ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-11  (läst 2477 gånger)

2003-12-07, 18:33
läst 2477 gånger

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Arkivguiden (www.arkivguiden.net)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6870
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 23:58
  • Bild: Båhusläns flagga
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Och jag vet inte hur en del läser debattinlägg...  
 
Ingen har vad jag kan se sagt sig vara tvingad att svara på några frågor. Tvärtom har ju den ene efter den andre sagt att man just avstår från att svara på ofullständiga frågor. Och det är ju det som är problemet - för frågeställaren...  
 
Visst finns alltid möjligheten att be om kompletterande upplysningar om man ser en ofullständig fråga, och det brukar jag också göra om en fråga ställs i någon av mina socknar eller om det på annat sätt framgår att den efterlyste har anknytning dit. Och så är det ju också andra som gör. Självklart är det möjligt (för att inte säga troligt) att det finns andra efterlysta med liknande anknytningar utan att det framgår av de ofullständiga uppgifterna. Men dem hittar man ju bara om man frågar efter fler upplysningar till alla knapphändiga efterlysningar - och det är ju ett livstidsprojekt som knappast någon åtar sig frivilligt...
 
Vad är det då för fel med att rent allmänt uppmana alla att lämna fullständiga upplysningar i sina efterlysningar? Det ökar ju chansen att frågeställaren får svar! Och det är ju det det här handlar om: Att frågor inte i onödan ska förbli obesvarade när det finns ett svar där ute någonstans...
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2003-12-07, 19:22
Svar #1

Utloggad Micael Granström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 120
  • Senast inloggad: 2009-01-27, 15:59
    • Visa profil
Det är inget fel i att begära att få så fullständiga uppgifter som möjligt, vad jag menade var att för de som inte hållit på så länge kan det vara svårt, dels med uppgifterna, det är väl därför man frågar antar jag, dels att svara på ett för alla klart och tydligt sätt.  
Sen kan det ju vara som i mitdet varit nån gång för mig att man svarat på en gammal fråga och fått till svar att de redan hunnit få tag i uppgiften i fråga.  
 
För att återgå till min slutsats i förra inlägget, eftersom det var synpunkter på hur detaljerade frågor bör vara som var början på den här debatten. Det finns plats för alla typer av frågor åtminstone i mitt Anbytarforum.  
 
Jörgen, det kanske var hårda ord i inledningen i mitt förra debattinlägg, men det var bara det också, en inledning.....
 
MVH
Micael

2003-12-07, 20:27
Svar #2

Alf Helin

Hej, här skall Ni få ett belysande exempel på när man får exakt svar på en fråga.
 
För ganska många år sedan skulle jag ta bussen från Hjällbo till Göfab. Glad i hågen steg jag på bussen och frågade:
 
- Går den här bussen förbi Göfab?
 
- Ja fort som sjutton svarade busschauffören hurtigt! Och tillägger: - Om Du inte drar i snöret först!
 
Men jag kunde väl inte frågat om bussen stannar på Göfab när den sedan fortsatte till Gamlestaden?
 
En annan tanke som dyker upp är om jag, när jag var a-kassehandläggare, skulle sagt till de arbetslösa att det blir ingen a-kassa för Du frågade fel. Eller ännu värre att jag väljer ut de som frågar bäst och ger dem a-kassa.
 
Min erfarenhet är att människor är oerhört olika. Men som det ser ut här tycks man tolka sönder vart enda ord som skrivs. Ibland får man räkna med att göra sig det besväret att ställa en motfråga innan man sätter igång och söker. Själv har jag uttryckt stor tacksamhet även för uppgifter jag redan hade, det bekräftar ju sannolikheten sannolikheten i det jag redan har. Om man inte svarar på en motfråga är det väl i sig ett svar som att frågan inte är aktuell längre. Men själv hade jag nog talat om för den som frågade att jag är inte intresserad längre.
 
Problemet är inte forskarrelaterat och därför har jag som amatörforskare dristat mig att kommentera den saknade ideala kommunikationen mellan frågare och svarare. Man behöver inte göra ett problem av en möjlighet.
 
Med vänlig hälsning
 
Alf Helin

2003-12-07, 20:48
Svar #3

Utloggad Ann Little

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1252
  • Senast inloggad: 2024-02-23, 20:10
    • Visa profil
Hej Alf!
 
Du kanske kunde ha frågat om bussen gick VIA Göfab?  
 
Mvh
Ann Little

2003-12-07, 21:53
Svar #4

Stefan Lejon

Man behöver inte göra ett problem av en möjlighet.
 
Det vettigaste som sagts i den här tråden!! Medan
vissa andra tävlar i att skriva så många fina ord
och uttryck som de bara orkar slå upp i ordboken,
så slår Alf Helin huvudet på spiken!! Tack!!

2003-12-07, 23:47
Svar #5

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Arkivguiden (www.arkivguiden.net)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6870
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 23:58
  • Bild: Båhusläns flagga
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Och vilken är möjligheten som man gör ett problem av?
 
Jämförelsen med a-kassehandläggaren som bara beviljar pengar till dem som frågar bäst kanske inte passar riktigt i sammanhanget? Eller finns det anställda med skyldighet att besvara frågor i Anbytarforum?
 
Ibland får man räkna med att göra sig det besväret att ställa en motfråga innan man sätter igång och söker.
 
Det låter som om frågorna inte ställs för frågeställarens skull, utan för den som svarar.
 
Dessutom vet den som verkligen har gjort sig besväret att läsa vad som har skrivits här tidigare att det inte handlar om att tolka sönder ord. Det handlar över huvud taget inte om frågornas formuleringar, utan det handlar om deras innehåll - eller snarare brist på innehåll...
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2003-12-08, 01:35
Svar #6

Anders Andersson

Margareta ger ett exempel på hur en missförstådd fråga leder till en motfråga modell goddag yxskaft. Självfallet är den motfrågan inte till omedelbar hjälp för frågeställaren, som kanske rentav avstår från att fortsätta dialogen.
 
Jag tycker att man kan kräva att båda parter står på sig en smula. Om man tror att den andre är expert, eller att man själv är expert, då får man en ojämlik dialog, och det är illa. Den som frågar och den som svarar har var för sig unika kunskaper inom något område, men själva samtalet måste föras på lika villkor. Gör mot andra så som du vill att andra skall göra mot dig är en bra regel i alla sammanhang, även detta. Om du vill få svar på dina frågor, svara på andras. Om inte, låt bli.
 
Att göra antaganden om att motparten befinner sig i en annan situation än jag själv, och därför inte vill bli bemött på samma sätt som jag själv vill, är dömt att misslyckas, främst därför att man inte känner till motpartens situation. Då är det bättre att se sig i spegeln, och betrakta motparten som sin egen tvilling.
 
Om jag själv gör en efterlysning i Anbytarforum, men inte får en enda kommentar på fyra veckor, då vill jag inte att någon i en helt annan diskussion avfärdar mitt kommunikationsproblem som en möjlighet. Därför ställer jag inte heller upp på det argumentet när det är någon annan som drabbas av tystnaden.

2003-12-08, 01:59
Svar #7

Alf Helin

Hej igen!
 
När det gäller frågor och svar bör eller snarare skall sändare/frågare och mottagare/svarare vara på samma våglängd. De måste tala samma språk för att förstå varandra. Ibland är det frågeställaren som får ta till lite extra för att bli förstådd och i andra fall är det svaranden som får anstränga sig för att fatta vad den förste talar om. När båda förstår varandra uppstår ljuv musik och de kan till och med bli kära i varandra. Men så roligt får vi väl inte ha här på anbytarforum.
 
Talesättet jag syftade på i mitt föregående inlägg lyder ungefär så här: Ett problem är en möjlighet som kommer med bakändan först. Därmed inte sagt att man nödvändigtvis måste diskutera bakändan. Snarare skall man runda den delen och upptäcka möjligheten.
 
Med vänlig hälsning
 
alf helin

2003-12-08, 02:30
Svar #8

Anders Andersson

Tack för förtydligandet, då ser jag vilken möjlighet du talar om, nämligen möjligheten att lösa problemet - vilket väl är vad vi försöker göra här.

2003-12-08, 08:06
Svar #9

Utloggad Lisa Qviberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 151
  • Senast inloggad: 2019-10-12, 15:20
    • Visa profil
Margareta Danielsson,  
 
liksom du så antog jag att frågeställaren inte var hemmastadd i Stockholm. Eftersom jag själv inte vet var 6:e Qvarteret i Stockholm ligger så tänkte jag att man kunde göra en chansning och leta efter personen på Söder-, Klara- eller Gamla Stan-skivorna och kanske även databasen över Kungsholmen, och på så sätt klura ut svaret. Men då måste måste jag namnet på personen, och gärna en tidsperiod. Är den 1700-talet som frågeställaren åsyftar så är ju en sökning på skivorna meningslös, men då kan jag ju gå till arkiven istället. Och kanske det även kan vara så - här får de med större kunskaper om Sthlms geografiska historia gärna rätta mig - att det funnits fler 6:e Qvarteret i Sthlm över tid. För att bäst kunna svara på frågan så kan det vara bra att minimera alternativen. Sammanfattningsvis så menar jag alltså att det kan vara lättare för mig att svara på hennes fråga om vart 6:e Qvarteret i Stockholm ligger, om jag har något mer att gå på.  
 
Jag kan bara utgå från mig själv; hade jag fått en sådan uppmaning på en fråga jag hade ställt, så hade jag inte dragit mig för att precisera mig. Det hade inte alls känts påträngande. Jag tycker således inte din liknelse med klocktid och personnr är vidare bra.
 
Vänligen,  
Lisa

2003-12-08, 10:51
Svar #10

Essan Gradhman

Hej alla!
Jag söker oftast personer ur släkten Gradman, men konstigt nog får jag mer svar när jag inte preciserar en fråga....
Så fort jag frågar direkt om en person, med alla uppgifter jag har om personen, får jag sällan svar, men frågar jag rätt allmänt då är det flera som nappar....!?!  
Kanske fler vågar svara om dom inte har den exakta uppgiften utan kanske bara delar av den.
Essan

2003-12-08, 11:30
Svar #11

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Det ligger mycket i vad du säger, Essan, och det är det som är problemet. Är man för specifik, kan en del få för sig att man har mer information är de själva...
Sen måste jag bemöta Anders. Det är inte så att mai inte får svar bara för att man ställer frågan fel, utan fr.a. för att ingen just kan besvara den för tillfället. Detta gäller speciellt i socknar som är dåligt frekventerade på forumet, men också för släkter som få forskar i, osv.
Man kan alltså inte ställa antalet svar man får på en fråga i relation till hur man ställt frågan!

2003-12-08, 14:54
Svar #12

Patrick Lindblom

Hej på er alla glada och hjälpsamma släktforskare. Jag har inte läst hela tråden, eftersom jag som många andra har ont om tid. Men jag vill gärna ge en nybörjares perspektiv på några saker.
 
Det finns enligt min mening många skäl till varför frågor kan upplevas som oprecisa.
 
Själv tycker jag att ett forum av denna typ inte lämpar sig särskilt väl för längre avhandlingar av det man redan vet, då det finns lika många som reagerar över för mycket text som för opreciserade frågor. Vi hoppas då att den som vill hjälpa till återkommer med en fråga om vad man redan har för information och att denna t.ex. kan skickas över mail eller så.
 
Ett annat skäl, som väl nämnts i denna och andra trådar, är att vi nybörjare inte alltid vet vilka uppgifter som behövs för att kunna gå vidare. Även då lever jag i en stilla förhoppning om att hjälpsamma själar reagerar med en enkel motfråga istället för att ignorera oss. Dock, som Anders A påpekar, ger oss naturen inga hjälpsamma pekpinnar; den som inte anpassar sig av egen kraft går under. Så är det verkligen.
 
Det finns flera sätt att gå under. Jag tror att Rötter har förlorat betydligt fler intresserade nybörjare än man har vunnit nya hjälpsamma själar på den uppnästa ton som finns i många inlägg här. Det tycks mig som att på en trevligt besvarad fråga (om än utan sakinformation) går det minst fem irriterade anmärkningar på sättet att ställa sin fråga, ämnet man gör det under, ifrågasättande av ens anor överhuvudtaget samt varför man inte forskar själv istället för att be andra göra jobbet.
 
Det här är kanske främst ett problem för frågeställarna tycker ni, men det är också ett problem för släktforskarrörelsen och alla Rötterdeltagare! Varje person som slutar ställa frågor p.g.a otrevligt bemötande (alt inget bemötande alls) slutar också att försöka hjälpa andra.
 
Själv har jag trots oprecisa frågor fått *väldigt* trevliga svar av bl.a Maud Svensson och det har gjort att jag har fått en mycket mer positiv inställning till släktforskning överhuvudtaget.

2003-12-08, 17:38
Svar #13

MaggieAndersson

Anders A, ledsamt att ditt svar försvann. Så är det ju tyvärr ibland med vårt hanterande av denna nya fenomenala teknik ;)
 
Lisa
Om man tar exemplet med 6:e Qvarteret i Stockholm så lär kanske inte frågaren i detta fallet förstå varför de extra uppgifterna behövs.  
 
Om man istället förklarar precis så som du gjort i ditt inlägg ovan så tycker jag personligen att det varit ett mycket trevligare svar som inbjuder till vidare kommunikation. Dessutom kan det hända att någon annan (som jag) läser detta och lär sig någonting på köpet. Mycket information får man faktiskt som nybörjare genom att läsa andras inlägg.
 
Det är ju det här att man bara kommunicerar med skrift, vi har ingen möjlighet att tyda den andres tonläge eller personlighet eller vad man nu skall kalla det. Orden kan sägas jättemilt/försynt/med ett leende men i skriven text blir de hårda. Hur vi tar emot dem beror ju också på oss som person.

2003-12-08, 18:19
Svar #14

Birgitta Ohlsson

Hej
 
Lisa Qviberg skrev:
 
”Däremot drar jag mig för att göra några forskaransträngningar - som ibland kan ta flera timmar - eftersom frågan är för ospecificerad. Och då blir det naturligtvis så att jag bortprioriterar sådana frågor. Jag tror generellt att fler skulle få sina frågor besvarade om de hade en lämplig ingång, d.v.s. uttalat redogör för vad de behöver hjälp med.”
 
Andra skribenter hade ungefär samma åsikt. Första gången jag läste dessa inlägg tyckte jag att det var lite synd att frågor blir obesvarade på grund av att erfarna släktforskare inte svarade på inlägg som var ospecificerade. Hur skall man kunna veta att frågan är ospecificerad när man som nybörjare inte riktigt vet vad som krävs för att en fråga skall vara specificerad? Jag menar att om man inte får något svar så vet man ju inte att frågan är ospecificerad. Hur löser man detta? Jag vet inte, men hur man än vänder och vrider på det så tror jag nog att det ändå till slut är så att man som nybörjare, själv måste lära sig hur man specificerar sina inlägg kanske genom att läsa andras inlägg?
 
Mvh
 
Birgitta

2003-12-08, 19:11
Svar #15

Anders Andersson

Nå, här gråts inte över spilld mjölk (eller spillda inlägg). Jag lär baka in mina synpunkter i den fortsatta diskussionen i stället, om de fortfarande är relevanta då!
 
Exemplet med den svårbegripliga motfrågan är ganska tydligt; den ursprungliga frågan (om ett kvarter i Stockholm) är egentligen korrekt ställd, men den som avser att svara gör en tolkning av syftet med frågan (att frågeställaren söker en person) som inte stämmer med verkligheten, och som bara krånglar till diskussionen.
 
Jag gör själv ofta sådana antaganden om syftet med frågan, baserat på min erfarenhet av tidigare frågor, och ambitiös som jag är försöker jag snabba på förloppet genom att både förklara mitt antagande och ställa flera motfrågor samtidigt, i hopp om att motparten skall finna någon av dem i linje med den faktiska frågan. Det kanske i själva verket är en dålig strategi av mig?
 
En tumregel som jag försöker tillämpa är att min motfråga inte blir väsentligt mycket längre än den ursprungliga frågan, eftersom frågeställaren då kanske inte ens orkar läsa den. Man kan räkna antal stycken, antal meningar eller antal rader; det spelar inte så stor roll vilket. Om frågan består av en massa text, då vågar jag vara mer utförlig i min motfråga. En kort fråga får däremot en kort motfråga (om det behövs), ett kortfattat svar, eller ingen kommentar alls. På det viset lägger båda parter ned ungefär samma mängd arbete på diskussionen, vilket gynnar den ömsesidiga samarbetsviljan.
 
Ibland innebär motfrågan ett ifrågasättande av frågeställarens uppgifter. Det kan inte undvikas, när man tycker sig känna igen ett ofta förekommande fel (exempelvis utländska förfrågningar om kunglig börd och liknande). Det är känsligt att ifrågasätta en främmande människas uppgifter, eftersom det lätt kan tolkas som otrevlig kritik, men samtidigt tror jag att det är nödvändigt. Att inte ifrågasätta till synes tveksamma påståenden av rent taktiska skäl verkar snarare oärligt, då man riskerar att enbart stärka motpartens övertygelse om att vad hans farfar en gång berättade för honom måste vara dagsens sanning. Det är inte heller meningsfullt att försöka diskutera motpartens övertygelse på ett sakligt sätt: Exakt hur säker är du på en skala 1-5?
 
Det gäller att väcka forskningsinsikten, inte försvarsinstinkten, hos den som frågar.
 
Och nej, jag förväntar mig inte att någon sitter inne med svaret till varje fråga jag kan tänkas ha. Om vi kan enas om att tystnaden alltid betyder avsaknad av svar, då är jag som frågeställare nöjd, men då måste vi samtidigt eliminera alla andra orsaker till tystnad. Att sådana orsaker finns torde ha framgått av denna diskussion.

2003-12-09, 01:44
Svar #16

Christian Andersson


2003-12-09, 08:35
Svar #17

Utloggad Lisa Qviberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 151
  • Senast inloggad: 2019-10-12, 15:20
    • Visa profil
Patrick Lindblom,  
jag håller med dig om att inlägg inte bör vara alltför långa, och det finns egentligen ingen anledning för frågeställaren att redogöra för allt han redan vet. Däremot kan han - och det är inte så utrymmeskrävande - t.ex. skriva jag söker föräldrar och syskon till NN, jag söker uppgifter om var NN höll hus åren 1829-36 etc, istället för det intetsägande jag söker information om NN. För vad menar han med information egentligen!?
 
Maggie Andersson,
visst hade jag kunnat lägga in denna förklaring som svar istället, och frågeställaren hade nog lättare förstått vad jag menar (tabbe från min sida alltså). Men - som nämnts här i diskussionen, bla av Anders Andersson - så anpassas svaret lätt efter frågan. I mitt fall är detta omedvetet, men inte helt orimligt. Anders Andersson skriver på det viset lägger båda parter ned ungefär samma mängd arbete på diskussionen, vilket gynnar den ömsesidiga samarbetsviljan. Jag tror den tanken ligger nära sanningen. Det är ju ändå frågeställaren som inledningsvis lägger ribban på diskussionen (denna kan givetvis höjas eller sänkas efterhand i ett samspel mellan båda parter) genom sitt första inlägg, och jag tycker det känns självklart att anpassa mig till den ribban när jag svarar på ett inlägg eller en fråga.
 
Vänligen, Lisa

2003-12-09, 11:56
Svar #18

Utloggad Stina Svensson

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 2
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Ofta har jag intrycket att det frågeställaren menar med information är mer personlig information, d v s information som man bara kan ge om man själv eller någon man känner har träffat den det frågas om. Inte sådana uppgifter som man normalt finner i kyrkoböcker. I allmänhet så uppfattar jag dessa frågor som att man har orealistiska förväntningar på den hjälp man kan få, men det är ju faktiskt möjligt att frågeställaren är fullt medveten om att det kanske inte finns någon som kan besvara frågan. Men vill i alla fall göra ett försök. Och det kan ju faktiskt visa sig att den som det frågas efter har varit en lokal kändis och att det därför finns historier och anekdoter om personen ifråga.
Hälsn./Stina

2003-12-09, 14:33
Svar #19

Patrick Lindblom

Lisa,
 
Jag håller med om att man kan vara mer precis utan att skriva avhandlingar. Och jag tycker också att man skall göra det när det är möjligt.
 
Men det *kan* också vara så att man faktiskt inte vet riktigt vilken information man söker - särskilt som nybörjare vill man veta allt av värde utan att riktigt kunna specificera vad detta innebär. Eller kanske snarare - man är ute efter all information man kan få.
 
Exempelvis så har jag själv i sådana lägen sökt information om XX och har då av bl.a Maud Svensson, Elisabeth Thorsell m.fl fått utmärkta svar ändå. Men ju mer man vet om en person, desto mer precis kan och bör man förstås vara i sin frågeställning.
 
Men var och en blir salig på sin tro - tycker man att det är bättre att bara ignorera nybörjare som inte ställer frågor på ett korrekt sätt så är det ju bara att göra det. Frågan är bara vem som vinner och vem som förlorar på det i längden.
 
Hälsningar
Patrick

2003-12-10, 08:29
Svar #20

Utloggad Lisa Qviberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 151
  • Senast inloggad: 2019-10-12, 15:20
    • Visa profil
Patrick,
 
jovisst förstår jag vad du menar. Ibland sitter jag själv och hoppas på att någon därute ska sitta på information om mina gubbar, som INTE är vanliga kyrkoboksuppgifter (sådana kan jag oftast kolla upp själv). Men jag tror då inte att det skulle skada att man gör det tillägget, ex; Jag söker uppgifter om NN, allt är av intresse eller något i den stillen. Så slipper man undra.
 
För övrigt tycker jag inte det känns relevant att spekulera i vem som är vinnaren eller förloraren i längden i det här fallet. Man är en vinnare om man uppträder trevligt mot andra på forumet, en förlorare om man beter sig otrevligt. Jag tror inte att antalet frågor man har besvarat spelar så stor roll för om man vinner eller förlorar i längden.
 
Allt gott,
Lisa

2003-12-10, 13:44
Svar #21

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Arkivguiden (www.arkivguiden.net)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6870
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 23:58
  • Bild: Båhusläns flagga
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Jag kan inte se att någon sagt sig tycka att det är bättre att bara ignorera nybörjare som inte ställer frågor på ett korrekt sätt, som om det vore frågan om någon bestraffning för att man inte följer formulär 1A.
 
Vi har alla begränsat med tid. Då är det helt naturligt att prioritera de efterlysningar som redan har tillräckligt med upplysningar, framför dem där man först måste ställa diverse kompletterande motfrågor för att dra upplysningar ur frågeställaren.
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2003-12-10, 15:44
Svar #22

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Ingen av oss som varit med i den här, ganska onödiga, diskussionen kan med fog påstå sig ha ont om tid... Eller? Eller hur Jörgen?!

2003-12-10, 16:54
Svar #23

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Arkivguiden (www.arkivguiden.net)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6870
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 23:58
  • Bild: Båhusläns flagga
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Tack för ännu ett givande bidrag till debatten, Jojje!
 
Att skriva ned sina åsikter tar väl inte så förskräckligt lång tid, eftersom - men här kan jag naturligtvis bara tala för mig själv... - de redan är kända för skribenten. Att gräva fram uppgifter om efterlysta personer torde - åtminstone för dem av oss som saknar kristallkula - ta något längre tid om det inte råkar gälla de egna förfäderna, särskilt om man måste börja med att ställa följdfrågor till frågeställaren för att över huvud taget få förutsättningar att kunna svara på frågan. Då är det naturligt att man i första hand använder sin begränsade tid (som var det uttryck jag använde) till att besvara de efterlysningar som inte kräver några kompletterande följdfrågor.
 
Vad som ska betraktas som en onödig diskussion är naturligtvis en smaksak. Själv tycker jag inte att det är onödigt att alla som gör efterlysningar i Anbytarforum får klart för sig att chansen att få svar ökar om man lämnar klara besked om både vad man redan vet om den efterlyste förfadern och vad man vill veta.
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2003-12-10, 21:37
Svar #24

Patrick Lindblom

Jörgen,
 
Nej - ingen har sagt att det är bättre att ignorera dem, det var en tillspetsning av mig. Men det har sagts att detta blir konsekvensen och att den svage går under. Jag tolkade detta som att den som lär sig ställa frågor på rätt sätt (vad det nu är) överlever (får svar) och den som inte gör det går under (ignoreras).
 
Låt mig förtydliga en sak: Jag håller med er som tycker att det man skall kritisera missförhållanden både i enkla och komplexa frågeställningar. Ett forum som Rötter är en fantastisk skatt av kunskap hos väldigt många som ställer upp frivilligt och gratis och man skall lära sig utnyttja det effektivt och inte slösa människors tid.
 
Men det finns en påfallande brist på insikt om att människor är olika. Jag har debatterat mycket i mina dar på nätet och faktum är att jag sällan har skådat så högtravande tillintetgöranden som jag har sett här på Rötter. Fina exempel på detta kan utläsas på många ställen, t.ex. under Tyskland.
 
Det jag vänder mig emot är att man inte finner det mödan värt att hjälpa en nybörjare som gör fel därför att man hellre lägger sin tid på någon som redan är invigd. Som jag skrev är det ju vars och ens fria val, men jag tycker inte att det är ett sympatiskt drag.
 
Till Lisa:
Jag menar inte att det är antalet frågor man besvarar som avgör vem som vinner. Jag menar att det inte är säkert att Rötters invigda vinner i längden på att skrämma bort nybörjare som inte kan ställa frågor på rätt sätt. Du vet säkert att det har hänt mer än en gång.

2003-12-10, 21:39
Svar #25

Patrick Lindblom

Jörgen - för övrigt skriver jag helt under på att det inte är onödigt att alla som gör efterlysningar för klart för sig att chansen att få svar ökar om man lämnar klara besked om det man redan vet. Men dels sker detta inte alltid i en ton som uppmuntrar en till vidare ansträngningar - ibland sker det inte alls.

2003-12-11, 01:52
Svar #26

Berne Klysing

Eva,
jag har hans svenska bakgrund. Hans släktingar i Iowa anser honom som en felande länk då ingen vet var han tog vägen i USA.
Av fjorton syskon födda i byn Ryd Glömminge socken på Öland dog fem samma vecka år 1886 i difteri, år 1888 dog mamman. År 1890 emigrerade fadern, som dog redan 1895, med en två- och en sexåring. Äldre syskon fanns redan på plats i Iowa.
Denne Per August emigrerade den 25 april 1887, attest nr 43.
 
Den yngsta sonen och hans barn träffade vi i Iowa 1980. Redan då hörde vi av släktingarna att ingen visste var Per August tog vägen.
 
Märkligt nog nämner de ytterligare en person Andrew som enligt den yngste sonen skulle vara en broder. Skulle Andrew vara samma person som Per August stämmer inte åldern alls på Andrew med Per August. Ingen tror detta. Personligen tror jag Andrew är en kusin som blev faderlös i Iowa och som hette Andreas i Sverige, Obs det senaste är bara spekulation från min sida. Har du tips till mig är jag tacksam.
mvh Berne Klysing

2003-12-11, 03:44
Svar #27

Anders Andersson

Patrick, den tid som det tar mig att kommentera hundra ofullständiga frågor från lika många frågeställare med en och samma motfråga var har du hämtat den uppgiften skulle jag kunna använda för hjälpa en rådlös forskare att metodiskt lösa ett till synes oöverstigligt problem. I vilken av dessa två situationer är jag mest hjälpsam? De hundra frågeställarna kanske känner sig trevligare bemötta, till priset av att jag ignorerar den hundraförsta (med det svåra problemet), men är någon av dem egentligen hjälpt av motfrågan (och enbart motfrågan)?
 
Om man har en och samma uppsättning råd att ge varje frågeställare, så är det ju betydligt effektivare om råden framgår innan man ställer sin första fråga, än om man får dem som svar på varje ofullständig fråga.
 
En jämförelse: Jag har ofta anledning att anmäla nätmissbruk (spam och liknande) till diverse nätoperatörer. Jag vet i stort vad de förväntar sig av mig; jag skriver till Abuse hos berörd operatör och lämnar de upplysningar jag har. Jag erhåller omgående ett automatsvar, med flera skärmsidor anvisningar om hur jag anmäler spammare till Abuse! Det är upp till mig att kontrollera huruvida jag följt anvisningarna vid den anmälan jag nyss gjorde, och komplettera om just den här operatören skulle ställa något särskilt krav som jag inte var förberedd på.
 
Resultat: Jag anmäler numera aldrig någonting till Abuse. Om operatören ställer några speciella krav på anmälan, så förväntar jag mig att jag kan ta reda på vilka dessa är innan jag anmäler, till exempel via operatörens webbsidor. Ibland har jag letat efter sådan information, men inte hittat någon. Så har jag skrivit till Abuse, och fått en hänvisning till en webbsida där det står hur jag skriver till Abuse...
 
Så nog förstår jag om en och annan frågeställare blir putt av följande ungefärliga bemötande och ger upp:
Välkommen till Anbytarforum! Ställ din fråga här!
(ställer fråga)
- Hej! Du får lättare svar på din fråga om du talar om varifrån dina uppgifter kommer, ungefär vad du vill veta och något om vad du redan vet. Var också snäll och ange fullständigt namn i fältet Användarnamn.
 
En del av dessa råd står ju redan på webbsidan, men tydligen är det inte alla som läser och/eller förstår dem. Hjälper det i så fall om råden upprepas av den förste som kommenterar frågan? Vill vi att råden skall gälla lika för alla som frågar, eller är det upp till den som svarar att avgöra hur viktigt är med frågeställarens fullständiga namn, källhänvisningar osv?

2003-12-11, 07:58
Svar #28

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
Sedan är det ju också besvärligt när folk skriver sina frågor under helt andra rubriker .
 
Berne, i stället för att fortsätta din fråga från Anbytarforum: Discussions in English: Emigrants: Emigrants CD lookup please under en helt annan diskussion som denna så finns det många andra att välja på. Fast lite passar det ändå in här för i detta ditt svar till mig skriver du en lång rad uppgifter som inte finns i din ursprungliga fråga.
 
Du försöker hitta en emigrant som du vet varifrån han kom i Sverige (en annan gång sökte du en som du visste allt om i USA men inget i Sverige, det var därför jag undrade).
 
Utgå då från någon befintlig avdelning som Anbytarforum: Länder: USA: Spårlöst försvunna USA-emigranter där det står Välkommen till Spårlöst försvunna USA-emigranter. Tyvärr vet man ofta inte vart i USA en emigrant begav sig, inte ens till vilken delstat. I sådana fall placerar man efterlysningen under denna rubrik. Men notera att det bör vara en sista utväg, eftersom sannolikheten att få svar här är liten. Skriv gärna din efterlysning på engelska, det ökar möjligheten att få svar. Skriv in din egen efterlysning som ny rubrik och ge alla detaljer du har.
 
För att hålla mig till denna diskussions rubrik så instämmer jag med dem som ibland väljer att inte lägga ner tid på att svara - men också på att ibland lägga ned tid på att försöka hjälpa folk framåt. Men det får man ofta kritik för eftersom man gör det på fel sätt, med fel tonläge, tror att man vet bättre eller så är det minsann synd om nybörjare/frågeställare som per definition har mindre tid och resurser än någon annan ....  
 
Jag tillhör säkert dem som Patrick menar ibland skrämmer iväg folk, men i så fall är de lättskrämda . Man kan ju se det som att även jag och andra som faktiskt lagt ned mycket tid på att rent hjälpa folk, även när de ställt oprecisa frågor och sedan svarat att de redan visste det, kan skrämmas bort från forumet. Men så länge någon annan hoppar in och oförtröttligt gör uppslag på uppslag så råder status quo.
 
Jag kan bara önska att fler läste anvisningarna, ägnade sig åt att söka på forumet innan de ställde en ny fråga lite här eller där, talade om vad de redan vet och vad de söker  - för ofta vet du i alla fall något om vad du vill ha reda på även om du är nybörjare (några har här gett tolkningar av 'information' och 'uppgifter' men ingen är tankeläsare när man läser en fråga). Hur hjälpsamt är ett uppslag ur t.ex. Arkions folkräkningar egentligen om du är nybörjare och inte vet vad du ska använda informationen till? Många sekundära källor som t.ex. folkräkningen innehåller också mängder med fel, vilket alltför sällan nämns.
 
När det gäller att få sina anor ifrågasatta eller hänvisningar till att forska själv så skulle jag inte som orienterare (inte ens som amatör) säga att jag är nybörjare så jag startar här och så kanske någon annan kan leta upp alla kontrollerna åt mig, så går jag i mål sedan. Du måste försöka få någon slags förståelse för källorna och materialet och den kanske du inte kan få genom att gå från församling till församling på Anbytarforum, vilket man ser folk göra. För övrigt teman jag tar upp i mina kolumner Om konsten att träna och Finn fem fel på Rötter. Om de upplevs som provokativa så glöm inte att läsa presentationen Varför som säger att attityden kan vara en del av id?n bakom. Ibland kan jag uppleva diskussionerna här som att de enda som får ha synpunkter är de s.k. nybörjarna, och att de enda som behöver tänka på hur de formulerar sig är de erfarna/de som svarar. De enda som får uttrycka otålighet är de som inte får svar snabbt nog (alltså uppslag gjorda i kyrkböcker eller andra källor som någon annan ska ha tillgängliga).
 
Maggie tycker att man ska skriva i vänliga ordalag när man hänvisar någon, och tro mig det tror jag faktiskt de flesta försöker. Men ibland när man försökt att svara utan att vara övertydlig i sitt svar så visar det sig att personen inte vet vad man har syftat på, vilket gör att man nästa gång man svarar på en liknande fråga tar med mer och då är det i stället undervisande och mästrande. Hur man än vänder sig ....
 
Hälsningar,
Eva

2003-12-11, 09:09
Svar #29

Berne Klysing

Tack för dina synpunkter.
Det är denna Per August och en John peter Johnson (Johan Peter Johansson) som jag försöker bringa klarhet i.
 
 
mvh Berne Klysing

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna