Brott mot svärföräldrarna

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
En familjefader är lagförd och pliktad för brott mot svärföräldrarna i början av 1800-talet.(Jag tyckte det först stod pryglad, men så var det inte)
 
Kan man tänka sig att det är vilket brott som helst, som stöld, förtal, ärekränkning m m, eller borde det i så fall ha stått det? Kunde det istället ha att göra med du ska hedra din fader och moder, vad nu det innebar?
 
Ann-Mari

[Ingela Martenius]

Nej, inte så sent. Med 1734 års lag var det slut med att döma efter Mose lag; den sista som dömdes till bålet för att ha svurit över och åt sina föräldrar var en kvinna någon gång i början av 1700-talet.
Det bästa är väl att slå upp målet i domboken, det kan ju vara spännande - och avslöjande - läsning.
 
Ingela

[Ann-Mari Bäckman]

Ja, det skulle vara intressant att läsa vad han gjort gentemot sina svärföräldrar. Sonen dömdes ca 20 år senare till vatten och bröd i 28 dagar för stöld. Som tur var så finns det inga anmärkningar därefter på den senare eller familjen, så långt jag följt dem.

[Björn Engström]

Det kan vara ett mål som stannade vid kyrkostämman eller sockenstämma eftersom det är inte ovanligt att mindre brott behandlas av på kyrkostämma och man diskuterade ärendet där först innan man ev. beslutade att före ärendet vidare till tinget. Särskilt svordomar, ärekränkningar, olämpligt uppförande mot kyrkan eller mot medmänniskor och även snatteri är typiska fall som ibland först behandlades av kyrkan.
Nu verkar det ha blivit till domstol eftersom det skrivs lagförd som normalt tyder på dom. Det går dock inte att utesluta att det är en kyrklig dom som har blivit utdömd.
 
Ofta finns sådana omständigheter omnämnda i protokoll från husfören (inte det vanliga husförhöret utan ett särskilt protokoll där allt skvaller om folkets otillbörliga leverne brukar antecknas by för by och som sällan är mikrofilmat om det finns i behåll) eller kyrkostämmoprotokoll. Böter till kyrkan finns bokförd i kyrkans-, hospitalets- eller de fattigas räkenskaper. Det kan också finnas omnämnda i kungörelseböckerna.
 
Sytningsåtagande och förmånskontrakt som inte följs förekommer då och då i domböckerna och oftast mot svärföräldrarna.
Även om det finns omnämnda i tinget kan det vara mera utförligt behandlade i kyrkohandlingar och i vissa fall även behandling på stiftsnivå.

[Ann-Mari Bäckman]

Tack båda två för era intressanta svar!
 
Ja, brottet mot svärföräldrarna var kanske av den art du Björn beskriver, t ex förmånskontrakt.
 
Ann-Mari

[Elisabeth Thorsell]

I 1734 års lag, Missgärningsbalken, Kap. XIV står Om dråp å föräldrar, barn eller syskon; så ock ther någon slår, eller oqvädar, sina föräldrar. Här kan man i första paragrafen läsa att den som dräper en förälder, ett barn, en hustru eller vice versa ska mista högra handen och halshuggas, är förövaren en man ska han steglas, är det en kvinna ska hon brännas på bål. Dräper någon styv- eller svärföräldrar eller liknande, så blir straffet detsamma förutom att man inte miste handen.
 
Om man slår far eller mor, så miste man livet eller fick 40 par spö, eller 30 par ris eller en månad på vatten och bröd alltefter omständigheterna. Slår man en styv- eller svärförälder så blev det 100 rdr i böter.
 
Okvädade man far eller mor, så blev det 23 par spö, eller 18 par ris, eller 20 dagar på vatten och bröd. Var styv- eller svärföräldrar utsatta, så blev det 50 rdr i böter. I alla fallen skulle även offentlig avbön ske.

[Ann-Mari Bäckman]

Egentligen var det ganska märkligt att man fick så hårt straff om man slog sina föräldrar. Tvärtom gick det an att slå ett litet barn, som inte hade det minsta att försvara sig med, plus att de var beroende av sina vårdnadshavare.
 
Hade det varit ett gott förhållande mellan barn och föräldrar, så skulle aldrig ett vuxet barn ha anledning att slå sina föräldrar.
 
Det var hårda bandage förr, men jag kan inte förstå varför det blev så hårda straff.