presentera dina banbrytande arbeten för mig om du vill, för att övertyga mig om att ditt jobb är bättre än mitt! Upp till bevis!

2003-10-29, 16:36
Svar #4

Lotta Nordin (Lotta)

Micha?l, du skriver:
”Om man i en efterfrågad verksamhet /../ hamnar efter i planeringen, sätter man antingen in extra personella resurser eller har tålamod till dess man hinner ikapp sig igen på annat sätt.”  
Nu tror jag att det är på tiden att du kommer ut i verkligheten, Micha?l. Är det bara att knäppa med fingrarna så kommer det ”personella resurser” springande? Nej, naturligtvis inte. Att ha ”tålamod till dess man hinner ikapp sig” kanske gör att man blir ruinerad under tiden man väntar. En förening måste kunna planera sin ekonomi i förväg. Det fungerar helt enkelt inte att det helt plötsligt dyker upp oväntade höga utgifter gång efter annan under året, eller att inkomsterna minskar drastiskt på grund av att prenumeranter och medlemmar inte får den skrift som utlovats. En föreningsskrifts redaktör har ett ansvar både gentemot sin uppdragsgivare och medlemmarna i föreningen. Därför anser jag det också viktigt att Jonas själv svarar på dom frågor jag ställde.
 
Angående titelsjukan. Jag skrev att om titeln är relevant i sammanhanget så kan det kanske vara befogat att uppge den. Att recensenter med titlarna (t ex) f d major, vissångare och epidemiolog recenserar böcker om verkstadsindustri respektive medeltida urkunder säger ingenting om vad de vet om ämnet eller forskningsmetoder inom ämnet. Däremot kanske vissa läsare anser att en artikel om en adelssläkt verkar mer vederhäftig om författaren uppges vara riddarhusgenealog.  
 
GF är en förening för alla som är intresserade av genealogi, och då ska inte någon ”skrämmas” bort från GF på grund av att några akademiker drabbats av titelsjuka. Kan inte författarna få sina artiklar att verka trovärdiga utan att det ska uppges titlar, ja, då kanske de ska försöka skriva om artiklarna istället. Vad gäller titlar i SoH tror jag däremot inte att det är författarna själva (möjligen med vissa undantag) som propsar på att få titeln publicerad utan snarare redaktören som tycker att det är viktigt, möjligen med samma märkligt förlegade inställning till titlar som du har, Micha?l.

2003-10-29, 16:39
Svar #5

Michaël Lehman (Philippos)

Lena,
 
Det besvarar förvisso inte min fråga. Att personalen arbetar med Släktforskarnas arkiv har jag redan listat ut. Min fråga kvarstår alltså: Är det verkligen så mycket att göra med Släktforskarnas arkiv, att de anställda inte kan avsätta en dag tre gånger om året för att skicka ut Släkt och Hävd (möjligen med hjälp av frivilliga insatser)?
 
Man kan naturligtvis diskutera vem, som läser selektivt. Jag har visst noterat, att Bertil Bogle har avlidit. Den tjänst, som han uppbar, synes inte ha tillsatts ånyo. Det handlar alltså inte om en personfråga, utan om total tjänstegrad bland föreningens anställda. Därtill kommer, att jag inte har räknat med volontären, just på grund av, att volontärarbete är oavlönat. Den sjunde i min uppräkning är en bibliotekarietjänst om 20 %. Denna redovisas inte på hemsidan. Därav skillnaden mellan verksamhetsberättelsens sju angivna anställda och hemsidans fem.
 
Med ?personella resurser? förstås icke enbart anställda, utan även ideella insatser. Redaktören - det var ju SoH, som det var frågan om - är inte anställd.
 
Genealogien räknas tillsammans med en del andra discipliner till de historiska hjälpvetenskaperna. På grund av ett paradigmskifte under i synnerhet 1900-talets mitt, kom genealogien och biografien att minska i betydelse för professionella historiker; med historiematerialismens förödande dominans som förklaringsmodell kom många historiska hjälpvetenskaper att minska i betydelse, vilket i viss mån skedde till förmån för kvantitativa metoder. Jag hoppas, att dessa hjälpvetenskaper ånyo kommer att få en större plats i historieforskningen, åtminstone delvis tack vare den intressanta diskursen om nätverk som resurs.
 
Du kan naturligtvis roa dig med att påpeka min i sammanhanget ringa ålder, vad nu den har med saken att göra. Detta argumentum ad hominem är ett försök till perspektivförskjutning och ett fegt grepp att taga till när argumentationen brister. Jag förolämpar inte ?generationer av samlat vetande?, men kanske att Du och jag i så fall har olika kriterier för vad man kan veta och huru man uppnår kunskap. Det kan också vara så, att vi har olika uppfattningar om på vilket sätt en uppsats eller artikel skall vara disponerad för att man skall kunna tillmäta den vetenskaplig tillförlitlighet.
 
Nu har vi emellertid kommit långt ifrån ämnet.

2003-10-29, 16:50
Svar #6

Christina Norén-Svensson

Lena!  
Du har onekligen lätt för att ”gå igång”. Som jag läser Micha?ls inlägg - jag är 58 år, om nu åldern har något med detta att göra ! - är det en polemik med Lotta, där hon kallar det för titelsjuka att presentera artikelförfattarnas titel och akademiska meriter. Jag läser inte in något förakt för icke - akademiker i Micha?ls inlägg. Men vi läser och uppfattar saker helt olika tydligen. Och det kan man ju göra förstås. Detta är ju i det lilla en illustration till hur konflikter uppstår. Låt oss nu visa att vi kan handskas moget med olikheterna i bedömningar, åsikter etc. Dvs. bemöta varann med respekt!
 
Lotta!  
Jag ser det såhär. I debatter, som förts här i Anbytarforum tidigare har det framförts exempel på hur upprepad publicering av egna forskningsresultat ingalunda är någon garanti för god vetenskaplig kvalitet eller tillförlitlighet vad gäller utsagor och dragna slutsatser i material, som presenterats.  Om jag förstått Dig rätt vill Du ha den kvalitativt goda SoH, men utan titlar eftersom det ”gäller genealogisk forskning”. Jag vill med Micha?l Lehman instämma i att ”en akademisk examen inte garanterar ett bättre utfört vetenskapligt arbete” men redovisning av titel och i förekommande fall akademiska meriter har sitt berättigande såtillvida att presentationen ger en bild av författarens vetenskapliga skolning. För akademiska examina krävs ju att man skrivit en, ofta flera vetenskapliga arbeten och tillägnat sig ett källkritiskt tänkande liksom ett vetenskapsteoretiskt tänkande. Självklart har man nytta av det inte bara i den akademiska världen utan i allra högsta grad vid all forskning, också släktforskningssammanhang precis som Sven Wallerstedt påpekar här ovan. Det källkritiska tänkandet är inte en gång för alla givet, utan måste tränas, varför goda publikationer av hög kvalitet är ovärderliga. SoH är en sådan publikation.  
 
Något som definitivt inte befrämjar utveckling och fortsatt dialog är att bilda fronlinje mellan akademiker och icke- akademiker. Vi behöver varandra!  
 
Det kan i diskussionens hetta vara svårt att se vad som för diskussionen framåt, ofta syns det först i efterhand.  
I denna diskussion gäller det SoH, och att i såväl kort som längre framtidsperspektiv hitta utvecklingsmöjligheter och bästa tänkbara villkor för presentation av genealogisk forskning av god kvalitet.
 
Jag vill ge ett helhjärtat stöd åt Irma Ridbäcks kloka råd här ovan ”att låta varje betalande medlem avge sin röst via brev eller e-post. Då har man i en viktig fråga nått ut till de utanför stor- Stockholms-regionen boende medlemmarna och kan därefter stadgeenligt ändra Släkt & Hävds status.”

2003-10-29, 17:48
Svar #7

Utloggad Anders Winroth

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 83
  • Senast inloggad: 2015-09-16, 20:36
    • Visa profil
Men kära nå'n! Är vi inte alla släktforskare och personhistoriker, och alltså intresserade av personer? Varför skulle vi inte vara intresserade av artikelförfattares födelseår, yrke och bakgrund? Det är ju ofta man genom en artikel upptäcker att man är släkt med författaren. Jag brukar då skriva och be att få data på författarens härstamning från den gemensamma förfadern, så att jag kan mata in det i min lilla släktdatabas. Och då tar jag uppgifterna om författaren från författarpresentationen i SoH eller i årsboken.
För övrigt borde det vara självklart för alla forskare att man bedömer inte hur bra en artikel är på författarens titel, utan på artikelns innehåll. Det är ju därför det är så viktigt att ha källhänvisningar, vilket ju den nuvarande redaktionen för SoH har bemödat sig så mycket om.

2003-10-29, 18:09
Svar #8

Utloggad Lena A Löfström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 964
  • Senast inloggad: 2022-11-01, 10:39
    • Visa profil
Michael,
 
jag måste säga som Lotta..... Du måste ut i verkligheten. Du skrev ...avsätta en dag tre gånger om året för att skicka ut Släkt och Hävd ...
 
EN dag!!!!!! Vojne..... Du har inte mycket koll på sakernas tillstånd det är helt klart.
 
Tack och lov tror jag dock att de flesta som deltagit i diskussionen här, oavsett vad man anser i sak, förstår och uppskattar det enorma arbete ett utskick faktiskt innebär.
 
EN dag........

2003-10-29, 19:42
Svar #9

Utloggad Michael Lundholm

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 745
  • Senast inloggad: 2024-03-06, 15:53
  • https://lundholm.me
    • Visa profil
    • Släktforskning och personhistoria
Debatten om SoH har onekligen fått en ny knorr; akademiska titlar.  Det har redan framförts att det väsentliga i en artikel är innehållet, inte vem som skriver den. Argumentationen, inte författarens sociala eller akademiska status, är det som räknas. När det gäller argumentationen anser jag att det viktigaste är att man skall kunna upprepa en författares bidrag; dvs gå tillbaka till källorna och verifiera att analysen stämmer. Tyvärr är SoH ett positivt undantag i detta sammanhang. I alltför mycket släktforskning som publiceras idag sker inte denna redovisning. (Jag ger gärna exempel på uppmaning!)
 
Minst lika viktigt är dock om titelraseriet påverkar hur angelägen SoH upfattas av medlemmarna. Om det är så att det ses som ett utryck för elitism är det inte bra. Jag anser det vara av ett allmänt intresse att alltfler släktforskare tar steget att publicera sig och därmed utsätta sig för granskning av andra. Om det är många som inte tar steget att söka publicera sig i SoH pga detta är det inte bra. Jag inser att det är förmätet av mig som ännu inte publicerat mig i dessa sammanhang att hävda detta. Jag vill dock ändå hävda att det är sättet på vilket man kan upprätthålla kvaliteten.  
 
Om det är så att många uppfattar det som om man måste vara överläkare eller docent för att publicera sig i SoH är det inte bra. Personligen håller jag med Anders om detta med författarpresentationer: Det är roligt att vet ngt om den person som skriver artikeln. Jag vill dock hävda att det inte är avgörande. Om priset är att alltför många inte vågar att försöka publicera sig är det inte värt att betala: Konsekvensen blir att alltför lite bra släktforskning publiceras och det är väl det problem vi står inför idag?
//Michael Lundholm

2003-10-29, 20:06
Svar #10

Utloggad Lena A Löfström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 964
  • Senast inloggad: 2022-11-01, 10:39
    • Visa profil
Ber att få instämma till fulla med Michael Lundholm i hans senaste inlägg. Många kloka och välnyanserade ord.

2003-10-30, 15:28
Svar #11

Ian Hamilton GF

Det senaste stickspåret i denna diskussion, motsättningen mellan akademiskt inriktade släktforskare och vanliga amatörer, kräver en kommentar.
 
Jag har i ett antal ledare i GF-Aktuellt försökt framhäva att den akademiska forskningen har mycket att hämta av amatörforskningen, liksom självklart omvänt. Amatörforskare, som ju flertalet av oss är oavsett akademisk titel, kan på ett helt annat sätt än institutionsbundna historiker lägga ner oändlig tid på att studera både enskildheter i historien och samband över alla ämnesgränser. Båda behövs, det är hela saken.
 
Sättet att presentera författare och recensenter tycker jag för min del faller inom ramen för redaktörens mandat. Styrelsen kan och måste ha rätt att bestämma om ekonomi, utgivningsplan och tidskriftens profil; ingripande i det rent redaktionella arbetet ska styrelsen avhålla sig från.  
 
Det är dock lätt hänt att den som bara ser Släkt och Hävd och inte GF:s övriga verksamhet bildar sig en felaktig uppfattning om föreningen. Även om GF har som en av sina viktigaste uppgifter att främja vetenskaplig släktforskning är det lika viktigt att verka för vetenskaplighet i släktforskningen, dvs kvalitet, källkritik och tillförlitlighet hos vanliga släktforskare utan akademiska ambitioner eller kopplingar.
 
Genealogiska Föreningen bildades 1933 till stor del som en reaktion mot vad man då upplevde som en snorkig attityd från etablerade forskare mot amatörer och lekmän som ägnade sig åt att utreda mer eller mindre bemärkta släkter. I takt med att släktforskningen fick allt större utbredning som en folkrörelse har medlemsbasen breddats både socialt och geografiskt.  
 
I dag finns både totala nybörjare och mycket erfarna forskare med i föreningen, och GF har mycket att erbjuda båda dessa grupper och alla kategorier däremellan. Vår svagaste gren har väl varit att hjälpa forskare som är mitt uppe i det mest hektiska skedet av kyrkoboksläsning, eftersom vi före Genline haft ganska måttlig tillgång till just kyrkoböckerna. Men så fort forskaren har stött på ärftliga släktnamn bland anorna har de kunnat vända sig till vårt släktnamnsarkiv och därifrån kunnat gå vidare till litteratur och äldre forskningsresultat.  
För dem som just har börjat forska har ofta klippsamlingen och andra hjälpmedel på GF kunnat hjälpa till att hitta ett födelsedatum och en födelseort att inleda arkivforskningen med.
 
Det finns säkert ett antal GF-medlemmar som ser Släkt och Hävd som huvudskälet att vara medlem. Några har ju t ex sagt det i den här diskussionen. Men vi vet också att det finns ett stort antal som ofta känner sig främmande för Släkt och Hävds ämnesval och tycker att artiklarna är tunglästa och alltför sällan direkt relaterade till läsarens egen forskning. De väljer ändå att vara medlemmar för att de har annan nytta av föreningen, eller kanske mer oegennyttigt för att de helt enkelt vill att GF ska finnas. Några har uttryckt (i brev och mejl) att de kanske inte har konkret nytta av GF eller SoH just nu, men att id?n att samla släktforskares resultat för framtida forskares nytta är så viktig att de ändå vill vara med.
 
En allmän medlemsenkät skulle sannolikt ge så stort bortfall i vissa av grupperna att resultatet skulle bli ytterst svårtolkat eller rentav missvisande. Däremot kan det finnas skäl att fundera på en urvalsundersökning där man får följa upp och återkomma till dem som inte svarar spontant. Det är en arbetskrävande metod, men utsikterna att få ett användbart resultat är väsentligt större. Den kan därför vara värd att allvarligt överväga. Höstmötet bestämmer.

2003-10-30, 16:04
Svar #12

Jonas Kuschner

Lotta! Det är väldigt lätt att sitta på avstånd och svinga en virtuell piska över en annan, ideellt arbetande persons rygg.
 
Styrelsen tog en utgivningsplan, det är riktigt. Det var även min ambition att den skulle kunna hållas. Samtidigt är jag tyvärr så illa tvungen att äta och betala hyra. Det visade sig att jag blev tvungen att lägga SoH åt sidan för att avsluta och redovisa andra arbetsuppgifter som jag faktiskt, till skillnad från vad som är fallet med SoH, får betalt för. Så snart dessa saker var slutförda satte jag igång med att göra färdigt de två närmaste häftena av SoH. Nu, när det är gjort, sitter jag åter här med usel ekonomi och måste hetsa färdigt nästa arbetsuppgift för att förhoppningsvis kunna betala ytterligare en hyra.
 
När det gäller detta med prenumeranterna, får man intrycket av det du skriver, att en försening skulle innebära osäkerhet om tidskriftens framtida utgivning. Så är det givetvis inte. Som andra har påpekat, är det inte särskilt ovanligt att tidskrifter ligger något efter i utgivningen. Karolinska Förbundets årsbok ligger just nu två årgångar efter. Detta fenomen är alltså inte alls okänt för det slags institutioner som prenumerar på SoH. Att prenumeranter på grund av förseningen i utgivningen hör av sig till GF för att kontrollera att de inte gått miste om något häfte, är en annan sak.
 
Jag och den nuvarande SoH-redaktionen har under 2001-2002 producerat nästan dubbelt så många SoH-sidor som under den närmast föregående tvåårsperioden. Ger förseningen skäl att förmoda att vi inte skulle klara av att avsluta ytterligare en årgång? Knappast.
 
Dessutom: det är faktiskt inte jag som ytterst bär ansvaret för tidskriftens utgivning. Det är GF. Om jag av något skäl inte skulle kunna eller vilja fortsätta, är det ju bara för GF:s styrelse att finna någon annan redaktör, t.ex. någon annan styrelseledamot, att ta vid där jag slutar. Konstigare är det inte.

2003-10-30, 16:12
Svar #13

Utloggad Stig Östenson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 46
  • Senast inloggad: 2012-11-08, 17:05
    • Visa profil
I går fick jag ett brev från BENGT MATTSSON, känd för dem som regelbundet läser Släkt och Hävd. Han meddelade, att han delade den uppfattning, som jag givit uttryck för i denna debatt om GF:s styrelses förslag rörande Släkt och Hävd.Jag ringde upp honom och frågade,om jag fick återge hans brev här, som ett inlägg från honom, och det hade han inget emot. Så här skriver han: Karlskrona 28/10 2003 / Stig Östenson / Växjö/ För min del instämmer jag helt i Dina synpunkter på Släkt och Hävds eventuella nedläggning och sammanslagning med Släktforskarnas Årsbok. Förhoppningsvis kommer förslaget inte att genomföras. Det finns knappast majoritet för något sådant. Det skulle i så fall vara en stor förlust./ Med vänlig hälsning / Bengt Mattsson [adress]

2003-10-30, 17:57
Svar #14

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
De senaste inläggen, särskilt Lenas och Lottas, visar tydligt att här finns det verkligen mycket att diskutera och förklara innan ett beslut kan fattas i frågan.
 
Det framgår med all önskvärd tydlighet att styrelsens medvetna taktik har varit att vända på den normala demokratiska processen. Här var det tänkt att beslutet tas först, diskussionen senare. Och diskussionen hade man tydligen tänkt främst skulle gå ut på att man som ett mantra upprepar: allt var Jonas Kuschners fel, allt var Jonas Kuschners fel, allt var ...
 
Nya saker har här kommit till ytan och de behöver redas ut ordentligt. Inte blir vi klara med den här diskussionen till 8/11, långt därifrån.
 
När du nu ändå tidvis är närvarande här Lena, kanske du äntligen skulle kunna besvara mina frågor om vilka institutioner styrelsen har kontaktat i finansieringsfrågan och vad man har fått för svar när man har prövat så gott som alla vägar?
 
Det vore önskvärt att de som fått frågan besvarade den, i stället för att försöka vältra över den på Jonas Kuschner. Det är inte han som har påstått att nästan alla vägar undersökts. Det verkar onekligen lite konstigt att man i styrelsen anser att Jonas bör besvara en massa besvärliga frågor - vilket han nu också har gjort till fyllest - medan resten av styrelsen tydligen anser sig befriad från sådana skyldigheter.

2003-10-30, 19:17
Svar #15

Utloggad Jan Fredrik Kindstrand

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 96
  • Senast inloggad: 2020-07-02, 13:09
    • Visa profil
Förmodligen är det mesta redan sagt i denna debatt. Jag vill bara som gammal medlem av GF sedan mitten av 1950-talet uttala mitt stöd för en fortsatt utgivning av SoH. Jag skulle inte finna någon anledning att kvarstå som medlem i GF, om jag inte skulle erhålla SoH. Det är beklagligt att GF:s ledning rymmer personer, som står negativa till föreningens ursprungliga syften.
Jan Fredrik Kindstrand

2003-10-30, 22:12
Svar #16

Utloggad Lena A Löfström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 964
  • Senast inloggad: 2022-11-01, 10:39
    • Visa profil
Jonas ALLA i styrelsen behöver äta och ha tak över huvudet. Och jag tror t ex inte skattemyndigheten skulle köpa ett argument som nä, vi hade inte tid att göra någon deklaration för vi hade annat för oss.... eller för den delen facket om vi inte utbetalade löner och skötte allt som har med det att göra (arbetarskydd, personalutveckingssamtal, pensionsförsäkringar, grupplivförsäkringar, sociala avgifter, personalens källskatt, sjukförsäkring mm mm mm). Bara för att ta några få exempel. Och om Du nu ”tvingades” lägga SoH åt sidan - varför i hela världen meddelar Du då inte styrelsen? Jag mailade Dig ett antal gånger och frågade och fick aldrig svar.  
 
När man åtar sig ett uppdrag får man väga för och nackdelar. Man  måste känna efter om man tror sig ha tid för detta eller inte. Den bedömningen kan ingen annan göra åt oss. Man måste inse att det beslut man fattar faktiskt får följder. Och man måste förstå att om man inte gör det man åtagit sig så drabbar det omvärlden. Har Du egentligen en aning om hur mycket tid andra styrelseledamöter lägger ned på ideellt arbete? I GF såväl som andra föreningar. Och där finns inga pausar utan det går för runt!  
 
För att återgå till utgivningsplanen så togs den inte utan att Du först fick yttra Dig över vad Du ansåg vara rimligt och Du bedyrade då inför oss alla att det var inga problem alls, den skulle hållas. Nu skulle det vara slut på alla förseningar. Och, som tidigare Ian pekat på, så är ju försening något vi dragits med i stort sett hela tiden sedan Du påtog Dig redaktörskapet. Innan hade vi inte de problemen. Du har t o m själv undertecknad den verksamhetsberättelse där det i en särskild punkt bes om ursäkt för förseningarna och där styrelsen, inklusive Du själv, lovar att SoH under 2003 skall utkomma i tid. Redan då visste Du om hur Din ekonomi såg ut, att Du, liksom andra, måste ha mat och husrum. Borde Du då inte ha vägrat skriva på? Eller bett om en annan formulering som inte var så bindande för Dig?
 
Du skriver att det inte är något konstigt alls att prenumeranter hör av sig för att höra om de kanske missat något nummer eller så. I det här fallet är det inte alls det det är frågan om och det vet Du. Du vilseleder på ett otrevligt sätt tycker jag. Här har vi fått reklamation på reklamation i snart det oändliga under tre års tid, ett flertal institutioner har sagt upp sin prenumeration (av lite olika skäl, inte bara förseningen). Och som sagt i år har vi inte ens kunnat debitera. Jag undrar hur Du skulle agera om SvD inte damp ner i Din låda VARJE morgon, som Du ju betalt för (dvs om Du nu prenumererar). Jag tror att Du då skulle ringa SvD och jag är helt övertygad om att Du inte skulle säga ”nej men då, inte gör det något alls bara jag får den någon gång så...”. Själv förutsätter jag att den DN jag betalat för SKA ligga i min brevlåda varje morgon. Bortsett från institutionerna så har vi ju våra medlemmar som också undrar. Många betalar sin medlemsavgift och vill ha valuta för den samma år som de betalar. Inte några år efter. Har Du tänkt på att många har hög medelålder och kanske inte ens ”vågar” planera år i förväg utan verkligen vill ha vad de betalt för nu och inte sen.
 
Du har helt rätt i att Du som redaktör inte har något ansvar alls.. utan ytterst är det styrelsen. Men Jonas, Du är styrelseledamot och lika ansvarig som någon annan av oss. Men det är bara vi andra som insett konsekvensen och försökt hitta alternativa lösningar. Detta är heller ingen nyhet för Dig då det har diskuterats vid ett flertal styrelsemöten då Du varit närvarande under de senaste tre åren. Du har i snart tre års tid vetat att om det inte blev bättre skulle styrelsen tvingas finna någon form av lösning. Är det så att Du inte lyssnar eller vad beror det på att Du nu försöker få det hela att framstå som om det här är något helt nypåkommet som varken är förberett, diskuterat, vridits eller vänts på. Du har haft alla möjligheter i världen att säga ”jag klarar inte detta längre”, men det har Du inte gjort. Du har heller inte accepterat erbjudanden om att få hjälpredaktör eller annan typ av hjälp med produktionen. Du har velat göra allt själv. Det vill mer till än något hastigt påkommet för att det skall tas upp på vårmötet.  
 
Din ”redaktion” har också fått teknisk utrustning, programvaror mm i första hand medan ekonomi och administration, Släktforskarnas arkiv mm har fått stå tillbaks. Det har inte ens funnits en vettig skrivare att skriva ut lönespecarna på. Nä, inte förens jag själv gick och köpte bl a en laserskrivare för egna pengar och ställde dit. För att inte tala om allt annat många bidrar med.
 
Du gör en snygg SoH, det är det ingen som tar ifrån Dig. Men Du är inte den enda som arbetar ideellt med både tidsmässiga och ekonomiska försakelser som följd.
 
Och jag tillstår gärna att jag blir oerhört irriterad när jag för tredje året i rad har kanske en 20 reklamationer eller andra mail liggare med avseende på SoHs försening när jag kommer hem trött från ett heltidsarbete (oftast efter att dessutom ha tillbringat några timmar på GF, inte för att forska utan för att jobba). Å Du Jonas, jag har 6 barn!

2003-10-30, 23:00
Svar #17

Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)

Tar mig den konstnärliga friheten att här flika in en liten länk till Släktforskarrörelsens historia som finns här på Rötter.. (Länken återfinns till vardags i slutet av Förbunds-Rötters menyspalt.)
En allmän historik kring 'branschen' sitter väl aldrig fel för de som kanske inte sett texten förut, eller bara är allmänt nyfikna på hur det gått till genom tiderna.. (Inlägget är helt fristående från övrig debatt)

2003-10-30, 23:05
Svar #18

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Vad är detta? En synnerligen seriös diskussion (åtminstone vad vi trodde) håller på att sakta men säkert att urarta till ett infekterat getingbo.
 
Uppenbarligen (det framgår mer och mer) är det frågan om en inte särskilt bilagd tvist mellan styrelsen och redaktören, som på detta pinsamma sätt ventileras inför öppen ridå. Detta är uppenbarligen något som har glött länge innan det slutligen tagit eld. Det har tydligen inte så mycket med oss medlemmar i GF att göra, så våra heroiska och energiska insater för att rädda SoH, klingar förmodligen för döva öron så länge denna interna konflikt inte är löst.  
 
Sluta kivas, små barn, och gör något konstruktivt av det hela i stället! Som att förena edra krafter för fortsatt utgivning, t.ex. Prestige och sårad stolthet kan ni syssla med någon annanstans!

2003-10-30, 23:54
Svar #19

Christina Norén-Svensson

Lena!
Jag tror, inte bara jag utan vi alla som följt den här debatten har insett vilken djup söndring som föreligger mellan redaktören och Dig och kanske också andra styrelsens ledamöter.  
 
Men varför splittra mera? Varför inte reparera de förtroendeklyftor som uppstått och luftas här i debatten? Varför inte leva som Du lär ut dvs. ta hand om och kommentera de inlägg, som ett efter ett här kommer från ”gamla” GF:are och visa i handling att Du tar på allvar de äldre medlemmar, som Du säger Dig värna om.  
 
Jag förutsätter att Du inte tillhör den avgående delen av styrelsen utan ämnar fortsätta föreningens arbete. För att lyckas bra i det läge, som synes vara på väg att uppstå krävs visioner, förmåga samarbeta och att kunna ena. Det kommer att krävas mycket stora förmågor till reparativa gester. Besinna Dig för GF:s skull - även om det verkar vara svårt. För det kanske nu inte enbart handlar om SoH:s utan även om GF:s framtid.

2003-10-31, 00:25
Svar #20

Michaël Lehman (Philippos)

Jag delar Kaj Janzons, Carl-Fredrik Hanzons och Christina Norén-Svenssons analyser ovan. Mina skäl till detta är bland andra följande.
 
Jag har kommit med ett flertal synpunkter kring olämpligheten i den proposition, som styrelsen avser förelägga höstmötet. Jag har också försökt komma med förslag till förändrade arbetsrutiner, för att undanrödja bland annat problemata med kuvertering m.m. av Släkt och Hävd. Dessa synpunkter och förslag har då inte bemötts i sak, utan i stället har jag i nedlåtande ton fått veta, att jag är en obstinat pojkspoling, som saknar verklighetsförankring. Vi kan taga frågan, om inte Genealogiska Föreningens anställda kan ägna en del av sin arbetstid tre gånger om året för att hjälpa till med paketering av Släkt och Hävd som exempel. För mig är det ovidkommande, om paketeringen tager en, två eller flera dagar i anspråk. Det förändrar inte innebörden i min fråga. Och framför allt implicerar mitt förslag inte, att jag inte värderar det arbete, som utföres, för att jag skall få mitt exemplar av Släkt och Hävd.
 
I Genealogiska Föreningens verksamhetsberättelse för 2002 läser jag, att föreningen under året hade ett visst samarbete med Arbetarnas Bildningsförbund. Synpunkter på GF:s val av samarbetspartner lämnar jag därhän i detta sammanhang och påpekar i stället, att just ABF för inte så länge sedan hade en reklamkampanj med premissen »omöjligt finns inte». Lena A. Löfströms och Lotta Nordins inlägg andas en helt annan anda. Man synes ha tapat bort premissens privativa prefix, vilket giver premissen »möjligt finns inte». Man stretar envist och mycket bestämt emot och försöker med tarvlig argumentation om meningsmotståndarens ringa ålder och bristande verklighetsförankring förskjuta perspektivet från sakfrågan till - vad man hoppas - meningsmotståndarens bristande trovärdighet just på grund av dessa argumenta ad hominem. Jag känner mig stark i min övertygelse om, att man faktiskt redan har bestämt sig för att lägga ned Släkt och Hävd - oavsett vilka invändningar andra eventuellt kan ha mot detta - för att sedan kunna upprepa det mantra, om vilket Kaj Janzon skriver.
 
Nog synes det också - som Carl-Fredrik Hanzon påpekar - finnas en del sårade stoltheter med i bakgrunden. Särskilt Lena A. Löfström har varit mycket flitig i sin iver att påpeka, huru mycket arbete, som ett ideellt styrelseuppdrag för med sig (men allvarligt talat... »20 reklamationer eller andra mail liggare [sic!] med avseende på SoHs försening» - av cirka 2.500 medlemmar och  prenumeranter... är det något att bråka om?). Och hon är inte bara skattmästare, hon är mamma också, vad nu det har med saken att göra. Nå, jag betvivlar jag icke, att ett ideellt uppdrag innebär mycket arbete, ty jag har själv - min ringa ålder till trots - en rätt gedigen erfarenhet av föreningsarbete, både inom idrottsrörelsen och inom politiken.
 
Lena A. Löfströms jämförande resonemang förefaller emellertid inte vara helt relevanta. Att jämföra Släkt och Hävd med Svenska Dagbladet eller Dagens Nyheter låter sig inte göras på grund av dessa publikationers olika naturer. SvD och DN är dagstidningar. Deras värde ligger alltså för de allra flesta just i dagliga nyheter, men så fort en dag har passerat och ett nytt nummer har kommit ut, minskar de äldre numren kraftigt i värde för dem, som har köpt tidniningar just för de dagliga uppdateringarna av tillståndet i riket och världen i övrigt. Så är det ju inte riktigt med Släkt och Hävd. Dess artiklar berättar ju om händelser, som redan för länge sedan har timat, och om människor, som redan för länge sedan har avlidit. Förhoppningsvis håller värdet av en artikel i Släkt och Hävd längre än till dess nästa nummer utkommer från trycket.
 
Vi kan ju också diskutera vem, som har ett otrevligt sätt. Tidigare har farhågor, att medlemmar skall skrämmas bort från Genealogiska Föreningen på grund av Släkt och Hävds allt för »akademiska» framtoning, uttryckts. Själv har jag nu skrämts bort från Genealogiska Föreningen. Men inte därför att Jonas Kuschner skulle ha haft ett otrevligt sätt (vilket han enligt min mening inte har) och inte därför att Släkt och Hävd är för »akademisk» (vilket den inte är). Den kloke läsaren kan säkert lista ut mina skäl.

2003-10-31, 00:57
Svar #21

Ian Hamilton GF

Det är inte konstigt att flera i styrelsen är starkt provocerade av Jonas Kuschners sätt att lätt på de ekonomiska ramarna för tidskriften han redigerar och andra sådana världsliga ting, som utgivningsplaner och deadlines. Det är ju också han själv som startat denna diskussion och lyckats få Rötters redaktion att sätta en rubrik för den som avspeglar hans skeva tolkning av styrelsens förslag: Släkt och Hävds nedläggning...
 
För min del har jag en annan synvinkel på problemet. Jag inser att alla inte har den grad av ekonomisk grundtrygghet att de kan ägna så mycket tid åt sina frivilliga åtaganden som många andra gjort i föreningens och tidskriftens historia och fortfarande gör i dag. Visst förstår jag att Jonas ibland måste prioritera sin försörjning och sina studier. Det vet han. Men då måste han ju tala om det verkliga läget och inte lova vad han inte realistiskt kan uppfylla.  
 
Problemet är att kombinera höga kompetenskrav med obetydlig/obefintlig ekonomisk ersättning. Att införa arvodering skulle inte kunna begränsas till redaktören, många andra gör ju ett jättejobb i föreningen utan ett öre. Det skulle snabbt tömma föreningens reserver.
 
Det gäller ju framför allt att hitta en lösning på problemet. Kanske kan vi få bidrag då och då från sponsorer till speciella nummer av Släkt och Hävd. Men det är inte en permanent lösning. Stiftelser är starkt beroende av börsen, och givmildheten varierar inte nödvändigtvis med tidskriftens behov.  
 
Kanske kan vi starta en stödfond för att bättra på ekonomin. Men vi vet att det är lättare att kräva rakt ut i debatten att Släkt och Hävd ska fortsätta att komma ut tre gånger per år än att ta på sig något ansvar för finansieringen.  
 
Styrelsens förslag med 1) årsvis utgivning och 2) samverkan med Förbundet har en mycket högre grad av realism och långsiktig hållbarhet. Därför är det framlagt, inte för att lägga ner utan för att rädda Släkt och Hävd.  
 
Hade vi valt att inte föra den här diskussionen öppet hade vi säkert fått stark kritik för det också. Nu redovisar vi skälen för förslaget; då ser somliga bara småttiga personkonflikter bakom styrelsens ställningstagande. Men jag försäkrar, problemen är ytterst verkliga och faktiskt inte i första hand kopplade till personfrågor.

2003-10-31, 01:01
Svar #22

Utloggad Stefan E Sundbäck

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 392
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Det är tyvärr inte roligt att läsa inläggen i denna debatt längre. Christina Norén-Svensson har helt rätt, när hon yrkar på besinning i den pågående debatten. Det är helt klart att det förekommer en splittring i styrelsen för GF. Är det på detta sätt den sittande styrelsen vill att den 70-årsjubilerande föreningen skall framstå: som djupt splittrad och på gränsen till att läggas ned?
 
Den inre splittringen löses knappast genom en offentlig debatt i Anbytarforum. Den löses knappast heller genom en sammanslagning mellan SoH och SlfÅ. Den löses med att man sätter sig ned och konstruktivt försöker lösa de meningsmotsättningar, som uppenbarligen finns. Jag är helt medveten att detta är lättare sagt en gjort. Trots detta förutsätter jag som medlem i GF, att styrelsen klarar av att lösa motsättningarna inom sig. Ordspråket säger att ”det är inte ens fel att två träter” och jag tror förvisso att det är sant. Motsättningarna löses knappast med att man utser redaktören för SoH till syndabock och låter honom hamna ute i kylan.
 
Det är förvisso värt all aktning att styrelsen har som målsättning att SoH skall komma ut i tid. Samtidigt måste alla inse att det ibland är svårt att genomföra detta av olika skäl. Från min tid som medlem vet jag att det har varit ett återkommande problem. I detta fall menar jag att kartan - d.v.s. målet att utkomma med tidskriften i tid - inte kan få styra den verklighet vi lever i. Vi måste rita kartan efter verkligheten. Och verkligheten är - enligt min uppfattning - att så länge man har en oavlönad redaktör, kommer denne eller denna att vara tvungen att göra arbetet på sin fritid. Och den fria tiden är inte obegränsad. Det kommer alltså att vara ett problem, oavsett vem som är redaktör och något som vi även i fortsättningen kommer att få leva med. Det andra alternativet är att en pensionär, utanför det reguljära yrkeslivet, tar sig an uppgiften att vara redaktör och samtidigt lovar att detta att ge ut SoH på utsatt tid är dennes huvudsakliga mål och sysselsättning.
 
Enligt min mening bär styrelsen i sin helhet ansvaret för den uppkomna situationen. Nu är det upp till styrelsen att ta ansvar för den uppkomna situationen och återställa förtroendet hos oss medlemmar. Klädsamt vore att styrelsen vid mötet den 8 november kunde presentera ett åtgärdsförslag till detta - kanske med extern hjälp. Förslaget bör då, enligt min mening, helt utelämna frågan om SoH:s framtid och tankarna på ett samgående med SlfÅ. Det är vi som medlemmar inte mogna att ta ställning till förrän alla konflikter är bilagda och styrelsens medlemmar är försonade. I bästa fall är kanske inte ens frågan aktuell längre. Förslaget bör inte heller innebära att någon enskild styrelsemedlem får klä skott för konflikterna och utses till syndabock. Om så blir fallet, är det enda man har visat, att problemen sopats under mattan och att styrelsen inte har varit förmögen att hantera situationen.
 
En förutsättning är dock, att styrelsens samtliga medlemmar kan lyssna till varandra och inte tala förbi varandra, som nu verkar vara fallet. Nu är det dock min förhoppning, att styrelsen skall - som vuxna människor - kunna göra detta. Låt inte vare sig SoH eller GF gå i kvav p.g.a. en olöst konflikt - hur djup den än vara månde. Låt oss i stället gemensamt arbeta för GF i en framtid, där det blir allt viktigare för människor att känna till sina rötter och sin historia!
 
Med de bästa förhoppningar om att styrelsen skall kunna lösa situationen på bästa sätt!
 
Stefan Sundbäck

2003-10-31, 01:04
Svar #23

Michaël Lehman (Philippos)

En annan lösning av problemet vore att prioritera Släkt och Hävd framför de enligt min mening mindre värdefulla GF-Aktuellt och Släktforskarnas arkiv. Mitt förslag är alltså att lägga ned GF-Aktuellt och samlokalisera Släktforskarnas arkiv med Sveriges Släktforskarförbunds kansli. Därefter kan GF koncentera sig på att fortsätta att giva ut Släkt och Hävd med fyra högkvalitativa nummer per år.
 
(Stefan E. Sundbäcks inlägg kom visst emellan, varför jag vill förtydliga, att detta inlägg är en kommentar till Ian Hamiltons inlägg. Stefan E. Sundbäcks inlägg instämmer jag i.)

2003-10-31, 01:38
Svar #24

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Arkivguiden (www.arkivguiden.net)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6870
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 18:03
  • Bild: Båhusläns flagga
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Som utomstående (d.v.s. icke medlem i GF) ska jag kanske inte blanda mig i detta familjegräl - men Släkt och Hävd är ju av allmänt intresse för landets släktforskare, så en liten reflektion...
 
Jonas har kritiserats för att han inte meddelade styrelsen att han tvingades att lägga arbetet med SoH åt sidan. Om så är fallet, så är det naturligtvis en befogad kritik - men... Orsaken till förseningen, alltså att han tvingades att prioritera det arbete som ger pengar till mat och hyra, borde man kunna ha förståelse för. Även om också övriga styrelseledamöter ska få tiden att räcka till både ordinarie arbete och ideellt föreningsdito, så är frågan vem av dem som personligen skulle ha prioriterat det obetalda arbetet om den egna inkomsten hade stått på spel och tiden inte hade räckt till allt?
 
Och som jag tolkar Jonas inlägg, så har han inte bara tillfälligt lagt SoH åt sidan för det betalda arbetet - utan också det motsatta när han ansett det nödvändigt: ...satte jag igång med att göra färdigt de två närmaste häftena av SoH. Nu, när det är gjort, sitter jag åter här med usel ekonomi och måste hetsa färdigt nästa arbetsuppgift för att förhoppningsvis kunna betala ytterligare en hyra.
 
Det som förundrar mig är följande: Om man inte har förståelse för Jonas förklaring, så betyder ju det att man menar att en ensam ideellt arbetande person utan problem kan klara uppdraget som redaktör för Släkt och Hävd - men varför byter man i så fall inte ut den nuvarande redaktören? I stället föreslår man en övergång till en årsbok i samarbete med Förbundet, vilket rimligen betyder att man menar att en ensam ideellt arbetande person inte utan problem kan klara uppdraget som redaktör för Släkt och Hävd - men varför då alla dessa skopor ovett över den nuvarande redaktören?
 
Kort sagt: Styrelsens förslag till lösning och samma styrelses massiva kritik mot Jonas rimmar inte. Förslaget är helt en enkelt en märklig lösning med tanke på vad (läs: vem) som framställs som orsaken till problemet.
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2003-10-31, 09:24
Svar #25

Utloggad Torsten Berglund

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 948
  • Senast inloggad: 2017-02-16, 01:20
    • Visa profil
Som medlem av SoH:s redaktion sedan 2001 har jag varit Jonas Kuschner och GF behjälplig i arbetet med SoH, som jag för övrigt varit läsare av sedan jag för mer än 20 år sedan gick med i GF. Jag har i det redaktionella arbetet fr.a. ägnat min kraft åt manusgranskning, källkontroller, korrekturläsning och recensionsförfattande. Detta arbete har tagit mycket av min fritid i anspråk. Jonas har dock som redaktör hela tiden dragit det tyngsta lasset och jag vet hur oerhört mycket arbete och omsorg han lagt ned på de häften vi framställt. Jag blir därför glad för alla de positiva omdömen om SoH som framförts av flertalet av debattörerna här i Anbytarforum och för det starka stöd som uttrycks för en fortsatt utgivning av SoH i dess nuvarande form.  
 
Däremot blir jag ledsen över det osmakliga sätt som några medlemmar av GF:s styrelse valt att framföra sin mot redaktören riktade kritik, och som nu upprepas ånyo av skattmästaren Lena A Löfström. Även styrelsesuppleanten Lotta Nordin (29 okt 2003 kl. 12.14) har valt att stämma in i kritiken och klagar bl.a. över förhöjda kostnader för SoH under nuvarande redaktionen utan att precisera storleken på kostnaderna och vad dessa egentligen bestått av.  
 
Jonas Kuschner har redan kommenterat en del av Lotta Nordins kritik. Vad gäller detaljen om den s.k. titelsjukan i SoH, som Lotta anmärker på och som orsakat debatt här i forumet, tycker jag att hennes inlägg mest röjer en stor portion akademikerförakt. Jag håller dock givetvis med Lotta om att ett genealogiskt arbetes trovärdighet inte är relaterat till författarens titel, något som knappast någon kan ha trott. Men jag är av den åsikten att, för att ta ett exempel, ett utlåtande från en professor i nordiska språk om t.ex. en medeltida personnamnsfråga väger avsevärt tyngre än ett sådant påstående från en teol. lic., så akademisk kompetens behöver inte vara irrelevant i sammanhanget.
 
Tidigare (före 2001) meddelades i SoH:s innehållsförteckning endast författarens namn, titel och bostadsort. Avsikten med införandet av författarpresentationerna fr.o.m. årgång 2001, var just att vi ansåg att enbart en titel inte sa något om författarens erfarenhet från forskningsfältet. Vi ville ge läsaren en kort presentation av författaren och hennes/hans forskning inom genealogi och angränsande områden och ev. tidigare publikationer av relevans, samt ev. engagemang inom släktforskarrörelsen. Likadana författarpresentationer - inklusive yrkes- och akademiska titlar - har hela tiden förekommit i Släkforskarnas årsbok, även för de i och för sig fåtaliga recensenterna. Avsikten är givetvis inte något annat än att ge läsaren en orientering om vem författaren är, istället för att ställas inför ett kanske okänt författarnamn med titel (som fallet var före 2001).

2003-10-31, 09:44
Svar #26

Jonas Kuschner

Genom alla dimridåer i form av angrepp på mig och mitt redaktörskap skymtar i Hamiltons förrförra inlägg (det går undan här), liksom i något av hans tidigare, vad det hela egentligen handlar om:  
 
1. GF har dålig ekonomi.
2. GF måste skära ner någonstans.
3. Ian Hamilton tror inte att SoH är viktig för de flesta av GF:s medlemmar.
4. Alltså bör, enligt Hamilton, SoH skäras ner.
 
Jag utgår från att Lena Löfström delar Hamiltons syn på tidskriften. Något underlag för denna sin uppfattning har varken Ian Hamilton eller Lena Löfström klarat av att prestera. Någon undersökning av vad medlemmarna vill (genom enkät eller på annat sätt) har inte gjorts. Först när någon här påpekade behovet av detta, gjordes en jämförelse av GF:s och förbundets register som visar att nästan en tredjedel av GF:s medlemmar redan prenumererar på årsboken och alltså kan befaras bortfalla som medlemmar under kommande år. Till de 31 procent som redan idag prenumererar på årsboken bör dock läggas alla dem som idag prenumererar på Släkthistoriskt Forum och som kan väntas välja att betala 165 kronor för att få årsboken direkt från förbundet i stället för 250 kronor för att få den via ett GF-medlemskap. Hur många är dessa?
 
Vi återkommer alltså till det som jag i mitt första inlägg hävdade: det är en prioriteringsfråga. SoH ställs mot andra delar av GF:s verksamhet.
 
Den största delen av GF:s budget går till lokalhyra, städning och annat som har med samlingarna att göra. Tydligen skall även personalkostnaderna helt räknas till denna kategori, eftersom personalen enligt Löfström inte är anställd för föreningens gemensamma angelägenheter, utan enbart för uppgifter rörande samlingarna. Det är samlingarna som Ian Hamilton ser som den viktigaste delen av GF:s verksamhet och den del som alltså skall prioriteras. Det är väl i och för sig en respektabel ståndpunkt. Frågan är bara om den delas av GF:s över 2400 medlemmar. Hur många är det egentligen som besöker GF:s lokaler för att utnyttja föreningens samlingar? De flesta som varit där vet att det oftast är ganska tomt på besökare.
 
Hur många utnyttjar samlingarna på annat sätt, t.ex. genom att sända in brevfrågor? Och hur många av dessa skulle vara villiga att betala för tillgång till GF:s samlingar om de inte redan var medlemmar av andra skäl, d.v.s. SoH (som ju är det enda de flesta av GF:s medlemmar ute i landet märker av sitt medlemskap)?
 
Inte heller här har Hamilton eller Löfström kunnat prestera några fakta till stöd för sin uppfattning.
 
Av ansvarsfulla personer skulle man inte vänta sig att de skulle lägga ett förslag av detta slag enbart på grund av sina egna värderingar och de enstaka personer som hört av sig och klagat. Det senare är knappast något representativt urval. Vore det verkligen GF:s medlemmars värdering som Hamilton och Löfström här gav uttryck för, skulle man väl kunna förmoda att åtminstone någon enda medlem skulle yttra sig i denna diskussion till förmån för styrelsemajoritetens förslag. Det brukar inte vara brist på stridbara debattörer här i Anbytarforum. I stället har samtliga uttryckt en motsatt ståndpunkt.
 
Samlingarna innehåller en hel del värdefullt och användbart, t.ex. Hintze-samlingen och klippsamlingen (även om klippandet tyvärr upphörde för 10-12 år sedan). Men man måste nog ställa frågan om man inte redan för flera år sedan borde ha övervägt sådant som kompakthyllsystem för att minska lokalkostnaderna. Kommer GF f.ö. att klara av att betala hyra och andra kostnader för samlingarna, om föreningen inom kort förlorar en tredjedel eller mer av medlemsintäkterna?
 
Att vilja prioritera samlingarna är, som jag skrev ovan, en fullt respektabel ståndpunkt. Den är dock problematisk om den går ut över SoH och detta är en prioritering som inte motsvarar de förväntningar medlemsmajoriteten har på GF.  
 
Vad man däremot starkt bör ifrågasätta är de kostnader som år efter år har gått till den ganska innehållslösa trycksaken GF-Aktuellt. Någon antydan om att dessa kostnader skall sänkas har vi inte fått från Hamilton eller Löfström.
 
Jag letade upp den resultatrapport som presenterades på styrelsen i april. Den visar att tryckkostnaden för SoH under år 2002 var 124.168 kronor. Tryckkostaden för GFA under samma period var 42.840 kronor. GFA kostar allså en tredjedel av vad SoH kostar att trycka. Är detta en rimlig relation?
 
Jag skrev att GFA var innehållslös, men det stämmer ju inte riktigt. Det senaste numret innehöll ju t.ex. ett helt uppslag i tvåfärgstryck om Ian Hamiltons födelsedagskalas.

2003-10-31, 09:51
Svar #27

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Jag kan bara instämma i Jörgens analys. OM till exempel SvD:s redaktör inte skulle utföra sitt arbete på det sätt som SvD:s styrelse önskade, inte skulle väl då SvD:s styrelse som lösning på problemet göra om SvD till en söndagsbilaga till DN. Nej, de skulle byta redaktör till en som de trodde skulle utföra arbetet bättre.
GF:s styrelse verkar inte ha övervägt att tillsätta en ny redaktör för SoH som kan göra ett arbete mer i deras smak. (Mer arbete till lägre kostnad.) Antingen betyder detta att GF:s styrelse inte anser att det finns någon bättre redaktör för SoH än Jonas, och att ingen i styrelsen tror sig själv kunna göra ett bättre jobb än den kritiserade redaktören...  
Eller så betyder detta att GF:s styrelse redan bestämt sig för att lägga ner SoH, och nu söker svepskäl...
 
Sedan så har jag ett par undringar.
 
För det första. Hur många UNIKA besökare har GF:s lokal per år och hur många UNIKA personer som inte besökt GF:s lokal insänder skriftliga förfrågningar i forskningsärenden per år?
 
För det andra. Vad det gäller hemsidan skriver Lena L att siten knappast behöver uppdateras och inte innehåller några nyheter, medan Ian skriver att sidan kommer att uppdateras någon gång ibland framöver och att den dessutom regelbundet uppdateras med nyheter. Båda dessa svar kommer från styrelseledamöter, men de är helt motsägelsefulla. Därför undrar jag vem som framför styrelsens åsikt i frågan?
 
Slutligen har jag en allmän fråga. GF kallar sig Riksförening för släktforskning. När man studerar styrelsens sammansättning finner man EN suppleant som inte är bosatt i Stockholmsområdet med omnejd. I nuläget strelsen gör alltså inte riktigt skäl för devisen Riksförening, så vida man med riket inte syftar på det gamla (av historiker numera mer eller mindre avpolleterade) Sveariket på heden tid. Har valberedningen någon ambition att korrigera detta förhållande? Om inte, hur tror sig styrelsen kunna leva upp till epitetet riksförening om all verksamhet och i princip alla styrelseledamöter bor i centrala östsverige?
 
Tacksam för sakliga svar
Anders

2003-10-31, 09:56
Svar #28

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Jonas occh Torstens inlägg kom medan jag skrev mitt, och uppenbarligen finner vi båda en del frågor värda att ställa, därav visst överlapp.  
 
Anders

2003-10-31, 10:15
Svar #29

Utloggad Nils Hård af Segerstad

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1647
  • Senast inloggad: 2024-03-27, 17:38
    • Visa profil
Den här diskussionen har kommit att spänna över ett vitt fält: Från frågan om gummitutors utseende till arbetsformerna inom ABB-koncernen.
Det är ju beklagligt att styrelsen inte på sina möten kan bilägga ev konflikter, utan att man väljer att tvätta den smutsiga byken offentligt. Kanske kan nästa styrelse bli mer samkörd...
Men kanske var det en god sak att redaktören slog larm om den hotade skrotningen av Släkt och Hävd. Därigenom har vi ju kunnat ta del av en rad sansade och kloka inlägg från vanliga GF-medlemmar och andra intresserade. Pajkastningen har huvudsakligen begränsats till styrelseledamöterna.
Att förslaget till nedläggning verkar förhastat, har många påpekat.  
Ja, vad är egentligen motivet? Jag har kunnat urskilja tre:
1/ Ekonomiska skäl, 2/ Nuvarande red:s senfärdighet att framställa varje nr av SoH i tid och 3/ Brist på material till tidskriften - som skulle bero på konkurrensen från SlfÅ.
Som de flesta torde inse hänger dessa tre punkter inte ihop på något sätt.
Därför k v a r s t å r frågan: VILKET ÄR MOTIVET TILL NEDLÄGGNING?
 
Nils Hård af Segerstad
GF-medlem sedan 1959, skrivit i SoH sedan 1977.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna