ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2006-11-02  (läst 2905 gånger)

2006-11-01, 14:44
läst 2905 gånger

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Jojje, en händelse som ser ut som en tanke!? Därmed är vi tillbaka på det ännu inte utpumpade Halloweenspåret!
 
kurbits, annat namn på dels växtsläktet pumpor, dels växtarten pumpa. (Källa: NE)
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2006-11-01, 15:22
Svar #1

Christina Helmby (Sladden)

 
Ett annat namn på Pumpa är Kurbits, det kommer från namnet Cucurbita som är den växtart som pumpor tillhör.
I Sverige började man odla pumpor så sent som på 1700-talet, och då oftast i botaniska trädgårdar.
Och det skulle dröja långt in på 1900-talet innan de började odlas i vanliga trädgårdar.
 
Mvh
Christina H

2006-11-01, 15:46
Svar #2

sladden


2006-11-01, 16:11
Svar #3

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Svenska flaggan är ett svar på Dannebrogen, den danska flaggan, som är en korsfararflagga.

2006-11-01, 17:01
Svar #4

Utloggad Gabriel Wallgren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1054
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 12:06
    • Visa profil
Men den svenska flaggan har i alla fall gett inspiration till Ukrainas flagga...  
 
och Kalle dussin tog med sig de ursvenska köttbullarna hem till Svedala.

2006-11-01, 18:23
Svar #5

Nils Widgren

Att härma och kopiera vanor och traditioner från andra och sedan påstå att det är svenska traditioner, det är nog den enda tradition vi har. Fast troligen har vi snott även den traditionen.  
 
Det finns således inga svenska traditioner. Alltså har vi inte särdeles mycket att värna om heller utan kan därför ganska fritt anamma vilka vanor som helst utan att känna traditionernas tyngd. Det är egentligen en ganska underbar frihetskänsla.

2006-11-01, 20:06
Svar #6

Utloggad Karin Ekeroth

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 674
  • Senast inloggad: 2012-01-29, 22:10
    • Visa profil
När jag bodde i Göteborg i början av 60-talet firade man Gustaf Adolfs-dagen med utkommenderade skolbarn osv. Det är väl svenskt. Ja, inte att fira en person, för det görs världen över, men just GA.
 
På tal om en person, så firar England Guy Fawkes Day nu i början av november -Remember, remember the fifth of November, Gunpowder, treason and plot.....
 
Nej, nu spårar jag ur. Detta kan leda hur långt som helst.

2006-11-01, 20:15
Svar #7

Nils Widgren

Karin> Gustaf Adolfs-dagen? Jag måste vara för ung för den kommer jag inte ihåg. Kanske har vi en klockrent svensk tradition där. Men så var den traditionen inte särskilt livskraftig heller...

2006-11-01, 20:36
Svar #8

Utloggad Mats Ahlgren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4736
  • Senast inloggad: 2023-12-03, 17:58
    • Visa profil
Aldrig hört talas om Gustaf Adolf bakelse? Tradition sedan 1880

2006-11-01, 20:40
Svar #9

Eivor Andersson (Ema)

I Göteborg har man, så länge jag minns, ätit Gustav Adolfsbakelser på Gustaf Adolfsdagen. En liten chokladbit med GA:s profil brukar pryda bakelsen eller bakelset (vet inte vilket som är rätt  ?
Facklor tänds runt statyn och en manskör brukar sjunga något om Sverige fosterland. Innan Sverigedemokraterna fanns, skall väl påpekas.
Så detta måste vara en svensk tradition eller Göteborgsk, Jojje?
 
Jag ger mig inte i första taget  -Eivor

2006-11-01, 20:44
Svar #10

Utloggad Henrik Törnqvist

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 735
  • Senast inloggad: 2011-03-28, 13:54
    • Visa profil
Hur är det med surströmmingen, är det en svensk tradition må tro ?
 
Med vänlig hälsning,
 
Henrik Törnqvist
Örebro

2006-11-01, 20:55
Svar #11

Utloggad Per Schröder

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 414
  • Senast inloggad: 2017-08-21, 00:41
    • Visa profil
Valborgsmässofirandet med brasa, sång m m - är det nåt som har ursprunget i Sverige eller?
 
Och midsommarstängerna, hur är det med dem?

2006-11-01, 21:00
Svar #12

Utloggad Gabriel Wallgren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1054
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 12:06
    • Visa profil
Firandet av Gustaf Adolf den 6 november tror jag är en typisk Götebor(g)sk tradition. När jag som barn flyttade till Göteborg 1976 (från Stockholm) hade jag aldrig hört talas om GA-bakelser, men i Göteborg var det som något man firat sen urminnes tid.  
 
Sedan två år tillbaka håller vi inom familjen dock 6/11 i minnet av en annan anledning (min mor dog mycket hastigt just denna dag).

2006-11-01, 21:25
Svar #13

Utloggad Ann Little

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1252
  • Senast inloggad: 2024-02-23, 20:10
    • Visa profil
Valborgsmässoafton eller Valpurgis Night som det heter på engelska är en uråldrig nordeuropeeisk tradition.  
 
Midsommarfirandet kommer, så vitt jag vet, från Tyskland och majstången restes även här i England fÖr inte så länge sedan.  
 
 
Lillan

2006-11-01, 21:56
Svar #14

Jan-Inge

När jag gick i realskolan och på gymnasiet på sextiotalet i Göteborg tågade läroverken till Gustaf Adolfs torg varje år 6 november. Denna tradition tror jag ägde rum sista gången 1966.
 
Gustaf Adolfsbakelsen uppfanns av konditorn Bräutigam på senare delen av 1800-talet. Konditorierna har ena rama julafton den 6 november.
 
Jan-Inge

2006-11-01, 22:08
Svar #15

Eivor Andersson (Ema)

Min far tyckte inte det var som julafton, Jan-Inge. Han var konditor och fick arbeta från 03.00 den natten
 
En annan tradition på Valborg, är Chalmers cortege i Göteborg. Den är väl inte inlånad ?
 
Stocholms Kungl.Tekn.Högskola har tagit efter tror jag ;)
 Eivor

2006-11-01, 23:05
Svar #16

Utloggad Annki Roos

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 847
  • Senast inloggad: 2014-01-17, 18:02
    • Visa profil
Tja, att måla krumelurer på olika ting görs överallt. Fast att måla krumelurer på just dalahästen görs väl i alla fall inte världen över? I alla fall inte från början.
 
Själv är jag en sån där tråkig människa som inte håller hårt på någon tradition. Inte ens födelsedagar och julaftnar, utom för barnen förstås. De ska få ha sina födelsedagar och jular och allt vad det är. Är nog lite på samma spår som Ulf Sawert där, umgås bör man kunna göra ändå. Tycker det är mycket mysigare att träffas en helt vanlig dag/kväll och umgås än att fara runt som ett jehu till jul för att sen vara helt slut lagom till julmiddagen. Det har jag sett hända alltför ofta för att tycka att det är särskilt mysigt.  
 
För att inte prata om alla dessa onödiga och ofta dyra julklappar. Huvva. Hemma hos mig är det barnen som får julklappar. Vi vuxna klarar oss ändå anser jag. Vi kan köpa det vi behöver när vi behöver det. Till barnen behöver man heller inte köpa så där jättedyra grejer. Det är nästan roligare för dem att få många klappar att öppna.  
 
Morsdag och farsdag är en annan sak jag inte förstår mig på. Ser man på reklamen kan man ju undra vem som ska köpa dessa dyra mor/farsdagspresenter. Varför presenter överhuvudtaget? Räcker det inte med en kopp kaffe på sängen? Eller som min son gjorde till mig när han var en liten grabb. Han gjorde kaffe och skulle fixa till en semla fick han för sig. Han tog då en småfranska och la vispad grädde i . Detta gjorde han helt själv så det var bara att äta gräddfranskan, vilket jag gjorde för han hade varit så duktig och tanken var ju alldeles rätt egentligen om man tänker på hur en semla ser ut.
 
Ja jag vet, jag är urtråkig vad gäller traditioner. Fast en sak är ju bra med det........i alla fall tycker min sambo det, för han behöver aldrig oroa sig över att han glömmer bort någon speciell dag och få utskällning för att han inte kommer hem med blommor och blader. Jag tar hellre en blomma en helt vanlig dag utan någon speciell anledning.  
 
Gustav Adolfsbakelsen finns väl runt om i landet numer? Första gången jag hörde talas om den var från min mamma som är från Göteborg.
 
Surströmmingen kan väl inte vara något vanligt förekommande i andra länder? Det är ju rutten fisk som luktar prut (ursäkta mig alla som gillar denna illaluktande sak). Jag har då aldrig stött på surströmmingen någonstans mer än i Sverige.  
 
Hallowen förstår jag mig inte på alls. Men om barn tycker det är kul så är det helt ok. Har inte sett så mycket av Hallowen mer än att det säljs en del saker i affärerna. Utom en gång då det ringde på dörren och jag, bärande på min yngsta dotter, öppnade dörren och två smågrabbar med hemska masker stod där. De hann aldrig säga ett ord för dottern började gallskrika. Hon blev jätterädd men räddare blev nog grabbarna . De for iväg som blixten.  
 
Passar på att tycka lite om detta med vad som passar sig att sjunga i kyrkan vid en begravning. Där anser jag att det som den döde önskat sig och de anhöriga vill, oavsett vilken låt det är, passar sig. Inte tror jag att en högre makt skulle ha något emot det. Föresten, hur vet vi små varelser här nere på jorden, vad högre makt anser vara passande? Har han någon åsikt om det så måste han vara rätt ombytlig eftersom en begravning är olika på olika ställen i världen. Tänk bara på New Orleans (stavas det så?) där kistan dras av hästar och före dansar  massor med musikanter fram och spelar lite jazzbetonad glad musik. Nä, nog är det en cermoni som de inblandade måste få bestämma hur de vill ha det. Det borde inte en kyrkans man lägga sig i. Tycker allt som Eivor där.
 
Jaha, det var lite av mina funderingar kring det ovan skrivna. Jo en sak till, detta med amerikavän eller inte. Det förstår jag inte heller. Är man amerikafientlig om man anser att vissa saker de har inte är så roliga och tvärtom? Själv är jag rätt ointresserad av landet i fråga, förutom indianerna för de har ju bott där rätt länge. Jag har varit där, fast bara i New York och Florida och det var jättetrevligt, inte tu tal om det. Fast artigheten och gästfriheten finns på så många andra ställen runt om i världen. Att vi svenskar ibland stänger om oss beror inte på att vi är ogästvänliga, bara lite blyga och uppfostrade på så sätt. Tänker man på hur (på många ställen)glest det är mellan gårdarna så är det inte underligt heller.  
 
Nä, nu ska jag sluta. Oj oj, så det blir när jag väl kommer igång. Tycker ni att jag bara babblar på? Tänk då på min stackars familj som har mig runt sig varje dag . De har skavsår i öronen allihop.  
 
Sov gott allihop och dröm fina drömmar. Hoppas ni inte har snöat in allihop. Här snöade det något hemskt igår.
 
Annki

2006-11-01, 23:32
Svar #17

Utloggad Maud Svensson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 21879
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 16:03
    • Visa profil
Följande är ett inlägg i diskussionen här mellan förbundsordföranden och dem som framfört åsikten att man bör få spela/sjunga ungefär vad som helst på begravningar inom Svenska kyrkan:
 
Svenska kyrkan är numera skild från staten och medlemskapet sedan länge frivilligt. Den har i dag alltså ingen särställning bland de religiösa samfunden, förutom att medlemsavgiften (väl?) fortfarande betalas via skattsedeln.
 
Medlemskap i Svenska kyrkan eller annat religiöst samfund bör rimligtvis innebära att man 1. är religiös och 2. uppskattar just detta samfunds verksamhet och ceremoniel. För man är väl inte med i en orienteringsklubb om man inte är intresserad av orientering?
 
Om man inte delar den tro och de värderingar som Svenska kyrkan står för, om man inte gillar psalmer utan föredrar visor och popmusik även på sitt bröllop och sin egen och sina anhörigas begravning - varför är man då medlem? Varför lämnar man inte Svenska kyrkan, gifter sig borgerligt och låter begrava sig borgerligt? Varför döper man sina spädbarn i kyrkan om man inte själv är troende och inte tänker lära barnen Gud som haver?
 
Svaret är att man är medlem av slentrian och tradition sedan tiden då Svenska kyrkan var statskyrka. Många medlemmar (de flesta?) besöker aldrig en kyrka utom vid dop, bröllop, begravning och - möjligen - en och annan julotta. Dessa tycks se kyrkan som en  serviceinrättning för tillhandahållande av högtidlig inramning av familjeangelägenheter. Och sig själva som betalande kunder som kan beställa en kyrklig ceremoni enligt principen kunden har alltid rätt.
 
Genom att jag varit inbjuden gäst till ett antal sådana familjetillställningar i kyrkor kan jag konstatera att det råder en enastående flathet inom Svenska kyrkan inför kundernas önskemål. Jag har många gånger lidit svårt med präster som varit synbarligt besvärade och generade över att tvingas åhöra banala poprefränger i sitt heliga kyrkorum (dessutom ofta illa framförda av amatörer från brudparets/den avlidnes vän- eller släktkrets, vilket sannerligen lagt ännu en dimension till lidandet). Denna flathet är nog Svenska kyrkan ensam om bland de religiösa samfunden - man är väl rädd att förlora medlemmar.
 
Till den som av ovanstående tror sig ha förstått att jag är en konservativ medlem av Svenska kyrkan: jag utträdde ur detta samfund 1973 (och är inte medlem av något annat).
Hälsar vänligen
Maud

2006-11-01, 23:48
Svar #18

Eivor Andersson (Ema)

Det kan ju vara så att den anhöriga har varit väldigt aktiv i kyrkan och själv valt BÅDE psalmer och några visor som betytt något i livet.
Då följer man den anhöriges önskemål så långt det går.
Det händer mycket under ett nästan 90-årigt liv.
Kyrkan måste nog kunna förändra sitt sätt att se på olika saker annars är det nog så att när de gamla försvinner så lyser bänkraderna tomma.
Det finns många sätt att föra ut sitt budskap.
 
I Göteborg finns det kyrkor som har öppet för uteliggare och andra med problem och bjuder på både julbord och nyårsfirande.
Det är enligt mitt sätt att se -goda gärningar.
Nu är detta slutdiskuterat för min del.
Eivor

2006-11-02, 00:31
Svar #19

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Jag tror att det typiskt svenska ligger på ett annat plan än på det som en del vill försvara med näbbar och klor här. Det handlar inte om ifall vi släpper in nya löjliga traditioner från USA, eller inte.
Jag tor att svenskheten finns i folkkaraktären, och är helt övertygad om att vi skulle känna igen oss ganska mycket om vi klev in i en tidsmaskin och klev ut i gångna tidsåldrar. Jag är t.o.m. övertygad om att vi snabbt skulle smälta in i dessa samhällen av forna svenskar och förstå att det vi är nu, har vi fått ärva efter många generationer före oss.
Vårt sätt att leva är uråldrigt. Vårt sätt att lösa konflikter, vårt sätt att lösa problem, känns igen i generation efter generation. Det kan vi själva konstatera när vi ger oss in i gamla arkivhandlingar. Vi känner igen oss i människorna, orden, namnen...
Det är nog där det svenska sitter, det som skiljer oss från andra folk. Res tusen år tillbaka i tiden, och du stöter på samma sätt att ta beslut, samma vardagsbekymmer. Hur kan man veta det. Tja, titta på en islänning, som levt i sin lilla ö ungefär den tiden, kolla in hur de lever och resonerar, hur de pratar och hur de löser sina problem. Inte så olikt vårt sätt. Där har vi spegeln.
De har inte påverkats av vårt liv sedan de for till Island. De var sådana när de kom dit. Som vi. Spåren efter det nordiska kynnet finns överallt i vår omvärld, och skvallrar om att vi inte förändrats särskilt mycket. I Skottland finns en stad som heter Dingwall (Tingvalla), där nordmän höll ting för länge sedan. Finns liknande keltiska spår? Höll de ting?
Det är alltså inte de yttre kännetecknen som ska räknas i vad som karakteriserar en nation, utan de inre. Var nöjda med det!

2006-11-02, 01:27
Svar #20

Utloggad Gunilla Johansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 620
  • Senast inloggad: 2020-02-28, 23:51
    • Visa profil
Jag måste säga att de begravningar jag varit på när då yngre medlemmar ur Svenska kyrkan begravts, så har jag inte sett något som helst lidande från prästen vid de musikval som gjorts.  
 
Grannens sons högsta önskan är att bli präst (19 År) och jag tror att han skulle passa ypperligt som det, han är djupt troende samtidigt som han är oerhört musikalisk. Han lyssnar på ett brett spann när det gäller musik, han har även fungerat som ett oerhört stöd, till de ungdomar som den senaste tiden sökt sig till kyrkan på grund av tre unga flickors allt för tidiga död, inom ett par månader. Det finns yngre troende som inte ens skulle komma på tanken att välja någon av min förfaders psalmer i första hand (har Jesper Svedberg som förfader, vars psalmer än idag ingår i psalmboken).  
 
Hela kyrkan blir yngre för innebär det inte att tron är mindre stark. De präster som tar illa upp av Cd-musik och den avlidnes/anhörigas sista önskan om musik tror jag är ganska få, däremot har jag stött på fler problem att få fram någon som vill vara kantor vid dessa nymodiga begravningar/bröllop. De flesta kyrkor har oftast tillgång till piano eller en liten orgel så det har löst sig ändå. Det kanske sker en generationsväxling även där.
 
För kyrkan förändras, och min uppfattning är att desto stelare/tyngre och sorgsnare predikan, desto mindre besökare. Medan den som kan förmedla Guds ord på många olika sätt har lättare att dra till sig de yngre troende. Det blir en insikt i att Guds ord behöver inte vara lika med en tråkig och i många fall oförstålig tung predikan.
 
Jag är nog uppvuxen med helt fantastiska präster, för vad de än gjorde, så förkunnade de Guds ord på ett härligt sätt, det var spännande att lyssna.  
 
De sista bröllopen/begravningarna jag bevistat har också där funnits helt fantastiska präster. Min vänninas bror älskade kubbspel, så min dåvarande sambo gjorde ett i miniatyr som vi fyllde med blommor och som följde honom hela vägen till minneslunden (som aska).
 
Kyrkan och de som arbetar inom kyrkan har också föryngrats, men jag tror inte tron har förändrats. Den kanske bara förmedlas mer lättförstålig nu.
 
Mvh
 
Gunilla

2006-11-02, 02:05
Svar #21

Utloggad Ulf Sawert

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1065
  • Senast inloggad: 2013-05-18, 19:37
    • Visa profil
    • ulf-sawert.tripod.com
Till Ted Rosvall: jag tycker du skriver fina veckobrev, särskilt de som handlar om kungliheter från olika länder, fortsätt så!
 
Till Eivor och Jojje: den gula och den blå färgen på vår fina flagga kommer , såvittjagförstått, från Karl Knutsson Bondes adelsvapen.
 
Till Rune: om du inte vet vilken musik du skall lyssna på...kan jag föreslå fina visor från Sundsvalls Evert Taube! (Vilken person som menas får du själv räkna ut).
 
Vänlige hälsningar från ett Stormdrabbat Byrisholm!
 
Ulf Sawert

2006-11-02, 07:00
Svar #22

Utloggad Thomas Vikander

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 297
  • Senast inloggad: 2018-06-11, 05:22
    • Visa profil
Swedish Tradition.... Sankta Lucia Dagen.

2006-11-02, 08:02
Svar #23

Utloggad Peter Funke

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 362
  • Senast inloggad: 2015-06-28, 20:03
    • Visa profil
Vid en begravning jag var på i somras framfördes Jill Johnsons melodifestivallåt Kärleken är, som jag inte tänkt på i sådana sammanhang tidigare. Plötsligt fick den nyanser för mig som jag aldrig upplevt förut, och det fördjupade min upplevelse av ceremonin. Varje gång jag hör låten idag tänker jag på den vi tog farväl av och blir glad och tacksam. Så nog kan udda musikval ge nya aspekter!

2006-11-02, 08:48
Svar #24

Utloggad Karin Ekeroth

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 674
  • Senast inloggad: 2012-01-29, 22:10
    • Visa profil
När min make hastigt och oväntat avled förra sommaren efter mer än fyrtio års äktenskap, var det mitt i all förtvivlan skönt att kunna diskutera musikvalet med en begravningsentreprenör som varsamt lotsade oss igenom begravningsritualen. Våra tre barn och jag valde psalmer och profan musik på så sätt att vi alla fick en musikalisk anknytning, var och en med sitt speciella musikminne.
 
Vårt musikval var:
Air - orgel
Amazing Grace - trumpetsolo
Psalm 190 (Bred dina vida vingar)
Bridge over Troubled Water - solosång på svenska
Psalm 249 (Blott en dag)
The Rose - trumpet, orgel
Visa fran Utanmyra - piano
 
Det var aldrig någon diskussion om huruvida musiken var passande eller inte. Kommentarerna var att musiken stämde väl med min man.  
 
Kommande helg spelar jag dessa musikstycken  och minns.....

2006-11-02, 09:51
Svar #25

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Ulf,
Jag vet att du inte har mycket till övers för logiska resonemang, men här har du i alla fall riksarkivets syn på Sveriges flaggas historia: Riksarkivet om svenska flaggan.
 
Thomas,
Att Luciadagen skulle vara ett svenskt påfund är ju befängt. Lucia var ju en siciliansk flicka från Syracusa, och till och med luciasången, som egentligen heter 'Barcarola napolitana' (av Teodoro Cottrau) är italiensk. För den som intresserar sig för sakers rätta historia, finns berättelsen om Lucia att läsa på följande web-plats: Sankta Lucia - Jungfru och martyr.

2006-11-02, 10:01
Svar #26

Utloggad Ted Rosvall

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1256
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 07:49
    • Visa profil
Ovanstående repertoar hade jag också godkänt utan att tveka. Faktum är att just Air och Amazing Grace hör till de allra mest spelade styckena på svenska begravningar. Även Bridge over Troubled Water (Som en bro över mörka vatten) är mycket vanligt förekommande - jag sjunger och spelar den själv ganska ofta. Till övriga hits hör Benny Anderssons Tröstevisa liksom Tears in Heaven och Omkring Tiggarn från Luossa.
 
Många sånger har, utan att ha ett renodlat Kristet budskap, sådana textliga kvaliteter som stämmer bra in i begravningsakten och kan ge en extra dimension. Kända och älskade sånger och melodier har också förmågan att skänka tröst, något som vanliga psalmer och andliga sånger, med sitt idag lite främmande språk, inte alltid förmår.  
 
Men någonstans måste gränsen dras. Om vi är överens om att Helan går inte är lämplig, och att Härlig är jorden är mycket lämplig vid en kyrklig begravning (är vi det?), så gäller det bara att komma fram till var gränslinjen går. Dessutom är det så, att gränsen kan vara lite olika för olika begravningar och sorgehus. Det som passar vid en begravning kan vara fullkomligt opassande på en annan. Det finns m.a.o. inga fixa gränser, utan man får försöka att komma fram till ett så bra program som möjligt vid varje enskild begravning. Hos oss går det till så att BÅDE präst och kantor tar en personlig kontakt med de anhöriga och så försöker vi leda varandra fram till en mix som upplevs som positiv för såväl  
begravningsgästerna som för oss som har att verka inom de ramar som kyrkohandboken och andra policydokument stipulerar.  
 
Mvh
TED

2006-11-02, 11:06
Svar #27

Utloggad Karin Ekeroth

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 674
  • Senast inloggad: 2012-01-29, 22:10
    • Visa profil
Jojje,
 
Nej, Lucia och ett firande av henne är inget svenskt påfund. Men, att låta Sankta Lucia smälta samman med Lussibrud, som fanns med på runstavar (enligt den intressanta site du gav länk till) är nog ett svenskt påfund. Även om prästen pratar om helgonet Lucia, när vi i skolan firar Lucia i kyrkan, så tror jag att stjärngossarna och Staffan Stalledräng gör det hela till något svenskt. Rätta mig gärna om jag har fel. Man kan alltid lära sig något nytt.
 
Nu vet jag inte var gränsen går mellan story och sanning, men man läser ibland om Nobelpristagare som blir förfärade när Lusse med följe dyker upp i arla morgonstund.

2006-11-02, 11:14
Svar #28

Gunder Grünning (Gunderg)

Jaja, tänk vad en förfrågan om svenskt Halloweenfirande kan ställa till med.  
Begravningsresonemanget vill jag inte kommentera.
Men svenska traditioner och typiskt svenska företeelser undrar jag över. Hur gammal skall en tradition eller annan företeelse vara för att kallas tradition eller typisk?
Nog vill jag kalla dalahästen för typiskt svensk även om förebilden för dekorationen kommer från Turkiet eller annanstans. Den är ju antar jag en unik företeelse, eller finns kurbitsmålade trähästar från något annat land? Surströmming måste vara typiskt svenskt att äta. Det är nog bara vi som är dumma nog att käka rutten fisk. Att den sen exporteras till andra länder är ju en annan sak.
Vad gäller ursprungsfrågan måste jag dock säga att detta med Halloween är ett otyg jag helst skulle vilja slippa. Allhelgonahelgen vill jag ha så lugn som möjligt utan en massa skränande ungar som inte begriper varför dom skall klä ut sig och skrämma folk.
 
Gunder
Ursvensk trots efternamnet

2006-11-02, 11:46
Svar #29

Utloggad Lena Persson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 648
  • Senast inloggad: 2021-04-15, 20:27
    • Visa profil
Det kvittar väl varifrån en sed kommer, det viktiga är väl om man tycker om den eller inte? Halloween tycker jag personligen inte om, jag var väl för gammal redan när den kom till Sverige. Men när jag tänker efter är det väldigt lik vårt gamla västsvenska Lusse 12/12 (OBS! Firas ej som Lucia likväl som Halloween och Allhelgona inte firas på samma sätt, men de flesta svenskar känner ej till Lusse, de tror att det är samma som att gå Luciatåg.) Lusse är lika dumt det, med utklädda som ringer på och tigger (eller var, för seden verkar ha dött ut.)
Allhegona däremot är för mig en privat och stillsam helg när man minns sina avlidna anhöriga och vänner.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna