Äldre inlägg (arkiv) till 2013-09-22

[Ingrid Wikberg]

Jag undrar när gemene man, dvs allmogen började att gifta sig dvs göra det formellt som en juridisk och/eller religiös handling. Att kunga-släkten, adeln gjorde så tidigt har jag förstått,
där gällde det ju både makt, pengar och länder och arvsrättigheter;  men vet man när vanligt folk började göra så?
Har för mig att jag läst att det var vanligt långt fram i tiden att folk bara flyttade ihop och bildade familj så var det inget mer med det.
 
Alla människor hade ju inte rikedom/gårdar/mark som skulle skyddas och hållas inom släkten.
När kom reglerna, lagarna etc? Är det urgamla ritualer så att man enbart kan gissa?

[Martin Persson (Martin)]

Hej Ingrid!
Rekommenderar dig Lizzie Carlssons avhandling Jag giver dig min dotter del 1 och 2. Här behandlas äktenskapet i äldre, förkristen tid.
Vänliga hälsningar
Martin

[Inga-Lill Johansson]

Hej, jag har i min forskning stött på 2 personer som gifter sig, var och en har redan barn i ett föregående gifte och den enes son och den andres dotter gifter sig med varandra. De är ju visserligen inte släkt men var detta tillåtet.
Jag hittar inte gifte-notisen men efter vad jag tyder HFL till så verkar det vara på detta sätt.
Norra Råda AI:1 Höje sid 155.
MVH Inga-Lill

[Ulf Berggren]

Ja, det var tillåtet och det finns fler fall.
Kontrahenterna var ju som sagt inte släkt.

[Lena A Löfström]

Ulf, detta var intressant, jag har ett fall där en man förmodligen gifter sig med sin styvdotter. Då hon var relativt jämngammal med mannen och mannen blivit änkling då flickans mor dog verkar det som om de tu slog ihop sina påsar. Vi talar 1860-tal.
 
Eftersom de inte var släkt, i alla fall inte i bemärkelsen blodsband, funderade jag inte så mycket på det - just då. Jag har dock grunnat på detta och kom någon gång att fråga Anders Berg om saken. Anders hävdade då att det faktiskt var förbjudet i lag med äktenskap mellan styvfar och styvdotter - detta trots att de inte var släkt.
 
Du verkar ha kläm på detta, skulle Du kanske kunna vara bussig och enkelt stapla upp de fall då det var tillåtet (eller om det är lättare, de fall då det INTE var tillåtet). Svaret är i litteratur etc inte så lättfunnet. Jag tror många med mig tacksam skulle ta emot en sådan lista.
 
Mvh
Lena A L

[Anders Berg]

Hej Lena, litar du inte på mig? Jag tror jag uttalade mig om 1734 års lag, och där framgår det tydligt av Giftermålsbalken Cap. II ? 4 att man inte får gifta sig med sin styvdotter. Det står uttryckligen. En herrans massa olika förbjudna släktskap räknas upp. Boken finns utgiven i facsimil 1984. Om det blivit tillåtet på 1860-talet att gifta sig med en styvdotter vet jag inte.

[Lena A Löfström]

Hej Anders, jo visst gör jag det, men det är alltid intressant att höra var eventuellt annan info kan ge. Vet Du titeln på facsimilen? Den måste jag skaffa. Där verkar det ju som om den uppräkning jag efterlyste finns.
 
Men en ny information fick jag i alla fall i och med Ditt inlägg..... Det kan ha varit så att lagen var ändrad 1860.... och att äktenskap mellan styvsläktingar faktiskt var tillåtet då.  
 
Kanske är det någon här som redan vet svaret? var det tillåtet 1860, eller inte.
 
Mvh
Lena A L

[Carl Szabad (Carl)]

Lena! 1734 års lag finns att köpa under Bokhandeln i Rötter.
 
En kusin till min mor gifte sig med sin styvfarbror 1913, då var det i alla fall tillåtet.

[Andreas Karlsson]

Bara för att ett par gifte sig betyder det ju inte att det var tillåtet. Särskilt när kontrahenterna kom från olika socknar kan ju inte prästen alltid ha känt till alla släktband. Och säkert fanns det präster som inte hller kom ihåg eller tänkte på alla olika förbjudna led. Troligen ingicks det därför ibland äktenskap som egentligen inte var tillåtna enligt lagen.
 
Det påminner mig om hur det ibland var inom fursliga familjer i England och kontinenten under medeltiden. Då kunde kungarna gifta sig med sin kusin, kusinbarn, syssling eller annars nära besläktad. Det fanns ju ingen som kunde hindra honom. Sedan hände det allt som oftast att han träffade en ny som han ville gifta om sig med. Men kyrkan tillät ju inte skilsmässa. Vad göra?  
 
Jo, kyrkan hade ju en mängd regler för förbjudna led, personer som var så nära släkt att de inte fick gifta sig. Så då upptäckte han att det ju var ett enligt kyrkan förbjudet led när han gift sig med den första. Då var det bara att skriva till påven och begära att det första äktenskapet annulerades. Och då var det ju ingen skilsmässa heller, eftersom äktenskapet ju var ogiltigt från början...

[Mikael Persson]

Det framkom tidigare i diskussionen en undran över att man inte skulle få gifta sig med sin styvdotter (eller styvson, för den delen). Frågan verkar ha grundat sig på att kontrahenterna inte var släkt. Men det handlar egentligen om att den tidigare frun var släkt med den tilltänkta nya frun -- t.o.m. så nära som hennes mor! Och det var det som inte var tillåtet. (Man kan ju både förmoda att han hade haft sex med den första frun, och förvänta sig att han skulle ha sex med den nya om/när de väl gifte sig.)
Det finns mängder med exempel i domböckerna på tillfällen när det sågs mycket allvarligare på fall av utomäktenskapligt sex om mannen hade haft det med flera kvinnor som var nära besläktade (t.ex. systrar eller där den ena var systerdotter till den andra, eller till nuvarande frun), än om de inte var släkt med varandra.
Däremot vågar jag inte uttala mig om ifall det grundar sig på förhållandet att en man och hans hustru ska vara ett, och sex med sin svägeska i det läget skulle räknas som sex med sin syster! För om det hade den grunden, skulle ju sex med sin fru räknas som sex med sig själv!
 
Hälsningar
Mikael

[Elisabeth Thorsell]

1734 års lag, Giftermålsbalken, II kapitlet, 4?  
I rätt ned och uppstigande svågerlag, vare ock ächtenskap förbudit: och ty må man ej til hustru taga sin sons, sonasons eller dottersons enka; sin stiufmoder, sin afledna farfaders eller moderfaders andra hustru; ej heller sin stiufdotter, stiufsons dotter eller stiufdotters dotter; sin hustrus moder, hustrus fadermoder eller modermoder och så vidare.
 
Hela kapitlet handlar Om them, som ächtenskap med hvarannan ej bygga måge och omfattar två sidor i 12 paragrafer, så det fanns många bestämmelser.
 
Det vore mycket intressant om någon kunde hänvisningar till när de olika förbuden upphävdes.

[Torbjörn Norman]

Sammandraget ur mitt inlägg 28/4 2000 under Vendel i Uppland kan nämnas.
Nämndeman Jan Jansson i Solberg var änkeman med flera små barn. 1807 nödgas han vigas med sin hushållerska och får med henne flera barn.
1818 måste nämndemannens son Erik gifta sig med sin styvmors 20-åriga dotter Cajsa som nu flyttat till Solberga. Som Cajsas giftoman står nämndemannen.  
Jag har i varje fall inte funnit några anteckningar om något tingsärende i husförhörslängden.
Cajsa och hennes mor kom från Dannemora socken.

[Karl Göran Eriksson]

Den paragraf som Elisabeth Thorsell hänvisar till gällde åtminstone ännu 1887. I den samma år utkomna Sveriges Rikes Lag står dessutom i Strafflagen, 18:e kapitlet (Om sedlighetsbrott) ? 2: Öfvar fader eller moder otukt med barns eller afkomlings maka, eller stjuffader eller stjufmoder med stjufbarn och dess afkomling; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år...

[Eva Leksell]

Någonstans i mina släktpapper har jag sett något om styvsyskon som gift sig, men nu minns jag varken var jag såg det eller vilken tid det handlade om. Jag trodde nästan inte det kunde stämma. I stället för att söka bland papperna nu sökte jag på Internet och hittade en del fall på privata hemsidor. Om uppgifterna stämmer vet jag förstås inte. Det verkar i alla fall som om det ännu 1856 krävdes kungligt tillstånd för att få gifta sig med sin svåger/svägerska.
 
Styvsyskon (1600-tal,1730 och 1835):
www.algonet.se/~hogman/slfhh_ribbing_g.htm
webmail.nic.fi/~oh6uh/Wikar.html
home4.swipnet.se/~w-49602/tavla_hbe_c1-07.html
 
Svåger/svägerska (1700-talet, 1843, 1850, 1856, 1860):
w1.818.telia.com/~u81804061/personer.htm
w1.510.telia.com/~u51005782/farfar.html
nic.bag.org/~bengan/nytree/Not00270.htm
w1.455.telia.com/~u45505838/genealogi/johan/542.htm
 
Inte visste jag förresten att det är tillåtet att gifta sig med sitt adoptivbarn. Fast då upphävs förstås adoptionen. (Se: home.swipnet.se/faktabanken/adoptivgiftemal.htm)

[Gunnar Ståhl (Gunnars)]

Ej med sin avlidna hustrus syster (? 5, i Giftermålsbalken 1734). - Jonas Karl Mod?er gifte sig första ggn 1814 med prästdottern (från Järna) Maria Kristina Gravallius (de fick minst 5 barn). Hon dog 22/1 1829 och Jonas Karl Mod?ers andra gifte den 25/3 1830 var med avlidna hustruns syster Johanna Charlotta (inga barn). - Jag har inte undersökt om ev. dispens, men sammanvigning har knappast skett mot lagen vid detta tillfälle.

[Andreas Karlsson]

* I Am My Own Grandpa
 
Many, many years ago when I was twenty-three,
I got married to a widow who was as pretty as could be.
This widow had a grown up daughter who had hair of red.
My father fell in love with her, and soon the pair were wed.
This made my dad my son in law, and changed my very life,
My daughter was my mother, for she was my father's wife.
To complicate the matters worse, although it brought me joy,
I soon became the father of a bouncing baby boy.
My little baby then became a brother in law to dad,
And so became my uncle, though it made me very sad,
For if he was my uncle, then that also made him brother,
To the widow's grown up daughter who, of course was my stepmother.
Father's wife then had a son, who kept them on the run,
And he became my grandson for he was my daughter's son.
My wife is now my mother's mother, and it makes me very blue,
Because, although she is my wife, she is my grandma too.
If my wife is my grandmother, then I am her grandchild,
And every time I think of it, it drives me simply wild.
For now I have become the strangest case you ever saw
As the husband of my grandmother, I am my own Grandpa!

[Peter Erret]

Angående. Gifta sig med sin hustrus syster så har jag funnit två fall i Älvdalen under tidigt 1800-talet.
 
Skog Per Persson f 1790-11-02 i Brunnsberg gifte sig 1817-04-07 med Anna Nilsdotter f 1794-03-21 i Brunnsberg, hon dog 1818-04-08, barnlös, han gifte sig då 1819-01-01 med systern Marit Nilsdotter f 1797-07-12 och fick 4 barn.
 
Kettis Swen Olsson f 1786-10-19 i Åsen gifte sig med sin fyrmänning 1809-02-12, Margit Olsdotter f 1792-05-25 i Åsen, hon dog 1826-08-02, 7 barn, han gifte sig 1829-06-21 med systern Kerstin Olsdotter f 1796-09-05, fick 1 dödfödd son och dotter. Kerstin dog 1838-05-15 varvid han gifte sig med Kerstin Larsdotter som var fyrmänning med Kerstin och Margit Olsdotter  samt tremänning med honom själv.
 
Snacka om inavel.
 
Mvh / Peter

[Karl Vilhelm Kronen]

Magnus Norling i Söderhamn f 21/9 1754.
Hans far dog, modern gifte om sig, modern dog, styvfadern gifte om sig, styvfadern dog. Magnus gifte sig med styvfaderns änka.
De var faktiskt inte släkt alls, men ändå stod noterat i vigselboken om Kungl Maj:ts nådiga tillstånd (exakta formuleringen kommer jag inte ihåg nu)

[Ingeborg Jönsson]

Hej!  
 
Hur redovisar jag följande i en antavla. En anfader, Bengt, hade före sitt äktenskap en dotter, Stina, med en kvinna i socknen, Gertrud. Stina är min ana. Men fadern gifte sig inte med Gertrud utan bildade familj med en annan kvinna. Stina växte upp med fadern och styvmodern. Om jag skriver den biologiska moderns namn i antavlan kommer det ju att se ut som om fadern bildade familj med henne.  
 
Fråga 2. Hur vanligt kan det ha varit att fadern tog hand om sitt utomäktenskapliga barn i stället för modern. Ska man gissa att modern kanske avlidit?  
 
Mvh  
Ingeborg Jönsson

[Carl-Fredrik Hanzon]

Ingeborg!
 
Mycket bättre än att gissa det ena eller det andra, är att ta reda på det i kyrkboken. Först då får man fakta. För övrigt skriver man givetvis in de riktiga föräldrarna som anor i antavlan. Om de varit gifta med varandra spelar ingen roll i det sammanhanget. Detta kan man ju ange som kommentar eller fotnot, liksom namnen på senare resp. tidigare makar till anorna.

[Britt-Inger Eliasson]

Hejsan alla släktforskare!
Hoppas ni kan svara på några frågor angående äktenskapet förr:
Jag undrar vilken den vanligaste vigseldagen var i veckan? Gifte folk sig alltid på en söndag eller kunde det variera?
Hur länge var man tvungen att vänta med att gifta om sig efter att ens maka/make avlidit? Jag antar att det var olika för män och kvinnor.
 
Tacksam för svar!
Med vänliga hälsningar
Britt-Inger

[Anders Berg]

Söndagar och andra helgdagar var absolut vanligast, men vigslar kunde ske även andra dagar. Betydligt fler vigslar sker i slutet av året än i början.
 
Mannen fick vänta 6 månader och kvinnan 1 år innan omgifte.

[Björn Engström]

Tidpunkt för nytt giftermål efter änkeståndet har varierat mellan tiderna. Om det fanns barn måste en bouppteckning och avvittring ske före ny vigsel.  
Jag har ett exempel på snabba vigslar från 1600-talet. Från första giftermålet tog det bara omkring 1? år innan det var helt nya människor i gården. Då hade första paret gift sig, hustrun dött, mannen gift om sig, mannen dött och nya hustrun gift sig andra gången. Däremellan föddes ett barn som också han dö inom samma tid.  
 
Vanligaste vigseldagen var 26/12 och många vigslar skedde under perioden 25/12 - 3/1. Andra vanliga tider var april-maj, omkring midsommar och oktober-november.
 
Hälsningar
Björn Engström

[Stefan Simander]

Visst var väl oktober den vanligaste vigselmånaden?

[Anki Mattsson]

Hur vanligt var det på 1700,1800-talet att kvinnan i äktenskapet var under 18 år ?
Fanns det någon lag eller moralisk lag som förbjöd gifte med minderåriga ?
 
Det verkar lite konstigt om en 15 årig flicka skulle få gifta sig med en 40 årig man.

[Rune Edström (Rune)]

Unga brudar har det varit om nånstans på forumet.
Sök lite grann så hittar du säkert svar på din fråga.
mvh
rune

[Björn Engström]

Vigsel efter 3 lysningar samma dag. I samband med soldaters avmarsch ut i krigstjänst fanns möjligheten att göra 3 lysningar samma dag.  
Vilka bestämmelser gällde kring detta ?
Kunde också vigseln ske samma dag ?  
 
Hälsningar
Björn Engström

[Ingela Hjelm Skoogh]

I ett brev från min farfar till min farmor någon månad innan de gifter sig, 1913, skriver farfar: ... annandag påsk skulle det då bli ty en sådan vigsel det nu är fråga om får ej ske på påskdagen.
Vet någon vad han menar med detta? Vad var det för sådan vigsel? Hur kan jag hitta svaret?

[Stefan Simander]

Titel:  Post- och inrikes tidningar  
Datum:  1842-05-14 Lördagen den 14 Maj
Sida 1
 
AF KONGL. MAJ:T I NÅDER AFGJORDA MÅL.  
Uppå Justitie-Departementets föredragning:
 
Om äktenskapsskilnad: emellan Bonden Mathias Svensson i Kjettorp och Ingjerd Månsdotter, samt förre Gardisten Lars Andersson och Maja Stina Larsdotter.
 
Om tillstånd att varda myndiga: af Anna Charlotta Dahlberg; Wilhelmina Charlotta Gille; Charlotta Maria Gustava Bäckström; Maria Holmström och Catharina Trolle.  
 
Om tillstånd alt få ingå äktenskap: för Jordtorparen Carl Svensson i Bast Lomsgården.  
 
Emellan besvågrade: Skolmästaren P, J. Tobiesson och Enkan Hedvig Jeppsdotter; Jan Olof Olsson i Hemmingsbo och Christina Andersdotter; Slottsvaktmästaren Erik Torbjörnsson och Johanna Maria Andersson; Drängen Lars Olofsson från Måserud och Catharina Elofsdotter, samt Drängen Anders Johansson i Ängatorp och Helena Pettersdotter.  
 
Emellan syskonebarnen: Kakelugnsmakarcn Carl Johan Leckström i Mariefred och Enkan Sofia Charlotta Thunström, född Malm; Bondesonen Olof Jönsson i Stenbo ocb Cecilia Larsdotter; Bondesonen Jonas Andersson i Sörboga och Sigrid Jonsdotter ; Hemmansägaren Anders Olsson från Wåhla och Anna Nilsdotter; Klädesfabrikören Carl Anders Håhl och Christina Catharina Asklöf; Drängen Olof Larsson i Westgård och Maja Larsdotter; Grufdrängen Sven Carlsson från nya Ambergsgrufvan och Cajsa Olsdotter; Carl Lorentz Carlstein i Tarp och Clara Bohlin; Drängen Gustaf Johansson i Genestorp Häringegård och Helena Carlsdotter; Anders Abrahamsson i Lunden och Anna Maria Olsdotter i Dablby; Hemmansägaren Nils Persson i Kyrkoby och Anna Ingemarsdotter; Åboen Erik Larsson i Qvistofta och Anna Jönsdotter; Drängen Sören Jonsson i Öija och Kjersti Jeppsdotter; Drängen Anders Larsson i Plumpekärr och Lisa Larsdotter; Kapitenen Henrik Sundevall och Clara Wilhelmina Sundevall; Drängen Nils Andersson i Skogsberg och Kajsa Eriksdotler; Drängen Olof Hansson från Gunnerud och Sara Kajsa Jonsdotter; Drängen Per Bengtsson från Gulleby och Maria Persdotter; Soldaten Ola Berg från Qvarnby ocb Elna Månsdotter; Gästgifvaren Olof Gästgifvaren Olof Lindström i Gumboda och Anna Johanna Hägström, samt Carl Jonasson i Hallered och Maja Lena Petersdotter. Af Filosofie Doktorn S. Finkelmann, om Svensk medborgarerätt. Af Christian August Servins Schou, om tillstånd att få besitta en fast egendom; af Kammarherren Grefve Corfitz Beckfriis, rörande inteckning uti fideikommissegendom.

[Gunnar Ljuslin]

Hej,
Jag söker förklaring till följande mysterium. Min mf mf ff, Erich Jacobsson, f. 1739, dör enl hfl Sorunda, A I:7a, 1798-1806, sid 13 i boken, bild 26 i SVAR och hans död konfirmeras i Sorunda Död- och begravningsbok, F I:1, 1739-1861, bild 98 i SVAR att han avlider 1800-04-06. När hans son, min mf mf f, Trädgårdsmästaren Olof Öijer gifter sig 1802 redovisas de närvarande i Sunnebergs Födsel- och dopböcker, som även innehåller Lysnings- och vigselböcker, C:3, 1753-1861. Bland brudparets föräldrar finns även Erich Jacobsson. Uppgifterna tycks vara korrekt införda i respektive kyrkobok i kronologisk ordning. Var bröllopsgästen en bedragare? Varför skulle sonen acceptera detta? Vem har något att vinna på ett bedrägeri? Om han nu inte har återuppstått.
Gunnar