Äldre inlägg (arkiv) till 2004-05-12

[Jörgen Tollesson]

Jaha... just som diskussionen åter hade börjat att handla om sakfrågan, så skulle det naturligtvis dyka upp någon som skulle kommentera det tidigare tjafset - och därmed själv bidra till att starta om tjafset på nytt... Pust...
 
Den absolut vanligaste orsaken till att diskussioner spårar ur i Anbytarforum är just att det blir en debatt om debatten i stället för om den sakfråga som diskussionen har startats för.
 
Klicka på mitt namn och läs texten fr.o.m. Om det ändå vore så väl att...! Den texten har stått där ett bra tag, och som alla kan se så uppfyller denna diskussion de flesta kriterier för en normal debatt i Anbytarforum. Voffo gör di på dette vise?
 
(För undvikande av missförstånd bör påpekas att jag inte hade sett Anders inlägg när detta skrevs. Anders och jag verkar vara eniga, vilket alltid är trevligt. J)

[Mia Löwgren]

Ok ... kanhända är det debatter av typen ovanstående som kan ha lett till ett eventuellt  minskat intresse för Anbytarforum?
 
Om man inte blir ivägskrämd av de få personer som tillåter sig agera snorkigt, tryggt gömda som man är bakom sina cybermedel. Som jag blev. Men, Essan, jag kom tillbaka.
 
Jag har ju fått förstå att jag är en s.k. namnsamlare. Ingen RIKTIG släktforskare.
Kenneth, det var inte du och inte heller någon annan, av de som är igång och debatterar här, som kallade mig för det i ett personligt email jag fick för ca två år sedan, och som  gjorde att jag tappade lusten att komma hit på ett bra tag ... men jag vill ändå säga till dig, med tanke på vad du uttrycker här ovan, följande:  
 
Jag tycker VISST att man får lov att slänga ut förfrågningar om de lösa ändar man har i den egna antavlan, trots att man inte först gjort grovjobbet själv och trots att de kanske rör sig om någon som är född 1866. Dels är man kanske ovan vid att forska. Dels för att man kanske har såväl arbetesom studier som småbarn ( som i mitt fall )och inte hinner ta några heldagar framför mikrokortsläsarna på närmaste arkiv.  
Dels för att det faktiskt finns professionella forskare, som arbetar på arkiven, som har betalöt och som mer än gärna ställer upp och hjälper till med att svara på dessa förfrågningar som man har, och ger en små puffar i rätt riktining.  
Dels för att det ibland händer att någon gjort en grundlig forskning på just de människor man är ute efter och dessa delar också ofta och gärna med sig av sin forskning. Varför då köra över dem. låtsas som om inte deras arbete existrar, bara för att till varje pris själv kunna kalla sig äkta forskare, som själv minsann ägnat dygn framför mikrokortsläsaren...
 
Alla vet vi nog att ska jag tuill 100 % kunna påstå att de uppgifter jag har är sanna så måste jag kunna hänvisa till mikrokort och existerande kyrkböcvker. Men den dagen kan väl få komma när den kommer? När jag har tid?  
 
Varför ska inte en amatör som jag kunna få ställa frågor här utan att kallas för nedsättande epitet? Om man har för lite tid åt den egna forskningen kan man ju bara göra som många redan gör, välja att låta bli att svara på de frågor man anser att folk kan ta reda på själv. Det behöver väl inte vara such a big deal???
 
Som sagt - håller med dig, Birgitta.
Och tack till alla de proffs, Cajsa Österberg, Torsten Beglund, Katarina Sohlborg, Håkan Skogsjö m.fl. som hjälpt mig med sådant som jag visserligen säkert hade kunnat luska fram själv, men som ni ändå redan råkade känna till och vänligen delade med er av!
 
Av samma skäl tackar jag Anders Elfvik som inte bara delade med sig av det han visste, dessutom gav han sig till känna såsom varande min mormors brylling är han inte bara en nyfunnen släkting utan dessutom en ny, fin vän!!!
 
DETTA är för mig vad anbytyarforum handlar om.  
Kan man bara hålla sig någorlunda saklig när det behövs, lagom skojfrisk när det är läge för det och behandla omgivningen med vänlig generositet i sakligheten så lovar jag att detta kommer att fortsätta vara en plats dit människor strömmar.  
 
Och snälla Essan och Eivor, ta er cat fight ute på nån lämplig bakgård, så är ni snälla. När ni jiddrat färdigt kan ni komma in till mig så ska ni få nybakade bullar och en tår kaffe så kan jag få höra allt om era släktingar. Mitt människointresse är nämligen alltför stort för att jag ska överge Anbytarforum, ever.  
 
Det kan väl kanske kännas gött att veta, Essan?    
 
Gokväll.

[Anders Berg]

Tack för ett suveränt inlägg, Mia! Jag håller med dig helt och hållet. Vi är väl alla mer eller mindre samlare av namn, det viktiga är hur vi hanterar vår samling! Om man bara ser till att noggrant notera varifrån man fått uppgiften (källan!) och inte gör anspråk på att själv ha tagit fram uppgifterna (där finns det dåliga exempel), så är det inget fel att fråga och samla in uppgifter, ens på 1800-talet.  Jag anser inte att Anders Pemer eller Mia Löwgren behöver känna sig som sämre släktforskare för det.
 
Mia uttrycker det så bra:
Alla vet vi nog att ska jag till 100 % kunna påstå att de uppgifter jag har är sanna så måste jag kunna hänvisa till mikrokort och existerande kyrkböcker. Men den dagen kan väl få komma när den kommer? När jag har tid?
 
Bara jag angett mina källor kan jag (eller någon annan) när tid ges kontrollera dem. Och om jag för vidare uppgiften så kan jag ange varifrån jag fått den. Det är det som är huvudsaken.

[Essan Gradhman]

Nu har vi tydligen kommit in på mina tidigare insändare igen. I och med det vill jag påpeka följande för dom som fortfarande inte fattat innebörden av mina tidigare och nuvarande inlägg.....
 
Jag älskar faktiskt att släktforska. Det är en så enorm glädje när man löst ett problem.
Jag ville peppa de s k ”namnsamlarna” att själva få känna ”det egna upptäckandets glädje!”
Man ”lär känna” personerna i sin forskning så mycket mer, då man gör egna upptäckter.
Det är inte viktigast att komma så långt tillbaks som möjligt.
Det är för mig viktigast att kunna sätta in de här personerna och deras liv i historien.
Hur dom levde, vad som påverkade deras liv o s v.
Inte har jag stor nytta av en massa namn och årtal. DET säger ju inte mycket.
Möjligen för att imponera på andra forskare!
Den vanligaste frågan när man släktforskar är ju; ”Hur långt har du hunnit?”
 
Men som jag märker, är det här på forumet inte tillåtet att ge goda råd.  
Inte att efterlysa de mer erfarna forskarnas frågor och svar.  
Inte är det tillåtet att intressera sig för vissa släkter.  
Inte är det tillåtet att tipsa om förbättringar.
Inte är det lyckat att tipsa föreningar om att hjälpa till med sökningar. Jag menar ju bara att de som kan och har möjlighet kan försöka hjälpa till! Jag begriper mycket väl att inte alla har förutsättningar för det. Alla föreningar är inte lika lyckligt lottade.
 
Men framför allt; Läs inlägg och diskussioner med ett positivt sinne,  
istället för den negativa attityd som några här på forumet alltid visar.  
Låt oss istället lugnt och sansat diskutera, istället för att använda  
dessa personangrepp då man har olika åsikter.
 
MVH
Essan

[Ann-Britt Ahlström]

Essan, du har rätt enligt min uppfattning. Speciellt det du skriver i ditt andra stycke här ovan.  
 
Ann-Britt

[Ann-Mari Bäckman]

Essan!
 
Vad bra att få höra att det är någon fler som reagerar på frågan, hur långt har du kommit?. Det är aldrig någon som har frågat, har du hittat något intressant? eller var kommer din släkt ifrån?  
 
Jag är precis som du intresserad av varje familjs öde. Det kan man utläsa av husförhören. Då personerna bara blir till namn och som i min släktforskning i stort bara håller sig i ett landskap då blir det ointressant. Jag bryr mig inte om ifall jag kan följa någon Lars Nilsson, son till Nils Larsson, som är son till Lars Nilsson o s v och hustrun benämns som NN ändå långt tillbaks till 1600 eller 1500-talet. Det är möjligt att dessa som frågar hur långt tillbaks i tiden man kommit har väldigt rörliga släkten, för då kan det kanske bli intressant att veta.  
 
Nu har det här inte med din ursprungliga fråga att göra, hellre under en ny rubrik, som varför släktforskar du?
 
Mvh
 
Ann-Mari Bäckman

[Anders Pemer]

Ja, det där med Hur långt har du kommit?, ja... den frågan kändes alltid lika egendomlig att få i alla år då jag bara kartlade Pemer-ättlingar, och knappt hade gjort ett skapandes grand åt min antavla, faktiskt. Från slutet av 90-talet har jag äntligen gjort lite mer åt de rötter jag inte delar med andra nära släktingar som redan forskat, så nu kan jag i alla fall svara att jag har kommit ungefär så långt som det finns läsliga kyrkböcker på de flesta håll på mammas och farmors sida.
 
Efter mitt förra inlägg ska jag väl understryka att jag håller med Essan i stora stycken, samtidigt som jag tycker Mia skrev mycket bra i måndags natt. Den mening som Anders Berg citerade samma morgon kan tjäna som svar på Essans frågor till mig om hur pass jag litar på de forskare, vars uppgifter jag inlemmar i min forskning.
 
Den dag Genline är klara med hela riket lär jag se till att lösa ett medlemskap för lång tid framöver och checka av allt jag fått av andra - och inte minst ta itu med de lösa tåtar där jag aldrig fått kontakt med någon annan som redan suttit inne med svar.
 
Mycket som gäller Värmland har jag suttit med i form av andras uppgifter sedan tidigare, men sedermera själv kunnat verifiera i kyrkböckerna.
 
Det är förstås helt enkelt en ständigt pågående process. I ett så stort mastodontprojekt är det bara positivt att kunna få stora färdiga bitar presenterade om man har turen att hitta grenar som redan är väldokumenterade.
 
Förr eller senare ska uppgifterna verifieras, och den dagen kommer - INNAN jag publicerar något i varje fall i tryckt form.

[Mia Löwgren]

Titta, bara en sån sak - där var ju du, Anders! Ännu ett klockrent exempel på människor som, utan att kommentera fånigt, hjälper en och delar med sig. Jag fnissade lite när du skrev att du KARTlägger din släkt, med tanke på vad vår gemensamma an-gubbe hette var det faktiskt ganska roligt.
 
Nåja, det hade ju definitivt inte med ursprungs-ämnet att göra. Förlåt. Ville bara visa Anders att han finns i mitt sinne.  
 
Kram på er alla

[Anders Pemer]

Hehe... jodu... i mitt fall var visserligen inte Kart(h)arna några anor till mig, men så fort man har en intressant släkt med i ättlingalängden så är ju intresset väckt. Och plötsligt hade jag lite information som du frågade efter. Trots att det inte ens är klarlagt att mina kart-släktingar ÄR släkt med dina kart-anor.
 
Den episoden, med efterföljande mailkontakt och att vi åtminstone tänkte försöka ses när jag samma vår råkade hamna i Malmö under en helg, även om nu våra späckade scheman inte gick att kombinera den gången, är ju ett jättefint exempel på hur givande kontakter Anbytarforum kan ge.
 
Så - för att återknyta till diskussionens ämne - låt oss alla hoppas och tro att intresset för Anbytarforum kommer att förbli fortsatt stort, i framtiden såväl som nu!

[Jan-Christer Strahlert]

Hej Essan
Nu knöt Du ihop säcken med Ditt senaste inlägg med ditt första, visst är det väl så?
Frågor får inte alltid svar men när de får det så kan vi kanske gå på vidare i våra ullstrumpor. Tyst ,tyst vidare i forskningen, snart kanske vi är framme: Det blir kanske som Lille Pärs vandring -?
Jan-Christer

[Birgitta Ohlsson]

Jag antar att alla som håller på med släktforskning älskar det annars skulle man väl inte hålla på med det? Visst har du väl all rätt att göra allt det du skriver om i andra stycket i ditt senaste inlägg. MEN det jag och kanske fler med mig reagerar på är att du i en del inlägg ger de sk namnsamlarna”  och nybörjarna  kängor. Jag tror faktiskt inte att det är speciellt vanligt att man grundar hela sin forskning på ”namninsamling”, men även om så vore så är det väl upp till var och en hur man gör med sina anor? Jag håller fullständigt med dig om att det är roligt att ”lära känna” sina anor men det är något som jag själv vill bestämma utan att få pekpinnar om det. När det sedan gäller namnsamlare vilka är det? Är man bara en släktforskare om man själv suttit och läst av mikrokort och andra källor långt innan Internet uppfanns? Jag är och kommer alltid att var djupt imponerad av alla dessa människor som hållit på 20-30 år och den långa vägen slitit ihop alla uppgifter i gamla dammiga arkiv, bibliotek osv. Men nu finns Internet och med det en lättare väg att släktforska, får man inte använda den som riktig släktforskare? Nu hoppas jag att du och alla andra som läser detta inlägg tar till vara på ditt råd i sista stycket och läser detta med ett positivt sinne.  
 
Birgitta

[Karin Ekeroth]

Hej släktforskare!
 
Anbytarforum är ett mycket bra forum där erfarna och mindre erfarna forskare kan mötas. Jag blir dock ibland tveksam när jag förstår ironierna och känner att det ligger en historia bakom som jag inte förstår. Vågar jag gå på i ullstrumporna? Vågar jag ställa mina frågor? Bryter jag mot någon kod jag inte känner till?
 
Hittills har jag fått ett trevligt bemötande; ibland har mina frågor besvarats, ibland inte. Ibland har jag fått reda på att jag var inne på fel spår, ibland fick jag en upplysning som förde mig en bit till på den roliga släktvägen.  
 
Jag har upplevt den härliga känslan när ett av SVARs microkort lett mig vidare. Just de där första stegen på egen hand är ovärderliga! Jag har ännu inte så mycket kunskap att jag kan hjälpa andra så värst mycket, men den dagen kommer, hoppas jag.
 
Min släkt på mödernet finns främst i Östergötland och Skåne. I Östergötland bönder kring Vreta Kloster och i Skåne en präst i varje generation bakåt. Ett problem med präster är dessa Prästminnen De bör finnas på bibliotek, men vi har bara Karlstads stifts minnen hos oss eftersom det är vårt stift. Jag fick hjälp av en vänlig anbytare att få reda på att en av mina präster hade danskt påbrå i stället för den svenska guldsmedssläkt jag trodde han kanske hade.
 
Jag ska nog gå på i ullstrumporna och se vart det leder. Jag ställer ett par frågor under Yrken - Präster eller är det bättre med landskap och socknar? Jag prövar med präster.
 
Jag vet inte om intresset för AF är mindre nu än förr. Vi är nog många nya som inte är så mycket med i olika diskussioner, utan har en och annan fråga att ställa och är nöjda med det. Vi kan ha saker att bidra med även om de inte är så märkvärdiga. Det får emellertid inte bli för många pseudo-diskussioner, utan diskussionerna ska leda till resultat eller ställningstagande, tycker jag.
 
Tack  för Anbytarforum. Jag fortsätter att se igenom det nästan varje dag och går ofta bakåt i tiden i diskussionerna.  
 
Vänliga hälsningar,
Karin Ekeroth

[Kenneth Larsson]

Mia,
 
Naturligtvis ska du fråga precis vad du vill här i forumet - det är en självklar rättighet. Vad jag säger är att jag ibland blir trött på folk som anser sig släktforska ställer frågor här så fort mormor inte har mer att berätta. Visst är det kul och praktiskt att träffa någon som forskar på samma gren, men man träffar många fler om man orkar ta sig någon generation längre tillbaka. Nu menar jag inte de som inte alls vill forska själva - den typen av människor forskar jag åt varje dag.
Men är man släktforskare så är man väl ändå intresserad av själva forskandet?
Jag har varit ensam inkomsttagare i flera år för sex barn och deras mor, så visst var det snärjigt ibland - men det man är intresserad av hinner man alltid.
Kanske tycker jag just därför att en del inte anstränger sig särskilt mycket -  
Vänlig hälsning
Kenneth L.

[Mia Löwgren]

Fattar vad du menar, Kenneth, och visst - det är inget roligt att se vissa förvänta sig att de ska segla på räkmackor, där en annan, som vet hurforskning kan vara, får slita dag och natt.  
Men låt isåfall bara dem vara, du behöver ju inte lägga din dyrbara tid på dem isåfall? Ge den till din familj istället. Varför låta det sticka dig i ögonen? Varför ödsla tid och energi och ord på att reta sig på människor som man inte behöver ha mer att göra med än vad man själv tillåter?  
 
(Sex barn! Jag är imponerad. Var inte ledsen, de kommer säkjert att ta hand om dig på din ålders höst. Hoppas din hustru också hinner med det hon är intresserad av. )
 
Hejhej.

[Essan Gradhman]

Hej Birgitta med flera!
 
Jag missunnar ingen att vara ”namnsamlare”. Jag har bara  försökt tala om vad mycket trevligt dom missar.  
Sedan tror jag inte någon har använt begreppet ”riktiga släktforskare”.  Det är nog en missuppfattning.
Inte heller tycker jag att jag delat ut pekpinnar - tipsar man någon om något delar man väl inte ut pekpinnar.eller?  
 
Vill tillägga att även jag, trots att jag forskat i ett 20-tal år använder den förenkling som Internet ger. Jag använder mig av Genline!  Jag började använda dator i forskningen redan 1987 och jag hör till de med medlemsnummer under 1000 hos Disgen!  
 
Eftersom vissa här på forumet hela tiden drar upp gamla inlägg, vill jag påpeka att visst -  jag gillar inte att folk åker snålskjuts på andra -  av erfarenhet!  För 15 år sedan gav jag hela min forskning på släkten Gradman till en person. Ett par år senare fick jag ett brev där jag för 400 kr kunde få ”köpa” min egen forskning! Snacka om att försöka utnyttja folk!  
 
Likaså tycker jag det hör till god ton, att visa hyfs nog, att tacka för något man får!
 
Trots mitt försök att vara positiv måste jag få fråga; Varför klankar så många på MINA inlägg, då det finns de som verkligen försökt få slut på ”namnsamlandet”? (som jag inte yttrade ett ord om i mitt inlägg)
Det verkar nästan som vissa personer startat en grupp; ”mobba Essan”.  
Trots att jag personligen inte känner en enda av dem.  
 
Undrar en förvånad
Essan

[Laila Gahm]

Efter att ha läst igenom inläggen här så ser jag att många kloka ord är sagda. Intresset för Anbytarforum är fortfarande stort vad jag kan förstå men jag undrar om inte olika sätt att ta sig an forskningen är det som stöter en del.
 
Till min förtjusning anar jag att många unga upptäcker att man här lätt kan söka på sin släkt. De tar sig emellertid an detta på samma sätt som de kastar sig över annan information på Internet. Det uppstår en krock med oss mer eller mindre etablerade forskare. De unga förstår inte mödan bakom forskningen och har kanske inte just nu intresse av det heller. De ser det som en kul grej och vill se hur långt de kan komma. En del fängslas säkert och blir fast och börjar släktforska på allvar, andra nöjer sig med vad de får fram och kanske de återkommer i ett senare skede av livet.
 
Vi lär nog få leva med att vi har olika mål och tillvägagångssätt i vår forskning och kanske Anbytarforum skiftar karaktär under tidens gång. Informationen som finns här är utan motstycke tycker i alla fall jag. Här finns mycket intressant att läsa och lära och en och annan lite tillspetsad diskussion kan jag tåla.

[Birgitta Ohlsson]

Jag håller fullständigt med dig om att det är mycket trevligare att inte bara samla namn utan att söka efter och ta tillvara på den information som man kan om sina anor. Har precis idag fått en bok som jag köpt om Slaget vid Lund där en av mina anor stupade 1676 eftersom jag är jätteintresserad av hur det var på den tiden. Jag tycker också att det är jättebra att du försöker få folk att inse hur mycket roligare det är och hur mycket stoltare man blir när man själv har forskat fram sina egna anor eller kan hjälpa någon att komma en liten bit på vägen. Grejen är den att jag inte tycker att anbytarforum eller Internet överhuvud taget är riktigt rätt ställe. Detta endast pga att det är så svårt att utläsa en annan människas sinnesstämning i ett inlägg eller i ett mail. Ett inlägg som du skrivit i all välmening kan av andra uppfattas som bittert och nästan hatiskt mot ”namnsamlande”. När du sedan som i ditt sista inlägg skriver att du inte gillar folk som åker snålskjuts på andra förstärker du bara den bilden. Jag förstår givetvis att du blev förbannad för 15 år sedan det hade jag också blivit men att ta ut det över alla nybörjare och eventuella namnsamlare på anbytarforum tycker jag är fel. Det kanske inte är så men det är det intrycket jag får. Självklart skall man tacka för hjälpen det tycker jag är något så självklart så det tänker jag inte ens på. Jag försöker inte alls klanka på dina inlägg men när man skriver ett inlägg på anbytarforum får man vara beredd på att alla inte har samma åsikt som en själv. Det jag menade med pekpinnar var det som du skriver i ditt inlägg från 12.21: Det som börjar med ” Jag älskar faktiskt att släktforska”. Hur det än är tycker jag att det är upp till var och en att bestämma vad man vill med sin släktforskning och hur man vill bedriva den. Alltså ett eget val utan att någon annan skall tala om för en hur man skall göra och vad man skall tycka. Låt var och en göra sina misstag, förhoppningsvis lär man sig något av det och så småningom kanske man kan börja inse att du har en del poäng i det du säger. Hur det än är så har vi ju alla varit nybörjare en gång.
 
Birgitta

[Eva Barchas]

Tycker inte att jag ser någon nedgång i Anbytarforum.  Har däremot märkt att mängden av inlägg variera efter årstiden och hur vädret är.  Nu när våren är här blir det färre inlägg.
Detta med att en del snyltar och bara samlar namn tycker jag vi inte skall bry oss om.  Några kanske gör det.  Men orsaken till varför man försöker få svar via Rötter kan vara många.  Kanske en person inte har möjlighet att komma till ett arkiv p.g.a sjukdom t.ex.  Eller som jag förstår så bor många, vid sidan av mig själv, i utlandet.  Vi har liksom inte samma möjlighet att titta in på närmaste arkiv som vi skulle ha om vi bodde i Sverige.  Vi får vänta tills årets Sverigebesök då vi rusar till Arninge och fibrilt kollar de uppgifter vi fått i andra hand.  Sen kan vi spinna vidare och beställa in säkra mikrofilmer efter den information vi samlat.  Jag uppskattar enormt de svar jag fått, de frågor som inte blivit besvarade än, kanske blir det i framtiden någon gång.  
Vänligen,
Eva Barchas

[Kenneth Larsson]

Nej då Mia, jag retar mig aldrig på en släktforskarintresserad frågeställare. Men det är tråkigt när man måste börja ta betalt, för att inte bli överbelastad med frågor typ - Du som har forskat så mycket vet väl det mesta om min släkt, kan du göra en utskrift?
F.ö. så får min f.d. sambo och mina söners mor syssla med det som hon är mest intresserad av - sitt jobb med psykiskt handikappade. Något som vi båda två fått erfarenhet av sedan vi fick barn.
Ibland behövs en hobby för att man ska finna krafter också till vardagen - något att tänka på för den stressade!
Ha det gott,
Kenneth L.

[Jan Wallander]

Låt oss en gång för alla fastställa att Släktforskarforum är en underbar uppfinning som har skänkt glädje till många, många.
 
Låt oss också fastställa att vi alla - säger ALLA - någon gång har varit nybörjare på släktforskandets knaggliga stig.
 
Så långt kan vi väl vara överens?  
 
Nu är det ju så att en del av oss var nybörjare för ganska länge sedan. På den tiden fanns bara ett alternativ för att få fram uppgifterna, att gå in i kyrkböckerna eller, för dom lite färskare släktforskarna, att beställa hem rullfilmer för att läsa på biblioteket eller i den egna Vidiologen (gäller de besuttna). Ännu färskare släktforskare fick fram sina uppgifter genom att läsa mikrokort. I samtliga dessa fallen läste man uppgifterna ur kyrkböckerna, in natura eller fotograferade, men det var inget tvivel om äktheten.
 
Nu kommer vi till dom ännu färskare släktforskarna, dom som vänder sig till Anbytarforum med en fråga och som (troligen) också får ett svar. Jag gläds med dom, men jag hör till stofilerna som anser att det är jätteviktigt att kontrollera uppgifterna som man nu har fått! Varför? Kan man inte, som tidigare har sagts i denna diskussion, vänta tills man får tid?
 
Jo, man kan förstås vänta men då gäller det att man har den självdiciplinen att man anger på uppgiften att detta är inte bestyrkt och att man behåller uppgiften för sig själv tills den är kollad. Varför? Jo, några dagar senare ser vår färska släktforskare  en fråga i Anbytarforum som ju faktiskt gäller hans anor och eftersom han, givetvis, vill återgälda all hjälp som han har fått sänder han de uppgifter som han har till den undrande. Bollen är i rullning, uppgifter som han inte vet om dom är sanna sänds vidare som sanna.
 
Detta är jag rädd för och jag tror att det, tyvärr redan är ganska vanligt.
 
Men, kanske, kanske har jag fel. Man kan ju alltid hoppas. Om jag så skulle ägna några ord åt denna avdelnings egentliga fråga Minskat intresse för Anbytarforum? Never! Anbytarforum har kommit för att stanna men det gäller att vi vårdar det väl. Och att vi är snälla mot varandra.
 
Jan W
 
Jag har skrivit han här ovan. Det kan givetsvis lika väl vara hon.

[Anita Berglund Eriksson]

Jan och andra,
Jag känner mig träffad upprepade gånger i denna diskussion av vad ni säger. Jag är en av dem som kom igång att släktforska på riktigt för några år sedan när jag hittade detta fantastiska forum. Detta ledde till att jag gick ett par släktforskningskurser, och sedan i mån av tid fortsatte att forska på det närbelägna SVAR.  
 
Jag har fått så otroligt mycket hjälp av andra forskare i detta forum. Jag har frågat och människor har svarat och generöst gett mig massor av hjälp. Tyvärr, tyvärr, som så många andra, har jag i början varit mindre noga med att skriva upp källorna till mina uppgifter och till stora delar har jag ej heller kontrollerat uppgifterna med källorna. Jag har dock bättrat mig, jag lovar!
 
Ibland har jag tyckt att jag fått för mycket uppgifter, när jag bara bett om en anas föräldrar. Men samtidigt har jag varit tacksam eftersom jag jag vet vilken liten tid jag egentligen har att åka iväg för att forska efter de anorna själv, och så får man detta gratis! Tack alla snälla!
 
Vad jag egentligen vill säga är att man lär sig med tiden hur viktigt det är med källforskning och att alltid notera källorna i den mån de finns. Jag hoppas att den tiden kommer när jag ska få den tid jag önskar för att fördjupa mig i de arkiv, som fortfarande till stora delar är främmande och oforskade för mig. Jag har så mycket kvar att lära mig och fördjupa mig i, och det känns faktiskt riktigt spännande!
 
Tills dess finns Anbytarforum och alla kontakter kvar ute på nätet. Ett forum som med all säkerhet kommer att fortsätta vara till glädje och nytta för både gamla och nya släktforskare. Sedan att våren och solen orsakar lite pauser i forskandet är väl bara trevligt?  
 
Nej nu är det dags att göra som denne lille dräng:

J Krouthen: Sovende skagen dreng
 
Mvh Anita

[Åke Forsmark]

Jag är relativt ny som släktforskare (Ja egentligen så ska jag inte börja förrän jag går i pension om 20 år, jag bara tjuvkikar lite...)
 
Det är klart att det finns risker med dagens media. Vips kan man kopiera en hel databas med tusentals uppgifter och klistra ihop den med en annan utan kontroll över hur slutresultatet blir. Men samtidigt innebär det att man kan leta reda på uppgifter som tidigare varit omöjliga att pussla ihop. Här på forumet har jag fått ovärdelig hjälp av några personer.
 
Det finns en del forskare som är mycket mer renläriga än vad jag är (Jag höll på att använda uttrycket släktforskartalibaner men inser att min drastiska humor inte riktigt lämpar sej för internetkommunikation  ) som gärna vill propagera för sina, i deras eget tycke, bättre metoder. Detta sker i all välmening men kan upplevas som mästrande av oss nybörjare. Själv stammar jag, som halva övre norrland, från den sk Bure-ätten och har fått se några entusiastiska  nybörjare möta den brutala släktforskarverkligheten när de fått en snabblektion i källkritik.
 
En annan avkylande faktor har varit debatten omkring snyltare. Man vill inte att andra ska tro att man bara glider runt på en räkmacka, så därför frågar man kanske mindre än vad man egentligen skulle vilja. Min tro är att det viktigaste är att så mycket information som möjligt kommer fram, oavsett om en eller annan drar fördel av det. Ibland känns det som viktigt att man håller diskussionen igång med en eller annan dum fråga. Det finns några gubbar i mitt närområde Västerbotten som verkar sitta inne med oändliga kunskaper. Men de berättar ju ingenting om ingen frågar ...
 
Åke Forsmark

[Ann Little]

Hej Anita!
 
En underbar bild- tack för den.
 
Vänliga hälsningar
Ann

[Birgitta Ohlsson]

Hej Åke
 
Precis vad jag ville få fram. Det känns lite som om har du inte forskat fram varenda liten ana på egen hand genom mikrokort eller andra källor så är du en snyltare som åker snålskjuts på mer erfarna forskare.  
 
Mvh
 
Birgitta

[Malin Ericson (Malinka)]

Som nybörjare som säkert kan uppfattas som namnsamlare av någon som vaknat på fel sida, vill jag gärna ge en bild av vad som kan ligga bakom de enkla förfrågningarna. (Enkla för de som känner och har tillgång till källorna, d.v.s.)
 
Själv har jag t.ex. en förfärlig massa information om mina närmaste förfäder (mor- och farföräldrars föräldrar) -- mycket anekdoter och berättelser från livet på det tidiga 1900-talet som jag har blivit matad med från tidig ålder. Men det mesta härrör sig från det att de kom till Stockholm, och jag har saknat exakt information om var de var födda, födelsedatum och vad deras föräldrar hette.
 
När jag nu har bestämt mig för att starta släktforskningen (en gammal dröm som jag inte har haft tid att förverkliga förrän nu), kändes det som en utmärkt start att börja med att kolla upp om det som jag hört av familjen stämmer, och det naturliga stället för det är ju Anbytarforum!
 
Tack vare andras hjälpsamhet här slipper jag börja den säkert många gånger svåra forskningen med att jaga släkten på helt fel ställen!

[Leif Mörkfors]

Vet inte om jag missat något. har inte denna diskussion hamnat snett ?K
an hursomhelst inte förstå av det inlägg som startade denna diskussion att Essan Gradman på något sätt angriper snyltare eller ifrågasätter de inlägg som finns. Det det handlade om från börjar var väl att hon (liksom jag) tycker sig märka att det kanske inte finns så mycket utmaningar eller intressanta inlägg för oss som kommit en bit tillbaka i tiden. Frågor som rör 16- & 1700-tal där kanske domböcker, mantalslängder och andra uddakällor behövs har mer och mer försvunnit (tycker jag). Det känns som frågeställningar mellan erfarna forskare numera är sällsynta kanske därför att de drunkar i bruset av enkla 1800-tals frågor där man finner svaret i ex födelseboken.
Det tycker jag är synd och är orsaken till mitt minskande intresse för ABF.
Mvh
Leif Mörkfors

[Åke Forsmark]

Om det nu verkligen är så att det blir mindre av avancerade frågor så behöver  ju inte orsaken vara att det ställs alltför mycket enkla. Om vi nybörjare träder tillbaka och slutar ställa frågor så tror jag inte att det med någon automatik blir så att de erfarna piggnar till igen. Möjligen tvärtom. Det ena utesluter inte det andra.
 
Åke Forsmark

[Jan Wallander]

Om det är för få avancerade frågor så beror det väl på att vi som rimligen borde ställa dom inte gör det. Varför?
 
Inkräktar det på vårt fina släktforskarrykte om vi har figurerat med frågor i Anbytarforum? Är Anbytarforum inte riktigt rumsrent utan lite B-lag?
 
Uppriktigt sagt så tycker jag att det är egalt vilket. Huvudsaken är att Anbytarforum hjälper många, många att bli intresserade av släktforskningen och att man får hjälp med dom första stegen.
 
Bara man kommer ihåg det där med att kontrollera källorna. Är jag tjatig? Ja visst, men det är det värt!

[Birgitta Ohlsson]

Leif Mörkfors
 
Du har helt rätt i att inläggen började med ”Minskat intresse för anbytarforum” Jag skrev ett inlägg som handlade om just den frågan den 9 maj kl: 13.26. På det inlägget fick jag inte ett svar trots att det innehåller en del frågor. Mitt nästa inlägg skrivet 10 maj kl 19.10 var ett svar på ett inlägg skrivet av Essan från samma dag kl 12.21 där hon själv på rad 4 tar upp ”namnsamlarna”, fick man inte bemöta det inlägget då? Hennes nästa inlägg som svar på mitt från kl 19.10 tar bland annat upp att hon ogillar att folk åker snålskjuts på andra. Detta inlägg svarade jag på den 11 maj kl 01.13. Hittills har jag inte fått något svar på det inlägget. Jag kan inte se att det är något fel att diskutera på detta vis kan någon annan?
 
Sedan tycker jag inte att man kan säga att det saknas erfarna forskare på anbytarforum. Som jag skrev i mitt första inlägg ”Bara för att det är stiltje under ett av mina landskap behöver ju inte det betyda att det är det under alla andras också eller hur?” Det finns ju flera erfarna släktforskare under de landskap jag forskar på och för att nämna några: Arne Olsson, Birgitta Berkemar, Björn Edman, Jan Jutefors och Bengt Nilsson under läshjälp och militaria m fl mfl som har hjälpt mig mycket de åren jag forskat  och som jag är oerhört glad och tacksam för att ha fått stifta bekantskap med och för all deras hjälp. Just nu har jag ett mycket spännande utbyte under Småland med Daniel Berglund och Björn Edman. En del av diskussionen tar vi på anbytarforum men lika mycket privat via mail. Jag tycker det låter som om några på anbytarforum tycker synd om sig själva för att inte just de får svar på just sina inlägg, är det så? Att inte få svar på sina inlägg händer väl ungefär lika ofta för alla, nybörjare som mer erfarna det är i alla fall vad jag tror.
 
Birgitta

[Jan-Christer Strahlert]

Hur man får svar beror mkt på hur man ställer frågan. Svarslösa frågor kommer alltid att finnas. Inlägg kommer också att i många fall bli obesvarade. Det får man räkna med och det finns nog ingen anledning att sörja över detta faktum. Allt går inte att besvara. Vi måste ha lite obetade krokar kvar i forskningens långrev.
Jan-Christer