ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Anförluster i mängder  (läst 1686 gånger)

2006-04-28, 13:24
läst 1686 gånger

Utloggad Mattias Persson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 46
  • Senast inloggad: 2009-01-18, 20:11
    • Visa profil
Jag roade mig för ett tag sedan med att göra ett litet räkne exempel när jag såg litet uppgifter på sverges uppskattade befolkning vid 1400 talet som var 500000-600000 personer, jag vet inte om dessa siffror stämmer, men det kan inte slå på så mycket.
Jag räknade med att man fick sitt första barn vid 25 år ålder, det ger 4 generationer på 100 år
på 600 år blir det 24 generationer.
Med en uträkning på hur många anor man får på 24 generationer
1g 1
2g 2
3g 4
4g 8
5g 16
6g 32
7g 64
8g 128
9g 256
10g 512
11g 1024
12g 2048
13g 4096
14g 8192
15g 16384
16g 32768
17g 65536
18g 131072
19g 262144
20g 524288
21g 1048576
22g 2097152
23g 4194304
24g 8388608
 
Om det varit möjligt att hitta alla ;) och sveriges befolkning låg vid 1400 talet på drygt en halv miljon människor och jag skulle ha mer än 8 miljoner anor i 24:e led, då skulle det finnas massor av anföluster i min släkt.

2006-04-28, 19:11
Svar #1

Utloggad Karl Vilhelm Kronen

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 70
  • Senast inloggad: 2008-01-23, 19:20
    • Visa profil
Mattias !
Visst finns det många anförluster i varje släkt om man går 24 generationer bakåt i tiden. Ett litet tankefel dock, Du räknar med 4 generationer på 100 år. Det kan ju vara så att några av ens anor är sista barnet så 3 generationer på 100 år är nog riktigare.
Jag är själv född 206 år senare än min mormors farfarsfar.
 
Karl Vilhelm Kronen

2006-04-28, 20:26
Svar #2

Utloggad Mikael Persson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1357
  • Senast inloggad: 2022-01-17, 11:31
    • Visa profil
Hej Mattias!
 
Vid min senaste räkning av de anfäder jag funnit på min morfars sida så fick jag ihop att det var 2007 stycken, som bäst bak till 16:e generationen. Av dessa var 1011 stycken anförluster, dvs. på morfars sida har jag 'bara' funnit 996 unika förfäder. I snitt förekommer varje person drygt två gånger, men så är det ju inte i verkligheten. Många förekommer naturligtvis bara en gång, medan det också finns de som förekommer 25 gånger!  
Bland alla de förfäder jag hittat på alla grenar -- fortfarande som bäst bak till 16:e generationen -- så har jag ganska exakt 37% anförluster. Och ju längre bak jag kommer, desto större andel anförluster blir det naturligtvis. (Som väl är så har jag inga de första sex generationerna! Men jag kan inte 100%-igt utesluta möjligheten av sådana redan från generation tre, eftersom jag inte hittat min mormors far.)  
 
Hälsningar, Mikael!

2006-04-28, 21:31
Svar #3

Utloggad Michael Lundholm

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 745
  • Senast inloggad: 2024-03-06, 15:53
  • https://lundholm.me
    • Visa profil
    • Släktforskning och personhistoria
Att Sveriges befolkning skulle vara 500-600 tusen individer under 1400 talet är nog en överskattning. 450-500 tusen ca 1570 (dvs med utgångspunkt från Älvsborgs första lösen) brukar vara en vanlig skattning för dåtida Sverige (alltså exklusive Finland och de lanskap som då tillhörde Danmark/Norge).  
 
Jag har gjort några tester med statistiska modeller för att göra bakåtprognoser (med sk ARIMA-modeller) baserade på Tabellverkets befolkningsdata from 1749, men de predicerar en negativ befolkning runt 1570. Modellerna tar å andra sidan inte hänsyn till konsekvenserna av krig och nödår under 1600-talet. I det perspektivet kanske inte 450-500 tusen är orimligt.
 
Jag håller med om att 3 generationer verkar rimligare per hundra år. Då borde alltså 15 generationer föra oss till början av 1500 talet i genomsnitt. Antalet teoretiska anor, 16384, borde jämföras med en uppskattad befolkning som är något mindre än 450-500 tusen individer. Dvs om våra teoretiska anor alla vore unika skulle de motsvara cirka 3-4 procent av den dåtida befolkningen.
 
Även givet detta borde geografiska koncentrationer av anor kunna göra anförlusterna betydliga i enskilda fall.
//Michael Lundholm

2013-04-22, 16:28
Svar #4

Utloggad Harry Lofberg

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 3
  • Senast inloggad: 2018-11-27, 08:50
    • Visa profil
Jag läste ovanstående diskussion från 2006 med intresse. Har själv funderat på hur det egentligen fungerar då jag hittat en tråd 30 generationer bakåt, då är man på 900-talet. 30 generationer innebär ca 1 miljard anfäder, förutsatt inga anförluster. Om man då tar en individ i Norden på 900-talet slumpvis, borde denna individ med nästan total säkerhet vara en anfader, matematiskt sett. Är det så i praktiken?
 
Harry Löfberg

2013-04-22, 20:30
Svar #5

Utloggad Gunnar Håkansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 528
  • Senast inloggad: 2016-01-13, 08:55
    • Visa profil
Det är förstås omöjligt att veta. Med tanke på den omfattande in- och utvandring, som förekommit sedan 900-talet (samt normalt utdöende), tror jag inte, att en slumpvis individ är anfader till en nu levande svensk.

2013-04-23, 07:56
Svar #6

Utloggad Heikki Särkkä

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2200
  • Senast inloggad: 2019-09-02, 15:00
    • Visa profil
Det pågår en livlig debatt på engelska kring temat Most Recent Common Ancestor. Googla detta.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna