Kunde styvbarn ärva?

[Per-Åke (Peo) Hjälm]

Hejsan forskarvänner!
 
Hur säker kan man egentligen vara på att arvingarna också är biologiska barn?
 
Min farfars far, CGH, var gift två gånger. Med sin andra fru, JV, fick han två bekräftade barn (varav ett före äktenskapet). Makan JV hade också sedan tidigare sonen NV med fader okänd.
 
När CGH dör 1924 så står även NV som arvinge i hans bouppteckning, tillsammans med övriga (bekräftade) barn från CGH:s båda äktenskap.
 
Min fråga är nu: kan man vara någorlunda säker på att NV verkligen är CGH:s biologiska barn, eller var de inte så noga på den tiden? Dvs. kunde ett styvbarn ärva utan att formellt ha blivit adopterat? (Och OM barnet blivit adopterat: skulle det ha framgått på något vis i bouppteckningen?)
 
Mvh,
Peo
 
Edit: Stavfel
 
(Meddelandet ändrat av peo62 2011-02-24 16:26)

[Elisabeth Thorsell]

Som påpekats ett antal gånger i olika diskussioner så fanns inte adption i Sverige förrän med den nya familjelagstiftningen 1917, som trädde i kraft 1918.

[Per-Åke (Peo) Hjälm]

Okej. CGH dog som sagt år 1924. Och om NV (född 1917) blev adopterad eller ej vet jag alltså inte. Han kan ha varit ANTINGEN biologiskt barn ELLER bara styvbarn ELLER adopterad. Det är detta jag försöker röna ut...
 
(Meddelandet ändrat av peo62 2011-02-24 19:31)

[Chris Bingefors]

Om han var formellt adopterad ska det finnas handlingar i tingsrätten, adoption då var heller inte alltid som nu när det gäller arvsrätt. Men har du provat att följa NV i kyrkböckerna fram till 1924? Det brukar stå en anteckning om en adoption skett. Men jag har sett fall där man låtit ett barn ärva utan formaliteter. Står han upptagen som barn eller fanns testamente?

[Per Thorsell]

Det råder delade meningar om bevisvärdet hos en bouppteckning i sådana här fall. Min mening är att bevisvärdet är mycket lågt. Jag känner till några helt säkra sådana fall. Som bekant förekommer det också att helt 'riktiga barn' saknas i bouppteckningar. Att vara arvsberättigad är inte alltid detsamma som att vara arvinge.

[Per-Åke (Peo) Hjälm]

Chris: Det är egentligen inte mycket alls jag vet om NV. Han hoppade fram som en gubbe ur lådan just i bouppteckningen efter CGH. Innan dess kände jag inte ens till hans existens. Detta beror i sin tur på att jag bara har tillgång till SCB-utdragen (födda, vigda, döda) för denna tid. Dvs på webben; visst finns det församlingsböcker på mikrokort att låna, och det blir nog det jag får göra också.
 
Angående testamente så tror jag knappast att ngt sådant finns; CGH hade arbetat som dräng större delen av sitt liv, och dödsboets samlade tillgångar var tämligen blygsamma.
 
Per: Det var det jag misstänkte. Hittar jag inget ytterligare om NV så får jag nog helt enkelt betrakta honom som en väldigt osäker släkting...
 
 
Tack båda för hjälpen!
 
(Meddelandet ändrat av peo62 2011-02-25 08:23)

[Torsten Berglund]

Per-Åke,
Nej, styvbarn saknade arvsrätt, så formellt sett kunde inte NV ärva CGH, såvida han inte blev adopterad av sin styvfar efter 1917 eller att han faktiskt var dennes biologiske son som genom föräldrarnas senare ingångna äktenskap blev legitimerad (utomäktenskapliga barn fick ju inte arvsrätt efter sin far förrän 1970 om vi bortser från trolovningsbarn eller de fall där fadern avgett arvsrättsförklaring).
 
Om det fanns ett testamente brukar det omnämnas i bouppteckningens ingress och dessutom vanligen vara bifogat bouppteckningen.  
 
Per Thorsell menar att bevisvärdet i en bouppteckning vad gäller upptagna barns börd är mycket låg. Jag skulle dock avråda från att generalisera utan att först ha övervägt förutsättningarna i det enskilda fallet. Att vuxna myndiga arvingar kunde se mellan fingrarna när det gäller arvsrättens formalia och låta ett styv- eller halvsyskon som de växt upp med och betraktade som ett fullvärdigt syskon vara med och dela på arvet, det håller jag som fullt möjligt så länge alla arvingarna var ense och eniga om detta.  
 
Men i ett fall där det finns minderåriga barn som ärver så blir läget lite annorlunda och mer komplicerat. I det här fallet handlar det ju om minst två minderåriga barn i CGH:s andra äktenskap vars arvsrätt bör ha bevakats av en god man. Om barnen från CGH:s första äktenskap också vid tidpunkten för bouppteckning och arvsskifte efter deras far var minderåriga, så ska ju dessa barn från första äktenskapet ha haft en förmyndare (om deras mor var död). Förmyndarens legala uppgift var ju att bevaka och företräda dessa barns intressen och arvsrätt efter fadern i förhållande till deras styvmor och halvsyskon. Att förmyndaren medvetet skulle ha åsidosatt sina skydligheter och accepterat att en icke legal arvinge fick del av dödsboet, oavsett hur rikt eller torftigt det var, är knappast särskilt troligt. En annan sak är förstås om förmyndaren i god tro godtagit boutredarens uppgift att NV var CGH:s son.
 
I det här fallet (NV var född 1917) finns det också anledning att undersöka om det finns någon akt i barnavårdsmannens arkiv i den kommunala barnavårdsnämndens arkiv. Enligt 1917 års lag om barn utom äktenskapet var nämligen barnavårdsnämnden förpliktigad att förordna en barnavårdsman att bistå modern och tillvara ta barnets rätt och sörja för att barnets börd fastställdes och tilförsäkra barnet underhåll från fadern.

[Per-Åke (Peo) Hjälm]

Torsten,
 
intressant info! Jodå, det stämmer precis som du säger att de omyndiga barnen från andra äktenskapet hade fått sig utsedda en person som bevakade deras rätt. Vad gäller de äldre barnen från första äktenskapet så var de alla myndiga.
 
Tipset att kolla barnavårdsnämndens arkiv är definitivt värt att följa upp. Nu är det som så att JV födde sitt barn NV på annan ort, och eventuellt kan hon ha stannat där en längre tid. Enligt SCB-utdraget skall attest ha blivit skickad till hennes hemförsamling. Förmodligen är det väl i hemförsamlingen jag får börja leta.
 
Tack för hjälpen!
 
/Peo

[Chris Bingefors]

Försök att få fram originalböckerna för NV, där kan det stå mer. Men barn utanför äktenskapet ärvde inte sin far på den tiden så då bör han erkänt barnet som sitt.

[Per-Åke (Peo) Hjälm]

Ska beställa dem på mikrokort. Med lite tur så...

[Jan Lilliesköld]

Ett litet hopp i tiden ...
... men en för mig aktuell fråga:

I en BOU efter en man 1913, så räknas två barn upp.
Men bägge dessa barn har tidigare angetts i församlingsböcker att de var styvbarn (alltså den avlidna hustruns barn innan deras äktenskap).

Kunde ändå dessa bli angivna såsom hans barn ?

Eller kan de ha varit adopterade av honom ?

Se:
Bergsjö och Forsa tingslags häradsrätt (X) FII:3 (1912-1913) Bild 6890 / sid 3 (AID: v421010.b6890.s3, NAD: SE/HLA/1040208)

---

I sammanhanget finns en fråga till:

Det kan ha varit så att denne man hade en tidigare utomäktenskaplig son i livet.
Men denne var väl inte arvsberättigad vid den här tiden - och därför inte så konstigt att han isåfall inte är upptagen i bouppteckningen ?

[Ulf Berggren]

På fråga 1 är svaret att deras arv kan vara uppskjutet tills detta dödsfall.
På fråga 2 är svaret ja, uä barn ärvde inte fadern då.

[Jan Lilliesköld]

Tack Ulf!

Det tänkte jag inte på - att det kunde vara ett "uppskjutet arv" efter modern.

Men var det vanligt att ändå, i ett sådant fall, benämna dem som son och dotter ?

[Ulf Berggren]

Nej, de borde inte kallats son och dotter, men det kan ju vara en miss. Det framgår ju inte heller vem som ärver. Kanske kan hustruns bouppteckning säga mer om det.