Stefan,
Jag har följande kompletterande upplysningar om Isak Nilsson och hans familj.
Isak var på 1820-talet dräng bl a i prästgården i Dorotea. Kristina Margareta var vid den här tiden piga hos bl Erik Jönsson i Mårdsjö. Som nygifta var de inhyses hos Jöns Jönsson d y i Mårdsjö. Här föddes också första barnet Anna Kristina. 1829 var familjen en kort tid inhyses hos Jakob Persson i Granberget, innan man flyttade till Dabbnäs. Där föddes nästa barn, Nils. Något år senare, omkring 1831, bosatte sig familjen i Sörfors, där ytterligare två barn föddes, Katarina Johanna och Sigrid Greta.
Omkring 1835 blev man mer permanent boende på en gård i Långfors (en knapp mil norr om Långsele-Högland), och under åren 1835-1847 utökades barnaskaran till elva. Familjen levde tydligen under mycket knappa omständigheter, och så småningom, omkring 1865, blev Isak inhyses torpare i Öster Ormsjön. Han och hustrun var sjukliga, levde som fattighjon och försörjdes på äldre dar av Fattigvårdsstyrelsen. En särskild person hade utsetts att sköta de åldriga makarna, men på sockenstämma 1886 fastställdes, att näst äldste sonen Elias, arrendator i Sörstrand vid Ormsjön, var lagligen förbunden att sörja för sina föräldrars vård och underhåll (äldste sonen Nils bodde sedan 1867 i Alanäs).
Katarina Margareta dog 1889 i Sörstrand och Isak tre år senare i Långfors, 90 år gammal, båda som fattighjon.
Mvh
Olof Stenum