Släktforskning på nätet

[Tord Åsberg]

Kan någon förklara vad detta innebär?
 
Datainspektionen ger OK till släktforskning på nätet från 2006
(26 maj) Datainspektionen ger nu klartecken för att lägga ut uppgifter äldre än 70 år från kyrkböckerna på nätet. Undantaget är dock integritetskänsliga uppgifter om t.ex. adoptioner och sjukdomar. Även uppgifter på CD- eller DVD-skivor skall omfattas av dessa restriktioner.  
 
Jag forskar redan nu på internet med hjälp av ett abonnemang hos Genline.

[Jan Jutefors]

Tord,
 
Det handlar om dataregister på Internet, där har det blivit en inofficiell praxis att inte ta med något som är yngre än 100 år och ibland har det t.o.m. blivit 110 år.
Genline har inga uppgifter efter 1900.

[Peter Karlsson (Peterk)]

En liten direktlänk kan vara praktisk här:
 Släktforskning på nätet 2006

[Tord Åsberg]

Jan,
Tack för ditt snabba svar på min fundering. Detta innebär väl att Genline inte kommer att gå vidare in på 1900-talet med sina uppgifter.

[Anders Ryberg]

Jag blir lite undrande när jag läser detta:
Uppgifter om adoption, livslängd och sjukdomar kan vara känsliga för ännu levande personer och släktingar och bör därför sållas bort vid publicering på Internet.
Innebär det att jag bryter mot reglerna när jag skriver att min mamma dog av cancer vid 42 års ålder? Eftersom att min ålder är så pass låg att jag, statistiskt sett borde ha min mor vid livet kanske jag inte alls får skriva att så inte är fallet? I så fall är DI:s regler ett ingrepp i min personliga integritet...

[Simon Olsson]

Anders: Då personuppgiftlagen är den lag som gäller i detta fallet så får du skriva att din mamma dog i cancer. PUL gäller endast levande personer.

[Maud Svensson]

Uppgifter om adoption, livslängd och sjukdomar kan vara känsliga för ännu levande personer och släktingar och bör därför sållas bort vid publicering på Internet, enligt Datainspektionens pressmeddelande (fetstilen är min).
 
Ingen släkting lär väl ta illa vid sig av att du offentliggör att din mor avled i cancer, Anders. Men om dödsorsaken varit exempelvis syfilis eller självmord? Även mer avlägsna släktingar kan ha synpunkter på en sådan publicering, likaså på att någon i familjen varit adopterad.

[Jan-Christer Strahlert]

Troligtvis kommer Svar att lägga ut inscannade uppgifter i Forskarsalen som är 70 år och äldre. I dag är det 100 år o äldre. Då kommer vi ned på 1930-talet?
Jan-Christer

[Jan-Christer Strahlert]

Kommer Genline ned i samma tidsperiod dvs 70 år och äldre. Det är väl mikrofilm som är deras bas, då blir väl perioden äldre, dvs som Jan säger 1900 och bortom denna gräns?
Jag ser fram emot 70-års gränsen för forskning på nätet.
Jan-Christer

[Jan Jutefors]

Genline har bara tillgång till de s.k. mormonfilmerna, plus att de fått tillgång till SCB-materialet före 1900.  
Riksarkivet vägrar Genline att få tillgång till allt annat material.  
Det är ju en konkurrenssituation då SVAR har en egen digital forskarsal där man förmodligen ska lägga ut allt material i fortsättningen som inte är skyddat av sekretess.

[Anders Ryberg]

Ett dödsfall i cancer kan vara känsligt då cancern kan vara ärftlig, vilket en del kan uppfatta som obehagligt att påminnas om, och därmed är känsligt för dem. (Min erfarenhet är tyvärr att många överhuvudtaget tycker att det är ytterst obehagligt att påminnas om att man kan dö ung - intressant nog speciellt vuxna, som även tycker att man skall skydda unga, även om dessa själva tar det betydligt mer naturligt...) Och skall den som växt upp med en alkoholiserad förälder som tagit livet av sig tvingas förtiga detta av hänsyn till släktingar? Eller den som är adopterad, skall den få berätta det?
Problemet jag vill komma fram till är att formuleringen kan användas för att tvinga personer att förtiga avgörande delar av sina egna liv, vilket jag tycker är mycket olyckligt. Samtidigt inser jag att det är en balansgång, vissa saker är svårare att skriva om än andra, och jag menar inte att vem som helst skall kunna skriva om vem som helst. Men ens eget liv tycker jag inte man skall tvingas att förtiga.

[Eva Dahlberg]

Men ens eget liv är inte bara ens eget; ens förälder är barn eller syskon till någon eller en annan kär släkting (eller mer nära vän fast mer avlägsen släkt). Vad vill de?  
 
Och att förtiga från Internet/cd är inte samma sak som att förneka/förtiga delar av ens liv - man behöver inte publicera allt på Internet eller cd.
 
Hälsningar,
Eva

[Anders Ryberg]

Jag är medveten om dilemmat här. Jag ser saken ur mitt eget perspektiv, och översätter sedan vad jag ser till mer komplicerade fall. Problemet är att jag även på Internet hamnat i diskussioner då det varit relevant att omnämna att min mamma är död sedan ett antal år, och varför, om inte annat för att då slippa spekulationer om orsaken. (Det är också en form av hänsyn man kan behöva ta, så att ingen tror att det var något annat.) Det är också möjligt att mina åsikter påverkas av att jag har mött ett antal som mer eller mindre tyckte att det är så hemskt, det ska vi inte prata om när det gäller mina upplevelser. Detta i fall då det varit högst relevant att prata om det hela. Sådant retar och väcker motvilja mot hyschande. Samtidigt har även jag en gräns.
 
Men problemet är, var drar man gränsen? Hur mycket hänsyn ska man ta, och till vilka? (Anna-Carin Betz?n beskrev nyligen i någon diskussion hur hon mött reaktioner för att ha skrivit vem som var hennes utomäktenskapliga ana för drygt 100 år sedan.)
 
Jag kan se diskussioner då det är relevant att berätta att man har sett alkoholism på nära håll, eller för den delen diskussioner där det kan vara relevant att berätta att man är adopterad. Det senare kan vara mycket känsligt, ja, men samtidigt är det en sak som kan vara avgörande för ens identitet, och som på köpet är relevant när man diskuterar sina anor.
 
Det här är ingen enkel diskussion, utan den rör etiskt svåra frågor. Vad jag reagerar för är dock en fyrkantig lagstiftning. Vissa frågor tycker jag passar bättre att avgöras från fall till fall efter eget omdömme. Detta hör dit i mitt tycke.
 
Och om det funnit någon nära anhörig till min mamma som ville att jag inte skulle diskutera hennes död alls, vad skulle jag då gjort?
 
Som sagt, detta är inte någon enkel fråga.

[Jan Ek (Janek)]

Det är aldrig förbjudet att använda sunt förnuft, lag eller inte lag, och jag tycker förslaget verkar bra. En rullande sjuttioårs-gräns tar oss ända fram till 1935 för publicering på CD/DVD/internet, och jag kan inte se det helt stora behovet för att gränsen borde kortas ytterligare.
 
Detta handlar ju om officiella registeruppgifter som kan bearbetas systematiskt, vad jag kan förstå hindrar det ju ingen för att på en egen hemsida lägga ut uppgifter om egen familj, också levande. Detta görs ju redan i stor omfattning, inte bara av släktforskare, även om jag ibland blir tveksam till om alla tänkt igenom eventuella konsekvenser ordentligt.
 
Jag kan bara se att yttrandet från Datainpektionen vill gynna släktforskarna om det genomförs, samtidigt som en nödvändig minsta standard sätts.

[Ingegerd Johansson]

Jag har under dagen som gått funderat mycket på den fråga Anders tar upp. Nog borde det ha en viss betydelse vilken relation man har till den avlidne, när det gäller vilka uppgifter man får skriva om. Att Anders själv berättar om sin mors sjukdom kan väl inte skada någon annan. Att jag nu gör något liknande genom att berätta att min ende bror dog i samma sjukdom, cancer, vid 47 års ålder 1987 kan inte heller skada någon annan. Men om någon helt utomstående hade lämnat ut dessa uppgifter, hade det varit betydligt mera tveksamt och kunde ha sårat de berörda.

[Anders Ryberg]

Jag håller med Ingegerd, frågan förenklas i mitt fall över att vi tre som är mest närstående är överens om att det inte är något att hymla om. Men problemet kommer ju om det inte råder enighet mellan de närmsta. Är det då självklart att den som vill vara mest restriktiv då skall avgöra? (Inom parantes kan sägas att denna typ av frågor enbart rör icke-journalistiska hemsidor, det finns inget som rent lagligt hindrar en person att mot alla anhörigas vilja på Aftonbladets hemsida berätta att hans svårt nersupne far begick självmord förra året, ty DI kan ej styra journalistiska publikationer.)
 
Jag tror definitivt inte att denna diskussion bör, eller kan, utmynna i några definitiva svar, men jag tror att det är viktigt att vi ställer de här frågorna och inser både problemen med för lite och för mycket restriktivitet.

[Stefan Simander]

Det är klart att det är, och bör vara, skillnad på lagar och regler som gäller för allmänna arkivs utlämnande av befolknngsuppgifter jämfört med vad man som enskild får skriva och berätta om sitt eget liv och sina närmast anhöriga.  
 
Aftonbladet i exemplet ovan har ju ändå en ansvarig utgivare som får stå juridiskt till svars för innehållet i den journalistiska produkten, såväl på papper, som på internet. Inte inför inför Datainspektionen, men såväl Pressombudsmannen, som Pressens Opinionsnämnd och domstolsväsendet.
 
Det är också skillnad på juridik och etik/sunt förnuft. Även om högst olika tolkningar görs inom båda områdena av olika människor.
 
I princip tycker jag att allt som är tillåtet att publicera i andra former också ska vara tillåtet att publicera med samma villkor på internet. Därför är ovanstående förslag bra, eftersom det innebär samma tidsgräns på internet som på arkiven i övrigt.
 
Personligen tycker jag att de SCB-utdrag som finns t ex på Arninge också skulle publiceras på internet, eftersom de finns offentligt tillängliga där, och redan är tvättade från sekretessbelagda uppgifter.
 
Sedan kan vi alltid diskutera vad som är lämpligt att publicera, eller ens nämna, skriftligt eller muntligt. Se t ex Jan Myrdals, och syskonens böcker, om familjen och barndomen. (Det hade väl inte gjort någon moralisk/etisk skillnad om dessa hade legat på nätet heller!)
 
En sak som jag reagerade över var begreppet livslängd i Datainspektionens text. På Dödskivorna är ju livslängden redan uppenbar för de som avlidit och står med där. Är det försäkringsbolagens sjukdoms- coh livförsäkringsvärderingar man vill värja sig emot. Är inte det redan försent isåfall!

[Ingrid Wikberg]

HALLÅ! Någon hade sänt ett mail med rubriken Släktforskning under dagen till mig.
Tyvärr hände en 'olycka' och alla ingående mail raderades och försvann  
Du som känner igen rubriken får göra ett nytt försök!!
 
Mvh
Inkan

[Ingrid Wikberg (Inkan)]

Av någon anledning som jag inte begriper så försvann mitt användarnamn...?
Det spökar.
 
Inkan
inte rädd för spöken

[Ingrid Wikberg (Inkan)]

KIM! ( som var en av dem jag lyckades radera.... )
Om du söker på  Benidji, Beltrami County i t ex Google så får du upp många sidor - där kan det finnas en möjlighet för dig att få en kontakt som kan ge svar som leder rätt. ( frågan är ju alltid fri)
Jag håller tummarna.