ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2006-01-27  (läst 1941 gånger)

2006-01-24, 12:18
läst 1941 gånger

Mona Klüft Carlsson

Idag fick jag ett mail med titeln ”Hur ska man släktforska?”  
Avsändaren var för mig tidigare okänd.
Innehållet löd;  
” Angående ditt inlägg 23/1 2006.  
Menar du att man skall åka till respektive församling och fysiskt forska i original kyrkoböcker ? Eller menar du att man skall köpa Cd-skivor och databasprogram.”  
Mailet avslutades med ”mvh” och namnet på avsändaren.
 
Igår svarade jag på en fråga under ”Småland – Uråsa socken”. Samma fråga låg utlagd på ytterligare två socknar samt under två släkter. Personen som ställde frågan hade, av vad som framgick i inlägget, inte alls letat i några källor utan enbart haft muntliga källor att gå efter. I all välmening berättade jag att det på Rötters hemsida finns info om hur man går tillväga för att släktforska.
 
Nu har jag letat på Anbytarforum och hittat en mängd frågor från den person som mailade mig (vilket inte var samma person som jag svarat igår). Samtliga dessa frågor är ställda utan att verka ha föregåtts av någon forskning i kyrkoböcker eller andra originalkällor.
 
Jag har själv här på Anbytarforum ställt frågor. Och jag har svarat på frågor. Ibland har jag haft svaren i min forskning, ibland har jag letat upp svaren. Det gör jag gärna. Men – jag tänker inte hjälpa personer som inte försöker själva!  
Självklart kan man ”köra fast”, det gör alla. Det kan vara svårtydda handstilar i källorna. Det kan vara sammanhang som man förbisett. Det kan vara en uppgift från en socken där man inte ”är hemma”, etc. Helt OK!  
Hur kan någon begära att jag ska betala abonnemang på Genline och SVAR, köpa CD-skivor för att ”hjälpa” någon som inte ”orkar” leta själv eller ”har lust” att själv betala för sin hobby?
 
Åter till det mail som jag mottog idag. Under de 15 år som jag forskat har jag lärt känna och haft kontakt med många nya människor. Alla dessa kontakter har varit av enbart positiv karaktär. Det mail jag fick idag kändes olustigt!
 
hälsningar
Mona

2006-01-24, 12:26
Svar #1

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-03-18, 07:38
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Några, lyckligtvis några mycket få, tolkar helt enkelt Anbytarforum som ett sätt att inte behöva lära sig släktforska själv alls. Så är det ju helt enkelt. Man är nyfiken på sina rötter, har aldrig reflekterat över vad släktforskning är och hur det går till, och råkar hitta hit. Jaha, här är det bara att fråga om allt.
 
Den här diskussionen är ju inte ny, och det är väl inte mycket mer att säga. Trist bara när den typen av forskare t o m tror de har rätt och helt utan självinsikt bemöter tips och råd med taggarna utåt.
 
Knepet är givetvis att ge dem tipsen om hur man faktiskt bär sig åt för att släktforska med en stor portion tålamod och verkligen försöker vara genuint vänlig. Det är ju lära sig släktforska själva de behöver göra, och den dag de har gjort det och sitter med mikrokort eller Genline och forskar själva kommer de att upptäcka hur otroligt roligt det är, och vad de höll på att missa...

2006-01-24, 13:04
Svar #2

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Jag har nog den känslan av att många idag bygger upp sina släktträd genom att ta lite här och lite där från andras forskningar plus att ställa frågor här. Det är ju tråkigt att man kräver att få ett svar och om man inte får det, utan tips om hur man själv letar, så är man oförskämd. Personen ifråga kanske har missuppfattat Rötter. Han/hon kanske tror att det sitter folk, som har betalt för att svara.
 
Ann-Mari Bäckman
Ann-Mari Bäckman

2006-01-24, 19:27
Svar #3

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Jag tillämpar regeln att jag försöker hjälpa till så gott jag kan, men att den som får hjälp får acceptera mina svar för vad de är. Inte sällan så har jag inte tid att leta upp svaret själv, men har däremot en id? om var man kan hitta det. Då skriver jag var man kan hitta det. Det var lite debatt om detta att ge hjälp till självhjälp i våras, men jag tycker det är en utmärkt id?.

2006-01-25, 18:02
Svar #4

Utloggad Steve Palmquist

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1210
  • Senast inloggad: 2011-12-06, 15:18
    • Visa profil
Det ?r ju inte det det handlar om, att inte vilja släktforska själva i urkunderna och källorna. Och ingen (eller faa!) kräver (!!!) svar, men tar just emot svar med tacksamhet (!!!) om det antingen är hänvisningar eller kortare/längre direktsvar är ju lika tacksamt, bara svararen uppför sig ordentligt...(Nej jag tänker inte fortsätta DEN diskussionen om jag slipper...). Vi som inte kan gaa tillbaka till källorna av olika orsaker, själv bor jag i utlandet och har släkt i och fraan maanga länder och maanga delar av t.ex. Sverige. vi som har det paa liknande sätt, förbehaaler oss rätten att fraaga, svara och diskutera detta, ÄVEN pa anbytarforum, liksom paa maanga andra genealogiska och släktforskar siter runt i världen.
 
Med Vänliga Hälsningar: Steve Palmquist/M?laga
 
P.S. Vi kan t.o.m. ha vissa källor och urkunder själva i form av brev och dagboksanteckningar etc. swom andra gärna (som i mitt eget tillf?lle) faar ta del av om de fraagar och man kan svara!!!

2006-01-25, 21:28
Svar #5

Utloggad Lena Persson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 648
  • Senast inloggad: 2021-04-15, 20:27
    • Visa profil
Jag har blandade erfarenheter, både som frågare och som svarare.  
Som svarare så ibland känns det väldigt otacksamt att svara på frågor (ibland med mycket jobb bakom) och inte ens få ett tack, eller ett surt svar. Andra tackar väldigt artigt.
Som frågare har jag ibland fått utmärkta svar, ibland anvisningar av kontakta PÄ i X pastorat, vilket var vad jag ville slippa, då jag hoppades att någon satt inne med upplysningarna ändå och snabbt kunde dela med sig (min erfarenhet av olika PÄ är att en del inte läser mail, en del har fel mailadress och övriga är långsamma på att svara). Så har jag även fått konstiga svar, d.v.s. jag har efterlyst Johan född 1886 och fått Johanna f 1896 istället.
Min slutledning är att både vi som frågar och vi som svarar kanske ska vara lite noggrannare!

2006-01-25, 21:47
Svar #6

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
När jag svarar i form av rekomendationer om vad man ska göra är de ofta av typen låna den boken, där har jag för mig det står en del om Brutus Augustusson i knivstorp i Odenkyrka eller om du följer personen i Pingvinmålas husförhör så bör du kunna se när han flyttar in, eller i mantalslängden för Fasstorps socken kan du se när han tillträder gården, sedan bör köpet gå att hitta i uppbuden för Knektbygds härad. Det vill säga lite mer avancerade saker. Är det bara en person som vill ha en uppgift uppkollad, och det är utanför mina specialsocknar så konstaterar jag bara att jag inte har tid i allmänhet, och skriver inget alls. Det finns oftast andra som besvarar de frågorna bättre.

2006-01-25, 22:13
Svar #7

Utloggad Steve Palmquist

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1210
  • Senast inloggad: 2011-12-06, 15:18
    • Visa profil
Precis Anders Ryberg! Saa ska det vara!
 
Med Vänlig hälsning Steve i M?laga.

2006-01-25, 22:26
Svar #8

Karin Bergström (Athen)

Steve,
 
Av nyfikenhet efter att själv ha bott utomlands i många år: Är det inte väldigt krångligt att släktforska i svenska källor när man bor utomlands? Hur gör Du?
 
Mvh Karin

2006-01-26, 02:42
Svar #9

Utloggad Göran Löfstedt

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1126
  • Senast inloggad: 2019-01-23, 03:44
    • Visa profil
Till Mona Kl?ft Carlsson.
 
Det var inte alls meningen att få dig att känna olust. Jag ville bara beskriva hur jag sedan knappt ett år har släktforskat. Om jag vidarebefordrar det mail jag skickade till dig, till övriga på denna diskussions sida tror jag ingen skulle känna olust.  
 
Människor har ju olika förutsättningar att släktforska. Vissa kan ju vara handikappade och oförmögna att röra sig fritt, andra kan sakna bil för att ta sig till olika kyrkoförsamlingar, en del kanske är arbetslösa och saknar ekonomiska möjligheter att köpa alla program och CD-skivor. En del kanske helt enkelt släktforskar på ett modernt sätt. Jag tror att släktforskningen har blivit så populär, just nyligen, beroende på att folk har fått tillgång till internet och allt vad det innebär för forskning överhuvud taget. Det är ju inte enbart Anbytarforum som ger resultat för släktforskningen.
Ni som vill ha en kopia på det mail jag skickade till Mona Kl?ft Carlson kan gärna höra av er.  
 
Återigen Med Vänlig Hälsning Göran

2006-01-26, 08:16
Svar #10

Utloggad Nils-Olov Freij

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 332
  • Senast inloggad: 2016-03-11, 18:02
    • Visa profil
Vad innebär att släktforska på modernt sätt?
mvh nils-olov freij

2006-01-26, 08:24
Svar #11

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Detta med att någon skriver om att släktforska på ett modernt sätt får alltid larmklockor att ringa för mig. Min erfarenhet är nämligen att det betyder att man tror att man i dessa nya krya tider inte behöver ägna sig åt källstudier, källkritik och andra tidsödande övningar, utan bara slå i databaser och fråga andra om hjälp. Den som vill ägna sig åt sådan modern släktforskning brukar inte uppskatta mina svar om hur den genom egna källstudier kan komma framåt. Men den som ägnar sig åt modern släktforskning allt för mycket får finna sig att hamna långt ner på min priorioriteringslista över vilka som får hjälp.
 
Nej, tacka vet jag gammal hederlig släktforskning, men med moderna hjälpmedel som avfotograferat källmaterial.
 
/En omodern 27-åring

2006-01-26, 09:31
Svar #12

Utloggad Ingegerd Johansson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1336
  • Senast inloggad: 2016-08-21, 22:21
    • Visa profil
Göran, lita inte för mycket på uppgifter hämtade från CD-skivorna. De kan vara till stor hjälp för att få fram uppgift om var en person bodde vid ex.vis en folkräkning. Men andra uppgifter, som födelseår eller födelseort kan vara fel. Jag har berättat vid ett par tillfällen här på forumet (och därmed får jag kanske inte skriva det igen?) att min mors fostermor har blivit storasyster i stället för lillasyster i sin syskonskara vid folkräkningen 1890, pga att hennes födelseår uppges vara 1872 medan det rätta är 1878. Som stöd för min uppgift har jag dödsannonsen, flera husförhörslängder och församlingsböcker samt personakt och dödbok (de senare pga att det var jag som registrerade Helgona i Namn åt de döda-projektet).
 
Så, Göran, när du fått en uppgift från en CD-skiva är det säkrast att kolla i originalkällan om det stämmer.  
 
Men visst måste man få ställa frågor, om man t. ex. inte har möjlighet att ta sig till ett landsarkiv och inte har Genline eller SVAR-abonnemang. Det kan dock väcka lite irritation om det blir alltför många frågor under mycket kort tid. Det vill jag dock inte på minsta sätt påstå att jag sett för din del.
 
Mvh
Ingegerd

2006-01-26, 09:42
Svar #13

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Anders!
 
Jag tycker inte man ska ha några moraliska värderingar på hur folk vill få fram sitt släktträd. Vill man ha ett sådant träd med lite hopplock från både här och där utan källor så måste man väl få det? Även om jag forskat på det gamla sättet i mörka släktforskningsrum med bara bordslamporna tända, så litar jag inte ens på min egen släktforskning helt och fullt. Jag kan ju ha skrivit någon siffra fel eller det värsta av allt att helt halkat in på fel släkt.
 
Nu var väl frågan den här, om rätten att fråga och rätten att svara. Den rätten tycker jag vi har, men den som svarar, har sin fulla rätt att hänvisa till andra källor, utan att bli utskälld (syftar på ingen speciell). Den som frågar har också den rätten, men bör inte kräva ett svar. Allt sker ju frivilligt.
 
Från en omodern/modern 60-åring
Ann-Mari Bäckman

2006-01-26, 09:54
Svar #14

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Jag moraliserar inte, men påpekar däremot att man i så fall riskerar att få fel anor. Jag vänder mig även mot det indirekta påståendet att det är omodernt att vara noggrann och driva källstudier. För den som säger att han jobbar på ett modernare sätt brukar ju därmed antyda att det är en bättre metod, vilket det rakt av inte är.

2006-01-26, 10:45
Svar #15

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11887
  • Senast inloggad: 2023-07-22, 16:40
    • Visa profil
Anders!
 Jag håller med dig om att kolla källstudier och leta själv aldrig kan vara omodernt. Då kommer man så nära sanningen som möjligt. Sedan kanske det är dumt att kalla en viss sorts sätt att forska på för ett modernt sätt, men med det avses väl att sitta vid datorn och plocka ihop uppgifter från andras forskningar. Kalla det hellre att forska på det slarviga sättet i motsats till det noggranna sättet.
Ann-Mari Bäckman

2006-01-26, 11:30
Svar #16

Utloggad Göte Peribert

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 507
  • Senast inloggad: 2010-03-16, 21:11
    • Visa profil
Hej!  
Jag har haft en del frågor på anbytarforum.
En liten fjäder har blivit en fulländad höna.
Den som inte vill svar på frågorna på anbytarforum är inte tvungen.
Till Mona och Anders vill jag säga att jag har eget abonemang på genline. Så jag forskar inte Mona på någons annans bekostnad.Men jag har som nybörjare ändå svårt med vissa saker. Det jag även tro att ni har haft.Mvh Göte Peribert

2006-01-26, 13:00
Svar #17

Utloggad Britt Börjesson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 396
  • Senast inloggad: 2023-08-30, 20:33
    • Visa profil
Hej på er,
ibland debatteras det där med vilka frågor folk ställer och vilka svar de får. Jag tror att det är sunt att prata om det ibland.
En sak har jag dock haft svårt att förstå - hur det kan upplevas som jobbigt att andra frågar. Man måste ju inte svara eller ens läsa.
Så jag har funderat på det.  
Kan det vara så att de som har bevakning på rubriker får frågorna i sin in-mail-korg, vilket kan kännas jobbigt när det har plingat in tillräckligt mycket som inte ger en själv något? Och då blir det lätt så att man slänger iväg ett icke-svar eller ett du är under fel rubrik, det här vet jag ingenting om?
Kan det vara så enkelt? Och så illa svårt?
undrar
Britt

2006-01-26, 13:43
Svar #18

Utloggad Jörgen Tollesson

  • Arkivguiden (www.arkivguiden.net)
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6870
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 18:03
  • Bild: Båhusläns flagga
    • Visa profil
    • Arkivguiden med Arkivguidens Forum, Båhus Arkivguide och Göteborgs Arkivguide
Ett icke helt obetydligt problem är att somliga frågeställare vill bestämma själva vad svaret ska bli på deras efterlysningar... J
 
Om de frågar när och var Petter Pettersson är född, så vill de ha tid och plats och inget mer; frågar de om den okände fadern, så ve den som ifrågasätter deras egen teori. Får de tips om hur man kan göra om man har kört fast, exempel på alternativa källor, en liten vink om att det är större chans att få svar om frågan ställs under rätt rubrik, eller andra goda råd, så verkar de närmast ta detta som förolämpningar - och de hjälpsamma får besserwisser, pekpinnar, översittare och andra komplimanger som tack... Och när några frågeställare i extremfallen närmast ser sig förföljda av dem som svarar, så är väl frågan om Anbytarforum över huvud taget är rätt plats för att avhjälpa deras problem...
 
Man frågar sig onekligen varför dessa femstjärniga släktforskare över huvud taget ställer några frågor - när de nu kan allt redan? Skulle de ställa sina frågor till sig själva i stället, så skulle man inte bara få expertsvar - det skulle också lösa det inledningsvis nämnda problemet... J
 
När det gäller modern släktforskning, så kommer jag alltid att tänka på pastor Jansson när jag hör detta uttryck; alltså Hasse Alfredsons moderne präst, som inte har några bestämda åsikter om någonting... Somligas uppfattning om modern släktforskning tycks nämligen vara att det inte längre finns något rätt och fel; man behöver numera inte bry sig om gammaldags metoder och källkritik - allt är lika rätt i den sköna nya släktforskarvärlden...
 
Ett lästips: Modern eller gammaldags släktforskning?
Kontakt: http://www.arkivguiden.net/jts.shtml. | Ser gamla inlägg (före april 2016) underliga ut? Argumenterar jag mot mig själv? Saknas något i inläggen? Finns där något som inte borde vara där? Läs då om orsaken här: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/62869.shtml#post16472.

2006-01-26, 18:05
Svar #19

Utloggad Göran Löfstedt

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1126
  • Senast inloggad: 2019-01-23, 03:44
    • Visa profil
Hej från den Moderna släktsammanställaren
 
Jag har väl haft tur i mina utredningar och stött på en del väl utredda anor, glasblåsare, adlig soldatsläkt, prästsläkter, kända bergsmanssläkter och storbönder från Kinnekulletrakten. Dessa släktutredningar som jag tagit del av och sammanställt i ett eget släktprogram tror jag är tillförlitliga, jag har inte tänkt att kontrollera dessa i några originalkyrkoböcker.                       Däremot finns många uppgifter från ca. 1750-1850 som är mycket osäkra i ej väl utredda anor. Dessa anor skulle jag gärna undersöka i original- kyrkoböcker, men med tanke på att det skulle innebära bilresor på hundratals mil, med vad det kostar i tid och pengar avstår jag. (Tänk även på miljöeffekterna med onödig bilkörning.)
De uppgifter jag fått i dessa fall genom anbytarforum och släktforskares hemsidor är helt tillfredsställande för mig.
 
Jag läste förresten att 10% av alla barn har en annan far än de tror.
 
Mvh Göran

2006-01-26, 18:15
Svar #20

Utloggad Kenneth Bengtsson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1305
  • Senast inloggad: 2023-10-31, 10:03
    • Visa profil
Göran
 
Du kan få tillgång till kyrkböckerna hemma vid datorn.
Dessa kan antingen köpas från dom som fotograferar av originalböckerna (Arkiv Digital, Digiarkiv mm) eller så väljer du att använda Genline.
Detta kan du få tillgång till utan att köra en endaste meter med din bil.
Då kan du också passa på att kontrollera uppgifterna i dina släktutredningar.

2006-01-26, 18:38
Svar #21

Utloggad Nils-Olov Freij

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 332
  • Senast inloggad: 2016-03-11, 18:02
    • Visa profil
Skall jag uppfatta att släktforska modernt är insamlande utan någon koll att det kan vara rätt?
Kan det då tänkas att den som forskar enligt den metoden deklarerar det i sin fråga. Så de som inte vill lägga tid att svara, kan lägga sin tid på att hjälpa någon annan.
Jag tycker det räcker med den osäkerhet som ibland kan kännas trots sök i orginalhandlingar.
Men man kan bara konstatera att alla är vi olika.

2006-01-26, 18:40
Svar #22

Utloggad Steve Palmquist

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1210
  • Senast inloggad: 2011-12-06, 15:18
    • Visa profil
Hej Karin Bergström:
Som svar paa din fraaga. Jag hade vissa upplysningar (släktforskning, berättelser, brev dokument etc.)i förväg om vissa släkter och släktled som jag härstammade ifraan, vilka jag beslöt mig för att vidimera dvs söka trovärdigheten i genom andras forskning etc. När det gäller att finna nya vägar och anor är det ju att fraaga andra som redan har kunskapen inhämtad saa att säga och även daa ytterligare försöka finna om detta stämmer eller ej. Jag brukar ofta göra det baade tvaa och tre gaanger för att vara riktigt säker. Alltsaa jämförande forskning (jag ser mig inte som forskare men samlare av uppgifter om släkten) Sedan Kan Du ocksaa beställa vissa uppgifter fraan olika verk och myndigheter baade i Sverige och i andra länder, men det är mycket dyrt oftast. Eftersom jag har släkt/anor i nästan hela Europa tar det naturligtvis mycket laang tid och det är nog minst lika tidskrävande som att läsa kyrkböcker etc. (men inte alltid lika oläsligt dvs. handskrifterna, som jag djupt beundrar dem som kan!!!) Jag har även maanga brev och dokument som jag ärvt som jag undersöker om det passar med andras forskning och sökningar (dessa texter är heller inte alltid lättlästa baade pga hanskriften och olika de spraaken, men jag kan naagra spraak dock inte tyska.). Det finns naturligtvis alltid felkällor och man maaste hela tiden vara beredd att ompröva och ändra sina data, om nya och kanske mer trovärdiga källor verkar vara de riktiga. Jag ger mig heller aldrig föränn jag har faat svar som kan vidimeras av flera källor oavhängiga av varandra. jag har en stor korrespondens dessutom med närmare och avlägsnare släktingar runt om i världen inom mina olika släktband och med sl?ktforskare, lokal historiker och lokala jorunalister m.fl. Därför är sökresultaten alltid till omprövning om nya rön dyker upp, men man maaste ocksaa tillsvidare, tills det är helt klarlagt eller mycket troligt, ha de resultat man redan har som vägledare. Internet (och e-mejling) ?r en bra men inte alltid fullständig kunskapskälla och det vet vi och daa ?r det ju OK!
Jag hoppas det var svar paa din fraaga, Karin!  
 
Med vänliga hälsningar: Steve Palmquist/M?laga

2006-01-26, 20:49
Svar #23

Karin Bergström (Athen)

Steve,
Ja, det var svar på min fråga! Jag beundrar Din idoghet, för även om jag nu bor hemma i Sverige så blir det många gånger kostsamt och besvärligt att få fram vissa dokument och böcker.Jag önskar Dig lycka till med Din fortsatta forskning!
 
Mvh Karin

2006-01-26, 20:56
Svar #24

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
Göran, felaktigheterna är större i de källor du använder än i kyrkböckerna (oavsett siffran för okänd far). Jag har försökt dokumentera de fel jag hittat (t.ex. i Folkräkningarna felaktiga födelseförsamlingarna - som mest fyra för en person - eller felaktiga namn och felaktiga familjerelationer (styvfar eller styvmor anges som biologisk förälder) och mina släktingar borde inte vara sämre behandlade än andra i databaserna ...  
 
Databaser som DISBYT har i flera fall felaktiga ortsangivelser (när en forskare inte följt anvisningarna att ange socken och län) eller de stora databaserna i en av socknarna jag forskar som har gott om felaktiga hopgiften av folk.
 
Det är en tyvärr spridd missuppfattning att släktforskning handlar om att resa runt och titta i originalböcker. De får vi sällan se, ens om vi reser dit de förvaras. Släktforskning sedan 15-20 år handlar även på arkiven om att titta på en kopia i någon form av originalboken.  
 
Mikrokort (förr mikrofilm men det finns fortfarande på biblioteken) - hemlån genom biblioteket eller direkt från SVAR - och att läsas i en specialapparat på biblioteket eller hemma (den är billigare att köpa än dator eller flygresor runt landet). Eller på ett mikrokortcentra någonstans i Sverige
 
Som Kenneth skriver så kan du hemma i datorn se samma böcker via Genline eller via SVAR (främst ett nyligen påbörjat arbete av originalen för födda-vigda-döda 1860-1905) eller på cd.
 
Det är så de flesta av oss forskar om vi använder orginal, vilket man bör göra förr eller senare för att verifiera sina uppgifter. Vi kör ofta fast, det är många som inte kommer ner på 1600-talet av olika anledningar (eller 1700-talet - en gren kanske stannar redan på slutet av 1800-talet för en del forskare).  
 
Alla cd-skivor som inte på något sätt fotograferat originalboken är andrahandsregister, mer eller mindre korrekturlästa.
 
Allt som publicerats är långtifrån rätt - och rättelser till det publicerade når aldrig samma spridning.
 
Även kyrkböckerna har givetvis felaktigheter, födelseförsamlignar blir fel även här, födelsedatum förvanskas eller förväxlas osv. Det är därför källhänvisningar är viktiga.
 
Liksom man har rätt att inte svara, så har man också rätt att visa någon som frågar och uppenbarligen varken läst en lärobok eller gått en kurs att det kanske krävs något mer för att koppla ihop de generationer som fattas till den med det kända namnet. Någon måste utföra den forskning som krävs - frågan är vem.
 
Likaså måste man få svara och rätta ett missförstånd eller visa på en källa som personen aldrig hört talas om - och om de källor som hittillts använts är av mindre bra kvalitet än andra. Sedan kan man - om man har möjlighet och om man vill och har tid - slå upp den eftersökta uppgiften i den bättre källan.
 
Men detta är som andra konstaterat en ständigt återkommande fråga på forumet. Men när man visar otålighet för att svar inte kommer - då kan det faktiskt ibland ha gått fortare för vederbörande att skicka efter mikrokorten själv än att upprepa sin fråga.  
 
Och om man svara på uppgifter här, då måste man om man verkligen vill vara hjälpsam, låta den man hjälper veta vilken källan är, så att de en vacker dag själva kan se om personerna använt en sekundärkälla eller en kyrkbok.
 
Andra källor som kopierade bouppteckningar kan man få hem med posten, mantalslängder, domböcker och bouppteckningar mm finns på mikrokort eller i SVAR:s digitala kopior.
 
Jag hoppas i alla fall att du Göran, i ditt släktregisteringsprogram anger källan till dina uppgifter (oavsett om det är en tremänning, en bok eller folkräkningen).  
 
Hälsningar,
Eva

2006-01-26, 23:07
Svar #25

Utloggad Steve Palmquist

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1210
  • Senast inloggad: 2011-12-06, 15:18
    • Visa profil
jag är glad att jag kunde svara dig och att det var det svar Du hade väntat dig, Karin. Fortsätt sökandet! det ger resultat trotts allt! Smiley
 
Bästa hälsningar fraan Steve i M?laga

2006-01-27, 01:38
Svar #26

Utloggad Göran Löfstedt

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1126
  • Senast inloggad: 2019-01-23, 03:44
    • Visa profil
Till Eva Dahlberg.
Jag vill bara säga att okänd far är något annat än att 10% av alla barn har en annan far än de tror ! Där hustrun varit otrogen alltså ! Där står det att hustrun är gift och därmed är maken far ! Förmodligen vet inte hustru om det är äkta maken eller snedsteget som är far. Det finns ju vissa exempel som jag träffat på i min släktforskning som är graverande. Där maken varit i krigstjänst utomlands i flera år och kommer hem till flera nya ungar, men ändå tillstår att de är hans.
Jag vill av moraliska släktskäl inte avslöja vilka dessa är. Godkända släktforskare kan kanske bekräfta dylika fall, med källangivelse.
 
Detta inlägg har väl hamnat på fel plats men jag vill bara kommentera Eva Dahlbergs parentes i hennes översta stycke.
 
Mvh Göran

2006-01-27, 06:27
Svar #27

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
Hej Göran! Jag förstod vad du menade men skrev fel, jag menar alltså att det finns många andra sätt att gå fel i anorna än den faktorn som är okänd för oss (fel far). Att man helt enkelt följer fel släktled från t.ex. folkräkningen eller fel uppgifter i en databas.
 
Om fel far finns det skrivet på Rötter här.
 
Hälsningar,
Eva

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna