ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-07  (läst 1740 gånger)

2003-12-05, 22:12
läst 1740 gånger

Utloggad Lisa Qviberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 151
  • Senast inloggad: 2019-10-12, 15:20
    • Visa profil
Jag har en reflektion som jag gärna skulle vilja höra andras synpunkter på.  
 
Flera av de efterlysningar som görs på Anbytarforum inleds med ungefär med orden Jag söker uppgifter om ... alternativt jag söker information om...
 
Uppgifter och information är vida begreppet. Det kan inkludera huvudpersonens anor, huvudpersonens samtid samt huvudpersonens ättlingar. Jag hjälper gärna till och svarar på frågor på forumet när jag har tid, men backar oftast när jag ser sådana breda frågor. För var ska man börja? Jag har inte lust att sitta och gräva efter huvudpersonens anor, när dessa kanske redan är kända för forskaren (utan att detta har angivits i frågan). Hur ska jag kunna veta att det är syskon eller ättlingar som åsyftas med uppgifter och information.  
 
Oftast vet man vad det är man vill efterlysa. Ibland är det bara anorna, men ibland kan det vara rubbet. Är det då för mycket begärt att man utryckligen skriver detta i frågan. Allt för att minimera risken att onödigt dubbelarbete görs.
 
Så ... är det bara jag som är kinkig, eller finns det fler än jag som skulle vilja att frågorna preciseras mer?

2003-12-06, 01:19
Svar #1

Anders Andersson

Jag gör precis samma reflektion som du, och jag brukar helt enkelt avstå från att svara om frågan är alltför oprecis, trots att jag sitter på landsarkivet nästan varje vecka.
 
Jag tror att den som ställer sådana frågor sällan har tillräcklig erfarenhet av egen forskning för att själv inse vad den som svarar behöver veta. Om den som frågar dessutom är ny i Anbytarforum, så känns det inte meningsfullt att svara med en lektion i hur man ställer frågor. Jag spenderar hellre min tid på frågor som jag både förstår och har möjlighet att besvara.
 
Sedan finns det en del som försöker redovisa alla upplysningar de har, tyvärr ofta med resultatet att det inte framgår riktigt vad frågan är. En smula bakgrund till frågan för att väcka nyfikenhet kan ju vara bra, men jag behöver inte höra den frågandes hela forskningshistoria.
 
Jag drar mig till minnes en scen ur TV-serien Roots: The next generations där Alex Haley träffar en griot som skall kunna klanen Kintes historia. Haley förklarar på forskarman?r vilka decennier på 1700-talet som han är intresserad av, men blir snabbt avbruten av tolken:
 
Sir, you cannot ask that! He is only a man, not a filing cabinet! You must let him tell the story from the beginning...
 
Den som frågar och den som svarar måste lära sig att tala samma språk. Endera kan behöva anpassa sig till den andre, men all kommunikation sker på mottagarens villkor.

2003-12-06, 05:57
Svar #2

Utloggad Kjell Moberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 232
  • Senast inloggad: 2011-12-15, 14:17
    • Visa profil
Det kanske är ni som inte lärt er att svara ?
Eller som Lisa skriver kinkig-a !!

2003-12-06, 09:07
Svar #3

Utloggad Lisa Qviberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 151
  • Senast inloggad: 2019-10-12, 15:20
    • Visa profil
Hej Kjell,  
 
utveckla gärna vad du menar. Hur svarar man när man lärt sig svara?
 
Vänligen,
Lisa

2003-12-06, 11:32
Svar #4

Utloggad Berith Hemmingberg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 780
  • Senast inloggad: 2018-07-20, 12:30
    • Visa profil
Hej!
 
Jag måste nog erkänna att jag är en av de som skriver just uppgifter eller information.
Jag har inte tänkt på de olika betydelserna av orden.
Skriver jag uppgifter brukar jag oftast mena barn, gifte och/eller föräldrar.
Skriver jag information brukar jag vara ute efter något angående den personen. Var han/hon bodde etc.
 
Tilläggas bör att jag är mycket tacksam för den hjälp jag får.
Jag hjälper gärna till när jag kan.
 
Idag snöiga hälsningar
från Stockholm och Berith

2003-12-06, 11:48
Svar #5

Utloggad Kjell Moberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 232
  • Senast inloggad: 2011-12-15, 14:17
    • Visa profil
Hej, Lisa !
 
Man har lärt sig att svara, när man tar hänsyn till att alla kanske inte kan formulerar sig så väl.
Men ändå vill söka hjälp, med att finna sina anor !!
 
Orden uppgifter & efterlyser
är ganska vanliga termer, med detta är det inte sagt att man söker en hel släktutredning, utan en hjälp att komma vidare !!
 
Att diskutera, om man ska lämna uppgifter eller ej, för att någon inte uttrycker sig enligt deras tycke och smak, är för mig enbart trams !
Varför lägga ut en sådan förfrågan ?
 
Slutligen, så är det upp till var och en om han/hon vill svara på en efterlysning
 
 
mvh Kjell

2003-12-06, 11:57
Svar #6

Christian Andersson

Hej.
 
Detta är en diskussion som poppar upp på Anbytarforum med jämna mellanrum under lite olika namn. Jag tycker det är helt självklart att man preciserar sin fråga och samtidigt lämnar de uppgifter man själv lyckats få fram. Sedan står det någonstans i reglementet för Anbytarforum att alla uppgifter i såväl frågor som svar skall vara försedda med källhänvisningar. Hur många lever upp till det?
 
Nedanstående axplock från Anbytarforum tycker jag belyser problematiken ganska väl. Noteras kan väl att Kerstin forfarande inte har fått något svar på sin fråga. Kan det bero sättet att ställa frågan eller ..........
 
Mvh Christian
 
--------------------------------------------------------------------------------
Av Kerstin L - söndag den 02 nov 2003 kl. 13.34:  [Ändra]  
 
Kan någon hjälpa mig att hitta födelseort och föräldrar till Anders Lagerström född 1781, troligen 29/10 eller 29/12 i Karlskrona. Han skrevs in som skeppsgosse 20/9 1805 med fadern angiven som stenhuggare.Han bildar familj (se Karlskrona Am. A1:12 kort 8,sid.308).En tid av sitt liv har han visst ockå vistats i Stockholm (suck...).Jag har slut på ideer om var jag ska finna denne mans ursprung, tipsa mig gärna. Tack.  
 
 
--------------------------------------------------------------------------------
Av Christian A - söndag den 02 nov 2003 kl. 14.55:  [Ändra]  
 
Hej Kerstin.  
 
Så där rent spontant har jag mycket svårt att tänka mig att man skrevs in som skeppsgosse vid 24 års ålder! Här är det något som inte stämmer.  
 
Hade väl varit tacknämligt om du hade redovisat Anders Lagerströms familj när du ställde frågan. Alla sitter ju inte precis med Karlskrona Am. A1:12 kort 8 i handen.  
 
Några träffar på Anders Lagerström på Vital Records som kan vara värda att undersöka lite närmre. Ibland måste man ju gripa varje halmstrå.  
 
Mvh Christian  
 
Anders  
Sex: M  
Event(s):  
Birth: 05 Jan 1795 Place:  
Christening: 06 Jan 1795 Place: Lidingo, Stockholm, Sweden  
Parents:  
Father: Fredrik LAGERSTROM  
Mother: Catharina SJOBERG  
Source Information:  
Batch Number: C433321  
Source Dates: 1770 - 1859  
Film or Fiche Number: 77384  
Collection Details: Stadsforsamling; Svenska Kyrkan  
 
Anders LAGERSTROM  
Sex:  
Event(s):  
Birth: 1774  
Marriage:  
Spouse: Anna ERICSDR LUNDBERG  
Marriage: 18 Nov 1821 Place: Stockholm, Stockholm, Sweden  
Source Information:  
Batch Number: M419782  
Source Dates: 1764 - 1865  
Film or Fiche Number: 77836  
Collection Details: Hovforsamling; Svenska Kyrkan  
 
 
--------------------------------------------------------------------------------
Av Kerstin L - onsdag den 05 nov 2003 kl. 19.31:  [Ändra]  
 
Tack för påpekandet, jag tittade visst lite slarvigt... Han blev inskriven 1791, det är rullans datum jag råkade skriva. Om familjen: det är alltså hans fru och barn som finns, och dem har jag koll på, men ingenting om hans bakgrund.Vad är Vital records,förresten?  
 
 
--------------------------------------------------------------------------------
Av Christian A- onsdag den 05 nov 2003 kl. 20.14:  [Ändra]  
 
Hej Kerstin.  
 
Jag tror säkert att du har full koll på familjen, men det var liksom inte det saken gällde. Ställer man en fråga här på Anbytarforum och förväntar sig hjälp så tycker jag nog att man själv ska lämna så mycket information man kan om den person man söker. Familjeuppgifterna kan innehålla mycket värdefullt som kan vara till stor nytta för den som kan tänkas vilja hjälpa dig. Bland annat kan faddrarna vid barnens dop ge en hel del ledtrådar. Jag förutsätter att du har barnens dopnotiser när du skriver att du har koll ....  
 
Du kan läsa mera om Vital Records här:  
 
http://www.genealogi.se/roots/vital.htm  
 
De Vital Records som är aktuella för Blekinges vidkommande hittar du länkar till här:  
 
http://www.genealogi.se/blekinge/reggae/  
 
Mvh Christian

2003-12-06, 12:21
Svar #7

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Lisa, Anders, m.fl.
 
Frågan om vad man söker för något i en efterlysning måste ju hänskjutas till Den stora frågan, nämligen den om vad man förväntar sig överhuvudtaget i sin släktforskning. Att fråga efter upplysningar eller information om vissa personer eller släkter, lämnar faktiskt möjligheten öppen för dig att svara efter din förmåga. Skulle frågan vara mer specifik, begränsar det din möjlighet att själv välja hur du vill svara.
Frågeställaren kan dessutom vara ute efter precis vad som helst att komplettera sina egna uppgifter med, dvs allt från minsta ledtråd, till kompletta släktutredningar. Det är ju trots allt så att ett samarbete ger ett bättre resultat än ensamarbete, i motsats till vad man ofta uttrycker i detta forum (ingenting tyder på att man skulle bli en bättre släktforskare genom att sitta i sin kammare och kämpa med originalkällorna).
Ingen har alltså något att förlora på att dela med sig av sina uppgifter och sin information, såvida inte frågeställaren bara är ute efter att få allting färdigt och serverat på silverbricka.

2003-12-06, 12:34
Svar #8

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Och Christian...
 
Jag är helt säker på att du fått Kerstin att känna sig som en komplett idiot! Som cirkelledare har jag fått lära mig att människor inte tänker likadant, och framför att inte alltid tänker så logiskt. Men alla är vi barn i början och ska inte behöva utsättas för bannor av folk som tycker att de kan bättre. Det ÄR tillåtet att ställa dumma frågor i Anbytarforum, det ÄR tillåtet att ställa dem hur man vill - utan att få halvspydiga svar!

2003-12-06, 13:04
Svar #9

Eivor Andersson (Ema)


2003-12-06, 13:17
Svar #10

Jan Ek (Janek)

Visst är denna diskussion en gengångare, i lite olika vinklingar och varianter. Måste nog säga att jag väldigt enig med Jojje, parantesen ingenting tyder på att man skulle bli en bättre släktforskare genom att sitta i sin kammare och kämpa med originalkällorna är nog den bästa sammanfattningen på varför jag deltar här på forumet under några avdelningar, speciellt emigrantforskning/USA.
 
Om jag får skjuta in två små ord i citatet: ingenting tyder på att man skulle bli en bättre släktforskare genom att sitta (ensam)i sin kammare och (endast) kämpa med originalkällorna, så är det för mig som att läsa mina egna tankar.
 
Att jag har svarat på kanske ett hundratal frågor det sista året, och använt minst lika många timmar för att göra det så seriöst jag kunnat, har absolut ett egoistiskt motiv. Det jag lärt mig på det kunde jag aldrig läst mig till i en bok, och har hjälpt mig enormt i min egen forskning.
 
Att upptäcka att den som frågar faktiskt visste en hel del som man använt tid på i sitt svar, kan kanske kännas lite irriterande. Men att reagera med ilska blir helt fel. För det första är det nyttigt att se på en sak med friska ögon, det är ju långt ifrån säkert att man kommer till samma slutsats. För det andra är ju Anbytarforum i sina bästa stunder en dialog, där tankar och id?er kan bollas fram och tillbaka. Jag är inte en uppslagsbok, utan går till en del de samma stigar som frågaren kanske försökt själv.
 
Att källhänvisningar är viktiga är jag fullständigt enig i. Där försöker jag verkligen att göra så bra jag kan i mina svar. Kanske kunde jag gjort det ännu bättre, tyvärr får man sällan kommentarer på det, och det är också sällan jag ser att de som frågar ber om det. Kanske för att de flesta som frågar faktiskt är nybörjare, och inte är klara över hur viktigt det är?

2003-12-06, 15:46
Svar #11

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Arkivguiden (www.arkivguiden.net)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6870
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 23:58
  • Bild: Båhusläns flagga
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Det här ämnet dyker som sagt upp lite här och var i Anbytarforum under olika rubriker, och jag upphör aldrig att förvånas. Det som förvånar är inte att olika personer tar upp ämnet - det som förvånar är den sortens svar som alltid kommer (alla kanske inte har kommit här ännu, men det är väl bara en tidsfråga...):
 
? Här ska minsann inte ställas några krav på den som frågar eller efterlyser;
? regler för hur frågor ska ställas skrämmer bara bort folk;
? man behöver inte svara om man inte vill;
? det är ogint att inte vilja dela med sig av de uppgifter man har;
? alla har inte många års erfarenhet av släktforskning och vet därför inte hur frågorna ska formuleras... o.s.v. o.s.v. o.s.v.
 
Men vad har nu detta med släktforskningserfarenhet att göra? Hur många går till doktorn och säger Vad är det för fel på mig? - utan att precisera vad det är för krämpor man känner av, hur de yttrar sig, var de sitter o.s.v.? Är det bara trams om doktorn ställer sådana frågor?
 
Varför är det inte lika självklart att tala om vad man redan vet om den person man efterlyser uppgifter eller information om och - inte minst viktigt - källorna till detta? Man vet väl ändå vad man har för kända uppgifter och var man har fått dem ifrån? Behöver man läkarexamen för att förstå att man ska förklara för doktorn vad man har för krämpor? Inte? Varför behöver man då vara en erfaren släktforskare för att förstå att man ska lämna ordentliga upplysningar om den efterlyste förfadern? Och varför är andra släktforskare ogina om man inte vill använda sin tid till att svara på gåtor?
 
Frågan är varför efterlysningar görs i Anbytarforum? Är det frågeställarna som är vänliga och ger svararna en chans att få svara? Eller är det måhända för att frågeställarna vill ha hjälp? En vild gissning är att det är det sistnämnda... Vem är det då som ska anpassa sig efter det? Är det frågeställarna som ska ge så mycket upplysningar att man inte sätter andra i arbete i onödan - eller är det svararna som villigt ska leta efter nålar i höstackar för att inte vara ogina?
 
Självklart behöver ingen ligga på sina bara knän och böna och be för att få ett svar på en efterlysning, inte heller behöver en fråga vara ställd enligt formulär 1A eller vara språkligt välformulerad. Vi är många som gärna svarar på frågor - och också lägger ned tid på att gräva ordentligt både i våra egna noteringar och på arkiven - men ska det letas efter nålar i höstackar, så är i varje fall jag faktiskt så ogin att jag hellre letar efter mina egna...
 
Det är faktiskt också till fördel för frågeställaren själv att lämna ordentliga upplysningar. Ju fler uppgifter man redovisar, desto större är chansen att någon annan känner igen den efterlyste förfadern. Kanske har man följt helt fel spår, vilket upptäcks av någon som läser efterlysningen, men inte skulle ha insett vilken person det gäller om det inte hade varit för den sista lilla ledtråden.
 
Och hur stor är chansen att man får hjälp igen om man svarar Tack, men det visste jag redan eller Tack, men det var inte det jag ville veta efter att ha fått ett långt svar från en hjälpsam släktforskare som lagt ned tid på att leta efter uppgifter eller information? Sådant är faktiskt långt ifrån ovanligt!
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2003-12-06, 16:08
Svar #12

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
...och att du dyker upp i diskussionen, Jörgen, och skriver en halv kilometer ord, är inte heller något att förvånas över. Det hör ju till!

2003-12-06, 16:39
Svar #13

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Arkivguiden (www.arkivguiden.net)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6870
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 23:58
  • Bild: Båhusläns flagga
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Bra argument, Jojje! Har du fler?
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2003-12-06, 18:03
Svar #14

Eivor Andersson (Ema)

Om någon ställer en fråga på ett vänligt sätt, så vill man besvara frågan med samma ton.
 
Om någon kräver med uppfordrande ton - Belägg tack! - Då reser man ragg.
Som ett exempel: Jag skriver  Jag kan kopiera ett par släktutredningar och skicka om Du är intresserad - Svar: Jag är inte intresserad.
Kan Du Jörgen, med bästa vilja i världen , tycka att det är en vänlig ton.  
Det var inte Du, som skrev det, skall jag säga, men det inbjuder ju inte till någon vidare dialog.  
 Man blir som man umgås, heter det ju.
Därför svarar jag på allt jag kan till allvarligt menade frågor, hur de än är ställda .
Jag blir också väldigt tacksam om någon gör sig besvär att svara på mina frågor.
Anonyma, sarkastiska inlägg, ger jag svar på tal.
Så?n är jag och det står jag för  
Hälsn. Eivor

2003-12-06, 18:28
Svar #15

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Arkivguiden (www.arkivguiden.net)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6870
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 23:58
  • Bild: Båhusläns flagga
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Eivor, jag kan inte se att det du skriver är något argument emot det jag skrev.
 
Jag svarar också gärna på frågor (som du vet), men jag vill gärna undvika att lägga ned tid (och ibland blir det flera timmar på en enda fråga i mina socknar med brunna kyrkoarkiv), för att sedan bara få till svar att det visste frågeställaren redan. Inte heller har jag någon lust att leta på måfå efter någon Johanna Andersdotter... Därför brukar jag alltid begära att få alla upplysningar som finns om den efterlyste personen - men det blir ju lite tjatigt i längden...
 
När det gäller belägg, så brukar jag alltid ange källan till mina svar. Att frågeställaren inte ska behöva fråga mig om det är lika självklart som att jag inte ska behöva be om alla upplysningar om den efterlyste. Vilket värde har mitt svar för frågeställaren om jag inte kan tala om var jag har fått det ifrån?
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2003-12-06, 18:34
Svar #16

Anders Andersson

Som jag läste Lisas undran, så gällde den inte skillnaden mellan orden uppgifter och information, utan det där var bara exempel på väl allmänt hållna frågor utan tydlig precisering av vad frågeställaren vill veta.
 
Självklart kan den allmänt hållna frågan vara menad just så; frågeställaren kanske vill veta precis vad som helst (frånsett det som redan framgår av frågan). Det normala är väl ändå att man antingen söker sig bakåt (någons anor) eller framåt (någons ättlingar) i tiden; man börjar väl knappast med en godtycklig historisk person för att söka sig åt alla håll samtidigt?
 
Hypotetiskt exempel: Vill veta mer om Per Olsson, född 1832 i Säter. Allt av intresse.
 
Nu är det ju ytterst osannolikt att jag redan sitter med denne Per Olsson i min egen forskning och därför kan berätta någonting omgående, men eftersom jag ofta besöker landsarkivet hjälper jag gärna frågeställaren på traven. Jag hittar honom i födelseboken, med föräldrar och födelseort. Familjen finns även i husförhörslängden, och jag noterar hans syskon, men sedan får det räcka. Jag rapporterar vad jag funnit till frågeställaren, med kommentaren att det finns mycket mer att hämta.
 
Tack! Föräldrarna känner jag redan till, Per Olsson är en bror till min farmors farfar. Vet du när han gifte sig?
 
Jag har inte varit med om detta många gånger, möjligen en enda gång, men det är tillräckligt för att jag skall tveka att ge mig i kast med sådana frågor i fortsättningen. Jag klandrar inte frågeställaren; jag klandrar mig själv för att jag missförstått frågan och inte lyckats leverera en enda ny uppgift av uppenbart intresse.
 
Frågeställaren hade kunnat underlätta för mig genom att säga hustru och ättlingar till Per Olsson sökes alternativt anor till Per Olsson sökes. Det är fortfarande öppet för mig att lägga ned hur mycket eller hur litet tid på detta som jag vill, men genom att riktningen är angiven vet jag vilka uppgifter som är till störst glädje, utan att behöva ställa någon motfråga om detta.
 
Jag tror det är få frågeställare som faktiskt menar både anor och ättlingar, tack bara för att de inte säger det uttryckligen. När den önskade riktningen inte framgår, då väljer jag att besvara någon annans fråga i stället, för då utnyttjar jag både frågeställarens och min egen tid bättre.
 
All kommunikation sker på mottagarens villkor.

2003-12-06, 19:54
Svar #17

Anders Andersson

En möjlighet är ju att frågeställaren faktiskt inte förväntar sig att någon aktivt skall gräva fram uppgifter om den sökta personen i arkivet, utan bara lägger in sin ana i Anbytarforum i hopp om att någon annan skall känna igen personen, nu eller i framtiden. När man skickar in uppgifter till DISBYT, så anger man ju inte heller någon specifik fråga, utan man vill bara knyta kontakt.
 
Själv tycker jag inte det verkar särskilt praktiskt att använda Anbytarforum på det viset; DISBYT förefaller effektivare för ändamålet, men frågeställaren kanske inte har tillgång till DISBYT?
 
Det kan tyckas självklart hur Anbytarforum respektive DISBYT skall användas, men det är lätt för oss erfarna (?) att säga. Om det är någonting Internet har lärt oss om människor och teknik, så är det att ingenting är självklart.
 
För flera år sedan fann jag en webbsida där den som hade uppgifter om emigranter från Jämtland och Härjedalen ombads bidra med dem till en databas. På webbsidan fanns en e-postadress, och jag skrev till dem för att höra om de var intresserade av uppgifter om en släkting till mig som utvandrade så sent som på 1920-talet. Svaret blev:
 
- Nej tyvärr, vi har inga uppgifter om den personen.
- Men jag bad inte om uppgifter; det gällde i stället bidrag till er emigrantdatabas..?
- Ursäkta att svaret har dröjt, men här är alla uppgifter vi kunde finna om din släkting. Om du vill ha mer får du kontakta Landsarkivet i Östersund.
 
Efter det gav jag upp. Det måste ha varit fel e-postadress...

2003-12-06, 20:20
Svar #18

Utloggad Lisa Qviberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 151
  • Senast inloggad: 2019-10-12, 15:20
    • Visa profil
Anders Andersson, du har tolkat mitt inlägg precis rätt. Dina ord skulle ha kunnat vara mina. Likaså verkar Jörgen Tollesson också förstå vad jag pratar om.
 
Jag vill verkligen inte betrakta mig som ogin med att dela med mig av uppgifter, bara för att jag backar för opreciserade frågor. Oftast har jag inte ens några uppgifter i form av en släktutredning eller motsvarande att dela med mig av när jag läser frågan första gången, eftersom jag inte har någon som helst koppling till den person som efterfrågas. Men då jag har tillgång till de flesta släktforskar-CD samt licens på ett par databaser på internet, så sätter jag mig gärna ner och kollar upp, och gör även en lite mer omfattande forskning om de gubbar eller gummor som frågeställaren nämner. Men, det underlättar alltid och det känns roligare om man vet att det som jag plockar fram, är helt nya uppgifter för frågeställaren.  
 
Så det handlar inte om att jag låter bli att svara på en fråga bara för att den är felformulerad och håller information för mig själv för att jävlas. Däremot drar jag mig för att göra några forskaransträngningar - som ibland kan ta flera timmar - eftersom frågan är för ospecifierad. Och då blir det naturligtvis så att jag bortprioriterar sådana frågor. Jag tror generellt att fler skulle få sina frågor besvarade om de hade en lämplig ingång, d.v.s. uttalat redogör för vad de behöver hjälp med.  
 
Vänligen, Lisa

2003-12-06, 20:46
Svar #19

Mikael karlsson

Tycker det vore en bra ide att om man lägger in en efterlysning kanske fanns någon mall där det fanns särskilda rutor för källor och dylikt  
 
För det är självklart att det underlättar om man föröker hjälpa till om det finns så mycket info som möjligt...
Samtidigt är det lätt att missa i sin iver o särskilt om man är ovan att få med det..
vore till gagn för både den som efterlyser och den som hjälper till...

2003-12-06, 21:45
Svar #20

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Jag kan givetvis förstå att erfarna forskare vill ha preciserade frågor, men det hjälper inte att reta sig på att folk ställer oprecisa frågor. Att sedan ge sig till att kritisera någon stackars nybörjare för att den ställer frågor på fel sätt är väl att gå för långt.
Jag har själv erfarenhet av hur to.m. lite erfarnare forskare som varit nybörjare i Anbytarforum tagit illa upp för att jag rått dem att försöka ställa frågan annorlunda. I ett fall har det lett till att personen slutat ställa frågor (och då gäller det alltså en person som jag pratat med personligen om det).
Som cirkelledare stöter jag dessutom på ett och annant hopplöst fall - alltså personer som egentligen inte borde ägna sig åt släktforskning alls. Men jag anser mig inte ha rätt att informera dem om det ändå. Det måste de få komma på själva.
Jag tycker alltså att det är fullt adekvat att poängtera att det är fritt fram att besvara frågor eller inte i detta forum. Lika fritt fram som det är att vara oerfaren, dum eller beräknande. Och väl är väl det!

2003-12-06, 22:39
Svar #21

Anders Andersson

Jojje, varken Lisa eller jag har sagt oss bli irriterade över de oprecisa frågorna; vi är bara frågande inför hur vi förväntas bemöta dem. Det kan finnas en poäng med att försöka gå frågeställaren till mötes och be om närmare upplysningar, men erfarenheten säger mig att det ofta bara tar ännu mer tid, eller rentav orsakar otrevliga missförstånd.
 
Jag förstår att du menar väl när du inte vill kritisera nybörjare, men när anses man erfaren nog att tåla konstruktiv och vägledande kritik? Själv vill jag få kritik om jag skriver något dumt, så att jag lär mig till nästa gång. Om ingen någonsin kritiserar mig, utan tvärtom uppmuntrar mitt olämpliga beteende genom att gå mig till mötes och utan invändningar besvara mina frågor så som jag ställt dem, då lär jag fortsätta att gå på i samma stil. Hur bra är det på en skala?
 
Att det är fritt fram att välja vilka frågor man skall besvara är närmast en självklarhet; varför skulle det vara adekvat att påpeka en sådan sak i en diskussion som denna? Det intressanta är på vilka grunder vi väljer ut de frågor vi besvarar, inte det faktum att vi har friheten att välja. - Så här gör jag, hur gör ni? - Välj själv!
 
Det är likadant i denna diskussion; vi kommenterar sådant vi anser värt att kommentera, och ignorerar resten. Att inte kommentera eller besvara en fråga är för mig en form av kritik, om än oprecis och outtalad.
 
Jag uppskattar som sagt att det jag skriver nagelfars av andra, och att jag får veta när jag har rätt respektive fel. Om ingen säger något, då betyder det kanske att ingen har läst vad jag skrivit, eller att jag har rätt och inget finns att tillägga, eller att jag har fel och jag anses som ett hopplöst fall, eller att någon vill förolämpa mig å det grövsta. I värsta fall får jag gissa, precis som alla nybörjare som aldrig får svar på sina frågor hur ofta de än upprepar dem. Jag är medskyldig till tystnaden de upplever, men jag ser inte att jag har mycket annat val.

2003-12-06, 22:51
Svar #22

Anders Andersson

För att Mikael nu inte skall känna sig förolämpad av mig kanske jag bör nämna att jag tror han är inne på rätt spår, men att jag inte har kommit längre med något förslag till konkret lösning på problemet...

2003-12-06, 22:57
Svar #23

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Arkivguiden (www.arkivguiden.net)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6870
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 23:58
  • Bild: Båhusläns flagga
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Självklart står det var och en fritt att ställa hur kryptiska frågor som helst, och att låta bli att besvara frågor där det inte framgår vad det egentligen är som efterfrågas.
 
Men nu är det faktiskt större chans att få ett svar om man lämnar fullständiga upplysningar. Är det då inte en hjälp att upplysa om det och att frågan annars riskerar att bli obesvarad? Och det är väl det den här diskussionen handlar om - jag har inte sett att någon kräver att frågor ska ställas på ett visst sätt.
 
Men man löper ju alltid en risk att kallas både det ena och det andra om man tillrättavisar andra. Både jag och andra har t.ex. blivit utskällda för påpekande om att frågor ställts i fel socken. Också ett sådant påpekande är ju en hjälp - om man inte anser det ointressant var förfäderna bodde eller i vilken husförhörslängd de kan hittas...
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2003-12-06, 23:17
Svar #24

Anders Andersson

Jörgen, även om vi i sak verkar vara överens, så skall jag för ordningens skull erkänna att jag faktiskt ställer krav, också på nybörjares frågor. Kraven visar sig dock inte i form av skriftliga påpekanden till den frågande, utan i frånvaron av hjälpsamma svar (samt i denna diskussion).
 
Det är ungefär samma sak när jag i egenskap av konsument ställer krav på de produkter och tjänster jag köper. Om jag tycker att leverantör A säljer undermåliga datorer, då sätter jag mig inte och idkar brevväxling med A för att påtala bristerna, utan jag går till leverantör B i stället. Leverantör A får aldrig veta vem jag är eller vilka mina krav är, men han märker av dem genom minskad försäljning, enligt marknadsekonomins principer.
 
Man kan också kalla det utveckling genom naturligt urval, för att tala med Darwin. Naturen ställer ju också krav på oss som lever i den. Inga hjälpsamma pekpinnar där inte; den som inte anpassar sig av egen kraft går under.

2003-12-07, 01:35
Svar #25

MaggieAndersson

Nu har jag läst igenom hela tråden men riktar mitt svar i huvudsak till de två första inläggen.
 
Jag är ren nybörjare inom släktforskningen, har ännu inte gått någon kurs men försökt inhämta mycket information/instruktion via nätet.
 
Kommunikation är dock en svår konst, mycket svårare vid skrift där man inte kan kolla upp om mottagaren förstått vad man menat som man kan göra vid en muntlig diskussion.
 
Trots att jag är ny här så dristar jag mig att uttrycka mig i denna fråga.
 
Citat 1: Flera av de efterlysningar som görs på Anbytarforum inleds med ungefär med orden Jag söker uppgifter om ... alternativt jag söker information om... Uppgifter och information är vida begreppet. Det kan inkludera huvudpersonens anor, huvudpersonens samtid samt huvudpersonens ättlingar. Jag hjälper gärna till och svarar på frågor på forumet när jag har tid, men backar oftast när jag ser sådana breda frågor. För var ska man börja? Jag har inte lust att sitta och gräva efter huvudpersonens anor, när dessa kanske redan är kända för forskaren (utan att detta har angivits i frågan). Hur ska jag kunna veta att det är syskon eller ättlingar som åsyftas med uppgifter och information. Slut citat
 
Varför inte göra sig besväret att ställa frågan Vad är det du söker? i ett inlägg till personen?? Jag har förstått att släktforskare är (till större delen) ett hjälpsamt släkte men att söka information som man inte vet om den är till hjälp eller ej är ett slöseri med tid i min mening. Själv försöker jag ibland hjälpa andra (när jag tröttnar på mina egna gubbor och gummor) men oftast ställer jag först frågan vad det är de söker och vilka uppgifter de har. Det tycker jag är självklart. Ibland får man inget svar och då antar jag att de inte var intresserade och jag är då glad att jag inte började leta efter något specifikt för denna personen. Samtidigt känner jag igen mig i den som söker uppgifter, bland blir man ivrig och glömmer lämna relevant information.  
 
Sedan är det nog så att jag inte förväntar mig att någon annan skall sitta och forska åt mig. Om jag ber om hjälp kan det vara för att jag inte har någon CD-skiva tillgänglig men skulle behöva uppgifter just därifrån. Däremot är jag jättetacksam för att personer som har gemensamma anor mycket vänligt har delat med sig av sitt arbete till mig. Ni skall veta att jag sänder tacksamma tankar till er många gånger. Jag är medveten om hur mycket tid som ligger bakom och det är mycket uppskattat av mig som nybörjare att ha något i ryggen om man kan uttrycka sig så. Jag fascineras över hur många som levde till hög ålder, undrar över omständigheterna runt gumman som frös ihjäl och säkerligen kommer jag själv att försöka forska i de källor jag kan hitta runt detta en dag när jag blivit duktigare på att läsa gammal stil.
 
 
Citat 2: Jag tror att den som ställer sådana frågor sällan har tillräcklig erfarenhet av egen forskning för att själv inse vad den som svarar behöver veta. Om den som frågar dessutom är ny i Anbytarforum, så känns det inte meningsfullt att svara med en lektion i hur man ställer frågor. Jag spenderar hellre min tid på frågor som jag både förstår och har möjlighet att besvara. Slut citat
 
Kanske är det just så, att om vederbörande som frågar är ny på Anbytarforum behöver guidas i frågandet. Kommer man ingenvart så finns det en släktforskarintresserad mindre. Det behövs kanske inte en lektion i att ställa frågor utan en hänvisning till råden och tipsen som finns på Rötters förstasida. Det finns ju de som varken är vana vid forskning eller datorer. Är frågorna väldigt många och osammanhängande kanske man bör tipsa om att en kurs ger bra grunder att stå på. Sådana tips skall ges i vänliga ordalag och inte mästrande.  
 
Till sist och syvende så skulle jag personligen aldrig förvänta mig att någon annan skulle göra min forskning åt mig om det inte förelåg något speciellt problem. Dock kan jag förstå om man bor avsides till och har svårt att låna en läsare till korten att man kanske skulle uppskatta denna hjälpen. Likaså om man kör fast och inte kommer på flera källor att leta i, då är det skönt med erfarna släktforskare som kan guida vidare och tala om vilka resurser som finns. Är det särskilt svårlästa skrifter så kan det vara uppskattat att få del av information som man kan ha svårt att tyda som nybörjare men det är inget jag skulle förvänta mig.
 
Detta är åtminstone mina personliga åsikter som nybörjare inom släktforskning och relativt ny på detta forum. Jag har varit här flera gånger i veckan de senaste 2-3 månaderna, inte skrivit så mycket som jag läst. Man lär sig av andras frågor och forskande också. Om inte annat har jag lärt mig en del om Sveriges geografi ;)
 
Jag har också lärt mig under den här tiden att diskussionens vågor ibland kan gå höga så jag har inte stuckit ut näsan på något sätt förrän nu. Den som tycker jag har fel i något av det jag skriver ovan får lov att tycka det. Det är den personens uppfattning. Jag har försökt förklara min personliga uppfattning om denna fråga i egenskap av nybörjare.

2003-12-07, 05:33
Svar #26

Anders Andersson

Maggie, du har konstruktiva synpunkter, och jag ägnade säkert en halvtimme åt att skriva ett utförligt svar - varpå jag schabblade med min webbläsare och råkade radera allt jag skrivit. Jag vill ogärna upprepa mig, ens om jag har olika åhörare/läsare varje gång, vilket nu får räcka som kommentar till både din första fråga och till det defekta användargränssnitt som slog mig på fingrarna i denna sena timme.

2003-12-07, 09:32
Svar #27

Utloggad Lisa Qviberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 151
  • Senast inloggad: 2019-10-12, 15:20
    • Visa profil
Maggie Andersson,
ibland har jag gjort mig det besväret, d.v.s. bett frågeställaren precisera sig mer. En sådan kommunikation är mig således inte främmande. Men oftast har detta lett till att frågeställaren faktiskt inte har återkommit. Om detta beror på att han/hon tagit illa vid sig och blivit rädd för att fråga, eller att frågan inte var så viktig ändå, är svårt att veta. Jag kan bara utgå från mig själv; om jag blir ombedd att precisera min fråga så hade jag gjort det, i hopp om att detta kanske möjliggör att jag får mer hjälp.
 
Följdfrågan blir dock; varför ska vi behöva gå den omvägen? Varför kan frågeställaren inte på en gång ställa en precis fråga!? Att skapa en rutin där ...  
 
1, frågeställaren i ett inlägg efterlyser uppgifter om Pelle Persson,
2, undertecknad svarar med att be frågeställaren mer precist skriva vad han vill veta,
3, frågeställaren preciserar sin fråga i ett nytt inlägg
 
... känns för mig som en onödig väg att gå.
 
Jag kan förstå att oerfarna forskare (jag tror dock inte att detta sätt att ställa frågor nödvändigtvis behöver vara något som är undantaget erfarna forskare) kanske inte riktigt tänker på att försöka ge så mycket kött på benen som möjligt i en efterlysning. Det är helt förståeligt. Och jag vill verkligen inte mästra forskare - oerfarna eller erfarna - att ställa sina frågor si eller så. Det är inte mitt syfte med den här diskussionen. Däremot är jag uppriktigt intresserad av att höra hur andra forskare tänker kring det här.  
 
Jorge Lintrup,  
jag vill således klargöra för dig och kanske för andra som valt att tolka mitt inlägg så, att jag absolut inte går runt och retar mig på opreciserade inlägg och dessa som skriver dem. Jag lägger inte ens ned så många sekunder på dessa inlägg att jag hinner irritera mig på dem. Tvärtom så glömmer jag dem ganska snabbt, efter att ha konstaterat att 1, frågeställaren inte klart berättar vad han vill veta och 2, att jag inte anser det mödan värt att lägga någon timme eller två på den här frågan när uppgifterna jag får fram kanske redan är något som frågeställaren redan vet.
 
Däremot tycker jag det är synd att det är så, eftersom många frågeställare kanske då får intrycket av att forumet är inte är något för dom, eftersom de ändå inte får några svar på sina frågor där. Nu finns det ju tack och lov ändå en del hjälpsamma personer som tar sig tid och svarar på vissa av dessa frågor ändå. Och det är väl det som det ska vara, när forumet bygger på frivillighet.
 
Vänligen,
Lisa

2003-12-07, 17:12
Svar #28

Utloggad Margareta Danielsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1568
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 14:13
    • Visa profil
Hej Lisa
 
Detta är ett exempel på vad jag  tror jag kan skrämma bort en människa, som ställer en enkel, men lite ofullständig fråga, för gott.  
 
Fråga:
Om en person är född i Stockholms stad 6:e Qvarteret, vilken församling är det då?  
Svar:
Vem är personen (namn och data) och vilken tidsperiod pratar vi om?  
 
Frågeställaren är troligen inte hemmastadd i Stockholm. Hon har inte bett om att någon ska söka personen åt henne, utan uttrycker klart och tydligt att hon vill ha ett namn på en församling. Alltså måste den korthuggna frågan om namn och data kännas mycket påträngande. Ungefär som att avkrävas personnummer för att få veta hur mycket klockan är ...  
 
Mvh Margareta

2003-12-07, 18:18
Svar #29

Utloggad Micael Granström

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 120
  • Senast inloggad: 2009-01-27, 15:59
    • Visa profil
Jag vet inte hur en del läser frågorna som dyker upp på anbytarforum. Jag har aldrig känt mig tvingad av någon att springa bort till biblioteket och göra en släktutredning bara för att de ställer en fråga om något som man kanske har möjlighet att hitta svaret på. Jag förstår inte heller problemet med att behöva be om uppgifter om de är ofullständiga. Man har alltid alternativet att avstå från att svara. Namnet Anbytarforum antyder ju vad det är frågan om här, ett utbyte av anor, d.v.s. om jag har uppgifter om något eller någon så har jag möjlighet att dela med mig av dem här och sedan hoppas att nån annan har svar på frågor jag ställer.  
Vi säger till våra barn att det finns inga dumma frågor (bara dumma svar). Den som inte frågar får heller inte veta nåt. Slutsatsen jag vill komma till är att ni som tycker att frågorna är ofullständiga eller dumma, låt bli att svara då. Men låt de som vill svara eller kanske fråga om fler uppgifter få göra det.
 
MVH

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna