Äldre inlägg (arkiv) till 2006-11-01

[Lisskulla Engström]

Jojje -  som pinfärsk gamling får jag nog låta min käcka bil stå kvar i garaget och be min sonsons sonson ta mig till kyrkogården. Efter helgen ska jag ta ett samtal med min personalavdelning - de tycks ha glömt bort att pensionera mig för åratal sedan.
 
Lisskulla

[Nils Widgren]

Det mest uttröttande vid så kallade högtider är att det alltid ska grävas fram nån mossig gammal folklivshistoriker(går ofta bra med amatörer också) som skall svara på frågan Varför firar vi jul?, Varför firar vi midsommar? o.s.v. Och sen ska hela den historiska harangen upprepas igen...till leda.  
 
Tror väldigt många kör sina ritualer för ritualernas egen skull. För att de är trivsamma och har en samlande funktion. Om nån förhistorisk snubbe dog på nåt kors eller om några ur-svennar hade sitt midvinterblot i december, det är bara kuriöst och nästintill egalt. Julen är en enkel och fin tradition som jag firar enbart för att träffa nära och kära, äta gott och umgås i lugn ro, stanna upp och slippa vardagsstressen. Traditionshysterikerna däremot, springer runt och stressar och ska skapa den perfekta julen...  
 
Nils  
som ignorerer grannen som alltid ska påpeka att adventsljusstaken står i fönstret till april.

[Anne-Lee Wilson]

Karin,
 
I USA (pa de flesta stallen mer eller mindre) borjade vuxna kla ut sig pa Halloween pa 60-talet.
Roligt att du anammade det svenska firandet av tex. Lucia,(midsommar?) etc.
Som amerikan maste du val ha undrat over haxorna pa pasken,da det ar en valdigt religios hogtid i USA!?
Halloweenutsmyckningen och utsmyckningen vid jul ar inte alls likadana.
Nar det galler Halloween ar det skracktema i alla tradgardar och pa husen med tex. fagelskrammor,pumpor,haxor,spoken,gravstenar,spindelvav/spindlar etc. Pa julen ar det jultema med renar,farglada/vanliga lampor runt hela huset,dvargar(som hustomtar)etc.,allt som hor julen till.
 
Jojje,  
Jag tackar for den underbara bilden,den bekraftar verkligen min asikt om manga svenskar!
 
Ulf,
Du skriver  det är något kusligt över Halloween-firandet, sjalvklart ar det det, det ar ju det som ar meningen!
Du skriver aven:Jag tycker inte heller att det kan vara sunt att lära barn att hota med bus om man inte får godis!
Lagg av Ulf, det ar ju bara pa skoj eller har du mott barn med riktiga pakar,knivar och pistoler manne!!?? *LOL*
 
Kapten Stofil, jag trodde inte att man fick posta inlagg pa Anbytarforum utan att ta med sitt riktiga namn.
 
Idag var jag pa apoteket har, de tva som jobbade(vuxna) hade klatt ut sig.
Den ena var utkladd till cowgirl och den andra till pirat, jag tyckte det var jatte kul!
 
Jag har last alla inlagg men det ar svart att besvara varenda kommentar har.
 
Anne-Lee Wilson.

[Janne Svensson]

Anne-Lee, det är en sak jag inte förstår riktigt. Du har deklarerat din syn på oss svenskar och Du fick det bekräftat med Jojjes bild, nämligen: Jag ar trott pa alla dessa amerikansk-fientliga svenskar...  
Kan ni inte vara lite mer positiva till olika landers seder och bruk och att svenska samhallet influeras av detta eller ar ert motto bevara Sverige svenskt???.  
Hade jag haft den åsikten om någon annan så hade jag inte korresponderat överhuvudtaget med dessa, så varför gör Du det?  
Till sist ditt grova påhopp om att bevara Sverige svenskt, BSS, är en mycket allvarlig anklagelse som kan slå väldigt fel.  
 
Janne

[Robert Hammarstedt]

Nordiska Museet förtäljer följande:
 
Halloween, eller egentligen All Hallows Even som betyder alla helgons afton, är namnet på allhelgonaafton, den 31 oktober, i anglosaxiska (engelskspråkliga) länder.  
 
Kom till USA med invandrare från Irland
Traditionen att fira Halloween kom till USA med irländska invandrare på 1840-talet. Halloweens ursprung kan spåras i den uråldriga förkristna keltiska nyårsfesten Samhain, som firades 31 oktober som en markering att sommaren var slut och vintern började. Samhain betraktades som en gränsöverskridande natt då de döda antogs återvända till jorden. Därför tändes eldar för att vägleda dem och skrämma bort häxor, som ansågs vara särskilt aktiva denna natt. Även olika naturväsen, som till exempel älvor, menades vara i farten. För att blidka alla sorters väsen som var ute denna natt satte man ut mat och dryck till dem.
 
Denna natt ägnade man sig också åt skämt och upptåg, som en markering av övergången till den långa vintern. Utklädda och maskerade gick man från hus till hus och tiggde ihop till ett kalas. Om man inte fick någonting straffades värdfolket genom att man ställde till med upptåg.
 
Halloween har alltså sitt ursprung på Irland och inte i USA.  
 
Inlägget är icke anonymt till skillnad från fegisen Kapten Stofil. Nog är du en sto... alltid!
 
/Robban

[Ulf Sawert]

Men Anne-Lee...har du inte läst i inläggen ovan att ibland övergår skojet till betydligt otrevligare saker...krossade ägg bl. a. mot fönster. Förmodligen finns det tusentals liknande berättelser om hur leken spårat ur! Har det aldrig hänt i USA? Att barn skrämt folk?
 
Just Halloween tycker jag att vi kan klara oss utan i Sverige däremot...tycker jag att vi kan importera amerikanarnas varma öppna sätt att vara på, deras generositet och gästvänlighet! På dessa områden ligger man ju ljusår före det stela Sverige!
 
Varma hälsningar från storm-medelpad!
 
Ulf

[Jojje Lintrup]

Somliga i den här diskussionen skulle må väl av en behövlig distans till sig själva, speciellt de som inte kan se det oerhört löjliga i såväl svenska som importerade traditioner. Jag mår definitivt inte dåligt av att utklädda ungar ringer på dörren och förväntar sig att få lite godis. Har man inget att bjuda på, så får man vara ärlig och tala om det!  
Ofta går det dessutom inte alls som man förväntat sig. För de gånger man laddar upp med godis, så kommer ingen, och man gnager i sig allting själv, eller så går det som ikväll, då det bankade på min dörr och det stod tre småpojkar med hemska masker och hojtade godis eller bus, och jag hade inte en enda karamell hemma... Jag hojtade BUS! och hade det inte varit för maskerna, så hade jag nog sett tre gapande munnar. Men det blev inget bus (vad jag vet - ytterdörren kanske är helt nersmetad med ägg...).
Inför släktforskardagarna i Borlänge för några år sedan hade vi en frågetävling om det svenska i våra traditioner. Jag kan försäkra er om att de flesta ursvenska traditioner är rätt nya importer. Folk har en viss tendens att vänja sig vid det nya ganska snabbt!
Potatis - hahaha - kaffe - hahaha - semlor - hahaha - köttbullar - hahaha - pepparkakor - hahaha - kräftor - hahaha - lucia - hahaha!!!
Jag gör som jag gjorde då, erbjuder alla att nämna EN ENDA ursvensk tradition som bevisligen är svensk! Vågar ni anta utmaningen?

[Mats Ahlgren]

Tja, vad säger man på frågan om en ursvensk tradition. Vad är ursvensk egentligen?
 
Midsommarfestandet är en uråldrig tradition, likväl som de fester som hölls vid de olika solstånden.  Dessa fester är ju inte enbart svenska, speciell som de firades innan Sverige fanns.
 
En sak som verkar vara tradition är att hellre racka ner på det man inte gillar (och då gärna förstärka det rejält, exempelvis genom att skriva att svenskarna hatar hallowen, när det står att intresset svalnar)än att framhäva det man verkligen gillar. Den traditionen kanske inte är helt svensk, men åtminstone till stora delar.
 
Jag gillar våra helger, det finns en viss trygghet i de invanda traditionerna, de ger en möjlighet att uppleva det som tidigare generationer upplevt. Sen är det bara bra att seder och bruk förändras, att vi tar till vara på det som upplevs fint och positivt. Men det innebär inte att jag tycker att andra ska tycka likadant, de får fira på sitt sätt och jag slår dem inte i huvudet (eller pumpan ) för det.

[Ulf Sawert]

Till Nils Widgren: eftersom du har kastat den filosofiska handsken tar jag mig friheten att taga upp den...! Jag har alltid ansett att denna överdrivna tro på speciella högtider har varit ett symptom på att något är fel i vårt samhälle!
 
Det är nämligen i VARDAGEN som livet levs. Kan en släkt t. ex inte träffas annat än vid Jul så är ju något alldeles galet i denna släkt. Folk måste väl kunna träffas och umgås UTAN att det är någon speciell tid eller helg!?  
 
Jag tycker det är tråkigt att så många människor måste följa med i alla trender som kommer och går...en av dem är Halloween, en annan är nollningen i olika skolor - som jag aldrig någonsin förstått mig på! Om nu barn vill klä ut sig till häxor och spöken och busa lite så har jag full förståelse för det...annat blir det då vuxna människor raglar omkring på sta?n i (självlysande!) benrangelkostymer eller är utklädd till demoner och djävlar! Där tar liksom det roliga slut för min del...särskilt då vederbörande ofta är redlöst berusade! Ja, jag har egen erfarenhet av detta efter 8 år som taxichaufför. Nej, fram för ett mera spontant och öppet Sverige - i vardagen!!
 
Vänligen
 
Ulf

[Eivor Andersson (Ema)]

Jag vet inte om Mors Dag och Fars Dag firas i andra länder?
 
Falu rödfärg bör väl också vara svensk om man ser till namnet.
 
Den svenska avundsjukan kallas ett annat begrepp, men finns väl överallt.
 
Kommer inte på några fler i hastigheten.
 
Eivor

[Ann Little]

Eivor! Mother's Day and Father's Day firas i England och USA.  
 
Enligt vad jag hÖrde på Radio Sweden härom dagen så kommer Falu rÖdfärg inte att finnas kvar så länge till p.g.a. att det tryter på pigmentet i mineraliseringen i Falu gruva.  
 
Mvh
Ann

[Nils Widgren]

Ulf Sawert> De vuxna som spökar ut sig vid Halloween... vad är Halloween för dem annat än en kul maskerad? Och snubben som raglar omkring redlös i sin benrangelkostym, han har antagligen haft en sanslöst kul kväll på stan i goda festprissars lag.  
 
Allt som gör människor glada, det ska uppmuntras.  
Sen kommer det alltid att finnas människor som retar sig på folk som roar sig. Är inte det något av människoartens allra lägsta egenskaper?

[Jojje Lintrup]

Ska vi avliva myten om den svenska röda stugan? OK! Den svenska röda stugan med de vita knutarna är egentligen en fattigimitation!
Den ädlare delen av vår befolkning ville efterlikna de palats av rött tegel och med stora vita förnster man hade främst i Holland, så man målade helt enkelt herrgårdarna röda och fönstren vita. Knutarna blev också vita, eftersom de holländska var av ljusare sten.
Mindre stugor och gårdar var omålade ända fram på 1800-talet, då färgen slog igenom hos allmogen.

[Stefan Simander]

Halloween eller 31 oktober bjöd iallafall Jojje och alla oss andra på BUS-väder!  
(Trots att de två spökande följena fick både godis och peppakakor för att hålla sig lugna!)

[Karin Ekeroth]

Kräftskivan, hur är det med den? Då tar vuxna människor på sig roliga/löjliga hattar, tänder lyktor, pyntar bordet med allehanda krimskrams och sjunger ett skaldjurs lov. Finns denna sed bara i Sverige? Jag vet inte och har tidigare inte funderat över det.?
 
(Åkte till barnbarnen igår kväll med lite Halloweengodis. De hade gjort en lykta och jag fick inkråmet så att jag kan göra en pumpkin pie. De själva skulle rosta pumpkin seeds.)

[Rune Edström]

Har aldrig förstått att andra kan veta vilka sånger och texter, som nån annan tycker om. Så när dom dött får det inte spelas den eller det, för gubevare sig det är ju högst opassande. Det vet jag alldeles bestämt, för jag KAN musik. Önskemålen från dom efterlevande som kände den döde väger lätt i det sammanhanget, när experterna talar om vad som går för sig och hur det ska spelas.
Tänk jag trodde i min enfald att det var dom närmast berörda som skulle ha ett fint minne av begivenheten. Om det sen var en dödsmässa på ett bröllop eller Gubben Noa på en begravning. Inte trodde jag det var för att skona spelmannens känsliga öron, från högst opassande musik.
 
För övrigt konstaterar jag att Ulf Sawert flyttat sin lovsång till kung och adel till nya slott och herresäten. Kanske en sorgemässa skulle passa i sammanhanget? Vad anser ni som kan musik?
mvh
rune

[Rune Edström]

Ovanstående var ju inte om Halloween, men väl om några inlägg som var igår.
rune

[Jojje Lintrup]

Så här säger Nordiska Mus?et om kräftätande:  
 
Att äta kräftor i Sverige har både gamla och kungliga anor. Seden har som så många andra importerats från kontinenten.  
 
I skriftliga källor berättas det att munkarna under medeltiden konsumerade stora mängder kräftor under fastan. Kräftan räknades som fisk och var tillåten när det rådde köttförbud. Så småningom blev det även mode att äta kräftor och andra skaldjur hos de kungliga hoven och adeln. Detta mode spred sig även till Sverige.
 
Kräftskivan - vår ursvenska mattradition är tvärtemot vad vi gärna vill tro en ganska ung företeelse. Ordet kräftskiva dök inte upp i pressen förrän på 1930-talet. Det egentliga ursprunget finner vi i den borgerliga kräftsupen från slutet på 1800-talet. Då, när nationalromantiken stod i full blom, tog man farväl av sommaren med kräftor på verandor och i bersåer runtom i landet. Så småningom blev det allt populärare att ställa till med kräftkalas.
 
Så var det med denna ursvenska tradition...

[Svenne Jansson]

Happy Crushed Porcelain!    

[Joakim Bång (Slethoegius)]

Vad är det för myt med röda stugor??? Jag har sett massor av sådana, så bevisligen finns de.   Att det sedan inte är en månghundraårig tradition med svenskt ursprung är en annan sak. Prästgårdar började målas med röd färg under 1700-talet, sedan spreds det till rikare bönder under 1800-talet, för att i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet sprida sig allt mer bland vanligt folk. Mig veterligen finns det inget annat land där rödmålade trähus med vita knutar är så vanliga, även om det förstås finns områden i landet där de saknas.
 
De flesta traditioner (inte bara i Sverige) har sitt ursprung från andra länder och kulturer, eller åtminstone påverkats av dem. Men sedan omformas de och blir typiska för det landet. Att fira jul är inte typiskt svenskt, men kombinationen julskinka och Kalle Anka kl.15 har blivit det. Luciafirandet kom från Tyskland på 1700-talet och slog väl igenom här först för en 60-70 år sedan, men sättet vi firar det på idag har blivit en svensk (och finsk) tradition.
 
Att kräftätandet inte är en svensk tradition inser väl de flesta, skaldjur äts ju runt om i världen. Men nu gällde det ju inte det, utan sättet vi firar det på här: i augusti, med kulörta lyktor, löjliga hattar och snaps med tillhörande visor.
 
När man läser en del inlägg här kan man lätt tro att jantelagen är svensk, men den uppfanns väl av en norsk författare.

[Christian Andersson]

Hej Rune och alla ni andra.
 
Tack och lov så fanns inte denna trångsynthet vid mina föräldrars begravningar. Enligt mitt förmenande så var Evert Taubes visor mera stämningfulla och minst lika passande som alla psalmerna. Det blev ett fint minne att bära med sig i sorgearbetet.
 
Den dag jag själv ska i jorden hoppas jag innerligen att min sista önskan ska bli uppfylld, nämligen att detta kunna ske utan inblandning av präster och prelalater.
 
Jag har dessutom väldigt svårt att förstå och acceptera att vi i det ena veckobrevet efter det andra ska behöva utsättas för religiösa moralkakor. Förbundet är väl ändå ett släktforskarförbund och inget missionsförbund?
 
Mvh Christian

[Ted Rosvall]

Religiösa moralkakor?
Ena veckobrevet efter det andra?
Missionsförbund?
 
Vilka av mina veckobrev, förutom möjligen det senaste, innehåller religiositet eller moralkakor?
 
Det finns en väldigt bra metod om man vill slippa att ta del av mina veckobrev:
Läs dem inte!
 
En bra metod för att slippa präster och prelater vid den egna begravningen är f.ö. att se till att det blir en s.k. borgerlig begravning. Då kan man - nästan - göra som man vill, och det finns förmodligen ingen musik som är olämplig. Vad vi talade om här var den musikaliska gestaltningen av begravningar enligt svenska kyrkans ordning.
 
Mvh
TED

[Gunilla Johansson]

Vid begravning av yngre människor (då inte småbarn) har jag bara varit med om att CD-spelare används i kyrkan vid begravning.
 
Detta är musik som anhöriga valt i samband med näras bortgång och det är musik som de anhöriga vet att den avlidne lyssnat på. Bl a var jag på begravning av min vänninas äldre bror för ett par år sedan och då spelades Uno Svenningsson.  
 
Likaså var jag på en tonårings begravning (leukemi), där familjen valt Eric Claptons Heaven också framförd på CD. Eric Clapton skrev ju Heaven till sin lille son som han tragiskt förlorade.
 
Jag tror att kyrkan måste följa med tiden, alla kan ju inte gå ur Svenska kyrkan bara för att viss musik ska bannlysas och inte ska få spelas i våra kyrkor.
 
Begravningen bör väl vara ett sista farväl av en älskad anhörig/vän och vara en cermoni som speglar den avlidne. Psalmer kan kännas helt fel tillsammans med en fin minnescermoni och då tror jag att kyrkan måste ta ett steg framåt om de ska kunna förmedla sitt budskap.
 
Däremot så finns det underbara präster som förstår de anhöriga och den bortgågnes önskan (om vedebörande lämnat en önskan) om speciell musik, men tyvärr så vägrar många av våra kantorer att spela annat än Psalmer eller musik utan sång.
 
Mvh
 
Gunilla

[Eivor Andersson (Ema)]

Det tråkiga är att man är utlämnad till inställningen hos den kantor, som är i tjänst för tillfället.
Det går utan diskussion att spela Taube i flera andra kyrkor, det gjordes på min morbrors begravning. Här på västkusten ligger havet närmare i känslolivet.
Nu lämnar jag den biten...
 
Jojje: Det var själva färgen Falu rödfärg, jag menade var en svensk produkt  och Dalahästen.
 
Hälsn. Eivor i snö och is

[Anders Berg]

För Jojje är det en sport att ta död på allt svenskt självförhärligande. Men en tradition har vi i alla fall nästan ensamrätt på:  
 
Vi ska inte tro att vi är nå't! (traditionen först dokumenterad av en norrman...)
 
Och den som för ett ögonblick glömmer denna regel, blir snabbt påmind av Jojje och andra ursvenskar.

[Per Schröder]

Jantelagen? Är den typisk svensk?
 
Är själv begravningsarrangör (låter bättre än entreprenör) och motsätter mig aldrig de anhörigas val av musik. Speciellt inte om den avlidnes önskan har enligt 'Min sista vilja' har varit just den musiken. Däremot kan jag då föreslå att den inte spelas på orgel utan just på CD. Inga av de kantorer jag har varit i kontakt med har gått emot de anhörigas val. Jag har dessutom både sjungit Nocturne och Så skimrande var aldrig havet på en begravning och ingen tyckte att det på något sätt skulle varit fel.  
 
Mvh
Per

[Jojje Lintrup]

Visst är det en sport...  Man kan väl i alla fall inte ta den här diskussionen på allvar!
 
Jag ska också passa på att ta död på den svenska myten om dalahästen, när jag ändå är igång.
 
Allmogemåleriet ser ganska lika ut överallt i världen. Det rör sig om färgglada blommor och krumelurer, ofta målade på träsaker. I fallet med dalmålningarna, så domineras de av kurbitsar, dvs sirliga blommor som kommit att bli typiska. Dessa är nästan alltid rena avbildningar av bibliska motiv tagna ur den illustrarade bibeln som var vanlig kring 1700- och 1800-talen. Kurbitsen är en kalebassblomma från Turkiet och har aldrig växt här i Sverige.
De leksakshästar man täljde här i Dalarna målades naturligtvis i enlighet med traditionen. De fick lite krumelurer som liknade kurbitsar. Men de är inte på något sätt unika för Sverige eller Dalarna, utan kan återfinnas i olika skepnader i mången folkkultur runt om i världen.
Då min ursvenskhet inte sträcker sig längre än till 1959, då jag kom hit från Buenos Aires, har jag andra referenspunkter, och kan intyga att även i min födelsestad långt därborta, målas det färgglada krumelurer där man tycker att det hör till!

[Eivor Andersson (Ema)]

Jag tror att många traditioner har uppstått parallellt i olika länder, under ungefär samma tid.
 
Men den svenska flaggan, då? Är den norsk kanske  
Våra flintyxor och pilspetsar i flinta, kan knappast vara påverkan från andra länder. Det fanns ingen kommunikation mellan länderna på den tiden.(tror jag)
Eivor

[Bo Berndtsson]

Inte ens Jantelagen är svensk .
Den formulerades ursprungligen av dansk (sorry Anders B). Det var först senare som Sandemose bytte nationalitet och blev norrman.
Eftersom mänskligheten inte uppstod i Sverige ens på stenåldern, är det rimligt att anta att stenyxor mm. har kommit till genom inflytande från stenåldersinvandrarnas hemorter.

[Bo Olsson]

Finns det någon tradition i världen som till 100% kan knytas till en viss nation och som kan hävdas vara helt opåverkad av influenser utifrån?