Oäkta barns arvsrätt efter modern

[Anders Berg]

Enligt Barbro Nordlöf, Rättshistoria för släktforskare, så fick oäkta barn först 1866 viss arvsrätt efter modern. Vilka begränsningar fanns det, och vilka möjligheter fanns det före 1866 att ärva? Kunde modern testamentera till sitt oäkta barn, och vilka begränsningar fanns för det?

[Ann-Mari Bäckman]

Anders!
 
Vi har diskuterat detta under någon annan rubrik, men jag hittar den inte.
 
Nåväl enligt 1734 års lag var trolovningsbarn, som avlats under äkteskapslöfte, jämställda med barn födda inom äktenskapet. Barn avlade i utomäkteskapliga förbindelser ärvde inte sina föräldrar. De enda de fick var nödtorftig föda och uppfostran. Om barnet dog, så ärvde däremot föräldrarna barnet (!) Vad jag förstår, så var detta som gällde till 1866. Då fick det utomäktenskapliga barnet arvsrätt efter modern, men det fick inte inkräkta på de inom äkteskapet föddas arvslott. För att detta skulle gälla skulle modern ha antecknat barnet, som sitt i kyrkoboken i den församling där hon var skriven. Först 1917 avskaffades begreppet okänd moder. Allt enligt Göran Ingers Svensk Rätts-historia. Jag kan inte uttala mig om vad som gällde beträffande testamente till ett s k oäkta barn, men det verkar ju som om barnet skulle få lida för moderns synd, eftersom det bara skulle få torftigt med mat och uppfostran.
 
Ann-Mari B

[Ann-Mari Bäckman]

Enligt samma bok, så infördes en ny lag om testamente 1857, som sa att att var och en som inte hade några bröstarvingar hade rätt att testamentera bort all sin egendom. Hade han bröstarvingar fick han testamentera bort hälften.  
 
Jag skriver han, om kvinnan hade samma rätt vet jag inte.
 
Jag misstänker att före det så räknades väl inte ett o ä barn, som bröstarvinge och då fick man väl inte testamentera bort något till denne heller.

[Lennart Almkvist]

Nedan från Östergötland, Hammarkinds häradsrätt 1827, i tvist om testamente till sitt eget oäkta barn.  
 
Ur utslaget: Lagen stadgar att barn som av oäkta säng fött är, icke må av föräldrarna taga arv, men däremot föreskriver den skyldighet för föräldrarna att föda och uppfostra barnet. Hvarförutan lagen icke på något sätt förbjuder föräldrarna att testamentera sina oägta barn, sådan egendom som bortgivas må.
 
Det sista är ju viktigt, man kunde t.ex. ej testamentera ärvd jord eller medel för sådan. Denna inskränkning gällde dock generellt, ej bara för oäkta barn. Detta vill jag minnas gällde till 1857
 
mvh Lennart

[Anders Berg]

Tack Ann-Mari och Lennart!
 
Frågan har kommit upp eftersom jag i ett bouppteckningsregister sett en oäkta son nämnd, i en bouppteckning efter en avliden kvinna utan legitima bröstarvingar, men med en make. Bouppteckningen (från 1824) är beställd och jag återkommer och berättar hur sonen fick del av boet. Mitt intresse beror på att det finns uppgifter på att kvinnan ska ha haft ännu ett oäkta barn, en ana till mig, och frågan är då om även han är nämnd i bouppteckningen! Registret tar endast med den döde, maken och vissa utvalda andra personer med släktnamn.
 
Intressant är att den oäkta sonen aldrig verkar ha bott hos sin mor, utan bortlämnats, men reser ändå den långa sträckan från Uppland till Skåne i februari 1825 (enligt en attest i kyrkboken) till sin styvfar, rimligen för att ta emot något av arvet?! Inget tyder på att familjen var välbärgad, tvärtom, så det ska bli intressant att se vad sonen hade att hämta.
 
Vore intressant att höra om fler liknande fall.

[Ann-Mari Bäckman]

Anders!
 
Ja, det ska bli intressant att få veta vad han hade att hämta. Kanske det bara var något personligt, ett minne från modern, som han fick. Att skicka sådant per post (om postväsendet fanns då?) vid den tiden var väl inget att tänka på?
 
Ann-Mari

[Anders Berg]

Så här var det! Den avlidna kvinnan hade fyra syskon, vilka var arvtagare (förutom änklingen).  
 
De?utom har den afledne en oäkta son, sadelmakaregesällen Jacob Blomgren, hwars wistande är obekant - härvid kom samtel. arftagarne tilstädes, som yttrade: det deras Systerson Jacob Blomgren skulle ensam få ärfwa de? moders lott i efterskrefve Bo, om och när han återkommer.
 
Det var väl snälla syskon.  Tyvärr för min del så gav det inte vad jag hoppades på, nämligen ännu en oäkta son... Med tanke på hur accepterat barnet Jacob var, så är det nog osannolikt att de helt skulle ignorera en bror till honom.
 
Boet var inte så väldigt fattigt som jag trodde, men mycket fick dras av pga skulder, så kvar blev knappa 100 Rdr, varav änklingen skulle ha 2/3 och Jacob Blomgren fick 1/3, summa summarum 29 Rd 32 skilling. Vad nu det motsvarar i dagens värde har jag ingen aning om. Jacob åkte i alla fall ner från Uppland och hämtade arvet, återvände och satte vad det verkar aldrig sin fot i Skåne igen. Han dog ogift 1860 13/3 som sadelmakare på Jacobsberg i Fittja socken.
 
(undrar vem som ärvde honom förresten... )
 
PS Det stämde inte det jag skrev tidigare att modern lämnade bort Jacob. Efter att ha lusläst lite mantalslängder så ser jag att han bodde hos sin mor till 13 års ålder, då han skickades till Malmö för att lära sadelmakareyrket)

[Ann-Mari Bäckman]

Anders!
 
Det var trevligt att få höra fortsättningen på storyn! Det skulle vara intressant att få veta hur mycket 29 riksdaler motsvarar i dagens värde.
 
Ann-Mari