ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Kyrkoplikt och skriftermål  (läst 8194 gånger)

2000-09-08, 16:55
läst 8194 gånger

Marianne Lindén

Vad var kyrkoplikt och vem utdömde det?
Vad innebar det att bli dömd till kyrkoplikt? Jag tror det fanns dubbel kyrkoplikt också. Kan någon berätta eller ge förslag om lämplig bok.
Tacksam.

2000-09-08, 22:35
Svar #1

Utloggad Sam Blixt

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6336
  • Senast inloggad: 2019-04-23, 20:37
    • Visa profil
    • samblixt.se
Hej Marianne!
 
Enligt ”Ordbok för släktforskare”, Kent Andersson/Henrik Anderö:
 
Kyrkoplikt skriftermål el bikt för den som brutit mot kyrkans lära eller det världsligas lag.  
Den dömde erkänner sin skuld offentligt och får avlösning taga. Till 1686 dömer den kyrkliga
myndigheten och den dömde måste återupptas inför församlingen (uppenbar kyrkoplikt).
Även 1686-1855 dömer den världsliga domstolen till uppenbar kyrkoplikt för vissa brott,
varefter den dömde återupptas i församlingslivet
 
Dubbel kyrkoplikt har jag inte hittat.
 
MVH/Sam Blixt/Oskarshamn

2000-09-10, 07:12
Svar #2

Marianne Lindén

Jag var mer intresserad av hur det rent praktiskt gick till. Nattvarden tog man ju och det blev inskivet i husförhörslängden. Var det några då som vägrade? Bikt, vi var ju protestanter, vi var ju emot bikten. Vilka brott innebar kyrkoplikt och vem dömde?

2000-09-11, 13:22
Svar #3

Eva Cumner

Hej Marianne!
 
Jag har i min ägo en gammal, liten och sliten psalmbok, av Konungen stadfäst och gillad 1819, och däri kan man om enskild skrift läsa följande.
 
Om enskild skrift och avlösning
 
När den som skall skriftas jämte två eller tre av församlingens medlemmar, dem vederbörande pastor tillkallat, infunnit sig i sakristian på den av pastor därtill utsatta tiden, förfares på följande sätt:
Prästen säger:
Käre kristna! Eder är veterligt, att denne(a) man (kvinna) har emot de förmaningar, som givas oss alla i Guds Ord, fallit i synd emot NN budet, därmed förtörnat Gud och åstadkommit förargelse, så att han (hon) varit utesluten från församlingens nattvardsgemenskap. (1) Nu har han (hon) förklarat sig villig att i denna kristliga församling bekänna och avbedja sitt brott. Därför låtom oss som här äro tillstädes för honom (henne) fälla trogen förbön och i kristlig kärlek vara vittnen till den ånger han (hon) här förklarar, den avbön han (hon) här avlägger och det tillträde till församlingens förmåner, som honom (henne) här meddelas.
Därefter göras honom (henne) dessa frågor:
Erkänner du, att du med ditt brott emot NN budet försyndat dig mot Gud och åstadkommit förargelse i hans församling?
Svar:Ja.
Betygar du däröver en hjärtlig ånger, avbeder du din synd och begär du att varda delaktig av Guds nåd i Jesus Kristus och att åter upptagas i församlingens gemenskap?
Svar:Ja.
Vill du genom samma Guds nåd hädanefter taga dig till vara både för denna och andra synder samt beflita dig om ett kristligt leverna?
Svar:Ja.
Därefter säger prästen:Därtill hjälpe dig Gud allsmäktig! Amen! Låtom oss bedja!
Den som skall skriftas knäböjer nu på en bönepall: Allsmäktige, evige Gud! Vi bedja för dig, att du icke förkastar denne(a) syndare (synderska), som nu bekänt sin missgärning och begär förlåtelse, utan att du upptager honom (henne) till nåd för din Sons Jesu Kristi skull, genom din stora barmhärtighet. Giv honm (henne) din helige Ande, som verkar i hans (hennes) hjärta och leverne en rätt botfärdighet, upplyser och regerar honom (henne), att han (hon) härefter må taga sig till vara för alla synder, vakta sig för säkerhet och för tillfälle till synd, kämpa mot djävulens försåt, köttets retelser och världens förförelser och övervinna dem och så leva rättfärdigt inför dig I alla sina livsdagar samt omsider få med alla trogna en evig salighet; genom din Son, Jesus Kristus, vår Herra. Amen.
Vidare fortsätter prästen sålunda:Sedan du inför Gud och hans församling bekänt och avbett din synd samt utlovat bättring, så förkunnar och tillsäger jag dig, att du ånyo med församlingen äger tillträde till nattvardens heliga måltid. Herren förläne dig nåd att använda denna saliga förmån till din själs frälsning, under beständig vaksamhet, bön och uppmärksamhet på de förbindelser, som åligga dig emot din Gud och dina medmänniskor. Amen.
Därefter tilltalar prästen de närvarande: Och vi, käre vänner, låtom oss lägga på hjärtat aposteln Pauli uppmaning, då han säger:Mina bröder, om ock en människa råkar falla I någon synd, upprätten en sådan med saktmodig ande, och se på dig själv, att icke även du varder frestad. Bären varandras bördor och fullborden så Kristi lag!
Slutligen läser prästen över den återupptagne: Herren välsigne dig o.s.v.
(1) Har den brottslige fått tillfälle att, efter begånget brott, av den heliga nattvarden bliva delaktig, utelämnas orden:så att han(hon) ---- nattvardsgemenskap.
 
När jag får tid återkommer jag med stycket om allmänt skriftermål, som sker inför hela församlingen.
 
Mvh Eva Cumner

2000-09-13, 00:09
Svar #4

Eva Cumner

Hej igen Marianne!
Återkommer som utlovat med stycket ur den gamla psalmboken om Allmänt skriftermål
 
Om allmänt skriftermål
 
Sedan det angelägna kommunionförhöret, så vitt ske kan, före eller i sammanhang med anmälningen till nattvardsgången ägt rum, förrättas det allmänna skriftermålet, evad det sker samma dag nattvarden hålles eller någon föregående dag, i följande ordning. Först sjunges en kort, lämplig psalm, och sedan sången är slutad, säger prästen:  
I Guds, Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Därefter hålles skriftermålstalet, som bör räcka högst en halv timme och varifrån prästen på lämpligt sätt övergår till syndabekännelsen.*
Jag fattig, syndig människa o.s.v., (dock med utelämnande av stycket: Den allsmäktige, evige Gud o.s.v.).
Efter syndabekännelsen avkunnas  avlösningen med följande ord:
Är denna eder syndabekännelse uppriktig, och begären I alltså med botfärdiga hjärtan edra synders förlåtelse för Jesu Kristi skull, så är ock i kraft av Guds ord och löfte fast och visst, att Gud av nåd förlåter eder alla synder; och denna edra synders förlåtelse tillsäger jag eder på vår Herre Jesu Kristi befallning i Guds, Faderns och Sonens och den helige Andes, namn. Amen.
När skriftermål med nattvardsgång hålles utan sammanhang med allmän gudstjänst, fortsättes sålunda:
Prästen säger:
Låtom oss bedja!
Därefter vänder sig prästen mot altaret och förebeder i kommunikanternas namn sålunda:
Allsmäktige, himmelske Fader! Vi tacka dig avhjärtat, att du i den trösterika avlösningen har tillsagt oss våra synders förlåtelse, och vi bedja dig att du ville genom din helige Ande så bereda oss, att vi i sann borfärdighet och tro må undfå din Sons Jesu Kristi lekamens och blods sakrament och därigenom stärkas i kristligt tålamod och i det eviga livets hopp, tills du omsider förlänar oss en salig hädanfärd; genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Amen.
Därefter sjunges en kort psalm. Sedan hålles nattvard på vanligt sätt.
Sker däremot skriftermål strax före gudstjänsten, avslutas det med läsandet av någon lämplig psalm eller av ett skriftspråk och därefter den så kallade apostoliska välsignelsen:
Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes delaktighet vare med eder!** Amen.
 
* I det skriftermål, som föregår den administrerande prästens självkommunion, knäböjer prästen under syndabekännelsen.
 
** I det skriftermål, som föregår prästens självkommunion, insättes ordet oss istället för eder.
 
 
Mvh Eva Cumner

2000-09-13, 08:29
Svar #5

Marianne Lindén

Tack Eva,
Nu är det om någon vet när man dömdes till kyrkoplikt och för vilka brott.

2000-09-13, 08:56
Svar #6

Lars Kjellbom (Lekbom)

jag har en ana som i hfl antecknas
För dråp dömd till 28 dagars fängelse på vatten och bröd, kyrkoplikt och 5 års arbete
på fästning den 4/11 1838
kyrkoplikt utdömdes även för de som begick lägersmål, så kyrkoplikt fick nog alla brottslingar.
MVH Lars Kjellbom

2000-09-13, 10:15
Svar #7

Lars Kjellbom (Lekbom)

D:r M. Luthers Lilla Katekes med kort utveckling jämte hänvisningar till bibliska exempel sådan den av Kongl. Maj:t den 11 okt. 1878 blivit antagen. Samlade och utgivna av Ch. Meurling och O. A. Ottander  
 
Till vad ändamål har Kristus instiftat den heliga nattvarden.
Kristus har instiftat den heliga nattvarden, på det hans lärjungar skola hålla denna måltid till hans döds åminnelse, samt befästas i gemenskapen med honom och med varandra inbördes.
Kor. 11: 26. Så ofta I äten detta bröd och dricken denna kalk, förkunnen I Herrens död, till dess han kommer.
Kor. 10: 17 Emedan det är ett bröd, äro vi, de många, en kropp, ty vi varda alla av det ena brödet delaktiga.
 
Vilka osynliga gåvor giver Kristus med brödet och vinet i den heliga nattvarden?
Kristus giver med det välsignade brödet sin sanna lekamen och med det välsignade vinet sitt sanna blod.
Kor. 10: 16. Välsignelsens kalk, som vi välsigna, är han icke en delaktighet av Kristi blod? Det bröd, som vi bryta, är det icke en delaktighet av Kristi kropp.
 
Vilka Jesu ord giva tillkänna, vilken välsignelse den heliga nattvarden medför?
Det giva de orden tillkänna: för eder utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse.
 
Vad lära oss dessa ord om nattvardens välsignelse?
Dessa ord lära oss, att syndernas förlåtelse, liv och salighet givas oss i detta sakrament; ty där syndernas förlåtelse är, där är ock liv och salighet.
( Rom. 4: 8. Salig är den man, vilken Herren icke tillräknar synd.
 
Huru givas syndernas förlåtelse i nattvarden?
I nattvarden förnyar och bekräftar Kristus våra synders förlåtelse.
Huru gives oss liv i nattvarden?
Det andliga liv, som i dopet födes, blir genom nattvarden stärkt och förökat, så att vi tillväxa i tron och kärleken.
Joh. 6: 53. Utan att I äten Människosonens kött och dricken hans blod, haven I icke liv i eder.
Joh. 15: 5. Jag är vinträdet, I ären grenarna; den, som förbliver i mig och jag i honom, han bär mycken frukt.
 
Vilken salighet beredes oss genom nattvarden?
Genom nattvarden gives oss och befästes den saliga vissheten, att vi äga Kristus, som försonat oss med Gud och skall bevara kropp och själ till de rättfärdigas uppståndelse.
Joh. 6: 54. Den, som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.
Varav beror det, att nattvarden medför en sådan välsignelse?
Det beror icke av ätandet och drickandet, utan av Jesu löftesord: för eder utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse, och av tron, som omfattar dessa löftesord och förtröstar på dem.
Huru beror nattvardens välsignelse av löftesorden?
Genom löftesorden blir den heliga måltiden Herrens nattvard; ty dessa ord, jämte det lekamliga ätandet och drickandet, äro det väsentliga i detta sakrament.
Huru beror nattvardens välsignelse av tron?
Varje nattvardsgäst undfår visserligen Jesu lekamen och blod; men den allena, som sätter tro till Jesu löftesord, vad de innehålla och lova, nämligen syndernas förlåtelse.
Vilken är då beredd till den heliga nattvardens åtnjutande?
Att fasta och lekamligen bereda sig hör väl till en utvärtes anständighet, men värdig och väl förberedd är blott den, som sätter tro till de orden.  
Vad betyder det att sätta tro till dessa ord?
Det betyder att i ånger över synden av hjärtat eftertrakta det, som dessa ord utlova.  
Matt. 5: 6 saliga äro de, som hungra och törsta efter rättfärdigheten; ty de skola bliva mättade.
Vilken är ovärdig och oskicklig till den heliga nattvardens begående?
Den, som icke känner och ångrar sin synd och icke tror Jesu löftesord, utan med tvivel förkastar dem, han är ovärdig och oskicklig, ty det ordet fordrar framför allt ett troende hjärta.
Vilken skada medför ovärdig nattvardsgång?
Genom ovärdig nattvardsgång blir människans andliga tillstånd förvärrat och hennes ansvar förökat.
Kor. 11: 29. Den, som ovärdigt äter och dricker, han äter och dricker sig själv en dom, emedan han icke dömer rätt om Herrens lekamen.
Vad böra vi iakttaga till undvikande av ovärdig nattvardsgång?
Vi skola under bön till Gud pröva vårt hjärta och vår vandel efter hans ord.
Kor. 11: 28. Pröve en människa sig själv, och äte av brödet och dricke av kalken.
Varför är denna självprövning nödvändig?
Självprövningen är nödvändig, emedan vi utan den ej kunna inse vårt syndafördärv och således ej heller hava någon rätt längtan efter Kristus.
Kor. 11: 31. Om vi dömde rätt om oss själva, så vorde vi icke dömda.
När tacka vi rätt för den välsignelse, som vi undfått i nattvarden?
Vi tacka rätt för nattvardens välsignelse, när vi hava vår Frälsare i trogen åminnelse och med hjärta, mun och vandel bekänna och prisa honom, som för oss är död och uppstånden.
Kol. 3: 17. Allt, vad I gören med ord eller gärning, gören allt i Herren Jesu namn och tacken Gud Fader genom honom.
Med vänlig hälsning  
Lars Kjellbom

2002-02-03, 20:34
Svar #8

Utloggad Kurt Persson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 189
  • Senast inloggad: 2008-01-24, 22:01
    • Visa profil
Hej  
Har hittat lite om varför och hur man dömdes till kyrkoplikt.
 
Utöver bötesstraffaet dömdes alla tre att undergå ”en söndags uppenbar Kyrkoplikt i Kärrstorps kyrka (Oxie hd, Skåne ln). Kyrkoplikt som hade karaktär av skamstraff, inne bar att den dömde under söndagens gudstjänst skulle stå till allmänt beskådande ”sig själv till skam och andra till varnagel”  på en särskild, s.k. pliktpall längst ner i kyrkan för att sedan efter gudstjänstens slut i hela församlingens närvaro få avlösning av prästen. Kyrkoplikten avskaffades 1855. I sitt protokoll till visitationen i Västra Kärrstorp den 7 september 1816 har prosten Anders P. Gullander med missnöje noterat, att den ådömda kyrkoplikten för de tre ännu inte gått i verkställighet, något som prosten sade sig vilja påyrka hos kronolänsmannen.
Varken i visitationsprotokollet eller i domboken står det nämnt, att de ter tilltalade vid tillfället varit påverkade av starka drycker, något som emellertid verkar högst troligt. I vilket fall som helst skulle juldagsgudstjänsten i Västra Kärrstorps kyrka 1815 sent glömmas i församlingen och den kringliggande bygden.
(de tre tilltalade hade stört ordningen under gudstjänsten, varit högljudda och brustit ut i eder och svordomar, spottat på folket och i kyrkogången och haft mycket åtlöje och skrattat).
 
Man dömdes alltså av Tinget (Vinter-vår-sommar eller höstting inom häradet).  
Ref Oxie Härads Hembygdsförening, årsbok 1996. Kyrkobullret i Västra Kärrstorp av Helge Andersson.
mvh
Kurt Persson

2004-01-27, 21:53
Svar #9

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Ur Nordisk Familjebok 1 upplagan 1885:
 
Kyrkoplikt, jur., kallades förr den kyrkliga
handling, hvarigenom en statskyrkans medlem, som
genom ett begånget brott förverkat sin delaktighet
i församlingen, åter upptogs i församlingens
gemenskap. Den bestod deri att brottslingen erkände
sin skuld, betygade sin ånger deröfver, bad Gud
och församlingen om tillgift samt utlofvade bot
och bättring, hvarefter pre-sten tillsade honom
förlåtelse. Kyrkoplikten var antingen uppenbar
eller enskild. Den uppenbara kyrkoplikten egde
rum inför hela församlingen vid den allmänna
gudstjensten, hvarunder brottslingen hade sin
plats å den s. k. pliktpallen. Enskild kyrkoplikt
försiggick i sakristian eller i kyrkan före eller
efter gudstjensten i närvaro af några af presten bland
församlingens äldste utsedda personer. Ursprungligen
hade kyrkoplikten varit en försoningsakt, hvilken
stod öppen för en ångerfull brottsling, som ville
åter blifva delaktig af kyrkogemenskapen. Efter hand
hade emellertid verldslig lag stadgat densamma såsom
en påföljd för vissa förbrytelser, hvilken påföljd
förbrytaren genom yttre tvångsmedel tillhöils att
underkasta sig. Sålunda skulle uppenbar kyrkoplikt
undergås af den, som enligt lag gjort sig förfallen
till dödsstraff, men förskonats derifrån, af
den, som begått stöld, af den, som slagit eller
smädat föräldrar, o. s. v. Enskild kyrkoplikt åter
ålades för snatteri, för hor eller annat lägersmål
m. fl. förbrytelser. Derigenom hade kyrkoplikten
från att vara en religiös akt öfvergått till ett
verkligt straff, ett s. k. skamstrafl. Såsom sådant
qvarstod den i lagstiftningen ända till midten af
1800-talet. Först. d. 4 Maj 1855 utkom en förordning,
som stadgade, att kyrkoplikt, vare sig offentlig
eller enskild, icke vidare skulle ådömas. Genom en
annan förordning af samma dag föreskrefs, att sådana
förbrytare, som förut skolat undergå kyrkoplikt,
vore skyldiga att, innan de finge komma i åtnjutande
af Herrans nattvard, låta sig af sin själasörjare
i närvaro af några församlingsmedlemmar enskildt
skriftas och aflösas. I Finland afskaffades ådö-mandet
af kyrkoplikt och föreskrefs i stället enskildt
skriftermål genom kejs. förordn, d. 19 Dec. 1864.
J. H~r.
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2009-08-22, 18:53
Svar #10

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Hur lång tid dröjde det rimligen efter födseln innan man fick Stå sin kyrkoplikt för begånget Lägersmål vid mitten av 1700-talet?
Någon som har erfarenheter av detta?
 
Jag har en kvinna som stod sin kyrkoplikt 8 mars 1751 i Uppsala domkyrkoförsamling Källa: Serie G:1 1706-1788 . När bör barnet ha fötts?
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-14, 19:27
Svar #11

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Är det verkligen ingen som har en aning om detta?
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-14, 22:39
Svar #12

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-09-04, 21:36
    • Visa profil
En aning har nog många, men att säga vad som är rimligt (dvs den längsta tid som inte är orimlig) verkar svårare. Jag har aldrig stött på något fall där det tog längre tid än fyra månader,men mina erfarenheter är begränsade till södra Svealand. Kanske var norrländskorna eller dalkullorna mera motspänstiga. Vad vet jag?

2010-01-14, 23:19
Svar #13

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Tack Per! Det stämmer med mina övriga erfarenheter också.
 
Jag har ett barn som stämmer med namnen. Catharina oäkta för barnet och Lisa Olsdotter 10/11 1749 och i så fall blir det 1 år och 4 månader, vilket förefaller vara en alltför lång tid! Fadern säges då vara en Bagaregesäll Petter och det stämmer inte alls med att Catharina heter Jansdotter Schick och den sannolike fadern är därför helt klart Notarien Johan Johansson Schick som modern tjänstgjorde hos och som nämns i ovannämnda bok G:1.
 
Alltså har jag sannolikt funnit fel födsel? Kanske föddes hon inte i Uppsala domkyrkoförsamling i så fall?
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-14, 23:36
Svar #14

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Mera om detta kan läsas här:
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-15, 09:12
Svar #15

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-09-04, 21:36
    • Visa profil
Det mest troliga är att födseln skett någon annan stans än i Uppsala. Om man sedan skall utnämna Schick till fader är en annan sak.

2010-01-15, 10:10
Svar #16

Utloggad Björn Engström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1159
  • Senast inloggad: 2019-10-07, 10:24
    • Visa profil
Föddes något barn ? Om det var dödfött finns de ibland bara i begravningsboken och ibland inte alls.  
 
Dömdes hon av bara kyrklig rätt eller också av världslig rätt. Domar kan ju ske efter lite längre tid och hon måste ju först ha blivit dömd till kyrkoplikt.

2010-01-16, 04:58
Svar #17

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Björn, javisst föddes det ett barn! Min ana Catharina Jansdotter Schick finns ju dokumenterad framåt i livet med modern Elisabet/Lisa Olofsdotter, född i Hanebo.
 
Frågan nu är om jag hittat rätt födelsenotis och det verkar det inte vara, eftersom det går för lång tid till skriftermålet och eftersom fadern anges som en Petter!
 
Varför antecknas då modern för kyrkoplikt i Uppsala domkyrkoförsamling, om Catharina inte är född där?
 
Är inte det märkligt?  
 
Särskilt som moderns tjänstgöring hos den ende man som kan ha gett Catharina namnen Jansdotter Schick också nämns i samband med kyrkoplikten för lägersmål!
 
Men förklaringen kan faktiskt vara att hon fött Catharina på annan ort, antingen för att dölja omständigheten att hon fick ett utomäktenskapligt barn med Notarien eller för att hon tjänstgjorde vid något av hans ställen utanför Uppsala. Möjligen hade hon hunnit byta tjänst innan hon visste att hon var gravid. Det finns även en uppgift om att Catharina skulle vara född i Vassunda, men där har jag inte hittat hennes födelsenotis heller. Annars anges hon som född i Uppsala.
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-16, 05:37
Svar #18

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Det framgår inte i notisen att kyrkoplikten var enskild, men det bör den väl ha varit enligt texten som jag lagt in tidigare härovan från Nordisk familjebok.  
 
Så här lyder notisen:
 
1751. Den 8 Martii stod qwinsPärsson Olsdotter Duva sin Kyrkoplicht för begångit Lägersmål utan någon Lägersman, tient hos Notarien Schijck (Schick). Källa: Uppsala Domkyrkoförsamling G:1
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-16, 09:30
Svar #19

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-09-04, 21:36
    • Visa profil
Bara en tanke: Vissa församlingar förde in de oäkta födslarna på egna sidor. Det har Du väl kollat?  
 
Att det står ... utan någon lägersman innebär ju att Schick inte erkänt sig vera barnets fader. Att han ändå nämns kan ha två förklaringar: Antingen en enkel lokalisering av modern, eller en markering att prästen inte tror honom.  
 
Vid vilken ålder framträder dottern med namnen Jansdotter Schick?
 
Benämningen 'kvinnsperson' brukade inte nyttjas för 'förstagångsförbryterskor'. Vet Du om modern hade barn tidigare?

2010-01-17, 14:44
Svar #20

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Tack för dina fortsatta synpunkter Per!
 
Jovisst, kan det finnas två orsaker till varför prästen noterar just att tjänat hos Schick.  
 
Möjligen med den övertolkningen från min sida att tjänat anger dåtid coh därför är mer än en angivelse av var hon är, utan vill peka ut var hon var!?  
 
Det som var så bra för mig med hela denna notering äår ju tre saker. Dels att;
 
1) att hon verkligen är den Elisabet Olsdotter som tjänat hos Notarien Schick.
 
2) att hon hette Duva/Dufva o därför går att säkerställa som den Elisabet jag nosat upp i Hanebo, där hon anges vara född.  
 
3) att hon stod kyrkopllikt för barnet i Uppsala domkyrkoförsamling med angivande av att hon tjänat hos Notarien Johan Schick som gett Catharina hennes namn.  
 
För mig rcker det som indiciebevis för att faststäkka faderskapet. Om han inte varit fadern skulle han väl eller snarare hans broder eller övriga prästsläkt ha protesterat?
 
När det gäller kvinnsperson så är det väl i vigselboken de kvinnor som fött barn brukar kallas just så, därför att de fött oäkta barn. Här står det väl för just detta, att hon fött detta oäkta bara!?
 
Såvitt jag vet, så födde hon bara detta barn och förblev ogift, men jag känner ju inte till vad hon gjorde från det hon lämnade Hanebo till dess att hon dök upp i Uppsaöa hos Schick.
 
Hon kan ju ha tjänat i Hälsinland först eller med sin syster som bor i Gävle senare eller i Stockholm?
 
Jag minns inte om jag kollade oäkta barns födslar, men jag antar att de stod med bland de andra eftersom jag fann ovanstående notis 1749.
 
Catharina kallas Jansdotter Schick när hon gifter sig i Rasbo. Jag minns inte om jag har sett namnen innan! Ska kolla det senare igen.
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-17, 15:35
Svar #21

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-09-04, 21:36
    • Visa profil
Ja, jag tycker också att det känns som att prästens notering om Schick står där för att visa, att det nog egentligen är han som är fadern, trots allt. Tillnamnet Dufva borde ju ha räckt för identifieringen. Men vi har ju så hårda krav på akribi här i forumet att vi knappast kan låta denna känsla räcka för ett direkt utpekande.  
 
Mina erfarenheter av uttrycket kvinnsperson hänför sig i stort sett uteslutande från Sörmlands landsbygd. Där används det aldrig om en piga som för första gången 'råkat i olycka'. Det ersatte däremot en kortare, mera direkt benämning på dem som återkom med samma ärende. Denna benämning har som bekant numera fått en bredare användning på våra skolgårdar. Någonstans har jag sett att ordet kvinnsperson bannlystes i kyrkohandboken någon gång på 1800-talet.
 
Ibland kan man också se 'mansperson'. Det gäller då återfall i tjuvnad eller liknande.

2010-01-17, 17:47
Svar #22

Utloggad Ingrid och Olof Bergström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 853
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 19:26
    • Visa profil
Jag har tolkat kvinnsperson, som att man varken är hustru eller piga, har ingen fast plats och är inte gift. Manspersonen som är tjuv har kanske heller ingen yrkesbeteckning.
Svenska Akademiens ordbok  kvinna; kvinnlig individ; numera nästan bl. dels med ngt ned­sättande bet., om kvinna av lägre l. mera obestämd samhällsställning: fruntimmer (förr ofta övergående i bet.: fallen kvinna), dels (i fackspr.) i statistiska uppgifter o. d., motsatt: mansperson;
hälsn Ingrid
 
(Meddelandet ändrat av ibe 2010-01-17 21:17)
Olof och Ingrid Bergström

2010-01-17, 18:29
Svar #23

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-09-04, 21:36
    • Visa profil
Jag får förtydliga mig en smula. De användningar av ordet kvinnsperson resp. mansperson jag avser ovan, gäller kyrkböcker, domböcker och liknande. Som jag uppfattat det började de användas i dessa sammanhang, just för att de var neutrala jämfört med de beteckningar man finner på 1600-talet. Följden blev att de mycket snart inte alls sågs som neutrala, utan pekade ut en viss kategori.

2010-01-20, 03:35
Svar #24

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Först ber jag om ursäkt för min dåliga stavning i mitt förra inlägg, men det var beroende på en ögonskada!
 
Per, min erfarenhet när det gäller användningen av ordet kvinnsperson är, att när en kvinna som fött ett (eller flera) oäkta barn gifter sig, så anges hon som just kvinnsperson. Är det inte så i Sörmland?
 
Hur det är i övriga sammanhang vet jag på rak arm inte, men jag antog att kvinnan benämndes så även i andra sammanhang.
 
---
 
När det gäller akribi så är det så pass väldokumenterat när det gäller Catharina Jansdotter Schicks bakgrund att hennes moder definitivt är ogifta pigan Elisabet Olsdotter Duva/Dufva, soldatdotter ifrån Hanebo och hennes fader med tillräcklig sannolikhet är Notarien Johan Johansson Schick i Uppsala, prästson ifrån Norrby församling.  
 
Ett faderskapserkännande eller en dom i domstol skulle förstås vara önskvärt för ett mer definitivt fastställande av faderskapet. (Eller förstås ett DNA-prov, vilket i princip skulle behövas för definitiv visshet i alla faderskapsärenden. Här är det inte aktuellt, vad jag kan se.)
 
Vad frågan gäller för mig här är om min funna födelsenotis rimligen kan vara den rätta med tanke på när kyrkoplikten utfördes, samt med tanke att en annan fader anges. Där delar vi uppfattningen att det gått allt för lång tid för att vara rätt. Dessutom, slår det mig nu, står det ju när hon står kyrkoplikt att hon saknar lägersman och i min misstänkta födelsenotis, så anges ju en bagaregesäll Petter! Jag får därför fortsätta söka efter den rätta födelsenotisen.
 
(Annars verkar det som bagaregesällen möjligen tog på sig skulden för oäkta barn emot betalning, eftersom han förekommer i ett sådant fall till, liksom en annan bagaregesäll. Eller också var de helt enkelt skyldiga till dessa anklagelser, men då bör de väl ha straffats därefter?)
 
Möjligen kan det finnas någon anteckning i den världsliga domstolens protokoll om Elisabet/Lisa Olofsdotter Duvas lägersmål var uppe där? Jag får kolla det också, men det är väl inte stort hopp att finna något mer där!
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-20, 07:01
Svar #25

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Noterar nu att begreppet kvinnsperson diskuterats tidigare här:
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-20, 22:27
Svar #26

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-09-04, 21:36
    • Visa profil
Stefan. Du frågar:
Per, min erfarenhet när det gäller användningen av ordet kvinnsperson är, att när en kvinna som fött ett (eller flera) oäkta barn gifter sig, så anges hon som just kvinnsperson. Är det inte så i Sörmland?
 
För att var någorlunda säker på svaret tittade jag igenom vigselböckerna under perioden 1800 - 1809 i fyra sörmländska bondsocknar: Gåsinge, Runtuna, Sköldinge och Ärla. Det blir bortåt 500 vigslar. Benämningen kvinnsperson förekommer inte en enda gång.  
 
Under samma tid föds i samma socknar 68 barn till ogifta mödrar. Inte heller i födelseboken förekommer ordet kvinnsperson någon gång. Eftersom det är känt och belagt att flertalet ogifta mödrar senare gifter sig, kan man utgå från att omkring 50 av dessa 500 brudar tidigare hade fött utomäktenskapliga barn.  
 
Så det är alltså inte så i Sörmland att ogifta mödrar regelmässigt kallas kvinnsperson vid början av 1800-talet.

2010-01-21, 12:46
Svar #27

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Tack Per, hoppas du inte gjorde allt detta bara för min skull!
 
Det vore roligt att höra fler erfarenheter, så jag startar en diskussion om detta på lämpligt ställe och länkar fram och tillbaka.
 
En liten reflektion bara, med tanke på vad som stod i den ovan länkade tidigare diskussionen, kan det vara så att bruket av ordet kvinnsperson hade upphört så sent i tiden, i alla fall i det här sammanhanget?
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-21, 13:29
Svar #28

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Här är diskussionen om kvinnsperson som jag startat:
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-21, 16:15
Svar #29

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-09-04, 21:36
    • Visa profil
Ingen fara Stefan. Jag sysslar med detta för att det intresserar mig. Jag tycker att det är angeläget att försöka rätt tolka det man kan läsa i de magra källorna.  
 
Jag valde början av 1800-talet för att kunna arbeta med lättlästa böcker. Det var kanske dumt.

2010-01-24, 17:01
Svar #30

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Med anledning av ovannämnda bagaregesäller fann jag detta intressant:
 
3.12 FALSKA BARNAFÄDER
Självfallet måste det många gånger ha tett sig frestande att undkomma den
negativa uppmärksamhet som det innebar att stå åtalad som far till ett oäkta
barn. I vilken utsträckning var det rätt man som utpekades och som slutligen
tog på sig skulden? Svaret på den frågan kommer vi aldrig åt. Kvinnans
rädsla för att förtiga barnafadern under själva förlossningen bör ha bidragit
till att rätt man utpekades i flertalet fall. En grupp barnafäder som däremot
hade speciellt mycket att vinna på att förbli anonyma var gruppen gifta män.
Böterna för horsbrottet var så höga att barnafadern kunde erbjuda en ersättare
en rejäl summa och ändå själv tjäna på överenskommelsen. Vi finner också
ett sådant fall i domboksmaterialet genom att falsariet avslöjades. Om vi
finner ett fall där det misslyckades kanske det finns åtskilliga andra fall där
det lyckades? Samtidigt får vi sådana upplysningar av rättsfallet att det stämmer
till eftertänksamhet. Varför misslyckades det? Kunde företaget över huvud
taget ha lyckats? (Källa: http://www.hist.lu.se/hist/forskning/Synd_och_skam.pdf s.122)
 
(Meddelandet ändrat av simson 2010-01-24 17:02)
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2010-01-24, 17:27
Svar #31

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7191
  • Senast inloggad: 2024-03-25, 22:16
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
I ovannämnda avhandling finns ett helt kapitel:
 
7.2.2 KYRKOPLIKTEN
I den katolska medeltida kyrkan hade den uppenbara skriften varit en väsentlig del i ett sammanhängande teologiskt system. De botövningar som förelades botgöraren i den uppenbara skriften hade under den katolska tiden tagit sikte på att förkorta tiden i skärselden. Kyrkoplikten försvann i flertalet reformationskyrkor och avvisades som falska satisfaktoriska gärningar. Kristi
gärning sågs som den enda grunden för syndaförlåtelse.  
 
När man i Sverige valde att behålla kyrkoplikten blev det på andra grunder. Den beskrevs i 1571 års kyrkoordning som ”en timeli kyrkonäpst ... på det han både själver och andre, skola där av hava en vårdnagel”. Andra aspekter som betonades var att den skriftandes lydnad och sanna bättring skulle bli allmänt känd och att handlingen var en bot. Genom den uppenbara skriften förlikades den brottslige med församlingen.531  
 
Uppenbar skrift och kyrkoplikt behandlades även i 1686 års kyrkolag, kapitel 9. Enligt 9:1 var uppenbar skrift och kyrkoplikt
”den syndabekännelse, som en syndare, lagvunnen och sakfällder gör, inför församlingen, då han tillstår, sig vara uti den sak brottslig, för vilken han uppenbart skriftas, och betygar sin ånger, över bemälta synd, beder Gud och församlingen om förlåtelse, samt utlovar bot och bättring.”
 
Enligt 1686 års kyrkolag skulle både mannen och kvinnan dömas till uppenbar kyrkoplikt vid lägersmål, vilket innebar att de fick stå en söndag vardera på en särskild pliktpall under högmässan och därefter offentligen skriftas och  
 
530Anders Gustavsson, 1972, om sedens upplösning med statistik för vissa delar av landet,
se s 215 ff.
531Åke Andrén, 1971, s 302 ff.
(sidan 271)
 
avlösas (KL 9:4). Det var den världsliga domstolen som dömde både till världsligt och kyrkligt straff. Detta medförde att endast den som verkligen blev dömd i rätten för lägersmål borde undergå kyrkoplikt.
 
Kyrkoplikten i 1686 års kyrkolag var i sin utformning uppbyggd kring två funktioner, dels den skyldiges offentliga erkännande av sin synd och ånger, dels den integrativa aspekten - församlingens förlåtelse och återupptagandet av syndaren i gemenskapen.
 
Den uppenbara kyrkoplikten användes vid lönskaläge och enkelt hor men även vid en rad andra handlingar som t ex då dödsstraff omvandlats till annan påföljd, vid stöld, då föräldrar underlåtit att döpa sitt barn inom 8 dygn, vid
barnakvävning av vårdslöshet mm.  
 
1741 ersattes den av enskild skrift i sakristian just beträffande lönskaläge och enkelt horsbrott.
 
Efter hand som attityden till den utomäktenskapliga sexualiteten förändrades och i synnerhet efter mildringarna i lagstiftningen med den omfattande avkriminaliseringen för kvinnor 1810, dömdes allt färre för lägersmål till böter och enskild skrift vid domstolarna. Detta var problematiskt eftersom den enskilda skriften samtidigt var en förutsättning för rätten att ta del av nattvarden. Det uppstod alltså en stor diskrepans mellan antalet individer som dömdes till enskild skrift och antalet som borde ha dömts - för det var ju bara det världsliga straffet som avskaffats, inte den kyrkliga påföljden.  
 
Dessutom hade lägersmålen inte alls avkriminaliserats för männens vidkommande. Enligt lagstiftningen - som inte upprätthölls - skulle männen mangrant dömas till både världsligt straff och kyrkoplikt medan kvinnan endast skulle dömas till kyrkoplikt.  
 
1855 förlorade kyrkoplikten sin lagstadgade karaktär och blev ett internt kyrkligt korrektionsmedel. Samtidigt förblev kyrkoplikten (skriften och avlösningen) en förutsättning för rätten att gå till nattvard. Jonas Frykman visar i sin avhandling, Horan i bondesamhället, att åtskilliga kvinnor fortsatte att skrifta sig enskilt även efter 1855, vilket ju
också var tanken. De folklivsuppteckningar han arbetat med innehåller ibland berättelser om just ogifta mödrars enskilda skrift.  
 
I detta berättande källmaterial skildras skriften genomgående som starkt förnedrande. Både kvinnorna och åhörarna uppfattade prästens ord under ritualen som hårda och fördömande och akten kunde upplevas som en sträng, moraliserande utskällning - vilken även kunde varieras på grund av kvinnans sturskhet eller visade ånger.  
 
En annan intressant aspekt som framkommer i traditionsberättelserna är att den enskilda skriften, ibland kallad hemlig, inte
var så enskild som lagstiftaren avsett. Prästen kunde förlägga skriften till tiden precis före högmässan så att folket hann samlas i kyrkan medan skriften pågick. Berättelser visar också att kvinnan, efter skriften, kunde tvingas gå ut genom kyrkan istället för att ta bakvägen, så att alla skulle se henne. Genom sådana förfaringssätt kunde den enskilda skriften närma sig  
(sidan 272)
 
den uppenbara skriften. Frykman diskuterar också de mekanismer som bidrog till att kvinnor fortsatte att underkasta sig skriftning trots lagändringen. Att den enskilda skriften var en förutsättning för rätten att ta nattvarden var en viktig faktor inte bara i ett personligt religiöst perspektiv utan kanske framför allt för den marginalisering som en avstängning från nattvarden ledde till i det dagliga livet i lokalsamhället. Kvinnan kunde uppfattas som okristen och därmed som en fara för omgivningen på vidskepliga grunder. Enligt Frykman förknippades den kyrkliga ritualen med skam och den försoning med
församlingen som, enligt kyrkans lära, skulle följa på ceremonin uteblev i praktiken. Genom ritualen fixerades och bekräftades istället kvinnans nya ställning som lägrad. De förhållanden dessa berättelser skildrar härrör från andra delen av 1800-talet.532
 
Vad prästen skulle säga under den enskilda skriften var inte godtyckligt utan fanns föreskrivet i kyrkohandboken. Vad prästen sa har dock varierat över tiden. Det äldre formuläret i 1693 års handbok finns återgivet i kapitel 2. Det användes ända fram till 1811 då en ny handbok, antagen 1809, kom i bruk. Redan på 1850-talet diskuterades en ny revidering av handboken och ett handboksförslag kom 1854. Detta antogs dock aldrig, men just formuläret för enskild skrift bröts ut ur handboksförslaget och antogs på riksdagen 1859/60.533 Det bör vara denna senare text som folk drar sig till minnes i traditionsmaterialet och den återfinns även i den nya handbok som kom 1894.
 
Skillnaderna mellan 1693 års handbokstext och den som riksdagen antog 1859/60 är betydande. I det äldre formuläret talades om djävulens tillskyndan och eggelse och om boleri och okyskhet. Den text som antogs vid 1800-talets mitt är avsevärt mildrad. Därmed behöver vi inte nödvändigtvis förutsätta att 1600-talets text uppfattades som hårdare av sin samtid än vad 1800-talets text framstod som för sin. Det allmänna språkbruket på 1600-talet och 1800-talet uppvisade stora skillnader och 1600-talets predikningar var ofta svavelosande. Även om det inte helt kan uteslutas att prästen gjorde egna tillägg så tillhandahöll kyrkohandboken den text som prästen rätteligen skulle följa. Texten var speciellt anpassad för att användas just vid enskild skrift.
 
Som framgår av texten är den enskilda skriften inte utformad som en kyrktagningsritual och texten riktade sig lika mycket till män som till kvinnor. Kopplingen till nattvardsgången har också förstärkts och blivit explicit.
Stefan Simander
Gamla Uppsala + Järlåsa, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2015-03-06, 22:53
Svar #32

Utloggad Mikael Persson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1357
  • Senast inloggad: 2022-01-17, 11:31
    • Visa profil
Jag har hittat en ana i Räkenskaper för kyrka och församling för Sparrsätra socken år 1820. Hon föder ett oäkta barn i maj 1820, och får i oktober böta 1Rd16. På raden under i räkenskaperna har en herre samma dag fått böta samma summa, också i pliktpeng. Måste dessa två händelser ha något med varandra att göra, eller kan det vara två olika händelser, dvs är det troligt eller inte att rusthållarens son Erik Jansson är far till pigan Maja Andersdotters barn?

2015-03-08, 12:38
Svar #33

Utloggad Ulf Berggren

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 3747
  • Senast inloggad: 2024-03-28, 00:15
    • Visa profil
    • www.stacken.kth.se/~ulfb/genealogi.html
Det är troligt att det gäller samma sak, eftersom barnafadern skulle böta till samma kyrka.
Ulf Berggren

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna