Äldre inlägg (arkiv) till 2003-10-25

[Mikael Persson]

Ian skriver här ovan (onsdag den 22 okt 2003 kl. 14.00): Mängden kvalitativa genealogiska artiklar kanske minskar jämfört med den sammanlagda textmängden i SoH och SfÅ i dag, men inte jämfört med vardera skriften var för sig. Just det, det är exakt det som jag och flera andra beklagar. Min personliga gissning är att flertalet läser båda publikationerna, vilket skulle innebära att de flesta skulle få uppleva en minskning.
 
Hälsningar, Mikael!

[Stig Östenson]

Med vemod läser jag Pontus Möllers inlägg i dag och med glädje över att han, Släkt och Hävds  förste redaktör 1950-53, och åter redaktör 1962-65 - enligt den nuvarande redaktören Jonas Kuschner  två av de bästa redaktörsperioderna i tidskriftens historia - , nu 82 år gammal och en av GF:s hedersledamöter, i likhet med alla vi andra föreningsmedlemmar, som yttrat oss här, inte kan se den planering för Släkt och Hävd, som presenterats i GF-Aktuellt nr 155 som något annat av en nedläggning, för honom särskilt bitter, eftersom han var en av tidskriftens grundare.
Pontus Möllers inlägg innebär, att de meningsutbyten, som förts på detta forum, kan återföras till en högre nivå än gårdagskvällens bottenläge (det sista jag såg, när jag stängde av datorn, var ett familjeporträtt av  fingertutor). Debatten, som nu pågått i sex dagar, öppnades i lördags den 18 oktober av Släkt och Hävds redaktör Jonas Kuschner och handlade från början om konsekvenserna för SoH:s läsare och för GF:s medlemmar och även för svensk släkthistorisk forskning i stort, om GF:s medlemsmöte den 8 november beslutar i enlighet med ett i GF-Aktuellt nr 155 presenterat styrelseförslag, som bl.a. innebär,att Släkt och Hävd fr.o.m. år 2004  upphör att finnas till som självständig periodisk publikation med 3-4 häften årligen. De föreningsmedlemmar, som hittills yttrat sig i sakfrågan har alla - i likhet med Pontus Möller i dag - motsatt sig styrelseförslaget och varit överens om att SoH skall finnas kvar som sjävständig genealogisk tidskrift, allra helst i dess nuvarande form och ej som årsbok. Denna samstämmiga uppfattning beskrivs av föreningens kassör Lena Löfström i hennes första inlägg som att diskussionen är ensidig och bygger på antaganden. Hon uttrycker förvåning över att ingen tycks ha uppmärksammat ett inlägg av Hans Tåhlin, där denne inte uttrycker sig lika uppskattande om SoH som övriga debattörer, och där han också vädrar sitt missnöje med att SoH:s redaktör varit svåranträffabar och inte hållit utgivningstiderna för tidskriftens häften och förmodar, att han har sig själv att skylla för tidskriftens problem. Att Lena Löfström fäst sig vid detta av alla inlägg, måste bero på att hon själv är ännu mera irriterad än Hans Tåhlin på SoH:s redaktör för att han inte håller överenskomna utgivningstider (det framkommer i alla hennes inlägg). Övriga debattörer har, i den mån de nämnt förseningarna, funnit dem förståeliga, och att de mer än väl uppvägt den kvalitativa förbättringen av tidskriften under Jonas Kuschners redaktörstid. Med Lena Löfströms tre inlägg har debatten nått en bottennivå och spårat ur. I sitt första inlägg hänvisar hon till de diskussionsregler, som skall följas, varefter hennes båda följande inlägg är en uppvisning i allvarliga brott mot dessa regler (de enda jag sett i detta meningsutbyte). Det sätt, på vilket hon i sitt andra inlägg inför öppen ridå läxar upp och mästrar SoH:s redaktör, innebär ett kränkande bemötande utan like av denne, som är chockerande och berört mig mycket illa. När Anders Winroth i ett kort inlägg vill avdramatisera hela frågan om fördröjningar av tidskriftshäften, har hon mage att tillrättavisa honom med att häfte 2 för i år är mycket värre fördröjt än till omkring den 1 november, nämligen ända till Lucia. Av tidigare inlägg borde hon ha förstått, att de föreningsmedlemmar som engagerar sig i SoH, i stället tycker att sex veckor inte är så mycket att orda om - det innebär ju att det går åt rätt håll, men hon tycks vara så förblindad av sin fixering vid tidpunkter och förseningar, att hon inte inser detta. Även ordföranden Ian Hamilton uppehåller sig mycket i sina inlägg vid dessa förseningar. De båda styrelseledamöterna, ordföranden och kassören tycks mig vara helt besatta av denna sifferexecis, som innebär, att de i sina inlägg oavbrutet småaktigt klankar på den nuvarande redaktören, vilket är illa nog, men värre ändå är, att åtminstone ordföranden tycks ha denna inställning till ideellt arbetande redaktörer överlag, något som jag inte ägde kännedom om, då denna debatt startade. Detta framgår av hans förslag, att en ideellt arbetande redaktör för SoH med GF som huvudman, måste ha en ordningspolis vid sin sida. Om detta är en inställning, som genomsyrar den nuvarande föreningsstyrelsen och måhända också kommer att ha förespråkare i en tillträdande styrelse, så befarar jag, att ingen  redaktör kommer att kunna rekryteras till SoH. Det är en inställning, som är arbetsmiljömässigt helt förödande och destruktiv för en kreativ redaktör.
 
Det ovanstående har jag skrivit natten mellan onsdag och torsdag, och p.g.a. tågresa till en sjuk släkting tidigt i dag den 23/10 på morgonen, visste jag inte, när jag skulle komma att ha möjlighet att framföra det jag skrivit. Jag hoppades, att debatten skulle ha kommit vidare från fingertute-nivån men befarade, att den hade avstannat efter Lena Löfströms inlägg, och jag hade en pessimistisk fortsättning, som innebar, att med den hållning, som GF:s styrelse intar, så måste en annan huvudman ta över. Min respekt för Pontus Möller gör dock, att jag inte vidareutvecklar mina tankar i detta meddelande. Jag hoppas i stället innerligt, att hans inlägg skall få Dig, Ian Hamilton, att tänka om.

[Berit Sjögren]

Med förvåning och bestörtning har jag följt debatten om Släkt och Hävds uppgående i Släktforskarnas årsbok. De två publikationerna måste existera jämsides och var för sig för att berika forskningen. Konkurrens är bra. Denna nedläggning av SoH måste till varje pris stoppas och publikationen komma ut som förr.  Vid årsmötet i GF 8 november efterlyses någon ekonomisk kalkyl som klargör varför nedläggning skulle vara nödvändig. Jag har inte funnit övertygande sådan i inläggen från GF:s styrelse, endast att personella resurser skulle vara för små. Mitt förslag är att SoH utkommer i EN årlig utgåva, vilket skulle kunna göra utgivningen mycket billigare. Kanske rentav lämna utrymme för  någon ersättning till redaktör och stab.
Jag hänvisar till Ted Rosvalls inlägg 21 okt.:
a. Citat: ”det vore glädjande om fler läsare fick tillgång till den nya gemensamma årsboken” (Släkt och Hävd/Släktforskarnas årsbok).
 Även för icke medlemmar i GF är SoH, som det är, lätt åtkomlig i de flesta bibliotek och släktforskarrum. En kunskapsbas att återvända till och ta ställning till. Så måste det förbli. Själv har jag varit medlem i GF sedan  slutet av 1970-talet och återvänder ofta till de olika årgångarna. Jag förstår inte antydningarna att SoH skulle vara  tung och svårläst. Trots att jag mest sysslar med gårds- och allmogeforskning har jag haft stort utbyte, även fått en egen artikel publicerad i det ämnet. Jag betalar f. ö.  medlemsavgift också i Släktforskarförbundet, som så många andra, Om SoH uppgår i Släktforskarnas årsbok går jag ur GF.
( Att ersätta  tryckt material med digital utgivning, som framförts i några inlägg, skulle innebära att forskningsresultaten försvinner och förgås i cyber space.)
b. Citat:”den mix av ”tunga” och ”lätta” artiklar som ett samarbete med GF skulle innebära, skulle förmodligen innebära en ytterligare ökning av antalet årsböcker”.
En årsbok kommer  bara ut en gång per år! Beträffande mixen  tunga-lätta artiklar: Ska bruksanvisning lättläst-svårläst anges före artiklarna? Risk finns att kvaliteten i publikationen som helhet inte upprätthålls.
 
        Hur kommer det sig att förbundsstyrelsen i Släktforskarförbundet och styrelsen i GF         redan i somras kommit fram till ett avtalsförslag utan att medlemmar hållits underrättade? Luktar kohandel, inte värdig någondera styrelse.

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Jag har för att undvika ytterligare förvecklingar rättat efternamnen på Lena och Hans som hade blivit något felaktiga på flera ställen i det sista inlägget av Stig ovan.. och bilden av fingertutorna kan vi förstås klara oss utan.

[Ted Rosvall]

Nej, Berit, de båda styrelserna har INTE redan i somras kommit fram till något avtalsförslag. Däremot har frågan diskuterats under sommaren. Det kallas för beredning, och bör föregå varje form av ärende som skall behandlas i en styrelse. Således ingenting att uppröras över.
 
Med vänlig hälsning
TED

[lal@algonet.se]

Berit, Du frågar hur det kommer sig att Släktforskarförbundet och GF redan i somras kommit fram till ett avtalsförslag UTAN att medlemmarna hållits underrättade. Vad menar Du med det!!!!  
 
Självklart har medlemmarna varit underrättade. Saken togs upp på årets vårmöte. Citat ur vårmötesprotkollet: Tog ordföranden upp frågan om framtida utgivning av Släkt och Hävd samt informerades om de planer som finnes för alternativa lösningar vilka ge GF såväl bättre produktionstekniska förutsättningar som ekonomiska förutsättningar till fortsatt utgivning. Bl a har kontakter med tänkbara samarbetspartners tagits och MÖTET GAV STYRELSEN SITT STÖD för fortsatt agerande i ärendet.
 
Det här är ingen ny problematik för de medlemmar som bevistar våra möten. Det har diskuterats vid varje möte i mer än ett år nu.
 
Till Dig Stig vill jag bara säga att jag tycker det är oerhört tråkigt att Du anser mina inlägg vara en bottennivå. Men det finns ju möjlighet att rulla förbi mina inlägg så slipper Du ju läsa dem.
 
Men Du ställde faktiskt en fråga i Ditt senaste inlägg. Om GFs styrelse anser att redaktören måste ha en ordningspolis vid sin sida? Jag svarar bara för mig själv och svaret kan inte vara annat än ett självklart nej. Det är ju precis det, som enligt min åsikt, det skall vara minst behov av. Allt ska fungera ändå!

[Henrik Mosén]

Det skrivs ovan (av Lena A Löfström förefaller det) att man gett styrelsen sitt stöd för att ge GF såväl bättre produktionstekniska förutsättningar som ekonomiska förutsättningar till fortsatt utgivning [av SoH].
 
Det är väl just detta som flera av oss i diskussionen som förts undrar över. På vilket sätt är denna planerade fusion av SoH och Släktforskarnas årsbok en sådan möjlighet att fortsätta ge ut SoH (eller för den delen Släktforskarnas årsbok)?
 
 Istället för att ge möjlighet till vidare utgivning av SoH och samtidigt fortsätta ge ut Släktforskarnas årsbok, så planeras alltså att sluta ge ut både SoH och Årsboken för att istället ge ut en helt ny publikation. En publikation som genom sin tillblivelse i ett slag kommer att:
 
- minska mängden möjligheten att publicera och studera andras publicerade genealogi/personhistoria  
- vara detsamma som en nedläggning av SoH
- vara detsamma som en nedläggning av Släktforskarnas årsbok
- minska GF:s medlemsantal (åtm med en eller två om man ska tro ovan förda diskussion)
- mm
 
och å andra sidan:  
 
- skapa en ny och kanske intressant skrift
- få otåliga människor som inte står ut med förseningar av SoH att må bättre (och minska ev extra portokostnader för extra utskick)
- mm
 
Frågan är väl då vad man tycker är viktigast? Huvuddelen av debattörerna här förefaller värdesätta att det finns:
 
- två olika skriftserier med olika redaktion och lite olika inriktning på artiklarna, med utrymme för större mängd publicerat material
- SoH som den funnits i ett halvt decennium
- Släktforskarnas årsbok som den varit sedan kortare, men kanske naggande god, tid
 
Det kommer väl förhoppningsvis att skapas nytt utrymme för kvalitetsgenealogi om nu ovannämnda, potentiellt fruktbara om än av flera (som mig själv) oönskade, fusion av SoH och Årsboken blir av. Kanske blir det Sveriges släktforskarförbund som ordnar detta, eller lokala föreningar eller på annat sätt. Det vore åtminstone sett ur mitt gräsrotsperspektiv (som icke styrelseledamot i endera föreningen, utan som vanlig medlem/prenumerant/lokalansluten medlem) synd om alla dessa nya släktforskare som år från år börjar släktforska (och alla som redan hållit på ett tag) inte får lika mycket spännande och intressant att läsa i rikstäckande tidskrifter.
 
Det är naturligtvis fantastiskt att kunna göra t ex äggtoddy genom att använda sig av två ägg (SoH och Årsboken) och blanda i lite annat smaskigt, men ingen kan väl ändå påstå att de två äggen finns kvar, även om man kallar det för äggtoddy (SoH - Släktforskarnas årsbok)?
 
Mvh, Henrik

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Sen dom stora pojkarna har haft sina inlägg, kanske jag törs ge min syn på hur jag tycker det verkar vara.
 
Jag är varken medlem i GF eller har haft göra med SoH, då jag har haft en känsla av att min släkt, i huvudsak från Ångermanland och norrut, inte har funnits nåt matnyttigt om i tidskriften. Rätta mej om jag tror fel.
 
Henrik har ett bra sammanfattning av vad det verkar vara och bli, av de mer utforskade delarna, som man vill delge andra.
 
GF vill bli kvitt SoH.  
Den verkliga bakomliggande orsaken har ju inte kommit fram, men ett alldeles ypperligt tillfälle att skylla på nåt är ju förseningarna. Efter Lena A Löfströms inlägg syns personliga motsättningar kunna vara en mycket trolig orsak.
 
Några ekonomiska siffror har inte synts till, men eftersom GF verkar ska betala till Sveriges Släktforskarförbund, måste det ju finnas pengar i GF. Även om dom talar om hur dålig ekonomi dom har.
Dom kan väl inte tro att någon som är medlem i GF för att få SoH, fortsätter bara för att stötta föreningen, om den slutar komma från dom. Eller ska den sammanslagna årsboken komma även från GF?
 
Men nån har nämnt att GF är stockholmsfixerad, så kanske det finns nog stockholmska släktforskare, som vill vara medlemmar, även utan SoH.
 
Varför måste det bli sammanslagning av Släkt och Hävd/Släktforskarnas Årsbok? om förbundet ska ta hand om den?
 
Kan inte GF överlåta den till Släktforskarförbundet med det bidrag som dom i alla fall skulle bifoga och förbundet garanterar utgivningen i oförändrat skick,och under samma namn, under låt säga 5 år, och sen tas en utvärdering, om det går fortsätta på det viset. Förbundet bör ju ha ekonomiska resurser för att klara det.
mvh
rune

[Essan Gradhman]

SoH är enda fördelen med GF för oss utanför Sthlm?s-trakten!
Ekonomin för GF kommer att bli ännu sämre ifall utgivningen av SoH slopas.  
Medlemmar som hittills stöttat GF kommer säkert att hoppa av ifall GF gör sig av med SoH.  
De enda som då har nytta av GF är de som lätt kan ta sig till deras arkiv.
 
Utan SoH har vi som bor långt ifrån Sthlm ingen nytta av GF.  För, de s k,  fördelarna som vi ska ha genom att kunna beställa kopior från GF har hittills aldrig fungerat. Jag har gång på gång beställt kopior men aldrig sett röken av dom!  
 
Essan G

[Lena A Löfström]

Till Essan och Rune,
 
Essan, jag är är oerhört förvånad över att Du säger Dig ha beställt kopior utan att ha fått dem. Jag vet de facto att det varje dag går ut ett stort antal brev med beställda kopior. En tjänst som vi har för såväl medlemmar som icke medlemmar.
 
Jag beklagar verkligen att Du inte fått det Du beställt. Hur har Du beställt? Via mail eller telefon? Jag kommer i nästa vecka att gå igenom alla beställningar vi fått in för att se om jag kan hitta Dina missade beställningar så att Du får dem.  
 
Rune, Du undrar Eller ska den sammanslagna årsboken komma även från GF?. Ja visst skall den det. Alla medlemmar får den nya Släkt och Hävd - Släktforskarnas Årsbok som en medlemsförmån.
 
Den kostar normalt, för någon som inte är prenumerant på Släkthistoriskt forum, 365 kronor, för prenumeranter kostar den 240 kronor. Man kan komma undan lite billigare om man är prenumerant på Forum året innan, men då måste man betala för sin årsbok  före den 30 november året innan den kommer ut, då kostar den 165 kr.
 
Medlemsavgiften i GF är 250 kronor om året och för detta får man då alltså den nya årsboken (240 kronor), medlemsbladet GF-aktuellt, gratis forskartjänster i Släktforskarnas Arkiv, tillgång till Arkion, Genline samt mycket annat.
 
Mvh
Lena A L

[Mikael Persson]

Hej Lena A Löfström!
 
Du skriver här ovan, som avslutning, ... tillgång till Arkion, Genline samt mycket annat .... Tre intressanta delar, vilka jag dock ställer mig lite frågande inför. Under mycket annat kan man säkert sortera in medlemspriser på diverse skrifter, blanketter och annat material. (Kanske ytterligare något ingår under den rubriken?) Men vad menar du med tillgång till Arkion, Genline? Det ser ut som om du halkar in på den något kritiserade Stockholms-fixeringen, för den tillgången är väl begränsad till att man personligen infinner sig på föreningens lokaler?
 
Hälsningar, Mikael!

[Olle Elm]

”Framtidens Släkt och Hävd - säg Din mening!” är rubriken på ovan nämnda artikel i GF-aktuellt. Då gör jag det här, eftersom jag inte kommer att kunna delta på GF:s höstmöte, som är förlagt till en stad i en helt annan landsända än där jag bor.  
Jag vill ha kvar SoH som enskild publikation med egen redaktion - oavsett vem som ger ut tidskriften!
 
Mina skäl är desamma som många redan presenterat; bredare utbud av genealogiska tidskrifter, befrämjande konkurrens o s v. Väljer dock att lyfta fram ett skäl som Carl-Fredrik Hanzon redan fört fram ovan och som jag tycker är värt att ytterligare trycka på i den här diskussionen, när andra skäl - möjligen uppfattade som mera sakliga - redan blivit så väl beskrivna.  
Det befrämjar släktforskningens bredd att det finns två tidskrifter med två redaktioner att vända sig till med sina alster. Detta ifall någon ”kommer på kant” med en redaktion. (Kommer man ”på kant” med båda redaktionerna är det väl sannolikt att orsaken till stor del ligger hos den presumtive artikelförfattaren.) Det kan tyckas vara ett futtigt skäl att lyfta fram, men min erfarenhet (medlem i GF och läsare av SoH sedan 1974/75) säger mig att det är mycket känslor i svang runt genealogisk forskning - i alla fall som fritidsintresse. Om det förhåller sig på samma sätt inom den akademiska världen inom detta område är jag okunnig om.  
 
Så till detta med medlemskapet i GF; Som boende utanför Stockholm - i Göteborgområdet - är ett medlemskap i GF år 2004 för mig förbundet med att GF ger ut SoH. Detta är - med all respekt för GF samlingars innehåll i sig - det enda skälet för mig att vara medlem i GF. Så har det varit sedan snart 30 år tillbaka. Jag tror inte jag är helt fel ute om min syn på mitt medlemskap i GF delas av huvuddelen av de GF-medlemmar som är bosatta i ”landsorten”, utan praktiska möjligheter att besöka Släktforskarnas hus mer än någon enstaka gång. Möjligheterna att på olika sätt beställa kopior ur samlingarna är inte för mig ett skäl att vara medlem i GF.  
 
Vänligen,
Olle Elm
PS. Kanske jag skall tillägga att jag tillhör dem som varje år redan subskriberar på SlfÅb från förbundet, där jag är stödjande medlem - eller vad det heter nuförtiden. DS

[Lena A Löfström]

Mikael, Du har helt rätt, mycket annat betyder just mycket annat, det här är inte platsen att räkna upp allt.
 
Du har också delvis rätt vad beträffar tillgång till..... men inte helt. Det ingår i den forskartjänst man som medlem har tillgång till. Dvs i mån av tid hjälper kansliet till att göra sökningar i de digitala källor vi har tillgång till, antingen on-line eller på CD, på samma sätt som i övriga delar av Släktforskarnas Arkiv.
 
Mvh
Lena A L

[Michaël Lehman (Philippos)]

Jag önskar fortsätta värderingen av styrelsens och dess ledamöters argumentation för dels SoH:s nedläggning (kallad ?Släkt och Hävd i ny skepnad?), dels ett fortsatt medlemskap i GF utan SoH.
 
I diskussionen ovan har GF:s samlingar av handskrifter, tryckt material, och digitala referentia gärna framhållits som en argument för medlemskap även sedan GF eventuellt har frånhändat sig SoH. Detta argument bör naturligtvis vägas mot GF:s samlingars unicitet och värde. En stor del av litteraturen i GF:s referensbibliotek torde även finnas att tillgå i exempelvis KB och Carolina (för oss, som bor här i Mälaredalen) eller hos offentliga biblioteken runt om i landet antingen i bibliotekens egna samlingar eller via interurbana lån.
 
Tillgång till digitala referentia, exempelvis Genline och Arkion, är på intet sätt unikt för GF. Aktiviteten i Anbytarforums areor för dessa referentia visar, att man med stor enkelhet kan få hjälp med sökningar i dessa referentia utan att vara medlem i GF.
 
GF har förvisso vid sidan av detta mer allmänt tillgängliga referensmaterial även en samling av inlämnade släktutredningar, som inte alltid har framställts i fler exemplar. Dessa släktutredningars vetenskapliga kvaliteter varierar nog i väldigt hög grad och inte alltid redovisas upphovsmannens kompetens inom historieforskningen.
 
Jag menar sålunda, att Släktforskarnas arkiv och de tjänster, som är knutna till medlemskap i GF, var för sig inte utgör särskilt starka argumenta för ett medlemskap i GF. Som Olle Elm framhåller ovan, torde just Släkt och Hävd vara tyngsta argumentet för medlemskap. Det övriga får väl betecknas som ?det lilla extra?.

[Tord Jonsson]

Jag är en av GF:s landsortsmedlemmar. Jag har varit medlem i ca 30 år utan att bo i Stockholm under denna tid. I början av mitt medlemskap var jag med på ett par arrangemang i föreningens regi och jag har även besökt föreningens arkiv på sin nuvarande plats för ett par år sedan. Släkt och Hävd är anledningen till att jag är medlem i föreningen. De viktigaste delarna av innehållet är för mig artiklarna och recensionerna. Jag ser fram emot att få ta del av de bidrag som enligt tidigare inlägg finns i lager för publicering. Det är önskvärt att tidningen får leva vidare som självständig publikation med egen redaktion, dels för att minska behovet av att diskutera innehållet med beaktande av olika målsättningar och dels för för att inte i stor skala pracka på medlemmar ett innehåll som de gärna avstår från. Utöver kostnadsfrågan misstänker jag att jag är en av många som tenderar att få för mycket skrifter och papper av olika slag. För egen del har jag möjlighet att studera åtskilligt nyutgivet material hos den lokala släktföreningen i Nyköping.
Mvh
Tord Jonsson

[Ian Hamilton GF]

Den ekonomiska bakgrunden till förslaget har redan redovisats. GF har visst råd att ge ut Släkt och Hävd, och vi kommer som stadgarna kräver att ge ut Släkt och Hävd så länge föreningen finns kvar - tre gånger om året eller årsvis, ensamma eller i samverkan. Vad vi inte har råd med är merkostnader vållade av skenande produktionskostnader, osamordnade utskick eller löner till redaktören och en direktör eller polis som kan hålla ordning på denne.
 
Porto för utskick är en tung post för alla föreningar. GF måste skicka ut kallelser till vårmöte och höstmöte (i kombination med medlemsinfo i form av GFA), och dessutom avier för medlemsavgifter före jul, för att föreningen ska fungera. Om Släkt och Hävd ska kunna skickas ut tre gånger per år måste (läs: MÅSTE) dessa utskick samordnas med kallelserna och avierna. För läsarna och författarna (och den kreative redaktören) kanske det är av mindre betydelse om SoH försenas en månad eller ett halvår; för föreningen är det en smärre katastrof redan med en veckas försening om det tvingar oss att skicka separata kallelser.  
 
I ett samarbete av det slag som vi vill starta med Förbundet kan man inte på förhand lösa alla frågor som kan komma upp, man måste lita på parternas goda vilja och skapa lämpliga beslutsfora för att hantera det löpande. En redaktion kan inte bindas i frågor som t ex rör vilka artiklar som ska antas och inte. Därför kan vi inte på förhand säga exakt hur den gemensamma årsskriften kommer att se ut. För GF är det viktigt att våra medlemmar klart upplever kontinuitet: att detta fortfarande ÄR Släkt och Hävd, kompletterad med värdefulla element från Släktforskarnas Årsbok. Jag tror Förbundet har förståelse för detta.
 
Vad gäller den specifika frågan om Kompletteringar och Rättelser finns flera sätt att hantera den. Man kan t ex först publicera bidragen på nätet för att sedan sammanfatta i en tryckt skrift, som kan vara SoH/Årsboken eller en separat skrift. Det har funnits kritik mot att inte alla rättelser varit korrekta, vilket ju är allvarligt i så fall. För släktforskarna är det viktiga att korrekta rättelser är lätta att ha till hands så att inte felaktigheter (gamla eller nya) får spridning.  
 
Kaj Janzon uppvisar en märkligt låg grad av läsförståelse, inte minst av sina egna texter. Om man inte ser insinuationerna i följande mening bör man kanske fundera på sitt yrkesval som analytiker av bland annat svåra medeltidstexter:
 
varför det är så viktigt att en avgående ordförande genomdriver beslut om 'sammanslagningen' precis innan han avgår?
 
Frågan implicerar  
1) att jag genomdrivit ett beslut (som är ett förslag, fastsällt av styrelsen, förankrat på vårmötet och föremål för ett demokratiskt beslut på höstmötet)
2) att jag har andra motiv för det än de som redovisats öppet (vilket är osant)
3) att förslaget på något sätt är kopplat till min avgång som ordförande (vilket också är osant, frågan drevs till sin spets när den av styrelsen fastställda utgivningsplanen än en gång nonchalerades av redaktören).
 
Sådana frågor kan inte besvaras, bara avvisas. (Jämför det klassiska exemplet Har du slutat att slå din fru?) Janzons andra fråga har besvarats av Lena. Någon timredovisning av vårt ideella arbete i GF existerar inte.
 
Jag är mycket glad åt Michaël Lehmans erbjudande om frivilliga insatser. Vi kan säkert hitta bra uppgifter åt Dig, även om Din praktiska erfarenhet verkar begränsad (gummitutor förekommer på de flesta lågteknologiska arbetsplatser, Michaël). Jag väntar med spänning på fler intresseanmälningar från folk med olika sorts erfarenhet. Vi kan till och med hålla med fria gummitutor.
 
Några har upprepat den gamla fördomen om GF och Släktforskarnas Arkiv som stockholmsfixerat. Våra samlingar omfattar hela Sverige plus åtskilligt som rör europeisk genealogi, en del helt unikt. Klippsamlingen är föralldel från Svenska Dagbladet och DN, men det förekommer faktiskt andra än stockholmare även i dessa tidningar.
 
Att göra samlingarna tillgängliga för medlemmar i hela landet har varit en prioriterad fråga under hela min tid i styrelsen. Vi anstränger oss verkligen med detta och jag beklagar om Essan Gradhman har råkat ut för misslyckanden från vår sida. Man kan gå in på vår webbplats www.genealogi.net och se vad vi har, beställa kopior ur böcker, klipp eller handskrifter och få resultatet per post eller (i vissa fall) telefon eller mejl. Vi erbjuder faktiskt en mycket hög service, varje vardag året runt, för medlemmar som bor långt bort eller av andra skäl sällan kan besöka lokalerna. Till detta kommer även i framtiden en mycket kvalitativ tidskrift/årsskrift.

[Michaël Lehman (Philippos)]

Då styrelsen anser osamordnade utskick - sammantaget ett sällsynt fenomen - vara pekuniärt så betungande, dristar jag mig härmed att inkomma med ett förslag. Jag föreslår att ? 9 i stadgarna ändras till följande lydelse.
 
? 9. Kallelse till föreningens möten utfärdas minst 14 dagar i förväg på sätt, som styrelsen bestämmer. I kallelsen ska anges beslutsärenden som utöver de stadgeenliga ska förekomma vid mötet.
 
Genom detta kan de medlemmar, som har meddelat sin e-postadress och därmed prenumererar på GF-Mail (som verkar ha lagts ned), kallas via e-post. Detta skulle med all sannolikhet leda till lägre portokostnader vid förekomsten av osamordnade utskick. Dessutom skulle penningar kunna sparas genom att avveckla det enligt min mening informativt inte särskilt värdefulla ?medlemsbladet? GF-Aktuellt.
 
Uppenbarligen har jag samma bristande språkförståelse som Kaj Janzon, ty jag har gång på gång läst hans av Ian citerade fråga, men jag kan inte - huru mycket jag än försöker - se de av Ian uppfattade insinuationerna. På vilket sätt menar Du, Ian, att de av Dig givna implikationerna följer på Kajs fråga? När Kaj frågar varför det är så viktigt, att Du som avgående ordförande genomdriver detta beslut precis innan du avgår, så skriver han i presens. Han avser sålunda en i skrivande stund pågående process, i vilken Du är en central aktör. Du uppfattar tydligen Kaj skriver i preteritum och därmed menar, att Du redan har genomdrivit ett beslut, d.v.s att Kaj beskriver en redan avslutad process.
 
Jag anser Kajs fråga vara berättigad. Varför är det så bråttom att ställa proposition på detta förslag? Jag bevistade inte GF:s vårmöte, så jag vet inte, vad som då sades i detta ärende. Om detta diskuterades under vårmötet, finner jag det vara märkvärdigt, att styrelsen efter vårmötet inte har gått ut med detta till en bredare skara av medlemmar än den, som mötesdeltagarna utgörer. Exempelvis hade styrelsen kunnat skicka ut ett GF-Mail, publicerat uppgifter på föreningens hemsida och nämna något här i Anbytarforum.
 
Ian skriver, att GF:s samlingar tillgänglighet för medlemmar utanför Stockholmsområdet har varit en prioriterad fråga under hela den tid, under vilken han har suttit i styrelsen. Han menar dessutom, att styrelsen nu ställer ett förslag, som är ?fastsällt av styrelsen, förankrat på vårmötet och föremål för ett demokratiskt beslut på höstmötet?. Men huru demokratiskt är det, att prioritera, att alla samlingarna tillgängliggöres framför att prioritera att ordentligt och i god tid informera medlemmar och presumptiva medlemmar om en så ödesdiger fråga som denna?

[Helena Nordbäck]

Senaste gången GF hörde av Essan Gradhman var per telefon för cirka ett år sedan. Hon beställde då kopior på ett par enstaka sidor. Dessa sidor kopierades och skickades iväg per post till henne samma dag.  
Sedan dess har inga beställningar på kopior kommit GF tillhanda från Essan, vare sig per telefon, brev eller e-post.
Mvh

[Essan Gradhman]

Helena!
 
Du har rätt Helena, det här gällde flera gånger under år 2000. Jag har kopierat ett par mail jag skickade till GF under år 2000 och skickat vidare till Lena A Löfström. Dessa två brev var tyvärr de enda jag hade kvar i datorn, men även innan dessa hade jag haft flera obesvarade förfrågningar!
Jag vill inte bara klanka på GF, men  bemötandet har inte alltid varit det bästa. Men nog om det...
Mvh
Essan

[Per-Åke Svensson]

Om ekonomin för utgivningen av Släkt och Hävd är ett problem, anser jag att styrelsen på allvar bör överväga en utgivning i elektronisk form kombinerad med ”print-on-demand”.
 
Den elektroniska utgåvan skulle kunna redigeras i tidskrifts/bokform och göras tillgänglig via nätet som en Acrobat pdf-fil, som idag är vanligt förekommande. Den programvara som behövs för läsning  finns tillgänglig som free-ware på nätet.
 
Den metoden har flera fördelar:
-       redigeringsarbetet blir inte större,
- den elektroniska distributionsformen är billig,
- den är för släktforskningsändamål ofta betydligt användbarare än den tyckta formen: sökning på person- och ortnamn eller andra ord är enkel och effektiv med de sökfunktioner som finns i läsaren,
- index av olika slag (för den tryckta formen) kan enkelt genereras,
- index över ett antal nummer kan också enkelt skapas,
- rättelser kan införas på plats i texten även efter utgivningen, i ”konsoliderade” utgåvor. (Naturligtvis med öppet redovisad omfattning och motivering.)
 
Genom att redigera innehållet i tidskrifts/bokform kan:
- en släktforskare enkelt få ”snygga” utskrifter om han eller hon så önskar (och betala pappers- och bläckkostnaden själv),
- kompletta utskrifter (av arkivkvalitet) tryckas i den omfattning som behövs och göras för dem som så önskar, och är villig att betala extra för dem,
- tryckta utskrifter göras tillgängliga på bibliotek, osv.
 
Önskemålen om utgivningsform varierar faktiskt i olika situationer: för snabba sökningar efter information är den elektroniska formen den klart bästa, för begrundan och reflektion över större texter föredrar jag fortfarande, liksom jag tror de flesta, den tryckta formen.
 
Idag behöver de inte utesluta varandra utan kan kombineras på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt.

[Ian Hamilton GF]

Några har föreslagit webbpublicering för SoH eller information via mejl i stället för GF-Aktuellt. Verkligheten är att bara c:a hälften av GF:s medlemmar kan nås via mejl, och några hundra har troligen inte ens tillgång till CD-ROM eller internet. Vi tänker inte lämna dem i sticket.
 
Möjligen kan webbpublicering eller print-on-demand vara alternativ för den som inte hittar någonstans att publicera sina alster när konkurrensen mellan Förbundets årsbok och Släkt och Hävd upphör. Jag har redan sagt att jag tycker den minskade konkurrensen är det starkaste motargumentet mot sammanslagningen. Att det finns möjlighet att publicera sig elektroniskt är en räddningsplanka, inte idealisk men ändå. Samma gäller ju redan i dag om man råkar få sina artiklar refuserad av båda redaktionerna, kvalitetskraven är trots allt inte så olika mellan dem.

[Michaël Lehman (Philippos)]

Om man läser mitt förslag ordentligt, förstår man att det går ut på, att de, som har meddelat GF sin e-postadress, kan kallas via e-post. Kallelserna via e-post skulle i deras fall ersätta just kallelserna, inte GF-Aktuellt, som man enligt min mening kan avveckla. Övriga medlemmar bör naturligtvis även i fortsättningen få kallelse på annat sätt, exempelvis genom medlemsutskick. Det handlar sålunda inte om att lämna någon medlemskategori i sticket, utan om att rationalisera GF:s administration. Om hälften av GF:s medlemmar har e-postadress, innebär det ju, att man vid osamordnade utskick av separata kallelser till möten kan minska sitt arbete väsentligt genom att behöva hantera enbart 1.200 kuvert och spara porton för 1.200 försändelser.
 
Intressant nog kan man lämna i sticket dem, som fortfarande önskar en fortsatt utgivning av SoH som fristående publikation. Eller?

[Anders Ryberg]

Hej!
När man tittar på den av Ian ovan omtalade hemsidan www.genealogi.net så slås man av en intressant sak. Sedan i maj 2002 har i princip inga uppdateringar gjorts, med två undantag. Dels har det lagts ut en verksamhetsberättelse för 2002, dels har det skrivits ett par rader om utgivningstakten på SoH, förslagen om förändring av denna tidskrift och öppettider.
Som jämförelse har betydligt mindre föreningar som till exempel Jönköpingsbygdens släktforskare med knappt 600 medlemar och Tjörns släktforskare med knappt 200 medlemmar klarat av att göra ett 70-80 uppdateringar av sina hemsidor under samma period.
En annan mycket intressant jämförelse är att SoH har utkommit med minst 5 häften sedan dess.
GF:s styrelse borde alltså i första hand se till att den personen som är ansvarig för www.genealogi.net omedelbart byts ut, innan man säger något om Jonas ideella arbete. Tyvärr så vågar ingen stå som ansvarig för hemsidan, men ytterst ansvarig är ju då GF:s ordförande Ian Hamilton som jag med spänning väntar på att han skall förklara varför det är så allvarligt att Jonas har lyckats att producera 5-6 häften av SoH, medan det inte är några problem att hemsidan är i princip död sedan ett och ett halvt år.
Man bör inte kasta stenar i glashus!

[Lena A Löfström]

Michael föreslår en ändring av stadgarna.
 
? 9. Kallelse till föreningens möten utfärdas minst 14 dagar i förväg på sätt, som styrelsen
     bestämmer.......
 
Det är ju verkligen en ny formulering i sann demokratiskt anda.
 
Om stadgarna skulle ändras på detta sätt skulle det innebära att medlemmarna inte skulle ha en aning om var de kan hitta kallelse till sin förenings möten. Oerhört effektivt om man nu inte vill att någon medlem skall komma. Man skulle till exempel kunna välja att endast sätta upp en liten lapp på Konsums anslagstavla i Ockelbo. Den föreningen vill i alla fall inte jag vara med i.
 
Till er som föreslår att GFa skall läggas ned samtidigt som i alla fall någon av er hänvisar till vad stadgarna säger om SoH så vill jag bara påpeka att ni läser stadgarna väldigt selektivt. I samma stycker som det talas om SoH sägs också ....medlemsblad och andra skrifter. GFa är vårt medlemsblad och kan alltså inte läggas ned, lika lite som SoH.
 
Vad gäller hemsidan så är den inte en nyhetssida som behöver uppdateras med mer än att någon praktiskt information ändras. För övrigt är siten en presentation av Släktforskarnas Arkiv samt vad som finns där. Du kan göra allt från att vandra runt i lokalerna till att faktiskt plocka ut böcker eller pärmar ur hyllorna för att få veta mer om beståndet. Den är också till för att, medlemmar som icke medlemmar skall kunna söka i våra register utan att behöva komma till GF och med ledning av vad de får för träffar kunna beställa angivet material, antingen per telefon eller via mial. Eftersom sakernas tillstånd på Släktforskarnas Arkiv inte förändras så ofta behöver heller inte siten uppdateras annat än om så sker.
 
Så var det med den stenen!

[Michaël Lehman (Philippos)]

Det måhända, att jag var litet naiv, när jag formulerade mitt förslag. Jag utgick nämligen ifrån, att en förenings styrelse alltid vill föreningens bästa och att man med detta förstår bland annat, att samtliga medlemmar bör få möjlgihet att taga del av kallelser till föreningens allmänna möten. Jag borde naturligtvis veta bättre. Jag modifierar därför mitt förslag till följande formulering.
 
? 9. Kallelse till föreningens möten utfärdas minst 14 dagar i förväg genom medlemsutskick. I kallelsen ska anges beslutsärenden som utöver de stadgeenliga ska förekomma vid mötet.
 
På så vis bör kallelsen komma samtliga medlemmar till dels och samtidigt öppnas de möjligheter, som faktiskt var meningen med mitt förslag - och som Lena glädjande nog inte har invänt emot -, nämligen att skicka kallelsen med e-post till de medlemmar, som har meddelat GF sin e-postadress.
 
Vidare föreslår jag, att ? 3 ändras till följande lydelse.
 
? 3 GF verkar genom: [...]  
 
- utgivning av publikationen Släkt och Hävd och andra skrifter.
 
På så sätt öppnas möjligheten, att avveckla GF-Aktuellt, som trots allt inte tillförer särskilt mycket av värde, och därmed spara en inte obetydlig summa penningar, som bättre kan användas till att utveckla Släkt och Hävd.
 
Jag kan inte hålla med om, att hemsidan ?inte [är] en nyhetssida som behöver uppdateras med mer än att någon praktiskt information ändras?, ty GF:s hemsida har dels på första sidan en länk benämnd ?Visa nyheter!?, dels under ?Veta mer om GF? en länk benämnd ?Aktuell information?. Jag kan inte tolka detta som annat än just nyhetssidor.

[Ian Hamilton GF]

GF:s webbplats uppdaterades senast för ett par veckor sedan (nya tider för kvällsöppet). Sådana uppdateringar har skett ofta. Däremot var det ett tag sedan vi hade nya register att lägga ut. Sådana är dock under produktion.
 
Webbplatsen, som naturligtvis är framställd och administrerad helt utan ersättning, omfattar ca 850 filer med över 12.000 interna länkar.
 
Det är viktigt att framhålla att kritiken mot Jonas Kuschner inte gäller den mängd arbete han lagt ner på Släkt och Hävd. Tvärtom har han tagit på sig ett oerhört stort arbete med att kontakta skribenter, läsa och bearbeta manuskript, kontrollera sakuppgifter, föreslå ändringar, läsa korrektur, hitta illlustrationer och mera sådant. Det är bra, och styrelsen har gjort allt den kunnat för att underlätta arbetet och ge avlastning när Jonas bett om det (utrustning, programvara, medarbetare). Men det är det här med utgivning på bestämda tider som trots upprepade påpekanden och löften om bättring inte fungerat.  
 
Kanske tycker några att vi går ut hårt mot Jonas, han gör ju ett i många stycken bra redaktörsarbete. Men han valde själv att gå ut i en offentlig polemik mot en vrångbild av vad styrelsen föreslår höstmötet. Då måste vi ju kunna förklara vad förslaget innebär och varför det tillkommit.
 
Nu är det GF:s högsta beslutande organ, medlemsmötet, som har att ta ställning.

[Per-Åke Svensson]

Ian Hamilton säger ovan (kl. 00:27) att: .”Verkligheten är att bara c:a hälften av GF:s medlemmar kan nås via mejl, och några hundra har troligen inte ens tillgång till CD-ROM eller Internet. Vi tänker inte lämna dem i sticket.”
 
Det må vara situationen idag. Situationen i morgon är en annan, och det är väl mot den som inriktningen bör vara? Skall man vänta in den sista, så rör man sig framåt väldigt långsamt. Det kan låta hårt, men det behöver det inte alltid vara, bara man gör tydligt vart man är på väg.  
 
Jag arbetar till del i en internationell organisation, där vi ganska tidigt insåg vilka möjligheter elektronisk kommunikation skulle medföra för arbetet. Entusiasterna använde e-post redan i slutet av 80-talet, och vi hade en webbplats på plats 1994. Men det var naturligtvis långt ifrån alla som kunde använda dessa hjälpmedel då. Dock - vi gjorde helt klart att det här var något som skulle användas. Resultatet blev att inom ett par år kunde faktiskt alla (och somliga var faktiskt riktigt motsträviga från början) nås och samarbeta elektroniskt, vid en tidpunkt då Internet fortfarande var okänt för det stora flertalet. Så var inte rädd för att driva på!    
 
Låt mig så utveckla förslaget om elektronisk publicering ytterligare.
 
Kvalitetssäkring i släktforskningen diskuteras ibland. I det ingår naturligtvis att utgå från primära källor så långt det är möjligt, att utsätta innehållet för kritisk granskning, tolka så gott man förmår, osv., och att dokumentera källor, slutsatser och resultat tydligt. Men det är inte säkert att det räcker. Uppgifter kan tolkas annorlunda, det dyker upp uppgifter i ett annat sammanhang som kan leda till omvärdering, osv.  
 
I ”vanligt kvalitetsarbete” inom industrin är återkoppling från användare viktig. För att få till stånd en fungerande återkoppling måste det bland annat finnas ett ställe, känt av användaren, där man kan samla dessa erfarenheter, och dit man kan återvända för att få id?er till och åstadkomma förbättringar.
 
För att exemplifiera: Har ni reflekterat över att Internet, så som de flesta känner och använder det idag inte är mer än tio år gammalt? Det var 1993 som den första webb-läsaren (Mosaic ver. 0.9) blev tillgänglig, och det var den som startade den enorma utveckling som ägt rum på dessa få år. (Nätet i sig var ungefär 20 år gammalt redan då, men det var få som kände till det utanför universitets- och forskarvärlden.) Hur har utvecklingen kunnat ske så snabbt? Jo, en del i det hela är att uppbyggnaden är baserad på ett fåtal specifikationer som varit fritt tillgängliga för alla som behövt dem. De har hela tiden granskats kritiskt, provats, värderats och modifierats där så behövts. Från början har ett dokument skrivits av en enskild person eller mindre arbetsgrupp. Det har publicerats som en ”Request for Comments” (RFC). Alla som har varit insatta i den aktuella frågan har varit välkomna att ge synpunkter (inga formella barriärer eller ”filter”). Kommentarer som kommit in har samlats i anslutning till originaldokumentet. Kommentarerna har sedan bearbetats av den ursprungliga arbetsgruppen, varefter en modifierad RFC publicerats för ytterligare kommentarer, osv.. Dokumentet blir i princip aldrig färdigt, det förblir en RFC - en begäran om kommentarer - men det stabiliseras successivt, och har därmed nått en kvalitet som Internet kunnat byggas på. (Visst - allt är inte perfekt, men tänk så mycket som ändå fungerar!)
 
Nu är det säkert en del som anar vart jag vill komma: skulle inte en släktforskningstidskrift kunna fås att fungera på samma sätt? Varför inte Släkt och Hävd?
 
En publicerad artikel skulle alltså inte ses som ett färdigt alster som i värsta fall behöver rättas, utan just som en ”begäran om kommentarer”, som skulle kunna bli föremål för en successiv förbättring. Med detta menar jag naturligtvis inte att man inte skall göra allt man kan för att kvalitetssäkra före första publiceringen, utan bara att se det som första steget i en lång process, som leder till ett allt säkrare och stabilare innehåll.
 
Arbetssättet förutsätter i praktiken elektronisk publicering (ändringar måste in på ”på plats” för att bli bekvämt läsbara). Det ställer också andra, och delvis nya (utökade) krav på redaktionen.  
 
En kris - och den nuvarande situationen måste väl ses som en sådan - innebär ju såväl hot som möjligheter, som bekant.  
 
De alternativ som hittills diskuterats utgår båda från publicering av artiklar i traditionell form (i tidskrift eller i årsbok). Med förslaget ovan vill jag peka på att det går att komma längre, till gagn för slätforskningen, om man aktivt går in för att använda de möjligheter som dagens teknik erbjuder.

[Anders Berg]

Ännu en röst...
 
Med andra ord vill GF:s styrelse (Jonas undantagen) de facto lägga ned sitt flaggskepp sedan 53 år och riskera massavhopp av medlemmar pga något så banalt som administrativa problem med utgivningstider! Det finns inte ens ekonomiska skäl. GF har visst råd att ge ut Släkt och Hävd, skriver Ian.
 
Ian och Lena, gör inte detta till en prestigesak! Så pass lyhörda måste ni vara att ni inser av reaktionen här att chansen att baxa igenom det här förslaget är noll vid höstmötet. Inte en enda röst har höjts till försvar av förslaget utom från styrelsen själva.  
 
Trots att jag som ständig medlem i GF och subskribent av Släktforskarnas Årsbok skulle vara en vinnare ekonomiskt av förslaget, så kan jag aldrig stödja ett förslag som på så lösa boliner gör sig av med ett av svensk släktforsknings flaggskepp och kraftigt minskar utrymmet för artiklar av hög kvalitet.
 
Mvh
Anders Berg
Stockholm

[Michael Lundholm]

Jag kan bara instämma i Per-Åke Svenssons två inlägg om elektronisk publicering.
 
Vi har här dock två problem: För det första SoH:s framtid. För det andra ett enligt min mening ökat behov av publiceringsmöjligheter för kvalificerad släktforskning där elektronisk publicering är ett billigt alternativ med många intressanta egenskaper.
 
Vad gäller det första problemet verkar det som om de flesta som här som varit kritiska mot styrelsens förslag går på en allt eller inget strategi: SoH skall vara kvar i befintlig form. Elektronisk publicering verkar inte vara ett alternativ till styrelsens förslag. Inte ens styrelsens företrädare verkar tycka att det är ett alternativ till det förslag de lagt. Jag tycker det är synd.
 
När det gäller det andra problemet vill jag gå ett steg längre och hävda att det borde finnas utrymme för en kvalificerad digital genealogisk tidskrift oavsett om SoH förändras enligt styrelsens förslag eller blir kvar i befintlig form. Behovet av ett alternativ blir självfallet mycket större om styrelsens förslag går igenom. Per-Åke pekar på möjligheten att ha en snabb men ändå en inom ramen för tidskriftsformatet modererad debatt och diskussion; något som är en viktigt komponent när det gäller att åstadkomma kvalitet. Något sådant kan naturligtvis aldrig bli frågan om i en publikation av årsboksformat.Dessutom behöver volymen kvalificerad släktforskning öka inte minska.
 
Alltså, realiserandet av en digital genealogisk tidskrift vore värd att undersöka oavsett vad som händer med SoH.

[Lena A Löfström]

Per-Åke,
 
det är nog ingen som ifrågasätter Dina id?er. Men det här är inte rätt plats att föra fram ABBs implementering av datorbaserad kommunikation. Jag känner väl till den och föreläste vid ett flertal tillfällen i början av 80-talet tillsammans med den då drivande personen hos ABB, vilken rapporterade direkt till Percy. Bara för Din information kan jag säga att jag använde elektroniska mail- och konferenssystem långt innan Internet ens var påtänkt!
 
Men som sagt, detta kan vi diskutera vid ett särskilt tillfälle. Ville bara säga att det inte är brist på nytänkande eller kunskap som föranlett styrelsens beslut.