Äldre inlägg (arkiv) till 2001-03-20

[Johan Sjöberg]

Hej!
 
Jag började släktforska vid 15 års ålder, övertygad om att jag var Sveriges yngste släktforskare. Det tog sedan flera år innan jag fick kontakt med släktforskare i min generation. Den förste släktforskare i min generation som jag fick kontakt med uttryckte sig ungefär som att släktforskare under 70 år är lika sällsynta som ekar i Norrbotten.
 
Som ung släktforskare kan man ibland känna sig ganska ensam om sitt udda intresse. Det kanske finns behov av en förening för släktforskare under 30 år för att knyta kontakter till andra unga släktforskare? Att återuppliva världens enda ungdomsförbund för släktforskare, Genealogisk Ungdom, är en tanke som jag funderat på ett tag.
 
Nu ligger bollen hos Er som läser detta. Är det en bra idé eller inte?
 
MVH
Johan Sjöberg
21-årig släktforskare med 6 års erfarenhet

[Linda Wickström]

Hej Johan!
Bra initiativ!  
Jag känner igen mig i det du skriver. Själv är jag nu snart 24 och har släktforskat sedan jag var 18. Många gånger kan det kännas konstigt att som ung släktforskare gå på släktforskarmöten där medelåldern ligger på 60 år, det vill säga de flesta är 40-50 år äldre än en själv !!! Det kan i och för sig också vara givande, men det är mycket, mycket sällan man träffar på släktforskare i sin egen ålder.
Någon slags sammanslutning för yngre släktforskare behövs defenitivt !  
Hoppas någon mer nappar =)
 
mvh
Linda Wickström

[Peter Rydén]

Johan och Linda!
Jag, som är 27 år, har forskat i 13 år. Även om det skulle kännas lockande och i vissa fall intressant med en sammanslutning för oss till åren yngre, så tror jag ändå att nödvändigheten i denna sammanslutning inte alls är så tydlig som man först kan uppleva.  
De mest fascinerande och givande mötena i min släktforskningstid, har varit när jag har fått lära mig av dem som har forskat mycket längre än vad jag har. Med detta menar jag inte nej till enstaka träffar mellan ungdomar för att diskutera saken vidare, eller för att utbyta de erfarenheter som vi redan har.  
Däremot kan det vara bra att förbundet har koll på vilka som är unga inom rörelsen, för att kunna visa på att även yngre släktforskar.  
Jag kan i dagsläget inte ställa mig bakom tankarna på ett ungdomsförbund, eller dylikt.

[Linda Wickström]

Hej Peter !
Vad jag egentligen menar är inget rent ungdomsförbund utan mer ett nätverk av unga släktforskare, eller liknande. Jag har förövrigt personligen inte tid att engagera mig i något nytt styrelsearbete, så den typen av organisation vill jag heller därför inte förslå.
 
Självklart lär man sig mycket utav sådana som har forskat längre och har en större erfarenhet. Om man inte tror det är man bra naiv.
Jag har många äldre och mer erfarna forskare att tacka för i mycket av min egen forskning. Dessa kan verkligen vara en guldgruva när det gäller allt ifrån äldre släktutredningar till sockengeografi.

[Carl Szabad]

Av de drygt 8.000 stödjande medlemmarna i släktforskarförbundet känner vi till födelseår för ca 82 %. Jag gjorde en statistik nyligen och kunde konstatera att 28 av dessa var födda på 1980-talet, 224 på 1970-talet och 530 på 1960-talet. Och medelåldern för de som är nytillkomna under 1999 ligger betydligt lägre (ca 5 år) än för den totala medlemskåren. Så det finns definitivt hopp.
 
En kommentar till Johan: Genealogisk Ungdom var inget förbund utan en förening.

[Anna Cedergren]

Hej!
 
Det bästa vore väl om fler unga började forska istället för att bilda en förening för de få unga som forskar idag. Ett sätt kan ju vara att introducera släktforskning i skolan, som diskuteras under en annan rubrik.  
 
Annars tror jag att det största hindret för en ung forskare är det faktum att hela systemet för släktforskning bygger på att man ska vara pensionär eller arbetslös, med en slant över varje månad att lägga på beställning av mikrokort.
 
Själv började jag släktforska för två år sedan, som 29-åring. Då hade jag varit intresserad i 5-10 år av att börja släktforska på allvar, men inte vetat hur man går tillväga eller var man ska börja. Det låg inte riktigt för mig att, för 5 år sedan, haffa den förste släktforskare jag någonsin sett (en man i 70-årsåldern) och be honom att på fem minuter lära mig hur man släktforskar. Jag letade istället efter en kurs i släktforskning för att ha en fast grund att stå på innan jag kastade mig in i arkiven. Visst kunde de flesta studieförbund erbjuda kurser i släktforskning - men på vilka tider? Jo, kl 10:00 på tisdagar eller kl 14:00 på torsdagar. D v s omöjligt för mig som har normal kontorsarbetstid att delta! Så för två år sedan var det äntligen ett studieförbund som hade en kvällskurs och då passade jag på!  
 
Eftersom jag bor i Malmö så är det lätt för mig att ta mig till landsarkivet i Lund (mina anor finns i nordöstra Skåne och Blekinge). Då slipper jag avgifter till SVAR och har tillgång till många arkivalier och mikrokort på samma ställe. Om jag har förstått det rätt så har de relativt generösa öppettider i Lund. Utanför normal arbetstid är det öppet måndags- och tisdagskvällar samt lördagar (9-15). Dessa tider måste man förboka. Juni-augusti har man endast öppet vardagar 9-16 (som om alla släktforskare hade tre månaders semester). Jag har provat att forska en måndagskväll, men det blir definitivt ingen effektiv forskning efter att ha jobbat sina åtta timmar innan på dagen. Man blir ganska mosig i skallen, och vet till slut knappt vad man själv heter. Och hur gör de som inte kan ta sig till Lund på 20 min med buss? Jo, de får lägga en förmögenhet på kort från SVAR, eller förlägga all sin forskning till semestern och lägga förmögenheten på resor. Ett scenario jag själv ser komma närmre i takt med att mina anor slinker över den småländska gränsen!
 
För att få fler under pensionsålder att forska så föreslår jag att man dels ändrar öppettiderna på landsarkiven så att man har frikostiga öppettider lördag och söndag, dels att man på alla landsarkiv skaffar in åtminstone de mikrofilmade kyrkböckerna från hela landet. Och viktigast av allt; se till att det finns möjlighet för unga att få en introduktion och grundkurs i släktforskning i skolan eller utanför skol- och arbetstid!

[Johan Sjöberg]

Anna, Carl, Peter o Linda:
 
Naturligtvis så har man som ny i släktforskarvärlden stort utbyte av äldre släktforskares erfarenheter, råd o forskningsresultat. Annat kan ingen påstå. Men när jag gick med i Eskilstuna-Strängnäs släktforskarförening så var jag den enda medlemmen (som deltog på medlemsmötena) som var under 40 år!  
 
Jag kan nog uttrycka det som att jag fått lära mig själv, utifrån tillgänglig litteratur, att släktforska. Utan Släktforska- steg för steg, vete gudarna hur det skulle ha gått...
 
Dessutom har jag hälften av mina rötter i Finland, vilket inte underlättade!  
 
Jag har inte under min tid som släktforskare bott i närheten av något landsarkiv (förrän nu, men då skall man ha tid också, och jag måste plugga på dagtid...). Så jag har fått (läs: tvingats) bli kund hos SVAR, som hart när lyckats ruinera mig.
 
Vi som redan är bitna av släktforskning kommer nog att fortsätta, men hur ska man få fler ungdomar att börja släktforska?  
 
Ett sätt kan ju vara att introducera släktforskning i skolan, men under 9 år på grundskolan och 3 år i gymnasiet hörde jag aldrig under lektionstid talas om släktforskning, ens i historieundervisningen!
 
Sedan håller jag fullständigt med om att alla landsarkiv borde införskaffa samtliga mikrofilmade kyrkoböcker för hela landet. Mina egna (svenska) anor finns i Östergötland, Södermanland, Uppland, Närke, Västmanland, Värmland, Dalarna och Hälsingland. Än så länge! Det blir landsarkiven i Vadstena, Uppsala och Härnösand, Stockholms stadsarkiv och Värmlandsarkiv i Karlstad...
 
Ett nytt Genealogisk Ungdom har jag sett som en metod att väcka intresset även bland andra ungdomar för släktforskning. Genom att organisera de ungdomar som redan släktforskar så finns det en förening för de ungdomar som funderar på att börja med denna spännande hobby. Men det verkar ju inte vara en alltför populär idé :-(
 
MVH
Johan Sjöberg, Karlstad
nära Värmlandsarkiv :-) men med viss brist på tid o pengar :-(

[Anna Johnson]

Hej!
 
Själv började jag släktforska när jag var 19, ivrigt påhejad (och inspirerad) av min pappa som också släktforskar.
 
Jag kan inte påstå att jag har saknat en ungdomsförening, men jag tycker ändå att det skulle vara en bra idé. Denna förening borde enligt min mening framförallt inrikta sig på att väcka intresset hos fler (och yngre) ungdomar. Att få höra från en jämnårig (eller nästan jämnårig) vad släktforskning är och att det faktiskt är ROLIGT, inspirerar nog mer än att höra det från sin morfar eller dylikt.
 
Dessutom tror jag att Anbytarforum, Rötter, projektet i Sundsvall (vad det nu heter) etc har en viktig roll att spela genom att de kombinerar ny teknik med en gammal hobby -- de flesta kan nog hitta någon intressant information ganska snabbt med hjälp av nätet, vilket inte minst är viktigt med tanke på den minskade koncentrationsförmågan som rapporteras från skolorna. En hobby som innebär att man först måste vänta på kort från SVAR eller boka tid på något arkiv och som sedan innebär timmatal framför en mikrokortsläsare är kanske inte något som attraherar flertalet i MTV-generationen ...
 
/Anna

[Pierre Nilsson]

Hej Anna!
Jag är själv 19 och började forska när jag var 16 tillsammans med en kompis som då var 17. Han och jag forskade väldigt flitigt ihop och han blev mycket framgångsrik precis som jag. Vi höll nämligen på att utreda min fars släkt. Tyvärr finns nu inte min kompis mer, han har nämligen blivit ihjälslagen i somras. Det känns fruktansvärt jobbigt för mig. Han var den enda som jag kände då som ville hjälpa till. Han tyckte precis som mig att det var konstigt att inte fler unga håller på att forska. Jag ska berätta att under en dag och en natt lyckades han och jag att få fram 156 nya förfäder. När han dog i somras hade jag 1185 förfäder, idag har jag 1250.
 
Jag hoppas nu att när kyrkoböckerna kommer på Internet att flera unga i min ålder börjar forska och det är faktiskt en mycket rolig hobby som man kan hålla på med i hela sitt liv. Om jag får leva länge så kanske jag kan forska i 75 år. Nackdelen att när folk i vår generation struntar i släkten så glömmer de bort att fråga farfar t.e.x och sen om de får intreesse när de blir gamla så har de äldre dött. Själv ska jag berätta att jag skriver på en 350-sidorsbok.
 
Hur skall jag göra för att få fler unga intresserade? Varför finns det inte i skolan?
Mvh
Pierre N

[Hanna Andersson]

Hej!
Jag tycker att det låter som en väldigt bra ide med en släktforskarförening för unga!
Jag är själv 19 år och har släktforskat sen jag var 15. Jag har alltid fått höra att mitt stora intresse är väldigt udda.
 
En annan sak som jag ofta stöter på är ovijan från äldre generationer, och då menar jag på Stadsarkivet, Kungsklippan och inte minst på Riksarkivet,Arninge. Flera gånger har jag stått på tur (för hjälp)och ändå har de äldre fått gå före. Du som är ung kan vänta har jag ofta fått höra från äldre släktforskare.
Ingen vill hjälpa mig (det finns förstås undantag) och man kan tydligt känna irritation över att en så ung befinner sig på Riksarkivet.
Jag har nu inte varit där på över ett år, eftersom jag känner att det ändå inte är någon ide...Jag får ju ändå ingen hjälp!
Fler som känner samma sak?
 
M v h
Hanna Andersson

[Lena A Löfström]

Till Hanna och alla andra unga forskare som känner sig illa behandlade och kanske satta lite på undantag.
 
Finn er inte i det! Stå på er!
 
Jag hoppas - och tror - verkligen inte att någon av oss andra lite äldre här på Anbytarforum någonsin behandlat våra unga forskarkollegor på det sätt som bland annat Hanna vittnat om.
 
För den framtida forskningens skull är det så oändligt viktigt att vi äldre, oavsett om vi är nybörjare eller riktiga släktforskningsrävar, visar upp oss och släktforskningen från en så positiv sida som möjligt.
 
Själv tycker jag liksom det känns i ryggmärgen, det där att man skall ställa upp och vara hjälpsam, kanske visa lite tillrätta, introducera, lära känna och hjälpa de yngre. Hur skall de annars lära sig hur det skall gå till? hur man gör? hur man beter sig? vad som är bra och vad som är dåligt? om inte vi vägleder dem!?
 
Och Du Hanna, nästa gång Du behöver ta Dig till ett arkiv eller så, hör av Dig så kan Du säkert få sällskap av någon med lite mer vana (och kanske pondus) och som gärna ställer upp som fadder.
 
Mvh
Lena A L

[Marcus Helgesson]

Hej alla släktforskare!
Jag är 17 år och har släktforskat i 2-3 år.  
Jag måste nog säga att det skulle betyda oerhört mycket om det i alla fall fanns en sida på nätet speciellt för oss unga forskare, gärna någonstans på rötter!
Vi lite ungre släktforskare behöver nog nått sådant ställe.
Sen måste jag också säga att i Olofström är släktforskarna MYCKET hjälpsamma och släktforskarna träffades var tredje vecka för att hjälpas åt. Så jag måste säga att jag har mycket goda erfarenheter av att få hjälp av de mer erfarna forskarna.
 
Mvh
Marcus

[Pierre Nilsson]

Hej Marcus och alla andra!
Nu har jag blivit 20 år och hållit på att forska sen jag var 16 och har sedan jag blev 18 gjort den mesta forskningen på egen hand hemma. Jag tycker det är så dåligt att Arninge inte har flera läsare och utkastad blir jag nästan varje gång efter halva dagen bara för att en gammal pensionär ska forska på sommaren(som har hela året för övrigt att vara där). Det spelar ingen roll om man kommer 1 km eller 20 mil hemifrån, utkastad blir jag i alla fall. De som inte blir utkastade är de som kommer från USA.
 
Jag tycker precis som Marcus att de yngre borde ha en egen sida på Rötter. En bra forskardag för mig är när jag hittar mellan 30-50 nya förfäder. En pensionär hittar kanske 2-6 förfäder och följer upp dem. Det jag gör på en dag gör en pensionär på 10 dagar. Den senaste halvdagen fick jag 26 nya förfäder med barn. 13 familjer på 3 timmar.
 
Ha det så bra
Mvh
Pierre N

[Tord Påhlman]

Hej Pierre,
 
Jag är inte pensionär ännu, men jag tycker nog att även pensionärer och unga bör få forska på lika villkor. Ingen skall väl vara diskvalificerad p g a sin ålder. Även du kommer (förhoppningsvis) att bli gammal pensionär en gång i framtiden. Arninge är ju till för alla, i alla åldrar. Jag kan hålla med om att det borde finnas fler läsare där, eftersom den mesta forskningen där verkar ske med läsare. Men, det borde väl även finnas fler forskarcentra, på fler platser, i Sverige. Har du följt debatten i vissa andra diskussioner här i Anbytarforum så ser du varför vi inte har fler sådana centra i landet.

[Sven Grönberg]

Hej! Jag själv fyller snart 17 och har släktforskat i ett drygt år. Då jag bor strax utanför Göteborg, men knappt har en enda rot inom Landsarkivet i Göteborgs upptagningsområde (men de ska tydligen ha mikrokort för Värmlands län, där jag ändå har en del intressen), har det varit SVAR som gällt från början. Det kostar 15:-/volym i min kommun. Nu är det inte så farligt för mig ekonomiskt eftersom jag inte använder fickpengarna till så värst mycket annat, men det blir mycket i längden och det kommer knappast att fungera när man om några år kanske flyttat hemifrån och studerar. Jag har försökt med att protestera mot avgiften i brev till Kultur- och Fritidsnämnden i min kommun, men fick ett negativt svar, inte ens från nämnden, utan från ansvarig tjänsteman, dvs bibliotekschefen.
 
Det finns ingen lokal släktforskarförening i min hemtrakt, så den enda släktforskningsgemenskap som jag upplever finns här i Rötter med Anbytarforum. En särskild ungdomssida vore en bra idé, men vad ska den innehålla? och vad särskiljer oss, den genealogiska ungdomen från de äldre forskarna?
 
Jag funderar starkt på att välja släktforskning som specialarbete när jag snart börjar mitt tredje och sista år i gymnasieskolan. Är det någon som har erfarenheter av detta?
 
Pierre! Det låter imponerande att du kan hitta 30-50 nya förfäder på en dag. Men det borde också innebära en fara att råka ut för många fel. När du beskriver din  forskning låter den som ett släktingsamlande och inte någon djupare och mer intressant personhistorisk forskning - men den biten kanske du tänker ta senare?  
 
Själv har jag visserligen hittills bara forskat i kyrkböcker, men det kommer förhoppningsvis inte att dröja så länge innan jag går in på t.ex. bouppteckningar.

[Sonia Biörkeroth]

Till Pierre!
Du skrev En bra forskardag för mig är när jag hittar mellan 30-50 nya förfäder.
 
Hur många förfäder har du egentligen? Med din takt och som du skriver att du forskat sedan du var 16 år, så har du väl snart 9 helt fulla generation bakåt med alla fäder och mödrar och borde väl inte ha så stort behov av att tillbringa ditt sommarlov på Arkiv. För att ha funnit alla 9 generationer bakåt i tiden är få förrunnat, så visa gärna upp din antavla.
De personer du kallar pensionärer, kan vara förvärvsarbetande som använder sin semester till forskning.
Och alla våra förfäder är inte lika lätt att hitta pga flyttningar, dåligt skrivna kyrkböcker, brunna kyrkböcker osv.
Det är bara att gratulera dig till att ha haft dina alla förfäder i socknar med tydligt skrivna böcker i behåll, med tydliga flyttanvisningar mm.
Vi andra får lusläsa vattenskadade och tydliga kyrkböcker, lägga pussel och söka i grannsocknar och använda fantasin för att komma på i vilken socken man skall forska.  
 
Hälsn
Sonia

[Malin Eriksson]

Pierre
Jag tycker att du tar i ganska mycket. När jag är och forskar brukar jag bli väldigt glad om jag hittar någon pensionär där. De är oftast väldigt duktiga och hjälpsamma med bla texttydning. Nu tycker jag att du gjort ett rejält övertramp där du dessutom skryter med att hitta en väldans massa förfäder på kort tid. Vi har ju sett att det inte alltid blir så rätt för dig (bevisen finns här i anbytarforums diskussioner)jag tycker nog att det är bättre att vara noggrann än att skynda. Du har ju hela livet på dig! Vad ska du annars göra då du blir pensionär???
Malin Eriksson 29 år

[Anders Ryberg]

Hej!
Jag kan bara konstatera att (nästan) alla äldre  
damer och herrar som jag stött på medan jag hållit  
på att forska har blivt glada över att ungdomar  
som jag håller på med det och har alltid blivit  
mycket trevligt bemött av dem och kunnat få hjälp  
av dem. Jag ser inget behov av särskilda  
ungdomssidor, däremot så är det ju alltid  
välkommet om kringaktiviteter organiseras med  
hänsyn även till oss som är mer uppbundna på  
dagtid.
Anders R

[Marcus Helgesson]

Hej alla gamla och unga forskare!
 
Vad jag menade med mitt förslag om en släktforskasida på internet för unga menade jag att det borde finnas en mötesplats för unga att lära känna varandra och knyta kontakter.
Hur många ungadomar har idag inte ICQ, mIRC och för all del inte en e-mail?  
 
Det är inte ofta man stöter på nån ung släktforskare men när jag pratar med mina kompisar märker jag att nästan alla är iuntresserade och skulle vilja lära sig mer men de tror att det är för svårt och tar upp för lång tid. Jag har nu i alla fall fått några att börja forska och tror att fler kommer att börja. Det är nog viktigt att ungdomar får se andra ungdomar forska och visa att det är nått för alla att plocka upp de få gånger man har en stund över.
 
Jag skulle tycka det vore bra om man gjorde nått för sveriges genealogiska ungdomar. Om det borde vara en egen sida eller en träff nån helg låter jag vara osagt men jag tycker detta är en mycket viktigt disskusion och jag vet att många fler skulle börja forska om de bara visste hur och många fler ungdomar skulle våga börja om det bara inte lät så avlägset.
 
M.V.H.  
Marcus Helgesson

[Pierre Nilsson]

Hej Sven Grönberg!
Jag har gjort ett specialarbete i släktforskning. Det handlade om hur släktforskning går till och vad som finns för problem. Jag delade upp det i åtta kapitel. De var följande.
1. Förord
2. Inledning
3. Hur går släktforskning till?
4. Problem med släktforskning
5. Min släktforskning
6. Exempel på släktforskning
7. Jordeböcker, mantalslängder m.m
8. Källförteckning och noter
 
I förorden berättade jag vad arbetet skulle handla om.
 
Inledningen berättade om släktforskningens historia och kyrkans historia kortfattat. Var man kan forska fanns också med och hur stora arkiven var. Där stod det även hur länge jag hade foskat.
 
Hur går släktforskning till berättade om hur man går tillväga när man gör våran trevliga hobby. T.e.x hur husförhörlängerna ser ut och varför och vad man hittar i födelseboken m.m.
 
Problem med släktforskningen behandlade hur man gör när t.e.x böckerna brunnit eller hittar fader okänd. Även en mått och vikttabell fanns med.
 
Min egen släktforskning handlade om lite märkliga öden som mina förfäder varit med om. Där fanns även en notsiffra för att se på vilken not de finns på. Sen skrev jag också var mina förfäder bodde.
 
Exemplet på släktforskning tog jag en bit av min antavla och visade.
 
Jordeböcker, mantalslängder behandlade hur man gör när man kommer så långt att man måste ta till annat än kyrkböcker.
 
Slutligen källförteckningen stod det var jag hämtat informationen ifrån och var jag tagit uppgifterna för att skriva om mina öden i Min egen släktforskning.
 
Detta arbete blev på 13 sidor och jag fick MVG på det.
Lycka till med ditt specialarbete och studentexamen nästa år. Jag gick själv naturvetenskapligt program.
Mvh
Pierre N

[Anders Berglund]

Inte för att jag vill utge mig för att passera för annat än medelålders numera (43), men när jag började forska var jag 18. Liksom för flera andra här i diskussionen kände jag det som en stor förmån snarare än ett problem att få ta del av alla äldre forskares erfarenhet, och det var ju mest sådana omkring en i forskarrummen då också.
 
När så GU kom till, med en kärna av yngre - nu likaledes medelålders - krafter i Göteborg, minns jag det inte som att det var med någon utpräglad ungdomsinriktning. Snarare blåste de in med lite nya fräscha idéer om hur man kunde skriva, och om vad, som attraherade både ungdomar och äldre forskare. Den etablerade riksorganisationen, Genealogiska Föreningen, kändes kanske inte som världens mest nytänkande, och GU blev ju också vaggan för det som senare skulle omdanas till det nuvarande släktforskarförbundet. Jag ser inga likheter med en sådan situation idag, med en mer livaktig och mångfacetterad verksamhet än någonsin.
 
Men, som sagt, vem är jag att tycka i ungdomens namn?

[Torbjörn Norman]

Hej
Man kan bilda en förening för en ort, en region, en viss släkt, valloner, in eller utvandring eller nästan vad som helst så varför skulle man inte kunna bilda en förening bestående av endast unga forskare. Men en förening måste administreras och de timmar man håller på med administration kan man inte leta anor. Och är man ung missar man en förfärlig massa anor under den tiden.
Hälsningar Torbjörn i Björklinge

[Sven Grönberg]

Pierre! Tack för dina erfarenheter om släktforskning som specialarbete. Själv har jag tänkt mig att inte skriva mer än nödvändigt om själva forskningen, utan ha själva forskningen som mitt arbete. Under sommaren har jag bedrivit kyrkoboksforskning på min mmmmf och hans familj, och skulle nu gärna fördjupa mig och försöka finna mera information om dessa personer - eller kanske några andra anor. Men detta hänger förstås på skolans attityd till att ställa upp med pengar för arkivens och SVARs avgifter.

[anna]

Har det öppnat någon förening för ungdommar?
 
Mvh Anna

[Anton Stigsjö]

Unga forskare! Denna diskussion är för mig främmande. Jag är en djupt passionerad släktforskare och började alldeles för ung. Vid tio års ålder inleddes mitt missbruk, för nägot annat kan jag knappast kalla det. Under mina tonår var mina tankar uppfyllda mer av gamla förfäder än av unga töser som naturligare är. Nu är jag precis tjugo år fyllda men ser ännu ingen väg ur eländet.
 
Det finns tvä skillnader mellan narkotika och släktforskning.
1. Narkotika är något skadligare för kroppen
2. Släktforskarens elixir är begränsat och tynar med åren.
 
Jag har tömt varenda sida i min släkt på det tyngsta tjacket. Kvar återstår endast sidogrenar. Jag lider av outhärdlig abstinens sedan nära två år.
 
Mitt inlägg i den här debatten handlar om att inte dra in fler unga i det här, dels för deras egen skull, dels för de reda förstörda forskarna. Vi behöver det som är kvar att forska fram inom Sverige! Detta är måhända egoistiskt, men jag skulle troligen haft ett lyckligare liv om jag inte försakat så mycket för min passion.
 
Detta var endast en försynt liten vinkling på saken. De flesta har nog inte mina anlag för dylikt beroende, men försiktighet är i alla fall att föredra.

[anna]

Varför skriver du så? Jag själv är en ung forskare som tycker det är väldigt intressant. Det är ju inte bara personernas namn man vill åt. Inte jag i allafall. Jag försöker få ut så mycket fakta som går. Hur de var, hur de levde mm.  
 
Jag har även gått in på några sidoleder för att ta reda på fakta. Jag har på det sättet fått reda på en massa intressanta saker om andra världskriget. Historier och händelser som inte många känner till. Som bara personer nu i livet har berättat, efter att jag har sökt upp dem. På det sättet får man en väldigt stor översikt över hela Sverige och hur de ser på livet.
 
Det roligaste av allt är att man får skriva brev och ev träffa enormt med olika släktingar på ett eller annat sätt.  
 
Mvh Anna

[Adam Haglund]

Anton!
 
Jag tror att du gör ett stort fel i att klandra släktforskningen för att du inte tänkte på unga töser. Släktforskningen är knappast mer beroendeframkallande än något annat.
 
Du kunde antagligen lika gärna blivit spelmissbrukare, eller något liknande. Vad jag menar är att det inte finns något farligt i släktforskningen som sådan.
 
/Adam - snart 20, har forskat lite grann senaste året

[Linda Wickstrom]

Precis min mening Adam.
 
och Anton...om du vill ha hjalp att komma ur ditt slaktforskarmissbruk finns det sakert sadan... liksom det finns hjalp for spelmissbrukare, narkomaner, alkoholister etc.
 
Du pratar som att hela livet ar over redan...  
men som sagt var, du ar bara tjugo och har hela livet framfor dig...
 
god fortsattning !
 
Linda - ar 25 och har slaktforskat i 7 ar

[Johann Trollencrona]

Hej Anton
Känner igen mej...började forska vid 12 års ålder...men vid 18-19 års ålder fick jag en brytning, hann med några år som värsting och tog igen hela min tonårstid med råge...allt har tydligen sin tid...Är förhoppningsvis nu mer en sansad släktforskare!
 
Johann-33 (aarrghh!) år

[Johan R:son Sjöberg]

Hej!
 
Jag undrar om Antons inlägg är seriöst menat? Jag tror, att vi skall betrakta det som ett skämt.
 
Själv började jag släktforska i 15-årsåldern, men min forskning tog ordentlig fart, när den datoriserades för c:a 2 1/2 år sedan.
 
Finnes det ett behov av en förening för Unga genealoger? Vad säger ni som deltager i denna diskussion? Vad skall föreningen verka för? Hur skall den verka? Kort sagt: Vad vill vi - och hur vill vi genomföra det?