Farfar/Morfar

[Kenneth Bengtsson]

Blev farfar igår till ett välskapt gossebarn på 4610 gram.
.
 
Är morfar sedan 2,5 år tillbaka, nu till frågan. Är det någon mer som tycker som jag att farfar/farmor låter äldre än morfar/mormor?

[Rune Edström (Rune)]

Hej Kenneth
Å ändå gamlare får du känna dej vid nästa generations födelse.  
rune

[Christina Helmby]

Härligt Kenneth!
Du kommer väl ihåg att dokumentera nutidens historia - det blir bra grund för den lille krabatens släktforskning om 55 år!
MVH
Christina H

[Jens Sandahl]

Grattis Kenneth!
 
Jag tycker att farfar låter som en händig och vältränad atlet, medan morfar återfinns som gubbe med rondör under Kalles klätterträd...

[Eva Svensson]

Det var då ett bedrövligt fantomstort kort...de är till att va mallig?
Men snälla farfar gör dina bilder små och stjäl inte utrymme här i NYA 'Porslinskrosset'  
 
Föresten, ska vi alla börja lägga in bilder på alla våra barnbarn nu då? Det finns fler än din.
Släktforskningen utvecklas i Anbytarforumet....

[Eivor Andersson (Ema)]

Eva Svensson verkar ju väldigt social och trevlig  
 
Grattis till farfarskapet, Kenneth. Det var en fin pojke. Hoppas att han blir en lika duktig släktforskare som sin farfar.
 
Farfar och farmor låter nog äldre på grund av att mannen oftast varit äldre än frun.
 
Lycka Till - Hälsn. Eivor

[Carl-Fredrik Hanzon]

Är det månne baby boom på gång i Anbytarforum? Kan det möjligen ha att göra med rubriken här ovan: Besök Storken i Sundbyberg...? ^^
 
Nåja, skämt åsido: Farfar/farmor låter väl inte i sig äldre än morfar/mormor. Det blir väl i stället så att rollen/rollerna blir vad man själv gör den/dem till. Där finns ju ganska stor spännvidd/frihet. Och vissa blir ju farfar etc vid 38 medan andra väntar till kanske 98. Men rent generellt kan man nog numera tycka att såväl begreppen ff, fm, mf som mm påfallande ofta låter äldre än personerna bakom begreppen. Detta har troligen att göra med att vi associerar begreppen till våra far- och morföräldrar eller kanske t.o.m. till deras, genom vad de har berättat, förstärkt med gamla fotografier etc. Eller vi kanske rentav associerar till de arketypiska bilder och föreställningar, knutna till far- och morföräldrabegreppen som finns undermedvetet i hela vår kultur, och som visar sig i bl. a. vår sägen- och sagoskatt.
 
Dessa bilder (eller arketyper), t.ex. farfar i långt vitt skägg, stödd av en käpp, resp. mormor i huckle (eller knut i nacken), sittande i gungstolen eller vid spinnrocken, kontrasterar ju diametralt emot dagens verkliga far- och morföräldrar, som ju ofta är i 40- eller 50- årsåldern, i full vigör, fullt yrkesverksamma, pigga och sportiga, de kanske motionsidrottar, målar, musicerar eller kör rally. Ingen käpp eller gungstol där inte - om de inte har drabbats av någon sjukdom eller olyckshändelse förstås - men det är ju en helt annan sak.

[Eva Barchas]

Vad lyckligt lottade vi är att i svenskan ha både mormor/morfar och farmor/farfar.  Så mycket lättare att identifiera en person än i t.ex. engelskan.  I speciellt släktforskningen så blir det mer oklart med 2nd  eller  3rd great grandmother.  Vem är hon egentligen?  Jag tänker kalla mig farmor, även om jag bor i USA, om jag nu blir så lyckligt lottad...
 
Eva

[Anders Pemer]

Ja, jag har aldrig förstått att vi kan ha nära nog det enda språk där intresset funnits för det. Var nyligen hos släkt i Bergen i Norge (just det, Pemmers i Bergen, för den som läst annat av min hand här på Anbytarforum under årens lopp), och de använder åtminstone morfar/mormor och farfar/farmor, men sedan hette det visst bestefar/bestemor och därefter oldefar/oldemor och efter det lägger man till ordet tip för fler generationer.
 
Om inte bestefar/bestemor egentligen var motsvarigheteten till grandparents, dvs både till farfar/farmor och morfar/mormor?
 
Det känns futtigt att aldrig kunna beskriva lika enkelt på engelska att jag kan utantill att den gamle svenske kungen Karl Knutsson var min farfars farfars farfars morfars morfars morfars mormors mormors morfar.
 
Finns det något annat språk där man så enkelt och smidigt kan ange exakt vad han var till mig, eller är det i övrigt bara ett töcken av opraktiska språk som inte kan särskilja honom alls från någon annan manlig ana i 18:e generationen?
 
Alternativet i fallet Karl Knutsson är ju då ett mycket mycket mer omständligt... He was my father?s father?s father?s father?s father?s father?s mother?s father?s mother?s father?s mother?s father?s mother?s mother?s mother?s mother?s mother?s father. Brrrrrr!

[Ann Little]

Anders! I engelskan säger man givetvis 'great-grandfather on the paternal side;'eller ' great-grandmother on the maternal side', och därigenom är det väl rätt klart vem man syftar på. Man säger givetvis också 'great-great-great' o.s.v. 'grandfather' och 'grandmother'.
 
Eva! När jag fick mitt första barnbarn så kallade jag mig alltid mormor till att börja med, men jag har gett upp nu för det låter inte bra uttalat på engelska; det låter som 'momo' eller 'måmå' eftersom 'r:en' inte rullas tydligt. Om jag hamnat i Skottland istället för England hade det nog blivit annorlunda.  
 
Ann

[Lars Nylander]

Jag och min hustru skall få vårt första barn i november. Våra mödrar, som båda i och med detta ska få sitt första barnbarn, är födda samma år (1951). Men min svärmor påpekar hela tiden för min mor att farmor låter mycket äldre än mormor. Men de är alltså lika gamla i verkligheten.

[Anders Pemer]

Jo, det särskiljer väl rätt bra mellan 'grand parents', men redan i nästa generation blir det problem. The great grand father on the paternal side är väl farfars far, men sedan har man tre till.
 
Mormors far blir väl on the maternal side, men enda sättet att skilja farmors far från morfars far måste väl då bli my father?s maternal grand father respektive my mother?s paternal grand father. Och det är ju inget vidare praktiskt system i längden.
 
I 18:e generationen där jag har Karl Knutsson kan jag alltså tydliggöra två '16th great grand fathers' med hjälp av tilläggen 'on the paternal/maternal side', men de övriga 131.070 manliga anorna i den generationen måste kommas åt med helt andra konstruktioner.
 
Lösningen är väl att alla linjer av manliga respektive kvinnliga led kan sammanbindas, men att varje brott kräver en ny fortsättning, så att Karl Knutsson skulle bli min...  
 
Paternal 4th great grand father?s maternal grand father?s maternal grand father?s maternal grand father?s maternal 4th great grand father, gissar jag?
 
Det är på rätt väg, men lika enkelt som på svenskan är det ju definitivt inte.
 
Barnbarn hoppas jag att jag själv hinner uppleva, jag ville möta kärleken och lyckan och bli pappa så tidigt som möjligt. Och hittills har det ju gått bra, jag fyller bara 37 nästa gång, det är ju ingen ålder... får man ständigt höra... Men men... när jag fyller jämnt nästa gång förväntar jag mig baske mig att det är om inte annat på gång i någon mån, det här känns inte naturligt...

[Carl-Fredrik Hanzon]

Ta det lungt, Anders! Bara 37... Som du själv (och andra) säger: det är väl ingen ålder. Själv är jag 53...
 
Men... Vi har ju Charlie Chaplin, Matts Carlgren, Skå-Gustaf, furst Johannes von Turn und Taxis, hertig Gustaf d?Otrante, Carl-Fredrik Palmstierna, Anthony Quinn, Julio Iglesias och hans pappa (!): Julio Iglesias Puga (som fick en son för något år sedan), med flera, med flera, för att inte tala om Ane den gamle och Abraham... Så... ''

[Ingegerd Johansson]

Min första dag som släktforskare började jag leta efter farfars föräldrar och syskon, då jag visste tillräckligt mycket om farfar för att ha något att ta tag i. Då upptäckte jag att farfars far var 59 år då farfar föddes. Han var gott och väl uppe i farfars-ålder med andra ord. Hans tre söner i ett tidigare äktenskap var 24-27 år äldre än farfar.

[Anders Pemer]

Spännvidden kan givetvis vara enorm. På mitt raka fäderne bakåt - om vi talar om varje fars ålder när sonen som jag härstammar från föddes - har varje far varit knappt 24 år (min far när jag föddes, så det var liksom alltid måttstocken), 45, 33, 32, 32, 44, 56, 26, 65, 37 och i nästa led vet vi inte faderns födelseår.
 
Samma gubbar bakåt när första barnet föddes är däremot 23, 25, 26 (fyllde 27 två dagar senare), 24, 32, 39, 31, 26, 31 och ca 30, så jag har åtminstone passerat snittåldern för mina anor på raka fädernelinjen. Men ett genomsnitt ska ju vara i mitten, några ska vara över det. Jag tippar som sagt att det kommer vid inte alltför mycket över 40.
 
Men nog har vårt samhälle blivit konstigt när man kan sitta fullt intresserad av det där med kärlek och familj och vara en av allt att döma mer än genomsnittligt kärleksfull och romantisk man, men ändå ha mer än genomsnittligt svårt att möta någon, snarare än mer än genomsnittligt lätt (som alla som lär känna mig brukar tro att jag borde ha när de lär känna mig - att inte en så charmig och trevlig kille som du...).
 
När det känns som värst brukar jag ärligt talat fråga mig själv om jämställdheten innebar kvinnors rätt att med öppna ögon välja grisarna, tölparna, misshandlarna och de män som värjer för starka känslor och är livrädda för ansvaret med barn, och smiter med svansen mellan benen när sådana är på väg eller strax efter de fötts, för sådana män verkar det alltid finnas kvinnor så det räcker och blir över som lyckas med konststycket att fastna för först och bli svikna av sedan - medan det verkar vara vi män med intresse för en seriös relation, äkta känslor och barn som vi har tänkt ta hand om som det verkar vara desto mer angeläget att passa sig för och leta fel på för att välja bort... Ytterst märkligt känns det, men... jag är väldigt off topic nu, och ska bryta där.
 
Jag legitimerar inlägget med att återknyta till trådens egentliga ämne. Samma gubbar som i tidigare listor var när de fick sina respektive första barnbarn (jag har ju en - yngre - syster som sett till att även fadern har nått dit) 52, 44 (min far föddes som farbror till en några månader äldre gosse, som dessvärre tragiskt omkom i en olycka året därpå), 55 (om han hade levat), 59, 57, 66, 54, 58 (om han hade levat), 51 och 70.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Hej Anders!
 
31, 34, 31, 30, 23, 35, 30, 37, 29?, och 32? (födelseåren för de två sistnämnda är inte helt säkra)
 
resp.  
31, 31, 30, 30, 23, 25, 23, 26, 26? och 32?
 
och
-, 59, 62, 56, 48, 53, 51, 51, 46? (där blir man ju ordentligt varvad...) och 58?  
 
Jag håller f.ö. med om en hel del av dina analyser/tankar i det näst sista stycket.

[Yvonne Carlsson/ Anbytarvärd (Admin)]

Hej Kenneth (och även alla ni andra),
 
Jag stänger den här diskussionen nu, då bilder på våra ättelägg kanske gör sig bättre på Familjenytt i lokaltidningen än Anbytarforum...
 
Samtidigt kan jag inte låta bli att gratulera till den lille pilten.
 
Den övriga diskussionen om farfar/farmor/morfar/mormor kanske gör sig bättre under Språk ord och namn: Övriga språkfrågor.
 
Med vänlig hälsning
Yvonne Carlsson
Anbytarvärd