ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2000-04-16  (läst 2008 gånger)

1999-12-05, 14:05
läst 2008 gånger

John Sidén

Carl!
 
Vad som är seriöst kan diskuteras. Där kan det finnas många olika meningar. Min uppfattning exempelvis om Elgenstierna är att han inte är seriös eftersom han inte följer ättlingarna till en adlig person vidare om det adliga namnet inte förs vidare. Jag antar att du har en helt annan uppfattning. När det gäller forskare som hävdar att de är ättlingar till oäkta kungabarn har jag också stött på sådana. Men kan du bevisa att de har fel? Jag kan det inte. Även om jag inte själv tror på vad de berättar eller skriver. Är det inte vars och ens ensak att bedöma trovärdigheten av de uppgifter som finns i en släktforskning eller ska SSF vara något slags huvuddomare? För min egen del är det viktigt att kontrollera primärkällorna och jag tycker själv att en släktforskning minskar i trovärdighet om den bygger på sekundärkällor som kyrkoboksregister (exempelvis PLFs databas) eller hemsidor av andra släktforskare. Men nu var det inte detta saken gällde utan en beskyllning från Johnny Andersson till Kjell Moberg att den senare ej är seriös. Sådana personangrepp får under inga som helst förhållanden förekomma i Anbytarforum och om du Carl underblåser sådant kan det skada förtrondet bland oss gräsrötter för SSF.
/John i Veta

1999-12-05, 18:03
Svar #1

Utloggad Sam Blixt

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6336
  • Senast inloggad: 2019-04-23, 20:37
    • Visa profil
    • samblixt.se
Hej John i Veta och Carl!
 
Vi försöker i många sammanhang tala om för alla som tror att de kan bygga sin släktforskning på vår databas att PLF:s databas inte skall användas för släktforskning. Den skall endast användas för att söka efter sådant som man inte hittar direkt i originalböcker, därefter skall uppgifterna kontrolleras i originalböckerna och andra källor.  
 
Om man hittar något i PLF:s databas skall detta självklart kontrolleras, detta gäller även det som hittas på Söderskivan, Sveriges dödbok liksom alla andra databaser, som finns på CD-skivor, Internet etc.  
 
Givetvis skall man kontrollera även mikrofilmade kyrkoböcker. Kyrkoböckerna bör kontrolleras sinsemellan, Jag har flera gånger - minst ett hundratal - sett olika uppgifter om både namn och födelsedata, för samma person i födelse- vigsel-, dödbok, in- och utflyttningslängder, husförhörslängder mm.
 
Man kan aldrig vara säker - inte ens på vad som står i originalböckerna.
 
MVH/Sam Blixt/PLF/Oskarshamn

1999-12-05, 23:00
Svar #2

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
John, nog är det väl att ta i när du skåpar ut Elgenstierna bara för att han inte följer alla ättlingar till adliga personer. Han hade säkert en avgränsad målsättning i sitt arbete, att följa de ätter och personer som var introducerade på Riddarhuset och som alltså tillhörde adeln.  
Att det sedan finns/fanns massor med folk som härstammar från adeln, men inte kom med i Elgen av olika skäl, t.ex. kvinnas gifte med ofrälse person, är ju en annan sak.
En seriös forskare är just en som är noga med de uppgifter han/hon accepterar, är noga med källgranskning och källhänvisningar, och som inte blir fartblind av de uppgifter man hittar i olika register och databaser, utan ständigt väger på guldvåg och använder sitt sunda förnuft.
Sen håller jag med om att det är onödigt att peka ut folk med namns nämnande som oseriösa. Den oseriöse forskaren avslöjar raskt sig själv genom sitt görande och låtande.

1999-12-05, 23:25
Svar #3

John Sidén

Hej Elisabeth!
 
Om Elgenstierna tycker jag inte alls (för att travestera Hasse Alfredsson). Det har jag både rätt att tycka och rätt att framföra samt rätt att få kritik för. Där har alltså du och jag olika åsikter. Vad vi däremot tycker lika om är att det är onödigt att peka ut folk som oseriösa släktforskare. Både nättidningen Rötter och anbytarforum är till för alla släktforskare, både de som likt dig Elisabeth är erfarna och noga (just därför är det märkligt att du och många andra erfarna släktforskare accepterar Elgenstiernas sätt att redovisa släkter)och dem som är nybörjare på området, kanske inte har hållit på så länge. Själv befinner jag mig någonstans mittemellan , skulle jag tro. Alla har vi stor glädje av nättidningen Rötter och anbytarforum. Men av oss alla krävs det också vidsyn och tolerans. När någon, oavsett vem han/hon är, pekar ut andra som oseriösa har den personen gått över gränsen för vad som kan accepteras i detta sammanhang. De inlägg som förorsakade att jag startade den här diskussionen i morse finns nu, såvitt jag kan se, inte kvar i anbytarforum. Därmed har de ansvariga för anbytarforum visat att de också tar sitt ansvar.
Med vänlig hälsning
John i Veta

1999-12-05, 23:50
Svar #4

Carl Szabad

John! Hur är det med källkritiken? Jag har inte försvarat personangrepp, jag konstaterade bara att man inte kan svälja vad som helst och kalla det seriöst. I ditt inlägg i morse ansåg du att Vi måste utgå från att ALLA är seriösa. Det var den meningen jag kommenterade. Men till eftermiddagen hade du tydligen ändrat dig eftersom du då ansåg att Vad som är seriöst kan diskuteras.
 
Och angående Elgenstierna har naturligtvis Elisabeth helt rätt. Elgenstierna har aldrig definierat sitt arbete på annat sätt än som han utfört det. Och konsekvensen blir inte svår att räkna ut. Skulle man även följa den linje som inte bär namnet vidare blir mängden personer statistiskt fördubblade för varje generation, dvs om stamtavlan omfattar 6 generationer i snitt per släkt skulle det behövas 64 gånger så många böcker som nu omfattar släkterna, dvs nästan 600 band. En lek med siffror visserligen, men ändå i rätt härad.
 
Sedan må man ha vilken åsikt man vill om vad som är en släkt, den frågan tänker jag inte lägga mig i.
 
Och din kommentar angående forskare som hävdar att de är ättlingar till oäkta kungabarn med Men kan du bevisa att de har fel? hoppas jag är ett olycksfall i arbetet. Det är inte jag som ska bevisa att de har fel, det är de som ska bevisa att de har rätt! En uppgift för förbundet är att stödja seriös forskning och lära forskare att skilja på fakta och skrönor. Båda har sitt värde, men man måste kunna se skillnad på dem.

1999-12-06, 00:36
Svar #5

John Sidén

Hej Carl!
 
Vi måste faktiskt utgå från att alla är seriösa. Sedan kan det visa sig att det inte är så. Men förutfattade meningar är aldrig bra. Som jag skrev till Elisabeth, eftersom nättidningen Rötter och anbytarforum vänder sig till alla slöktforskare, både erfarna och nybörjare, borde vidsynthet och tolerans prägla de inlägg som förekommer här. Om vi utgår från att inte alla är seriösa sitter vidsyntheten och toleransen trångt. Tyvärr måste detta skrivas och det även i ett inlägg som är riktat till en så erfaren och kunnig släktforskare som du. Du kan inte bevisa att någon som säger sig vara ättling till ett oäkta kungabarn har fel. Lika lite som han/hon kan bevisa att han/hon har rätt. Du menar att de ska bevisa att de har rätt men du behöver inte bevisa någonting. Förlåt mig, men nu tror jag ändå att dina förutfattade meningar gör sig gällande. Skrönor kan ibland vara fakta även om det i förstone inte tycks vara så. Har du ingen erfarenhet av det? Om du har en åsikt om något ska du naturligtvis lägga fram alla argument du kan ha för den åsikten och redovisa alla dina källor. Att vägra gå i diskussion och utdöma viss forskning som icke-seriös är inget som inger förtroende.  
Om Elgenstierna har jag precis som Elisabeth och du rätt att tycka vad jag vill, rätt att berätta vad jag tycker och rätt att bli emotsagd. Om vidsynthet och tolerans finns i anbytarforum bör mina åsikter om Elgenstierna kunna framföras.
Du skriver att du inte har försvarat personangrepp. Men du skriver inte vad du tycker om de angrepp som Johnny Andersson gjorde mot Kjell Moberg. Förmodligen är det inget som SSF gillar eftersom de aktuella inläggen är bortplockade ur anbytarforum. Det var egentligen det jag hade som syfte med mitt första inlägg och då jag nu uppnått det syftet finns det egentligen ingen anledning för mig att fortsätta diskussionen. Men var och en har ju rätt att gå in i diskussionen och otänkbart är det väl inte att mitt namn hamnar här igen.
Med vänlig hälsning
John i Veta

1999-12-06, 11:46
Svar #6

Carl Szabad

John! Nu brister du återigen i saklighet. Jag har aldrig sagt att jag vägrar gå i diskussion, naturligtvis ska man göra det. Det är ju på så sätt man kan föra fram varför någon halkat fel i sitt arbete. Jag har heller inte hävdat att man ska anse någon som oseriös innan han själv bevisat det. Jag har heller inte hävdat, underblåst, att personangrepp ska få förekomma i Anbytarforum, och lika lite har jag uttalat mig i förbundets namn.
 
Om jag skulle hävda att min farfars mor var grön, född på Mars och hade sex ögon skulle nog bevisbördan falla på mig och inte dig. Om jag skulle hävda att Bevisa motsatsen! skulle jag knappast uppfattas som seriös.
 
Om en forskare presenterar en antavla där den ena anan efter den andra visar sig vara barn som avlidit i späd ålder bara för att han på en CD med kyrkboksregister hittade några personer med det namnet födda vid ungefär rätt tidpunkt så betraktar jag inte honom som seriös, och det måste vi kunna tala om för honom. Detta är verklighet för oss och händer inte alltför sällan.
 
Om en annan forskare presenterar en konspirationsteori om hur hans torpare till anfader egentligen är oäkta kungabarn och riskerar att störta riket i fördärv om han inte smugglas ut på landsbygden och får växa upp som en torpare, så betraktar jag inte heller det som seriöst. Detta är också verklighet för oss och inträffar emellanåt. I ditt eftermiddags-inlägg i går hävdade du att du inte heller tror på sådant, men vill samtidigt ändå att vi ska betrakta en sådan forskare, Vi måste utgå från att ALLA ..., som seriös. Jag förstår inte logiken.
 
Man måste utgå från att skrönor och fakta är två olika saker tills motsatsen är bevisad. Och naturligtvis kan man emellanåt bevisa en skröna, det har jag själv kunnat i min släkt, men tills dess måste den behålla sin skröne-status.
 
I ditt nattliga inlägg konstaterar du att förutfattade meningar är aldrig bra. Där håller jag helt med dig. Man kan inte ha en förutfattad mening att någon är seriös innan han själv visat det, liksom motsatsen naturligtvis. Kunskap är vanligen svårare att skaffa sig än brist på sådan.
 
Sedan tar du återigen upp ett personangrepp som jag även tidigare kommenterade att jag inte läst och därför inte har någon åsikt om i sak. Men naturligtvis ska vi inte gå till personangrepp även om sådant tidigare förekommit men då passerat mer obemärkt.

1999-12-06, 12:51
Svar #7

John Sidén

Hej Carl!
Det sista du skriver i ditt inlägg ska du ha stort tack för. Vi är alltså ense i sakfrågan. Alltså den fråga som föranledde mitt första inlägg. Egentligen tror jag inte vi är oense i så många andra frågor heller men man kan se saker på olika sätt. Utgångspunkten måste nog ändå alltid vara att en person är seriös och ska tas på allvar. Naturligtvis kan denna positiva inställning förändras så fort personen öppnar munnen och berättar eller jag läser vad han/hon har åstadkommit i släktforskningsväg. Min grundinställning till människor, också till dig Carl, är positiv. Även min grundinställning till andra släktforskare är positiv. Det kan man förstås kalla en förutfattad mening men jag har hellre en sådan positiv förutfattad mening än en negativ. Som den store skeptiker jag är tror jag inte heller på skrönor. Du kan vara säker på att jag har hört ett antal sådana under årens lopp. Ofta har jag skam till sägandes inte orkat gå im i diskussion med dem som berättat skrönorna och trott blint på dem. Men jag har ändå lyssnat. Om du nu inte har sagt att du vägrar gå i diskussion, inte heller har sagt att du betraktar någon som oseriös innan han/hon bevisat det, inte heller underblåst personangrepp i Anbytarforum, då är det ju bra. Du och jag kan inte vara mer ense. Men då ska man kanske vara försiktig med att skriva Det är inte jag som ska bevisa att de har fel, det är de som ska bevisa att de har rätt. Det kan ju, åtminstone av mig som inte könner dig, tolkas som om att du vägrar att gå i diskussion och att du betraktar någon som oseriös innan han/hon visat det. Vidare rör den här diskussionen egentligen inte vad som är seriös eller oseriös släktforskning utan en etikettsfråga: Får man bete sig hur som helst på Anbytarforum? På den frågan har jag äntligen fått svar av dig. Det övriga kan vi diskutera på annan plats i Anbytarforum.
Med vänlig hälsning
John i Veta

1999-12-06, 14:39
Svar #8

Carl Szabad

John: Det var jag som avvek från rubrikens tema först så där är jag skyldig.
 
Den fras jag använde och som du satt inom citationstecken är egentligen stulen åtminstone i sin andemening från ett inlägg Håkan Skogsjö gjorde för ett tag sedan. Jag tyckte den var en mycket bra sammanfattning av hur forskningen egentligen bör bedrivas. Bevisa att min anfader inte var oäkta son till Karl XV! är onekligen en mindre seriös approach än Nu ska jag bevisa att min anfader var oäkta son till Karl XV!, speciellt om sedan också bevisen håller, vilket i det här fallet vore unikt.

1999-12-06, 15:09
Svar #9

Anette Engström

Hej!
 
Nu har jag följt många debatter i detta forum och börjar lessna på den ton som ofta förekommer här.
 
För mig som har släktforskat till och från i ca 17-18 år (började i tolvårsåldern) känns det ibland ganska skrämmande när jag läser inlägg där man kallar släktforskare med ej så stor kunskap eller erfarenhet för oseriösa. Många kanske tror att det man finner i diverse databaser är riktiga uppgifter, eller så kanske man använder dessa uppgifter men är medvetna om att de kanske ej är identiska med originalkällan och även anger det i sin forskning. Huvudsaken är väl att man anger vilken källa man själv funnit uppgifterna i?
 
Jag vill även påpeka att ni som är duktiga och erfarna inom släktforskningen med era inlägg många gånger skrämmer åtminstone mig att delta i debatter för att jag är rädd att jag efter åtminstone 3-4 effektiva år som släktforskare ska betraktas som okunnig och oseriös inom området.
 
Jag är medlem i Släktforskarförbundet och får regelbundet tidningen Släkthistoriskt Forum. Där är tonen mycket trevligare från samma personer som i detta forum verkar se sig som lite förmer än vi dödliga.  
 
Anette Engström

1999-12-06, 15:36
Svar #10

Utloggad Håkan Skogsjö

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
De hyfs- och vettregler som gäller i Anbytarforum kan läsas under Börja här-länken till vänster. Där står:
 
När du skriver inlägg ska du uppträda lika artigt som om det vore ett vanligt samtal. Oförskämdheter, förolämpningar och personangrepp tolereras inte. Man behöver inte hålla med om vissa åsikter eller acceptera idéer eller fakta, men du ska alltid visa hänsyn och respekt för personer du diskuterar med. Alla människor tänker inte lika, och när vi tänker, så tänker vi bättre tillsammans. Och det är just det som är roligt och lärorikt. Kom i håg att meddelanden du läser enbart reflekterar skribentens åsikter - och dessa behöver inte delas av redaktören eller Sveriges Släktforskarförbund.

1999-12-06, 16:18
Svar #11

Utloggad Kjell Moberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 232
  • Senast inloggad: 2011-12-15, 14:17
    • Visa profil
Hej !
Jag skulle vilja göra ett inlägg efter som detta i hög grad berör mig, jag hade gjort ett längre anförande men av någon anledning försvann det efter att jag skickat iväg det ?
Det diskuteras om min seriösa/oseriösa forskning
jag har börjat min forskning i år och har mycket att lära men jag är inte oseriös så tillvida att jag inte kontrollerar mina uppgifter, givetvis gör jag det, jag bor så till att jag inte kan komma till Arkiv ,pastorat eller annan källa mer än en gång om året, då får jag rätta mig efter de möjligheter som finns, via nätet register SVAR, bibliotek
efterlysningar på anbytarforum mm, jag är med i flera forskningsföreningar jag försöker att vara så nogrann som det överhuvudtaget går att vara,
sedan att det tar tid för mig att spåra källan drabbar enbart mig, men det blir gjort.
Jag lägger ner hela min själ o hjärta i mina försök att följa mina rötter, sedan jag blev pensionär ser jag det som min livsuppgift att forska, och då undanber jag mig yttranden från Johnny Andersson om att jag är oseriös och lever på andra, som han också skrev vilket gjorde mig först undrande, sedan både arg o ledsen
jag kan inte förstå hur han kan komma med dessa påståenden, att sedan hänga ut mig på nätet utan möjliget att försvara mig, det tycker jag är ett exempel på oseriös forskare, det fanns ingen möjlighet att nå Johnny efter som han har skyddad e-mail, det oseriösa i sammanhanget är hans sätt att försöka förnedra o föringa min person, han kunde mailat till mig privat så jag fick en chans att förklara min situation,men tydligen fanns inget intresse därav, av er diskussion att döma
resoneras vad som är en seriös/oseriös forskare
det var väl inte den egentliga frågan, frågan var om det hör till god ton att ge sig på en annan forskare med orden oseriös o lever på andra,
frågan ger ju sig själv svaret !
Hoppas att jag har klargjort en del vad mig anbelangar, samt att jag slipper fler påhopp och i stället få fortsätta min forskning.
mvh Kjell Moberg

1999-12-06, 16:21
Svar #12

Anette Engström

Håkan
Jag menar heller inte att alla åsikter som vissa personer skriver här i anbytarforum delas av Sveriges Släktforskarförbund. Jag menar att tonen de ibland använder här i forumet åtminstone får mig att känna mig väldig liten och okunnig inom släktforskningen. Visserligen har jag långt ifrån samma erfarenhet som t ex Carl Szabad m.fl, men jag skulle hellre se att de/ni vore lite mer ödmjuka och förstående för våra ibland kanske lite dumma frågor och åsikter.
Hälsn, Anette

1999-12-06, 20:35
Svar #13

Peter Rydén

Jag har bara en sak att säga: Jag håller med Anette om allt det som hon har skrivit. Jag känner mig ofta otillräcklig i jämförelse med vissa forskare med betydligt längre erfarenhet. Detta skrämmer tyvärr även mig att ge mig in i diskussioner, även om jag trots det har gjort just det (alltså givit mig in...) vid flera tillfällen. Det borde vara uppmuntrande att få stöd av erfarna forskare. De kontakter som jag haft har till 99,99 % varit positiv (Bo Lindwall, Bo Persson, Hans Egeskog för att nämna några) men andra kontakter har skrämt.  
 
Jag tror att de flesta i Anbytarforum följer de utmärkta förhållningsreglerna, men att samtliga (inklusive jag själv) behöver läsa dem oftare för att hålla kvar den positiva och familjära attityd som ofta är tydlig i Anbytarforum.  
 
Det blev en lång sak att säga, men det var i varje fall ärligt menat. Om jag med mina inlägg här (eller på andra ställen) sårar någon eller verkar anklagande, så hoppas jag att ni tar kontakt med mig och ber om en förklaring.  
 
MVH, Peter

1999-12-06, 21:45
Svar #14

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Det intressanta med denna diskussion är att den faktiskt inte på något sätt är unik. Jag har upplevt den både här och där, fr.a. i diverse diskussionsfora som liknar den här. Inte heller är den unik för mediet (internet), utan har uppstått i insändarspalter i facktidskrifter gång efter annan.
Vad allt handlar om är ödmjukhet, eller snarare brist på ödmjukhet. Detta drabbar oftast hårt specialiserade herrar som går in så hårt för sitt intresse, att de upprättar regler som ingen frågat efter. Jag kan nämna ett exempel som inte har med släktforskning att göra, men som faktiskt berör ovan förda diskussion:
Inom ornitologin (fågelskådningen) har det under det senaste decenniet uppstått ett tävlande om vem som sett flest fågelarter i Sverige. Man kallar det för att kryssa, eftersom man förser arten med ett litet kryss i fågelboken när man har sett den själv. Kring det letandet har en hel kultur vuxit upp med telefonkedjor, minicall, listor, etc.
När någon upptäcker en främmande fågel så går larmet runt om i Sverige, och massor med fågelskådare skyndar sig dit för att kryssa arten. Den som själv upptäcker fågeln får ett s.k. ädelkryss, och de som kommer efter får lägre rankade kryss.
Naturligtvis uppstår det därför en massa elaka diskussioner om huruvida man ska få räkna sitt kryss eller inte, om man kommer dit tack vare andras insats eller inte. Mindre erfarna ornitologer blir misstänkliggjorda om de har sett någon unik art utan att ha fotobevis som de andra, mer erfarna ornitologerna måste bedöma för att de ska bli godkända, osv. I vissa fall duger det inte ens med ett fotobevis, för det kan ju röra sig om utsläppta tama fåglar...
Ja, känns situationen igen?
Jag kallar det för ankdammsdiskussioner!
Jag vill därför uppmana alla nybörjare, vanliga personer, att inte lyssna så mycket på vad snillena säger. För det finns nämligen en specifik gräns för hur seriös man kan vara i släktforskarsammanhang; nämligen att man aldrig med 100%:ig visshet kan fastställa ett faderskap med mindre än ett väl dokumenterat DNA-prov, vilket i praktiken är en omöjlighet i de flesta sammanhang. Dessutom vill jag trösta nybörjarna med att de personer som inte förmår att se på sig själva med en smula humor, inte vågar göra bort sig, och inte vågar ha fel, är rätt så patetiska i sin uppenbarelse.
De verkligt stora, de som betyder något här i livet, brukar inte vara särskilt medvetna om det själva. Charles Darwin t.ex. kunde aldrig förstå varför hans arbete blev så viktigt. Han ansåg att hans roll var överskattat av omvärlden. En inställning som fler borde ta efter.

1999-12-06, 23:38
Svar #15

Carl Szabad

Anette! Det är möjligt att jag har varit otydlig i den här diskussionen. Du har naturligtvis helt rätt att det är mycket viktigt att man anger sin källa. Det gör en seriös forskare. Då är det i efterhand lätt att kontrollera eller korrigera uppgiften. Däremot behöver inte nödvändigtvis en seriös forskare vara kunnig, det är två helt olika saker. För en nybörjare som har en seriös grundinställning kommer kunskapen lätt och hon har också lätt att få hjälp exempelvis i Anbytarforum. I de allra flesta av diskussionerna här sker ett ömsesidigt positivt utbyte av erfarenheter och kunskap och säkert även metodik.
 
CD-forskaren har flera gånger fått hjälp med sin antavla med avdöda spädbarn men fortsätter ändå i samma spår. Han har även efteråt öppet torgfört att det är bra med register för då slipper man läsa den besvärliga handstilen. Det var honom jag hade i åtanke med mitt inlägg och där har det inte hjälpt att förklara varför man inte oreserverat kan lita på register.
 
Jag ska ta ett annat exempel. En ung kille som var nybörjare ringde oss i något ärende för åtskilliga år sedan. Jag minns fortfarande vad han sa den gången: Jag är nybörjare så jag är noga med att skriva upp mina källor. Det kändes väldigt skönt med någon som förstått metodiken även om han inte hade så mycket erfarenhet eller kunskap än. Jag upplevde honom som mycket seriös.
 
Jojje! Det framgår inte riktigt vad du menar med regler som ingen frågat efter. Menar du att det inte spelar någon roll vad man skriver i sin antavla eller släktutredning? Det går ju onekligen snabbare att fylla en antavla om man inte behöver bry sig om vad det står i källorna, och sen kan man gå ut och spana efter fåglar i stället eller hitta på nåt annat kul. Eller menar du att Håkan satt upp umgängesregler för Anbytarforum?

1999-12-07, 12:58
Svar #16

Anette Engström

Carl
Tack för ditt svar. Jag vill även be lite om ursäkt för att jag nämnde just ditt namn i mitt inlägg. Det var inte menat som att peka ut någon utan ett exempel bland fler som ibland har lite otrevlig ton i sina inlägg. Ditt namn var det enda jag kom på just då.
Anette

1999-12-08, 00:00
Svar #17

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Jag har aldrig påstått att man inte ska bry sig om vad som står i källorna, eller att man okritiskt ska kopiera andras forskning. Det jag kritiserar är den brist på tolerans och förståelse somliga har för nybörjare som begår nybörjarmisstag. Har inte alla varit nybörjare någon gång kanske? Har inte alla trampat i klaveret någon gång? Händer det inte att mycket erfarna, mycket seriösa släktforskare gör misstag? Borde inte dessa misstag vara MYCKET allvarligare än de som görs av nybörjarna?
Jag har i andra sammanhang sagt, att det farligaste som finns inom varje forskarområde, må det sedan gälla släktforskning eller ornitologi, är de osänkbara skepp som flyter omkring längst upp på ytan. Ingen är så erfaren eller så kunnig att den inte gör misstag. Därför är det tråkigt att somliga tror sig vara osänkbara och därför använder sig av en mästrande ton mot mindre erfarna kollegor.
Vi ska inte förakta personer som använder sig av andrahandskällor för att få ihop sin antavla fortare. Vi ska i stället se till att de lär sig hur man kontrollerar dessa uppgifter, och kanske i det långa loppet övertyga dem om vitsen med att forska själva. Vi kommer aldrig att få bort den formen av släktforskning, eftersom det alltid finns olika grader av engagemang bland de som intresserar sig för sina förfäder.
Skulle vi sträva efter att ta bort den formen av an-samlande, borde vi sluta arrangera anbyten och stänga anbytarforum. För vitsen med detta fora är ju att byta uppgifter med varandra, eller?!
En av de trösklar som nybörjare stöter på när de kommer i kontakt med erfarna släktforskare, är att man använder sig av facktermer. Det kan röra sig om enkla saker, som att begripa sig på ordet proband, eller ännu mer självklara saker.
Vi gamlingar måste då se till att bemöta enkla frågor med stort tålamod och mycket ödmjukhet. Vi får absolut inte bli förbannade på folk som inte begriper bättre. De blir ju inte så mycket klokare för det!
Samtidigt får man faktiskt acceptera att helt klåparfri blir aldrig världen, och väl är väl det! Vad vore den om det bara gick omkring en massa självgoda snillen och bröstade sig?!

1999-12-08, 10:07
Svar #18

Mi Alforsen

Hej Jojje!
 
Du skall veta, att Ditt inlägg är som taget ur mina tankar och funderingar över den senaste tidens diskussion i det här ämnet. Är själv en oerfaren forskare, som funderat på vad det är jag gett mig in på, när man läser alla uppläxningar äldre forskare skrivit till oss nybörjare. Det känns inte roligt att be om hjälp, som vi ju alla kan behöva, och så få på skallen för att man uttrycker sig på fel sätt eller inte är seriös.  
 
Jag sitter dessutom med en egen antavla, som min farfar har gjort på min fars sida av släkten och min mor gjort för hennes sida. Vad skall jag göra med det materialet, enligt de erfarna seriösa forskarna? Skall jag makulera allt och börja om från början? Eller skall jag ta med materialet, även om det inte överallt står var uppgifterna är tagna? En del av det är naturligtvis muntlig tradition, men kan inte det faktiskt räknas som fakta, när det är personen i fråga, som har berättat om det? För mig känns det helt vansinnigt, att inte använda mig av det, när jag t ex vet att min farfar satt flera veckor varje sommar i säkert 5 - 6 år på landsarkivet i Vadstena och andra ställen och forskade. Han hade kanske andra uppfattningar om vad man skulle notera och han kanske har noterat det, men i de uppgifter han lämnat vidare till barn och barnbarn utelämnat dem, då han kanske inte trodde att de var av intresse för de efterkommande.
 
Med vänlig hälsning
Mi

1999-12-08, 12:46
Svar #19

John Sidén

Hej igen!
 
Instämmer med de båda föregående inläggen och har inte så mycket mer att komma med. men kan ju spetsa till vännen Mi's fråga. Min far, som är en mycket noggrann och seriös person, åtminstone enligt min uppfattning, har använt en hel del tid att utröna sin fars och mors anor. Dessa rön har han samlat för oss efterkommande att ta del av. Han har också gjort en omfattande forskning om den by i norra Ångermanland där han växte upp. Den forskningen har han redovisat i en bok som går att köpa via SVAR i Ramsele. Min far är liksom jag självlärd när det handlar om släktforskning. Det betyder bl a att hans antavlor inte liknar de som exemeplvis återfinns i Svenska antavlor. Men saknar därför hans släktforskning vetenskapligt värde? Måste antavlor se ut på ett visst sätt för att accepteras som antavlor? Jag hoppas att det inte är så. Om det nämligen finns något som heter vidsynthet och tolerans.
Med vänlig hälsning
John i Veta

1999-12-08, 13:53
Svar #20

Carl Szabad

Mi! Även om Jojje uppmanar alla nybörjare att inte lyssna på snillen så tycker jag det är bra att du frågar. Det är ju så man lär sig något.
 
Jag gör själv i de fall du beskriver så att jag anger den första kända källan, dvs i det här fallet din farfar, där det inte framgår direkt var han fått uppgifterna ifrån. Där sådant framgår räcker de uppgifterna, oavsett om det är en skriftlig eller muntlig källa. Källhänvisningarna är minst lika mycket en hjälp för dig själv som för de som du delger din utredning. Och naturligtvis ska du inte kasta bort det material du redan har.
 
För den som vill lära sig mer finns även litteratur i området, där den vanligaste boken möjligen är skriven av hårt specialicerade herrar [Jojje Lintrups terminologi], men den näst vanliga av en dam, även hon dock minst lika kvalificerad.
 
Och Jojje! Det är tydligt att vi har liknande åsikter rörande forskningen i alla fall. För övrigt är väl bra att det finns såna stjärnor som du och jag som gärna talar om för alla hur tingens ordning ska vara.
 
Och alla ni andra! De är klart att ni ska fråga om allt möjligt. Blir en konkret framställd fråga ovänligt bemött är det naturligtvis tråkigt, men det slår mest tillbaka på svararen.

1999-12-08, 14:16
Svar #21

Magnus Josefsson

I den här diskussionen har bl a framförts att inläggen ibland är skrivna i hård ton och att skribenter som brukar använda en mjuk och saklig ton i Släkthistoriskt Forum och på andra ställen i detta forum är något mer brutala och råa i sina inlägg.
 
Jag tror att det delvis är formerna för diskussionen som gör att det ibland blir så eller åtminstone tolkas så. När man sitter uppkopplad och ska skriva så har man inte alltid tid för eftertanke och slipande av formuleringar, och givetvis inte heller för korrekturläsning. Vetskapen att uppkopplingstiden kostar pengar gör förmodligen också sitt till att inläggen kan bli kortfattade och då uppfattas som ohövliga. Om vi alla försöker uttrycka oss snällt och vänligt när vi skriver, men att vi samtidigt även läser inläggen empatiskt så fortsätter nog det här forumet att vara så trevligt som det är.
 
Förhoppningsvis kan väl även heta diskussioner och debatter förekomma ändå, men där det givetvis är sakliga argument som framförs.

1999-12-08, 14:18
Svar #22

John Sidén

Hej igen!
 
Men Carl, man lär sig faktiskt en hel del av sig själv också. Det kanske inte är så fel. Nu vet jag att jag har haft det gott förspänt eftersom jag har det arbete jag har men min far exempelvis har också lärt sig själv. Det är naturligtvis viktigt att dela erfarenheter med andra och läsa litteratur men det får aldrig gå så långt att likriktning påbjuds. Inte för att jag har trott att en så vidsynt och tolerant person som du Carl skulle förespråka likriktning men det måste väl ändå sägas för att markera mot andra som kanske gör det, i något slags oförstånd, får man hoppas.
Med vänlig hälsning
John i Veta

1999-12-08, 18:01
Svar #23

Carl Szabad

John! Menar du att jag påbjuder likriktning för att jag ger tips om litteratur i ämnet??

1999-12-08, 18:40
Svar #24

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Calle, vad jag gör i mina inlägg, är att ifrågasätta ofelbara auktoriteter som saknar distans till sin insats inom t.ex. släktforskningen. Man måste faktiskt vara kapabel att se på sig själv utifrån andra perspektiv än det strängt seriösa och hårt specialiserade. Anledningen därtill är att det faktiskt blir mycket roligare och sundare, samtidigt som det också stämmer mer överens med verkligheten. Detta gäller inte bara intressen och forskning, utan också allt annat i vårt liv. Sanningen är som sagt relativ.
 
Mi, du ska naturligvis lyssna på de som har längre erferenhet än vad du har, det har Calle rätt i, men bara till 99%! De kan nämligen också ha fel!
 
Magnus, du kan koppla ned dig medan du skriver. Koppla ned utan att stänga av webläsaren, så kan du ta den tid du önskar på dig utan att stressa. Sedan kopplar du upp dig igen (utan att stänga webläsaren), så att du kan skicka inlägget.
 
John! Om man får sätta sin tilltro till vad andra forskat fram (Link.st.HM) så är jag ättling till en annan präst i din kyrka, Jonas Fallerius. Det är dock inte hans förtjänst att den vackra kyrkan du arbetar i står kvar. Han ville ju bygga en ny och finare, vilken skulle bekostas av överstelöjtnanten Gripenwall som i sin tur ville ha en säkrare plats i himlen...
Hade nu inte småfolket, som inte begrep bättre, (handgripligen) ifrågasatt den tidens auktoritet hade du stått och predikat i en nyare i mitt tycke fulare kyrka (titta på Viby, t.ex.). Vilken tur att det finns upprorsmakare!
Domkap. prot. 13/6 1683: Refererade H. Jonn, att öfuerst leutenanten Gripenhwall will rijfwa Weeta kyrkia, och tycktes bäst, att någon af consistorio skall först besichtiga henne, innan hon rijfwes, och hwadh där i cassan är till att tilgå till byggnaden.
Domkap.prot.14/4 1686: Öfwerstleutn. Her. Gripenvall inkom och frågade, huru han skulle bära sig åth medh Weetha kyrkiobygnadt, som elliest är mycket trångh, och af sig sielf hafwer redan giordt contract med murmästaren om 160 D kppmt, hwilket contract upplästes. Jämwähl att någre socknemän äro, som eij dertill willie samtyckia. Dhe säga sig skola sättia en knif i dhen, som först giör dagswärke. Dher till 1. är kyrkan lijten. 2. sedan skieer dhet medh största församblingens samtycke. 3. är dhet ett tingsställe. Resol.: Dhem önskades till dhet wärket all lycka och wälsignelsse, effter dhe en gång samtyckt dher till, må dhet ett bref gå till församblingen, att och dhe, som intet willia så, må man sökia Her Landzhöfdingen om adsistence till fullbordandet.

1999-12-08, 20:48
Svar #25

John Sidén

Hej igen!
 
Carl, läs mitt inlägg, infört idag kl 14.18, en gång till så inser du att jag har INTE menat att du påbjuder likriktning. Jag citerar mig själv det är naturligtvis viktigt att dela erfarenheter med andra och läsa litteratur. Mina ord är inte menade som ironi utan det jag vill betona är att det måste finnas en mångfald av seriös släktforskning som kanske ser lite olika ut men är just seriös och ska bedömas som sådan.
Till Jojje vill jag säga att jag är mycket tacksam att bönderna här i Veta räddade vår vackra kyrka när överstelöjtnant Gripenwald på Mantorps gård (vad har inte dessa adelsmän ställt till med? OBS! Ironi) ville riva kyrkan i slutet av 1600-talet. Nu fick ju Gripenwald så mycket av sin vilja fram att kyrkan byggdes ut åt söder och ungefär etthundra år senare lät den andra adelsfamiljen i församlingen, Wennerstedts i Solberga, bygga ut kyrkan åt norr. Fallerius står med i series pastorum men just nu kan jag inte placera honom. Jag har bra koll på Veta- och Vibypräster efter 1800 men inte så bra koll på dem dessförinnan. När det gäller Viby och Herrberga kyrkor är de naturligtvis präglade av den tidens stilideal och kan anses fula men efter tio års tjänstgöring här tycker jag även dessa kyrkor har sin charm. Men Veta kyrka står i särklass!! Det är bra med upprorsmakare ibland!  
Men excuse me, det var en lång utvikning från ämnet.
Varma hälsningar från ett kyligt Östergötland
John i Veta

2000-04-16, 15:23
Svar #26

Utloggad Olof Stenum

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 309
  • Senast inloggad: 2022-01-19, 06:41
    • Visa profil
En nybörjare i Anbytarforum, Annika Stagling-Hvornum, råkade i fredags bryta mot reglerna när hon efterlyser sin släkt. Man kunde då tänka sig att mer erfarna användare i vänliga ordalag påpekar hennes misstag. Helst med privat e-post för att inte chikanera Annika i onödan. Eller göra redaktören uppmärksam på situationen och låta honom vidta lämpliga åtgärder.
 
Men tyvärr, helt i stil med tonen i övrigt i Anbytarforum nu för tiden väljer några av de flitigaste debattörerna att i mer eller mindre hårda ordalag tillrättavisa henne offentligt.
 
Först på plan (kl 20.10) är Peter Skog med ett ironiskt, tyket inlägg. Rune Edström kommer 20.29 med ett något så när sansat påpekande. Staffan Bengtsson läser Runes inlägg men tycker inte att det räcker utan spär på några minuter senare med två helt onödiga meningar, där han med ett frågetecken inom parentes vill antyda någonting.
 
20.55 måste Anders Berg under Värmland påpeka det som redan sagts, men understryker tre minuter senare för säkerhets skull även under Norrbotten hur fel Annika gör. 21.29 kommer så Christina Backman, som försöker hålla sig till saken (släkten Stagling), men i alla fall måste vara litet elak (Gör dig omaket ...). Åtta minuter senare lägger hon ut sitt inlägg en gång till.
 
Efter alla dessa tillrättavisanden måste så en auktoritet rycka in. Elisabeth Thorsell upprepar 22.02 allt som tidigare sagts, men tack och lov i anständiga ordalag.
 
Någon timme senare vaknar Jörgen Tollesson och upptäcker att här finns någon att ösa galla över. Han har uppenbarligen läst alla föregående svar till Annika, men måste trots detta tala om hur irriterad just han är.
 
Ett dygn senare kommer så den slutliga idiotförklaringen. Anders Pemers formuleringar är nog de mest förolämpande, oförskämda och oartiga jag läst i Anbytarforum - och det säger inte litet. Är Annikas misstag så fruktansvärt? Inlägget är dessutom fullständigt onödigt, eftersom det inte tillför någonting nytt, bara ytterligare salt i såren. Annika följde inte reglerna, men det gör inte heller Pemer: När du skriver inlägg ska du uppträda lika artigt som om det vore ett vanligt samtal. Oförskämdheter, förolämpningar och personangrepp tolereras inte.  
 
Jag lider med Annika och förstår om hon aldrig mer återkommer i Anbytarforum efter detta gatlopp. Hennes misstag är dock ingenting i jämförelse med de svar hon har fått. Jag tycker ni alla borde skämmas.
 
Varför måste släktforskare vara så elaka mot varandra, undrar
 
Olof Stenum

2000-04-16, 16:02
Svar #27

Rune Edström

Ja jag skäms.Måntro att hon tar min ursäkt.
mvh
rune

2000-04-16, 17:56
Svar #28

John Sidén

Heder åt Rune som skäms. Det borde övriga påpekare också göra. Något mer behöver jag inte skriva. Olof Stenums inlägg är ett av det bästa jag har läst i Anbytarforum.
Med vänlig hälsning
John i Veta

2000-04-16, 19:47
Svar #29

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Olof Stenums inlägg är principiellt viktigt. Eftersom jag själv nyligen påtalat ett netikettbrott (dock icke i det fall som här diskuterats) känner jag mig faktiskt förpliktigad att delta i den här diskussionen.
 
Jag vill betona att det jag här framför är min åsikt. Jag är alltid beredd att lyssna till sakligt framförda argument, överväga dem, och i de fall jag finner det befogat, ändra mig. Jag har för mig att det är tänkt att den demokratiska diskussionen skall gå till ungefär så.
 
Saken har som alltid minst två sidor. I den sk netiketten ingår som bekant en skyldighet att ta reda på vilka regler som gäller i ett debattforum innan man sänder ett första inlägg. Att inte göra det är att brista i respekt mot alla andra.
 
Å andra sidan går det väldigt snabbt att glömma bort hur det var när man var nybörjare på nätet, vilket vi alla har varit ganska nyligen. Det är lätt att bryta mot netiketten i ett eller annat avseende, utan att någon ond avsikt ligger bakom.
 
Det kan dock, enligt min mening, finnas en pedagogisk poäng även för andra än den som begått brottet att det påpekas av någon mer rutinerad användare. Det i sig är inte ett netikettbrott. Man måste väl ändå utgå från att den som skickar in ett skrivet inlägg också är läskunnig. Syftet med ett sådant påpekande måste dock vara konstruktivt. Om jag talar om för dig att du har gjort fel, då är jag också skyldig att ge dig anvisningar hur du skall gå till väga för att det skall gå bättre nästa gång.
 
Själva utgångspunkten för mitt agerande bör väl i grunden vara just en önskan att du skall lyckas med din avsikt att hitta de personer du söker. När jag ser någon agera på ett sätt som påtagligt minskar vederbörandes möjligheter att lyckas bör jag alltså ingripa och gör det också. Jag bör däremot INTE ingripa för att vederbörandes regelbrott förvärrar min migrän, eller något sådant. Då bör jag i stället stänga av datorn och ta ett par huvudvärkstabletter.
 
Det viktigaste är dock att det faktum att när någon annan gjort ett misstag, ett netikettbrott, ger det inte någon annan frisedel att i sin tur bryta mot netiketten och göra den andre till måltavla för sitt dåliga morgonhumör, eller vad det nu kan vara. Ett (och endast 1) sakligt påpekande med tillhörande anvisningar är fullt tillräckligt.
 
Det avseende jag själv känner mig lite träffad av i Olof Stenums inlägg är frågan om huruvida den pedagogiska poäng jag infört i diskussionen är tillräcklig för att motivera en offentlig tillrättavisning, även om syftet skulle vara det ovan angivna, eller om man alltid skall skicka sådant med e-post. Vore intressant att höra fler åsikter i den frågan.
 
Apropå umgängestonen i Anbytarforum så menar jag alltså att ett argument för att gå ut i offentligheten med sin tillrättavisning och därvid iaktta en saklig ton, faktiskt kanske kan vara att man då kanske kan rädda brottslingen från den värsta dyngkastningen. En vänlig hälsning med en smiley på slutet kanske kan stoppa stenregnet?
 
Med vänlig hälsning
Kaj Janzon (redo att ducka :-)

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna