Dokumentation av invandrare

[Johnny Riert]

Varför ät intresset så litet att dokumentera invandrar släkter? Den stora invandring som under de senare åren skett till Sverige betyder att vartefter de gifter in sig i inhemska släkter, kommer det att bli ett glapp i framtida släktforskningar om det inte sker en dokumentation av dessa invandrar familjer. I många länder finns fungerande folkbokföring men i vissa länder är det muntlig tradition som gäller.
Mycket kan ha blivit förstört vid krig etc.
Vi har idag många äldre som kommit hit som anhöriga som säker sitter inne med stora kunskaper om sin släkt. Vartefter de försvinner och de efterkommande tappar språket går denna kunskap som kan sträcka sig flera hundra år tillbaka förlorad. Inte så roligt för den framtida släktforskaren som säkert har det mycket enklare än idag att se ordet okänt i akterna.  
För den framtida DNA forskningen måste sådan dokumentation vara guld värd. Många invandrare går idag arbetslösa. Varför inte få dem att genom något projekt börja med att dokumentera sina släkter. Visst kan de bli problem med att somliga flyktingar uppgett falska namn när de sökt asyl och många är rädda att uppgifterna kommer i orätta händer. Detta kan ordnas med sekrettesbeläggning tex 25 år framåt.

[Jonas Kuschner (Jonas)]

Registrering av nutida invandrares släktförhållanden i hemlandet är problematisk bl.a. av det skäl som du anger ovan, och man kan väl inte förvänta sig att flyktingar från polisstater och militärdiktaturer skall ha särskilt stor tilltro till svenska myndigheter och svensk sekretesslagstiftning.
 
Genealogiska Föreningen påbörjade i slutet av 1970-talet ett projekt för registrering av immigranter, och en del om detta finns att läsa under rubriken Riktlinjer för GF:s registrering av invandrare i Släkt och Hävd 1978:1-2, s. 50-53. Man satte då en gräns vid år 1939 och anmärkte dessutom: Den senare tidsgränsen kan tillfälligt flyttas tillbaka om etiska skäl och sekretessproblem under arbetets gång motiverar detta.
 
Jag vill minnas att det under början och mitten av 1980-talet lämnades in en del ifyllda blanketter till projektet, men jag tror att projektet rann ut i sanden p.g.a. bristande intresse. (Någon som var aktiv i GF vid den tiden kanske vet mer om hur styrelsen då tänkte och resonerade.) Ett projekt av denna storleksordning - det rörde sig alltså om ALL invandring till Sverige fram till 1939 - var väl ganska orealistiskt.
 
Kanske är släktforskningsprojekt i skolorna det bästa sättet att uppmuntra ett tidigt intresse bland barnen i invandrade familjer.

[Jojje Lintrup]

Frågan om hur man ska tackla de många frågor framtidens svenska släktforskare kommer att stå inför är mycket intressant. Vi vet ju att den historiska invandringen till Sverige berikar dagens släktforskning enormt mycket och att det bildats åtskilliga föreningar som sysslar just med sådan forskning. Därför kommer Släktforskardagarna nästa år i Dalarna att ägna hela temat åt just de frågorna. Kanske förbundet också skulle passa på att väcka liv i den delen av verksamheten, och ta vara på tillfället!?
Vi är många svenskar som har en stor del av våra anor i utlandet (för min egen del är det långt över 50%) och som hoppas på ett organiserat samarbete inom ramen för släktforskarförbundet framöver.

[Mona Justusson]

Är det någon som hittat släkt från Pommern alternativt kronprinsens regemente? Jag gissar nämligen att någon kvinnlig anfader från Pommern hittade sin man bland dessa soldater och följde med till Sverige på senare hälften av 1700-talet.

[Michael Lundholm]

Om jag inte missminner mig helt handlar diskussionen om Anbytarforum: Släkter: Övriga släkter J-L: Lembke delvis om soldater tillhörande detta regemente som före 1772  var stationerat i Pommern. Möjligen kan du få ett eller annat uppslag där. Regementet hette inte Kronprinsens husarregemente förrän 1822. Innan hade det flera olika namn men vid tidpunkten då det flyttade över till Sverige hette det Kungl Husarregementet.