ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-27  (läst 3163 gånger)

2005-01-12, 22:32
läst 3163 gånger

Marianne Solli

Hei Elias og flere.

Ovenfor har bl.a. Eva Dahlberg og Peter Karlsson kommet med greie utredninger om dette, men jeg prøver meg også, og da vil jeg sitere fra Norstedts svenska ordbok, for der står det: "..rak, som føljer en linje som går kortaste vägen mellan två punkter". Jeg har vanskelig for å skjønne at det blir noe lengre veg om man krysser over moren enn om man krysser over faren (eller veksler fra ledd til ledd) i en rakt nedadstigende linje.

I dette forumet snakker vi jo om genealogi, eller gjør vi ikke? Jeg kunne hatt lyst til å se den slektsforskeren som bare ville konsentrere seg om sitt fädernet. I andre sammenhenger kan
det kanskje høve bedre.

:) Hilsen Marianne.

2005-01-12, 23:55
Svar #1

Utloggad Ingegärd Johansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 668
  • Senast inloggad: 2019-02-15, 23:21
    • Visa profil
Elias! Menar du verkligen att kvinnor förr i tiden inte hade någon släkttillhörighet?
När du skriver det finns ingen närmare beskrivning för dem som inte är rakt nedstigande (enl din defination), för det har aldrigt behövts i arvssammanhang, så förstår jag att du inte har släktforskat i södra Småland. Jag kan försäkra att så gott som alla mina anmödrar har haft exakt samma arvsrätt som mina anfäder. Och när tror du att kvinnorna i övriga Sverige fick arvsrätt? Var det månne 1 jan 1005?
Ingegärd

2005-01-13, 01:51
Svar #2

Lisskulla Engström

Elias!
 
Vill du vara snäll och utveckla uttrycket normalt manligt kön?!
 
Finns motsatsen? Eller hur betecknar du kvinnligt kön??  
 
Syskonbarn är inte rakt nedstigande led men har arvsrätt - så även i gångna tider. Man hamnar lätt på djupt vatten om man blandar juridiska arvsfrågor och genealogi utan att utgå från en specifik sakfråga.
 
Lisskulla

2005-01-13, 02:04
Svar #3

Michaël Lehman (Philippos)

Elias menar nog inte ?normalt manligt kön? i motsats till ?onormalt manligt kön?, utan att det vanligtvis (för vilket ordet ?normalt? numera felaktigt användes) rörer sig om manligt kön. En tydligare skrivning hade varit, att ?ordet 'rakt' här visar på, att det rörer sig om släktled i samma kön, och då företrädesvis manligt kön) hela vägen?. Och av detta resonemang, som jag faktiskt instämmer fullständigt i, kan man inte draga slutsatsen, att ?kvinnor 'förr i tiden' inte hade någon släkttillhörighet?. Kvinnor tillhörer, precis som män, sina fäders agnatiska släkter, men de förer inte sin släkt vidare, utan förmedlar sina makars släkter.

2005-01-13, 02:36
Svar #4

Lisskulla Engström

Hej Michaël!
 
Som kvinna för jag alltså inte min släkt vidare!?!
 
Är jag då heller inte släkt med min egen dotter och dotterdotter??? Och inte med min mammas släkt heller? Då skulle jag som följd av ditt resonemang kasta halva min släktforskning.
 
Nu Michaël, får du vara vänlig och förklara detta för mig helt obegripliga och mot all nuvarande vetenskap stridande fenomen!! Förresten, nuvarande kan gärna kompletteras med att även i forna tider, över hela vår jord, har släktskap med mödernet räknats i vissa fall som viktigare, men åtminstone lika med fädernet.
 
Lisskulla
 
PS. Elias kan gärna få svara för sig själv. DS

2005-01-13, 09:28
Svar #5

Marianne Solli

Hva med Evas sju dötre; handler ikke den boken om genforskning på mödernet? Jeg har ikke lest boken, bare så det er understreket.
 
Marianne

2005-01-13, 11:24
Svar #6

Utloggad Mikael Persson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1357
  • Senast inloggad: 2022-01-17, 11:31
    • Visa profil
Att 'tillhöra en släkt' och att 'vara släkt med någon' är två olika begrepp, om än besläktade med varandra ...
 
Brasklapp:  
Mycket av de gamla traditionella släktbegreppen har dels försvunnit och dels anses nu som 'politiskt inkorrekta' och kommer förmodligen att fasas ut mer och mer. Den allmänna trenden är ju också att man individuellt har rätt att definiera vad olika begrepp ska innebära. Man har också mer och mer kommit till insikt om att män och kvinnor trots flera fysiska och känslomässiga skillnader är lika mycket värda som personer betraktade -- en del har drivit det ännu längre och menar att de båda könen är helt likvärdiga i alla aspekter.  
 
Traditionellt sett så har den enklaste definitionen på 'en släkt' varit: agnatiskt besläktade personer med samma släktnamn. Ogifta döttrar har oftast också räknats in, liksom hustrurna till de manliga bärarna av släktnamnet. Adopterade grenar som burit släktnamnet brukar också räknas in, fast då med distinktionen att det är en adopterad gren. Emellanåt så har också kognatiska ättlingar med samma släktnamn räknats med, fast det har historiskt sett inte varit så vanligt. Jag har också sett någonstans att det ska vara minst 3 generationer bärare av samma släktnamn för att det ska få räknas som en släkt.  
Efterhand så har dessa aspekter förändrats, t.ex. med rätten att ta hustruns släktnamn. Maken och barnen bär ett släktnamn, men är agnatiskt tillhöriga en annan släkt (om han verkligen tillhör en släkt). Samboförhållanden och partnerskap innebär andra parametrar i den djungel som släkttillhörighetsfrågan har blivit.  
 
Oavsett om man tillhör 'en släkt' eller inte så är man ju släkt med ett varierande antal personer. I strikt mening så är man släkt med alla personer i hela världen, men eftersom det är omöjligt att bevisa HUR, så brukar man dra gränsen betydligt snävare än så ... Beroende på kultur, traditioner, levnadsförhållanden, miljö, intressen och annat så drar man gränsen olika. Min gissning är att man nog räknar in levande anor och ättlingar, samt kusiner med ättlingar och möjligen även nästkusiner (3-männingar) med ättlingar. De ingifta i den här samlingen brukar oftast få vara med på ett hörn också.  
De som är intresserade av släktforskning kan många gånger nämna även andra, mer perifera personer, speciellt om dessa är kända (eller ökända). Jag är släkt med Olof Palme kanske man säger (trots att är är fel tempus), även om man bara var 10- eller 15-männing med honom. Att man nämner även sådana avlägsna släktingar kan bero på att man kan visa på en koppling till en person som andra hört talats om, men också att det är intressant att kunna visa på alla mellanliggande led som har forskats fram, och då speciellt om det är man själv som gjort det.  
 
Hälsningar, Mikael!

2005-01-13, 12:13
Svar #7

Utloggad Gunnar Carlin

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 393
  • Senast inloggad: 2009-03-19, 11:23
    • Visa profil
En liten fläkt från den fina världen 1794. Kanske kan det roa någon?
 
Se projekt Runeberg (Nordisk familjebok):
http://runeberg.org/nfcj/0123.html
 

2005-01-13, 17:48
Svar #8

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Intressant! (Detta hänvisar till Gunnar Carlins inlägg kl 12.13; några ev. senare har jag inte hunnit se) Och sympatiskt! Det blir ju lika mycket kontinuitet och tradition i det som om det hela gått på fädernet. Mycket mera sympatiskt än dessa tvära brott mot kontinuitet och tradition som nya successionsordningen och nya namnlagen representerar. Och har man länge haft en sådan tradition, som beskrives ovan, vore det ju ett allvarligt ingrepp om någon plötsligt skulle införa manlig succession.  
 
Så ni märker att vad brukar gå till storms mot, är när man uppifrån (oftast från politiker och jurister, mina speciella hatobjekt) medvetet eller omedvetet bryter en levande och fungerande tradition och kontinuitet. I synnerhet gäller detta när man försöker gå bakom ryggen på svenska folket, och kuppartat genomdriver tragiska kulturmord som otvivelaktigt är influerade av kortsiktigt mode- och trendtänkande. Och som i vanlig förmyndaraktig pampstil motiverar övergreppen med att det räcker om eliten (obs citationstecknet!) beslutar. För de förstår ju ändå allting bäst...., ja bättre än de som berörs av besluten.....
 
Jag är ingalunda, vilket vissa kanske har fått för sig, någon angängare till ett agnatiskt synsätt som ett självändamål, därför att jag skulle vara för någon sorts manlig hegemoni eller manlig företrädesrätt, vilket jag alltså inte är. Nej, om den historiska traditionen (och denna fortfarande varit livskraftig och fungerande) hade varit kvinnlig tronföljd och d:o namntradition, hade det självfallet varit detta jag hade strävat att försöka bevara och vidmakthålla. Men nu ser ju historien inte ut så.
 
Detta resonemang har ju beröringspunkter med det resonemang som fördes för några år sedan (jag minns nu inte rubriktiteln) om att sönerna skulle få faderns namn och döttrarna moderns, så att det i slutänden skulle bildas separata agnatiska och kognatiska släkter (men ändå inom samma familjer), med fasta släktnamn och ändå full kontinuitet. Detta skulle ju faktiskt, om sanningen ska fram, vara det enda system som fullständigt skulle kunna förena såväl jämlikhet/jämställdhetskriteriet med kontinuitetskriteriet på namnområdet. I alla andra system, existerande som tänkt, blir det ju alltid en av föräldrarna som får ge sig, stå tillbaka, och finna sig i att det ärvda släktnamnet inte förs vidare. För det där att ta båda föräldrarnas namn, och bara stapla och stapla, blir  ju en omöjlighet på lång sikt. Redan efter 2-3 generationer börjar ju problemen hopa sig. Flera än två (möjligen tre) namn kan man väl i praktiken inte gärna ha. I Danmark finns ju namnkombinationer som Krag-Juel-Vind-Friis, Bille-Brahe-Selby och Berner-Schilden-Holsten, men de är nog närmast att betrakta som kuriosa. Skulle det hela sättas i system, skulle det bli såväl rörigt som opraktiskt och tungrott: God dag, mitt namn är Christopher Alexander Emanuel Bergström Majakowski Larsson Arosenius.... Nej, då blev det nog nödvändigt med ett urval, och då är man ju där igen.... Ska man offra farmors och morfars namn, eller....? Urvalet innebär ju tyvärr också att man tenderar att välja det namn (de namn?) som är mest välklingande och förmedlar den högsta sociala statusen. Därmed får ju ofta kontinuitetsaspekten och traditionen stryka på foten.
 
Som en kuriositet kan ju nämnas att Trestena (eller Trästena) på 1970-talet (eller möjligen i början av 1980-talet) innehades eller arrenderades av skådespelaren och mångsysslaren Per Oscarsson, som där bedrev kyckling- eller kalkonuppfödning, biträdd av sönerna Mikael och Boman (den senare nu också skådespelare).

2005-01-13, 21:34
Svar #9

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Hej Lisskulla!
 
Börja inte kasta delar av din släktforskning! Du är naturligtvis lika mycket släkt med din dotter, dotterdotter, mor och mormor som du är med din son, sonson, far och farfar.  
 
Ovanstående resonemang, om ”att tillhöra en släkt”, till skillnad från ”att vara släkt med” (vilket redan diskuterats i de efterföljande inläggen) innebär ju olika saker. Begreppet tillhöra en släkt eller att tillhöra släkten X (vanligen men inte alltid med ett gemensamt släktnamn), innebär ju att man tillhör sin fars och farfars släkt, men inte farmors, morfars eller mormors släkter, vilka man dock härstammar ifrån och är lika mycket släkt med som farfars.  
 
Det låter kanske paradoxalt, men om vi som exempel använder kung Carl XVI Gustaf, kanske du förstår vad jag menar. Han härstammar från husen Bernadotte, Sachsen-Coburg-Gotha (flera gånger om), Baden (eller Zähringen, som huset egentligen heter), Hohenzollern, Schleswig-Holstein-Sonderburg-Gl?cksburg (eller Oldenburg), Waldeck och Pyrmont, Schleswig-Holstein-Sonderburg-Augustenborg (Oldenburg igen), Anhalt-Dessau, Nassau-Weilburg, W?rtemberg, Leuchtenberg, Sayn-Hachenburg-Kirchberg, Sachsen-Weimar, Holstein-Gottorp (Oldenburg, för 3:e gången), Schaumburg-Lippe, Hohenlohe-Langenburg, Hessen-Kassel, Bayern/Pfalz/Wittelsbach, Wasa m.m., samt släkterna/ätterna Clary, Bauharnais, Tascher de la Pagerie, Danneskjold-Samsoe, Leijonhufvud, Eka, Ban?r, Sture m. fl.... (ja så gott som alla furstliga hus, och största delen av det medeltida frälset).
 
Han tillhör dock endast huset Bernadotte. Han hästammar ju från de andra och är därmed naturligtvis också släkt med dem, men tillhör inte dessa hus. I så fall skulle ju alla kungliga personer tillhöra alla hus samtidigt, varför indelningen i hus eller ätter skulle bli 1) fullständigt meningslös och 2) totalt kaotisk och omöjlig att bringa någon som helst struktur i. Kungen skulle ju inte längre vara just en Bernadotte, Han skulle ju vara allting på samma gång. Alltså skulle själva begreppet att tillhöra en släkt avskaffa sig själv, eftersom det inte längre skulle fylla någon meningsfull funktion.  
 
Detta släktbegrepp, som ju inte endast gäller kungliga hus, utan ätter/släkter överhuvudtaget, är ju nämligen en metod att skapa en förståelig och gripbar struktur i något som annars skulle vara ett totalt kaos, i det närmaste omöjligt att strukturera ens för de främsta genealogiska experterna, och amatörerna skulle inte ha en chans.
 
Dessvärre hotar detta kaos att drabba oss genom nya namnlagen. När makar nu väljer vilket av makarnas namn man ska ta, och vid olika namn slumpmässigt (eller medvetet statusmässigt) väljer det ena oberoende av släkttraditioner och kontinuitet, eller väljer ett helt nytt namn, fastän man redan har ett alldeles utmärkt d:o med lång tradition, kommer ju släktbegreppet som sådant, att ställas inför svåra prövningar. Då blir det svårt att hitta några raka linjer mellan son, far och farfar osv., eller några rakt ned- resp. uppstigande led. Jag skulle då inte vilja vara släktforskare om 200 eller 300 år.... och detta trots att de tekniska möjligheterna då kan komma att vara oändligt mera utvecklade än vad vi idag kan ana.  
 
Men det vet vi egentligen ingenting om. Vi kan inte vara säkra på att det högteknokratiseade och energislukande samhället vi känner idag kommer att bestå, ännu mindre utvecklas ytterligare. Kanske kommer vi inom en inte allför avlägsen framtid, ha betydligt sämre ekonomiska, tekniska och materiella resurser till vårt förfogande. Den just nu rådande situationen, när stora delar av vårt land är lamslaget, och avskuret från såväl elektricitet och telekommunikationer kan ge oss en tankeställare.... Kanske man i framtiden tänker tillbaka på tiden omkring 2000 som guldåldern, då mänskligheten hade nått höjden av rikedom och teknisk utveckling, innan det började gå utför.....
 
Men, som jag ofta brukar säga: jag hoppas att jag har fel....
 
En annan sak du skriver är: Då skulle jag som följd av ditt resonemang kasta halva min släktforskning. Nu behöver du ju som sagt inte göra det, men detta tankefel du gör om halva din släktforskning är intressant.(Jag har sett samma matematiskt felaktiga resonemang tvärtom; alltså från dem som hävdar att man inte skulle kunna räkna släktskap på fädernet överhuvudtaget, eftersom detta enligt deras mening skulle vara osäkert.) För det är faktiskt betydligt värre än så. Du skulle nämligen få ta bort betydligt mera än hälften. I 1:a generationen (alltså din föräldrageneration) skulle du få ta bort hälften, men i 2:a generationen ( din far- och morföräldragenerationskulle du få ta bort 75% eller 3/4, i 3:e generationen skulle du få ta bort 7/8, i 4:e skulle du ta bort 15/16, i 5:e 31/32 osv. osv. Vad du skulle få kvar, vore endast en person per generation, en rak faderslinje, alltså din ff ff ff ff etc. På samma sätt skulle de som underkänner den fädernesläktskap, och endast räkna möderneanor få endast en person per generation om man räknar bakåt: mm mm mm mm etc. I båda fallen, kan man nog konstatera att den antavla man skulle få, skulle bli aningen torftig.... (tala om understatement...) Det är ju en väldig tur att vi redan har kommit fram till att vi inte behöver göra några sådana bortoperationer...

2005-01-14, 00:40
Svar #10

Lisskulla Engström

Hej Carl-Fredrik!
 
De matematiska operationerna eller de genalogiska termerna är alls inga nyheter för mig och jag gör inget tankefel - jag generaliserade medvetet lite grovt, eftersom det i ovanstående resonemang var lätt att få intryck av att kvinnor var släktlösa, tills de hade lyckan att gifta sig med en man och äntligen få en släkt. Kvinnor för inte ens sin egen släkt vidare utan .. förmedlar sina makars släkter! Detta är ett tvivelaktigt uttryck, liksom normalt manligt kön, oavsett om man menar vara släkt med eller tillhöra en släkt.  
Dessutom, släktskap, släkttillhörighet mm ser lite olika ut beroende var, när och i vilken kultur man befinner sig.  
För mig är alla individer i min släkt, bakåt och framåt, oavsett kön lika viktiga i antavlan. Man kan naturligtvis alltid pyssla med rakt nedstigande led, nedstigande led och sidoled eller andra skapelser, beroende på vad man vill uppnå i det enskilda fallet.  
 
Om ursprungsfrågan i denna diskussion, rakt nedstigande led, är min uppfattning att detta är en linje av m mm mmm mmmm osv eller f ff fff ffff osv. Dvs samma uppfattning som generallöjtnanten G V Foch år 1794. Idag, 200 år senare, kanske det går bra att blanda, f fm fmf fmff osv.
 
 
Lisskulla

2005-01-14, 00:46
Svar #11

Lisskulla Engström

Hej Marianne!
 
Jag har läst Evas sju döttrar.
Rekommenderas varmt.
 
Lisskulla

2005-01-14, 09:24
Svar #12

Marianne Solli

Hei Lisskulla.
 
Jeg bestiller den i dag. Takk for ditt svar! Du har forresten et veldig sjeldent navn; jeg har aldri h?rt det. Kanskje det er et såkalt kj?lenavn?
 
Marianne

2005-01-14, 21:10
Svar #13

Lisskulla Engström

Hej Marianne!
 
Jag har svarat dig via mail!
 
Lisskulla

2005-01-17, 15:30
Svar #14

Utloggad Gunnar Carlin

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 393
  • Senast inloggad: 2009-03-19, 11:23
    • Visa profil
Tre Google-fynd av olika ålder. Inte förrän 2003 kan väl lagstiftaren ha haft enkönade äktenskap i tankarna?
 
1.
http://runeberg.org/nfae/0331.html,  
Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan
Skylda = besläktade, se SAOB.
 

 
2.
Finska äktenskapslagen 1929
http://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/1929/19290234
3 Kap. Äktenskapshinder. 10 ?.
De, som äro i rätt upp- och nedstigande släktskap med varandra eller syskon eller av vilka den ena är den andras broders eller systers avkomling, må ej ingå äktenskap med varandra.
 Mellan personer, av vilka den ena varit gift med den andras släkting i rätt upp- eller nedstigande led, vare äktenskap jämväl förbjudet
 
3.  
Sveriges riksdag 2003
http://www.riksdagen.se/debatt/200304/utskott/LU/LU19/LU190005.ASP
 
Bakgrund  
I 2 kap. äktenskapsbalken uppställs vissa hinder mot äktenskap. Den som är under 18 år får inte gifta sig utan tillstånd av länsstyrelsen (1 ?). De som är släkt i rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon får inte ingå äktenskap (3 ? första stycket)......

2005-01-18, 10:34
Svar #15

Utloggad Mikael Persson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1357
  • Senast inloggad: 2022-01-17, 11:31
    • Visa profil
Jaha, här verkar det vara tämligen uppenbart att det rör sig om -- eller åtminstone även omfattar -- att leden skiftar åtminstone en gång mellan könen.  
Argumentet att det står rätt i st.f. rakt tänker jag inte använda, eftersom jag inte ens själv tror att det är en giltig invändning.  
Men jag vill nog använda motargumentet att det här handlar om hur man är besläktad ('skyld') med någon, inte om hur man är ana eller ättling. (Fast även det motargumentet låter lite krystat.)
 
Hälsningar, Mikael!

2005-01-18, 12:45
Svar #16

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Sidoskylda till och med sjätte led. Snacka om hårda bud!  
 
I Sverige höll man väl reda på släktskap i fem generationer under 1500- och 1600-talets släktutredningar i domböcker.
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2005-01-18, 23:01
Svar #17

Utloggad Mathias Kindbom

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 36
  • Senast inloggad: 2014-09-12, 02:43
    • Visa profil
Denna handskrivna Arff tafla kan möjligen vara av intresse i diskussionen eftersom den beskriver hur man är besläktad med någon (och därmed arvsberättigad) och leder ner till en faders faders faders faders syskons barnbarns barnbarns barbarn eller en moders trasslingars barnbarns barnbarns barn (om jag nu har läst den rätt).
 

 
 
Undrar om någon har stött på ett liknande dokument eller har synpunkter eller upplysningar att bidra med. Inget årtal är givet. (Ursäkta den otydliga bilden)
 
Mvh,
 
Mathias Kindbom

2005-01-19, 09:37
Svar #18

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Nyfiken fråga, var finns denna tavla?

2005-01-19, 17:35
Svar #19

Utloggad Mathias Kindbom

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 36
  • Senast inloggad: 2014-09-12, 02:43
    • Visa profil
Den finns i min ägo. Jag kan eposta en bild med högre upplösning (till alla intresserade) som kan förstoras och där texten kan tolkas.

2005-01-24, 21:19
Svar #20

Ingrid Bergström

Nedanstående har inte direkt med Rakt nedstigande led att göra, men eftersom jag tror att det här är senaste  diskussionen om den agnatiska traditionen och det kaos som namnlagen kommer att ställa till 300 år framåt:  
Kan det här vara sant, som jag råkat hitta i Personhistorisk tidskrift?  1953: Folkungarna - en släktkonfederation av Sten Carlsson. Matronymika av typen Ulvhildeson, Kristineson, Katarineson, Ingeborgsson etc. voro mycket vanliga under 1100 och 1200-talen; de måste fattas som uttryck för vissa genealogiska pretentioner. Riddaren Johan Ängel (+1314) bar sin morfars namn. Många andra medeltida frälsemän upptogo på samma ätt sin möderneätts namn: Ragvald Erengislesson Puke (av Bondeätten). Bo Karlsson Djure (dito), Nils Bosson Sture (av ätten Natt och Dag) etc. Först så småningom segrade det agnatiska ättbegreppet. För adelns del fastslogs det i 1626 års riddarhusordning.
Vid tolkningen av alla de uttalande, vari Folkungarna presenteras i ett genealogiskt sammanhang, bör den kognatiska uppfattningen av ätten hållas i sikte. Den genealogiska ekvationen blir då lättare att hyfsa.

2005-01-25, 01:06
Svar #21

Lisskulla Engström

Ingrid!
 
Mycket intressant!
 
Lisskulla

2005-01-27, 10:27
Svar #22

Utloggad Elias Granqvist

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 25
  • Senast inloggad: 2011-12-18, 20:15
    • Visa profil
Svar på några frågor till mig:
 
Elias! Menar du verkligen att kvinnor förr i tiden inte hade någon släkttillhörighet?  
 
Nej, det menar jag inte. Kvinnor tillhörde sin fars släkt.
 
 
Vill du vara snäll och utveckla uttrycket normalt manligt kön?!  
 
Finns motsatsen? Eller hur betecknar du kvinnligt kön??  
 
Du har missuppfattat mig. Det är inget uttryck, utan normalt hänvisar till hela meningen. Det är alltså normalt att hänvisa till nedstigande släktled på manlig sida.

2005-01-27, 10:29
Svar #23

Utloggad Elias Granqvist

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 25
  • Senast inloggad: 2011-12-18, 20:15
    • Visa profil
Som kvinna för jag alltså inte min släkt vidare!?!  
 
Nej, du för din mans släkt vidare.
 
 
Är jag då heller inte släkt med min egen dotter och dotterdotter??? Och inte med min mammas släkt heller? Då skulle jag som följd av ditt resonemang kasta halva min släktforskning.
 
Jo. Det är skillnad på att tillhöra en släkt och att vara släkt med.

2005-01-27, 10:35
Svar #24

Utloggad Elias Granqvist

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 25
  • Senast inloggad: 2011-12-18, 20:15
    • Visa profil
Det skall väl påpekas, att det släktbegrepp som jag talar om här kan synas - och naturligtvis är - föråldrat i vårt moderna, jämställda samhälle. I gamla tider hade emellertid släkttillhörigheten stor betydelse. Visst kunde kvinnor ärva saker som var lika mycket värda som det deras bröder ärvde, men en släktgård t.ex. gick normalt i arv på manlig sida medan kvinnan då fick ärva något annat i stället. Denna släkt-/ättetillhörighet fanns i Sverige redan på vikingatiden (om inte ännu tidigare, men det är det svårt att veta något om) och hade stor betydelse för folk långt fram i tiden, sannolikt fortfarande för knappt 100 år sedan på många ställen på landsbygden. Det kan nog vara viktigt att känna till detta för den som sysslar med släktforkning och annan historia.

2005-01-27, 11:11
Svar #25

Eivor Andersson (Ema)

Hej Elias,
 
Jag skulle vilja att Du förklarar skillnaden mellan att tillhöra en släkt och att vara släkt med.
I min släkt har en gård gått i arv på kvinnosidan i 5 generationer. Visserligen var släkten starkt kvinnodominerad och det blev inte så många söner,
men det förekom också att fäder testamenterade till sina döttrar.
Jag kan inte se vad det är för skillnad i släktskap på mödernet eller på fädernet?
 
Det får Du gärna förklara.
 
Hälsn. Eivor

2005-01-27, 17:31
Svar #26

Utloggad Steve Palmquist

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1210
  • Senast inloggad: 2011-12-06, 15:18
    • Visa profil
Detta är tydligen OK Peter Karlsson? (en klassisk form av könsförtryck och sexualitetsfobi...). Kvinnor för självklart likaväl som män sin släkt vidare.  
Jag instämmer med Eivor: Kvinnor och Män, för sina släkter vidare OM de skaffar barn, baade hetero och homosexuella kvinnor och män och homo och heterosexuella barn...
 
Hälsning till vaar tids människor paa Rötter och Sveriges Släktforskar Förbund (ni maaste ju finnas!): Steve Palmquist/Spanien

2005-01-27, 19:15
Svar #27

Eivor Andersson (Ema)

Hej Steve,
 
Välkommen tillbaka  
 
Vänliga hälsningar Eivor

2005-01-27, 19:36
Svar #28

Marianne Solli

Hei alle.
 
I motsetning til det mannlige DNA, som deler seg fra slektsledd til slektsledd, slik at det etter hvert faktisk blir til ingenting, kan det kvinnelige DNA, mitokondriet, i følge nyere forskning, holde seg uforandret i titusener av år. 
 
(Takk Lisskulla!)   
 
Marianne

2005-01-27, 20:03
Svar #29

Utloggad Urban Sikeborg

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 653
  • Senast inloggad: 2024-03-09, 00:33
    • Visa profil
Jag har flera gånger hört släktforskare hävda att det är skillnad på att tillhöra en släkt och att vara släkt med som om det vore en obestridlig sanning.
 
Men uppfattningen om släktskap och identifiering med släkter har genom historien varierat från släktkrets till släktkrets i Sverige. (Den så kallade Bureätten är väl ett bra exempel.) Att det bara funnits ett renodlat ättesamhälle med ett patrilineärt system - uppfattningen att man bara tillhör en släkt, sitt fäderne - är en myt som bland annat Christer Winberg gjort upp med i sitt verk 'Grenverket. Studier rörande jord, släktskapssystem och ståndsprivilegier' (i serien Skrifter utgivna av Institutet för rättshistorisk forskning, 1985). Jag kan rekommendera den.
 
Att anamma Riddarhusets patrilineära regler från 1600-talet känns inte så relevant för mig. Snarare så sympatiserar jag med de frälsemän som under medeltiden tog tillnamn och vapen efter sin mors släktingar. Och om jag inte minns fel så fanns det väl ännu på 1500-talet frälsemän som i praktiken ärvt sin frälsestatus från sin mor (trots Jakob Teitts tandagnisslande)?

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna