Släkthistoriskt Forum nr 2/02

[Jan-Christer Strahlert]

Vad har hänt med tidningen?
Omslagsbilden är av lågvatten-nivå! Hoppas att detta är en engångshändelse.
En massa datasladdar i ett rum som ser ut som ett länkrum för datasändning. Bilderna i tidningen ger ett allmänt blaffigt intryck (sid 16,25 som ett särskilt exempel + omslaget). Stavningen har visst antagit nyordning när det gäller scanner. Skrivs konsekvent med k av redaktören. I boken Från rondell till gräddfil - Nya ord i svenskan från 40-tal till 80-tal skrivs scanner scanner. Jag har inte någonstans sett att det skulle skrivas annorlunda. Använder själv scanner dagligen. Detta var vad jag fann/läste vid en hastig genomgång i dag efter det att tidningen kom med posten. Jag har också lite synpunkter på redigeringen men redaktören är ju nyhetstidningsmänniska så jag avstår väl så länge. Jag är ju bara lekman, men det nya utseendet på tidningen faller inte mig direkt i smaken. Det är lite frånvänt släktforskningen. Skulle jag själv åstadkommit stavfel i detta inlägg, beror det på att jag är irriterad.
Jan-Christer Strahlert

[Lars Nylander]

Jag förordar stavningen skanner eftersom det är mera i samklang med uttalet än scanner - ett anglikanskt inlån som det redan finns alldeles för många av i vårt språk.  
 
Apropå bilderna är ändå omslagsbilden högaktuell, med tanke på vad den föreställer: Genlines serverrum - något som förhoppningsvis de flesta släktforskare kommer att ha stor nytta av.  
 
Olof Krans mor är en mycket bra illustration! Hon kanske inte var så vacker, men det stör inte mig. Min anfader Olof Mont?n är likså tämligen skrämmande utseendemässigt, men han hänger likväl på väggen här i mitt rum.

[Essan Gradhman]

Jag tycker det var en uppiggande bild stället för dessa tråkiga gravstenar och gamla porträtt som bara tillfredställer dem som det angår.  
Inte heller tycker jag det är fel att försvenska stavningen av scanner...tvärtom.  
Var i stället glad att vi fått en duktig kille som ställer upp på redaktörsposten och som säkert har lite nya id?er. I ärlighetens namn började faktiskt tidningen att bli lite tråkig.
Det enda jag inte är nöjd med är Efterlysningar, där alltid orten betonas med fetstil (likadant under Elisabets tid). I stället borde det eller den som söks betonas.  
Essan G

[Essan Gradhman]

Tack...men inget påhopp för stavningen av scanner nu!...Vanans makt är stor.
Essan

[Elisabeth Thorsell]

Essan, förklaringen till hur efterlysningarna utformats är den att den, som söker folk med patronymikon (och det är de flesta), i första hand reagerar på sockennamn, (därför fetade jag dessa), och i andra hand på Nils Persson. Men som du säkert har sett, så var alla personnamn kursiverade, för att de också skulle framträda ur den allmänna texten.
 
Vad gäller omslagsbilderna under min tid, så har många skickat in bilder till omslaget, och det kunde du också ha gjort.  
 
Hans är säkert lika glad som jag för intressanta och livfulla bidrag till tidningen, det är ju läsarna som i mycket bygger upp en intressant tidning.

[Hans Egeskog]

Bäste Jan-Christer
Att omslagsbilden skulle vara ett lågvattenmärke håller jag naturligtvis inte alls med om. I stället tycker jag det är ytterst intressant att visa hur det ser ut bakom dörrarna hos det företag som i dag genomför ett av de mest spännande släktforskarprojeten på länge. Och det ser ut precis som på bilden!
 
Beträffande ordet skanner/scanner så finns BÅDA stavningsvarianterna med i senaste utgåvan av Svenska Akademiens ordlista! Än så länge är det till den engelska stavningen som boken hänvisar. Men jag är övertygad att ordet kommer att genomgå samma försvenskning som t ex tejp (hur många stavar det tape i dag???). Och jag har liksom Lars Nylander svårt för alla anglicismer som utan diskussion inkorporeras i svenskan.
 
Jag har också lite synpunkter på redigeringen men redaktören är ju nyhetstidningsmänniska så jag avstår väl så länge.
 
Varför då?  
 
För i stället fram dina synpunkter. Jag är ingen guru som har rätt i allt. Dina synpunkter kan vara nog så viktiga för att fortsätta att göra Släkthistoriskt Forum till en ännu bättre tidning. Dock kan jag inte lova vare sig Dig eller någon annan som har åsikter om tidningen att era synpunkter slaviskt kommer att följas.
 
Beträffande markeringen i Efterlysningarna är det precis som Elisabeth säger just sockennamn eller andra geografiska angivelser som är viktigast för de allra flesta vid försöken att finna rätt på borttappade anor. Per Karlsson finns det hundratals av men det finns bara ett Malexander.
Och som Elisabeth också påpekar så är ju även namnen markerade genom kursivering.
 
Med vänlig hälsning
Hans Egeskog

[Carin Fredsdotter almström (Fredsdotter)]

Hej Alla,
 
Jag blev glatt överraskad av tidningens trevligare
utseende.
 
mvh Carin

[Sven-Göran Hallonquist]

Beträffande datatermer som t.ex Skanner
 
Här kan man gå in och se rekommendationer för hur olika datatermer skrivs på svenska och definitioner av dessa begrepp.
 
http://www.nada.kth.se/dataterm/
 
mvh
Sven-Göran Hallonquist

[Essan Gradhman]

Hasse och Elisabet!
Jag envisas med att mitt förslag är det bästa...*S*
Om jag har tappat bort Jan Jansson t ex reagerar jag direkt ifall jag ser ett sån?t namn i fetstil, men det är stor risk att jag missar Jan Jansson om namnet bara är kursiverat. För att inte missa något måste jag nu läsa varje ord i varje efterlysning.
Elisabet ta inte mitt inlägg som kritik....för det var det inte. Men, som du vet...Omväxling förnöjer
Mvh
Essan

[Sten-Sture Tersmeden]

Mera dynamik har det nu kommit i tidning med den nya redaktionen, konstigt annars. Hoppas kraft och ide?r håller i sig framöver.
Lycka till!

[Lotta Nordin (Lotta)]

Hur kan utseendet på tidningen anses frånvänt släktforskningen? Är det inte innehållet som räknas? Jag förstår inte uttrycket överhuvudtaget.
 
Jag tycker tidningen fått ett lyft sedan den nye redaktören började.  
 
Angående stavningen av skanner/scanner så finns det ord som stavas betydligt värre än så när det gäller engelska ord som översätts till svenska. Ta e-mail till exempel, finns allt från e-mejl till e-majl och e-mäjl, eller site som skrivs som sajt. I dom fallen finns ju dessutom svenska ord att använda. E-post/brev och hemsida.
 
Att församlingsnamnen i efterlysningarna skrivs med fetstil måste väl vara att föredra. Efterlysningarna är ju till för att den som efterlyser ska få hjälp. Inte andra som eventuellt tappat bort någon släkting. Möjliga hjälpare tittar ju efter de församlingsnamn som man har inom sitt forskningsområde.
 
Lycka till i fortsättningen Hans!
 
Mvh//
Lotta

[Essan Gradhman]

Hej Lotta!
Jag förstår inte ditt inlägg ang. efterlysningar... menar du att PERSONER inte ska efterlysas??  
Om jag vet i vilken ort en person ska finnas behöver jag ju inte efterlysa personen i fråga.!?!?!
När jag hjälper andra kollar jag ifall jag känner till namnet, släkten o s v. Men jag hjälper OCKSÅ till med att kolla födda,vigda, döda i de microkort jag köpt över olika orter.
Hur ofta läser man inte efterlysningar som låter så här; Jag efterlyser föräldrarna till Lisa Persdotter f i Helgum 1856 o s v.. Vet man när och var personen är född kan man väl själv kolla i födelseböcker och hfl. Hittar man inte personen ifråga får man ju kolla andra källor som flyttningslängder m m för att hitta rätt.
Så nog tycker jag att DEN eller DET som efterlyses ska fetas.
MVH
Essan

[Kenneth Larsson]

Hej Essan!
 
Om någon efterlyser Lisa Persdotter eller Jan Jansson säger det inte mig ett dugg - men om Lisa eller Jan bor i Västra Ämtervik, Gunnarskog eller Arvika så finns det en stor möjlighet att jag kan hjälpa till. Därför tittar jag aldrig på namnen i efterlysningarna, bor personen i fråga i Mörrum eller Jokkmokk så kan jag ändå inget göra...
Jag kan tyvärr inte begripa vitsen med att skriva vanliga patronymikon i fetstil - möjligen då ovanliga  efternamn.

[Essan Gradhman]

Kenneth!
Som jag sa, den eller det som efterlyses bör fetas.  
Om en person född i Haraker efterlyses och Haraker fetas. Vad hjälper det... Om personen efterlyses bor tydligen personen inte kvar i Haraker. Varför ska då Haraker fetas???
Då har ju den som forskar i Haraker inte en chans i alla fall att hjälpa till! Tänk logiskt!
Vill du däremot ha upplysningar om en person som du säkert vet bor på en viss plats....då är det okey att även feta platsen eller orten.
Rätt kul i egentligen...trots att jag forskat i 15 år har jag tydligen olika åsikter gentemot alla andra....*S*
Essan

[Jan-Christer Strahlert]

Bäste Hans, Essan med flera
Jag vidhåller fortfarande att omslagsbilden är ett botten-napp. Den kan i princip endast tillfredställa en datanörd. Han kan sitta länge och titta och härleda alla sladdar och lådor. Tackar för bilden, den kom bra till pass på jobbets Q-tavla.  
Mig veterligen har jag aldrig stött på ordet scanner stavat på annat sätt. Jag vet att den andra formen finns. Vi behöver inte försvenska allt. Inlånade ord till svenskan har förekommit sedan medeltiden, så vad är egentligen svenska. Hur stavas computer (komputer) och vad är detta? Fick inget svar på länktipset (men jag vet vad det är) och hur tar vi det franskimporterade också eller och, skall vi ändra det till mera svenskinpirerade stavningar som oxå eller okk?
Vi tillhör väl en förening som förespråkar källkritik och bokstavstrogenhet. Då bör vi väl inte vara först ut på plan att skriva om svenska språket
Lotta Jag tycker att tidningen fått ett lyft. Ja verkligen, en forskarkollega kunde inte skilja den från Dis-tidningen utan trodde han fått fel tidning.
Sten-Sture Mera dynamik. Ja verkligen när stora färgbilder tar åt sig blickfånget från texten och svartvita kartbilder. Vissa bilder kunde ha varit lite mindre i storlek typ  mera karbinettkortsformat.
Carin Glatt överraskad av tidningens trevligare utseende. Ja överraskad men inte glad, inte ens datortidingarna jag får kommer i närheten av ett sådant omslag, inte ens inne i publikationen. Många av oss forskare som läser ShF använder inte ens dator, de blir ännu mindre tillfredställda av en bild med sladdar och burkar. Så överraskad blev jag.
Jag tycker att man skall skilja på bröd och bullar, gärna förändringar men tänk på vem som är mottagare.
Det kan vara bra med nya kvarstar, men sopa inte bort underlaget.
Jan-Christer Strahlert

[Lotta Nordin (Lotta)]

Hej Essan!
 
Naturligtvis är det personer som ska efterlysas. Men som Kenneth skriver, om det står Lisa Persdotter eller Jan Jansson så säger det mig inte någonting. Däremot om jag ser att frågan rör den församling som jag har god kännedom om, så läser jag genast hela efterlysningen.  
Det kan ju hända att jag vet att det finns en person i min socken som är född i Haraker, men den som efterlyser vet inte vart personen tagit vägen.  
Många efterlyser också födelseorter och har kanske kört fast på grund av att dom inte vet varifrån personen kommer. Om jag har mer kunskap om den församling där personen bor, kanske jag har hittat var personen är född också. Det kan ju också hända att personen som efterlyses finns i min egen släkt och att jag lyckats hitta den där felande länken som saknas för den som efterlyser. Även vid sistnämnda fall är det ju orten jag reagerar på när jag ser den, och i andra hand personen.
 
Anbytarforum fungerar ju på samma sätt. Ser jag att det kommit en efterlysning i en församling där jag forskar, så läser jag den. Efterlyser någon Anders Andersson i Jokkmokk så läser jag den inte, eftersom jag inte forskar i Jokkmokk och inte känner till någon Anders Andersson som har någon anknytning dit.
 
Du skriver själv att du hjälper till med att titta i dina mikrokort när du hittar en efterlysning. Och då är det väl efterlysningens församlingsnamn du reagerat på?  
 
Att efterlysa föräldrarna till en person född på 1800-talet i en viss församling är väl inte särskilt vanligt i ShF. Däremot, tyvärr, i Anbytarforum. Men det står ju var och en fritt om man vill svara eller inte.
 
Och det händer ju också att folk efterlyser annat från en viss församling än personer....
Mvh//
Lotta

[Anders Berg]

Här stormar det i vattenglaset. Tänk att frågan om fetstil i tidningens numera mycket lilla efterlysningsspalt kunde engagera så mycket. Jag räknar till 10 frågor och dessa ögnar man igenom på några få minuter, oavsett fet eller kursiv stil. Jag tror inte du Essan kan missa några släktnamn. Nuvarande systemet är utmärkt. Däremot kan jag inte låta bli att förvånas att fem av de tio efterlysningarna görs av personer med epostadress. Har man tillgång till Internet efterlyser man väl på Anbytarforum.
 
Vad gäller tidningen i stort utmärks de senaste numren i ny regi framförallt av kontinuitet. Det är ett mycket gott betyg till Hans, för det är inte lätt att leva upp till kvaliteten i tidigare årgångar. Man känner igen sig i tidningen, på ett positivt sätt. Omslagsbilden är förvisso inget estetiskt mästerverk, men visst är det intressant att få en inblick i Genlines arbete.
 
Något ris får man komma med ändå. Ulf Berggrens dagbok går allt lite på tomgång emellanåt. Jag förstår inte de dubbla pikarna mot Helsingborgs Dagblad för att de tydligen publicerat något med anknytning till Helsingborg... Det är ju faktiskt en lokaltidning! Sedan kunde man kanske talat om vem May-Britt Flod?n är. Inte är hon bara känd för sin släktforskning och sitt dagboksskrivande. Jag vet inte vem hon är. Under Kort om läst på sidan 21 så har något blivit fel. Det talas om ett slag 1644 i Skåne och att detta skulle skett under försvenskningsåren. Antingen är årtalet fel, eller så har skribenten missat att Skåne blev svenskt först 1658.
 
Summa summarum: klart överbetyg till Hans Egeskog.

[Essan Gradhman]

Anders och Lotta!
Det är på Torget jag klagat, inte Anbytarforum!
För jag tycker Anbytarforum är perfekt. Skulle dessa två forum varit jämförbara hade jag inte klagat!  
 
I Anbytarforum kan jag söka på en ort, på ett släktnamn och t o m på en Jan Jansson f i Haraker som försvunnet för mig (och jag vet inte vart). Men då är det JAG som lägger upp rubriken! Kanske det är det som saknas på Torget?!?  
 
När jag själv var redaktör för Gestricia i många år, hade vi oftast en rubrik på efterlysningarna.  
Jag reagerar på att jag ska inte behöva lusläsa en efterlysning för att se ifall jag kan hjälpa till.  
 
Som jag sagt tidigare var det lika på Elisabets tid och då var det ibland 3-4 sidor med efterlysningar, men visst har Anders rätt nu. De här efterlysningarna skummade man strax igenom.
 
Vad det gäller första sidan så tycker jag det är skönt att få en bild av forskarsverige. Publicera gärna bilder från t ex SVAR i Ramsele, som är ett otroligt vackert forskarcentrum.....*S*  
 
Förresten; storm i ett vattenglas blir det oftast när man yttrar sig här på forumet. Det är jag, liksom många andra van vid numera.

[Jörgen Tollesson]

Anders Berg förvånas över att personer med epostadress gör efterlysningar i Släkthistoriskt Forum. Har man tillgång till Internet efterlyser man väl på Anbytarforum.
 
Men svaret kanske finns därute någonstans bland dem som inte har tillgång till internet?

[Lotta Nordin (Lotta)]

Essan!
 
Jag vet att det är Torget du klagat på, och det är Torget jag svarar dig om också. Jag jämförde bara med Anbytarforum.
Jag tycker också att du blandar ihop att efterlysa med att leta efter svar. På Torget är det den som efterlyser som vill ha hjälp, inte du som läsare som ska hitta svar i efterlysningarna. Eller? Man läser ju efterlysningarna i första hand för att se om man kan hjälpa och då är orter det första åtminstone jag reagerar på.  
Hittar man svar på sina egna frågor i efterlysningarna så är det ju bara en bonus.
 
Nu är det slutstormat för min del i det här vattenglaset. :-) Trots att jag fortfarande undrar hur tidningens utseende kan vara frånvänt släktforskningen.
 
Mvh//
Lotta

[Essan Gradhman]

Håller med Lotta! Alltså slutstormat!
Jag har MIN åsikt som jag inte viker ifrån och ni andra har ER. Det är bara att konstatera. Och vad spelar det för roll egentligen?  
Det är Hans Egeskog som är redaktör och som tillsammans med övriga redaktionen bestämmer oavsett vad jag, eller ni andra med motsatt åsikt, tycker.  
Istället för en massa klagomål så bör vi backa upp honom.  
Essan

[Carin Fredsdotter almström (Fredsdotter)]

Hej Jan-Christer!
 
Jag var glatt överraskad av tidningens utseende
och upplägg i sin helhet därför att den var
trevligare med lite färg och svartvitt, den
handlar om släktforsking i Sverige idag, gammalt
som nytt.
 
Liksom vi inte kan förneka vår historia kan vi
heller inte förneka vår nutid, allt hänger ju ihop
och ska gå in i varann.
 
Angående bilden på framsidan så har den med dagens
forskinging att göra och har stor relevans precis
som gamla gravstenar. Det jag menar med glatt är
att det är något nytt som ändå har med ämnet
släktforsknig och artikeln att göra. Men jag
hoppas verlkligen att förstasidan också i
fortsättningen hänvisar till tidningens innehåll
så att man får veta mer om vad bilden betyder i
nutid och/eller dåtid. Vad det är för människor på
bilden och vilka dom är vem dom var och hur dom
hamnade på bilden etc. Det är ganska tråkigt med
gamla bilder som bara är gamla bilder hur
trevligt det än är för mig personligen om just min
bild får komma med så är det tråkigt om man inte
får lite mer än bara en bild. Efterlysningar på
bilder är ju också ett alternativ till att
publicera den.
 
Bilden kommer säkert att ha historiskt värde om
bara 50 år, eller?
 
mvh Carin

[Ted Rosvall]

Som ansvarig utgivare av Släkthistoriskt Forum tycker jag att det är roligt när tidskriften får igång en debatt, när den engagerar och väcker. Särskilt roligt är det när debattsidorna fylls med inlägg - som på uppslaget 32-33 i vårt senaste nummer. Det var ett av de mål som den nya redaktionskommitt?n satte upp när vi skissade på tidskriftens framtid.
 
Mindre roligt är det med den typ av inlägg som Jan-Christer Strahlert nu gjort sig skyldig till. Han tycker inte om omslagsbilden. Den är av låg-vattennivå. Jag ber att få anmäla avvikande åsikt. Omslagsbilden illustrerar på ett lite humoristiskt sätt den första och ledande artikeln i detta nummer, den om företaget Genline, som håller på att revolutionera släktforskningen i Sverige. En titt in i det allra heligaste med ormbon av sladdar måste anses vara en helt relevant illustration i sammanhanget. Jag förstår uppriktigt sagt inte vad Jan-Christer menar.
 
Jan-Christer klagar också över bilderna på sid 16 och 25. Den på sidan 16 är en mycket berömd bild från Bishop Hill, ett naivistiskt porträtt, utmärkt återgivet och väl utvalt för sitt sammanhang. Vad är det för fel på denna bild, Jan-Christer? Bilden på sidan 25 kanske inte är den allra roligaste - en sommarbild hade måhända varit trevligare - men det var den bild som fanns tillgänglig, och eftersom artikeln handlar om just denna broplats får den väl ändå anses relevant.
 
När det gäller diskussionen om försvenskningen av engelska ord och uttryck, är jag själv starkt ambivalent. Jag avskyr tajm och sajt, tycker illa om skanner och mejl och vantrivs med komputer, bebis och liknande försvenskningar. Men hur skulle vi kunna kämpa emot denna utveckling? Hur skriver Du ordet keps? Det kommer ifrån engelskans caps som naturligtvis är plural - varpå vi t.o.m. lägger en extra, svensk, pluraländelse -ar. Kepsar heter det på svenska, hur fel det än är. Hur stavar Du till kamera och keks?
 
Gärna en diskussion om stavningsprinciper, men låt det i så fall bli en vänlig diskussion där ingen av oss gör anspråk på sanningen, för den finns inte. Språket är en levande organism, som hela tiden förändras. Även Släkthistoriskt Forum måste följa med sin tid.
 
TED ROSVALL

[Eivor Canova (Pilady)]

Hej allihop!
Vilka klagomål ni har kommit med. Petitesser enl. mig, läs det ni vill och hoppa över resten om det inte intresserar Er. Själv läser jag allt för jag tycker det är roligt.
Men, det finns alltid ett men. Det ända jag skulle önska vore att;
PÅ GÅNG; Arrangemang, sid 39, att där finns med mer dagsaktuella arrangemang. Som det nu står så äger bara två träffar rum nu i Maj och dom har redan varit medan resten hände i April. Det kanske skulle kunna gå att åtgärda på något vis.
Soliga hälsningar
Eivor

[Eivor Andersson (Majken)]

Hej,
Instämmer med föregående talare.
Sladdar och kartonger är väl inte så vackert, men det var nog tillfälligt.
Ännu soligare hälsningar
Eivor Andersson

[Jan-Christer Strahlert]

Ted Rosvall
Om du läst mitt inlägg Tisdag 7/5 2002 16:25, borde du förstå vad jag menar. Jag tar väl upp lite av det igen + bemöter ditt inlägg.
Omslaget tillfredställer i stort sätt bara en datanörd. Det + en artikel om Genline som luktar betalfri annonsplats lång väg fick mig att reagera i denna sak. Bilden pryder sin plats på jobbets Q-tavla (Qvalitetsutveckling) i förebyggande syfte.
Du får förklara vad jag har gjort mig skyldig till, jag förstår inte vad du menar!
Bilden på sidan 16 (Bishop Hill) hade inte behövt vara så framträdande, det hade räckt med typ karbinettsformat. Nu tog den upp nästan halva sidan och slog ut texten. Så är det även med fler bilder. Bilden på sidan 25 , den också i 1/2 sidesformat (kunde ha varit mindre) och slår ut text samt kartbild. Att den ligger på en högersida förstärker den effekten. Alla annonsörer vet högersidans betydelse.
Inlån av ord i svenska språket har förekommit ända sedan medeltiden. I vissa fall har människorna försökt försvenska inlånet, men oftast har ordet behållits mer eller mindre i sin ursprungsform. Jag vet faktiskt att det finns flera former/stavningar angivna i våra utmärkta ordböcker. Däremot tycker jag inte att ShF skall börja med att försvenska ord som har skivits i sin ursprungliga form i drygt 30 år. Detta var första gången som jag stötte på scanner skrivit med k.
Bästa Forskarhälsningar Jan-Christer Strahlert

[Urban Sikeborg]

Om bilder och utformning kan ju alla tycka och det brukar därför bli rätt engagerade diskussioner om sådant. Ultimata sanningar kan man väl inte begära från något håll. Men det innebär inte att det inte finns väl utforskade och beprövade tumregler om rätt och fel när det gäller hur man på bästa sätt når ut till läsaren. Jan-Christer Strahles reaktion på omslagsbilden var samma som min. När jag tog upp tidningen ur brevlådan kom jag spontant att tänka på hur en tidigare, mycket kortvarig ShF-redaktör på åttiotalet satte sin egen bröllopsbild på omslagssidan. Det var lika omöjligt att se kopplingen mellan bild och släkthistorisk forskning. Jag tror att det skulle vara svårt att få någon ny släktforskarintresserad att spontant öppna det här numret om de inte hade sett tidningen förut (ShF är ju inte till bara för de redan frälsta). Bra bilder ska ju både förmedla information och väcka intresse. Den här bilden, med sladdar och datorer och allt, blev intressant bara därför att jag inte kunde förstå vad den var tänkt att visa eller vad den hade med släktforskning att göra. Det är först när jag hade läst artikeln som jag förstod vad bilden föreställde.
 
Därför ett konstruktivt förslag: Jag tycker att det vore bra om det redan på omslaget framgick vilka tyngre eller mer allmänt intressanta bidrag som finns i tidningen. Så gör man ju på de flesta vecko- eller månadsmagasin av mycket goda skäl: Man får fler läsare och det blir dessutom lättare för läsaren att gå tillbaka och hitta just det nummer han eller hon letade efter. Då kan man också få en naturligare koppling till omslagsbilden. Som det nu är leder omslaget inte in i tidningen - istället borde den fungera som ett skyltfönster som lockar till vidare läsning, på liknande sätt som RÖTTERs hemsida.
 
Jag vill tillägga att jag uppfattade det på liknande sätt som Jan-Christer Strahle också i ett annat avseende och som jag tycker är allvarligare än frågan om omslagsbilden. Det var lite väl mycket av betald annonsplats över det hela: Tre sidor text och en hel omslagsbild för att presentera källarföretaget Genline. Visserligen skriver förbundsordföranden i sin debattartikel på sidan 32 att förbundet inte tar ställning för Genline eller SVAR, men det helhetsintryck jag får är något helt annat.
 
På sikt tycker jag att det känns som ett tryggare alternativ att Sveriges digitaliserade kyrkböcker, allas vår nationella kulturskatt, tillhandahålls av staten genom Riksarkivet. Särskilt som SVAR hävdar att man har visionen att göra alla kyrkböcker tillgängliga på nätet kostnadsfritt. Genline är ett litet kommersiellt företag som befinner sig i ett ansträngt finansiellt läge. På Förbunds-Rötter berättar förbundsordföranden att det inte ens är säkert att Genline har resurser att täcka hela Sverige och att produktionen kan ”ta oerhört mycket längre tid, än vad man räknar med idag”. Företagsid?n går ut på att tjäna pengar genom att ta ut avgifter av släktforskarna för att de ska få använda det inlästa materialet. Om företaget ska klara sig kan inte avgifterna vara särskilt låga. Stödjande medlemmar i förbundet erbjuds nu ett tvåårigt abonnemang för tretusen kronor, med tillägget: ”Billigare än så här blir det knappast!” Det är väl det man är rädd för.
 
Det verkar inte finnas något i nuläget som visar att Genlines lösning skulle bli billigare eller vara av bättre kvalitet än vad SVAR kan komma att erbjuda. Jag tycker att det vore bättre om förbundsledningen presenterar mer information för medlemmarna om vad de olika alternativen kan komma att innebära i förlängningen innan man propagerar för en viss lösning och uppvaktar ministrar. För närvarande kan Genline erbjuda mer - och man kan bara sympatisera med deras entusiasm - men vad blir konsekvenserna för oss släktforskare om några år?

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Nu kom vi in på ganska tunga frågor kring Genline kontra SVAR som inte riktigt ryms inom ramen för denna diskussion kring vårt 'nya' Släkthistoriskt Forum tycker jag..
-Kanske vettigt (om debatt uppstår kring det senare i Urbans fråga ovan) att just det får en egen diskussion istället..

[Ted Rosvall]

Urban Sikeborg föreslår att Släkthistoriskt Forums framsida kunde ha en liten innehållsdeklaration där de ledande artiklarna presenteras. Det är ett bra förslag, som vi i redaktionskommitt?n genast tar till oss. Så ser det ju ut på många andra tidskrifters framsida, t.ex. Populär Historias.
 
Om jag bara orkade skulle jag sätta mig ned och räkna alla de artiklar i ShF som genom åren handlat om SVAR. Riksarkivets kommersiella gren har genom åren beretts åtskilligt med utrymme för information, betalfri reklam och debattinlägg. Och det är helt i sin ordning. Nyheter från SVAR är vital information som bör finnas med i släktforskarrörelsens tidskrift, och den skall givetvis vara gratis. Nu har vi en ny aktör, företaget Genline, vars produkter, på samma sätt som SVARs mikrokort, har ett informations- och nyhetsvärde. Självklart skall det finnas plats för både SVAR och Genline samt eventuella andra institutioner eller företag, med för släktforskarna begärligt material, i ShF.  
 
Illustrationernas storlek kan man naturligtvis ha synpunkter på, men frågan är om inte dessa avvägningar måster överlåtas åt den anställde redaktören. Om bilden på sidan 16 skall vara 2-spalt eller kabinettsstorlek kan inte rimligen vara en fråga av så stor vikt att man som läsare behöver reta upp sig. Själv tycker jag att uppslaget 16-17 är mycket välbalanserat och harmoniskt och frimärksillustrationen på sid 18 är också alldeles lagom i sitt sammanhang.
 
När det gäller högersidor och vänstersidor, så hör det till saken, att redaktören, förutom allting annat, också måste hålla ordning på vilka sidor som har färgtryck och vilka som inte har det. Det är inte alltid man kan få allt man vill...
 
F.ö. kan det sägas, att de två senaste numren av ShF, vardera omfattar 40 ograverade sidor. Med detta menas, att förbundets prislista numera sitter som en 4-sidig bilaga i mitten av tidskriften. Mängden redaktionell text har således inte minskat jämfört med tidigare.
 
Mvh
TED ROSVALL

[Elisabeth Thorsell]

Genline, som först hette DigiGen, beskrevs första gången i ShF i 5/96, i en artikel av Thomas Hermelin. På våren samma år hade Thomas Hermelin var på förbundskansliet i Stockholm och visat den första prototypen, men då var projektet så i sin linda att han ville vänta litet med att väcka forskarnas förhoppningar.
 
Efter artikeln i december -96 har kontakt hållits mellan ShF:s redaktion och Genline, och när de haft något de velat få ut till forskarna, har detta publicerats i ShF.

[Ulf Berggren]

Anders!
 
Förvisso finns det ibland inte lika mycket att skriva om i Dagboken. Så var det denna gång, men som du kanske minns var det desto mer förra gången.
 
När det gäller kommentarerna om innehållet så var bara slutklämmen om HD menad som en pik, eftersom man valt att skriva om någon med anknytning till samma tidning!
Sedan borde jag nog ha formulerat mig annorlunda om Flod?n. Nu kan man få intrycket att man borde veta vem hon är, vilket inte var meningen. Jag har veterligen bara hört talas om henne genom artikeln. Och jag vill minnas att den i stort sett bara skrev om hennes dagboksskrivande. Men det skulle jag kunna kolla, eftersom jag har artikeln kvar.
 
För övrigt är du förstås välkommen med tips till Dagboken (liksom andra, det finns redan sådana som bidrar med sådant).
 
P.S. Anbytarvärden får gärna skapa en ny diskussion om Genline. Det finns definitivt saker att diskutera i det fallet, som inte hör hemma under denna rubrik.

[Maud Svensson]

Hej Hans Egeskog,  
vill gratulera dig till ett i stort sett riktigt bra nummer av tidningen.  
 
Dock måste jag hålla med Jan-Christer om att omslagsbilden både är töntig och totalt obegriplig utan rubrikpuff - fast man får väl vara tacksam över att herrarna i alla fall inte PEKAR på sladdhärvan. Om jag själv suttit med ditt bildmaterial hade jag till omslaget i stället valt den spännande bilden på Kent Andersson och de Kuylenstiernska kranierna - men förmodar att det stupade på att formatet var fel? (Olyckligt att denna utmärkta bild blev misshandlad genom att stackars Kents ansikte hamnade mitt i bunten på uppslaget 4-5, men jag förstår att det var en oavsiktlig redigeringsmiss.)  
 
Nå, det är svårt att hitta bilder som är så intressanta och uttrycksfulla att de håller för ett omslag utan någon förklarande text - därför är det klokt av redaktionskommittén att anamma Urbans förslag om rubrikpuffar. Det finns ju heller ingenting som hindrar att du - om en riktigt bra bild saknas - kompletterar den bärande bilden med ett par små, som även de med rubriker hänvisar till andra reportage i tidningen.                    
 
Bra idé att starta en serie med presentationer av olika arkiv och museer!
 
Nu till min enda allvarliga kritik, som rör en av dina egna artiklar i detta nummer. Jag citerar:
 
”Det första som slår mig är de glittrande ögonen. Man riktigt ser att han brinner för det han talar om. Det understryks också av det röda håret. Möt Arne-Lennart Hultman, mannen som tagit på sig uppgiften att vara samordnare i Släktforskarförbundets nya satsning: Namn åt de döda.”  
”Vem är han då, mannen med den intensiva blicken? Och vad har han gjort tidigare för att våga ta på sig denna roll?”
 
Så skrev du naturligtvis inte - för så skriver du ju inte om män. Karlarna på Genline kunde ha sprakat som tomtebloss i ögonen (och de lyckas för övrigt ganska duktigt på omslaget) - du skulle ändå inte ha fått för dig att nämna glittret ens i en fotnot.  
 
Men nu handlade ju din artikel självklart om en kvinna, Anna-Lena Hultman. Därför gör du stor sak av hennes UTSEENDE. Det är så viktigt att du till och med gör det till ett huvudnummer i ingressen.  
 
Och sedan, en bra bit ner i artikeln, spalt 2,  den retoriska frågan om vad hon - ”kvinnan med den intensiva blicken” - ”gjort tidigare för att våga ta på sig denna roll?” Här finner du än en gång anledning att kommentera hennes UTSEENDE. Samt att markera för läsarna att det verkligen är DJÄRVT av henne ta på sig ansvaret för projektet.
 
Ja, hur VÅGAR människan egentligen? Det är en fråga varje läsare nu måste ställa sig. Med bara ögonglitter lär hon ju inte komma långt.
 
Men nu - äntligen - får vi veta det du har vetat hela tiden:  
Anna-Lena Hultman har 30 års erfarenhet av forskning och dokumentation.  
 
Jag tror inte för ett ögonblick att du när du skrev ut din artikel var medveten om att du på ett subtilt sätt faktiskt ifrågasätter Anna-Lena Hultmans kompetens och hennes lämplighet som projektledare. Du utgick bara från gängse schabloner när det handlar om att skildra kvinnor - och i ärlighetens namn ska sägas att det inte bara är manliga journalister som går i den fällan.
 
Om jag med detta kunnat åstadkomma att du tänker åtminstone ett varv extra innan du nästa gång sätter dig att skriva om en kvinna så är jag mycket nöjd.  
 
Mvh/Maud
(journalist)

[Anders Berg]

Hans Egeskog! Tyvärr måste jag ta tillbaka det överbetyg som gavs till dig och Släkthistoriskt Forum. I tidningens länklista ser jag att du tipsar om en hemsida som ägnar sig åt att publicera grova lögner och grovt förtal mot namngivna personer och sällskap inom svensk släktforskning. Lite kvalitetskontroll borde man kunna förvänta innan en länk hamnar i tidningen.

[Torsten Berglund]

Till Anders Bergs kritik mot bristen på kontroll av innehållet i länkarna som presenteras på s. 36 under rubriken Nätet, skulle jag också vilja foga en önskan om tydligare innehållsdeklaration till länktipsen.  
 
Den fyndiga men föga upplysande texten Gammal kunskap blir som ny visar sig leda till Projekt Runebergs senaste värdefulla tillskott, Nordisk Familjeboks 1:a upplaga (1876-1899), som nu finns inläst och tillgänglig på Internet. Detta är dock omöjligt att förstå av texten i ShF och därför är länken lätt att missa. Att länken är en viktig källa för information till släktforskare som söker förklaringar på ord, termer och företeelser m.m. som saknas i moderna uppslagsverk, råder dock inget tvivel om.  
 
Vill för övrigt passa på att gratulera redaktionen till ett välgjort och intressant nummer av ShF.

[Hans Egeskog]

Tackar så mycket för alla tips och id?er som ”mitt” andra nummer av Forum givit upphov till under denna debattrubrik. Flera av dessa kommer alldeles säkert att infogas i framtida nummer. Jag ska här bara beröra några saker av allt som skrivits ovan.
 
Till Urban Sikeborg m fl
 
Du skrev om omslagsbilden: “Bra bilder ska ju både förmedla information och väcka intresse. Den här bilden, med sladdar och datorer och allt, blev intressant bara därför att jag inte kunde förstå vad den var tänkt att visa eller vad den hade med släktforskning att göra. Det är först när jag hade läst artikeln som jag förstod vad bilden föreställde.”  
 
Utmärkt! Du har just bevisat att bilden fyllde sitt syfte, nämligen att väcka nyfikenhet och leda in i tidningen! Att den inte är något mästerverk är jag den första att skriva under på. Jag är inte fotograf utan redigerare och reporter i grunden. Men syftet med bilden var inte att producera ett fotografiskt mästerverk utan att avbilda verkligheten, som inte alltid är så perfekt och vacker som vi skulle vilja se den.
 
F ö kan konstateras att Släkthistoriskt Forum så länge jag läst tidningen (sedan nr 1/1986) alltid har haft en förstasidesbild utan kommentarer på förstasidan. Däremot alltid en förklarande bildtext på sidan 2. Så är fallet även nu. Men tanken med en eller flera rubrikingångar redan på sidan 1 är mycket bra.  
 
Till Maud Svensson
 
Du har naturligtvis helt rätt. Jag var fullständigt omedveten och aningslös när jag skrev texten om Släktforskarförbundets nya projekt Namn åt de döda och den person som satts att samordna arbetet - Anna Lena Hultman.  
Omedveten om att texten skulle kunna vantolkas så till den milda grad och aningslös i det att jag inte insåg att den var en del i könskampen.
 
Låt mig säga klart ut att Anna-Lena Hultman är en ytterst kompetent och välmeriterad person, betydligt mer kunnig i släktforskning är jag själv är. Att det inte framgick klart nog av artikeln är ditt inlägg ett bevis på och jag den första att beklaga.  
 
Men jag kan inte låta bli att undra i hur hög grad vantolkningen faller på mitt ansvar, och i hur hög grad varje enskild läsares egna erfarenheter spelar in? För det är ju så att alla människor har olika bakgrund och erfarenheter som leder fram till den person vi är. Jag förnekar inte att jag är en medelålders man med familj (fru och två flickor!) som naturligtvis formats av mina erfarenheter under både uppväxt, skolgång, familjeliv och arbetsliv. Att medvetet förklena eller insinuera överlägsenhet mot det motsatta könet är mig fullkomligt främmande. Att jag i dina ögon gjort mig skyldig till en helt omedveten nedvärdering av Anna-Lena beklagar jag.  
 
Eftersom du ju själv är journalist vet du att en intervju är resultatet av ett möte mellan två människor. Det jag beskriver i min text är MIN upplevelse av mötet med en spännande och kunnig person. I det mötet har jag med mig MINA erfarenheter och det är det som resulterat i artikeln. DIN tolkning av mötet är att jag är en mansgris. Glädjande nog (åtminstone för mig) är det inte den enda reaktion jag fått på mina formuleringar.
 
Denna diskussion har naturligtvis lärt mig en hel del om vikten av att formulera sig rätt. I det fallet har du nått ditt syfte.  
 
Hans Egeskog
 
P.S. Det gläder mig att artikeln kommer att användas i undervisningssyfte (vilket framgår av ett personligt e-brev jag fått av Maud Svensson). Jag utgår ifrån att eleverna också får lära sig att samma text kan tolkas helt olika beroende på vem som läser den. D.S.

[Maud Svensson]

Hej Hans Egeskog,
 
”mansgris” är ett ord jag tycker mycket illa om och som jag alltså inte använder. Att jag skulle anse dig vara en sådan är din egen felaktiga tolkning.
Jag har tvärtom poängterat min övertygelse att du skrev din artikel med de bästa föresatser och faktiskt trodde att du presenterade Anna-Lena Hultman för läsarna på ett alltigenom uppskattande och respektfullt sätt.
 
Nu blev det ändå så fel, och det verkar du glädjande nog ha förstått. Jag betvivlar inte att det finns andra som inte har förstått det.
 
Önskar dig lycka till i ditt fortsatta redaktörskap! Bläddrade just igenom några gamla nummer och kunde konstatera att redigeringsmässigt har tidningen fått ett rejält lyft sedan du trädde till.
Mvh/Maud

[Urban Sikeborg]

Jag måste ha uttryckt mig oklart, Hans. Vad jag ville säga - för att vara brutal - är att jag läste tidningen TROTS omslaget. Jag tycker inte att det är utmärkt.

[Essan Gradhman]

Vad jobbiga ni är! Bara klagomål hela tiden...låt Hans komma igång istället för att tjata om än det ena än det andra.  
Vad jag vet var det minsann inga klagomål på Elisabets tid, men jag tycker inte att hennes tidningar alltid var av toppklass. Varför denna förföljelse mot Hans?  
Efter vad jag förstått har det varit ett par skilda läger i ledningen för förbundet. Är detta tjat på Hans Egeskog en förlängning av det...eller?
Skärp er och var glad att vi har en bra redaktör!

[Urban Sikeborg]

Frågan om omslaget är en bagatell, Essan, och har inga andra dimensioner eller bottnar. Jag har gett vad jag tycker är ett konstruktivt förslag till hur man kan göra Släkthistoriskt Forum ännu bättre. Att Hans Egeskog är en kompetent redaktör har han enligt min mening visat tydligt i de senaste numren.
 
Det som jag för egen del tycker borde diskuteras är hur och varför förbundet reservationslöst och utan att presentera en analys av konsekvenserna öppet propagerar för att alla släktforskare ska ansluta sig till Genline, en kampanj som kulminerar med det senaste numret av Släkthistoriskt Forum. Vill det sig illa kan förbundsledningens linje gentemot SVAR i den här frågan få riktigt allvarliga konsekvenser för släktforskarna i förlängningen. Det är åtminstone så som jag ser det, med rätt eller orätt. Detta går nog inte att diskutera här, emellertid, med tanke på alla dessa konspirationsteorier och tillvitande av dolska motiv som förekommer på Anbytarforum och som jag tycker att också du är farligt nära att ge prov på i ditt ovanstående inlägg. Vi får diskutera det på RÖTTERs debattsida i stället, där det ges lite mer tid för eftertanke innan man skriver.