Äldre inlägg (arkiv) till 2001-05-29

[Karl Johansson]

Släktforskningen är idag en gigantisk folkrörelse och det kan vara på sin plats att fråga sig ur vad den kommer. Man kan anta att det finns två huvudkällor, vårt intresse för vårt ursprung och vår fascination över att forska. Det senare vågar jag påstår är - om inte den största orsaken till vårt forskande så åtminstone - det meningsfullaste. Observera att jag talar djuprotande forskning nu. Att forska reda på var ens far eller mormor är född kan naturligtvis vara hemskt intressant. Hursomhelst kan man fråga sig om det spelar någon roll att ens morfarsfarfarsfarmorsmormorsfarmorsfar hette Anders Torkelsson och var frälsebonde (eller varför inte något mer spännande som rövare eller konstnär) i Vilske-Kleva på 1640-talet. Forskarens förbindelse med sin ana är så avlägsen att släktskapet inte har någon som helst betydelse. Halva västergötland skulle kunna vara släkt till denne Torkelsson. Det handlar inte längre om ens ursprung. I det här skedet är det själva forskningen som har blivit det viktiga.
 
Släktforskning är omåttligt fascinerande. Att gräva i källor, använda sitt skarpsinne och tålamod och så tillslut finna den lilla uppgiften som bevisar den fantastiska hypotesen - det finns knappast något annat i det konventionella nöjeslivet som skapar samma lycka och tillfredsställelse. Enligt mig är det just detta som släktforskningen går ut på. Det är inte som det stod i broschyren att (med reservation för citatets korrekthet) för släktforskaren är det resultatet som är det viktiga
 
Utifrån denna synpunkt blir en viss del av genealogin förkastlig. Registreringen. Upprättandet av kataloger där man enkelt kan söka på ett namn och därigenom få flera led av sin släkt exploaterad är fullkomligt vanskligt och även om det sällan är så långt gånget med registreringen, är det illa nog som det är. Det finns naturligtvis företag som kan vara berättigade. Att försöka återskapa uppbrunna kyrkoböcker är fortfarande hedervärt, men någonstans går gränsen.
 
Det finns faktiskt en konkret fördel med register. Detta kan motverka slitage på handlingar, bouppteckningar e dyl, men där mickrofilm/kort finns, är detta meningslöst. Allt detta är min personliga åsikt. Vad anser ni andra forskare att släktforskningen går ut på?

[Torbjörn Norman]

Hej
Under hela mitt liv har jag gått och sparkat på gamla grundstenar i skogen. Genom släktforskningen har jag fått möjlighet att veta något om dessa stenar. Får jag se en gammal järnvägsbank utan räls så blir jag lyrisk. Inte för att järnvägen är nedlagd, utan för att den en gång har gått där. Nu kan jag även få veta varför mm.
 
Under hela mitt liv har jag samlat och sorterat saker. Nu kan jag samla individer, boplatser och händelser. Och med datorns hjälp kan jag lätt söka fram de rätta. Och genom att det finns mängder med släktforskare som letar efter sitt ursprung är det ju inte helt meningslöst med mitt registrerande.  
Och genom att gräva där jag står som är hembygdsforskarnas paroll så är det lätt att gå ut i naturen, som är en av de viktigaste källorna, när jag tröttnar på att sitta stilla.
 
Fast nog undrar jag ibland varför det är så intressant med att ha sig själv i mitten av forskningen. Och visst kan det vara skoj att få en massa anor till skänks. Men inte är det de anorna som man känner mest för. Ju svårare det varit att hitta en uppgift, desto roligare är det ju att ha den.
Torbjörn i Björklinge

[Pierre Nilsson]

Hej Torbjörn!
Släktforskning har för mig blivit ett sätt att fördriva tiden då jag känner att jag inte har något att göra. Från början tyckte jag det var mest en rolig grej men det har blivit allt viktigare för mig att forska konstant. Dessa register som finns på Internet är guld värda. Sen så lär jag mig väldigt mycket om min bakgrund och tänker på ett helt annat sätt än de som inte släktforskar. Och eftersom jag aldrig kommer att bli färdig och dessutom gör 10-15 olika forskningar parallellt så krävs det bra datorprogram. Och Holger är ju jättebra på att behandla uppgifterna man får fram. Och som många säger att släktforskning är som ett gift, det stämmer verkligen. Under gymnasietiden släktforskade jag för att klara av att läsa inför prov och läxor. Nu har jag gått en månad på Historia på högsakolan och inte släktforskat, men jag måste börja igen för att greja det här också. För när det gått bra på släktforskningen går dset också bra i skolan. Som Lars Nylander sa till mig att det inte går att blanda släktforskning med högskolestudier tror jag inte på. Han är verkligen en duktig forskare som borde få pris för sitt ivriga forskande under många år.  
Är det fler än jag som känner så här för släktforskningen?
Mvh
Pierre N

[Jens Sandahl]

Jag håller med Pierre N. om att Lars Nylander är en duktig släktforskare. Det har ju också ett och annat stipendium bevisat.

[Margareta Lindholm]

Vem är då denne Lars Nylander, ingen som man känner igen från anbytarforum?
 
Mvh Margareta

[Mikael Wikman (Philippos)]

Jo, han brukar förekomma här med användarenamnet Moensis (efter hemsocknen Mo i Hälsingland). Lars har dessutom skrivit artiklar i de tre senaste årsböckerna.

[Carl Szabad (Carl)]

Margareta! Vill man hitta inlägg från en viss person kan man använda funktionen Sök på ord, Sök i: och författare. Lars Nylander har deltagit i 137 diskussioner.

[Karl Johansson]

Till Pierre:
Jag tolkar ditt inlagg pa det viset att da du hittar mycket inom slaktforskningen sa forbattras automatiskt dina studieresultat och det ar darfor som det ar bra med register pa internet. Jag har precis overgatt fran gymnasium till hogskola jag med o9ch har inte kunnat slappa slaktforskningen men jag staller mig tvivlande till att den skulle forbattra mitt ovriga kunnande. Na, det ma galla dig, men tror du inte att det hade gatt lika bra om det aldrig hade funnits nagra register och du hade fatt ga till ursprungskallorna aven for dessa uppgifter. Jag tycker fortfarande att det ar meningslost med register sa lange slaktforskandet ar ett sjalvandamal.

[Pierre Nilsson]

Hej Karl!
Bra att du inte släppt släktforskningen bara för att du börjat högskolan. Den kan faktiskt vara användbar inter minst om man skriver uppsats om någonting t.e.x arvsförhållanden eller levnadsförhållanden. Men jag skulle självkalrt ha klarat mig utan registren. Men de är till god hjälp ändå när texten är otydlig eller svårläst.
Mvh
Pierre N

[Bernt Bergkvist]

Hej Pierre!
 
Jag hakade upp mig på din mening: 'Men jag skulle självkalrt ha klarat mig utan registren. Men de är till god hjälp ändå när texten är otydlig eller svårläst'.  
 
Register på Internet, eller kanske en vanlig databas, betraktas av ack så många som inte riktigt fint. OK, det är inte en grundkälla, det är en avskrift och tolkning, och den skall behandlas därefter, men jag tror att man ofta underskattat dess möjligheter när man fnyser lite åt det.
 
Jag erkänner gärna, jag är ingen hejare på att läsa handskrift från 1600-tal och 1700-tal. Ibland har man till och med problem med 1800-tal om texten är alltför rundad eller spretig. Nötta mickrofilmer eller kort, tillsammans med en lite otydligt tagen bild, och det kan ta en timme att komma igenom ett par sidor med födelsenotiser.
 
Inte heller får man samma överblick i kyrkoböckerna som man får i en dator. Man kan söka, sortera och blanda sökbegrepp helt fritt. Jag skulle vilja påstå att jag skulle inte klara av det här med släktforskning utan datorns hjälp. Naturligtvis måste man alltid kontrollera i originalkällan om det som står i mina dataregister stämmer, ty så är inte alltid fallet, men primärt är jag en snyltare, en som gärna utnyttjar det andra tydit, tolkat och skrivit in i databaser.

[Karl Johansson]

Fragan ar varfor det ska vara enkelt att slaktforska. Enligt vad mitt forsta inlagg gick ut pa, ar detta inte alls nagon fordel. Jag anser inte att det ar resultatet som raknas. Jag tror inte manskligheten blir lyckligare av att kanna till alla sina forfader bak till 1500-talet. Daremot blir manskligheten lyckligare av slaktforskandet.

[Caroline Sörensson]

Hej,
jag håller fullständigt med på allt Karl Johansson skriver i sin insändare. Men jag tror att den sk. registreringen förutom att motverka slitage på originalhandlingar även kan fylla en annan funktion. Genom att lägga ut dessa register på Internet ökar man tillgängligheten. Det är inte alla som lätt kan ta sig till arkiven där originalkällorna finns. Men lyckligtvis är det frivilligt att använda sig av Internet. De som så önskar och har möjlighet kan ju fortsätta att släktforska endast med hjälp av arkiven.

[Barbro Lunsjö]

Hej på er alla!
Vilka register talar ni om och var finner man dem??

[Magnus Ekegren]

Hej!
Angående släktforskning i kyrkböcker eller registeravskrifter på internet. Det kan finnas en fara att bara använda andras uppgifter till sin egen forskning eftersom det finns stor risk att den som gjort tolkningen har missat något. Men, jag säger men registren fyller en oerhört viktig uppgift genom att finna lättillgängliga för alla med dator.
Hur ska man bära sig åt om man är bara sådär lite intresserad av släktforskning? Jo man kanske gör lite tafatta försök att hitta om det finns något på internet. Kanske har man tur och hittar något uppslag som kan vara början till en släktutredning. Sedan fortsätter sökandet tills det att man varit in på så gott som varenda släktforskarsida som finns.. Men till slut så hittar man ingenting mer, och man börjar fundera på varför det finns så otroligt många uppgifter om vissa personer men inte om andra. Enda sättet att komma vidare med det här är alltså att bege sig till något arkiv eller beställa kort för att börja forska på riktigt. Och så har vi fått in ytterligare en släktforskare i vårt härliga gäng.
Jag tror alltså att internet gör att vem som helst kan börja att släktforska tack vare att andra gjort jobbet åt dem. Det är ungefär som att lägga ut ett bete och när någon nybörjare hugger då sätter släktforskardjävulen käftarna i den och vägrar släppa taget. Det är ju betydligt enklare att knappa lite på datorn jämfört med att behöva sätta sig in i hur arkiven fungerar, vilka källor som finns och hur man ska tyda texten. Men som sagt har man redan blivit fångad så är man ju beredd att göra vilka uppoffringar som helst för att få mer...

[Henrik Mosén]

Hej Barbro!
 
En hel del register kan man hitta genom att titta in på Rötters hemsida och där klicka på Hjälpmedel för att sedan klicka på Register-Sök.
 
Mvh, Henrik

[Elenor Svensson]

Jag vill bara säga att jag så väl känner igen mig i det som Torbjörn Norman skrev.  
Jag har också samlat och sorterat saker sedan jag var liten, och de senaste tio åren har jag äntligen hittat den ultimata hobbyn för mig - släktforskning.  
Jag forskar dels på min och sambons släkt, men ibland koncentrerar jag mig på ett visst släktnamn eller en plats. Jag önskar att man kunde göra en resa tillbaka i tiden för att återse personer och platser som jag forskat om. Gamla kartor är t ex jätteintressanta!
Alla människor som har levat har en egen historia, och det är så spännande att få en liten inblick i deras liv, vare sig det är bönder eller adel.
 
Jo, det är nog därför jag forskar. På grund av samlandet och nyfikenheten. Och dessutom kommer man i kontakt med många trevliga människor!
/Elenor

[Anton Stigsjö]

Ett scenario:
samtliga kyrkoböcker i Sverige har införts i ett nationellt register. Så småningom ingår även den mesta information från skattemyndigheterna, mantalslängder och domböcker m m i detta. Någon konstruerar ett program där man kan fylla i sitt personnummer och viss information om hur man vill ha sin antavla utformad. Därpå ritar programmet ut antavlan så långt som går med så mycket information som man har valt att ha med. Allt detta ligger uppe på webben, så det är möjligt för var och en att ladda ner sin släkt.
 
Är detta en dröm eller mardröm?

[Johan R:son Sjöberg]

Genealogin är allt en lustig vetenskap -
det är den enda vetenskap där forskarna oroar sig över att forskningen kommer att bli färdig.
 
Färdig blir forskningen aldrig, även om scenariot ovan skulle genomföras.

[Anton ovan]

Sant är att genealogi är en lustig vetenskap. Det är särdeles meningslös, likväl läggs så många timmar ner på den i alla Sveriges hörn att det är skrämmande. Varför inte börja forska om något användbart som ny teknologi för att förbättra samhälle och miljö? JO, det är inte lika kul. Även om resultatet är bättre är vägen mindre angenäm. Det är det jag menar med att vägen är huvudsaken inom släktforskningen.
 
Men jag kan även ha förståelse för de som upplever scenariot som en dröm, särskilt de som aldrig själva forskat (läs som det står).

[Anders Berglund (Andersb)]

Kul att se att vi är fler som tänker i samma banor kring den här paradoxen! För tre år sedan pågick en liten debatt som hette Målet eller vägen? under denna avdelning (Ordet är fritt!). Den som vill kan väl kika på inläggen där också.
 
Hälsningar,
Anders Berglund

[Ann-Mari Östberg (Annmari)]

Läsa böcker är också ganska meningslöst, för det finns det många andra som gör eller
 
Hälsningar
från
Ann-Mari  
Just hemkommen från Bokmässan i Sollentuna

[Isa Kilsbo]

Läsa böcker kan aldrig vara meningslöst!
 
Eller är det så att många andra talar om för dig att du finner just det du vill veta i det som dom har läst? Det tror jag inte på!
 
Hur vet du att de har läst just de böcker som innehåller uppgifter som du är intresserad av?

[Mikael Persson]

Isas inlägg bevisar i viss mån sig självt: Jag uppfattade Ann-Maris inlägg som ironiserande. Så för min del hade det inte varit tillräckligt med Isas uppfattning om det, utan jag behövde läsa det själv!
 
MVH
Mikael

[Torbjörn Norman]

Läsa böcker är ett samspel mellan författaren och läsaren. Detta gäller i lika hög grad när det gäller släkt och bygdeforskning. Visst kan det vara bra med ett register. Men det är först när jag själv läser t ex domboken som jag får fram det jag helst vill veta. Vi läser och tolkar källorna på så många olika sätt, vi har olika bakgrund och referensramar och det är därför som källhänvisningarna är så oerhört viktiga.

[Ulla Lundell]

Hej jag släktforskar för att det är roligt. Hälsningar Ulla Lundell

[Ann-Mari Östberg (Annmari)]

Hej Isa och andra !
 
Jo jag försökte var ironisk mot dem som anser att genealogi är en särdeles meningslös vetenskap.
 
Jag ÄLSKAR  släktforskning.
 
Hälsningar
Ann-Mari

[Anton Stigsjö]

Min forskning hittills sträcker sig tillbaks till i genomsnitt personer födda första halvan av 1600-talet, om man räknar bort min morfars sida, men i hänsyn till kommande släktforskningsvilliga generationer har jag beslutat att aldrig offentliggöra merparten av resultaten utan istället göra mig av med alltihop vid lämpligt tillfälle så att även mina barn eller barnbarn, eller åtminstone syskonbarn kan få samma nöje som jag har haft. Just nu går jag in för att ställa om mig till icke-stäktforskare, något tämligen plågsamt men i princip nödvändigt.
 
Jag älskar också genealogin, men hävdar obstinat att det ändå är en meningslös vetenskap.

[Torsten Berglund]

Anton!
Att kalla genealogi för meningslös vetenskap är väl ändå förhastat. Att du upplever ditt eget släktletande som en meningslös sysselsättning må vara hänt - det är ju din högst personliga inställning till din egen hobby. Emellertid bör beaktas att genealogi är en historisk hjälpvetenskap och som sådan har den givetvis mening och funktion, exempelvis för att förstå sociala och politiska nätverk mellan individer och släkter. Även som hjälpvetenskap inom den medicinska genetiska forskningen om sjukdomars ärftlighet har genealogin en viktig och meningsfull funktion, för att nämna ännu ett exempel på genealogi i ett vetenskapligt sammanhang.

[Berit Eriksson]

Hej!
Jag släktforskar för att jag mår så otroligt bra av att känna mig som en länk i ett historiskt skeende och för att mina efterkommande skall få chans att känna detsamma och lockas till att forska ännu mer bland rötterna. Att t ex upptäcka hur mycket slumpen har att betyda för ens egen existens ökar lusten att lämna något efter sig, när man nu fick chansen. Hade inte morfars far gjort konkurs och förlorat gården hade morfar inte flyttat till Stockholm och träffat mormor och då hade jag överhuvudtaget inte fötts. Så jag kan knappast tycka det var synd att det hände.
Mvh Berit

[Björn Pilström]

Jag är tillräckligt säker på min egen ofullkomlighet inom släktforskningen för att inte ha för avsikt att radera allt material jag samlat ihop genom åren (och förhoppningsvis får fortsätta att samla i några år till). Jag tror nämligen att det är tillräckligt fullt med fel, ofullkomligheter och frågetecken för att hålla mina efterlevande fullt sysselsatta under sina ev. släkt- och hembygdsforskarliv. Det finns ju dessutom inget som hindrar att man töjer på gränserna för sin forskning, t.ex. till att identifiera alla ättlingar till en godtycklig förfader istället för sina egna anor. Det brukar snabbt bli så ohanterligt att även de mest inbitna får ge upp. Se där - det blir aldrig färdigforskat!