ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Författare Ämne: Kyrkotukt  (läst 818 gånger)

2004-01-27, 22:13
läst 818 gånger

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6710
  • Senast inloggad: 2019-12-04, 18:35
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Någon som vet när uteblivande från gudstjänst och husförhör upphör att vara straffbart?
 
Ur Nordisk Familjebok 1885:
Kyrkotukt
kallas kyrkans öfvervakande af hennes medlemmars tro och lefnad. Dit höra de olika grader af bestraffningar, som enligt kyrkolagen påläggas för olika slags förseelser och förbrytelser mot kyrklig ordning. Kyrkotukten delas i den allmänna, som gäller kyrkans medlemmar i allmänhet, och den särskilda, som afser kyrkans
ämbetsmän. Föremål för den allmänna kyrkotukten
äro, enl. den svenska kyrkolagens 10 kap., ? 2,
alla sådana uppenbara och allom veterliga synder
och laster, som. förtörna Gud och äro likväl af den beskaffenhet, att syndaren icke straxt kan derför lagföras. Dit räknar kyrkolagen: 1) oordning och oskick vid samt af likgiltighet och förakt härledd försummelse af gudstjensten, uteblifvande från läsförhör, oenighet i äktenskap, olydnad mot föräldrar, vårdslösad barnauppfostran, svordomsvana och lönskaläge, 2) spridandet af vilseförande läror, kyrklig tvedrägt och söndring. Bestraffningarna för
dessa förseelser bestå i sex varningsgrader. Yisar sig den tredje varningen (inför biskop och konsistorium) fruktlös, inträder det s. k. mindre bannet, som. består deri att den felande på viss tid förbjudes åtnjutandet af Herrens nattvard. Yisa sig alla sex varningsgraderna kraftlösa, inträder det större bannet, fullständigt uteslutande ur Guds församlings gemenskap, tills den felande gör sann bot och bättring. Det större bannet tillämpas nu icke mera, det mindre bannet mycket sällan. Det
åligger kyrkorådet att deltaga i upprätthållandet af den allmänna kyrkotukten. Särskildt eger kyrkorådet (enl. k. förordn, d. 11 Dec. 1868) rätt, att förbjuda enhvar, som ej är prest eller ej enligt kyrkolagen är berättigad att predika, att uppträda inom församlingen såsom lärare med andligt föredrag vid religionsöfning, som ej är att anse såsom husandakt, så vida kyrkorådet anser, att detta föredrag kan leda till söndring i kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna
gudstjensten eller eljest till undergräfvande af
religionens helgd. För öfrigt eger kyrkorådet i
frågor, som röra religionens och sedernas helgd,
endast genom allvarliga föreställningar och varningar söka förmå den felande till bättring. - Den särskilda kyrkotuktens bestraffningsgrader äro: 1) varningar, 2) suspension, 3) afsättning. Förseelserna äro: 1) fel i lära, 2) förseelser i lefvernet, 3) särskilda ämbetsförseelser. Om den allmänna kyrkotukten talas hufvudsakligen i den svenska kyrkolagens 9:de och lO.de kap. samt i presterskapets privilegier d. 16 Okt. 1723 ? 23, om den särskilda i k. cirk. d. 21 Aug. 1786 ? l samt k. förordn, d. 11 Febr. 1687 ? 15. För öfrigt hänvisas till E. G. Bring: Kyrkotukten
enligt Svenska Kyrkans gällande ordning (1865). Om kyrkotukten inom den kristna kyrkan i allmänhet och dess historik se Andlig domsrätt och Bann. j. p.
 
Ur NE:
kyrkotukt, kyrkans fostrande och disciplinära verksamhet i fråga om dess medlemmars tro och leverne. Som stöd för utövandet av kyrkotukt anförde den äldsta kyrkan föreskrifterna i Matteusevangeliet (Matt. 18:15-17) om hur man skulle behandla en felande församlingsmedlem. Under de första århundradena tillämpades en mycket sträng kyrkotukt, som dock mildrades under 200-talet. De tuktomedel som utvecklades varierade från enklare tillrättavisningar och botgöringar av skilda slag (se bot) till utfärdandet av det lilla och det stora bannet, dvs. uteslutning från sakramenten resp. ur den kristna gemenskapen (se bann). Av största betydelse för kyrkotukten var erkännandet av kyrkans domsrätt i de mål som kyrkan ansåg falla inom sin maktsfär. Såväl den lutherska som den reformerta kyrkan övertog till stor del den kyrkotukt som utvecklats inom den katolska kyrkan.
 
I Sverige behöll man efter reformationen bl.a. det lilla och det stora bannet, vilka straffmedel upptogs i 1686 års kyrkolag. Under 1600-talet, ortodoxins århundrade, utvecklades en sträng kyrkotukt i de enskilda församlingarna av prästerskapet, som därvid hade hjälp av bl.a. sockenstämma och kyrkvärdar. Strafformer var bl.a. böter till kyrkan och stockstraff (se kyrkstock). T.o.m. de världsliga domstolarna utdömde en form av kyrkotukt, kyrkoplikt, för dem som begått vissa brott. Först under 1800- och 1900-talen avvecklades kyrkotukten i Svenska kyrkan. Det stora bannet hade redan tidigt kommit ur bruk, och det lilla hade uppgått i den s.k. uppenbara skriften, dvs. den offentliga syndabekännelsen. Stockstraffet avskaffades 1841, och sockenmyndigheternas straffrätt försvann successivt i samband med sockenstyrelsens omgestaltning under 1800-talet.  
 
 
Göran Inger
Stefan Simander
Gamla Uppsala, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2004-06-28, 10:00
Svar #1

Carina Jonsson

Är det någon som vet om Kyrkan förde anteckningar om när någon var dömd till ”kyrkotukt” i dess kyrka?
Jag har en dam som straffades till det i Stenberga K:a, (F). Dömd 1839 genom utslag vid Östra el. Äftra (otydligt) härads urtima Tingsrätt. Hon var dömd till det bla. för brist av böterna. Vad kunde denna kyrkotukt innehålla vid den tiden?
Mvh
Carina.

 

Annonser



Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna