Klurig fråga! (Skottdagen)

[Anders Nilsson]

Fundera på detta!
 
På söndag firar min kompis äntligen sin 10:e födelsedag. Men hur kan jag ha både fru och barn när han är 2? år äldre än mig!

[Kina Sylejmani]

Eftersom det är skottdagen på söndag och den 29/2 bara återkommer vart fjärde år så kan det bli så...
 
 
/Kina

[Anne-Marie Dufva]

Träffade häromdagen en mycket vital farfar som fyller 20!
M v h Anne-Marie

[Anders Pemer]

Och jag är webmaster för en hockeyklubb där vi har en spelare i A-laget som har sin sjätte födelsedag på söndag.

[Mikael Edberg]

Skottdagen är som Christina skriver den 29/2.
Men räknades inte 24/2 som skottdagen förr?
 
/Mikael

[Anna Bergek]

Jo, men tydligen har almanacksförlagen gjort en kupp, se följande citat från NE.se:  
 
Traditionellt har i Sverige i den gregorianska kalendern skottdagen inskjutits efter 23 februari, varvid namnlängden för de återstående dagarna i februari förskjutits en dag. Fr.o.m. år 2000 har detta ändrats av flertalet almanacksförlag, och skottdagen placerats som 29 februari, varigenom namnlängden kan behållas orubbad
 
/Anna

[Egon Bosved]

Hej Anna!
 
Den här diskussionen kunde lika väl ha platsat under Övriga ämnen/Tideräkning/kalenderns klurigheter.
 
Den som idits ladda ner Nordiska kalendrar kan i hjälpfilen under ord om skottdagen läsa: skottdagen eller dies intercalaris har sedan förjuliansk tid inskjutits omedelbart efter den 23 februari. Namnsdagarna fick då maka på sig perioden 24 till 28. Detta gällde inte minst Mattias som var helgdag till 1773 och således fick flytta från den 24 till den 25 varje skottår liksom de övriga alla dagarna fick ta ett steg framåt.
 
Sedan 2000 faller skottdagen på den 29 februari enligt internationell norm. Normen är införd i Sveriga och Finland. Island införde denna regel redan 1968. Så vitt jag vet har Danmark ännu inte följt.
 
Det är alltså knappast almanacksförlagen som godtyckligt flyttat skottdagen till den 29 februari.  
 
mvh Egon

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Vi kan göra en länk till var på RÖTTER som det står mycket om detta, samt förstås finns möjlighet att ladda ned Egons Nordiska kalender.
Se Tideräkning i gångna tider..

[Per-Åke Svensson]

Frågan här fick mig att söka på dies intercalaris på Internet, och jag fick bland annat då reda på varför skottdagen tidigare var den 24:e och varför man ibland säger 8 dagar när man menar en vecka. Det kan ha allmänt intresse.
 
I den röriga romerska kalender som man använde före den Julianska räknade man inte dagarna från månadens början utan i förhållande till två referensdagar: Kalendae i början på månaden och Idus i mitten på den. (Jämför med hur man gör med romerska siffror: 4 (IV) och 6 (VI) beskrivs i förhållande till 5 (V).) Idus var för det mesta den trettonde dagen i månaden men kunde också vara den femtonde som vi ser det.
 
Det fanns också en dag som kallades Nonae som var den nionde dagen före Idus.
 
När man i sambande med den Julianska kalenderns införande kom underfund med att man behövde en skottdag, så lade man den inte i slutet på februari utan 6 dagar före Kalendae i mars. Man räknade den dagen två gånger.
 
Varför gjorde man det?  
 
Jo, man hade officiella marknadsdagar som kallades Nundinae. Det var sju dagar mellan två på varandra följande Nundinae. Nundinae betyder egentligen nio dagar. Romarna med sitt sätt att räkna lade till den i början och den i slutet på varje sådan period och fick alltså nio, men med vårt sätt att se kom de alltå var åttonde dag, och därifrån kommer vårt uttryck 8 dagar för en vecka. Det används också i Tyskland.
 
Dessa Nundinae fick inte falla på Kalendae i den första månaden på året eller på en en Nonae i någon månad. Då skulle det nämligen bli ett otursår med  missväxt och annat elände. (Man tycks dock ha gjort undantag ibland.)  
 
Att det blev februari berodde på att den månaden åtminstone tidvis betraktats som årets sista.
 
Ganska fascinerande, eller hur? Vill nån läsa mera se  här.
 
Mvh/Per-Åke

[Anna Bergek]

Hej!
 
Jag citerade alltså det som stod på NE:s hemsida. Min något skämtsamma tolkning av citatet ovan (att almanacksförlagen genom en kupp har ändrat dagen) berodde dels på att NE inte nämner ett ord om någon internationell standard, dels på att det enda argument som nämns är att namnlängden kan behållas orubbad, vilket låter som något som främst ligger i förlagens intresse. Någon annan vet kanske mer om var sådana här beslut fattas, om inte av förlagen.

[Per-Åke Svensson]

Flytten av skottdagen från 24 februari till 29 februari, skedde år 2000 sannolikt i samband med de förväntade problemen med datorer detta år, det sk Y2K-problemet. Följande kommentar har jag hittat:
 
The European Union declared that, starting in 2000, 29 February rather than 24 February would be leap day, and the Roman Catholic Church also now uses 29 February as leap day. The only tangible difference is felt in countries which celebrate 'name days'.
 
Exakt vilket EU-dokument som ligger bakom har jag inte hittat, men det kanske någon annan känner till. Uppenbart är som sagt att flytten bara har praktisk  betydelse i länder som firar namnsdagar.
 
Mvh/Per-Åke

[Stefan Simander]

Ur gårdagens Aftonblaska:
 
LÖRDAG 28 FEBRUARI 2004  
 
 
Skottdagen ”fel” för andra gången  
Sverige har envist försökt att hålla emot i snart 500 år, men inför sekelskiftet kom vår slutliga anpassning efter den gregorianska almanackan.  
Något som större delen av västvärlden gjorde för flera hundra år sedan.  
 
--------------------------------------------------------------------------------  
Gregorianska almanackan även i Sverige - efter 500 år  
 
--------------------------------------------------------------------------------  
 
  Till och med 1996 inföll skottdagen den 24 februari, men då bestämde Namnlängdskommitt?n att dagen skulle flyttas till den 29 februari.  
- Fördelen med byte av dag är att namnsdagar inte längre behöver flyttas när det är skottår, säger Karin Wiberg som är redaktör på Almanacksförlaget AB.  
Millennieskiftet 2000 var sålunda första gången Sverige hade en ny skottdag. Kuriosa i sammanhanget är att många tror att när det är skottår och sekelskifte samtidigt så tar skottåret en paus och väntar ytterligare fyra år.  
- När det är sekelskifte och de två första siffrorna är jämt delbara med fyra så blir det skottår även det året. År 2000 var alltså ett skottår och även år 1600, säger Karin Wiberg.  
 
Caesars kalender  
Om inte skottåret funnits hade juli så småningom inträffat mitt i vintern och december hade blivit en sommarmånad. Men anledningen till att skottdagen infördes är inte årstiderna utan Jesus.  
Den västerländska kalendern kommer ursprungligen från Julius Caesar och infördes år 46 f Kr. Julius kalender gick dock en aning för sakta i förhållande till jordens verkliga omloppstid runt solen.  
- Konsekvensen blev att de kristna högtiderna, som till exempel påsken, inte firades på de rätta dagarna. Detta tyckte kyrkan var väldigt upprörande, säger Karl Grandin på Kungliga vetenskapsakademin.  
 
Anpassning  
Det var påven Gregorius XIII som genom en kalenderreform i slutet av 1500-talet försökte ställa tiden rätt. Men trots upprördheten tog det framför allt den protestantiska kyrkan flera hundra år att acceptera faktum. Sverige var ett av de länder som in i de sista vägrade anpassa sig efter den gregorianska kalendern.  
När Sverige väl hoppade på tåget 1753 var vi tvungna att ta bort 12 dagar det året för att det skulle bli rätt. Sedan införde vi skottåret.  
- Varvet runt solen tar lite längre än 365 dagar, knappt ett fjärdedelsdygn mer. Vi kan ju inte ha ett kvartsdygn varje år så därför infördes det en hel dag vart fjärde, säger Karl Grandin.  
Anledningen till att skottdagen tidigare låg den 24 februari är att Julius Caesars almanacka slutade den 23 februari. När man insåg att året ibland behövde en dag till lade man den dagen sist på året - den 24.  
Men från och med millennieskiftet är det alltså Gregorius kalender som gäller. Även i Sverige.  
 
Lena Gunnarsson/TT  
Publicerad: 2004-02-28