Äldre inlägg (arkiv) till 2003-10-23

[Henrik Mosén]

Ian Hamilton efterlyser ett förslag. Jag har redan kommit med ett. Ersätt SvA med SoH och låt Sveriges släktforskarförbund stå för framtida utgivning av SoH. Om detta är ekonomiskt möjligt eller inte vet jag inte, utan det får förbundets representanter svara på.
 
Jag förstår inte riktigt behovet av ett samgående mellan två var för sig utmärkta skrifter. Varför vill man att någondera av SoH och Släktforskarnas årsbok ska få en ny skepnad?  
 
Ser Sveriges släktforskarförbund det som positivt att minska mängden publicerat kvalitetsmaterial?  
 
Varför ska Årsboken överhuvudtaget byta namn?  
 
Varför inte bara sluta ge ut SoH om det nu inte går att fortsätta utgivningen ekonomiskt?
 
Mvh, Henrik

[Mikael Persson]

Ian Hamilton skriver ovan: Släktforskarnas årsbok har hittills haft ett sidantal kring 350 sidor. Sidantalet kan kanske ökas något. För att vi som prenumeranter inte ska förlora något i fråga om hur mycket vi får för våra pengar, så bör ju detta något betyda åtminstone 220 sidor. Det skulle bli en ganska mastig årsbok: åtminstone omkring 570 sidor! Å andra sidan kan man ju tänka sig en mindre årsbok än så, fast då ska man också betala mindre! Enligt GF:s hemsida så kostar medlemsskapet 60 kronor och GF-Aktuellt + Släkt och Hävd kostar 190 kronor. Om en eventuell sammanslagen årsbok skulle innehålla t.ex. 405 sidor, då borde medlemskapet i GF ligga på 110 kronor (jämfört med nuvarande priser). Fast detta är ju bara den ekonomiska aspekten.  
 
Av inläggen att döma så tycker flertalet att man kunde börja med att avskaffa GF-Aktuellt, åtminstone i pappersformat. Man kunde kanske i stället lägga det på GF:S hemsida. Å andra sidan är det ju främst de som har tillgång till Internet som skriver inläggen här, så den lösningen skulle nog inte passa alla.  
Vi vill inte gå miste om Släkt och Hävd. Många kan säkert möjligen tänka sig en utgåva på årsbasis, men då inte med minskat totalt sidantal!  
OM SoH läggs ned eller redan OM det blir ett drastiskt minskat totalt sidantal så kommer nog många att gå ur GF och nöja sig med att vara medlemmar i Släktforskarförbundet. Där får man ju också Släkthistoriskt Forum. Valmöjligheterna kommer ju till synes att vara 1) Vara medlem i GF och få GF-Aktuellt (?) och den sammanslagna årsboken (med okänt sidantal) + vara medlem i Släktforskarförbundet och få Släkthistoriskt Forum, eller 2) Vara medlem i Släktforskarförbundet och få Släkthistoriskt Forum + subskribera på årsboken (med okänt sidantal). Den ekonomiska aspekten kommer i det läget att begränsas till: Är subskriberingen på årsboken billigare än ett medlemskap i GF?, och kompliceras något av hur mycket man värderar (GF-Aktuellt och (?)) övriga tjänster hos GF till.

[Tord Påhlman]

Jag avser inte att gå in i denna debatt, men har dock en liten kommentar till Mikael Persson. Möjligheten att vara medlem i Släktforskarförbundet togs (tyvärr) bort förra året. Nu kan man vara prenumerant. Medlem är man i det här sammanhanget enbart i till förbundet ansluten förening.

[Niclas Rosenbalck]

Efter att ha läst inläggen ovan efterlyser jag nu Släktforskarförbundets styrelses uttalande eftersom det talas i GF-aktuellt om att en diskussion inletts om ett samarbete angående SoH. Någon i förbundet måste ta bladet från munnen och uttala sig om hur man tänkt sig en framtida sammangående och om man betänkt konsekvenserna för vad som händer med GF:s medlemsantal om flaggskeppet Släkt och Hävd försvinner/överförs i annans regi.  
Vi som inte bor i Stockholm och som sporadiskt besökt GF:s arkiv har ju inget ekonomiskt intresse att vara medlemmar längre om vi inte får ut vad vi förväntar oss av föreningen. Personligen har jag ingen lust att vara med i GF längre om Släkt och Hävd försvinner eller går över i Släktforskarförbundets årsbok. Då blir det ingen medlemsinbetalning längre - en tradition sedan 1985 bryts.
 
vänliga hälsningar
Niclas Rosenbalck

[Stig Östenson]

Till Ian Hamilton. Som Du märkt, finns det i många inlägg kritik mot det styrelseförslag till beslut beträffande Släkt och Hävd, som kommer att föreläggas medlemsmötet den 8 november. Jag tycker inte, att Du har tagit dem som framfört invändningar på allvar, när Du menar (eller låtsas mena??), att de genom redaktören Jonas Kuschners inledande inlägg var vilseförda av något som  fanns till i dennes föreställningsvärld och inte i verkligheten. Åtminstone de debattdeltagare, som är medlemmar i GF, har kunnat läsa förslaget i GF-Aktuellt nr 155, och innehållet kan ju inte förstås på något annat sätt än som en nedläggning, fast Du förnekar detta. Släkt och Hävd och Släktforskarnas årsbok är två olika publikationer med varsin egen identitet.De förlorar båda en del av sin identitet, om den föreslagna planeringen genomförs, men ojämförligt mest förlorar Släkt och Hävd, eftersom den upphör att finnas till i den form den haft sedan starten 1950, medan årsboken kommer att fortsätta att utges som årsbok, med vissa förändringar beträffande omfång och innehåll. Det är Släkt och Hävds läsare, som nu slåss för sin tidskrifts fortsatta existens som genealogisk tidskrift med 3-4 nummer per år. Släktforskarnas årsboks läsare skulle ha slagits för sin publikations existens, om det hade framförts förslag, att dess innehåll skulle portioneras ut på 4 nummer per år under namnet Släkt och Hävd-Släktforskarnas årsbok, del 1-4. Släktforkarnas årsboks läsare deltar inte i den här pågående debatten, eftersom årsbokens existens inte är hotad, medan även Du, Ian Hamilton, måste medge, att den föreslagna planeringen för Släkt och Hävd innebär, att tidskriften försvinner. Jag vet inget exempel från svensk presshistoria, där en utlåning av en publikations namn till en annan medfört, att den publikation, som lånat ut sitt namn, återuppstått. I stället brukar själva namnet försvinna så småningom. Att slåss för en tidskrifts existens görs ofta av känslomässiga skäl, vilkas styrka ej skall underskattas. Jag motsätter mig den föreslagna planeringen på sakliga grunder. Jag anser, att en tidskrift som Släkt och Hävd behövs jämte Släkthistoriskt forum och Släktforskarnas årsbok, och just den uppfattningen tycks delas av de flesta, som här fört fram kritik mot den föreslagna planeringen. Om tillräckligt många föreningsmedlemmar är av den uppfattningen,måste en annan planering göras för Släkt och Hävd, och då måste alla alternativ övervägas, även, som någon debattdeltagare redan framfört, möjligheten att hitta en ny huvudman.

[Mikael Persson]

Ja, Tord, självklart har du rätt. Det gick av bara farten.
 
MVH, Mikael!

[Ian Hamilton GF]

Första meningen i det inlägg av Jonas Kuschner som står högst upp i den här spalten lyder:
 
Genealogiska Föreningens styrelse beslöt vid sitt sammanträde den 1 oktober att föreslå höstmötet en nedläggning av föreningens tidskrift Släkt och Hävd, som har utkommit i snart 54 år.
 
Styrelsen har ingalunda beslutat något sådant, ingen ledamot har föreslagit det och det skulle aldrig ens kommit på tal, om inte Jonas i sin upprördhet valt att beskriva motsidans förslag i dessa termer.  
 
Det rör sig inte om semantik eller ordvrängeri. Det är fullt begripligt vad nedläggning av Släkt och Hävd skulle betyda. Men det är alltså inte någon som vill föreslå det. Argument mot att lägga ner SoH behöver inget bemötande eftersom vi nästan alla är överens.
 
Nu kommer Stig Östenson med en del invändningar mot det faktiskt framlagda förslaget, som förvisso är relevanta och värda att noga vägas in i beslutet. Det välkomnar jag.
 
Att bevara Släkt och Hävds identitet efter en ändrad periodicitet och/eller ett samgående med årsboken kräver onekligen särskild uppmärksamhet. Jag har uppfattat det som att Förbundet delar GF:s syn på det nödvändiga i detta. Släktforskarnas Årsbok har inte samma problem: som Stig Östenson påpekar är det ju fortfarande en årsbok, och den säljs främst genom subskription ett år i sänder.  
 
För GF:s medlemmar är boken en del av medlemsförmånerna, så icke för Förbundets medlemsföreningars medlemmar.  
 
Vad som förutom namnet utgör en tidskrifts identitet är ju inte helt lätt att peka på. Jag tror inte utgivningsperioden i sig är viktig: ett årshäfte av SoH vore fortfarande lätt igenkännbar som SoH.
 
Det finns flera andra komponenter som är viktigare. Först och främst innehållet, naturligtvis, men också layout, logotyper, stilsorter mm. En fortsättning av innehållsförteckningarna (på papper och CD) är viktig, recensionsavdelningen måste leva vidare liksom - kanske i en något annan form - Kompletteringar och rättelser till genealogiska verk.  
 
I det kommande samarbetet - om det blir av - är det GF:s företrädare i skriftens produktionsråd som har att bevaka dessa frågor. Om man lyckas med det kan det ju hända att Förbundets subskribenter upplever att det egentligen är Släkt och Hävd man får i stället för den vanliga årsboken. Jag tror inte det vore någon nackdel, så länge kvaliteten kan hållas hög. Självklart hoppas jag att den nya årsskriften ska ta till sig mycket som varit bra i Förbundets årsbok: en hel del kortare och mer populära artiklar, mer material för den vanlige släktforskaren och annat (som ofta efterfrågats även av GF:s medklemmar).
 
För de medverkande skribenterna borde det vara intressant att nå ut till en betydligt större läsekrets. Upplagan skulle troligen betydligt mer än fördubblas jämfört med nuvarande Släkt och Hävd. Detta uppväger kanske i någon mån nackdelen med den minskade konkurrensen, som jag annars betraktar som ett av de viktigaste motargumenten, även om det numera finns allt fler alternativ till publicering i tidskrifts- eller bokform.  
 
Flera debattörer målar upp ett scenario med massavhopp från GF. Men kanske flera i stället upptäcker det förmånliga i att bli medlemmar i GF och få årsboken plus tillgång till samlingar och service för en obetydlig merkostnad - det är förstås vad jag och GF:s styrelsemajoritet hoppas.

[Kaj Janzon]

Det är inte helt lätt att förstå varför Ian Hamilton ovan kallar mitt inlägg för ett angrepp. Jag har ju bara ställt några enkla frågor som jag i egenskap av GF-medlem gärna skulle vilja ha svar på av min ordförande. I GF-Aktuellt nr 155 uppmanas vi dessutom i en rubrik att just säga vår mening om saken.
 
Varför upprördheten, undrar GF:s ordförande i sitt ”svar”. Ett skäl till upprördheten, förutom det övergripande och uppenbara, ligger i det som ovan kan iakttas, nämligen att man inte av honom tycks kunna få raka konkreta svar på raka enkla frågor. Åter en gång: gärna lite siffror tack!
 
Då Hamilton angående externa bidrag till finansieringen meddelar att ”…har inte av den övriga styrelsen bedömts realistiskt ens på kort sikt, än mindre långsiktigt…”, kunde han också ha passat på att berätta på vad denna bedömning baseras, d v s besvarat ett par av mina frågor ovan:
 
”…hur mycket tid har ordföranden och/eller styrelsen lagt ner på att undersöka
dessa möjligheter? Vem/vilka har man kontaktat? Vad har man fått för svar?…”
 
En annan av de frågor man gärna vill ha besvarad är denna: varför är det så viktigt att  
den avgående ordföranden genomdriver beslut om ”sammanslagningen” precis innan han avgår?
 
Vad är det som ger Ian Hamilton anledning till antagandet att den person som kommer  
att efterträda honom har en mycket sämre förmåga att lösa problemen än han  
själv?  
 
För övrigt anser jag att det skulle bli en bättre balans i denna debatt om någon i förbundsstyrelsen snarast åtog sig uppgiften att här redogöra för förbundets ståndpunkt.
 
Med vänlig hälsning
Kaj Janzon

[Michaël Lehman (Philippos)]

Ian,  
 
Jag är hemskt ledsen, men jag kan inte uppfatta dina bemötanden av kritiken som annat än just ordvrängeri. Med i stort samma invändningar som Stig Östenson uppfattar jag styrelsens förslag just som ett förslag att lägga ned Släkt och Hävd, även om styrelsen har klätt förslaget i en sådan språkdräkt, att man på mer eller mindre dunkla grunder skall kunna hävda, att det inte rör sig om en nedläggning.
 
Nå väl, Du resonerar en del kring att bevara SoH:s identitet även efter ett eventuellt samgående med årsboken och jag förmodar därför, att Du anser detta vara viktigt. Du påpekar i Ditt inlägg, att just den grafiska utformningen av en skrift kan vara identitetsbärande. Så är det säkert. SoH och Släktforskarnas årsbok har ytterst olika grafiska formgivningar. Skall den tänkta framtida hybriden mellan SoH och Släktforskarnas årsbok då ha två grafiska profiler? Annars måste ju åtminstone den ena skriften uppgiva en del av sin identitet. För min del föredrager jag därvidlag SoH:s grafiska formgivning framför Släktforskarnas årsbok.
 
Detta är i mina ögon förvisso ett viktigt argument, men inte det viktigaste. Det viktigaste är ändå, att den totala volymen av kvalitativa genealogiska artiklar kommer att minska, vilket Du själv har medgivit.
 
Du skriver i senaste GF-Aktuellt (nr 155), att nedläggningen av SoH (eller sammanslagningen mellan SoH och Släktforskarnas årsbok, om Du anser en sådan formulering vara bättre) kommer att leda till ?ett gemensamt organ för släktforskarrörelsen som kan bli en symbol för att gamla motsättningar har övervunnits? (s. 6). Jaså? Jag har förstått, att de ?gamla motsättningarna? mellan GF och Förbundet förvisso har motats tillbaka, men åtminstone på vissa håll fortlever latent under ytan, redo att bubbla upp vid lämpligt tillfälle. I ett sådant läge är det väl knappast tillbörligt att ?låna ut? en av sina främsta tillgångar?
 
Jag tycker, att styrelsen borde ha ett bättre tålamod och visa prov på större långsiktighet i sin förvaltning av GF och dess tillgångar. SoH har under en viktig förändringsfas drabbats av vissa förseningar i utgivningen, men enligt redaktören synes ju de bakomliggande problemen nu vara i stort sett vara lösta.

[Michael Lundholm]

Oavsett om man väljer att kalla projektet SoH-Släkforskarnas årsbok nedläggning eller inte tycker jag skälen till att projektet lanseras är oklara. I GF-A 155 framför Ian Hamilton  att tre utskick arbetsmässigt och ekonomiskt är på gränsen till föreningens förmåga samt att det är svårt att få in matrial. Det har visserligen här invänts att det inte är något problem att få in matrial. Men antag för argumentets skull att det är dessa skäl som ligger bakom förslaget. Är då projektet SoH-Släkforskarnas årsbok en lämplig lösning?
 
Jag är tveksam. När det gäller kostnaden för en tidskrift, i tid och pengar, menar jag att mycket skulle kunna sparas in genom digital publicering tillgänglig på nätet.  Man slipper inte bara själva tryck och papperskostnaden utan även den tid som själv distribueringen kräver. Jag inser att att ett sådant förslag innebär en väsentligt annorlunda tidskrift än den nuvarande och det finns särskilda problem med digital publiering. Jag vill dock peka på att digital publicering expanderar enormt internationellt. De stora förlagshusens internationella vetenskapliga  publikationer finns numera oftast på tillgängla på nätet för prenumeranter parallellt med pappersvolymerna. Alltfler, även om det ännu inte är så många,  tidskifter är dessutom enbart tillgängliga på nätet. Jag tycker alltså att det här borde finns ett alternativ för en bevarad SoH som kostar mindre. Har det inte övervägts?
 
Det andra skälet är dock mer problematiskt. Flera inlägg har tagit upp problemet med att det blir mindre publiceringsutrymme för  kvalificerad släktforskning. Dessutom försvinner Svenska antavlor. När släktforskningen expanderar borde det väl vara den omvända tendensen; fler tidskrifter och andra publikationer för kvalificerad släktforskning. Jag nämnde i mitt tidigare inlägg att jag anser att behovet av kvalificerade publikationer som fungerar normerande ökar när det blir fler släktforskare. Skälet är att jag tror att det kan vara ett sätt att visa vad kvalitet är i släktforskningen. I den förra året publierade kvalitetsutredningen var en diskussion/analys tidskrifternas roll i det sammanhanget i stort sett frånvarande vilket jag tycker är märkligt. Visserligen finns det många släktforksartidskrifter idag, men vi talar ju här om en tidskrift som har ambitionen att vara något helt annat än bara ett medlemsblad. Men om det nu är svårt att hitta kvalificerade artiklar till SoH pga konkurrensen från Släktforskarnas årsbok så är ju problemet av sådan storlek att det inte bara är en fråga för GF:s styrelse utan för hela släktforskarsverige. Förbundsstyrelsens uppfattning har efterlysts av andra och jag instämmer: Om det är svårt att få kvalficerade genealogiska artiklar, är svaret då att minska på publiceringen? Borde man inte istället börja en diskussion om hur flera sådana artiklar skulle kunna initieras? Att få fler personer att ta det sista steget i en släktutredningen etc och formulera sig och berätta för andra vad man fått fram. Eftersom jag just nu håller på min första artikel tillsammans med en kollega, där vi hade ambitionen att eventuellt kunna skicka den till SoH, gör hela  denna diskussion mig lite missmodig
 
Jag är alltså ytterst tveksam till att projektet SoH-Släkforskarnas årsbok är lösningen på de problem som nages med SoH. Om problemen är dem som framförs av Ian Hamilton borde det finnas andra alternativ.

[Ted Rosvall]

Redan för ett år sedan fick förbundsstyrelsen en propå om att GF kanske skulle komma att vilja diskutera ett eventuellt samarbete kring årsboken. Förbundsstyrelsen ställde sig positiv till ett sådant samarbete och beslöt att erbjuda GF denna möjlighet. Förhandlingar har sedan skett under sommaren och vid förbundsstyrelsens möte i förra veckan fanns ett avtalsförslag på bordet.
Vi avvaktar nu utfallet av GFs höstmöte. Om man där beslutar i enlighet med GFs styrelses förslag kommer sannolikt den gemensamma årsboken, som alltså skall heta SLÄKT OCH HÄVD - SLÄKTFORSKARNAS ÅRSBOK, att se dagens ljus redan 2004. Om höstmötet däremot säger nej förblir allt vid det gamla.
 
Förbundet ser ett fördjupat samarbete med Genealogiska Föreningen som en god och viktig sak i sig. Som alla vet var det från början tänkt att GF skulle ingå som en viktig del i den nya förbundsbildningen. Nu blev det inte så, ett faktum som dock inte skall få hindra ett samarbete, som alla parter kan få glädje och nytta av.
 
Från förbundets sida kan det sägas att det vore glädjande om fler läsare fick tillgång till den nya gemensamma årsboken. Artiklarna är redan idag av stort allmänt intresse och den mix av tunga och lätta artiklar som ett samarbete med GF skulle innebära, skulle förmodligen innebära en ytterligare ökning av antalet årsböcker.
 
Rent ekonomiskt kommer förmodligen samarbetet att innebära en viss ekonomisk förlust för förbundet, eftersom en del GF-medlemmar kommer att få sin årsbok via sitt medlemskap och alltså inte kommer att behöva köpa den från förbundet. Det är dock en risk som förbundet är villigt att ta.  
 
De avvägningar beträffande tillströmning eller avtappning av medlemmar som samarbetet kring nya Släkt och Hävd kan komma att innebära för GF, kan inte förbundet lägga sig i. Förbundet har fått en förfrågan om samarbete, och ställt sig positivt till ett sådant.  
 
När det gäller SVENSKA ANTAVLOR, har förbundsstyrelsen beslutat lägga ned serien i dess nuvarande form efter nummer 10, alltså efter 2004. Huvudskälet till detta är att det är så svårt att få in manuskript, men det kan också sägas att tiden kanske har sprungit ifrån denna typ av forskningsredovisning. Efter 2004 kommer Svenska Antavlor att ersättas av någon annan nyttighet, som också skall ingå i prenumerationspriset. Det kan bli tal om ett 6:e nummer av Släkthistoriskt Forum, kanske ett särskilt TEMA-nummer per år, eller kanske rent av en CD-skiva med spännande innehåll. Förbundsstyrelsen ber att få återkomme i detta ärende om ungefär ett år.
 
Ted Rosvall
Förbundsordförande

[Carl-Fredrik Hanzon]

Jag kan bara instämma med övriga kritiker av förslaget. Fikonspråk till trots (jfr Krig är fred, Utbyggnad är avveckling [med eller utan förnuft?] och nu: Nedläggning är bevarande) så innebär ju förslaget till syvende och sist dödsstöten för den publikation vi känner som Släkt och Hävd. Men det är i och för sig mitt i bedrövelsen glädjande att så gott som hela släktforskar-Sverige (med undantag av GF:s styrelse*) tycks vara enigt på denna punkt: Släkt och Hävd måste få fortleva; med eller utan GF!  
*(undantagandes Jonas Kuschner)
 
Jag har varit medlem av GF tillika läsare av Släkt och Hävd i bortåt 20 år. Men går förslaget om nedläggning igenom, måste jag starkt ifrågasätta mitt framtida medlemskap. Jag bor inte i Stockholm, och besöker följaktligen sällan lokalen (När jag bodde i Uppsala besökte jag dock ibland den gamla lokalen på Riddarholmen, som var liten men trivsam). Ett av de viktigaste skälen (=det viktigaste) till medlemskap är givetvis Släkt och Hävd. Årsboken får jag ju ändå, om det nu blir som prenumerant eller på annat sätt (Är det f.ö. klart hur det blir med medlemsföreningarna och årsboken?) Vad ska jag med två ex. till? Ge bort till vänner och bekanta? Många (de flesta?) av mina bekanta har den redan.  
 
Nej, jag och många andra (vilket klart och tydligt framgår av inläggen ovan) skulle nog dra den naturliga slutsaten att fortsatt medlemskap i GF inte längre är särskilt angeläget. Men detta empiriskt belagda faktum rimmar dåligt med uttalandet från Ian Hamilton ovan: Upplagan skulle troligen betydligt mer än fördubblas jämfört med nuvarande Släkt och Hävd. Vad är det för nonsens? Ian Hamilton & ca tycks leva i föreställningsvärlden att Släkt och Hävd och Förbundets årsbok har helt olika läsekretsar. Om nu denna uppfattning har ens något med verkligheten att göra, måste detta vara en rent stockholmsk företeelse, en kvarleva från tiden när Förbundet grundades, och den uppslitande tvisten mellan GF och förbundet uppstod. Och vissa hävdade med emfas att man var tvungen att ta ställning: vara kvar i GF eller gå över till förbundet.  
 
Bortsett från de rent stockholmska förhållandena, som jag vare sig är insatt i eller intresserad av, tror jag inte att denna motsättning eller polarisering har någon som helst motsvarighet på riksplanet. Om jag får ta mig själv som exempel, så kan jag ju nämna att jag aldrig tog ställning, utan tyckte att bråket bara var dumt och onödigt, och stannade kvar i GF samtidigt som jag blev enskild medlem i Förbundet (den kategori vars existens så kraftigt har ifrågasatts och diskuterats). Jag var ju dessutom indirekt ansluten till förbundet via ÖGF, men man fick ju inte årsboken då, så.... Jag menar; jag ville naturligtvis ha både Släkt och Hävd, Årsboken, Släkthistoriskt forum och Svenska antavlor.
 
Så tror jag många ute i landet har resonerat. Så gott som alla släktforskare jag känner (och det är många) som är medlemmar i GF är samtidigt med i Förbundet (dock gäller inte helt det omvända: jag känner faktiskt några som är med i Förbundet, men inte i GF). För oss har Släkt och Hävd och Årsboken  kompletterat varandra genom sina olika redaktioner och olika inriktning. Och för oss innebär förslaget en oerhörd kvalitetsförsämring: Två kvalitetspublikationer, utkommande med periodicitet förvandlas till en enda, som till råga på eländet bara utkommer en gång om året. Nej, Släktforskar-Sverige och Kultur-Sverige förutsätter för sin fortlevnad minst två tidskrifter av detta slag, annars rycker Barbar-Sverige och Knapphets-Sverige allt närmare. Men många kanske nöjer sig med att ha Bingolotto på lördagen och fotbollen på söndagen? Det kanske räcker som opium åt folket?
 
Dessutom riskerar vi att få en annan mindre tilltalande situation: Förutom det välkända faktum att en monopolsituation aldrig är av godo (i synnerhet inte för konsumenten) innebär ju förslaget en snörpning av urvalet och vilka grunder som kan tänkas komma att läggas för publicering av artiklar. Låt oss tänka oss att en forskare/skribent på vetenskapliga eller personliga grunder (sådant är ju som bekant inte helt unikt...) kommer på kant med en medlem av den nya förenade redaktionen, och därför blir utfrusen och/eller (kanske inte formellt men i praktiken) belagd med publiceringsförbud. Hur ska han/hon kunna publicera sig? (Man kommer ju nästan att tänka på förhållandena för vetenskapsmän i Sovjetunionen; är dissidentdiskussionen redan glömd?)
 
Nej, för att tala klartext tror jag att förslaget, om det går igenom, riskerar att bli GF:s undergång. Om det manfall av medlemmar som jag (och många andra) p.g.a det ovan sagda blir verklighet, kommer GF:s ekonomi och därmed verksamhet att bli till den grad decimerad, att det är tveksamt om GF överhuvudtaget kommer att kunna överleva. Möjligen skulle man kunna tänka sig att GF kunde överleva som en ren stockholmsförening. Det blir väl i stort sett bara stockholmare som fortsättningsvis kommer att ha något utbyte av GF (Är det rentav det som är syftet med förändringen?). Men där har vi ju redan SSGF, så varför dubblera? I så fall blir ju GF i slutändan ändå en ganska onödig förening (till skillnad mot det kulturetablissemang den hittills tvivelsutan ha varit). M.a.o. undergräver GF med detta förslag sin egen ställning.  
 
Nej, låt dessa resp. skräckscenarier inte bli verklighet: Bevara Släkt och Hävd i dess nuvarande form, med eller utan GF!

[Jonas Kuschner]

Ian Hamilton vill bestämt hävda att det inte handlar om en nedläggning. Han menar att det rör sig om en sammanslagning och en ny skepnad för SoH, och han försöker hävda att ingen av de deltagande debattörerna har förstått vad saken handlar om.
 
De debattörer som är GF-medlemmar har själva kunnat läsa GF-Aktuellt, och har själva bildat sig en uppfattning om vad förslaget innebär, och en bedövande majoritet av dem som yttrat sig här på Anbytarforum har, såsom Stig Östenson påpekat, uppfattat att det rör sig om en nedläggning. Men egentligen har det ingen betydelse. Nedläggning, sammanslagning eller en ny skepnad för SoH gör ingen skillnad - varken jag eller de övriga debattörerna här vill se SoH få den nya skepnad som Ian Hamilton föreslår, oavsett vad den kallas.  
 
Faktum kvarstår dessutom, som jag och flera andra har påpekat, att publiceringsutrymmet totalt sett blir mindre, och att därmed åtskilligt för Sveriges släktforskare intressant material kommer att förbli opublicerat.  
 
Det är ingen här som antyder att Ian Hamilton vill annat än GF:s bästa. Frågan är bara om det verkligen är GF:s bästa. Liksom i den stora världens politik, kan man i den interna debatten i en förening som GF ha mycket olika uppfattning av vad som är det gemensamma bästa eller hur det skall uppnås.  
 
Jag anser inte att det ligger i GF:s eller dess medlemmars eller den övriga släktforskarrörelsens intresse att ge SoH den nya skepnad som Hamilton föreslår, en ny skepnad som jag uppfattar som en nedläggning och dessutom ett förslösande av den tillgång som SoH:s namn, anseende och historiska kontinuitet utgör för GF. Jag anser inte heller att det är lämpligt att driva genom ett beslut i en så viktig fråga i raketfart. Och jag kan inte förstå varför frågan inte kan vänta tills efter att en ny ordförande har valts, en ordförande som faktiskt kommer att vara den som blir tvungen att genomföra beslutet och ta de eventuella negativa konsekvenser det kan medföra i form av t.ex. medlemsflykt.

[Bo Persson]

Jag vill med emfas instämma i Stig Östensons och Kaj Janzons inlägg ovan. Släkt och hävd behövs om genealogisk vetenskap skall kunna bevara sin ställning och för att det skall finnas ett mångsidigt utbud av publikationer för släktforskningen. Det går inte att ersätta SoH med något annat - Släktforskarnas årsbok har sin uppgift att fylla och trots Ian Hamiltons upprepade försäkringar om motsatsen kan en sammanslagning inte betyda något annat än inskränkning, minskning, indragning - och det kan inga övningar i nyspråk förvända till en förmån.
 
En digital publicering - något som Michael Lundholm nämner som en möjlig väg - kan inte ersätta en tryckt tidskrift; särskilt på det historiska området vore det en motsägelse: den digitala hanteringen ger inga möjligheter till att bevara för framtiden och för framtida generationer att skaffa sig bred kunskap om vår tid.
 
Av Teds inlägg kan det synas som om förbundet vore villigt att satsa något på SoH. Den id? som Henrik Mos?n framfört pekar på en möjlighet. Förbundet borde, efter att ha lagt ner Svenska antavlor, åtminstone kunna överväga att medverka till att ekonomiskt trygga den fortsatta utgivningen av SoH. Det är besynnerligt om inte GF och förbundet skulle kunna samverka här och se framåt på släktforskningen i stället för bakåt på sig själva. Det kan inte nog understrykas vilken stor vikt det har att det förs en sansad diskussion om gemensamma strävanden mellan organisationerna i stället för att den ena rusar åstad och under oklara förutsättningar lägger ner en utomordentligt viktig och på alla sätt återupprättad tidskrift. Breda publiceringsmöjligheter och vetenskaplig diskussion är inte mindre viktiga inom genealogien än inom andra grenar av den historiska forskningen.
 
Hur de av Ian Hamilton nämnda ekonomiska problemen verkligen ter sig och hur pass allvarligt frågan om extern eller kompletterande finansiering övervägts är det just nu svårt att bilda sig uppfattning om. Jag skulle gärna göra en resa till Stockholm den 8 november, men eftersom GF - ironiskt nog - valt dagen för Arkivens Dag för sitt medlemsmöte är det tyvärr omöjligt.

[Helena Thorman]

Vad är det bakomliggande problemet till att man i GF vill göra denna förändring?
Jag läser och läser i inläggen, men det enda som framkommer från alla debattörer är att man inte vill slå ihop SoH + Årsboken.
 
Så som jag förstår det hela (från en mening i Hamiltons första inlägg), så är man inte nöjd med Jonas (han gör ett storartat jobb!)och med den takt skrifterna kommer ut. Men är det då så svårt att ordna så att Jonas får hjälp med detta, så att skrifterna kan komma ut i den takt man har beslutat i GF? Det måste väl finnas flera som kan tänka sig att hjälpa till?
 
Och till en annan undran, varför måste det alltid handla om pengar och pratas om indragningar/sparande?
Antingen lever man från början efter den kassa man har, eller så får man finna sig i att göra saker delvis ideellt.
Var det inte därför vi började en gång för länge sedan med släktforskning, för att vi hade ett intresse?  
Tänkte vi då på att en dag skulle göra detta för att få täckning för ALL vår förlorade arbetsförtjänst?
 
Från en gammal fackpamp.
 
/Helena

[Måns Nilsson]

Tänk vad mycket pengar GF hade sparat om man la ner hela verksamheten. Nästa 100% skulle jag tro. Man kan ju alltid kalla det för att omfördela tillgångarna för att främja släktforskningen.

[Lena A Löfström]

Helena och ni andra,
 
på tre punkter skulle jag vilja kommentera Ditt inlägg här ovan.
 
Du skriver: Och till en annan undran, varför måste det alltid handla om pengar och pratas om indragningar/sparande?  
 
Jo därför att pengar tar slut om det går ut mer än vad som kommer in varje år. Så enkelt är det.
 
Du skriver också: Antingen lever man från början efter den kassa man har, .....
 
I en förening med lång livstid kan man inte vid starten veta hur kassan kommer att se ut om 10, 20 , 30 år, den kan ju faktiskt förändras. Och därmed kan det finnas skäl för antingen utveckling av verksamheten eller indragningar.
 
 
Till sist skriver Du:.... eller så får man finna sig i att göra saker delvis ideellt.  
Var det inte därför vi började en gång för länge sedan med släktforskning, för att vi hade ett intresse?  
Tänkte vi då på att en dag skulle göra detta för att få täckning för ALL vår förlorade arbetsförtjänst?  
 
I detta instämmer jag till fullo! Och ingen på GF tar någonsin ut ersättning för förlorad arbetsförtjänst, traktamenten, utlägg, nedlagd arbetstid (i flera fall har många arbetat minst halvtid i åratal helt ideellt). Många ställer sin privata utrustning till förfogande också detta utan ersättning. Ingen har heller någonsin krävt ersättning, eller ens kommit på tanken. Ingen, utom en.
 
Till er som undrar över GFs ekonmiska status så är den helt öppen för GFs medlemmar. På varje vårmöte lämnas en helt öppen resultat- och balansrapport ut. Av den kan utläsas vad t ex Släkt och Hävd kostat under ett år. Dock måste man veta då man läser rapporterna att kostnaden varierat mycket de senaste tre åren beroende på när/om ett nummer kommit ut i tid eller inte.
 
Vad gäller extern finansiering var det någon som efterfrågade vad vi gjort. Vi har undersökt så gott som alla vägar. Redaktören har dessutom, alltsedan han fick uppdraget som redaktör, haft uppdrag att författa ansökningar till alla de ställen han idag och här anger som presumtiva finansiärer. Till dags dato har ingen sådan ansökan framlagts.
 
Jag finner också diskussionen här så onyanserad, och på många punkter baserad på felaktiga antaganden att den faktiskt inte är till gagn för någon. Allra minst Släkt och Hävd.
 
Hur kommer det sig t ex att ingen, inte en enda, kommenterar Hans Tåhlins inlägg ovan?? Jag tror det är det enda inlägg här i debatten som de övriga debattörerna valt att totalt ignorera. Varför? Är det för att han har en annan åsikt - byggd på inte minst egen erfarenhet?
 
Till sist vill jag bara påminna om Anbytarforums regler:
 
Ordningsregler för Anbytarforum
 
Var alltid artig och vänlig  
När du skriver inlägg ska du alltid uppträda artigt och vänligt. Oförskämdheter, förolämpningar och personangrepp hör inte hemma i Anbytarforum. Även om du inte delar en skribents åsikter och idéer ska du alltid visa hänsyn och respekt.
 
Tankeutbyte, inte agitation. Inlägg ska alltid syfta till utbyte av tankar, idéer och information, och får inte innehålla reklam, uppmaningar eller propaganda.
 
Mvh
Lena A L

[Michael Lundholm]

Bo,
 
Digital publicering är ett alternativ i synnerhet om kassan är skral. Det är inte oproblematiskt och det blir inte samma sak en tryckt produkt. Om det råder ingen tvekan och jag föredrar personligen en tryckt tidskrift framför en som enbart publiceras digitalt. Bevarandeproblemet är något som KB och våra forskningsbibliotek sysslar med eftersom det är något som måste lösas om de skall kunna prenumerera digitalt. Uppenbarligen har man kommit en bit på väg eftersom digitala prenumerationer förekommer. Tycker vi att digital publicering är ett tillräckligt bra alternativ jämfört med tex att ingen SoH alls kommer ut? Det kan vi ha olika uppfattningar om, men jag föredrar då det digitala alternativet. Slutligen förstår  jag inte förstår varför historia som disciplin måste vara hänvisad till tryckta publikationer.

[Michaël Lehman (Philippos)]

Jag förstår faktiskt inte alls Lena A. Löfströms inlägg och jag har två skäl till detta. Pro primo har jag i ett inlägg - förvisso i korthet, men ändå - faktiskt uppmärksammat Hans Tåhlins inlägg. Jag tror emellertid, att Hans Tåhlin har fel, vilket jag också skrev i mitt inlägg. Jag och även andra har också i andra inlägg indirekt invänt mot Hans Tåhlins resonemang, bland annat då vi har menat, att förseningar i utgivningsplanen faktiskt kan uppstå hos alla tidskrifter, utan att man för den skull tager det som förevändning för nedläggning. Jag menar alltså, att förseningen faktiskt är acceptabel, särskilt med tanke på, att dess orsaker står att finna i en genomgripande kvalitetshöjande förändring av tidskriften. Dessutom låter det i mina ögon inte särskilt väl genomtänkt att lägga ned tidskriften nu, när redaktionen ånyo börjar komma i fas i utgivningstakten.
 
Pro secundo förstår jag inte, varför man låter publicera Anbytarforums ordningsregler i sitt inlägg. Dem kan var och en själva taga till sig genom att klicka på länken ovanför inläggsformuläret. Jag kan inte se, att någon i denna diskussion har brutit mot ordningsreglerna.
 
Angående digital publicering ansluter jag mig till Bo Perssons uppfattning. Jag personligen litar inte det minsta till elektroniska medias arkivbeständighet och föredrager en tryckt tidskrift.

[Ian Hamilton GF]

En nedläggning är en nedläggning. Svenska Antavlor är kanske ett exempel. Att övergå till enbart nätpublicering (av GfA eller SoH) vore också en nedläggning av de tryckta skrifterna. Att ändra utgivning från tre till ett tillfälle per år är inte en nedläggning, inte heller att samverka med en annan organisation om utgivningen. Eller har jag fel och debattens alla experter på Nyspråk rätt?
 
Debatten har varit glädjande eftersom så många uttryckt stöd för Släkt och Hävd mot det (visserligen av Jonas K. ihopfantiserade) hotet om nedläggning. Det är också glädjande att några tycks vara beredda att göra en ideell insats för saken. Det här är vad som skulle behövas:
 
En kvalificerad tidningsdirektör som kan svara för  
- att utgivningsplanen följs
- att kostnadsramarna hålls
- att kommunikationen med författare sköts (jmf Hans Tåhlins inlägg)
- att styrelsen löpande hålls underrättad om produktionsläget
- att i övrigt hjälpa redaktören i det han inte hinner med, t ex bidragsansökningar
 
Allt detta utan arvode.
 
Ingen bestrider att Släkt och Hävd har fått ett bättre innehåll och bättre grafisk utformning med Jonas Kuschner som redaktör. Men han har själv påpekat att han måste prioritera sin försörjning och sina oavslutade studier. Tiden är kanske förbi när man kunde hitta ideella krafter som kombinerade redaktörskompetensen med läggning för de mer praktiska aspekterna av tidskriftsutgivning. På denna punkt blir jag enbart glad om jag har fel.
 
Jag skrev i mitt första inlägg: Att säkra utgivningen med tre (fyra) nummer om året som hittills bedömdes kräva en anställd redaktion som kombinerade redaktionell kompetens (som Jonas ju har) med den viktiga förmågan att leverera i tid. Något sådant alternativ fanns inte inom styrelsens räckhåll vare sig personellt eller ekonomiskt. Jag har alltså ingalunda försökt dölja styrelsens verkliga motiv för att agera.
 
Till Michaël Lehman: Mängden kvalitativa genealogiska artiklar kanske minskar jämfört med den sammanlagda textmängden i SoH och SfÅ i dag, men inte jämfört med vardera skriften var för sig. Även SfÅ har innehållit många bidrag av hög kvalitet. Jag vet inte hur många som läser båda skrifterna i dag, men ska försöka få reda på det till höstmötet.  
 
Även jag hoppas på en grafisk profil i huvudsak enligt SoH, men det kanske vi inte kan avgöra i det här forumet?
 
Att problemen med förseningarna av SoH är ett övervunnet problem har jag hört förut. Närmare bestämt efter samtliga hittills utkomna nummer med Jonas K. som redaktör.  
 
Vad spelar det då för roll om utgivningen blir försenad, så länge innehållet är bra? Ganska mycket, faktiskt. I våras fick vi t ex skicka möteskallelsen som ett separat brevkort eftersom tidskriftsutskicket blev ännu mer försenat än väntat. Information i GF-Aktuellt var inaktuell redan innan den kom ut (vi har inte råd med separata utskick). För föreningens ekonomi är det oerhört viktigt att decemberutskicket kommer ut före helgerna helst med årets dubbelnummer, annars betalar inte medlemmarna årsavgiften i tid (i år har vi för säkerhets skull skickat avier redan i oktober).  
 
Att festskriften till Pontus Möller var inte tryckt  till hans 80-årsdag, och att temanumret om Stockholm kom lagom till 751-årsdagen är pinsamt men har inte samma ekonomiska effekter.
 
   
 
(PS: Om Kaj Janzon rensar bort insinuationer och oförskämdheter i sina frågor så ska han också få svar på dem. Om det blir något kvar att svara på.  
Kanske missade han att första stycket i mitt inlägg 21 okt 2003 kl. 02.44 också innehöll ett svar på hans inlägg?)

[Jonas Kuschner]

Det ärende i vilket Hans Tåhlin väntar på svar gäller inte Släkt och Hävd, utan en översättning han ville ha hjälp med i sin privata forskning. Den enda koppling till SoH som kan göras är att tidskriften de senaste åren tagit all min tillgängliga lediga tid. Något originalmaterial har jag aldrig fått från Tåhlin, endast en eller två fotokopior. Dessa kommer att återsändas.
 
Men eftersom Lena Löfström nu refererar till Hans Tåhlins inlägg, vore det kanske intressant att få höra hennes egen syn på hans synpunkter och förslag?

[Lena A Löfström]

Jonas,
 
jag vet egentligen inte vad det är Du vill att jag skall kommentera.
 
Men om det är de två punkter som avslutar Hans Tåhlins inlägg så vill jag bara säga:
 
1. denna fråga kan jag inte diskutera nu. Det får bli när den nya styrelsen har tillträtt. Det är ju faktisk de som skall avgöra dessa frågor. Och eftersom varken Du eller jag vet vad de kommer att vilja göra är det inte för mig att här och nu diskutera detta. Det får bli deras sak.
 
2. Hans sista förslag kan endast kommenteras på ett sätt. ALLT har redan försökts. Inget har hjälpt.
 
Som sagt jag antar att det var detta Du ville ha kommentarer om för det kan väl knappast vara hans uttalanden om det omöjliga i att få kontakt med Dig. För Du vet att jag vet att det finns många fler än han som upplevt dessa problem. Så det behöver vi verkligen inte orda mer om här. Och då har det verkligen gällt just Släkt och Hävd.
 
Mvh
Lena A L

[Anders Winroth]

Det är mycket tal om Släkt och Hävds förseningar. Enligt en annan avdelning av Anbytarforum (http://aforum.genealogi.se/discus/messages/3539/638.html?1066415810#POST293593) så går häfte 2003:2 till tryckeriet i dagarna. Om detta är en försening är det knappast något att klaga på, och definitivt inte någon anledning att lägga ned Släkt och Hävd.

[Lena A Löfström]

Michael,
 
Du skrev Pro secundo förstår jag inte, varför man låter publicera Anbytarforums ordningsregler i sitt inlägg. Dem kan var och en själva taga till sig genom att klicka på länken ovanför inläggsformuläret. Jag kan inte se, att någon i denna diskussion har brutit mot ordningsreglerna.
 
Jag håller fullständigt med Dig om att var och en borde vara kapabla att ta till sig reglerna utan uppmaning. Men till skillnad från Dig så tycker jag nog att när någon går ut med information från ett föreningsinternt styrelsemöte, där protokollet inte ens är varesig utskrivet eller justerat än, och uppmanar folk att protestera mot ett fattat beslut så är det mycket mycket nära agitation och propaganda.
 
För övrigt måste jag göra ett tillrättaläggande av ett inlägg gjort av Jonas, på annan plats här i forumet, där han anger att SoH nr 2003:2 kommer att komma ut inom några veckor. Så är inte fallet. I bästa fall kommer den att komma ut lagom till Lucia.  
 
Jag har just varit i kontakt med tryckeriet som ännu inte fått in något underlag (pdf-filer)för tryckning vad gäller 2003:2 av Jonas. Så som sagt, i bästa fall till Lucia.
 
Lena A L

[Kaj Janzon]

Varför är du så arg Ian? Vilka av mina frågor åsyftar du med insinuationer? Jag är inte medveten om att jag skulle ha insinuerat något. Faktum är att jag blir lite upprörd över att du beskriver mina konkreta, sakliga frågor som insinuanta och oförskämda. Är de verkligen  
det? Allihopa?
 
På vilket sätt är det insinuant och oförskämt när jag t ex frågar varför det är så viktigt att en avgående ordförande genomdriver beslut om sammanslagningen precis innan han avgår?
 
 
Lena A Löfström skriver ovan: Vad gäller extern finansiering var det någon som  
efterfrågade vad vi gjort. Vi har undersökt så gott som alla vägar.
 
Jag ställer med anledning av det uttalandet även till henne den fråga jag redan två  
gånger ställt till Ian Hamilton och som synes vara svår att få något konkret svar på:
 
hur mycket tid har ordföranden och/eller styrelsen lagt ner på att undersöka  
dessa möjligheter? Vem/vilka har man kontaktat? Vad har man fått för svar? .
 
Om listan är mycket lång, vilket den av Löfströms formulering att döma verkar vara, så kan  
jag nöja mig med de 5-6 viktigaste institutionerna på listan.
 
Med vänlig hälsning
 
Kaj Janzon

[Michaël Lehman (Philippos)]

Lena,
 
Då jag själv är medlem av GF råkar jag veta, att Jonas startade denna diskussion och publicerade sitt första inlägg samma dag som senaste numren av SoH och GF-A kom medlemmarna till handa. Jonas ?avslöjade? sålunda inga ?hemligheter?, som styrelsen inte själv redan hade redovisat för medlemmarna. Enligt min mening står det Jonas i egenskap av upphovsman fullständigt fritt att publicera sin reservation mot styrelsens redan offentliggjorda beslut. Jag kan alltså inte se, att Jonas genom detta agerande har gått ut med någon ?hemlig? föreningsintern information.
 
Vad gäller mängden kvalificerad vetenskaplig information är Ian och jag oense. Jag menar, att årsboken håller en högst ojämn vetenskaplig kvalitet och inte kan jämföras med SoH.
 
Om fler ideella arbetsinsatser är vad styrelsen anser krävas för en fortsatt utgivning av SoH (i dess nuvarande form), ställer jag härmed mitt namn till förfogande.

[Lena A Löfström]

Michael, Du råkar veta en hel del..... råkar Du då också veta att det fortfarande finns medlemmar och prenumeranter som inte fått SoH eller GFa? Du förstår, vi har inte anställda som i rappet kan adressera, skriva ut etiketter, sortera, packa, stoppa i kuvert mm cirka 2 500 försändelser sådär i en handvändning även om saker dyker upp från tryckeriet. Speciellt när detta sker utom planlagda tider.
 
Men jag måste säga att jag mer än varmt välkomnar Ditt erbjudande om hjälp (för jag tolkar i alla fall Ditt erbjudande om Ditt namn som ett erbjudande om hjälp... namn har vi inte så mycket nytta av, det är Dina muskler och svett vi behöver)och antar det och förväntar mig därmed att Du dyker upp när det är dags för nästa utskick av Släkt och Hävd (det är ju i nuvarande form) som då blir aktuellt runt Lucia.
 
Egen gummituta bör medtagas.
 
Jag mailar Dig när det är dags.
 
Mvh
Lena A L

[Michaël Lehman (Philippos)]

Lena,
 
Jag förstår inte riktigt varför Du väljer att placera citattecken kring finita verbet i din inledande mening. Om jag vore konspiratoriskt lagd, skulle jag frestas att antaga ett bakomliggande ?guilt by association?-resonemang.
 
Nå väl, vare det huru det vill därmed. Ian efterlyste i sitt inlägg primärt hjälp med andra sysslor än vad Du vill ha hjälp med. Det problem, som Du beskriver i Ditt senaste inlägg, är generellt snarare än sprecifikt för SoH. Problemet skulle alltså kvarstå vid medlemsutskick, även om SoH lades ned (eller finge ?en ny skepnad? enligt styrelsens intentioner). Därför är det i sig inget argument för styrelsens förslag.
 
Visst kan jag tänka mig att hjälpa till med packningen av utskicken, om det är ett så stort problem för föreningen, men enbart under förutsättning, att SoH kvarstår i sin nuvarande form. Ett genomförande av styrelsens förslag skulle jag uppfatta som ett så stort svek, att jag allvarligt skulle överväga att avsluta mitt medlemskap i GF.
 
Hör i så fall av Dig i god tid, ty min kalender brukar ofta bli fulltecknad på ett eller annat sätt. Vad 'gummituta' är vet jag inte.

[Leif Boström]

Ian Hamilton skriver i GF-aktuellt nr 155 att ”Vi räknar med att årsboken skall vara öppen för samma typ av ”tunga” artiklar som tidigare funnits i SoH i tidskriftsform.” Man räknar alltså med det, inga garantier. Jag tycker att det låter vagt. Vidare skriver han ”Avsnitt som ”Kompletteringar och rättelser till genealogiska arbeten” fyller en mycket viktig funktion och kommer att finnas kvar i någon form.” Jag tycker även att ”i någon form” låter vagt. Vilka villkor har GF gått med på för att överlåta Släkt och Hävd till Släktforskarförbundet?  
 
I den osignerade artikeln på sidan 6 i samma nummer av GF-aktuellt framkommer att ”Ekonomiskt innebär samarbetet inte någon större skillnad för GF, eftersom vi betalar ungefär motsvarande summa till Förbundet för årsboksproduktion och redaktion och som vi tidigare lagt ner på tryckning och distribution av Släkt och Hävd.” Jag tolkar det som att förslaget att låta Släkt och Hävd uppgå i Släktforskarnas årsbok inte blir ekonomiskt fördelaktigare än att fortsätta ge ut tidskriften i egen regi. Dvs, det verkar inte vara ekonomiska skäl som ligger bakom förslaget.

[Pontus Möller]

Jag heter Pontus Möller och är 82 år samt  
hedersledamot i GF. Jag var med och grundade  
Släkt och Hävd 1950 och var dess förste redaktör,  
oavlönad förstås precis som Jonas är i dag.
 
Jag kände stolthet när jag märkte hur  
medlemsstocken ökade pga den lyckade satsningen  
på den nya tidskriften. Sedan har det väl gått  
både upp och ned, men aldrig i min vildaste  
fantasi kunde jag föreställa mig att GF skulle  
vilja göra sig av med sitt flaggskepp.
 
Jag vill på det bestämdaste protestera mot  
nedläggningsplanerna. Det är ovärdigt och dumt  
och inte i släktforskarnas bästa intresse.
 
Utan Släkt och Hävd har GF förlorat sin  
särställning som Riksförening för släktforskning.  
Jag väntar mig massiva protester på höstmötet den  
8/11.