Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-22

[Jojje Lintrup]

Tänk dig en vacker och solig sommardag vid en sjö. Kluckande vågor, gassande sol, gungande båtar... Du får så'n lust att ta en gammal roddbåt och ta en sväng ut på sjön, kanske dra en abborre eller två.
Inte helt fel, tänker de flesta, eller hur?
Självklart! Vad mysigt!
Så du tar båten och sticker ut en sväng, njuter av tillvaron, blir lite solbränd på näsan, och nöjer dig med att du fick sitta bakom flötet ett tag utan att få napp.
Men då du kommer iland så väntar hamnkaptenen på dig.
- Har du inget vett i kroppen?! Vet du inte att man bör ha skepparexamen när man ger sig ut på sjön?! Vet du inte att du måste ta med dig sjökorten, flytvästen, nödraketerna, öskaret, loggboken, kompassen, ekolodet och en motor?! Det kan ju gå snett därute!
- Ja men... försöker du.
- Inga men här, och förresten använder du dig av fel utrustning när du metar! Det ska vara kolfiber nuförtiden, och ett mycket mindre flöte!
- Ja, men jag ville bara...
- Nä, det duger inte med din attityd. Du ska göra som jag säger!!!
- Jaja, OK då... svarar du uppgivet, vad kostar kursen till skepparexamen då?
 
Människor har olika ambitioner här i världen. En del nöjer sig med att pröva på, smaka lite på vad liver har att bjuda på, göra sig beroende av vad andra kan hjälpa dem med... Tids nog vaknar intresset för att ta skepparexamen, men tills dess är det väl upp till var och en att ro omkring i den gamla ekan bäst den vill. Eller är det inte så längre?

[Peter Karlsson (Peterk)]

Men en lots är nog aldrig fel; i synnerhet inte när ekan börjat bli tungrodd av all skräpfisk som råkat följa med..

[Anders Ryberg]

Och inte heller kunskaper om elementärt sjövett, så att man inte ror rätt ut i havet utan en aning om hur man skall ta sig in och utan flytväst...

[Jojje Lintrup]

Allting kan ju ses ur olika perspektiv här i världen, och det var just min poäng med inlägget. Man måste få ha valfrihet att se saker ur olika vinklar, och man måste ha rätt att göra saker utan att det dyker upp oförstående hamnkaptener, eller föralldel, rättrogna ortodoxer och skriver Den Enda Sanningen på näsan åt dig...
Låt oss betrakta släktforskningen också som en avkopplande hobby, ett sätt att fylla på de kunskaper vi redan har genom de berättelser vi hört av släktens äldre medlemmar. Det finns inte bara ETT sätt att släktforska, eller ett sätt att färdas till sjöss, eller ett sätt att leva!
Jag måste ändå få fråga; vad i helskotta är det för fel på att fråga sig fram i släktforskningen?! Vad är det som säger att man MÅSTE lära sig paleografi för att få reda på vilka förfäder man har haft?! Vad är det för MORALISKT fel de gör, de som saknar ambitionen att gå till grundkällorna själva? Mister man rätten att intressera sig för sina förfäder om man inte vill lära sig att släktforska själv?!
Eller, så kanske vi borde förbjuda folk från att gå ut i skogen med mindre än att de tar jägarexamen, eller hindra folk från att ta bussen om de inte först tar körkort?!

[Anders Ryberg]

Om man gång på gång ber hamnkaptenen att leta upp en när man rott vilse så får man finna sig i att han förr eller senare börjar prata om fördelen med sjökort, kompass och liknande...
 
Om man ägnar sig åt ansamlande så får man förr eller senare finna sig i att få svaret Leta där själv, då de flesta av oss inte i längden har tid att uppdragsforska åt andra på Anbytarforum.  
 
Eller måste hamnkaptenen gång på gång bogsera in ekan som ros ut på blåsigt hav utan att få berätta om hur man kan ro bättre?
 
Jag hjälper folk här på forumet, men jag har väl rätt att själv avgöra hur jag skall hjälpa till? Och jag har väl också rätt att avgöra när jag skall hälpa till?

[Steve Palmquist]

Bra Jojje!
 
Och Ary avgör naturligtvis själv när han ska svara och hur han ska hjälpa till som alla andra.
 
Ingen tvingar någon att hjälpa, vi är tacksamma för äkta hjälp och korrigeringar (tack Ralf föresten omkring de nya hertigtitlarna i Spanien!) men låt oss slippa för översittar mentaliteten, som då och då florerar på Rötter fortfarande...
 
Cordialmente: Steve en Benalm?dena

[Jojje Lintrup]

Det är naturligtvis så att det finns gränser för allt. Så även för den hjälp man ger de som inte vill ta reda på själv. MEN inte hjälper några moralpredikningar i ämnet, eller pekpinnar i massor...?!
Det är väl för bövelen bara att låta bli att hjälpa den man tycker utnyttjar en, eller?!
Låt de som ror ut i havet göra det bäst de vill, utan att åka ut och bogsera hem dem! De är ju ändå en försvinnande liten del av dem som ror ut i ekor som gör så dumma saker!

[Anders Ryberg]

Jag är väl allt för mycket humanist för att åtminstone inte försöka att övertyga den som vill ro ut i en storm utan flytväst om det olämpliga i detta... Dessutom försöker de ju ofta locka med andra, och tar ibland rentav betalt för roddturen...
 
Och om vi nu är inne på moralpredikningar så har jag svårt att tro att svordomar utanför citat hör hemma på Anbytarforum...

[Annki Roos]

Vem har användt svordomar nu?  
 
Från att vara en solig skön dag när man kände för att ro ut i ekan och fiska lite, blev det en stormig dag utan flytväst. Det var som attan.
 
Jojje har alldeles rätt, tycker jag. Klart man ska få forska som man vill. Man utvecklas ju hela tiden. De allra flesta som ställer frågor, gör ju det när de kört fast. Vill man inte svara så gör man inte det. Det är upp till var och en.  
 
Jag lagar ju mat utan att vara kock. Det går alldeles utmärkt. Lagar bra mat dessutom . Oftast gör jag maten helt på egen hand. Men ibland frågar jag någon som kan bättre. Ibland läser jag i mina receptböcker för att få tips. Funkar alldeles utmärkt. Skulle jag nu vilja fördjupa mig ännu mer i mat, ja då går jag på kurs. Svårare än så är det inte.
 
Annki

[Ingrid Wikberg]

Nämen...herrarna har öppnat ett nytt litet chatrum tror jag    och med anbytarvärdens välsignelse....? OCH väldigt tvetydigt och dubbelbottnat så att vem som helst begriper undertexten.  skrock-skrock-skrock sa tuppen!
 
Hej Steve .... har du fotvandrat i Lauries fotspår?
 
Glad puss i Påsk!
Inkan

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Nej, inget chatrum för allmänna hälsningar med tillbehör -Jag tror 'temat' framgår rätt väl av de inledande inläggen.  
Ämnet har ju många fylliga trådar sedan tidigare, som i sin tur kanske har tydligare rubriceringar. Vi får väl flytta på det om det behövs..
 
-Men inget chat tack, trots den förföriska ingressen från Mora-Jojje.

[Annki Roos]

Inkan, jag fortfarande ingen herre, jag lovar .
 
Annki

[Ingrid Wikberg]

Peter: glädjedödare.............    ja,ja... jag är fortfarande läskunnig.
 
Annki: jag räknade bara herrarna före dig,sorry  
 
inför påsk,Inkan

[Maud Svensson]

Jojje,
tycker du alltså att man inte har något ansvar alls som uppgiftslämnare?  
 
Mycket (det mesta?) av den hjälp som ges här hämtas från andra- och tredjehandskällor: Arkion, cd-skivor, databaser. När jag lämnar sådana uppgifter påpekar jag ofta - men kanske inte tillräckligt ofta - att de är osäkra och måste kontrolleras. Ändå händer det (alltför ofta) att den som fått vad jag betraktar som ett tips att kontrollera redan samma dag kastar in nya frågor om nästa, högst osäkra generation.
 
I den stunden känner jag ett personligt ansvar och det händer att jag påminner om vikten av kontroll. Är det moralpredikan, pekpinne? Förhoppningsvis upplevs det inte så, om personen ifråga är intresserad av att lära sig något lite om släktforskning eller åtminstone att inte skaffa sig fel morfars farfar.
 
Sedan finns det alldeles uppenbart sådana som bara förlitar sig på den 'hjälp' som ges här och inte har en tanke på att ägna sig åt egen forskning. De hamnar mycket snart i osäkra -  ibland i konstaterat fel - släktled. Det är de i sin fulla rätt att göra och jag har sannerligen inga moraliska invändningar mot deras 'forskningsmetod'. Men jag slutar att svara på deras frågor, eftersom jag känner ett  ansvar att inte bidra till en felaktig antavla.
 
Anbytarforum lockar många som bara råkat hitta sidan att ställa en fråga om mormor eller farfar och utifrån svaren genast gå vidare till nästa fråga, och nästa. Jag tycker nog att vi som lämnar uppgifter har ett ansvar att upplysa både om uppgifternas kvalitet och hur man lämpligen går vidare.  
 
I övrigt håller jag med dig - om folk för eget bruk plockar svamp utan svampkunskap eller samlar anor utan släktforskningskunskap, så är det deras ensak. Dock inte om de försöker sälja svampen eller 'forskningen'.

[Jojje Lintrup]

Denna diskussion har sin upprinnelse i den kolumn Eva Dahlberg skrev för några dagar sedan. Om nu någon råkat missa poängen...

[Ingeborg Palmén]

Tack för diskussionen. - Själv tog jag rätt illa vid mig av kolumnen. Samtidigt funderade jag över vad anbytarforum finns till för ? Tydligen inte för folk som jag, som har rätt ont om tid, men gärna vill veta något om sin släkt. Som i så många andra fall tycks här gälla att metoden är viktigare än själva syftemålet.  
Om man tillåts göra ett hopp över rubrikgränserna ett stort tack till Kaj Janzon för hans utläggning om de historiska skolorna, historieskrivning versus historieforskning. Det var belysande för en ren amatör vars huvuduppgift i livet har varit bevisvärdering. Nu förstår jag många diskussioner betydligt bättre.
MVH Ingeborg Palmén (släktsamlare, eventuellt parasit)

[Eva Dahlberg]

Det är lustigt att bara Den Andra Sanningen får finnas - nämligen att det är moraliskt förkastligt att ha synpunkten att vilja få folk att fundera över frågor av den typ jag ställer i den senaste kolumnen. Pekpinnar för att man talar om källor och fel i dem? Pekpinnar för att man nämner kurser och de allra enklaste handböcker?
 
Vem har tid? Vad ska man ha tid till? Lägg märke till att jag inte kallat någon för varken släktsamlare eller parasit. Just bevisvärdering är ju det som mycket av detta handlar om - oavsett om du själv sökt upp källan eller får den presenterad för dig här.
 
Givetvis är inte syftet i mina kolumner att någon ska ta illa vid sig - syftet i denna är snarare att de som i stort sett enbart frågar hellre ska fundera över om de kanske ska åsiktsdeklarera sina frågor Jag är tacksam om någon vill forska på detta åt mig, jag kanske kollar upp det sedan. Visst får alla forska efter bästa förmåga, men jag vill gärna veta vad ni gör med informationen ni får, vilka kollar och vilka tror på det som de får och gissar sig vidare - av tidsbrist, av okunskap eller av andra anledningar? Vilka sprider felaktigheter vidare? Jag tror att okunskapen tyvärr är den största faktorn.
 
Jag anser att de som svarar har ett ansvar, som Maud är inne på, men också de som frågar - men den synpunkten delar inte alla. Många forskare är helt enkelt både obekanta med alla fel som finns i folkräkningarna m.fl. källor inklusive kyrkböcker, men också obekanta med källmaterialet som finns. Varför är det fel att tala om att det finns?
 
Sedan finns det uppenbarligen de som inte utför mycket eget arbete mellan sina frågor på Anbytarforum eller som återkommer ett halvår senare och har inte följt något av de råd de fått för att få veta den uppgift de frågar om (t.ex. en födelseuppgift ur en 1900-talsbok). Och då är det uppenbarligen inte att de har så bråttom att få veta som är problemet. Men det är fritt val att hjälpa, jag väljer själv och andra gör också sina val. Jag hjälper kanske då hellre på annat håll.
 
Jojje har att några gånger sagt till mig att det inte är säkert att folk frågar för att de faktiskt vill lära sig att släktforska. Jag inleder sedan dess ibland mina svar här med just det, om du vill lära dig så gör du så här, vill du inte så kan jag bara hjälpa dig med denna cd-uppslagning. Jag är mycket intresserad av metodfrågorna - och hur vi sprider kunskap - vilket kanske inte är någon hemlighet.  
 
Jag tog i en tråd i januari upp just detta, hur får man de släktforskare som faktiskt vill lära sig komma vidare med den hjälp de får här, att lära sig hitta eller fånga upp kunskapen om källor eller metoder. Inga direkta kommentarer på ämnet kom (men det var lite utanför ämnet där vilket erkännes).
 
Jag förutsätter ändå att många vill veta mera, att låta folk sitta i en eka utan minsta aning om hur och varför de hamnat där och vad de ska göra härnäst ligger inte för mig.
 
Men jag varken ror eller fiskar eller plockar svamp så jag kan inte spinna vidare på dessa liknelser. Men jag går på Friskis & Svettis och vet att man inte cyklar omkring i salen under gympapassen. Alla på ett pass håller inte samma takt eller lyckas få in rätt rörelser på rätt ställe, men de flesta försöker i alla fall. Om någon är i otakt stör mig bara om de springer på mig eller slår till mig, dvs. att jag får lida för det. Sprider man felaktiga uppgifter om mina släktingar, ja jag lider kanske inte fysiskt men jag tycker det är onödigt att göra så eftersom det beror på att man inte följt upp eller kontrollerat uppgifterna (verifierat dem i källorna).
 
Jag noterar att mina liknelser i flera kolumner görs med saker du måste utföra själv i någon mån, men jag tycker visst att man kan få plaska omkring som man vill - men om man vill simma (eller vill lära sig) kan man väl tala om det och om man bara vill plaska så säg det.
 
Anbytarforum med dess samling av stor kunskap, både i bredd och djup i många ämnen, har stora fördelar och utbytet är fantastiskt. Fråga ska man göra - jag ville bara ha ett svar på min fråga ... vad skiljer oss åt?
 
Hälsningar,
Eva

[Maud Svensson]

Eva,
jag förstår att din kolumn provocerat (Jojje) och tagits illa upp (av Ingeborg).  
 
Dina formuleringar är nedlåtande:
? Vet du att det finns kyrkböcker  
? Är det ingen som tipsat dig om en lärobok i släktforskning
? Eller är du bara lat och tycker det är bekvämt om någon annan gör grovjobbet åt dig?
 
Du nämner endast mycket kort det stora problemet med att helt förlita sig på andras uppgifter: risken att hamna alldeles galet i släktleden.  
 
Du fokuserar istället på den okunnighet och/eller lättja som du förmodar är orsaken till att man ställer frågor i Anbytarforum, och anklagar dessutom frågeställarna för att inte själva bidra med uppgifter. Och du berömmer dig av att aldrig låta någon annan hjälpa dig. Om alla hade den inställningen kunde vi lägga ner Anbytarforum.
 
Och ärligt talat: Vilket svar förväntar du dig på din fråga om vad som skiljer dig från dem du kritiserar? Att du är mycket duktigare? Men det har du ju redan själv konstaterat.
 
Att ha förmånen att sprida sina tankar och åsikter i en kolumn i Rötter medför också ett ansvar. Till exempel att inte avskräcka från släktforskning, utan inspirera till egna studier i ämnet. Det senare var alldeles säkert ditt syfte, men du åstadkom snarare det förra.

[Ingrid Wikberg]

Eva D, Ja du det finns många självutnämnda experter..... Känns det bra?  Ibland har en del av oss övriga icke-experter upplevt pekpinnar etc som en von-oben-attityd speciellt när en del åsikter framförs på ett sätt som inte känns positivt eller ens trevligt.
 
Mitt råd: ta ALDRIG för givet att alla andra är okunniga eller idioter!
 
Samt självframhävande luktar lite illa. Jag tvivlar på att du är så duktig som du serverar dig själv. Så din kolumn var inte precis lyckad. Det hade kanske varit bättre att du skrivit den enbart för eget bruk.
 
Jag tvivlar på att den blev en inspirationskälla för någon.
   
Godmorgon,
Inkan

[Ingrid Wikberg]

Tack Maud, Jojje m fl som alltid generöst svarar på frågor här i forumet. I stället för en kolumn med tistlar så önskar jag er och andra goda släktforskare en kolumn med rosor! Många rosor.
 
Inkan

[Anita Berglund Eriksson]

Morrn! I all hast innan jobbet:
 
Den här diskussionen påminner mig lite om källredovisningar som gick i höstas.

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Har mer eller mindre slutat gå genom vad nytt som kommit senast. Till morron måste jag i alla fall kolla vad Eva Dahlberg skrivit, som kan orsaka en sån här diskussion. För AF för övrigt verkar snart ha blivit den allvarliga och seriösa sait, som dom rättrogna önskar.
 
Hennes kolumm är ju en enda stor anklagelseskrift mot nybörjare, som  inte gör som hon tycker man SKA göra.  Pedagogiken lyser med sin frånvaro för att vilja börja leta släkt. Kan ju inte användas för att värva nya medlemmar. Däremot som uppsatt särtryck mota ev besökare.
 
När du lutat dej bekvämt tillbaka i solskenet i din eka Jojje ha inte en metkrok böjd av en knappnål, fastbunden med en björntråd som i sin tur sitter fast i en nyskuren liten björk. Då är det inte godkänt även om du får några små abborrar.  
 
Numer ska sån utrustning vara godkänd.
mvh
rune

[Eva Dahlberg]

Ja jisses, var börjar jag? Det finns andra av mina kolumner som tar upp vilka fel som förekommer och hur galet det kan gå. Andra tar upp vilken nytta man kan ha av Internet eller andra forskare för att komma en bit på vägen. Ur den första kolumnen vill jag dessutom hämta följande: Uppfattar du en ”attityd” kan den vara en del av id?n, så reta inte upp dig! och så kommer alltid någon att uppfatta någonting som aldrig avsetts, tolka in något man aldrig sagt, känna sig utpekad/påhoppad eller försöka läsa något mellan raderna..  
 
Jag frågar givetvis ibland om hjälp jag också, för även orienteraren som inte tävlar kan behöva hjälp med att läsa kartan ibland. Men därifrån till att inte kontrollera det jag får är steget långt, men jag har flockar för forskat och för oforskat. Mycket av min egen forskning förs utanför forumet, jag gör på mitt sätt helt enkelt. Jag står ut med de som frågar sig fram på forumet från socken till socken, jag hoppar ofta över inläggen, men måste jag bli sådan?
 
Jag ska även peka på Jojjes inlägg här - onsdag den 16 mars 2005 kl. 08.55 (tyvärr kan jag inte bokmärka direkt  dit). Både inledningen (om betraktarens öga) och avslutningen (om tolkningsföreträde) samt i mitten bl.a. detta Och att det är fullt acceptabelt att ha olika värderingar inom den ramen, utan att man för den skull ska bli förolämpad offentligt.  
 
Men eftersom jag läser och tolkar hans skrivna ord så missförstår jag säkert vad han menade? Som kolumnist är jag offentlig, liksom när jag gör inlägg på forumet, och det har jag bestämt mig för att ta. Det finns plats för flera sanningar, inte bara det han kallar Den Enda och den som han själv står för, som jag kallar Den Andra.  
 
Men väldigt ofta när man gör avsteg från att stryka alla medhårs och krydda inläggen med  så hettar det till och blir känsligt. Det visas i den diskussion Anita hänvisar till härovan, eller i denna Anbytarforum: Ordet är fritt!: Att efterlysa uppgifter ... eller denna Anbytarforum: Ordet är fritt!: Svar på frågor.  
 
Det jag tycker är så tråkigt är att det förekommer - jag vill inte namnge någon - nybörjare här som får uppfattningen att forska gör man i folkräkningarna, cd-skivor eller i DISBYT, det är ju därifrån alla uppgifter de hittills fått kommer. Ingen nämner ordet kyrkbok till dem. Det finns forskare som säger att de forskat länge som inte känner till kyrkboksstrukturen och kyrkbokföringshistorien i Sverige. Mer än en gång skriver frågaren att han/hon inte kan forska själva för de inte har råd att resa hit eller dit för att titta i arkiven där förfadern bodde.
 
Har jag bidragit till att någon lärt sig något under åren är jag faktiskt nöjd med det, så tack så för mycket för rosorna Ingrid  ledsen att Jantelagen inte haft så stor effekt på mig utan att jag tar åt mig din formulering vid ditt rosutdelande.
 
Hälsningar,
Eva - som tar släktforskningen alltför allvarligt för somliga? Däremot tar jag inte mig själv så allvarligt som ni tycks tro (slutkläm ändrad 07.39 för er som får mejlavisering)

[Anders Ryberg]

Nu är det väl så att jag är långt ifrån ensam om att betrakta Eva som en av de mer kunniga forskarna på detta forum. Jag tillhör faktiskt dem som uppskattar om kunniga personer delar med sig av sin kunskap... Självklart skall man fråga på Anbytarforum om man har problem, men man får acceptera att man får mer fylliga svar än Olof Olsson var född i Byhåla i Storhåla 1899-01-01, svar där man också får tips om hur man kan följa Olof. Och jag svarar rätt ofta att om du läser i den boken/följer honom i den källan så får du veta vad du vill. Sedan är det upp till var och en om de har tillräckligt intresse för att göra det.
 
Jag brukar ofta argumentera för rätten att ha olika åsikter på Anbytarforum och att få framföra dem, vilket bland andra Rune bör ha noterat. Jag kan inte förstå den attityd Jojje har att man inte skall få ge råd om hur det är bättre att göra, för det finns ofta bättre och sämre sätt att göra saker... Och hur många gånger har jag inte fått klagomål när jag framfört att den sekundärkälla någon byggt sin forskning på tyvärr är rätt felrik, och att delar av dess släktträd inte stämmer. Detta oavsett om personens släktträd domineras av adel eller bönder.
 
Jag ser två problem här. Det ena är att den som sprider uppgifter faktiskt har en viss skyldighet att redovisa hur hon hittat dem. Detta innebär att man kan kolla upp om resnemanget verkar stämma och lätt kan följa med i varje led. Det andra är att vi är ett antal deltagare här som både jobbar heltid och (hur otroligt det än kan låta) har andra intressen i livet, och därmed begränsad tid. Då är det klart att vi i första hand väljer att lägga energi på sådana fall där vi kan ha ett tvåvägsutbyte på något sätt. Därmed inte sagt att jag inte väljer att svara på enkla frågor, det är ofta roligt att hjälpa nybörjare, och jag har följt mångas glädjande utveckling här. Nej, vad jag väljer att inte svara på är frågor från forskare som aldrig kommer vidare från de enkla frågorna och som inte verkar bry sig om de tips jag ger i mina svar. Ty det är inte roligt då...
 
Hälsningar  
Anders - som vet att han är dum som tror att man skall kunna motivera ett påstående...

[Ingrid Wikberg]

Nej Du Eva D- här handlar det inte om Jantelagen, så försök inte med att göra en tulipanaros.
 
Din kolumn var inte trevligt skriven. Den är INTE klokt pedagogisk eller generöst formulerad. Den har en otrevlig ton och känns inte välkomnande. Så onödigt. Och det var väl i alla fall inte Ditt uppdrag?  
 
Jag tror inte att t ex nya släktforskare känner sig generöst bemött av Dig -om de läser just denna kolumn med Dina formuleringar: vi är i alla fall vuxna människor och då vill man mötas med respekt.  
Skulle Du använda samma ton inför barn i undervisning -då skulle Du enbart få barnen att känna sig både dumma och skamsna samt okunniga. Studieglädjen och nyfikenheten skulle Du troligen knäcka en hel del.
Här talar jag en hel del av egen kunskap och erfarenhet.
 
Och Du: Rosorna var faktiskt tänkt åt andra.
 
mvh
Inkan

[Jojje Lintrup]

Friskis&Svettis, Eva, det är som att jämföra de olika personligheterna inom den studiecirkeln jag leder, där man får acceptera att man fattar olika fort och ibland inte alls.
Men skulle jag fördöma dem som vill veta mer om sin släkt, men som inte vill släktforska själv? Naturligtvis inte! Det är ju därför många släktforskar - för att presentera sin forskning för sina anhöriga någon gång, utan att DE ska ha behövt lära sig hur man forskar i kyrkböcker. Eller, Eva, hade du tänkt att slänga din forskning i första bästa container, när du blir gammal och vill sluta?
Jag älskar att läsa intressant historia, gärna välformulerad sådan, författad av kunniga historiker som kan sin sak. Se där, massor av kunskap serverad på en silverbricka, och ingen kverulerar över att jag tar del av den utan att vilja gå till historiska originalkällorna! Tvärtom, så kan jag som intresserad ibland få en och annan klapp på axeln av folk som undrar hur det kommer sig att jag känner till saker som de inte känner till.
Men i släktforskningen är det tvärtom. Där förväntas man ha ett slags kall för originalkällorna, ett patos för själva grävandet.
JAG personligen saknar sannerligen inte detta patos, för jag gillar att gräva och läsa kyrkböcker. Jag lär också ut hur man släktforskar i mina studiecirklar, och hoppas med detta att många fler upptäcker hur kul det är. Men jag tar inte för givet att folk som är intresserade av sin släkt, självklart tycker att det är roligt och spännande att släktforka själva! Det vore som att förvänta sig att den som tycker om god mat måste lära sig att laga den själv... eller att den som uppskattar goda viner måste börja med att plocka druvorna och sedan trampa...
Jag har svårt att förstå de ooliiiiiiidligt stora lust som somliga känner för att tala om för andra hur de ska bete sig. Man leder nämligen inte någon rätt genom att slå honom med regelboken i huvudet, eller genom att ständigt och jämt påpeka hur många fel han gör eller hur dum han är.

[Eva Dahlberg]

Nej just det Jojje - du slår din egen regelbok i huvudet på folk i stället ... med samma patos och lust som jag framhåller min åsikt så framhåller du din.  
 
Ingrid, jag tog inte emot rosorna för kolumnen, jag uppfattade att du inte gillade den.
 
Anders, tack! Jag har till och med läst att folk tappat lusten att slå upp i sekundärkällorna bara för att man påpekar att det finns mycket fel i de källor de slår upp i. Skjut pianisten eller lär dig förstå noterna. Då fyller alltså uppslagandet en funktion i sig, ger mer tillfredsställelse till den som slår upp för den goda gärningens skull, än vikten av att ge den du hjälper korrekta uppgifter. Slå upp i cd-skivorna men förstå att det inte är absolut sanna uppgifter du serverar eller gissar dig till, det är på sin höjd ledtrådar. Tala om var de kan hitta uppgifter som bekräftar eller avskriver uppgiften.
 
Någon annan skrev i en diskussion att det är klart man kollar uppgifterna man tar därifrån när jag kritiserade en källa - jaha, varför är hans stora databas fullt av felaktiga, och förmodligen därför fortfarande okontrollerade, uppgifter som kan härledas till denna källa? Skriv i så fall ut att det är okontrollerat (men det var källhänvisningsdiskussionen).  
 
Andra nybörjare slutar forska eller får för sig att de läser fel, för att de misstror sina egna uppgifter när de jämför med databasen som måste vara rätt. Därför måste man veta att det finns annat.
 
Hälsningar,
Eva

[Jojje Lintrup]

Man ska nog inte underskatta nybörjare och tro att de är så lätt att vilseleda... Du, Eva, måste väl ha varit nybörjare nån gång du också, eller har du glömt det?
För övrigt finns det stora grupper människor som inte KAN använda sig av grundkällorna i sin forskning, nämligen dyslektikerna. Ska denna grupp automatiskt uteslutas från att vara intresserade av släktforskning, för att de inte kan läsa gammal skrivstil?

[Ingrid Wikberg]

Jodå Eva -jag förstod nog att du inte plockade rosor för den olyckliga kolumnen.....  
 
Men oj så skicklig Du nu är på att undvika att se kritiskt på Dina egna formuleringar i kolumnen -den som orsakade debatten.
 
OBS ! Jag ifrågasätter inte detta med att lära sig hantverket: Kloka kameler går till källorna  
 
Jag ifrågasätter Ditt sätt att försöka vara  pedagog  på det sätt Du riktade Dina förträffliga kunskaper till oss övriga.  
 
Din kolumn är fortfarande dåligt formulerad. Du inser tydligen inte det själv. Synd -för även den bäste har alltid något att lära av sina misstag.
 
Vårsolen skiner över hufvudstaden  snöblask och taken snart helt snöfria!
Inkan

[Ann-Mari Bäckman]

För mig är släktforskningen precis som Jojje säger en avkopplande hobby. Jag gör detta för mitt höga nöjes skull. Det är inget, som jag tar på blodigt allvar, för jag har upptäckt att de flesta runt omkring mig är totalt ointresserad av vår gemensamma släkt. Den som jag så gärna vill att de skulle ta del av med lika stor liv och lust, som jag gör.
 
Om jag nu vill fylla igen några luckor, som jag har haft på släktträdet, med hjälp av experter eller av de som svarar med hjälp av andras forskning, som finns på CD, ska jag då behöva redovisa att jag kommer inte att kontrollera dina uppgifter, åtminstone inte nu?
 
Jag tycker att vi ska få ställa de frågor vi vill, sedan avgör andra om man vill svara eller inte. Man ska inte behöva några pekpinnar eller bli nedtrampad i skorna, vilket även jag fått känna av.