Äldre inlägg (arkiv) till 2003-03-30

[LottaH]

Jag förstår Essan. Det kännes inte kul när en som frågade om jag ville köpa en kopia av deras material. Man tittar på det och upptäcker att detta var en kopia av mitt material.... jag hittar mina stavfel... Va!!! ska jag betala för mitt arbeta som jag har gjort och betalat SVAR för ??
 
Sen när man får ett mail från en som till hör den släkt man håller på med, klart att man glatt delar med sig efter som man har mycket på den delen. Inte ett TACK inte ett ord får man tillbaka.  
 
Jag har blivet snål, ganska snål. Lämnar ut så mycket om de personerna så att vederbörande kan själv titta i böckerna, brukar lämna hela källan, vilken sida i kyrkböckerna de kan hitta personerna.  
 
Jag tycker inte att det är kul när det blir så här men. Förklara då hur man ska göra? Jag svara på alla mail jag får, jag tycker om att hjälpa till om jag kan.  
 
Så nu får vi se, nu vill nog ingen hjälpa mig efter det här.
 
//Lotta Hessel

[Elisabeth Thorsell]

Jag har faktiskt också en viss förståelse för Essans och Lotta H:s synpunkter. Man blir litet irriterad när samma person lägger bortåt 140 inlägg på bara några få veckor, och i de flesta av dessa bara vill få nya anor och sen också blir irriterad när det inte dyker upp svar fort nog.
 
Visst ska vi hjälpa varandra här på Forumet, men det finns ju alltså sådana som begär hjälp till överdrift. Den egna forskningen är ju den bästa, för där kan man vara tämligen säker på att uppgifterna är rätt, och är de fel, har man bara sig själv att skylla på.

[Essan Gradhman]

Det här var det inlägg som flera retade upp sig på;
 
”Jag förstår inte;  
Hur vissa personer kan basera hela sin forskning på Anbytarforum!  
Ni missar ju upptäckarglädjen när ni skaffar nya anfäder, genom att ena dagen söka föräldrarna till Jon Jonsson, nästa Jon Jonssons far och morföräldrar o s v….  
Jag hoppas verkligen att ni också kontrollerar de uppgifter ni får av andra, så att ni lär känna familjerna!  
Är du hänvisad enbart till mikrokort så använd dig inte bara av husförhör, födelse, vigsel och dödböcker. Det finns mycket spännande att hitta i H:serierna t ex!”
 
Har du Bo läst det över huvud taget?? Jag tycker inte att jag spelar polis, istället anser jag det vara goda råd till nybörjare (som ivrigt försöker få tag på så mycket som möjligt, genast). Har du och Per fortfarande problem med att fatta meningen med inlägget så kan jag tipsa dig om att det finns kurser i läsförståelse!  
 
Per, om du vill se en detaljerad instruktion om hur man forskar kan du ju lämpligen titta i Rötter! Där finns alla uppgifter hur man går till väga!
”Därefter kan du lämna oss övriga på Anbytarforum ifred eftersom du väl aldrig kommer att be om eller lämna någon hjälp till oss”,skriver du. Jag har ofta lämnat hjälp i det här forumet, men kan mycket väl sluta med det.  Jag blir i så fall inte den första som lämnar forumet p g a ilskna besserwissrar som du.  
 
Istället tror jag det är dags att starta ett ”nytt Anbytarforum” för seriösa forskare, för dom försvinner fler och fler härifrån. Anbytarforum var väl tänkt att hjälpa den släktforskare som kört fast. Inte för att utföra hela forskningen åt dom.
 
Och till er alla;  Jag förstår fortfarande inte hur vissa personer kan basera HELA sin forskning på Anbytarforum!
Essan G

[Micael Granström]

Hej Essan.
Ursäkta min brist på kunskap, men du skriver om H-serierna i ett inlägg från 26 mars. Vad är det för något?
Jag släktforskar för att det är kul och jag tycker att Anbytarforum gör det många gånger roligare. Det gör att man inte alltid känner sig som en navelskådare i sitt sökande efter sina rötter. Det är alltid roligare med interaktion än inte aktion.
 
Micce

[Esssan Gradhman]

H-serien är bilagor och kungörelseböcker som rör kyrkobokföringen. De finns filmade, som mikrokort och på Genline. Som exempel, kan du i Gbg:s inflyttningar-utflyttningar som ligger på H-serien hitta vigselattester, bouppteckningar, brev från föräldrar som ger sitt samtycke till giftermål o s v. Vilken känsla, att se det brev, som en anfader skrivit för att ge sitt samtycke till giftermål t ex! En annan spännande serie är G, personer som undergått kyrkoplikt, straffjournaler o s v. Tyvärr är dessa sällan filmade.
 
Essan G

[Micael Granström]

Tack så mycket Essan.
 
Micce

[Per Eriksson]

Essan, först av allt, JAG bad inte om någon instruktion. Det var bara en id? som en lösning på det som jag uppfattade att du tyckte var ett problem. Sedan vill jag absolut förklara för dig, JAG är varken ilsken eller besserwisser, det tycker jag snarare du förefaller att vara.  
Men för att avrunda denna debatt så kan jag bara hålla med dig i din slutrad. Att grunda hela sin forskning på resultat ifrån Anbytarforum, det förstår inte jag heller. Men det var inte heller det jag opponerade mig emot i mitt första inlägg i Onsdags.
 
//Per

[Sari Wilhelmsson]

Hej!
Vill bara berätta en liten historia när jag började släktforska för ca.5 år sedan. Nybörjare som jag var tog jag hjälp av en annan forskare, som forskat just på min makes släkt. Det var väldigt kul då, tyckte jag, när jag fick en massa anor per brev dimpandes i brevlådan. Själv hade jag bara hyrt microkort från SVAR en endaste gång och inte kommit så värst långt i min forskning. Osäker vilka böcker jag skulle hyra från SVAR gjorde att jag gick den enkla vägen och tog hjälp från denne snälla forskare.
Ni kan tro att jag ångrar mig nu....När Genline kom och jag gick igenom längderna för att hitta ev. fel och fler uppgifter om anorna, upptäckte jag att det inte fanns så mycket mer att finna i dessa längder, inga spännande fynd....ni kan tro att jag ångrar mig. Jag har visserligen funnit mer nu, men det retar mig att jag bad om hjälp med mina anor, jag kunde ha funnit allt själv.
 
Min tanke med det här, är att en vacker dag kan ni faktiskt komma att ångra er, om ni fått en massa hjälp från andra forskare, utan att försöka själva. Men visst ibland behöver man lite hjälp på traven...men tänk er för.
 
Roliga släktforskardagar på er  
 
Med vänliga hälsningar Sari

[Sari Wilhelmsson]

Måste tillägga en sak, jag är fortfarande inte fullärd släktforskare (det kanske man aldrig blir)så jag kommer nog även fortsättningsvis be om hjälp om det tränger, men jag tänker mig för mer nu.  
Och att få kontakt med den snälle släktforskaren var naturligtvis inte bara negativt, hon lärde mig mycket om släktforskning, sedan att utbyta tankar och ide?r med andra är ju så kul.
 
Mvh Sari

[Kjell Johansson]

Hej!
För en tid sedan läste jag ett inlägg från en som påstod sig släktforska på Internet. Han hade även en hemsksida Det blir ju inte mycket att visa eftervärlden med den metoden vad jag kunde se.

[Alf Helin]

Vill bara säga att jag är glad att jag fått möjligheten att släktforska. Släktforska för mig är att söka mina anor så långt bakåt som det går.
 
Har nog en symbios av de olika metoder som redovisas ovan. Började på 1980-talet att via pastorsexpeditionerna leta efter mina biologiska föräldrar. Fick så småningom kontakt med dem och en liten släktutredning från var och en.  
 
En hel del har jag fått från hembygdsböcker. Har samtidigt också följt utvecklingen av internet och i stor utsträckning använt mig av de databaser som finns där. Detta har jag kompletterat med flera CD:skivor, Hembygdsböcker, köpta utredningar, anbyten via e-post och allmän sökning på internet.
 
Visst är det roligt när man hittar något som kompletterar ens egen utredning. Det behöver absolut inte vara något stort. I går t.ex. sökte jag via Googles sökmotor efter torpet Torabygget i Godegård. Och till min häpnad fanns den gardist jag har i min forskning med där. Där bekräftades det jag hade och så fick jag kompletterande uppgifter. Detta lilla upplevde jag som lika roligt som när jag fick en släktutredning på några sidor.  
 
Kan säga att jag längtar till kvällen och att få surfa in på Anbytarforum.  
 
Vill bara säga TACK till alla Er släktforskare som så villigt delar med Er av Ert gedigna kunnande.
 
alf helin

[Essan Gradhman]

Per och Bo!
 
Du Per, skriver att du håller med mig i det jag skrev i slutraden i förra inlägget! Det var ju det ALLT gick ut på om du läst ordentligt!  
Så jag förstår inte varför du kallar mig avundsjuk, polis, småsint o s v!
Och att jag ska lämna er i Anbytarforum i fred.  
 
En sak har jag då lärt mig; Tipsa aldrig någon om hur dom kan gå tillväga för att finna lite mer matnyttigt och mer glädje i forskningen! Man får bara skit för det! Jag tycker ni båda borde be om ursäkt för ett beteende!
Essan G

[Marita Kvist]

Fler och fler yngre människor börjar intressera sig för släktforskning och jag tror det till stor del beror på internet. Att man sedan efter påbörjad forskning märker att det inte på långa vägar räcker med internet, att det finns så oändligt mycket. Själv har jag fått otroligt mycket hjälp här på Anbytarforum av alla er erfarna forskare, ibland har jag , utan att fråga, fått ta del av forskningsresultat, och tagit tacksamt emot det. Skulle önska att jag kunde bidra med något här ibland, men en gång i framtiden är jag en av de erfarna här och hjälper nybörjare : )  Diskussioner av detta slag gör mig, som fortfarande har väldigt mycket att lära, osäker på vad som är legalt att fråga om här.
Vänligen
Marita Kvist

[Christina Holmér-Gunnerfält]

Essan,
Hur kan du VETA om man baserar hela sin släktforskning på Anbytarforum. Är själv nybörjare och kanske en av dem du syftar på, har frågat mycket men även fått info ner till början på 1600-talet genom släkt som forskat och Landsarkivet i Uppsala. Men har man verkligen kört fast (inga anförvanter men plats födelse- och dödsdatum) kanske man ställer många frågor för att förhoppningsvis få en fortsättning på härstamningen.  
Vad jag menar är att man kan väl inte veta om en person baserar hela sin forskning på hjälp från forskarna i Anbytarforum.
Försöker faktiskt hjälpa själv och tror att jag hjälpt åtminstonne några med information även om jag är nybörjare. Förresten kan du kanske inte som nybörjare veta hur Anbytarforum fungera, att det är ett antal personer som forskar precis som du själv.
 
Tycker alla skall ha en trevlig helg.
Christina

[Essan Gradhman]

Christina!
Jag VET, därför att jag varit cirkelledare i släktforskning i många år och samtidigt skött ett s k Öppet Hus för släktforskare. Där jag träffat en hel del anjägare, alltså inte forskare.
Jag är visserligen blåögd, men faktiskt inte sååå blåögd att jag inte ser vad som försigår här på forumet. Hade du läst mina inlägg noga har du kanske upptäckt vad jag baserar det på!
mvh
Essan G

[Jan-Christer Strahlert]

Meningen med att släktforska !
För mig har forskningen blivit hembygdsforskning som i sin tur har svällt ut och nu omfattar fler socknar än ursprungssocknen -Torsås (H)
Tidsperioden är ju också omfattande, 1500-tal fram till nutid. Alla ämnen är lika intressanta -från kyrkoarkivalier fram till fotografier och tidningsnotiser/artiklar. Alla hjälpmedel är behövliga; från mikrofilm och mikrokort till databaser och forum som RÖTTER.
På Rötter kan vi forskare utbyta anor, föra dialoger samt komma med tips och råd.  
Jag tror personligen inte att ngn baserar hela sin forskning på Anbytarforum. Däremot har jag i dag den stora möjligheten genom moderna medier, att snabbaare få fatt på uppgifter och därigenom kunna ägna mer tid åt att sammanställa, kontrollera och registrera anor och uppgifter. Dessutom får jag mera kunskap om människor och miljöer som en bonuseffekt i min totala forskning.  
Det är för mig meningen med släktforskning.
Jan-Christer AN fångare

[Eivor Andersson (Majken)]

Michael Idermark,
 
Ta en titt på dygnets inlägg under Västergötland, så är det bara att räkna.
 
40 inlägg från samma person, tror jag att anbytarvärden skrev.
 
Man lockas inte att svara precis..
 
Vänliga hälsningar Eivor

[Eivor Andersson (Majken)]

Hej igen Michael,
 
Jag tycker att man skall våga fråga utan att bli avsnäst.
Det finns ju en social bit i det hela också.
Men måttlighet är ju en dygd.
 
Vänliga hälsningar Eivor

[Christina Holmér-Gunnerfält]

Hej igen Essan,
Har nu backat och läst arkiverat, pratar nu bara för mig själv och kan inte hålla med dig om att du VET. Detta gäller i varje fall inte mig även om jag i början ställde många frågor. De frågor jag nu skulle ställa tror jag nog jag avstår från då det inte är lämpligt. Återvänder till bl.a. Landsarkivet och semesterveckor för mer släktforskning. Känns bäst så man inte irriterar gamla rävar. Såg också det som nämnts att någon skicka 40 inlägg som även jag såklart tycker är mycket på en dag. Men än en gång, som total nybörjare kanske du inte vet riktigt hur det fungerar OCH DET VAR VAD JAG MENADE I MITT FÖRSTA INLÄGG. Lite förståelse kanske vore på sin plats. En som inte vågar fråga längre.
Christina

[Elisabeth Thorsell]

Christina, klart du ska våga fråga, inte tal om annat.  
 
Men det är ju bra om den som är ny på Forumet läser de regler, som finns att hitta, innan de börjar skriva högar med inlägg, och sedan följer dessa regler. Det finns ju en länk i rött ovanför varje skrivruta till reglerna.
 
Detta råd är något som jag sett på ett antal andra listor och forum, så det är inget speciellt konstigt krav från Anbytarforum. Det mesta i mänskligt umgänge förenklas ju om man följer seden dit man kommer.

[Christina Holmér-Gunnerfält]

Elisabeth,
Tack för ditt svar då kanske man vågar gå vidare med dumma frågor på Anbytarforum. Behöver tips om hur man går vidare när det gäller oä barn om det finns någon möjlighet att hitta anfäder. Har sett att man kan gå vidare genom domstolsprotokoll, men om det finns någon annan sökväg skulle det vara bra att veta.
MVH/Christina

[Anita Berglund Eriksson]

Christina,
På Rötters första sida finns en länk till Oäkta barn som ger många tips. Dessutom finns under Ämnen/Metodfrågor en rubrik som heter Fader okänd som också kan ge råd och vägledning.
Lycka till!
 
Mvh Anita

[Elisabeth Thorsell]

Christina, det finns en del samlade tips om detta med oä barn på stora Rötter, som du kanske sett. Man får prova allt i ett sådant fall, men den säkraste vägen brukar vara via domböckerna, om man nu kan hitta ärendet i dem.

[Christina Holmér-Gunnerfält]

Tack Anita och Elisabeth för er info.
Skall försöka den vägen. Men framför allt att ni svarat.
MVH/Christina

[Jonas Kuschner (Jonas)]

När man vill ha ett svar på en fråga handlar det ytterst om att man måste förlita sig på antingen respekt eller välvilja. Ingen har en rätt att få svar på en fråga här i Anbytarforum. Ingen har en rätt att begära att någon annan skall ta sig den tid det kan ta att skriva ett välformulerat inlägg, än mindre gräva bland sina egna anteckningar eller rentav att gå till landsarkivet och spendera kanske ett par timmar på att lösa någon annans problem.
 
Att många trots allt gör detta - både svarar på inlägg och stundom lägger ner en inte obetydlig tid för att undersöka saker som inte direkt rör den egna forskningen - visar på en stor generositet från många deltagare i Anbytarforum.
 
Men de frågeställare som ställer frågor som lätt kan besvaras med hjälp av kyrkböcker bör ändå vara medvetna om en viktig del av det värderingssystem som jag tror är gemensamt för de forskare som har kapaciteten att svara på deras frågor, nämligen att själva forskningsprocessen är viktig. Släktforskning handlar inte - lika litet som någon annan typ av forskning - enbart om att få fram råa data. Om man inte är medveten om källornas uppgifter eller forskningens metod, kan dessa råa data visa sig bedrägliga i sin skenbara säkerhet. Forskning handlar om att inte bara känna till fakta, utan att förstå hur fakta tillkommer och kunna sätta dem i ett sammanhang. Den erfarne forskaren vill gärna att andra skall finna samma nöje i forskningen som han/hon själv gör, men hoppas då att nybörjaren som man hjälper inte bara skall notera de data som man kan delge vederbörande, utan att denne även skall lära sig att forska själv och på sikt kunna bidra till ackumulationen av kunskap inom området.
 
En konsekvens av detta är att många nog är glada att hjälpa en person som håller på att lära sig forska, men mindre intresserade om frågeställaren helt enkelt vill slippa den besvärliga del i släktforskningen som utgörs av själva forskningen. Särskilt irriterande kan de frågeställare uppfattas som ställer en fråga, får en hänvisning till en källa eller till litteratur som kan ge ett fylligare svar på frågan än vad som kan ges i ett inlägg här i forumet, och sedan återkommer med en följdfråga som visar att man inte tagit till sig det första svaret.
 
Det är också en fråga om att ställa en fråga på rätt sätt. Följande fråga:
Känner någon till föräldrarna till Lisa Persdotter, född 10 september 1812 i Bakvattnets socken?
visar att frågeställaren antingen inte själv reflekterat tillräckligt mycket över sitt problem eller satt sig in i hur någon annan skall kunna ha en rimlig möjlighet att svara på frågan. (Den naturliga motfrågan blir ju: Står inte föräldrarna i födelseboken?)
 
Om frågan i stället ställs så här:
Lisa Persdotter, gift med torparen Mårten Mårtensson i Boda, Hämningslösa sn, uppges i husförhörslängden (Hämningslösa A I:8, fol. 101, och A I:9, fol. 135) vara född 10 september 1812 i grannsocknen Bakvattnet. I Bakvattnets födelsebok har jag dock inte kunna finna henne angivet datum. Är det någon som kan hjälpa mig med detta?
visar det att frågeställaren kanske inte har uttömt alla möjligheter, men åtminstone gjort ett försök och är medveten om och för andra kan förklara sitt problem.  
 
För att återkomma till detta med välvilja och respekt. Välvilja kan man bli visad som nybörjare, men den försvinner om man inte visar att man lär sig forska på egen hand. Respekt är något man får genom att själv bidra med något eller genom att åtminstone ställa en fråga som visar varifrån man har de uppgifter som är frågans utgångspunkt och visar att man förstår vilket problem man har. Fråga nr 2 ovan inger större respekt hos medforskarna, och ger alltså större chans till ett svar.

[christina]

Jonas,
Vet inte vilket inlägg du svarar på då du inte adresserat det. Tror säkert att du har rätt, men innan man ställer de frågor  du tycker man skall göra för att få svar, så kan man inte vara nybörjare, då man inte vet vilka frågor som skall ställas utan famlar i intet och bara försöker få en början på fortsättningen av de anfäder man har.
Nu tror jag att detta var spiken i kistan för min del att delta vidare i forumet trots svaren jag fick från Anita och Elisabeth. Tror inte många fler vågar fråga  mer efter ditt uttalande. Så alla nya i forumet se upp och forska själva innan ni ställer några frågor till foskarna inom RÖTTERS forum.
MVH/Christina

[Christina Holmér-Gunnerfält]

Jonas igen,
Kan  meddela dig trots att jag är nybörjare och jobbig att jag idag försökt hjälpa en som frågar om namnet Dunder (men privat) då jag inte vill lämna ut e-mailadress på nätet. Så även vi som är nybörjare kanske kan har något att tillföra och kan hjälpa till på vårt håll.
MVH/Christina