En frälsegård var avsedd att ägas av en adelsman, och därmed var jorden skattebefriad. Den brukades oftast av en arrendator (landbo), som - i synnerhet i Skåne - hade dryga dagsverken på sätesgården att fullgöra som arrende. Arrendet kunde även utgå in natura och - särskilt framemot 1900 - kontant.
Ett rusthåll var en gård, som skulle hålla en kavallerisoldat (inklusive häst) utrustad och stridsberedd men i gengäld var befriad från skatt på jorden.
Ett torp var (oftast, före 1830 vacklade språkbruket) ett stycke jord, som upplåtits av markägaren åt en torpare på längre tid (vanligen 50 år). Torparen fick bruka jorden, bryta ny jord, bygga hus (som han skulle ta med sig vid avflyttning), i allmänhet ta virke och ved ur markägarens skog (efter anvisning av denne) samt hålla ett bestämt antal kor och får på bete i nämnda skog. Å andra sidan skulle han dels betala en engångsavgift, dels fullgöra ett antal dagsverken åt markägaren årligen. Torpet var många gånger så litet, att torparen och hans hustru var tvungna att ha någon sidosysselsättning för att få in litet pengar.
En kronogård var ett lantbruk, som tillhörde staten (kronan), men brukades av en arrendator på livstid och som praxis med arvsrätt. Arrendet utgick normalt kontant; tidigare förekom andra former, exempelvis stentransporter till fästningsbyggen.
En backstuga var en byggnad på ofri grund och med mycket obetydlig jord till (kanske ett potatisland). Namnet kommer sig av att många av dessa byggnader hade en, två eller tre väggar till stor del ingrävda i en backe - ruinerna kan ibland förväxlas med en jordkällare. Men många var försedda med fyra väggar ovan mark.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy