Äldre inlägg (arkiv) till 1999-06-18

[Mikael Wikman]

Tvärtemot vad Lotta Lövstrand anför ovan förstår jag mycket väl varför man måste angiva både för- och efternamn i detta diskussionsforum såväl som på alla (?) andra elektroniska anslagstavlor. Det handlar om heder, ärlighet och demokratiens grunder. Demokratien förutsätter yttrandefrihet, men yttrandefriheten förutsätter också en öppen debatt, där deltagarna icke likt Ku Klux Klan fegt gömmer sig bakom masker och huvor, ty en anonymitetens yttrandefrihet riskerar att bli demokratiens fiende, vilket också KKK utgör ett utmärkt bevis för. Personligen anser jag, att detta borde tillämpas även på tidningarnas insändaresidor, ty vågar man icke stå för sin uppfattning och försvara den när det gäller, skall man heller icke förfäkta den offentligt.
 
Att man förvisso kan uppgiva falskt namn om man så önskar är en helt annan sak, men att deltagarna å detta forum är så pass ärliga att de uppgiver sitt riktiga namn får vi väl nästan förutsätta.

[Håkan Skogsjö]

För den som inte vill uppträda under sitt riktiga för- och efternamn finns andra arenor än Anbytarforum, exempelvis diskussionsgrupperna om släktforskning (nämns på RÖTTERs länksida). I Anbytarforum är inte anonyma inlägg tillåtna. Givetvis är det inte heller tillåtet att uppträda bedrägligt, under falskt namn. Om Anbytarforums regler inte efterlevs av deltagarna kommer forumet att enbart göras tillgängligt för RÖTTERS VÄNNER, vilket knappast är till gagn för släktforskningen.  
 
För övrigt är det också bra om deltagarna placerar sina inlägg i relevanta diskussioner. Sedan Lotta Lövstrands inlägg här ovan handlar denna diskussion inte längre om Netikett utan om Anbytarforum. Det är givetvis inget fel att diskutera Anbytarforum, men det finns en särskild diskussion för det under Sveriges Släktforskarförbund. Vidare inlägg i denna fråga hänvisas dit.

[Anders Andersson]

Jag vill invända mot Håkans uppfattning att den här ändå ganska korta skriftväxlingen de senaste timmarna skulle ha handlat mer om Anbytarforum än om nätvett (netikett). Att Anbytarforum dominerar som diskussionsdeltagarnas referensram är bara naturligt, och kravet på fullgod identifiering är inte något speciellt för just detta forum, även om det också finns gott om fora på Internet där anonymitet är accepterad.
 
Jag fortsätter gärna den här diskussionen varhelst redaktören och övriga deltagare så önskar, om det så är i Källor: Ihåliga eken i skogen: Sockerdricka: Bordsskick, men jag kan inte ta på mitt ansvar att avgöra vad Håkan syftar på med denna fråga ovan, eftersom jag inte förstår vad kriteriet på den är.
 
Vad gäller diskussionen om Anbytarforum, så skulle jag gärna se att den delades in i underämnen, där ett ämne mycket väl skulle kunna vara just Netikett, i stället för att denna diskussion om användarnas beteende skall blandas med förslag till nya ämnen, synpunkter på HTML-kodningen eller frågor om sökfunktionerna.
 
För att så återvända till frågan om namn, så instämmer jag helt i kravet på fullständigt namn. För mig handlar det om vilket intryck man vill ge som diskussionsdeltagare. Om jag är inbegripen i ett längre meningsutbyte med motparter som jag lärt känna enbart på grundval av vilka åsikter de uttryckt i skrift, så har jag behov av tydliga namn för att korrekt kunna identifiera dem, och minska risken att jag t.ex. tillskriver Håkan Skogsjö Mikael Wikmans tidigare argument och vice versa.
 
Om det då dyker upp en ny deltagare vid namn Nisse som kommenterar mitt senaste inlägg utan att först sätta sig in i diskussionen, så är det en smula störande, och det korta namnet får mig att misstänka att han inte kommer att bli långvarig, eller så finns det snart två av honom. Skall jag då ens bemöda mig om att gå i svaromål? Kommer någon annan att göra det?
 
Det är som om man står på T-Centralen och för ett samtal med några vänner; plötsligt passerar en för oss okänd (och kanske berusad) person som kommenterar en lösryckt replik han råkade höra och går vidare. Vi lär ignorera honom i stället för att bjuda in honom att deltaga, men vi har likafullt blivit avbrutna. Den okända nunan är det intetsägande smeknamnet.
 
Den som skriver ut sitt fullständiga namn visar en vilja att presentera sig och hjälpa oss andra att förstå vem vi talar med - vi behöver inte veta hans eller hennes levnadshistoria, fritidsintressen eller skonummer, utan själva diskussionen blir den bästa presentationen. Namnet är handtaget vi hänger upp just den personen på. Huruvida namnet verkligen står i telefonkatalogen spelar kanske mindre roll. Att föra en diskussion med Nisse känns däremot föga meningsfullt, hur tänkvärda synpunkter han än må ha. Jag kan hitta nog så goda städråd på tvättstugans anslagstavla, men tyvärr sällan undertecknade med namn, vilket drastiskt minskar deras trovärdighet.
 
Sedan har vi situationen med vanliga kontra ovanliga för- och efternamn, men det kan vi ta en annan gång. Jag är inte obekant med problematiken, om man så säger...

[Jill Raneryd]

Hejsan!
I början, när anbytarforum var nytt så skrev jag bara mitt förnamn i mina inlägg. Inte en tanke på att vara anonym men eftersom jag heter Jill och det är ganska ovanligt så skrev jag bara Jill. Har dock fått uppleva en del tråkigheter med att någon utnyttjat mitt namn och efter det så gick jag med i Rötters vänner. Där är man så länge man har sitt lösenord fritt från allmänhet, garanterat en säker ID. Nu VET ju i allafall jag själv att om någon skriver något i mitt namn, utan min inloggning så är det en skojjare. Tyvärr så finns det alltid en typ av människor som tycker det är kul att uppge sig vara någon annan än de verkligen är så det bästa sättet att undvika det är att gå med i Rötters Vänner, där du har din egen inloggning och PSWD.
 
MVH
Jill Raneryd

[barbro]

Hej  
 
För mig är det självklart att man anger sitt fullständiga namn. Presenterar man sig vinner man respekt och andra lyssnar på vad man säger. Detta gäller inte bara på nätet.  
De regler som är uppsatta för detta forum är bra och behövs för att hålla en seriös nivå. Att använda andras namn är inte ett dugg seriöst och hör därför inte hemma i ett forum som detta.  
Det händer ju dock att två eller flera har exakt samma namn. Men en bluffare avslöjar sig förr eller senare. En vis man sa Lögnen kräver gott minne
 
Alla har vi olika vana av att använda dator och föra en diskussion med det skrivna ordet. Man lär av erfarenhet. Hur fort man lär är i allra högsta grad individuellt.  
Det viktiga när man ger sig ut på nätet och gör inlägg är enl. min åsikt; att man är lyhörd,visar respekt, är seriös, har ett vårdat språk och har förmåga att ta kritik som något kreativt och utvecklande. Med träning lär man sig att skriva korta men talande inlägg.  
Anser att till Netikett hör att man svarar på frågor och mail man får, och på ett vänligt sätt.  
 
MVH
Barbro Beckman

[Carl Szabad]

Barbro: Två saker: 1) Varför använder du inte ditt användarkonto som du betalt för som Rötter-vän? Då skulle ditt namn presenteras automatiskt i rubriken i stället för att du som nu 2) bara har angett förnamn i strid med redaktörens debattregler. OK, du skrev under med hela namnet men det ser man inte när man letar efter uppdaterade diskussioner.

[Stig Geber]

Smiles.  
Det finns några som har börjat använda smiles i sina inlägg och som säger sig vara begränsade i att uttrycka sig utan dessa. Jag tycker att användningen är ett tecken på språklig omognad. Så länge skrivkonsten funnits har man klarat sig utan dessa. Hur kan hela världslitteraturen klara sig utan dessa. Ingen nobelpristagare har framfört att han känner sig språkligt begränsad om han inte får använda dessa. Jag antar att smiles har uppfunnits av amerikanska hackers som har ett mycket begränsad verbal förmåga utom då det gäller facktermer. Vidare är ju smilet viktigt amerikaner emellan men knappast mellan europeer. Här är det andra uttryck i kropsspråket som är viktigare.  
Min vädjan är att undvika smiles i Anbytarforum där alla åldrar samsas.

[Anders Berg]

Stig, du missar en viktig punkt. Kommunikation på internet i form av e-post eller på en chat eller ett diskussionsforum är att jämställa med ett samtal öga mot öga eller ett telefonsamtal, inte ett traditionellt brev och än mindre ett skönlitterärt stycke. Varför? Jo, kommunikationens hastighet.
 
Att använda smileys (sic!) har för övrigt ingenting att göra med ålder och bildning, ej heller om man är amerikan eller europé. Jag tycker faktiskt ditt inlägg är lite fördomsfullt.
 
Nya uttryckssätt i ett nytt media hjälper oss att förhindra missförstånd och därmed upprätthålla netiketten, inte tvärtom.

[Anders Andersson]

Jag har inget större behov av att använda emotiografiska gubbar i Anbytarforum, men att avfärda dem som Stig Geber gör ovan tycker jag är en smula förhastat. Teorin att de skulle ha uppstått som kompensation för ett språkligt handikapp hos en viss kategori människor har förmodligen lanserats av någon pensionerad kamrer med gåspennan inkörd i skrivmaskinsvalsen. Pfft!
 
Kan man inte anföra precis samma argument mot vilken språklig nymodighet som helst? Under århundradenas lopp har skriftspråket utvecklats med åtskillnad mellan versaler och gemena bokstäver, rak och kursiv stil, arabiska siffror, styckeindelning och anfanger, MEN INTE VAR VÆL DE GAMLA ROMARNA SÆMRE FOERFATTARE FOER DET (fast givetvis präntade de inte på fasaderna för hand)?
 
Somliga krumelurer, som till exempel de sirliga begynnelsebokstäverna i medeltida manuskript och tidiga tryckalster, kom att överleva i form av våra dagars stora bokstäver i början av meningar, egennamn och ibland substantiv. Andra saker, såsom frakturstilens alla ligaturer och upprepningen av boksidans första stavelse på närmast föregående sida, har kommit och gått utan att särskilt många sörjer dem.
 
Huvuddelen av världslitteraturen har skapats av en liten minoritet med resurser att ägna sig åt författarskap, inte av ungdomar eller husmödrar vars användning av skrivkonsten mest bestått i väggklotter och inköpslistor som aldrig intresserat något förlag. Med teknikens hjälp når nu klottret och inköpslistorna en spridning utanför det egna kvarteret som tidigare inte varit möjlig.
 
De ungdomar som förr träffades utanför ortens biograf eller uppehöll föräldrarnas telefon i timtal sitter numera och chattar via ett tangentbord, men de uttrycker sig lika informellt för det. Då duger inte svensklärarens regler för uppsatsskrivning, utan man hittar på egna, man använder slangspråk och balla förkortningar, och man leker med tangentbordets begränsade möjligheter att återspegla röst- och känsloläge på ett kompakt sätt. Hur många e stavas nej med när man just har spillt en burk Coca-Cola över CD-spelaren?
 
Jag är hur som helst beredd att instämma i din önskan att slippa smileys i just detta forum, fast jag kan inte påstå att jag sett det fenomenet särskilt ofta här. Det jag brukar reagera på är dock inte enstaka förekomster av dylika, men överdrivet bruk praktiserat av skribenter som inte verkar veta vad symbolerna betyder, utan dekorerar sina texter med dem lika ymnigt som de häller ketchup över oxfilén.
 
Om jag skulle invända mot något i de skriftliga uttrycksformer som jag sett prov på här, så är det snarare det godtyckliga bruket av kulört text för att markera citat, betoning eller vad det nu kan vara. Jag störs nu inte av färgerna i sig, emedan jag har konfigurerat min maskin att alltid återge svart text på ljusgrå botten, men om artikelförfattaren hade tänkt sig en viss innebörd hos varje färg, så går detta förstås mig helt förbi. Skulden till det får dock till viss del läggas på formatteringsspråket i Discus, som inte medger logiska textattribut motsvarande EM och BLOCKQUOTE i HTML.
 
Varje medium och varje forum har sin karaktäristiska stil. Essäerna passar förhållandevis bra i Anbytarforum, men sj{lv samtalar jag g{rna med s}v{l amerikanska som svenska hackers p} deras eget tungom}l. Jag {r n{mligen uppv{xt med det. GLAD glad!

[Barbro Beckman]

Hej Carl!
 
Jag knappade faktiskt det användarnamn jag fått. Det var i förrgår natt första gången jag pröva denna funktion. Hoppas mitt eller det fel som uppstått ursäktas.
Även nu skrev jag användarnamnet flera gånger utan att mitt namn kom upp automatiskt vid förhandsgranskning. Tog därför bort lösenordet och användarnamnet och skrev in hela mitt namn manuellt.
Skall kontakta Håkan Skogsjö via e-post så vi kan reda ut felet utanför denna diskussion. Det hör ju inte direkt hemma här. Jag ville bara be om ursäkt för missen eller felet offentligt.
 
MVH
Barbro Beckman

[Olle Elm]

Ang användande av smileys:
Anbytarforum är en i mitt tycke fantastisk mötesplats för oss med intresse för släktforskning och angränsande ämnen. Hur dessa budskap utformas är av mindre vikt för mig, bara jag förstår vad personen försöker framföra - det är innehållet som i första hand intresserar mig, inte formen. För mig är det också självklart att vi visar varandra vanlig mänsklig respekt.
Åter till formen: Jag kan bara komma ihåg en företeelse där jag personligen haft direkt svårt att läsa inläggen, nämligen när någon konsekvent använt gemener. Förmodligen beror detta på ovana från min sida, men efter att jag påpekat svårigheten kom nästa inlägg med de berörda personernas namn skrivna på vanligt sätt, alltså med begynnelsebokstaven i för och efternamn med versaler. Genast var det lättare att ta till sig innehållet trots att texten f ö endast bestod av gemener.
Räcker det inte med att vara skrivkunnig, stava så gott man kan, och på sitt bästa sätt försöka framföra sitt budskap för att platsa i detta forum?
Om någon vill använda t ex smileys, vilket jag trots mina snart 50 år själv ibland gör, kan det väl knappast skada läsförståelsen av inläggen, eller är det så att en del av oss är mera intresserade av formen än av innehållet?

[Marie Josefson]

Instämmer med föregående talare. Är ganska ny användare av Anbytarforum, och har med häpnad följt denna diskussion. Är inte släktforskarintresset det viktigaste, och att man kan komma i kontakt med andra släktforskare för att utbyta erfarenheter och anor? Vi är alla olika, men huvudsaken är väl att vi skriver på ett någotsånär lättbegripligt sätt, samt att vi är hövliga och trevliga mot varandra.

[Anders Andersson]

Jag förstår inte orsaken till Maries häpenhet. Frågor om språk och uttrycksformer engagerar många, inklusive undertecknad, och det är väl inte fel att diskutera dylika så länge man gör det i härför avsett forum (i detta fall Netikett)? Anbytarforum kryllar av diskussioner, många kring centrala frågor inom släktforskningen, andra kring mer perifera ämnen. Man behöver inte läsa allt, samtidigt som redaktören rimligen bör ge hals om någon diskussion spårar ur helt och hållet, och inte längre har något att ge släktforskarna härstädes. Håkan, vad tycker du?
 
Även om det känns frestande, så kan jag inte oreserverat instämma i påståendet att innehållet alltid är viktigare än formen. Den som har något väsentligt att säga men använder ett för mottagaren obegripligt språk når givetvis inte fram med sitt budskap. I mindre extrema fall når kanske budskapet fram, om än under krumbukter och protester, eftersom läsaren hela tiden distraheras av författarens felstavningar eller slarviga meningsbyggnad.
 
Därför förstår jag Stig när han störs av smileys eller Olle när han har svårt att läsa text med enbart gemener. Själv har jag svårt för långa tegelstenar av text utan tydlig styckeindelning. Samtidigt vet jag med mig att jag inte direkt är någon fena på att formulera korta och lättlästa meningar; mitt LIX-tal ligger antagligen en bra bit över genomsnittet. Att diskutera sådana här saker kan knappast vara fel om man t.ex. planerar att ge ut sin släkts historia i tryck.
 
Nej, huvudsaken är givetvis släktforskningen, inte stavningen eller hövligheten, men det innebär inte att man helt kan bortse från de två senare sakerna. Det är fråga om ett samspel.

[Marie Josefson]

Jag menar bara att alla måste ha rätt att delta i diskussioner och annat, även om man inte är så bra på att formulera sig. Slut på diskussionen från min sida.

[Swen Stockhaus]

Stig Geber: Jag såg de första gubbarna här i Anbytarforum och trodde först att det var skrivfel, men när de återkom insåg jag att de betydde något. Nu använder jag också dem, men jag nöjer mig med högst en gubbe per inlägg.
 
Chatspråket kom väl till för att bl a skapa enhetliga förkortningar? För engelsk text finns det många förkortningar, men jag saknar en gubbe eller svensk förkortning för ödmjuka ord som så vitt jag vet. Engelskan har AFAIK = As far as I know.  
 
Chatspråket har kanske någon gubbe för uttrycket jag har rätt! - men detta måste vi väl kunna avvara när vi, som här, utbyter tankar och idéer?

[Anders Andersson]

Marie har helt rätt; vi får inte förvandla våra synpunkter på varandras språk och uttrycksmedel till formkrav för deltagande, för vems synpunkter skulle vara normerande för alla andra? Det är det dock inte heller någon här som har föreslagit. Däremot måste det vara tillåtet eller rentav önskvärt att dylika synpunkter ventileras, så att vi kan dra lärdom av varandras erfarenheter.
 
För att sammanfatta: Det är bättre att du säger att jag skriver som en kratta än att du tycker det.

[Barbro Beckman]

Det är klart att alla bör ha en chans att delta i diskussioner på nätet så länge det är på ett seriöst plan och man inte är elak. Att inte kunna stava korrekt eller ha svårigheter att göra korrekta stycken etc. skall ju inte bestämma om man kan delta i diskussioner.  
Jag kan se både för och nackdelar med att använda smiles och andra tecken. På rätt ställe och om de inte överanvänds kan de ju lätta upp en diskussion och kanske frambringa ett leende hos den som läser, vilket inte kan vara fel.  
Problemet kan ju vara att det krävs att man inte åstadkommer syftningsfel i det som skrivs tillsammans med en smile. Då kan ju figuren tas som en förolämpning.  
Dock får man inte glömma att även de som har svårigheter att utrycka sig i det skrivna ordet kan träna upp denna färdinghet genom att delta i denna typ av diskussioner. Även en dyslektiker kan bli ganska bra på att utrycka sig i skrift.  
Personligen tror jag risken att de skulle kunna bli en överanvändning av div. figurer, Chattecken är ganska liten i ett forum som detta.
Alla som deltar i diskussioner har ju släktforsknings intresset gemensamt och då vill man ju upplysningar och dela med sig av erfarenheter så att läsaren förstår. Om man inte förstår kan man ju alltid ställa en vänlig fråga till avsändaren.
Det är lika mänskligt att missförstå, som att ha problem med stavning. Alla är vi olika och mångfald ger en levande diskussion.
 
MVH
Barbro

[Gabriel Wallgren]

Till redaktören!
 
I ämnesgruppen släkter ingår undergruppen Introducerad adel dvs adelsätter som är introducerade på riddarhuset. Dessa ätters genealogier finns utgivna i Gustaf Elgenstiernas eminenta verk Den introducerade svenska adelns ättartavlor.  
På förekommen anledning tror jag att det åter är på sin plats att informera under detta ämne (Introducerade...) i Anbytarforum om att det endast gäller introducerade adelsätter, så att vi slipper frågor av typen min mormor hette Nilsgård i efternamn, är detta adligt. Uppenbarligen har personerna som skriver denna typ av inlägg råkat halka in på Anbytarforum och har sannolikt aldrig själva släktforskat, vilket skulle kunna förklara dessa skribenters anonymitet.
Ett förslag är ju att helt enkelt radera dessa inlägg så att vi får en ren diskussion kring introducerade adelsätter, men inte skall man behöva vara så drastisk...

[Anders Berg]

Med anledning av det problem som Gabriel tar upp, och som inte är begränsat till ämnet Introducerad Adel, föreslår jag en ny topphierarki Nybörjarfrågor.
 
Där kan alla som slinker in och aldrig släktforskat, eller vill börja, eller bara har någon udda fråga skapa en diskussion. De formella kraven på fullständigt namn osv skulle inte behöva vara lika hårda i den gruppen.
 
Jag tror att detta dels skulle avlasta övriga grupper från många, för oss vana släktforskare, tröttande frågor, dels ge nybörjarna ett naturligt ställe att gå till. Nu är det nog svårt att veta var man ska lägga sin nybörjarfråga, och då hamnar den ofta fel, åter ett irritationsmoment för den vane forskaren.
 
Vad tycks?

[Swen Stockhaus]

Gabriel och Anders: Ett alternativ är att ha en ny avdelning, FAQ, för ofta återkommande frågor. Där kunde redaktören sammanställa inlägg i rena frågor och svar. Jag vet att det finns en avdelning i Rötter för allmänna frågor om släktforskning, men denna nya avdelning skulle alltså bara gälla ofta förekommande frågor. Där kan då nybörjare finna svar på sådant man undrar över.

[Anders Andersson]

Ett tips: Frågor om ämnesstrukturen i Anbytarforum har tidigare diskuterats i Sveriges Släktforskarförbund: Anbytarforum, och jag föreslår att den får fortsätta där. Ämnet Netikett torde handla mer om vett och skick vid nätkommunikation i allmänhet, även om jag förstår kopplingen till den speciella frågan om konsten att placera sitt första inlägg i rätt forum.
 
Jag vidhåller dock att Sveriges Släktforskarförbund: Anbytarforum borde delas upp på ytterligare en nivå, så att man exempelvis skiljer layout- och kommunikationstekniska frågor från frågor relaterade till ämnesstrukturen (och därmed gör de senare mer synliga i ämnesträdet).

[Eva Leksell]

Det är knappast några vilsekomna nybörjare som ställt alla dessa frågor om förmodade adelssläkter. Jag kan inte tro annat än att inläggen är fejkade och skrivna av en och samma person som försöker driva med oss. Namnen varierar men frågan är densamma. Radera, är mitt förslag.

[Gabriel Wallgren]

Förlåt att mitt första inlägg kanske hamnade under fel ämne (det visar ju att det inte är så lätt...)! Jag föreslår att vi fortsätter den här debatten här ändå (när den nu börjat), om det är OK?  
Eftersom det uppenbarligen är fler än jag som retar sig på den beskrivna typen av inlägg (oavsett om det är verkliga, felplacerade, frågor eller bara någon som försöker ställa till jävulskap, för övrigt finns ju ett klotterplank i Anbytarforum Pröva att skicka inlägg) så påvisar det bara behovet av att man tänker till och försöker lösa problemet på ett förnuftigt sätt.  
Någon form av lättläst, lättolkad information om var man lämpligast bör placera sina inlägg, skriven för nybörjare borde finnas.
Och om vi skall hålla på netiketten så bör vi ju alla då ställa upp för dessa nybörjare och hjälpa dem på traven förutsatt att de uppger korrekt namn och emailadress, eller hur?

[Barbro Beckman]

Hej Anders  
 
Alla måste komma ihåg att det är möjligheten att komma i kontakt med vana släktforskare i detta forum, som till viss del bidragit till att intresset för släktforskning ökat.  
Detta forum öppnar möjligheter för alla släkt och historie intresserade, som har en dator och ett modem. Man kan ägna sig åt forskningen även om man heltidsarbetar eller studerar. Vanligtvis är bibliotek eller andra lokaler med tillgång till litteratur och microkorts apparater inte tillgängliga på kvällar, nätter och helger. Nättidningen och SSF blir ett mycket bra hjälpmedel för att komma igång och utvecklas som släktforskare.  
I vissa brancher finns det chat och diskussionsgrupper på nätet, som inte släpper in andra än de som är proffesionella och har utbildning inom sitt specifika område.
Av egen erfarenhet kan jag säga att även där kan frågor och diskussioner vara irrelevanta och tillfälligt skena i sidled.  
Visst kan man specificera de olika frågegrupperna bättre i vissa fall. Tror dock inte att man kan komma ifrån det faktum att det dyker upp irrelevanta frågor här och där. Hur man än vrider och vänder på saker och ting finns det ju alltid någon som är missnöjd.
Men, vilken rätt har jag egentligen att bli irriterad för att någon ställer en fråga? Det är väl ganska så oskyldigt, även om den inte har hamnat på exakt rätt ställe eller är ställd på ett oproffesionellt sätt. Den som frågar kan ju faktiskt i allra högsta grad ha seriösa avsikter.  
Jag kan ju inte läsa frågeställarens tankar.
Vid svårigheter att hitta uppgifter om t.ex. en person finns sökfunktionen. Om man får upp namnet eller något annat som kan härledas till personen i fråga blir man ju väldigt glad och nyfiken. Kanske diskussionen inte i grunden handlar om denna personen. Enligt reglerna får man inte skriva till inläggsskrivarens e-post och ställa sin fråga direkt. Alla diskussioner skall ske i forumet. Vad gör man?
 
Jag förespråkar ödmjukhet och flexibilitet i detta forum.
 
MVH
Barbro

[barbro]

Såg att det inkommit fler inlägg mellan Anders Bergs och mitt så jag får säga hej till er andra också.  
Nybörjarfråga. Tror att en sådan plats skulle bli mycket ostimulerande för nybörjare.  
 
MVH
Barbro

[Anneli Hagman]

Vad vi har sett exempel på de senaste dagarna är inget annat än Internets motsvarighet till busringning. Troll kallas det (efter trollingfiske där man släpar ett agn efter båten - trollar) och syftet är att få igång en debatt om någonting som egentligen inte finns. I detta fall påhittade adelsätter.
 
Den eller de som roat sig med detta har avslöjat sig rejält genom att formulera sig på likartat sätt i alla inlägg, framför allt i rubrikerna. De fem inlägg som dök upp i går och numera är raderade var dessutom skrivna inom loppet av en dryg timme. Alla anonyma och utan mejladress. Och reglerna för Anbytarforum är helt klara - inga anonyma inlägg! Ett konsekvent raderande och trollen lär tröttna och försvinna.
 
En god idé tycker jag vore att placera ordningsreglerna för Anbytarforum högst upp på ingångssidan och inte, som nu, längst ner. Där lägger man inte automatiskt märke till dem.
 
/Anneli

[Anders Berg]

Hej Barbro,
 
jag tror att du missuppfattat förslaget. Tanken är naturligtvis inte att utestänga nybörjare. Vi hjälps alla åt att efter bästa förmåga svara på dessa frågor.
 
Själv skulle jag uppskatta en sådan grupp om jag ville ge mig in på ett helt nytt område med inga förkunskaper.

[Barbro Beckman]

Hej  
 
Annelie håller med om att Troll skall raderas utan kommentar. Regeln att man skall tala om vem man är mycket viktig. Att det inte finns tvång på att uppge sin e-post adress förstår och respekterar jag. Bra ide att ha reglerna överst så att alla ser dem. Tyvärr ser man inte dem om man går in sökvägen för då kommer man ju direkt in på frågan som diskuteras.
Om det går att göra en spärr, som stoppar alla anonyma inlägg från att skickas kan ju det vara en lösning.
 
Anders jag förstår din tanke och den är säkert god. Jag vet att de allra flesta släktforskare är trevliga, ärliga och tillmötesgående.  
Jag ville bara belysa hur viktiga ni erfarna forskare är för att man skall utvecklas som forskare.  
 
MVH
Barbro

[Antti Alfthan]

Hej från Rovaniemi!
Jag känner nog mig litet generad som en finne med min klumpiga svenska, särskilt på netikett-arenan efter diskussionen däruppe. Jag måste medge att jag har lagt en eller två frågor här på fel ställe, som jag märkt senare; jag använder smiley då och då i e-korrespondensen, i synnerhet på engelska [Hejssan allesamman!] fastän jag är åtminstone 53 och författare till yrke. Och var tusan kan jag fråga om Tavastätten n:o 14 och dess möjliga anknytningar i Sverige, litet notorisk som dess urkund är? - Förlåt mig, det ärtar sade min farmor (och försökte säga det på finska). Dock är detta Rötter/forum kanske toppen som jag hittat i nätet. Tack för det, svenska släktforskare.
Hälsar er
Antti

[Sture Byström]

Är Ordet verkligen Fritt??