Äldre inlägg (arkiv) till 2002-12-28

[Leif Boström]

Gunnar! Ja, du har missuppfattat mig. När det gäller mina kusiner så har jag två gemensamma anor av fyra med dem två generationer bakåt. Jag tycker att de gemensamma anorna bör finnas inom kanske de fem närmaste generationerna för att man skall säga att man är släkt. Om de kan finnas hur långt tillbaka som helst så tror jag mig vara släkt med så gott som alla svenskar. Men hur man skall definera vem man är släkt med är en svår fråga. Man kan naturligtvis tycka annorlunda än jag i den frågan. Min poäng var att för att räkna fram en procentsats för gemensamma anor bör man göra det för en viss generation. Jag har t ex 3,1% gemensamma anor med Ingemar Stenmark 7 generationer bakåt från mig. Det kan vara av intresse. 15 generationer bakåt har jag minst 7% gemensamma anor med honom. Det kan också vara av intresse.

[Gunnar Carlin]

Leif,
tänkte väl det! Jag håller nog inte med om att det är meningsfullt att sätta en gräns för när man är släkt eller inte. Jag tycker man skall ta fasta på ditt avslutande resonemang i stället, för visst är det av intresse och mycket tankeväckande hur nära släkt med varandra - dvs hur lika - vi är. Men då har vi lämnat den rena genealogin för biologi/humanism i stället.

[Leif Boström]

Jag har funderat vidare på släktskapsberäkningar.
 
Antal gemensamma anor mellan en person och en jämförelseperson i n:te generationen bakåt från personen skulle kunna beräknas genom a(n)=Summa(a(i)*2^(n-i)), för i=1, 2, ... n, där a(i) är antal gemensamma anor i i:te generationen.
 
I i:te generationen är antal anor = 2^i. Det totala antalet anor som en person har när man kommit till n:te generationen är summan av alla anor i den generationen och i de tidigare generationerna. Summan av antal anor t o m n:te generationen är Summa(2^i), för i=1, 2, ... n. Räknas det ut fås 2^(n+1)-2.
 
De gemensamma anor som ligger i de närmaste generationerna skulle kunna ges en högre vikt än i senare generationer. En viktningsfaktor skulle t ex kunna vara k(i)=0,2*0,8^(i-1). Vilket skulle ge viktade gemensamma anor i n:te generationen: av(n)=Summa(k(i)*a(i)*2^(n-i)), för i=1, 2, ... n.
 
Med ovanstående skulle tre olika mått på släktskap kunna beräknas:
1) Andel gemensamma anor i n:te generationen g(n)=a(n)/2^n. (Det är vad som föreslagits ovan av Thomas, Sam och Marcus och även det jag tidigare diskuterat.)
2) Andel gemensamma anor t o m n:te generationen G(n)=a(n)/(2^(n+1)-2).
3) Andel viktade gemensamma anor t o m n:te generationen Gv(n)=av(n)/(2^(n+1)-2).
 
För att exemplifiera används Thomas Sverkers gemensamma anor med Ingemar Stenmark. Anders Mikaelsson och hans hustru Elisabet Johansdotter är 2 st som finns 8 generationer bakåt. Om jag förstått rätt på två olika linjer. Dvs 4 st gemensamma anor i 8:de generationen. Johan Johansson och hans hustru Elsa Johansdotter är 2 st i 9:de generationen.
 
Antal gemensamma anor i 9:de generationen är a(9)=4*2+2=10. Antal anor i 9:de generationen är 2^9=512. Antal anor t o m 9:de generationen är 2^10-2=1022. Viktade gemensamma anor i 9:de generationen är av(9)=0,2*0,8^7*4*2+0,2*0,8^8*2)=0,4.
 
Då fås
1) Andel gemensamma anor i 9:de generationen g(9)=10/512=0,02=2%.
2) Andel gemensamma anor t o m 9:de generationen G(9)=10/1022=0,0098=0,98%
3) Andel viktade gemensamma anor t o m 9:de generationen Gv(9)=0,4/1022=0,0004=0,04%.
 
(I mina uträkningar av 1) i tidigare inlägg så har procentsatserna varit för höga.)
 
Personligen tycker jag att man åtminstone måste räkna alla tidigare anor, inte bara de i den generation man jämför, om man vill tala om släktskap. Dvs 2) hellre än 1). Men jag tycker nog att man dessutom bör vikta gemensamma anor i de närmaste generationerna högre som i 3). När det gäller viktiningsfaktorn så kan den naturligtvis utformas annorlunda.

[Åke Tilander]

Hej Leif!
 
En första reflektion är att dina formler borde ta hänsyn till att ett antal anor i en viss generation är okända. Om andelen okända anor i generation n är o(n) tror jag att dina formler blir enligt nedanstående:
 
1. g(n)= a(n)/(2^2-o(n))
2. G(n)= a(n)/(2^(n+1)-2-o(n))
3. Gv(n)=av(n)/(2^(n+1)-2-o(n))
 
En andra reflektion är att formel 1 ger samma släktskaps-procent oberoende av om du väljer att utgå från t.ex. 9de eller 10de generationen i ditt exempel ovan. Förutsatt att ytterligare släktskap inte tillkommer i 10de generationen. Släktskapsprocenten med Ingemar Stenmark blir alltså lägre om jag gör beräkningen utifrån 10de generationen istället för 9de när det gäller formel 2 och 3.
 
Formel 3 innebär t.ex. att:
* syskon är mer släkt än dubbelkusiner (lika många  = 100% anor gemensamma i generation 2)
* halv-syskon är mer släkt än kusiner (lika många = 50% anor gemensamma i generation 2)
* kusin är mer släkt än dubbel-syssling (lika många = 50% anor gemensamma i generation 3)
* dubbel-kusin är mer släkt än kvadrupel-syssling (lika många anor = 100% gemensamma i generation 3)
[Man kan nog vara kvadrupel-syssling på olika sätt. Den situation jag tänkt på är när A och Bs mormödrar är systrar, farmödrar är systrar, morfäder är bröder och farfäder är bröder, eller en motsvarande situation]
* syssling är mer släkt än dubbel-brylling (lika många anor = 25% gemensamma i generation 4)
 
Det känns svårt att ha en uppfattning om detta. Jag tycker i alla fall inte att det är självklart. Det beror nog på i vilket sammanhang man tänker sig. Om man ser till hur ett arv kan vandra i en släkt genom generationerna så tror jag att formel 1 är den mest riktiga för att beskriva släktskapet.
 
Psykologiskt sett kanske man upplever ett närmare släktskap som mer betydelsefullt än flera avlägsnare, dvs formel 3 stämmer då bättre.
 
Jag tror att det är viktigt att försöka definiera i vilket avseende man vill studera släktskap. Handlar det om genetiskt arv, socialt arv, ekonomiskt arv, psykologiskt upplevd grad av släktskap. Vill jag t.ex. veta risken för att jag och Ingemar Stenmark bär på samma genetiska sjukdom på grund av ett släktskap? Vill jag bedöma i vilken mån och utsträckning jag och en släkting bär på samma värderingar och sociala bakgrund? Eller handlar det om en rent matematisk kalkyl?
 
Det är ingen tvekan om att min / vår syn på släktskap och vad som är nära och avlägsna släktingar kan se helt annorlunda ut i andra kulturer. Jag tror därför att vi bör vara försiktiga innan vi alltför tvärsäkert uttalar oss om vad som är rätt syn på och uppfattning om nära eller avlägset släktskap.
 
Det sägs t.ex. att du om du har judisk härstamning i rakt nedstigande led på mödernet kan ansöka om och bli medborgare i staten Israel samma dag du anländer till landet oberoende av om du och dina släktingar i många generationer bakåt tidigare varit medvetna om sitt arv. Däremot om du härleder ditt släktskap på fädernet har du inte samma rättigheter. Med ett sådant sätt att se på saken blir det i vissa avseenden inte så intressant att känna till släktskapsförhållandena på fädernet. Dock med alla reservationer för att jag inte alls är kunnig inom området judisk genealogi eller släktskapsuppfattning. Det kanske någon annan kan klarlägga bättre än jag. Här ville jag bara använda det som ett exempel på att synen på grad av släktskap är något som varierar med kultur, religion och etnisk tillhörighet.

[Leif Boström]

Hej Åke! Tack för synpunkterna.  
 
Att dra bort okända anor från det totala antalet tror jag är vanskligt, eftersom man då får en högre släktskapsprocent ju sämre man utforskat anorna.  
 
Jag håller med om att det är en nackdel att formel 2 och 3 ger lägre släktskapsprocent ju längre bak i tiden man beräknar släktskapet. Men skillnaden är mariginell om man använder formel 2. I exemplet ovan så är G(9)=0,009785 och G(10)=0,009775.  
 
När det gäller formel 3 så ger den viktningsfaktor jag föreslog väldigt låga värden. Syskon är bara 20% släkt med varandra. Jag tycker nu att en lämpligare viktningsfaktor skulle vara k(i)=0,8^(i-1). I exemplet ovan blir då av(9)=2 och Gv(9)=0,002=0,2%.
 
När det gäller att syskon blir mer släkt än dubbelkusiner med formel 3, så är det en del av vitsen med den formeln. Jag tycker alltså att det är så. Men det är väl psykologiskt som du skriver, så jag inser att andra kan tycka annorlunda.
 
Du har alldeles rätt att beräkningen av släktskapet kan göras olika beroende på i vilket avseende släktskapet studeras. Formel 3 kan då användas om det är psykologiskt upplevd grad av släktskap som söks. När det gäller sannolikheten för att man bär på en likadan gen som den person man jämför sig med bör nog någon annan beräkningsmetod användas.

[Johnny Andersson]

Vem är släkt?  
Jag har upptäckt att jag är ”släkt” med Fredrik den I av Danmark f1471 och då även Gustav Vasa f1496. För att hitta Fredrik I i antavlan måste man gå 9 generationer bakåt därefter 3 generationer framåt till ett gifte och sedan 8 generationer bakåt igen. Sedan var Fredrik I:s son Christian III:s hustrus syster Katarina gift med Gustav Vasa.
När jag höll på att ta fram denna kungliga gren så kände jag igen några namn från tidigare släktforskning på min hustrus sida. Jag upptäckte då att även min egen hustru också hade släktgrenar till Fredrik I. På ungefär samma sicksacka sätt som jag.  
Min hustru och jag är alltså ”släkt” med varandra nio till elva generationer bakåt. Jag förstår att detta sätt är orimligt att säga. Intressant är dock att hitta vägen genom släkten till varandra.
Vad jag nu har börjat fundera över är hur man definierar ordet släkt. Vad jag kan minnas har jag aldrig sett någon förklaring på ordet. Detta är väl bland det första som man borde lära sig som ”släktforskare”. Alla anor rakt bak på mor och farssidan är förstås släkt. Hur är det med alla syskonen räknas de som släkt och hur är det med deras giften och barn mm.
Finns det några bestämda regler vad som är släkt?
Kan någon förklara det för mig?
 
Hälsningar och Tack Johnny.

[Andreas Karlsson]

Två personer är släkt om de har en gemensam anfader eller anmoder. Detta innebär t.ex. att du inte, utifrån vad du skriver, är släkt med vare sig Fredrik I eller Gustav Vasa.

[Johnny Andersson]

Andreas!
 
Tack för ditt svar. Det verkar logiskt och enkelt. Jag kanske kan hitta en annan väg till Fredrik I och Gustav Vasa så att jag kan bli en riktig ättling till dem. Om nu det skulle vara så viktigt.
 
Hälsningar Johnny.

[Leif Persson]

Syssling med sina egna barn? Efter Caritas inlägg under diskussionen Statistik och rekord i släktforskningen blev jag intresserad av att ta upp detta problem (?). Det är på min farmors sida, då en person (född 1903)är gift med sin mormors brorson (född 1891). Hennes mor var kusin till hennes man och barn till kusiner är ju sysslingar med varandra, eller? Rörigt, men om man ritar upp det blir det tydligare. Detta kanske inte är så himla intressant för utomstående, men det är fascinerande att se hur det kan utveckla sig i en släkt, tycker jag.  
God fortsättning och gott nytt år!
Hälsningar Leif Persson

[maria olovsson]

Hej...
jag vet inte vad man ska göra här egentligen..
men jag undrar vart och hur man kan släktforska och vilket sätt som är bäst???

[Anders Ryberg]

Läs avdelningen Nybörjare i Rötter, där får du svar.

[Mikael Persson]

Jag håller med Andreas Karlssons definition av hur man är släkt med någon.
Men så finns ju också begreppet 'en släkt'.  
En del säger att det begreppet hänför sig till de som har samma efternamn och har en gemensam förfader(/-moder). Vilket skulle göra att de som har använt patronymikon eller av annan anledning har ett annat efternamn än sin far inte längre tillhör släkten. Vidare skulle en del som har tagit upp moderns släktnamn då komma att tillhöra släkten.
Andra menar att en släkt är ättlingar av en viss man, men bara på manssidan, oavsett efternamn och social status. (Vilket synsätt brukar stöta på mothugg från de som inte gillar detta 'patriarkaliska sätt att bedöma släkttillhörigheten'.)
Så det finns lite olika uppfattningar (och säkert fler än dessa) om vad 'en släkt' är. Det vore intressant att höra vad ni övriga har för uppfattning.
 
Hälsningar
Mikael

[Sten Hofvenstam]

Kan någon hjälpa mig reda ut detta!
 
I förra veckan besökte jag en kyrkogård för att finna mina morföräldrars grav. Fick hjälp av kyrkvaktmästaren som dessutom upplyste oss om var mormors föräldrar låg. Och till min förvåning tillade att detta var hans fars farföräldrar. När jag glatt sade: Då är vi släkt! Vi är tremänningar. Våra resp. farfar och mormor var syskon!Hans reaktion var sådan det inte alls kändes som vi var släkt. Ett annat exempel. Via DISBYT kommer en kontakt och säger: Vi är släkt! Vi har samma ana 1658!
Min undring är nu. Vad benämnes en relation via släktband. Släkting, an-hörig, an-förvant eller vad?
 
En undrande Sten

[Håkan Skogsjö]

Två personer som har gemensamma förfäder är 'släkt' med varandra, de är alltså 'släktingar'. Kyrkvaktmästarens reaktion verkar lite ovanlig, särskilt som det rör sig om ett så pass nära släktskap som tremänningar.  
 
Men visst innehåller väl släktskap två delar, dels den rent objektiva att man kan konstatera att man har gemensamma förfäder, dels en mer subjektiv känsla av släktskap som kan variera mellan olika släktingar (även om släktskapet är lika avlägset). Släktskap känns nog ofta mer påtagliga för personer som man känt till som släktingar hela livet (också när det gäller mer avslägsna släktingar som tremänningar), än sådana som man exempelvis upptäckt via släktforskningen.

[Göran Johnson]

Den definition på släktskap som Andreas och Håkan nämner är kanske lämplig att använda i genealogiska sammanhang, men är annars väl snäv. I vanligt språkbruk räknas dock även svågrar och svägerskor, svärföräldrar, styvföräldrar och adopterade som släkt med varandra. Det stämmer också med min personliga uppfattning där sådana personer är självskrivna på släktmiddagar t ex. I juridiska sammanhang talar man om släktskapsjäv där vissa sådana relationer kommer in. Genealoger har inte ensamrätt på språket.
Själv tycker jag att det är intressant att jag på två olika sätt hittat släktskap med min fru genom att sicksacka något.

[Björn Pilström]

Hej på er alla!
 
Jag tittade tillbaka lite grann på den tidigare diskussionen och såg Leifs för mig näst intill obegripliga formler för att räkna fram släktskap. Jag skulle nog gärna, förutom diskussionen om ingifta släktingar, emotionellt släktskap o.s.v. vilja se det hela från ett mer biologiskt perspektiv.
Två syskon har vardera hälften av sina föräldrars arvsmassa, d.v.s. de är 50% släkt med varandra. På samma sätt är kusiner 25% släkt o.s.v. Hur man med hjälp av en formel skulle utvärdera detta längre tillbaka och med inslag av okända anor skulle beräkna detta har jag inte funderat närmare på men det borde gå att räkna ut.
Jag ska fundera mer på detta och ber att få återkomma.
 
M.v.h.
 
Björn Pilström
Auckland, Nya Zeeland

[Gabriel Wallgren]

Björn med flera!
 
Är det inte enklare att utrycka sig så här:
1) Två syskon har 100 % gemensamma förfäder.
2) Två (enkel) kusiner har 50 % gemensamma förfäder.
3) Ett syskonbarn har 50 % gemensamma förfäder med förälderns syskon, medan förälderns syskon har 100 % gemensamma förfäder i förhållande till syskonbarnet.
Och så vidare. Exakt hur detta skall uttryckas matematiskt får någon annan fundera ut, men det centrala är alltså att man bör uttrycka procenten gemensamma förfäder i förhållande till en annan person.
 
Mvh
 
Gabriel

[Sture Bjelkåker]

Eftersom antalet anor fördubblas i varje generation, blir det ca 64000 anor i 16:e generationen. Om människan - som vissa forskare säger - har ca 100000 gener, så har man då statistiskt 1 - 2 gener gemensamt med varje ana i 16:e generationen. Sannolikheten att man är biologiskt släkt med 17:e generationen är betydligt lägre, om man bortser från anförluster.
 
När det gäller släkt i sidled blir det också statistiskt en halvering för varje generation, man har oftast gener gemensamt med sina 8-männingar (8 led bakåt + 8 led framät = 16), men knappast med sina 9-männingar.
 
Ovanstående resonemang gäller om antalet gener verkligen är ca 100000, därom tvistar de lärde.

[Micael Granström]

Det här hör väl inte egentligen till ämnet men jag såg en amerikansk sida på internet där man utrett sin släkt tillbaka till Adam och Eva. Jag antar att de var av judiskt ursprung. Hur mycket man är släkt är enligt min uppfattning en ganska personlig sak. Jag har visserligen fått andra ögon på vägen mellan Sävar och Piteå sen jag började utreda mammas anor. Många av namnen på vägskyltarna känns ju mer bekanta än tidigare. Det är tom så att jag känner mig nästan hemma på vissa platser trots att det var hundratals år sedan någon ur min släkt bodde där.  
När det gäller det biologiska perspektivet så tycker jag att släktskap då mera hör samman med hur mycket släkt människan är med aporna osv. Mycket av DNAt i våra gener är relativt väl konserverat så åtminstone där finns det nog större likheter mellan syskon än 50 %. Jag tycker nog som Gabriel att det är enklast att hålla sig till hur mycket gemensamma anor som finns eller hur många generationer bakåt som det finns gemensamma förfäder. Sen blir det ju ändå så att man känner sig mer släkt med den ene eller andre kanske mest beroende på hur mycket man känner/känner till om personen i fråga.

[Göran Johnson]

Håller ni inte på att blanda ihop begreppet släkt med, som jag uppfattar enbart är kopplat till att det går att belägga anorna etc, med diskussioner om gener! Kan man inte ha tusentals gener gemensamma med en annan person, utan att det går att fastställa på vilket sätt man är släkt. Eller måste man bli genetiker för att slutföra sin släktforskning?

[Berith Hemmingberg]

Jag skulle nog vilja stoppa släkten vid kusiner redan, möjligtvis vid kusinbarn, eftersom det är tillåtet att gifta sig med en kusin.
Alla övriga delar jag bara en eller flera anor med.
 
Men jag tycker nog att det är en smaksak, var och en får väl kalla sig släkt om de vill.
Själv kallar jag min svägerska för släkt och då är vi ingifta bägge två.
 
Hälsningar
Berith Hemmingberg

[Kerstin Norberg]

Hej!
Jag har också funderat över vilka jag kan räkna som släkt sedan jag upptäckt att jag exsempelvis har samma anor som en granne och även som en av mina svågrar. Och på nätet hittar jag många med samma anor. Jag har anor från bla Sidensjö och Anundsjö där finns många som forskar.
Jag har en dubbelkusin (två systrar som gift sig med två bröder) som datorn räknar fram att jag är släkt med på mer 20 olika sätt är vi möjligen lika mycket släkt som syskon?
Mvh Kerstin

[Gunnell Forsén]

Det där har jag också funderat på. När slutar man att vara släkt och när börjar man att prata om gemensamma anor? Man hittar ju människor hela tiden som man är släkt (?) med i fjärde, femte, sjätte..... led och som Kerstin säjer, på flera olika sätt. Jag har också anor i Sidensjö och Anundsjö och där verkar alla ha gemensamma anor med varann på ett eller annat vis.
 
MVH/Gunnell

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Visst blir det inavel?? om allihop som härstammar från Arnasjö är släkt med varann. Kanske därför de e sä rekorderlitt falk henneoppat.  
hälsningar
rune

[Gunnell Forsén]

Jajjamänsan fast jeg ha flötte framma! Nämen, finns det nån gräns för vad man räknar för släkt och inte, även om man har gemensamma anor - är det nån som vet? Min mormor och morfar hade gemensamma anor i 8:e led t ex, men inte kan man väl säja att dom var släkt? Isåfall är jag ju släkt med mej själv i 10:e led eller nåt åt det hållet....exempelvis.  
/Gunnell (i Kramfors)

[Anders Pemer]

Vår släktförening har bland sina medlemmar ättlingar till fyra halvsyskon Pemer i två kullar, Sara, f 1641, och Nicolas, f 1642, i den första, och Johan, f ca 1668, och Robert, f 1674, i den andra.
 
Vi nu levande med namnet Pemer tillhör sjätte t o m nionde generationerna efter Robert. Vi som nu är i familjebildande ålder hör till den åttonde. På flera grenar från systrar till min farfars farfars farfar har man däremot hunnit med en generation till, så att de som är i min ålder hör till den nionde, och man har hunnit påbörja generation tio.
 
Medlemmarna som härstammar från Johan ligger som regel parallellt med dessa.
 
På grenarna från Sara finns många linjer med ett antal kvinnliga mellanled i rad som fått barn i dryga 20-årsåldern, så att man där ligger betydligt längre fram, nuvarande medlemmar i föreningen kan tillhöra ända upp till tolvte och trettonde generationen efter Sara, och på vissa grenar jag kartlagt kan både fjortonde och rentav femtonde generationen vara påbörjade.
 
Samma med Nicolas gren.
 
Dessutom har föreningen en medlem i Tyskland som härstammar från de först nämnda fyra halvsyskonens farfars bror.
 
Enligt den uppfattning som några här har fört fram skulle inte alla inom föreningen vara släkt med varandra, utan bara ha bara gemensamma anor.
 
Men vi uppfattar oss förstås som släkt eftersom vi har vårt släktskap dokumenterat och har valt att uppmärksamma det genom att umgås inom ramen för vår förening.
 
Men vissa gånger när jag spårar och kontaktar nu levande ättlingar i kanske elvte eller tolvte led från Sara kan de ju också undra vad i herrans namn jag håller på med som kontaktar dem.
 
Så vad man uppfattar som släkt med är naturligtvis rejält subjektivt.

[Gunnell Forsén]

Okej, det finns alltså ingen bestämd gräns för vad som är släkt eller gemensamma anor utan i princip så avgör man själv vad man vill kalla det. Om jag förstått rätt. Jag håller på att utforska Domeij och har fått kontakt med både närmare och mer avlägsna släktingar/gemensamma anor. De som är intresserade av det jag gör kallar oss gärna släkt även om det skiljer flera generationer men jag har hela tiden ansett att någonstans vid 5-6:e led, så är man inte riktigt släkt längre, men jag har kanske fel då.  
Det är i alla fall väldigt roligt när man kommit så långt i sitt eget rakt nedstigande forskande att man känner sig ganska nöjd med det och börjar intressera sig för sidogrenar. Men då uppstår just denna fundering: är vi släkt eller har vi gemensamma anor?  
Jag vill nog ändå fortsätta att ha den uppfattningen att åtminstone efter 5:e led så pratar man om gemensamma anor, eftersom för min egen del så är den biologiska släktskapen det mest primära. Men för den del är det inte dessto mindre intressant med alla som visar sig ha gemensamma anor längre tillbaka i leden. Man blir som en samlare och släktträdet blir bara större och större. En fantastisk hobby!

[Kerstin Malm]

När svärfar började släktforska, så visade det sig att jag och maken är släkt i femte led. Det visste vi inte innan!!
Nu förstår vi varför ungarna är så besvärliga! De är inavlade!!

[Anders Pemer]

Jag träffade nyligen en tjej genom gemensamma bekanta, som berättade att hennes moster släktforskade och upptäckte att den här tjejen och hennes man var 3-männingar, vilket de inte ens hade vetat dittills, lagom tills deras skilsmässa var klar, för övrigt. De hade inga barn tillsammans, så ingen inavel där...  
 
Tycker det verkar helt fantastiskt att vara så nära släkt som sysslingar och att inte ens parets föräldrar greppar att de är kusiner i samband med att de gifte sig...
 
Men ibland går tydligen släktbegreppet inte längre än till syskon och de egna barnen...?

[Lena Wendin]

Hej!
 
Intressant diskusion. Men hur blir det om man ser till lagen, att man inte får ingå äktenskap vid nära släkskap? Är medveten om att man då hamnar ganska nära i tiden, men det kanske kan fungera som en fingervisning.