Jäviga vittnen p.g.a. släktskap

[Erik Holmlund]

Hur nära släktskap krävdes för att ett vittne i ett tingsmål skulle förklaras jävigt, på grund av släktskap med en tvistande part i ett mål, i början på 1700-talet?
 
Jag är väl iofs svaret litegrann på spåret, men jag efterfrågar om någon annan kanske känner till någon lagparagraf om jäv, eller exempel på fall där jäv konstaterats eller utretts.
 
I det mål som jag kikat på, från 1739, som handlar om två kvinnor som kommit i bråk, står det om vittnena formulerat så här:
 
Thessa som woro wälfrägdade i sin christendom, samt uti ingen så nära skyldskap eller swågerlag med någonthera at the ifrån wittnesmåhlet kunde hindras, förekallades och med fingrar å bok wittneseden aflade...
 
Det intressanta är att ena vittnet faktiskt har ett släktskap med en part i målet. Den ena tvistande parten är hustru till en man som är kusin med ett av vittnena. Min fråga är då:
Är det rimligt att ett sådant släktskap räknades som tillräckligt avlägset släktskap för att jävsituation ej kan åberopas?  
 
Jag har i andra fall i samma tingslag noterat, att när vittnen avlagt sin ed, så står den ovan svartmarkerade frasen ytterst sällan noterad i protokollet. Det tycks i mina ögon, som att den tjockt markerade texten tagits med i protokollet, just för att rätten kände till ett visst släktskap, men ville markera att den inte vara så nära att den utgjorde ett hinder.
 
Jo, en sak till. Jag nämner ju ett släktskap mellan vittne och tvistande part i målet. Eftersom det rör sig om personer med vanliga -son/-dotternamn så finns det måhända en pytterisk att vittnet skulle kunna råka vara en totalt obefryndad person som råkar vara namne med kusinen till hustruns make, men isåfall är denne helt obefryndade person helt okänd från övriga källor i området under aktuell tid. Det är väl också för att helt utesluta den möjligheten som jag frågar.
 
 
 
(Meddelandet ändrat av holmlund 2012-07-05 03:07)

[Camilla Eriksson]

Det kunde nog variera från fall till fall, dvs hur pålitligt vittnet ansågs vara i största allmänhet. Jag har läst ett tvistemål från Jönåkers häradsrätt ca 1682 (det är för varmt att kolla exakt) där kornetten Sven Stare tvistade med Per Bengtsson i Broby, Bergshammar (D). Ett vittne var Per Persson Frimodig, trots att han var kusin till Per Bengtssons hustru (hon var dessutom kornettens brorsdotter).
 
 
I ett annat fall från Rönö häradsrätt om ett veterinäringripande nära 15 år tidigare, är ett vittne hästägarens svåger.

[Stig-Ove Wisberg]

I förklaringarna till Magnus Erikssons landslag står följande.  
 Alla vittnen inför konungen, biskopen, lagmannen, häradshövdingen och deras nämnder skola svärja, förr än de vittna, om allt det de skola vittna, i svarandens närvaro, och bedja Gud hjälpa sig och all himmelens härskara, så som de vilja vittna rätt och sant i detta mål och ingenting däri fördölja av räddhåga, väld, avund, vänskap, svågerskap eller frändskap.
Frändskap kan väl innebära i stort sett all släktskap, eller är det skillnad på frändskap och släktskap?

[Ingemar Wickström]

I 1734 års lag (som trädde i kraft 1736) finns reglerna i Rättegångsbalken 17 kap. § 7, vari stadgas att ej må de vittna som i then skyldskap, eller thet swågerlag med enthera af sakägarna äro, som i thet 13. Cap. 1. § om jäf emot Domaren sagdt är...etc. I sistnämnda lagrum sägs att laga jäv är om Domaren är med enthera i then skyldskap eller swågerlag, ther i ächtenskap efter 2 Cap. GiftermålsBalken ej byggas må, hwar under ock thes syskonebarn i skyldskap, och ej swågerlag, förstås. Tillägget om thes syskonebarn i skyldskap var ett nödvändigt förtydligande, eftersom giftermål mellan syskonbarn var tillåtet efter kungens medgivande.
Jag tolkar detta så, att en kusin till en part var jävig men däremot ej en kusin till partens hustru eller man.
 
När det gäller tiden före 1734 års lag säger P. Abrahamsson i sin kommentar (andra uppl. 1726 s. 630) till Kristoffers landslag: Man och Hustru/ Föräldrar och Barn/ Broder och Syster/ samt andra närskylte och beswågrade måge ey wittna,....., dock så at ingen för skyldskap skull jäfwes utom/ eller längre bort/ än Syskonebarn/ och det i anledning af Rätteg.Förord. i DomCapitl. 1687, § 8.
Även då var tydligen kusinen till en part jävig. Möjligen kan man av det faktum att inget sägs om syskonbarn för svågerlags skull dra slutsatsen att dessa ej ansågs jäviga, liksom förhållandet tycks ha varit enl. 1734 års lag.  
Vänligen
Ingemar Wickström

[Stig-Ove Wisberg]

17 kapitlet § 7 i 1734 års lag finns att läsa under denna länk http://www.wisberg.se/wisberg.se/pdf/1734/9ratt.pdf

[Erik Holmlund]

Camila, Stig-Ove & Ingemar> Stort tack för era väldigt intressanta inlägg. Fantastiskt bra och upplysande svar. Dåtidens syn på släktskapsjäv blev plötsligt väldigt mycket lättare att begripa.  
 
Både mitt exempel (som f.ö. kommer från Lycksele tingsrätt) och ett av Camillas exempel, visar på att kusinmakar tilläts vittna, vilket jag tycker ligger i linje med de lagtexter som Ingemar & Stig-Ove lyfter fram.
 
I andra sammanhang kan man såklart tänka sig mycket vidare tolkningar av begrepp som släktskap och frändskap, men man förstod ju att någon laga definition på jäv var helt nödvändig för rättssammanhanget. I många bygder är ju nästan alla släkt med alla om man räknar in tre- och fyrmänningar. Skulle man i en rättslig mening innefatta led bortom kusiner i begreppet jäv, så skulle det antagligen ofta uppstått stora svårigheter att få tag på ojäviga vittnen.  
 
Återigen, stort tack för era svar!
 
(Meddelandet ändrat av holmlund 2012-07-06 13:48)

[Ingemar Wickström]

Så bra, Stig-Ove, då kan intresserade även under Giftermålsbalken 2 Kap. §§ 1-7 läsa de detaljerade bestämmelserna om skyldskaps- och svågerlagsjäv, som det i paragrafen om domarejäv hänvisas till och som jag inte orkade skriva av i mitt förra inlägg. Giftermål mellan kusiner var alltså förbjudet om kungen inte gav sitt tillstånd, men giftermål med makens/makans kusin nämns inte i uppräkningen av svågerlagsjäv.
Vänligen
Ingemar Wickström