ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Behandling mot ohyra  (läst 389 gånger)

2007-01-19, 02:56
läst 389 gånger

Eva Rönn

Stomatitis mercurialis gangraenosa.
Den 14 November 1867 kallades jag till tjensteflickan Charlotta Holmberg, 14 år gammal, boende på Gisselby egor af Dannemora socken. Det uppgafs att flickan, som i öfrigt war frisk, utan känd anledning fått så ondt i munnen, att hon ej widare kunde förtära någon föda. Wid min ankomst till stället fann jag pat. inhyst hos sin stjufmoder en utfattig soldatenka, af ej just de menniskovänligaste principer. I en stuga, som vittnade om största armod, satt flickan iklädd några smutsiga trasor uppkrupen i spisen i askan och företedde en i allo ruskig anblick. Pat war af wanlig storlek för sina år och temligen godt hull; det hopfiltade håret hängde i tjocka testar omkring det lifligt rodnande och uppdrifna ansigtet; läpparne woro oerhört swullna och uppspärrade; deras slemhinna lifligt injicierad med stora brandiga sårnader, käkarne stodo orörliga, halföppnade med wid pass ? tums mellanrum mellan de båda tandraderna; detta rum utfylldes af den likaledes oerhörda ansvällda och såriga tungan, som omöjliggjorde all slags inspection af munhålan. Glandulae Parotides, submaxillaren jemte öfriga körtlar deromkring betydligt uppdrifna. Ur munnen utrann i stor mängd ett sanguinolent stinkande sekret, blandadt med stora slamsor af den brandigt sönderfallna munslemhinnan och saliv i strömmar. Tala kunde pat. naturligtvis ej men framstönade stundom med svårighet några klagande ljud och kunde med yttersta möda svälja något kaffe eller mjölk, men gaf genom tecken tillkänna att hon led af hunger samt plågades af smärtor i mun och käkar. Feber, diarrh? och sömnlöshet woro de åtföljande symptomerna. Genom noggranna efterforskningar lyckades jag slutligen få reda på sanna förhållandet och orsaken till allt detta elände. Flickan, som tjenat i en bondgård, hade warit belusad af ohyra såväl i håret som gångkläderna, och för att blifva densamma qvitt genom en tillförlitlig kur förfor hon på sin matmoders inrådande på följande sätt: från Upsala apothek anskaffades ett paket s.k. gråpomada (Ung. Hydrarg. mite) och en qvicksilfverpenna. Qvicksilfret blandade hon med ungefär en kaffekopp gammalt ister och brukade det noga i fettet med händerna, tills salvan ansågs färdig. Härefter pomaderades hufvudet grundligt dermed, hvarvid hon ej glömde att smörja wäl in hals och nacke samt bakom öronen. Med den från apotheket erhållna salvan besmordes den öfriga delen af kroppen ifrån halsen ned till fötterna. Härefter gick hon till sängs och säger sig följande morgon hafva waknat vid så stark hufvudwärk och mattighet, att hon ej kunde stiga upp. Snart inställde sig ömhet i tänderna, svullnad i munnen och stark salivation, hvilka symptomer alltmer stegrades. Troligen inseende orsaken till sjukdomen och fruktande att erhålla förebråelser för förfarningssättet wågade barnets matmoder ej underrätta mig om förhållandet, fastän flickan såsom hörande under Österby Bruk hade rättighet till fri läkarewård; den arma pat. fick i stället ligga i sina plågor utan alla åtgöranden öfver 14 dagar utan att ens den qvarsittande salvan borttvättades. Då nu matmodern såg att ingen bättring inträdde, skickade hon barnet till dess utfattiga stjufmoder, som icke heller gjorde det minsta att förskaffa henne nödig wård, utan öfverhopade henne med förebråelser öfver hennes olyckliga belägenhet. Slut. anmälde en grannqvinna förhållandet för mig och fann jag wid mitt besök barnet i ofvan skildrade tillstånd. Till följe af de svårigheter, som mötte för flickans insändande till Lazarettet, flyttades hon till sin förmyndare, der hon kom i åtnjutande af ändamålsenligare wård. Behandlingen utgjordes hufvudsakligast af emollierande och adstringerande munvatten samt wåta wärmande omslag utvändigt; under en längre tid gafs Opium invärtes till förskaffande af ro och lindring i plågorna; På slutet har hon erhållit quinin och jern. I början af Januari inställde sig tecken till sinnessvaghet; pat. uppfattade ej, hvad som sades henne; hon ömsom gret ömsom skrattade och bjöd till att sjunga, blef osnygg och försökte esomoftast klättra uppför väggarna. Blicken blef stirrande, fånig och uttryckte ofta räddsla. Denna oro visade sig mestadels om nätterna; under dagarne hade hon mera sans och lugn. Talförmågan saknade hon alltjemt. I Februari blefvo dessa paroxysmer mera sällsynta, men mycken slöhet qvarstod ännu wid mitt sista besök d. 21 Febr. Flera gånger får man förnya samma fråga, innan hon tyckes förstå densamma, i stället för att hon i sina friska dagar war en serdeles förståndig och liflig flicka. Då jag såg henne sista gången hade ändtligen den lokala munaffectionen till hufvudsakligaste delen spelat ut sin röle, men hvilka följder efter densamma! Barnet, som förr hade haft godt hull och god ansigtsfärg, fann jag nu ytterligt afmagradt med gråblek hy och infallna kinder sittande orörlig på en stol med blicken medvetslöst stirrande i taket. Mellan de halföppnade läpparne syntes de om hvarandra skjutna tänderna, af hvilka öfverkäkens woro neddragna innanför dem i den undre. Omöjligt att åtskilja käkarne. De tunna läpparne woro sammanlödda wid tandköttet och såväl pat:s svårfattliga, oartikulerade tal som ock de mödosamma sväljningarne gåfvo tillkänna att äfven tungan war fastwäxt wid munbotten. Ur munnen flöt fortfarande i tem. riklig mängd ett segt och klart slem. Körtlarne uppdrifna, indurerade. Flickans allmänna tillstånd war i öfrigt tem. godt; god matlust och afföring utan anmärkning. Lyckligtvis har naturen sjelf dragit försorg om, att hindren för födans införande i munnen undanskaffats, i det twå motsvarande framtänder (en i öfre och en i undre käken) bortfallit; ett hål har sålunda uppstått, genom hvilket pat. kan införa sin föda. I detta tillstånd afsändes hon den 24 Febr. till Upsala för att söka inträde på sjukhusets kirurgiska afdelning.
Efter olycksfallet har jag gjort mig underrättad om styrkan af den gråsalva, som å akademiska apotheket i Upsala, der inköpet af salvan och pennan skett, försäljes i handköp. Enligt de upplysningar, jag af Herr Apothekar Westerdahl erhållit, håller handköpssalvan 1 del qvicksilfver på 15 del. fett och kostar 25 öre för 10 Ort. Enligt flickans uppgift köptes för 3 skilling salva, som då skulle motsvara circa 16 Korn metalliskt qvicksilfver. Hela qvantiteten förbrukadt qvicksilfver uppgår sålunda till 60 ? 70 korn, som wäl under andra förhållanden ej framkalla dylika följder, som dessa, hvilkas hastige uppträdande i detta fall torde hufvudsakligast hafva sin grund deri att betydligt af salva insmordes öfver spottkörtlarne; widare bidrog dertill, att bruket af salvan ej inskränktes till några få begränsade partier, utan att hela kroppen dermed besmordes samt slut. den omständigheten, att den hemgjorda salvan tillagades genom qvicksilfrets inbrukning i fettet medelst händerna.
Fallet torde förtjena uppmärksamhet derföre att det wisar, huru af små anledningar kunna blifva stora och svåra följder; gråsalva brukas flitigt af allmogen till fördrifvande af ohyra såväl på menniskor som kreatur, och till hvilka bedröfliga följder owårdsamt bruk deraf kan leda, derpå är ofvannämnde flicka ett talande bevis. Önskligt wore att det persiska insektspulvret blefve mera kändt bland folket, enär detta fullkomligt besitter gråsalvans ohyrefördrifvande egenskaper utan att medföra dess faror.
 
Detta hämtat ur provinsialläkarens årsrapport Dannemora 1867  
Medicinhistorisk databas.
 
Eva

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna