Äldre inlägg (arkiv) till 2004-08-31

[Essan Gradhman]

Ingegärd!
Inlägget var riktat till Anita som ett svar på hennes påståenden!  
Inte till dig!
Angående proffs på släktforskning har jag inte påstått att JAG är det!
Däremot påstår jag att Elisabeth är det!
 
Ni alla som nu klankar på mig - har ni egentligen läst Elisabeths  
och mina inlägg ordentligt?
 
Ang.  så står han där för att poängtera att jag skrattar åt ett påstående!

[Essan Gradhman]

Ingegärd !
Henrik! Du har många kloka funderingar kring källhänvisningar och vad de ska användas till.
Men när jag, Essan Gradhman,säger samma sak då ska det kritiseras - orsak?  
 
Det är oftast samma grupp av människor som gaddar ihop sig
och kritiserar MIG!  
Varför kritiseras inte den som utfärdat reglerna för Anbytarforum?
Varför kritiseras inte Elisabeth Thorsell?
Det är ganska genomskinligt det här!
Lägg av!!
 

[Lena Persson]

Hej, en liten fundering från mig:
Det är en väldig skillnad på hur viktigt det är med källhänvisningar beronde på OM UPPGIFTERNA BARA ÄR FÖR EGEN DEL eller OM DU SKA VISA UPP DEM FÖR ANDRA!
Så Anita, vad jag tycker är att det är helt OK att din egen forskning saknar källhänvisningar så länge du själv är nöjd, men man ska vara medveten om att alla uppgifter som man fått av andra och inte själv har kontrollerat/kan kontrollera, borde räknas som osäkra.
Jag tycker att det är så självklart att födelsedatum kommer från fb,dödsdatum kommer från db o.s.v. så jag antecknar istället UNDANTAGEN (t.ex. finns ej i fb).  
Men samtidigt erkänner jag att det har hänt att jag slarvat och angivit en man som född 1695-12-10 fast det inte har funnits någon fb för denna tid, utan datumet bara är framräknat från db. Detta ångrar jag nu.
 
Med vänlig hälsning och hopp om att vi kan lära både av varandras goda exempel OCH våra misstag,
Lena P (varken nybörjare eller expert)

[Kjell Johansson]

Rune Edströms inlägg här ovan instämmer jag helt med.

[Essan Gradhman]

Verkligen tråkigt att så många icke läskunniga blandar sig i diskussionen!
 
Kan DU läsa, så läs mitt inlägg; måndag den 30 aug 2004 kl. 09.54:  
Jag säger ju precis samma sak som Henrik!  
 
Varför gaddar ni inte ihop er emot Henrik?     -emot Elisabeth? - den som bestämt reglerna på forumet?
Det hela är SJUKT....

[Anita Berglund Eriksson]

Hej och hå, vad roligt det verkar vara i den här diskussionen!  
 
Tack i alla fall för alla kloka inlägg! Jag läser och lär...
 
Henriks funderingar om vad som är viktigt i källanvisningar var kloka. Det är så jag känner det och det är så jag har gjort till stora delar i min släktforskning. Jag har som regel (hitintills) inte brytt mig om att ange volymer och sidohänvisningar till microkort (födelse- död-och vigselböcker, Hfl) även om jag många gånger ångrat detta, när jag har haft svårt att hitta uppgiften igen. De källangivelser jag har infört är i första hand de som jag hittat via Riksarkiv, Landsarkiv och andra arkiv. Även de privata källor som jag fått uppgifter av, har jag angett, när jag inte har kollat dem själv.
 
Som jag tidigare skrev har jag haft, och fortfarande har hoppas jag, släktforskningen som en jätterolig fritidshobby, och jag har inte sett det som ett arbete som ska göras med vetenskaplig exakthet. När det gäller ett vetenskapligt arbete är jag väl medveten om vad som gäller när det käller källor och litteraturhänvisningar, men jag har (hitintills) inte sett släktforskningen på det sättet. Den vetenskapliga släktforskningen trodde jag tidigare var förbehållen de släktforskare som i sitt arbete måste ange exakta källor. Detsamma gäller även i Anbytarforum (som jag förstår Elisabeth menade) Vill man trots det delge en uppgift i Anbytarforum utan källangivelse, är det ju rätt naturligt att man skriver det. Det kan ju vara ett riktigt spår trots avsaknad av källa!  
 
Jag inser att uppgifter måste kontrolleras, men av de släktforskare som jag har varit i kontakt med när det gäller mina anor, har jag haft stort förtroende. Skulle en uppgift vara fel, so what? min forskning ska inte upp i någon disputation....
 
Detsamma gäller min hemsida. Jag kommer att tydligare skriva in vad som gäller när det gäller källangivelser till mina antavlor. Förhoppningsvis kommer de som är intresserade av min forskning ta kontakt med mig för ev. källangivelser eller kontrollera uppgifterna själva.
 
När jag blir gammal och glad pensionär  ska jag förhoppningsvis ta itu med att gå igenom hela mitt arbete igen och försöka skriva in och ev. korrigera de uppgifter som jag inte hunnit med eller orkat kolla.

[Essan Gradhman]

På grund av att jag även skriver som freelance journalist är jag van  
att skriva rakt på sak, utan krusiduller.  
 
Tål ni inte att man är rak, ärlig här?  
 
Måste det gullas här?
Måste jag bjuda hem er för att mina ord inte ska misstolkas?
Måste jag fjäska?
 
Redan när jag var liten fick jag lära mig att;
Ärllighet varar längst!
 
Men tydligen inte här!
 

[Carl Szabad (Carl)]

Eva pekar på ett problem som inte är lätt att förklara bara genom en källhänvisning. Ska det ske helt korrekt behövs en hel utredning som källa för att förklara vilken Erik Eriksson som man är säker på ska avses.
 
Men ett enkelt f, v eller d som jag brukar använda när jag hittat en uppgift på rätt ställe i de relevanta ministerialböckerna ger ändå en fingervisning om att dessa är kollade. Och det räcker bra för mig så länge uppgifterna står i den bok man förväntar sig och den är förd i kronologisk ordning.

[Essan Gradhman]

Trots att jag betalat året ut för Rötters Vänner lämnar jag forumet nu.
Jag har fått mer än nog!
Så fort vissa ser mitt namn vänder dom till mina ord och beskyller mig  
för än det ena än det andra.
Jag har tidigare inte trott särskilt mycket på mobbing bland vuxna,  
men det har jag lärt mig är fel.  
Vissa, mobbas ständigt här på forumet och jag vet att en del lämnat forumet pga det.  
 
Så att försöka få forumet till ett forum för ALLA är misslyckat, så länge vissa beter sig på detta sätt!
Skamligt är det, men som sagt, nu sk---- jag i det.
 
Hälsningar Essan

[Anders Ryberg]

Jag håller nog med Carl, så länge man har att göra med något så när ordnade ministralböcker och uppgifter som befinner sig där man kan förvänta sig (dvs att en död 1719 faktiskt står uppskriven 1719, och att det är lätt att hitta var döda 1719 finns i ministralboken, och det är i rätt ministralbok) så räcker f, v och d rätt bra som källhänvisning. Har jag däremot hittat dödsdatum i en avkortningslängd så får jag ange detta...

[Sari Wilhelmsson]

Jag kan bara inte begripa var detta ordet pekpinnar kommer ifrån och vad det överhuvudtaget har i forumet att göra.
Men låt mig komma med en riktig pekpinne... i reglerna för anbytarforum står uttryckligen:  
När du skriver inlägg ska du alltid uppträda artigt och vänligt. Oförskämdheter, förolämpningar och personangrepp hör inte hemma i Anbytarforum. Även om du inte delar en skribents åsikter och idéer ska du alltid visa hänsyn och respekt. På så vis skapar vi en trevlig atmosfär i Anbytarforum. Inlägg som bryter mot Anbytarforums netikett kan tas bort av redaktionen.  
Elisabeth berättar om ordningsreglerna i sitt första inlägg, men sedan ger hon även goda råd till varför och hur dessa kan utformas. Detta är en pekpinne, eller??? Sedan håller Essan med... ytterligare en pekpinne...eller? Goda råd ska inte förkastas tycker jag. Och alla behöver inte tycka lika.
Men varför har inte Essan rätt till sina åsikter här på forumet?
 
MvH Sari

[Henrik Mosén]

Jag vill bara säga att jag mycket väl skulle kunna tänka mig att skriva f, v och d för att visa att jag kollat en uppgift i nämnda längder som flera här ovanför angett som sitt sätt att källhänvisa. Ett sätt som många som använder Holger för övrigt använt sig av misstänker jag, då man där inte kunnat lägga in källhänvisningen direkt på den notis man skrivit antar jag (i alla fall har det inte synts på översikten).
 
Jag menar bara att för egen del så känns det meningslöst då jag ALLTID kollat uppgiften i lämplig längd om uppgiften står utan källhänvisning. En generell deklaration om att så är fallet för alla mina dylika uppgifter borde väl räcka även för den mest källhänvisningsinriktade. Eller? Om andra sedan sprider mina uppgifter vidare så hoppas jag att de hänvisar till mig och inte till den längd jag uppgett att uppgiften står att finna i - såvida de inte kontrollerat uppgiften, då jag kan stå ut med att det inte hänvisas till mig också (även om det vore trevligt).
 
Mvh, Henrik

[Rune Edström (Rune)]

Essan har samma rätt som andra att lägga in sitt tyckande här.
Hon säger att hon skriver rakt på sak. Då borde hon ge andra samma rätt i sina inlägg, utan att anse sig mobbad.  
rune

[Karl Göran Eriksson]

En viktig aspekt av källhänvisningarna är deras utformning. Om källan anges så exakt som möjligt är det väl mer sannolikt att forskare ger sig i kast med att kontrollera den. Det tror jag de flesta anser vara önskvärt ur kvalitetssynpunkt. Det blir också mer liv i forskningen och den drivs framåt. Det bör alltså vara så enkelt och lätt som möjligt: Ta fram boken (skriften) - slå upp angiven sida - läs och se om det som hävdas stämmer.  
Ofta är det dock inte ens möjligt med kontroll. Ger man sig ut på nätet kan man finna åtskilliga släktforskarsajter med källor typ: Namnet på det landsarkiv man bevistat, Dombok för åren 1743-1748, Sockenkrönika för NN socken (utan sidangivelser) etc.  Den sortens källförteckningar kan möjligen ge författaren en känsla av vederhäftighet, men för läsaren är de i stort sett värdelösa.
Beträffande angivelser av typen f (=födelsebok) och liknande har jag till nöds kunnat acceptera dem tidigare. Ett problem är dock att t.ex. vid kontroll av dödboken, man först måste ta reda på om den för tidsepoken och församlingen ifråga utgör en egen volym eller ingår i en annan. Utan omvägen över kyrkoarkivsförteckningen löser man alltså inte den uppgiften.
 
Allvarligare är att det är för lätt att enbart hänvisa till födelseboken. I en av förbundets databaser under uppbyggnad, Emigrantforum, har jag sett den typen av källor med helt felaktiga uppgifter. I ett fall var uppgifterna så avvikande att jag drog slutsatsen att uppgiftslämnaren inte kan ha varit i närheten av någon födelsebok. Ställde man krav på exaktare källa skulle med säkerhet kvalit?n öka.
 
Därmed kommer jag in på ett problem som huvudsakligen uppstått först i samband med användandet av datorer och internet. Generellt tror jag att de flesta släktforskare tagit till sig hur viktigt det är med källredovisningar. Däremot är jag tveksam om förbundet helt lyckats med att föra ut vad är frågan om. Källa är ju inte enbart ett fält i släktforskningsprogrammet som ska fyllas i bara för att det finns där.  
Det är uppenbart att datafiler i stora mängder skickas mellan forskare. Källhänvisningarna åker väl med av bara farten. Även på nätet finns det utredningar med källredovisningar som säkert klipps ut och klistras in.
Jag tror det är utomordentligt viktigt att betona att källor man fått, ärft eller på annat sätt fått om händer, dem kan man aldrig utge för att vara ens egna. Redovisar man en källa (utan förbehåll) är det indirekt en intygan om att man sett den med egna ögon.
Bl.a. genom förbundets och cirkelledares bildningsarbete är det angeläget att detta blir allmän insikt bland släktforskare. I motsatt fall blir det ju inte självklart att en källhänvisning på Anbytarforum i sig borgar för bättre kvalitet.

[Anders Ellerstrand]

Pekpinnar var det nog jag som började diskutera...
 
- För mig är det goda råd när jag berättar om hur jag själv gör (om jag tycker det är bra...).
 
- En pekpinne är det när jag talar om för andra hur de SKA göra. (Jag har aldrig påstått att Essan ger pekpinnar.)
 
När det gäller reglerna i anbytarforum skall de naturligtvis följas, men jag tycker inte att en uppgift - utan källa - på någon hemsida är värdelös. Jag kan välja att ta den, och ange vart jag hittat den. Men framförallt är det ju betydligt enklare att kontrollera en annans uppgift än att leta blint.
 
När det sedan gäller den intressanta frågan om hur man anger källor har jag provat det mesta... Att bara ange t.ex Hfl tyckte jag räckte, men har upptäckt hur ofta jag vill gå tillbaka och kontrollera - så numera försöker jag ange så noga jag kan - volym, sida, GID...
 
Mina källor i Disgen är alltså ett gytter av olika system.
 
Tänk om jag läst alla goda RÅD innan jag började...

[Sari Wilhelmsson]

Men du måste erkänna Rune att hon är väldigt hårt ansatt på grund av sitt tyckande, jag kan se vad hon vill säga i sina inlägg oavsett om dom är raka eller ej, alla gör tyvärr inte det.  Hon får dessvärre en del kommentarer angående hennes personlighet vilket jag tycker strider just mot forumets regler. Essan må ha' spunk med hon är inte gjord av stål.
 
Sedan vill jag säga att jag släktforskar för mitt nöjes skull, för spänningen/kicken av vad jag kan hitta i källorna om mina anor. Källhänvisningar anser jag vara en bit av forskningen...och för min del känns den nödvändig och viktig. Där går mina och Anitas åsikter isär, jag menar jag håller inte med henne och det tycker jag är helt OK. That's life. Därmed inte sagt att jag har rätt. Och jag tycker faktiskt inte att din släktforskning är bortkastad Anita och det tycker nog ingen annan heller. Du har säkert haft mycken glädje under åren som du forskat. Förhoppningsvis har du det även i framtiden.
 
MvH Sari

[Annki Roos]

Släktforska och ha kul, det är väl ändå det som gäller. Var och en gör som den vill. Man lär sig under tiden och av misstagen. Alla bör väl få uttrycka sina åsikter, men då får man nog vara beredd på att alla inte tycker lika. Det vore ju bra tråkigt om så vore. Det som är viktigt är att man respekterar varandras åsikter.  
Annki

[Jan Jutefors]

Angående källhänvisningar, så har jag ganska noggranna sådana till varje uppgift. Jag tar inte in något i min forskning som inte jag själv har kontrollerat, men jag skulle aldrig drömma om att lämna ut mina källangivelser utan vidare.
Har jag lämnat ifrån mig en forskning på något sätt, så anser jag att JAG är källan. Vill någon veta min källa så får man göra det omaket att kontakta mig först.

[Kristina Gunnarsdotter]

Den som skriker så utropstecknen står som spön (pekpinnar?) i backen uppfattas lätt som argsint...

[Stefan Simander]

Hej Jan Jutefors! Du skriver men jag skulle aldrig drömma om att lämna ut mina källangivelser utan vidare.
Varför då? Meningen med källangivelser är ju att såväl man själv som andra som tar del av uppgifterna ska veta var de kommer ifrån och ha möjlighet att ta del av ursprungskällan.
Eller avser du möjligen journalistisk verksamhet? Där ju källor inte får efterforskas!
 
För övrigt så märker jag på de kurser jag leder hur viktigt det är för nybörjaren att så noga som möjligt notera vilken bok den är inne i, för att senare kunna gå tillbaka och kolla upp uppgifterna, samt fortsätta därifrån. Jag rekommenderar då t ex C:4 1780-1820 och AI:18 1818-1888 samt sida och/eller mikrokortsnummer t ex kort 4/7. Då går det lite lättare, men de flesta missar detta i början för att det ska gå fortare och sedan slutar det oftast med att de tappar bort sig och att genvägen blev senvägen.
Något som jag som självlärd inte upptäckte meddetsamma...
Därmed inte sagt att man ska döda någons glädje genom att tvinga någon att skriva på detta sätt eller förbjuda någon att gå vidare utan att ha gjort det, men som sagt ett gott råd skadar inte att följa heller.

[Stefan Simander]

Till Anders Ellerstrand! Allt går väl an, så länge möblerna står i grannens trädgård, men om det bjuds in gäster som får fula svårborttagna fläckar och skador pga dåligt skötta möbler eller dessa säljs vidare under falsk varudeklaration, så uppstår genast problem som angår andra, eller hur?

[Anita Berglund Eriksson]

Som sagt, jag läser alla kloka inlägg och läääär!
 
Anders! Din inställning och dina synpunkter stämmer mycket bra med mina. Ack, vad man önskar att man tagit alla råd ad notam i början av sin forskning! (pekpinnarna blir jag bara förbaskad på...)
 
Sari! Jag tror inte att vi har så skilda åsikter egentligen när det gäller vikten av källhänvisningar. Problemet är att jag slarvade med det när jag började släktforska och just nu känns det som ett oöverstigligt arbete (och tråkigt!) att gå igenom allt igen, för att skriva in källorna på varje ana av alla de ca 3000 som finns i mina två släktforskningsprogram. Jag vill ju hellre fortsätta med att skriva om personöden och bygdehistoria som jag just nu finner intressantast!  
 
Men....jag kommer allteftersom att skriva in källorna, och då även komplettera med volym och sida. Men det får ta den tid det tar; just nu finns annat jag prioriterar.

[Rune Edström (Rune)]

Hej  
Sari
Att Essan blir hårt, mycke hårt ansatt håller jag med om. Kanske har att göra med hur saken framförs. Om Elisabeth eller Henrik framför ett råd om källor känns det som du bör, när man läser det. När Essan säger samma sak med sina ord känns det som du skall, göra si och så för att bli godkänd. Kanske bara min känsla som spelar ett spratt.
 
Anders
Vad trevligt att se att man inte är ensam, om bekymmret med hur man anger källorna. Holger har ju ca 15 tecken för hela notisen, så det är bara fri text som gäller. Å går det sakta med skrivningen, så tar det lång tid. Har också ett lapptäcke som ändrats då man sett en källangivelse hos någon annan, som man ser nog måste vara med. Men nu tror jag det håller på duga.
mvh
rune

[Anders Ryberg]

Även om jag i mina anteckningar för in Meddelat av Pelle Svanslös på Anbytarforum-Landskap-Uppland-Socknar-Uppsala 7/8 2004 19:53 så vill jag ha Pelles källhänvisning för att kunna bedömma om hans uppgifter är rimliga, och för att vid behov kunna kontrollera källan själv. Oavsett hur duktigt en släktforskare är, anger hon inte källan för sina uppgifter så är de mer eller mindre utan värde. (Om en person däremot öppet deklarerar att hon inte har antecknat källorna så kan man använda dess uppgifter till en sak, nämligen som ledtråd/utgångspunkt vid eget letande.)

[Anders Ellerstrand]

Stefan!
 
Jo, jag har varit inne på det tidigare - om man utfärdar garantier bör man kunna stå för dem.  
 
Det viktigaste jag vill ha sagt med pekpinnen är att jag tycker att man måste förstå att alla inte släktforskar på samma sätt, med samma mål eller med samma krav. Jag tycker det är i sin ordning.
 
Sedan är jag inne på Jan Jutefors linje. Jag skyltar inte med mina källor. Den som vill veta vilka källor jag har får däremot gärna fråga.
 
Självklart bör man dock redovisa källor om anbytesforums regler kräver det, men på min hemsida framgår inte vilka olika källor som använts. Jag utfärdar inga garantier för de uppgifter jag publicerar. Om jag kan tänka mig att blanda teorier med bekräftade uppgifter på min hemsida så tycker jag det är min ensak.
 
Accepterar man inte det får man låta bli att titta på min sida...
 
(Skulle jag ha dåliga utemöbler så varnar jag mina gäster för att sitta på dem...)

[Anita Berglund Eriksson]

Anders R! Okey, uppgifterna är värdelösa för dig men inte för mig....Där tror jag skillnaden är mellan den vetenskapliga forskningen och den som inte görs med största möjliga vetenskapliga bevisföring. Jag menar inte slarvigt utfört, men alla släktforskare behärskar och vill inte forska med en doktorands höga krav på exakta källangivelser. Då förlorar många fritids-släktforskare sin lust och glädje att leta sina rötter om kraven på källangivelser blir viktigare än själva lusten att forska.  
 
Det är svårt det här; att kombinera och behålla glädjen och lusten att släktforska och samtidigt försöka göra arbetet så seriöst som möjligt med kraven att föra in alla källor så exakt som möjligt.  
 
Jag tror också att vi alla är medvetna om vikten att skriva in källor, men jag vill att alla, även nybörjare, ska kunna uppleva glädjen och lusten av att söka och finna sina rötter med rimliga krav vad som bör anges. Alla är inte doktorander.
 
Mvh Anita

[Per-Åke Svensson]

En enkel fråga: Är inte själva grundid?n med Anbytarforum att släktforskare ömsesidigt - ömsesidigt - skall hjälpa varandra framåt i sin forskning?
 
Om svaret på den frågan är ja, så har jag svårt för att förstå varför man skall hålla inne med sina källor. Är det muntlig tradition inom familjen - och det är moster som berättat -  så säg det, är det en kyrkobok så säg vilken och var, är det ett medeltida pergament så säg vilket, osv. Då kan ju en läsare alltid själv bedöma vilken tilltro han eller hon vill sätta till uppgiften och använda den därefter.  
 
Ibland är det naturligtvis så att det inte går att ange en enkel referens, utan frågan kräver en mera omfattande diskussion, men det går ju också att säga, och vid behov kan man ju genomföra den. Syftet måste ju vara att förenkla för varandra. Dessutom vinner man ju att man får uppgiften granskad och ifrågasatt, och därmed blir den förhoppningsvis tillförlitligare.  
 
Är det en alltför idealistisk attityd?

[Eva Dahlberg]

Anita, varför komma med doktorand-pratet bara för att källhänvisningar kommer på tal? Jag tycker det är att förklena det som släktforskare som amatörer som du och jag gör. Jag - och t.ex. Essan och Sari - väljer en väg och du (& Anders E) en annan. Jag gör det för att jag vill veta att jag kan stå för mina uppgifter, för att jag ska kunna återfinna dem. Jag tror faktiskt man kan känna glädje i släktforskningen även om man får veta att man ska skriva ner källorna och anteckna dem ganska noggrant, du verkar vilja få fram en motsättning där.
 
Om det är lösa teorier ska det framgå även på hemsidan, och helst inte djupt begravt i en fotnot. Som jag skrev innan, om uppgifterna kommer från en databas som har mängder av fel så vill jag veta det. Är det avskrifter eller inte som använts? Det finns de som tvivlar på sin egen forskning när den inte stämmer med det som är publicerat på Internet eller på en cd - för att de tror på de lösa teorier som någon presenterat eller rena skära felläsningar i kyrkböckerna.  
 
Jag tycker det är synd att ni ska komma med tillmälen (i brist på bättre ord) om de som försöker jobba för en högre kvalitet i den släktforskning som publiceras - oavsett form - vi kanske kommer med pekpinnar/goda råd (jag tycker P-Å Svensson uttryckte det bra i inlägget den 30 aug ca 8.19!) men vi har inte kallat er slarviga eller dylikt eller forskningen undermålig. Att uppgifterna är mer eller mindre värdelösa om det inte finns någon uppgift om varifrån de är hämtade är ju för att de fungerar dåligt som vägvisare för en annan forskare. Hur ska jag veta var jag ska börja leta?  
 
Det är lättare att låta saker bli rätt från början än att rätta felaktigheter - egna eller andras - men efterklok i sitt eget arbete kan man ju alltid vara, det är nog få som gjort tillräckligt från början.
 
Hälsningar,
Eva
 
PS. Jag anser inte heller att någon, allra minst jag själv, gör rätt hela tiden heller. Jag anser däremot att det är viktigt när jag slår upp saker eller anger saker ur min egen forskning på Anbytarforum att ange så noggrant som möjligt varifrån de kommer - så att den jag hjälper ska kunna kontrollera upgiften om han eller hon vill. Ibland skrivs här in saker som inte stämmer med t.ex. kyrkobok och då är det ju viktigt att kunna se varför uppgifterna är motstridiga. Är det från en avskrift? Är det jag som skrivit fel? Står det olika i hfl och fb?

[Anita Berglund Eriksson]

Eva! Jag ska försöka svara kortfattat inan jag rusar till jobbet!
 
Om du uppfattar mitt inlägg som tillmäle, Eva, så är det helt missuppfattat. Jag ser absolut ingen motsättning mellan den vetenskapliga forskningen och den forskning som t.ex. jag som amatör eller fritidsforskare utför. Tvärtom! Den vetenskapligt noggranna släktforskningen berikar och hjälper mig och (och andra) otroligt mycket! Jag eftersträvar också personligen en större noggrannhet när det gäller att skriva in exakta källangivelser.  
 
Jag uppfattade Anders R. kommentar att all släktforskning utan källangivelser är helt värdelös, och det är där som jag inte förstår poängen! Den åsikten har ju också uttryckts av andra och då reagerar jag lite snett...
 
När det gäller antavlor på hemsidor hoppas jag att det är så, att alla som är intresserad av någon ana tar kontakt med den som har hemsidan för att få källangivelsen. Om den nu inte finns med i antavlan förstås.

[Anders Ryberg]

Anita
Vad jag menade var INTE att släktforskning utan källhänvisningar är värdelös, under förutsättning att man vet med sig att man kollat sina källor. Vad jag menar är att uppgifter som man lämnar till andra är av mycket begränsat värde, annat än som uppslagsändar, om de saknar källor. Vad jag reagerade på var jan Jutefors inlägg om att han inte kunde drömma om att ange källor. Alltså. Din forskning är säkert bra, men jag skulle, om jag hade gemensamma släktingar med dig, bara ta in de delar där du har med källa. (I så fall skulle jag ange dig som källa.) Om jag fick material från dig där du rakt på sak angav att du inte antecknat källan (jag har själv en del sådant från min tidiga forskning) så skulle jag leta upp vilka källor du hade till dina uppgifter, och ta in de uppgifterna i min forskning efter hand som jag fick fram källorna...
 
PS
Jag är doktorand, det är möjligt det är därför detta kommer upp ibland när jag uttalar mig. Jag ser dock ingen anledning att skämmas för mitt yrke. Tvärtom så tror jag att att man av detta yrke, precis som i alla andra yrken, kan få en del kunskaper som är nyttiga i ens släktforskning. Likheterna mellan helt olika slags forskning är faktiskt större än man tror.
DS