Oenighet i äktenskapet

[Liselotte Hyvärinen]

Min mormors farmor och farfar hette Matilda karlsson född 17 nov. 1864 i Botilsåker och Johannes Magnusson född 16 nov. 1848 i Trökärna. I Karlstads församlingsbok 1900 så står det att varnad eller varnade för oenighet av pastor och kyrkoråd. Jag misstänker att makarna var oeniga för 1916 så flyttar Johannes till Färnebo och bor där tills hans död 1925. Jag har fått berättat för mig att han inte var snäll.Hans son var också elak och slog hustru och barn. Allt det som eventuellt har bokförts finns i så fall i Karlstads kyrkoböcker. Jag gick in på SCB:s skannade domböcker men det var bara Näs och Gillbergs församlingar. Vilka kyrkoböcker kan jag titta i för att se om det finns något skrivet om detta. Jag vet att det jag skriver kanske anses som olämpligt men det är ingen hemlighet och min mormor tar inte illa upp.
                                                                                     Mvh Liselotte

[Elisabeth Thorsell]

Liselotte, Johannes var född i Trökörna (inte Trökärna), och Matilda var född i Botilsäter (inte Botilsåker) och i 1900 års folkräkning bor familjen i Örsholmen i Karlstads stadsförsamling.
 
Det är lättare för andra att hjälpa dig om socknar och namn är rätt stavade.

[Liselotte Hyvärinen]

Hej Elisabeth! Jag ber om ursäkt. När jag letar i församlingsböckerna så ser jag ibland fel och jag skyller på den prästen som skrivit otydligt.

[Elisabeth Thorsell]

På Skatteverkets hemsida finns en avdelning som heter Historia (eller något liknande) och under den finns en länk som går till en bok, som heter Sveriges församlingar genom tiderna. I denna bok kan man kontrollera alla namn på alla församlingar och se om det överhuvudtaget finns någon, som heter så som man tror. Ett annat bra hjälpmedel är en vanlig bilkartbok med register. Det förenklar för alla om man ger så riktiga uppgifter som möjligt redan från början.

[Helena Rohlin]

Vad innebär det?
En av mina förfäder hade kallats inför sockenstämma och kyrkoråd för bl.a oeninghet i äkteskap ett flertal gånger.

[Olle Elm]

Hej Helena,
Kyrkan hade en fostrande roll för medlemmarna av församlingen - och det var alla. Läs här om kyrkotukten.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kyrkotukt
levde man illa med sin make/maka uppmärksammades detta och kyrkan grep in.
Vänligen,
Olle Elm

[Helena Rohlin]

Ok, jag har sett den sidan. Men innebar det tex att någon var otrogen eller?

[Per Thorsell]

Om man får göra så här långa inlägg, så kommer här ett exempel från Husby-Rekarne, Sörmland, kyrkoråds protokoll 1850-06-09.
 
Som hos Pastor anmäldt blifvit att en så stor osämja upkommit emellan Mågen Per Lundquist i Wahlsäng och dess Hustru Sofia Carolina Holmberg att Lundquist redan flyttat från hustru och barn, och sedan dessa olyckliga Makar hvardera 2nne ggr enskildt hos Pastor fått varningar och tjenliga föreställningar att förlikas och lefva tillsammans såsom christeliga ägta makar egnar enligt Guds Ords föreskrift, men desse varningar och föreställningar ej verkat till någon förbättring, så inställde sig nu på vederbörlig kallelse ofvannämnde Makar inför KyrkoRådet som till dem framställde följande frågor:
1:o Hvad är orsaken att Lundquist flyttat ifrån sitt hem från hustru och barn?
Härtill svarade Lundquist: att det ohyggligaste bemötnde af min Hustru och Svärmoder Enkan Malmberg serdeles det sista året, då han , så ofta han hem kommit, blifvit öfverhopad med det gröfsta ovett och de skändligaste beskyllningar att han lefvat med horor och underhållit dem och offrat på dem penningar. Men icke nog med ovett, han har ofta blifvit öfverfallen med hugg och slag både af Hustru och Svärmoder, serdeles af den sednare, hvilken sparkat och skuffat honom och sagt att han skulle vara i helvete men intet i deras hus. Då Lundquist, som idkar spanmålshandel, förliden sommar hemkommit från Marknad, kommer hustrun med en yxa och säger spottskt att derest du icke ger mig nyckelen till Chiffonieren, hugger jag sönder den bit från bit. Lundquist lemnade då nyckeln, och hustrun låser upp samt fråntager honom 660 Rd. Rlgs hvaraf han icke återfått det ringaste. En dag i förl. Mars Månad då Lundquist var i Stallet, sönderhugger hustrun skåpdörren till Chiffonieren och utströr alla hans penngar kring golfvet och kommer så ut till honom och berättar denna manöver, hvarpå han genast gick in att plocka ihop sina pengar. Sysselsatt dermed ger Svärmodern honom ett slag i hufvudet, börjar rifva håret af honom, och med tillhjelp af hustrun skrek svor och ropade att han skulle åt helvite. Allt detta och dylikt gjorde, säger Lundquist framlemnande en skriftlig upsats på förhållandet, och ehuru denna upsats var ställd till Pastor enskildt, uplästes den dock för Kyrkorådetoch öfverensstämde till fullo med hvad Lundquist yttrat. Sanningen af denna upgift sade sig Lundquist kunna edeligen bekräfta om och när så kunde påfordras. Tillfrågad huru Lundquist kunde ega ett så ovanligt tålamod att utan motstånd så låta martera sig af 2nne quinnor, svarade att det var en fast föresatts af honom: att aldrig röra dem, hvilken han ock hållit utom en gång, då han hött till Svärmodren med sin mössa.
2:o Hvad har nu Hustrun att anföra och hvad anser Hon orsaken vara till osämjan och sin hätskhet emot sin Man? Hon bestred sanningen af nästan allt hvad Lundquist anfördt utom vad pengarnas uttagande ur Chiffonieren angår. Klagade på sin man att han varit ohöflig och otacksam emot sin Svärmor, att han ej gjort reda för hustrun för hvad han vunnit eller förlorat på sin handel, att han ofta legat borta eller kommit sent hem, att han slagit sin Svärmor med mössan, att han ej idas sköta deras åker utan var en lathund, att han låtit hustrun ensam träla med deras barn, att han ej betalt Svärmodren hyra, att han ej köpt dem ko, utan Svärmodren måst göra det för sina pengar och att han föröfrigt ej velat bidraga något till husets underhåll.
Dessa klagopunkter bestred åter Lundquist såsom osannfärdiga. Han hade brukat åkertäppan ända till förledit år, och då han sjelf dertill varit hindrad hade han aldrig nekat dem lego-karl i sitt ställe. Han hade till hushållet lemnat hvad på hans lott kunde skäligen komma. Han hade aldrig nekat sin hustru taga en piga till sin hjelp.
Härvid anmärkte KyrkoRådet att då Lundquist ännu ej återtagit en skilling af de 660 Riksdalerna så saknade icke hustrun medel hvarken att köpa Ko eller något annat som tarfvas för hennes och barnens kläder och uppehälle, och var således hennes klagan i dessa punkter alldeles obehörig.
3:o Hvaraf härleder sig osämjan från början och när upkom den först?
Härtill svarades: att osämjan börjat unjefär ½ år sedan de blifvit gifta, och upkommit af jalousie å hustruns sida, som påstod att Lundquist hållit sig borta i 3 veckor, hvilken tid Han dock reducerade till 8 dagar, då han varit ute att fiska Lakar. Lundquist erkände dock att både Hustru och Svärmoder tidetals varit beskedliga nog emot honom, och att de då lefvat väl tillsammans, hvarföre han ock tålsamt fördragit de oförrätter som deremellan honom af nämnde quinnor tillfogats, i hopp om deras framtida förbättring.
4:to Kan ej Lundquist förmås att återflytta till sin Hustru? Svar: Nej aldrig till Wahlsäng der Svärmodren bor. Men om Hustrun vill godvilligt med barnen flytta till sin Man och lefva Christligt, så vill Lundquist emottaga henne och förlåta hvad som tillförene passerat.
5:o Hvad säger då Hustrun herom? Att hon aldrig låter sig beveka att med barnen flytta till sin Man, utan bor qvar hos sin Mor vid Wahlsäng.
6:o Erkänner sig Lundquist vara far till deras trenne barn? Svar: Ja.
7:o Vill Lundquist då bidraga till dessa barns underhåll och huru mycket? Svar: Ja, hvad billigt är. 40 Rd. för hvarje bar årligen eller 120 Rd. Rgs. Härmed förklarade sig dock Hustrun icke belåten, utan pretenderade 1 Rd. B:co i veckan för hvarje barn. Lundquist genmälde då att om han får igen sina pengar, ville han öka på till 50 Rd. årligen för hvarje barn. Kyrkorådet ansåg, att hvad Lundquist bjudit var å Hans sida tillräckligt bidrag, helst Sockens Fattigvård betalte högst 40 Rd. årligen, både för kläder och föda för de barn, som fattigvården utarrenderat.
8:o Som Lundquist vid sin flyttning från Wahlsäng blifvit nekad och förhindrad af sin Hustru och Svärmoder att medtaga en del af sina kläder och öfriga tillhörigheter, hemställde Han huruvida KyrkoRådet kunde gifva honom bifall och rättighet dertill? Härtill svarades, att så vida några executiva åtgärder för detta ändamål komma i fråga, kunde KyrkoRådet, såsom icke varande någon Domstol, hvarken bifalla eller tillstyrka sådant, utan blefve detta Lundquists ensak.
   Sluteligen, då intet mera var att anföra, gaf Ordföranden de förekallade Makarna ännu den alfvarliga förestllningen att betänka hvad deras frid tillhörer, räcka hvarandra försonlighetens hand och återgå till sämja och kärlek, upfylla Christeliga Makars inbördes skylldigheter till Guds ära och båtnad för dem sjelfva och deras barn, hvarefter KyrkoRådet uplöstes.

[Mats Pettersson]

När vi nu är inne på långa citat i detta delikata ärende kan jag nämna ett fall då en prästdotters äktenskap med en vittberest man som bosatt sig i Helsingborg upplöstes genom ett s k ”skiljobrev” av domkapitlet. Proceduren inleddes med att hustrun i augusti 1802 anmälde maken till domkapitlet. Maken kallades till förhör i domkapitlet med anledning av mot henne begångna våldsamheter. Med stämningen bifogades brev från kyrkoherden i Maria församling i Helsingborg. Han skrev att under de första åren av äktenskapet ansågs mannen som en bemedlad person och det omtalas inget elakt uppträdande mot hustrun utom hvad i tysthet viskades att han vore om henne jaloux (dvs svartsjuk). Men senare kom det fram andra uppgifter: dels att hans affairer voro på svaga fötter, dels att han begynt en mera utsväfvande lefvnad, spelade mycket och äfven drack . och nu först hörde man omtalas det han äfven begynt blifva elak mot sin Fru. I slutet av kyrkoherdens brev omtalas den händelse som föranlett anmälan till domkapitlet: Och kan jag icke frångå at det rycktet genast kom för mina öron, det han en natt, med en yxa huggit up dörren till det rum i hvilket hans Fru giömt sig undan honom, då han hemkom, mycket upretad och kanhända öfverlastad, samt at hon då varit i fara för sit lif
Kontentan av detta är att det inte var alldeles ovanligt att domkapitlet upplöste havererade äktenskap.
Hälsar Mats

[Helena Rohlin]

ok. Tack!

[Ann Björling]

Hej
 
Jag vet att det är länge sedan denna tråd startade, men jag måste bara kommentera denna.  
 
Liselottes fråga handlade ju egentligen inte om socknarnas namn. Hennes fråga var ju i vilka kyrkböcker det eventuellt finns mer skrivet i böckerna om denna oenighet i äktenskapet? Har själv stött på detta i en fältväbel Anders Gustav Forssén och Magdalena Wilhelmina Dandanells äktenskap, där fältväbeln senare flyttade ensam från socknen i Östergötland till Stockholm. Så jag är också nyfiken. Var kan man läsa om det som eventuellt är skrivet?
 
Svaret här ger inte den informationen...
 
MVH
Ann Björling Runo
 
(Meddelandet ändrat av annbjorling 2013-12-28 22:29)

[Björn Engström]

I den mån de finns bevarade brukar detta finnas i protokollen för husförhören. De är nog ingenstans scannade eller mikrofilmade, så de är endast tillgängliga på Landsarkiven. Om det finns något beslut, skulle det även kunna omnämnas i Kungörelseböckerna.

[Rune Johansson]

Två källor som bör kontrolleras är:
1) församlingens kyrkorådsprotokoll. Om protokoll har förts finns boken på Landsarkivet
2) Domkapitlet (handlingar angående skiljobrev)

[Ann Björling]

Hej
 
Tack för informationen Björn och Rune, det blir nog en tripp till Landsarkivet i Vadstena snart, har en del andra saker också som nog bara går att finna där.
 
Det är märkligt i detta fall. Fältväbeln Anders Gustav Forssén, f. i Kisa 10/11 1800 flyttar ett par år efter (1854) oenigheten och varningen, ensam från Skedevi socken till Maria Magdalena församling i Stockholm och börjar arbeta på Långholmen som fängelsevakt. Här blir han kvar till sin död 1861. Trots det antyder h.f.l. hemma i Skedevi att paret fortfarande är gifta. Hmmm...får forska vidare på det, första stopp Lanndsarkivet :-)
 
Tack och MVH
// Ann